Två nya Centerpartister

Jaha, så nu är våra vietnamesiska vänner, som båda är medlemmar i Centerpartiet, på CUF:s förbundsstämma i Örebro! Bilder från evenemanget kommer så småningom, det är ont om datorer därborta, tydligen, så det är inte en alldeles lätt sak att skicka iväg några bilder med e-post. Tills dess lägger jag ut några bilder från när Fredrick Federley och jag hälsade på dem för en månad sedan.

Jag pratade med Thanh i telefon och han berättade med enorm glädje i rösten att: "Me and Hoa, we are here like every other human being! They treat us here the same as they treat Swedish people. Not like Migrationsverket: you are asyyyl, you are asyyyl! We are very happy to be like human beings after a long time."

Idag har vi skrivit till UD och därmed också regeringen och bett att de ska reda upp efter Migrationsverket, som försatt Thanh och Hoa i en fortsatt totalt hopplös situation när de avslog deras begäran om uppehållstillstånd p.g.a. faktiska verkställighetshinder. Mer om allt detta kan man läsa längre ner på bloggen, under kategorirubriken Asyl&Migration i högerspalten.

Vickys Livs – blommor till Affe

Utanför Vickys står nu en massa blommor från människor som saknar Affe och som på något sätt vill manifestera sin saknad och sorg. Det är vackert och värdigt och enkelt, Affe skulle ha godkänt arrangemanget. Men inte mer än så. Affe var inte de stora åthävornas man, han var sig själv och han gillade inte bjäfs. Alltför stora ord och känsloyttringar var inte Affes melodi. Han verkade och agerade stort men liksom på ett litet, men mycket betydelsefullt sätt. Och det gör Janne också. Och Storjanne och Mats som sköter butiken nu, när kaos har drabbat familjen och Vickys Livs. Riktiga människor – medmänniskor -  allihop!

Regeringsrätten underkänner Migrationsverkets beslut i fallet Tejic

Regeringsrättens beslut i ärendet som rör familjen Tejic kom idag. Det är familjen som borde ha fått uppehållstillstånd enligt den tillfälliga asyllagen, men som p.g.a. att de vistades åtta timmar i Norge för drygt ett år sedan, avvisades av Migrationsverket som ansåg att de avvisat sig själva genom att besöka ett annat land.

Regeringsrätten ordar en hel del i fallet, men dess slutsats – beslut – är följande:

Migrationsverkets beslut ger, enligt Regeringsrättens mening, ingen klar bild av hur Migrationsverket värderat de olika omständigheterna som bör vara av betydelse för att bedöma familjen Tejics anknytning till Sverige vid den prövning som skall ske enligt den tillfälliga lagstiftningen. Anknytningen har, utan närmare motivering, bedömts med bortseende från familjens vistelse i Sverige före den 16 september 2004. Den felaktiga uppgiften i beslutet om familjens ansökan i Norge ger vidare en missvisande bild av händelseförloppet, och det kan inte uteslutas att detta påverkat utgången i äredet. Mot denna bakgrund finns skäl för en förnyad prövning, varför resning skall beviljas i verkets ärende. Regeringsrätten upphäver kammarrättens beslut och bevilkar resning i Migrationsverkets ärende. Handlingarna överlämnas till Migrationsverket för fortsatt handläggning.

Bra! Men börjar det inte nu bli lite väl besvärande för MIG  att andra instanser ska behöva näpsa verket för att deras anställda inte agerar korekt och i lagens anda utan i stället ofta letar efter något att hänga ett negativt beslut på? Och att verket självt måste gå ut och erkänna att anställda gjort fel och brutit mot sekretesslagen (som i Goldlyns fall). Och i våra vietnamesers fall (se under Asyl&Migration i högerspalten och scrolla ner lite grann). Och i en massa andra fall som aldrig kommer till allmänhetens kännedom eftersom det skulle behövas en daglig bulletin för att hinna få med alla felaktigheter, kränkningar, underlåtenheter och annat som pågår, ständigt och jämt, oavbrutet…

Från en frustrerad migga

Kritik mot hanteringen och handläggningen av livsviktiga ärenden kommer inte bara utifrån. Inne i Migrationsverket (MIG) finns också frustrerade och arga anställda som vill göra ett bra jobb men tvingas dras med inkompetenta kollegers undermåliga och förödande (och ordet är asolut rätt i sammanhanget!) arbete. Följande korta, kärnfulla och tydliga sammanfattning från en av de kompetenta och kunniga inom verket som ännu orkar bry sig, nådde mig idag och publiceras med vederbörandes samtycke:

Jag har jobbat med verkställighetshinder snart sex månader. Här ser jag bl.a. dåliga utredningar, oreda i akter, dåligt motiverade beslut, felaktiga beslut, huvudlösa motiveringar, dålig länderkunskap, sjuka barn, apatiska barn, sjuka äldre, många brottslingar, långa handläggningstider, bra beslut, negligering av verkställighetshinder, dåligt motiverade åldersbestämningar, skralt med verkställighetsarbetet, falska dokument, otroligt mycket ljug från sökande…   

Asylprocessen är likt ett Pariserhjul. Processen går runt, runt och vi tragglar om och om igen. Det verkar som om processen  aldrig tar slut.

Nu är det vår och det är skönt. Det är positivt. Den ger energi. Processen tutar vidare och jag med den dock inte under tystnad.

Inga invandrartest behövs – i Finland

Inrikesminister Kari Rajamäki (sdp) vill inte ha integrationskontrakt, prov eller särskilda löften om lojalitet av utlänningar i Finland.

Danmark har infört integrationskontrakt som nya invandrare ska skriva på. Kontrakten innebär bland annat att invandraren ska gå på språkkurser och respektera danska värderingar. Liknande kontrakt planeras också i flera andra EU-länder. Tyska delstater har börjat testa kunskaperna om Tyskland hos de invandrare som vill bli tyska medborgare.

Den här sortens medborgartester som har införts på flera håll i Europa är enligt Rajamäki reaktioner på att man har misslyckats med integrationen i dessa länder. I Finland har inga stora problem hunnit uppstå och därför ska man nu satsa på förebyggande åtgärder mot utslagning, säger Rajamäki.

^Källa:

Migrationsverket omprövar

Att Migrationsverket (MIG) omprövar sitt beslut gällande Goldlyn från Nigeria är inte mer än rätt. Äntligen! Det är inte ofta, det är faktiskt ytterst sällan – alldeles för sällan – som det sker.

I en artikel i Expressen den 10 maj säger Inger Lagerström på MIG:s presstjänst:

”Det här är iinte vanligt, men vi kommer att ta upp ärendet för omprövning”.

Det har hänt i några enstaka fall att MIG omprövat sina beslut t.ex. när det gällt felaktig indragen eller nedsatt dagersättning åt asylsökande. Men först efter hård kamp och påpekande att sunda förnuftet säger att det är bättre på alla sätt, inte minst samhällsekonomiskt, att MIG själv ändrar sitt felaktiga beslut än att det ska överklagas till Länsrätten. Och att det inte heller är mer än rätt att en statlig myndighet, när den gör fel, rättar till det!

Men så fjärran från sunt förnuft och normal rättsordning har man befunnit sig på MIG (och andra myndigheter) att man i så gott som 100 % av uppenbart felaktiga beslut rutinmässigt hänvisat motparten till domstol: ”Du får väl överklaga då, om du inte är nöjd”. Hur många av oss har inte hört just de orden från Försäkringskassan, Skatteverket och andra instanser, och hållit på att krevera av frustration när vi vetat att det är myndighetens anställda som gjort fel?

Det hedrar naturligtvis MIG att verket medger att dess personal agerat felaktigt och att man nu tar upp Goldlyns ärende till ny prövning. Och vad händer med den anställda som satt Goldlyns liv på spel, det vill jag också veta. Har han/hon avkrävts faktiskt ansvar och fått sluta? Eller är brott mot sekretesslagen och äventyrande av annans liv inte så allvarligt? Har han/hon – som vanligt oavsett hur grova fel MIG:s anställda begår – bara omplacerats lite lätt tills det hela blåser över? Eller har inget alls hänt?

Det är som sagt bra att MIG äntligen erkänner felaktigheter och gör något åt det. Men det faktum att fel erkänns innebär ju också att någon levande människa (inte datorerna eller ”systemet”) har begått allvarliga fel och är klart olämplig att syssla med den här typen av ansvarsfulla arbetsuppgifter.