• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    januari 2010
    m ti o to f l s
    « Dec   Feb »
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    25262728293031
  • free counters
  • wordpress visitors
  • RSS samtid&framtid

    • Skäms, Försvarsmakten! tisdag, 22 april, 2014
      Alliansen vill ge Försvarsmakten fem miljarder skattekronor för att den ska… ja, jag vet faktiskt inte vad den ska göra, vad pengarna ska vara till.  Kanske bör en del, några tiotals miljoner av skattekronorna, gå till basundervisning av hur Sveriges utlänningslag ser ut? För det tycks folk på den här ”makten” inte ha en aning […]

Sverige måste börja klara av att kräva att asylsökande identifierar sig

Läs först min kolumn med Utlänningslagen ska också följas i Svenska Dagbladet den 18 januari.

Enligt lag är det den som söker eller begär en fördel som ska visa att han (jag väljer att skriva”han” istället för han/hon) har rätt till den. Det gäller på alla områden i samhället. Också på asylområdet.

Det är alltid den som söker asyl eller skydd som ska 1) visa vem han är, 2) visa var han kommer ifrån och 3) i så stor utsträckning som någonsin är möjligt visa varför han anser att har asyl- eller skyddsskäl. Det är aldrig den svenska staten som ska utreda och visa varför någon har rätt till uppehållstillstånd.

Ca 96 % av alla sylsökande som kommer till Sverige visar inte vilka de är genom att styrka sin identitet och nationalitet och många ger inte sanna eller trovärdiga uppgifter om varför de ska beviljas asyl eller skydd. Lagen i Sverige liksom i alla andra länder, stadgar att man ska visa vem man är när man söker asyl. De som inte gör det kan ges tillfälliga uppehållstillstånd för tre månader för att under den tiden skaffa fram de handlingar som behövs och den dokumentation som går att få fram gällande vilka asylskäl de åberopar.

Självklart kan det finnas fall där människor inte ens på tre månader kan skaffa fram handlingar. Men de är enstaka. I de fallen måste Migrationsverket göra sitt yttersta för att bedöma trovärdigheten i personernas utsagor och göra språktester m.m. för att, med största möjlighet och så långt det går, fastställa varifrån de kommer och varför de är i Sverige.

Somalier, t.ex., som man i Sverige anser i princip aldrig kan legitimera sig, har inga problem att göra det när de t.ex. söker sig till Dubai och andra länder i Mellanöstern för att arbeta (läs här). Inget av dessa länder skulle någonsin acceptera att släppa människor utan pass över sina gränser, men i Sverige går det bra. Det har lett till att också många som inte ens är från Somalia getts uppehållstillstånd. Det rör sig om personer som i en del fall aldrig ens satt sin fot i Somalia utan har bott hela sina liv i Kenya. Eller de har bott länge i något annat land, inte sällan ett EU-land, där de har fått uppehållstillstånd för länge sedan, innan fingeravtryck började tas av alla asylsökande. Inte enbart somalier utan människor från alla möjliga länder som redan har PUT i ett EU-land sedan länge söker sig både hit och till andra nordiska länder för att man kan få både fri bostad och dagersättning medan man befinner sig i en falsk asylprocess.

Varför man i Sverige accepterar att 96 % påstår att de inte har en enda handling (annat än falska) som visar vilka och varifrån de är när de söker asyl, går inte att begripa. Varför det av en del nästan anses som ”fult” och ”diskriminerande” och allt vad det finns för etiketter och epitet, att påvisa fakta och kräva att den, som vill ha skydd här, ska visa sitt rätta jag, är också helt obegripligt.

Det finns rimligtvis bara två anledningar till att man låter den här totala oordningen pågå i Sverige:

1) man struntar i vilka som beviljas asyl eller skydd och livslång försörjning i Sverige
2) svenskar är för lättlurade

Vilketdera gäller? Och kan det verkligen vara landets invånares önskan att Sverige släpper in både terrorister och kriminella med allehanda mer och mindre grova brott på sina samveten i landet och ger dem bostad, bidrag och – så småningom – svenskt medborgarskap?

Svenska myndigheters beteende skadar inte bara landet på både kort och lång sikt, det skadar också absolut synen på de asylsökande som har skäl att få skydd här, och det är allvarligt. När alltför mycket slapphet i kontrollen av vilka som söker asyl tillåts, spiller misstänksamhet och ilska tyvärr över också på dem där inga oklarheter föreligger om att de bör beviljas uppehållstillstånd här.

OBS att jag alltså i första och högsta grad vänder mig mot myndigheter och andra ansvariga i Sverige, inte mot dem som kommer hit för att, med alla medel, söka sig ett nytt liv här!

© Var vänlig kopiera inte texter i sin helhet
från bloggen  att använda i andra sammanhang!
Att citera kort går bra, men länka då alltid
till ursprungsinlägget så att hela texten
kan läsas här.

Finland: Regeringen ser över lagen om utvisning

Regeringen ska inom de närmaste dagarna se över lagstiftningen då det gäller utvisningsbeslut och överväga om den borde ändras, säger statsminister Matti Vanhanen (C) till tidningen Savon Sanomat.

I fallet Ibrahim Shkupolli var man nära den gräns som leder till utvisning och i ljuset av vad som hände bör man se efter om gränsen är den rätta, menar Vanhanen. Eventuellt behöver lagtexten preciseras.

Frågan om kriterierna för och tillämpningen av utvisningsreglerna blev aktuell i samband med att kosovoalbanske Shkupolli sköt ihjäl fem människor i Esbo på nyårsafton och begick därefter självmord, eftersom han har brottslig bakgrund.

Reflektion: ”Regeringen ska inom de närmaste dagarna se över lagstiftningen” är som alla vet något som aldrig någonsin skulle kunna skrivas om en svensk regering. Kanske är det värt att reflektera lite över, varför man kan agera snabbt i Finland men inte i Sverige, generellt och inte bara just i detta fall? Kulturella skillnader? Skillnader i effektivitet? Skillnader när det gäller faktiskt och konkret ansvarstagande?

Liten enkät

Den här lilla enkäten gör jag för att få ett hum om hur intressant och betydelsefull min rapportering från asylområdet är för er som läser bloggen. Om den är intressant och om ni tycker att den är viktig eller inte. De starkt ökande läsarsiffrorna tyder iofs på att intresset är ganska stort, och enligt en sajt som heter inflytande.se så är den här bloggen ”mycket inflytelserik”. Men jag vill gärna fråga er direkt, ni som läser bloggen.

Om den allsidighet på asylområdet som jag försöker förmedla inte uppskattas så kan jag sluta skriva, och även låta miggorna tystna och låta det de har att berätta förbli oberättat.

Det finns mycket annat intressant i det svenska samhället och i andra länder att ta upp på en blogg. Jag skriver ju redan nu lite om vad som händer i Finland och ibland i Mellanöstern m.m. Några stickmönster, bullrecept, kruktväxtskötselråd eller modebloggningar blir det dock aldrig på denna blogg, även om jag lagt ut några, lite udda matrecept under de 4 år 8 månader som jag har bloggat. Och: Det går förstås också att helt sluta blogga…

Har ni synpunkter, tankar, åsikter, förslag så skicka gärna några korta rader via kontaktformuläret! Men svara först på enkäten nedan. Tack!

Om den endimensionella asyldebatten (igen)

Anledningen till att jag skriver detta inlägg är att en del av mina läsare uppmärksammat mig på andra bloggar och sajter där det förekommer snedvridna, manipulativa och också direkt osanna eller missförstådda påståenden om hur jag belyser asylsystemet på min blogg. Jag orkar och hinner inte läsa dem alla, men passar i alla fall på att skriva lite om varför jag skriver och rapporterar som jag gör.

I ett land som kallar sig ”demokratiskt” och åtminstone på papperet enligt grundlagen har åsikts-och yttrandefrihet, har alla rätt att ha just åsikter och att yttra sig. Det ska vi värna om. Vi bör också betänka, att det aldrig kan bli fruktbart att diskutera och debattera något om man inte har så allsidig information och kunskap om den fråga det gäller som någonsin är möjligt.

När det gäller asylfrågan anser jag att debatten och rapporteringen under lång tid har varit alldeles för endimensionell och att alla parter inte kommer till tals och alla aspekter inte belyses. Bland annat därför har jag låtit för mig kända (alltså absolut inte anonyma!) miggor komma till tals på bloggen. Att de inte utåt vill skylta med sina namn är ett underbetyg åt ”åsikts- och yttrandefriheten”: de är rädda för konsekvenser för att de berättar sådant som inte är vad som brukar kallas ”pk”, d.v.s. ”politiskt korrekt” och inte accepteras av starka maktmänniskor som tar sig rätten att ha ”problemformuleringsprivilegiet” och inte vill se att det finns flera sidor av saken än deras sida.

Ingen annanstans hörs dessa miggors röster. Trots att det i en demokratisk stat med åsikts- och yttrandefrihet borde vara helt normalt att också lyssna på dem. Handläggare och beslutsfattare på Migrationsverket sitter  ju faktiskt i främsta ledet och ser, hör och upplever det som inga andra i detta land gör. Att helt utestänga och strunta i dessa skattemedelsavlönade tjänstemän, tillsatta för att upprätthålla den reglerade invandring som regering och riksdag beslutat om, tycker jag är groteskt. Därför publicerar jag deras berättelser.

Jag kommer att fortsätta att skriva fritt på min blogg. Och låta andra, med annorlunda eller bara okända åsikter och kunskaper också komma till tals här. Än så länge – hur länge till? – går det åtminstone att låtsas att vi har rätt att uttrycka våra åsikter och rätt att sprida kunskap om sådant som har – eller borde ha – stor betydelse för alla i landet Sverige och för alla seriösa asylsökande och andra invandrare som kommer hit.

Med 13 års erfarenhet av ideellt arbete som ombud åt hundratals asylsökande och stor insikt i hur stora svårigheter många av dem möter och om att felaktiga beslut fattas av Migrationsverket (åt båda hållen…), anser jag mig både ha kunskaperna, rätten och skyldigheten att rapportera allsidigt om det jag vet, hör och känner till. Jag har kontinuerlig kontakt också med asylsökande och ger råd åt både dem och ”hjälpare”. Jag avslutade mitt senaste asylärende där jag var ombud 2008 – om det kan man läsa under kategorirubriken Vietnamesen.

Jag har också efter bästa förmåga, tillsammans med f.d. KD-riksdagsledamoten, numera integrationsplaneraren Magda Ayoub, hjälpt flera statslösa palestinier från Gaza   – med det humanitära och empatiska såväl som det juridiska framför ögonen. Det går inte att strunta i de lagar som stiftats och som gäller i Sverige och enbart gå efter sitt hjärta. Även om jag många gånger önskat att jag haft en PUT-stämpel i fickan, som jag hade kunnat använda för att mitt hjärta sagt att ”de här människorna har en så hemsk situation att även om de inte helt når upp till lagens kriterier för asyl eller skydd så skulle jag ändå vilja ge dem det”. Läs gärna följande bloggningar:

Söndag med palestinier från Gaza- 25.7 2009
Sex timmar i en annan värld - 26.7 2009
Den cancersjuka palestinska kvinnan från Gaza fick uppehållstillstånd idag!
- 23.10 2009

Läs också gärna de otaliga inlägg som handlar om statslösa palestiniers situation i asylprocessen, och om kristna irakier och andra etniska minoriteter som söker skydd här. Inläggen är skrivna av de två f.d. miggorna med mycket lång erfarenhet och samlad kunskap på området: Birgitta Elfström och Arne Malmgren. Till skillnad från en del av mina belackares (eller vad jag ska kalla dem) skriverier i asylfrågan, så är min rapportering inte svart eller vit. Den är svart och vit. Samtidigt.

Till skillnad från dem som skriver oseriösa, tendentiösa och delvis osanna inlägg på sina bloggar om mina texter och mina bevekelsegrunder, anger jag inte deras namn. Det gagnar inte mig och det gagnar inte saken att sjunka så lågt och uppenbarligen läser de ju min blogg så det vet vilka de är. Det trista är att de ofta bara låter fingrarna löpa hej vilt över sina tangentbord och trycker på knappen sänd” och så finns deras påståenden i cyberrymden. Jag skulle önska att alla som skriver tänker efter lite mer och att de, i stället för att hoppa på människor som rapporterar och ger uttryck för sina och andras åsikter, främst framför sina egna synpunkter, uppbackade med realistiska och sanningsenliga argument.

© Var vänlig kopiera inte texter i sin helhet
från bloggen  att använda i andra sammanhang!
Att citera kort går bra, men länka då alltid
till ursprungsinlägget så att hela texten
kan läsas här.

Finland: Journalist dömd för ärekränkning

En journalist vid Yles program Ajankohtainen Kakkonen (Aktuella tvåan) har dömts till böter för grov ärekränkning i ett program som sändes för två år sedan i samband med en artikel som berörde sexuella trakasserier.

I artikeln i Helsingin Sanomat nämndes sju riksdagsledamöter vid namn. En av dem, Pekka Vilkuna, intervjuades av en journalist vid Ajankohtainen Kakkonen. I samband med intervjun anses Yles journalist ha uppträtt på ett kränkande sätt.

Tammerfors tingsrätt dömde journalisten att betala 80 dagsböter – drygt 2 500 euro (ca 25.000 kronor). Åtalen mot programmets ansvariga utgivare och chefen för Yles kunskapscentrum för aktualitetsjournalistik lades däremot ner.

Källa: Helsingin Sanomat

”Krigsförbrytare ska inte se Sverige som en plats att gömma sig på”

Citat ur artikeln Skolvaktmästaren greps för krigsbrott i Expressen den 13 januari:

- Det är första gången som vi griper personer i Sverige för det här. Vi har handlagt ett flertal ärenden, men inga av dem har gått så här långt, säger Tomas Ackheim, chef för Krigsbrottskommissionen. Han betonar vikten av att krigsförbrytare inte ska se Sverige som en plats att gömma sig på.

- Det finns flera misstänkta krigsförbrytare som gömmer sig i Sverige, konstaterar han.

Det lär finnas ca 1000 krigsförbrytare som har fått asyl eller skydd i Sverige. Permanenta uppehållstillstånd och t.o.m. medborgarskap i Sverige. Det lär också finnas ett okänt, men ganska stort, antal terrorister, som också lever gott i Sverige. Varför?

Den som under en längre tid har följt denna blogg (Asyl&Migration) förstår att chefen för Krigsbrottskommissionen har fel när han säger: ”Krigsförbrytare ska inte se Sverige som en plats att gömma sig på”. För det är ju just det de kan göra, både krigsförbrytare (ettusen!!!?) och terrorister (okänt antal) som finns här. Annars skulle de ju inte vara här!!!

Svenska myndigheter tycks inte inse vikten av – eller inte anse det tillräckligt viktigt – att fastställa vilka människor som söker sig hit. Krav på absolut fastställd identitet för uppehållstillstånd gäller inte och det verkar alltför ofta som om inte ens kravet på ”att ha gjort sin identitet sannolik” behöver uppfyllas. När det gäller svenskt medborgarskap (vilket den nu gripne mannen beviljats bara fem år efter att han kom till Sverige) gäller ”styrkt identitet” på papperet, men långt ifrån alltid i verkligheten.

Mannen, krigsförbrytaren,  beviljades asyl i Sverige (vem kan han ha behövt skydd ifrån?). Kanske har han styrkt sin identitet och svenska myndigheter har trott på hans historia. Han beviljades också svenskt medborgarskap.

När mannen (och tusentals andra asylsökande som fått PUT i Sverige) sökte svenskt medborgarskap, brydde sig ingen om hans bakgrund innan han kom till Sverige. För det är bara om han eventuellt har begått brott i Sverige som han kan få vänta lite extra på att beviljas svenskt medborgarskap. Till skillnad från i många andra länder där kriminella utländska medborgare inte får bli medborgare, får de medborgarskap i Sverige så småningom. Från Migrationsverkets sajt:

Om du har begått något brott kan du ändå bli svensk medborgare, men då måste du vänta en tid. Hur länge du måste vänta beror på vilket straff du fick.

Läs mer bland annat här. Notera samtidigt att ca 96 % av de asylsökande som kommer till Sverige inte styrker sin identitet med korrekta och lagliga handlingar. Trots det beviljas många asyl eller uppehållstillstånd.

© Var vänlig kopiera inte texter i sin helhet
från bloggen  att använda i andra sammanhang!
Att citera kort går bra, men länka då alltid
till ursprungsinlägget så att hela texten
kan läsas här.

En migga: ”Jag skäms över vad jag av ledningen och politikerna tvingas göra mot mitt land”

Skrämmande kommentarer från en migga:

Angående texten om passlösa somalier som får uppehållstillstånd på anknytning i Sverige (”Domen stoppar all den totalt identitetslösa följdinvandringen”).  En annan migga skrev på din blogg att MiÖd:s dom innebär stopp på anhöriginvandringen från Somalia, men så enkelt är det inte. Utlänningslagen säger förvisso

2 kap 1 § : En utlänning som reser in i eller vistas i Sverige skall ha pass.

Men utlänningsförordningen, som Migrationsverket lutar sig mot säger:

2 kap 12 § : Om en utlänning inte har någon handling som gäller som pass och saknar möjlighet att skaffa en sådan handling, får Migrationsverket utfärda främlingspass för honom eller henne att gälla som pass. Verket får utfärda främlingspass även i andra fall, om det finns särskilda skäl. Det står ”får”, men tolkas ”ska” när det gäller somalier.

13 §: Ett främlingspass skall utfärdas med en giltighetstid av högst fem år och får, antingen då det utfärdas eller senare, förses med en anteckning som begränsar dess giltighetsområde.

Dessutom får man kringgå identitetskravet genom att förse passet med en stämpel att identiteten inte är styrkt:

Ett främlingspass får, då det utfärdas, förses med en anteckning om att innehavarens identitet inte är styrkt.

Migrationsverket väljer alltså att, vilket förhoppningsvis är unikt i svensk rättstillämpning, låta förordning gå före lag.

På denna grund utfärdar vi – ja, även jag! – pass till personer vi inte har en aning om vilka de är, eller ens om de redan har uppehållstillstånd i Sverige eller något annat land. Vi förser en hel mängd människor med nya fräscha identiteter. En del av dem är inte bara sådana som utan asylskäl söker sig ett bättre liv, utan många är faktiskt även kriminella och kan till och med vara terrorister.

Jag skäms över vad jag av ledningen och politikerna tvingas göra mot mitt land och vet verkligen inte hur länge till jag ska orka göra detta. Arbetslöshet börjar faktiskt bli ett alternativ.

© Denna blogg.

Om asylhantering i andra europeiska länder

Sveriges Radio rapporterar under rubriken Österrike skakas av flyktingdebatt att inrikesministern inte vill att Österrike ska vara någon marknad för flyktingsmugglare:

Hon vill förhindra att asylsökande direkt lämnar mottagningsorten sedan de ansökt om asyl och att många sedan inte hör av sig till myndigheterna igen.

Fekter brukar hänvisa till ett färskt exempel när 64 kurder kom till Österrike i höstas på en lastbil. 58 av dem försvann sedan de anmält sig som asylsökande.

Och i tidningen Mana finns en artikel – Polisen stormade skola för papperslösa i Schweiz – som börjar så här:

Kravallutrustad polis stormade i förra veckan en ockuperad byggnad i Zürich där man bland annat bedrev språkundervisning för papperslösa flyktingar.

Och där berättas vidare att:

Bah Saidou, som själv är papperslös, är en av dem som undervisat andra papperslösa i grunderna i det tyska språket. Han är upprörd över polisens stormning.

- Vi har inte längre någon plats där vi kan bedriva undervisning eller lära oss det tyska språket, vilket skulle hjälpa oss att integreras i samhället.

Efter att ha läst artiklarna, hur tycker läsarna att staten och dess myndigheter borde agera i de två fallen (liknande situationer uppstår ju också i Sverige)? Alltså:

En migga: ”Om jag flyr från Afghanistan i en lastbil så dyker jag inte upp i Sävsjö klädd i de senaste modejeansen!”

Asylhanteringen i Sverige fungerar inte bra. Hur ska det kunna bli ordning på den? Jag  bad en migga med lång och ingående erfarenhet av handläggning av och beslut i asylärenden, att ge sina synpunkter. Här är de:

Jag tycker att ”kortare väntan” är bra, förutsatt att vi får det att fungera. Där är jag lite av en pessimist. Om två så kallade pilotprojekt har fungerat så kan det ha skett på bekostnad av alla andra som inte varit med i dessa ”mönsterprojekt”. Det som ändå är en bra tanke är, att alla ärenden ska avgöras inom tre månader, ingen fär AT-UND (undantag från kravet på att inneha arbetstillstånd).

De som ska få asyl ska få det snabbt och de som inte har asylskäl ska få utvisningsbeslut lika snabbt. Tyvärr jobbar domstolarna inte med kortare väntetider, så de måste också involveras. Som det är nu kan det dröja åratal innan ärendet avgörs definitivt. Och vem behöver AT-UND när man kan jobba svart hela tiden?

Och sedan, efter domstolens utvisningsbeslut händer ändå inget. De utvisade stannar kvar, de får fullt bidrag trots att de inte samarbetar för att åka hem. Vissa kräver bättre bostäder, många kontaktar media. Deras barn blir apatiska, de blir själva sjuka. Snyftreportage skrivs, och aldrig någonsin frågar någon reporter dessa människor varför de inte åkt hem!

Jag brukar alltid fråga det, allra först, när det gäller preskriberade ärenden. Nu tror många kanske att svaret är ”död och förtryck i hemlandet”, men där tror de helt fel. Nej, de flesta minns knappt sina gamla asylskäl längre, men menar att de måste få stanna här därför att de stannat här så länge redan.

Hur ska vi få människor att åka hem? Utan att ta dem i förvar. Som ju är så kritiserat, att ”människor som inte begått värre brott än illegal vistelse fängslas som om de vore kriminella”.

Man kan få dem att resa till hemlandet genom att att ge dem PUT (permanent uppehållstillstånd). Om de får PUT så åker de hem, på ett långt, men inte för långt besök. Man ska vara folkbokförd här för att få behålla sitt PUT och sina förmåner. Sex månader om året kan man bo i hemlandet.

Jag vet inte vad som kan göras för att förbättra asylhanteringen. Kanske att man faktiskt – som många föreslagit – skapar uppsamlingsläger utanför Schengen-området och utreder asylskälen där. Sedan kan EU-länderna hjälpas åt att ta hand om dem som har rätt till asyl.

Det vi nu håller på med är rena vansinnet. Varenda människa (utom kanske journalister) förstår väl, att om jag flyr från Afghanistan i en lastbil så dyker jag inte upp i Sävsjö iklädd i de senaste modejeansen! Eller om jag rymmer från fängelse eller militärtjänst och sedan reser med kamel eller åsna och lastbil till Sverige där jag stapplar in på Migrationsverkets lokaler så kan jag knappast ha nyplockade ögonbryn, italienska modeskor och flera kappsäckar med mig.

Kommentar: Det är inget konstigt med att människor från fattiga och oroliga länder söker sig till ett land där man har en chans att få bostad och bidrag utan att jobba. Som i Sverige. Ett land där man själv kan bestämma att man stannar kvar trots att den rättsliga processen visat att man inte har rätt till det. Och där myndigheter inte förmår att med kraft se till att landets lagar följs.

Felet ligger alltså i första hand hos svenska politiker, den svenska regeringen, de svenska myndigheterna (Migrationsverket, migrationsdomstolarna och Polisen) och hos medierna som inte rapporterar allsidigt. Tack vare bloggosfären går dock mediernas – ofta ensidiga – reportage inte hem riktigt på samma sätt som för bara några år sedan. Journalister har inte längre monopol på ”sanningen”. Om politiker och medier inte tar asylfrågan på stort allvar och inser att den inte är svart eller vit utan bådadera samtidigt, så kan ingen säga sig vara förvånad när de ser valresultatet i september 2010.

För säkerhets skull: Det finns givetvis också människor som har asyl- och skyddsbehov och som har rätt, enligt svensk utlänningslag, att få uppehållstillstånd i Sverige, även om de är betydligt färre än de som nu stannar kvar här. Också för deras skull vore det av vikt att rapporteringen i media blev mer balanserad och att asylsökande

© Denna blogg.

Och nu till något helt annat: Far och flyg!

Jag blev påmind – av en av mina Facebookvänner – om rapporten som Maria Rankka, Anders Ydstedt och Fredrik Johansson gjort för Timbro, som mynnade ut i boken Far och flyg – hur resor förändrar världen.

Jag har läst boken och tycker att det var intressant att ta del av sådant som inte är stöpt enligt den för tillfället gällande ”pk-modellen” utan är tänkt lite ”outside the box”. Och det tycker jag att de tre skribenterna har gjort. Till exempel undrar de:

Varför är det krångligare att frakta en människa runt världen än en flygel? Varför får nordkoreanska kvinnor inte cykla? Hur kunde det ta hundra år att få bygga Öresundsbron?

Och fortsätter:

Kontrollerande myndigheter, auktoritära stater och välmenande miljövänner försöker ständigt reglera och förbjuda allt från cyklar till lågprisflyg. Synliga och osynliga murar har byggts kring flyktingar, solresenärer, tågluffare och affärsmän.

Det kan vara nyttigt att få frågan om rörlighet belyst ur lite andra perspektiv än de vanliga. För alla som vill utmana sitt sätt att tänka rekommenderar jag boken, som kan beställas från Timbro.

Inga proportioner i bananmonarkin!

Statsminister Fredrik Reinfeldts pressekreterare Edvard Unsgaard har blivit det nya, stora debatt- och diskussionsämnet (efter vargjakten…) i gammelmedier och i bloggosfären. Vad har han gjort för att dra på sig en tsunami av reaktioner, debatterande och drev? Jo, han har skrivit så här på Facebook:

…tycker invandrare och invandrarföretagare är otroliga. Någon idiot hade i natt gjort det lite större behovet i vårt trapphus (och lagt sin halsduk där…). Jag ringde vårt städbolag som drivs av invandrare som på en halvtimme skickade över en ryska som städade och sanerade trappen. Det är arbetslinjen det, att på en halvtimme en söndag få fram en duktig städerska som gör ett fantastiskt jobb!

Läs artikeln i Dagens Nyheter (och på massor av andra mediesajter): Reinfeldts pressekreterare i blåsväder.

Utan att kommentera i detalj vad, varför och hur denne Unsgaard har skrivit i en Facebook-statusrad (det gör ju så många andra!), konstaterar jag bara att reaktionerna knappast står i någon som helst rimlig proportion till vad han uttryckt. Den tsunami som vällt fram över honom för denna text är så oproportionerlig att man baxnar.

Sverige är ett sjunkande skepp på massor av områden: skolan, vården, asylmottagningen, rättssäkerheten, Polisens låga brottslösningsstatistik etc, etc. Men svenskarna skriker i högan sky om vargar och om Edvard Unsgaards Facebook-status!

© OBS! Vid citat ur texter på min blogg,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

Finländarna Europas ovilligaste hälsoturister?

Jämfört med andra européer söker finländare sällan vård för sina sjukdomar utomlands. Enligt Utrikesministeriet är finländarna kanske till och med Europas lataste hälsoturister. Ministeriet uppger att den största orsaken till det är att finländarna litar på den finska vården och läkarnas yrkesskicklighet. Detta enligt FNB.

Kommentar: Kanske har språket också viss betydelse? Att söka vård utomlands om man inte behärskar vårdlandets språk är knappast tillrådligt. Och, som sagt: om man litar på sitt eget lands vård och sina egna läkares yrkesskicklighet så finns det ju inte så stor anledning att söka vård någon annanstans.

En migga: ”Den asylsökande vill nu gärna återförenas – i Sverige! – med den som han sade sig ha asylskäl gentemot”

En migga skriver:

Ang tidigare inlägg om ensamkommande barn/anknytning
(ett stort antal inlägg i ämnet kan läsas här)

Det finns ungdomar under och över 18 år som beviljats tillstånd p.g.a. att deras föräldrar hotar dem. Föräldrarna kan hota med könsstympning, tvångsgifte etc. Men efter att dessa ungdomar fått PUT (=permanent uppehållstillstånd), dröjer det inte länge innan föräldrarna köar till ambassadutredning. De ansöker nu uppehållstillstånd p.g.a. anknytning, antingen till en minderårig eller till en ungdom som de ”levt i hushållsgemenskap med”.

Den unge vill nu gärna återförenas – i Sverige! – (varför han inte kan återvända till hemlandet är höljt i dunkel) med den som han sagt sig ha asylskäl gentemot. För nu, helt plötsligt,  har nämligen den hotfulla föräldern ändrat sig, han eller hon vill inte längre gifta bort sitt barn eller könsstympa alternativt misshandla sitt barn. Det gamla är nu glömt och förlåtet.

Ibland bifogas ett intyg från någon välvillig socialsekreterare  som uppenbarligen inte har en aning om varför uppehållstillstånd har beviljats ungdomen utan naivt skriver att ”X är i stort behov av stöd för sin mor/ far och känner oro för denne. Utan återförening kan X inte till fullo integreras” etc.

Kommentar: I sådana här fall ska de unga asylsökande förstås så snart som möjligt återförenas i sina hemländer med sina föräldrar, som ju inte längre hotar dem. Migrationsverket ska dra tillbaka uppehållstillståndet och se till att dessa unga män reser hem igen. Inte hämta hit hela familjer att försörjas i Sverige, när ingen av dem har några som helst skäl enligt utlänningslagen att vara här.

© Denna blogg.

Lex Nokia anmäls till Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter

Medborgarorganisationen Electronic Frontier Finland har gjort en klagan gällande lagen Lex Nokia till Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg. Klagan lämnades in vid årsskiftet.

Lex Nokia ger arbetsgivaren rätt att kontrollera anställdas e-posttrafik, men inte innehållet i e-postmeddelanden. Lagen har varit i kraft i sju månader men ännu har inga företag tillämpat den. Den anses vara för krånglig.

Vice ordföranden för Electronic Frontier Finland Ville Oksanen säger till Helsingin Sanomat att det finns starka grunder för en klagan eftersom lagen strider mot den europeiska människorättskonventionen.

Mikael Storsjö, tidigare vice ordförande för Electronic Frontier Finland och en av dem som varit med om att lämna in klagan, säger att man vände sig till människorättsdomstolen eftersom det inte finns någon instans i Finland som skulle pröva lagen.

Källor: HS och Hbl

Lästips om Sjuksverige

Apropå den ständigt pågående debatten om sjukförsäkringen så kan man lika gärna publicera flera år gamla texter som att skriva nya:

Varför är svenskar som lever nästan längst i världen så mycket sjukare än andra folk? – 14 april 2007
0,8 % i Finland, 13,7 % i Sverige…
– 13 april 2007

Rapport från en bananmonarki

Rapport från en bananmonarki

Man kunde tro att detta är saxat ur Grönköpings Veckoblad, men det är det inte. Det är dessvärre på riktigt och citatet kommer ur en artikel i Dagens Juridik:

Migrationsdomstolen menade att det var uppenbart att regeringen inte haft rätt att utfärda en bestämmelse om krav på giltigt pass för att ett uppehållstillstånd ska kunna utfärdas, och beslutade därför att inte tillämpa regeln.

Denna enda mening visar, med obehaglig och absolut tydlighet, att asylhanteringen (och rättssäkerheten överhuvudtaget) har totalhavererat! Läs texten en gång till och tänk på vad den innebär! Nämligen att man i en domstol ”tycker” att regeringens (och riksdagens) lagstiftning inte ”är rätt” (enligt dem som sitter i domstolen för dagen) och att domstolen därför självsvåldigt tar sig rätten att strunta i lagen.

I amerikanska serier brukar det talas om ”contempt of court” (tror jag att det heter),  d.v.s. ”förakt för domstolen”. Överfört till svenska förhållanden så är domstolen ”in contempt of” både sig själv och regeringen.

Som vanligt kommer ingen att orka agera och galenskaperna och föraktet för stiftade lagar kommer att få fortsätta. I bananmonarkin Sverige.

Läs hela artikeln Migrationsdomstolen beviljade uppehållstillstånd i strid med lag i Dagens Juridik.
© OBS! Vid citat ur texter på min blogg,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

Mer om asyl-, migrations- och integrationshanteringsindustrin

Läs först Är asyl-, migrations- och integrationshanteringen den största industrin i Sverige idag?

Det här handlar inte om ”hänga ut” just Strömsunds kommun; den råkar nu bara bli ett exempel (bland hundratals andra) på hur det läggs ner tid och kraft på att skriva långa och krångliga projektplaner i stället för att agera! Det är Sverige i ett nötskal: allt ska krånglas till och massor, massor av papper ska skrivas och massor av människor ska engageras kring projektplanen. När det gäller människorna, dem som allt det här handlar om, känns de liksom inte prioritet 1 utan mer som att de finns där för att kommunerna ska kunna sysselsätta (detta hemska ord!) en massa folk.

Här är några klipp ur den drygt tio A4-sidor långa projektplanen från Strömsunds kommun till Migrationsverket, som hanterar pengarna ur EU:s flyktingfond:

I arbetet vill vi koordinera alla de komponenter som utgör en introduktionsplan för barn.
—–
Enkäterna kommer främst att rikta sig mot relevant personals upplevelse av frågeställningarna, men även om möjligt mot föräldrar till målgruppen, men med tanke på den nyanländes komplicerade situation, det kan vara svårt att förhålla sig till enkätundersökningar första tiden i Sverige, men att man i ett senare skede kan göra en tillbaka blickande undersökning.
—–
Brister som idag föreligger hos både skola och flyktingmottagningar vill vi motverka genom gemensamma individuella skriftliga planeringar då nyanlända elever i varierande grad har tillgång till de särskilda stödåtgärder som de har rätt till. Det finns ett stort behov av att barnens och ungdomarnas kunskaper valideras och att vi förbättrar arbetet med dokumentation och utvärdering av de insatser som görs i samverkan – skola, flyktingmottagning, barn och familj.
—–
Erfarenheter från projektet ska samlas i en handlingsplan som är uppbyggd i moduler och som är applicerbara i olika situationer.

För att man inte enbart ska ha tillgång till stycken som jag har valt ut så har jag laddat upp hela texten. Den som orkar kan läsa. Och bilda sig en egen uppfattning om denna och liknande ”projektplaner”.

Så här säger flyktingsamordnaren i Strömsunds kommun att det är tänkt:

Att systematisera och kvalitetssäkra mottagande och introduktion av vidarebosatta i åldersgruppen 0-19 år.

Projektet handlar om tydliga mål och roller när det gäller mottagande av vidarebosatta (kvotflyktingar) barn i kommunerna, vi hoppas att den metodik som utvecklas kan appliceras på andra invandrade barn också. Att det blir ett verktyg för personal som i sitt arbete kommer i kontakt med målgruppen. Att kommun och personal vet att när det kommer ny invandrade barn,  ska det och det hände, vi har en plan.

Fortfarande har jag inte fått grepp om hur många och vilka barn och unga som ska omfattas av de planerna och pengarna som de här tio krångelsidorna har gett kommunen: 4,2 miljoner kronor. ”Medfinansierinsgrad 90 %” står det i tabellen över vilka som har fått anslag från EU:s flyktingfond, administrerad av Migrationsverket. Det innebär att projektet har beräknats kosta 4,7 miljoner och av den summan står kommunen för 10 % . Resten, 4,2 miljoner kronor, kommer från EU:s flyktingfond.

På Migrationsverkets sajt, sidan som informerar om hur man söker stöd till projekt står:

I regel kan fonden finansiera 50 procent av projektets faktiska kostnader. Projekt inom särskilt prioriterade områden kan beviljas 75 procent i medfinansiering.

Strömsunds kommun har fått 90 % ”medfinansiering” för sitt projekt.

Till slut: I ett tidigare inlägg ställde jag frågan ”Är asyl-, migrations- och integrationshanteringen den största industrin i Sverige idag?”. Jag frågar inte längre, jag påstår att dessa områden troligen utgör, om inte den största, så i alla fall en av de största och dyraste ”industrierna” i Sverige.

© OBS! Vid citat ur texter på denna blogg,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

En migga om ”den rättssäkra asylprocessen”

Så här berättar en migga om ”den rättssäkra asylprövningen”:

Vi följer upp våra egna ärenden, hur det går för dem i migrationsdomstolen. När permanent uppehållstillstånd (PUT) beviljas av domstolen så måste vi skriva bevis på det.

Många asylsökande som fått PUT av domstolen på grund av skyddsbehov eller synnerligen ömmande omständigheter dröjer inte särskilt länge med att resa tillbaka  hemlandet (som de nyss hade så starka asylskäl mot att de bara måste få stanna i Sverige…), för att gifta sig där eller bara för att tillbringa lite tid med familjen där, innan familjen också  kommer till Sverige.

Att resa till andra sidan jordklotet kostar mycket för en person som inte hade ett öre vid ankomsten till Sverige och vars  främlingspass Migrationsverket eller socialen har betalat. Om man har råd till det, varför får man då socialbidrag och hyran betald av Sverige? Och varför får man behålla ett PUT som i princip berättigar till livslång försörjning när man uppenbart inte hade några som helst asylskäl?

Varför undrar inte Arbetsförmedlingen varför en arbetssökande eller SFI-studerande helt plötsligt bara är borta i flera månader? I dessa tider då arbetslinjen gäller och det till och med krävs av en mor som förlorat sin son i cancer att hon dagen efter barnets död anmäler sig till arbetsförmedlingen, kan man fråga sig – eller fråga regeringen! – hur det kommer sig att uppenbart ljugande nysvenskar får åka till sina hemländer som de anförde starka asyl- och skyddsskäl gentemot, med både bidrag och falskt tillskansade PUT i behåll!

Kort kommentar: En person som arbetar praktiskt med integration i en kranskommun till Stockholm har berättat att många, främst irakier, så snart de fått PUT kräver 1) egen lägenhet precis där de själva vill bo (ofta i områden där andra får köa länge för att få en bostad) och 2) pengar från socialen till biljetter till Irak eller Syrien där deras familj och släktingar vistas.

Dessa människor har alltså först gått igenom asylprocessen med allt vad det innebär av samhällets tid och statens pengar. De har fått PUT för att de lyckats få Migrationsverket eller migrationsdomstolen att tro att de aldrig någonsin kan sätta sin fot i det land de lämnat. Men det är inte nog med det; de vill också att Sverige – efter deras falska historier som gav dem uppehållstillståndet – bekosta en resa till det farliga hemlandet eller ett närliggande land för att de ska resa och hälsa på släkten!!!

Och, återigen: asylområdet är inte enbart svart eller enbart vitt. Det är svart och det är vitt – samtidigt.

© Vid citat ur texter på denna blogg,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

En migga om att ”det ska bli den flottaste villan i byn”.

Miggorna fortsätter att berätta – för lika döva öron som förra året? – om sina icke pk-mässiga och därför inte intressanta upplevelser i asylverkligheten. Här skriver en migga om hur asylsökande som uppgett absoluta skäl mot att återvända till sitt land för att de där omedelbart skulle sättas i fängelse eller dödas, reser tillbaka när de fått sina uppehållstillstånd:

Det finns folk från många länder som söker asyl i Sverige och som åker hem på en gång när har fått uppehållstillstånd. Där startar de, med svenska barnbidrag, socialbidrag och andra ”integrationsbidrag”, ett husbygge. Det ska bli den flottaste villan i byn.

I min omgivning har jag ofta mött dessa människor, hört deras skryt och fått se bilderna på villan eller lägenheten. Frågan om vad som hände med den starka hotbilden som ju gjorde att asyl beviljades, har jag inte ställt.

En sak som jag tycker är väldigt jobbig är, att vi som jobbar med asylärenden alltid ska höra barns eventuella egna asylskäl, också när det gäller barn i familj. Jag tycker så synd om dessa barn som måste rabbla en innantill lärd läxa som de hört från föräldrarna. Jag vill helst inte ens ställa några följdfrågor till dem angående asylhistorien för då skulle de torska på en gång. De skulle bli ledsna och utskällda av sina föräldrar. Så jag låter dem säga det som föräldrarna har sagt till dem att de ska säga och skriver ner det.  Jag vill inte plåga dem. Ibland kan någon av dem självmant börja berätta om längtan till hemlandet, drömmen om att bygga ett hus där, som kusinens familj lyckats med efter att ha fått uppehållstillstånd. Men då brukar biträdet sätta stopp för berättelsen…

Vi kan ändå inte använda barnens berättelser mot föräldrarnas. Om det skulle finnas ett barn som har egna asylskäl och som är traumatiserat av händelserna i hemlandet, varför skulle det inte räcka att föräldrarna berättade om detta? Varför skulle inte läkarintygen räcka? Inget av mina egna barn skulle vilja berätta något för en myndighetsperson i ett främmande land som man träffar en gång och under en halv timme.

Kommentar: Om människor utnyttjar Sverige och det svenska asylsystemet för att skaffa sig möjligheten att åka till hemlandet och bygga hus etc, varför i hela fridens dar återtas då inte uppehållstillståndet som de då fått på falska grunder? Den möjligheten ges ju i utlänningslagen – och lagen ska ju följas – varför inte i detta hänseende?

Sverige ska inte vara ett land som man kan kan lura till sig uppehållstillstånd i, det ska vara ett land där de som har behov av skydd ska få det och de som inte har det ska återvända till sina hemländer. Utan bidrag från skattebetalare i Sverige.

© Denna blogg.

Vellingefamiljer vill inte ta emot ensamkommande asylsökande ungdomar

Vellingefamiljer vill inte ta emot ensamkommande asylsökande ungdomar. Det berättas i en artikel i Sydsvenskan den 7 januari. Ska Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson nu gå ut och tala om tvångsåtgärder mot familjerna som inte vill ta emot dessa unga män på samma sätt som han hotar med att tvinga kommuner som säger nej till att ta emot dem?

Det är skrämmande att Migrationsverkets generaldirektör har så stor makt (vem gav honom den?) att han, i ”demokratins namn” på ett diktatoriskt sätt kan ta till svartlistning, hot och tvång mot kommuner (som man ju trodde hade självbestämmanderätt!?) som säger nej till att ta emot ensamkommande asylsökande ungdomar.

Asylhanteringen för dem som säger sig vara under 18 år måste vara snabb. Högst tre månader ska hela processen, inklusive det obligatoriska överklagandet till migrationsdomstol, ta. På det sättet slipper Sverige problemen med att hitta kommuner och familjer åt tusentals ungdomar och skattebetalarna slipper berika mer eller mindre seriösa personer som öppnar ”hem för boende” åt dessa asylsökande unga för uppåt 3.000 kronor per ungdom och dygn. Och då kan de, som faktiskt har skäl att få skydd här, snabbt slussas ut i samhället och börja sina liv utan att spilla en massa tid i väntan på besked.

Läs mer på bloggen om ”ensamkommande minderåriga”.
© Vid citat ur texter på denna blogg,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 153 andra följare