• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    februari 2010
    m ti o to f l s
    « Jan   Mar »
    1234567
    891011121314
    15161718192021
    22232425262728
  • free counters
  • wordpress visitors
  • RSS samtid&framtid

    • Snart är det bara den humanitära stormakten som inte har vaknat torsdag, 23 oktober, 2014
      Fem dagar efter att den publicerades är Mummelförlagets författare Zulmay Afzalis OP ED-artikel Asylhanteringen måste reformeras mot terrorism på Svenska Dagbladets ledarsida fortfarande (idag kl 09.05) både den mest lästa och den mest delade. Kanske börjar någon lyssna mer på dem/oss som berättar från verkligheten, nu när det blir allt värre och farligare i […]

Bloggläsare: ”DN censurerar. Herbert Tingsten vänder sig i sin grav.”

En bloggläsare har skickat ett mejl till Dagens Nyheters vd Gunilla Herlitz och tillåtit publicering av det här på bloggen. Läs och begrunda vad det blivit av åsikts- och yttrandefrihetens Sverige…

Jag har med förfäran och chock i dagarna insett att vi har censur i vårt land!

Jag skrev en kommentar på artikeln om bostadssegregation. Min kommentar gick i korthet ut på att SD tyvärr kommer att få massor av röster om inte de vanliga partierna vågar börja diskutera de problem som också finns med invandring, bland annat bostadsbrist och brist på arbeten.

Det fanns inget rasistiskt i det jag skrev. Jag är en välutbildad person, jag arbetar med invandrare som kollegor, jag är varken främlingsfientlig eller rasistisk. Men jag är förfärad över situationen i våra storstäder – och att alla etablerade partier verkar sticka huvudet i sanden när det gäller åtgärder.

Men – min kommentar togs bort!!! Om jag hade skrivit att alla från X-land är skitstövlar och genetiskt undermåliga eller något liknande, så hade jag förstått censuren. Men inte nu.
Jag såg även att ni nu helt har tagit bort kommentatorsfunktionen på artikeln, och också tagit bort alla kommentarer. Ni gjorde likadant med debattartikeln om Lex Vellinge.

Ni måste förstå att det inte är en massa ”rednecks” med osunda åsikter som skriver dessa kommentarer! Det är folk som jag, allvarligt oroade över situationen i landet, med omsorg om att dessa problem ska tas itu med.

Jag är skrämd! Jag är förfärad! Jag kan inte fatta att det är sant! Censur i mitt land! Bara vissa ”godkända” åsikter får lov att komma fram. Alla andra åsikter ska tystas ner.

Är detta Sverige år 2010? Drömmer jag? Vi i vårt land som har en så lång tradition av tryckfrihet och åsiktsfrihet! Idag bedriver tidningarna censur. Jag kan faktiskt inte kalla det för något annat. Det är inte värdigt en tidning som Dagens Nyheter. Herbert Tingsten vänder sig i sin grav.

Det är helt enkelt oerhört och otroligt och ofattbart och jag kan inte finna ord starka för att beskriva hur upprörd jag är över denna vanhelgelse av det fria ordet!

Förhoppningsvis kan också svaret från Dagens Nyheters vd redovisas här. Det är många, många fler än mejlskrivaren som undrar hur en stor tidning tänker när den utestänger vanligt folks åsikter och reaktioner. Vad säger förresten lagen om åsikts- och yttrandefrihet (tryckfrihetsförordningen) och Pressombudsmannen om detta? När införde ansvariga utgivare systemet med censur av läsarnas kommentarer?

Fortsättning följer…

© Copyright denna blogg! Citera inte hela texter,
utan länka till min blogg. Medier som skriver om
sådant de läst på denna blogg bör ange varifrån
uppslaget kommer.

Det är inte så noga med kunskaperna i svenska…

Klipp ur Expressen den 22 februari 2010.

Kommentarer överflödiga…

Vad är det hon vill göra, egentligen?

På Expressens Sidan 4 ges nya riksdagskandidater från olika partier utrymme att marknadsföra sig inför det kommande valet i september i år. I går hade turen kommit till en person som kandiderar för Socialdemokraterna och hon skrev under rubriken Jag kommer aldrig svika barfotabarnen.

Jag läste texten två gånger och blev allt mer konfunderad. Frågan, som utkristalliserade sig var: ”Vad är det hon vill göra, egentligen?”.

Att alla inte har råd att köpa idrottsutrustning, t.ex. spikskor som hon själv tydligen inte fick när hon växte upp, är ju inte särskilt konstigt. Alla har inte råd med allt. Hon skriver:

Politik handlar om att förbättra Sverige och skapa en värld där möjligheterna växer. Politik handlar om ett ställningsstagande om hur samhället bäst ska utvecklas men också om vilket skydd som ska finnas för dem allra längst ner på samhällsstegen. Politik handlar om hur vi tar hand om varandra, hur vi ger och får.

Floskler. Tomma ord. Men absolut inget konkret. Man förstår inte vad hennes historia om att hon inte fick spikskor som barn har med något att göra. Hon har ju – bevisligen – studerat och klarat sig bra i livet, i samhället. Allt detta har hon kunnat göra i Sverige, med föräldrar som drev en korvkiosk. Riksdagskandidaten skriver vidare:

Jag började mina dagar i Sverige genom att få, först som asylsökande barn och flykting, sedan som elev i skolan och juriststudent.

Samma möjlighet har också alla andra i Sverige! Alla asylsökande som får uppehållstillstånd i Sverige får faktiskt en massa: bostad, skola, försörjning. Sedan är det upp till var och en själv att, på samma sätt, ta vara på allt man får. Precis som skribenten, som ju är ett lysande exempel på just detta, och som kan tjäna som ett gott föredöme för andra: man kan ta sig fram även om man kommer från fattiga förhållanden och en helt annan bakgrund. Varför hon nu tycker att ”politiken” ska fixa saker och ting är en gåta när hon ju, bevisligen, klarat sig utmärkt utan ”politisk hjälp” men med samma samhälleliga förutsättningar som erbjuds i princip alla som vill ta emot den. Kanske var det t.o.m. så, att avsaknaden av idrottsutrustning och annat var en sporre, något som fick henne att kämpa hårdare för att skaffa sig en utbildning och försöka skapa sig en bättre framtid?

Kvinnan som nu kandiderar till riksdagen har alltså klarat sig utmärkt trots brist på materiella ting och till stor del av egen kraft. Inte för att politiker styrt hennes liv och ”hjälpt” henne. Hon ska stå för det och borde inte skriva floskler och meningslösa, tomma texter. Det räcker med att hon berättar sin egen historia utan vare sig över- eller underord. Och att hon, om hon väljs in i riksdagen, blir en bra riksdagsledamot för sina väljare och även för andra som, genom skatter bekostar hennes och hela riksdagens löner.

Bild borttagen från Sveriges Radios sajt

Sveriges Radio har tagit bort bilden av en ung man som påstods vara 14 år gammal från sin sajt. Läs inlägget Om s.k. flyktingbarns oriktiga åldersangivelser. Notera, att genom att föra muspekaren över länken till SR:s inslag så kan man se bilden, som nu alltså – av någon anledning – är borttagen.

”…tre av dem var födda med två och fyra månaders mellanrum”

Apropå inlägget Om s.k. flyktingbarns oriktiga åldersangivelser berättar en person som tidigare arbetat i Damaskus och kommit i kontakt med personer som söker sig till Sverige på ”anhöriganknytning”:

Ett av de fall jag kom i kontakt med var en sökande familj som intervjuades i Syrien när jag jobbade där för några år sedan. Kvinnan hade väldigt många barn (låt oss säga ca nio stycken), vilket iofs inte är så ovanligt i Mellanöstern.

Det som var intressant var att åtminstone tre av dem var födda med två och fyra månaders mellanrum! Men kvinnan insisterade förstås på att de alla var hennes barn och att de inte var för tidigt födda! Hennes äldste son, som angavs vara i yngre tonåren, uppvisade en imponerande hårväxt i ansiktet samt ett väldigt väderbitet ansikte. För att nämna några exempel på tvivelaktigheten vad gällde hans ålder….

© Copyright denna blogg! Citera inte hela texter,
utan länka till min blogg. Medier som skriver om
sådant de läst på denna blogg bör ange varifrån
uppslaget kommer.

Om s.k. flyktingbarns oriktiga åldersangivelser

Jag har i åratal bloggat om sådant som svenska folket vill veta, men svenska medier inte vill ta upp och svenska politiker – som ska företräda folket! – inte vill låtsas om.

Jag har givetvis också skrivit många gånger om de s.k. flyktingbarnens oriktiga åldersangivelser och Migrationsverkets oförmåga att hantera dem. Sent omsider har Sveriges Radio den 22 februari ett inslag med rubriken Ofta oklart kring flyktingbarns ålder. Och jag måste ju säga att jag har ytterst, ytterst, ytterst svårt att tro att mannen på bilden som illustrerar texten på SR:s hemsida skulle vara 14 år gammal!

Som sagt: i åratal har jag belyst galenskaperna inom den svenska asylhanteringen – också om falska åldersangivelser och hur de hanteras i Sverige resp t.ex. i Finland och andra länder – eftersom jag inser att det inte finns en sida av saker och ting, och att asylområdet inte är svart eller vitt utan svart och vitt. Samtidigt. Men svenska medier fortsätter att rapportera ensidigt och nonchalant. Jag har själv hört journalister som varit fullständigt okunniga om asylprocessen och utlänningslagen, uttala sig tvärsäkert om att ”den och den måste få stanna, det är ju hemskt att den här människa ska utvisas” och att ”han/hon absolut måste få stanna”. Och så har de skrivit felaktiga reportage utan att ta reda på hela bakgrunden, utan att läsa alla handlingar med i princip endast den asylsökandes berättelse som grund. Jag har också hört journalister säga att de helt enkelt inte vill eller vågar (eller får!) skriva något negativt om asylsökande eftersom de är rädda att bli stämplade som ”rasister” eller ”främlingsfientliga””! Det är ”fri media”, det!

Mina texter finns under Asyl&Migration.

Tiina Kantola om valet i Irak 2010

Här skriver Tiina Kantola igen. Hon flyttade för ett år sedan till regionen Kurdistan i norra Irak. (Här kan man läsa hennes tidigare texter och här är hennes hemsida). Hon kommer att rapportera om valet och berätta om sina intryck av vad som pågår både före, under och efter valet – i mån av tid.

Världspressen har ögonen på vad som pågår här i Irak, så det behöver jag inte kommentera. Valet i Irak äger rum den 7 mars 2010.

Likaså finns det mängder av officiell information om valet att tillgå på olika hemsidor, så det kommer jag bara återge i de delar jag hinner ta till mig och om det kan tjäna som förtydligande av det jag upplever.

Nationella demokratiska val är ju internationellt reglerade och det gäller också Irak. Häromdagen träffade jag representanter för EU, som har en hel organisation här i Irak för att följa och bevaka valet.

Hur valet påverkar mig som lever och arbetar här som utlänning, vad jag upplever, och vad jag gör under valet, kan jag berätta om.

Häromdagen fick jag en inbjudan av en kurdisk-kanadensisk väninna att bo över hos henne under valet ”för det var nog inte säkert för mig att bo hemma i mitt hus”, tyckte hon.

Dagen efter frågade jag säkerhetschefen på mitt företag, som enligt mitt kontrakt har ansvaret för min säkerhet här, hur jag ska agera. Han berättade att han, och alla andra, väntar på instruktioner från KRG, Kurdistan Regional Government, om just detta.

Det jag vet av erfarenhet från valet i Kurdistan i juli, 2009 var, att all biltrafik i staden, förutom den med särskilt tillstånd att köra den dagen, var förbjuden.  Förbudet gällde från lunch dagen före valet, till lunch dagen efter valet. Fordon är av säkerhetsskäl under hård bevakning under valen. Och jag minns glädjeskotten den kvällen när valresultatet publicerades. Ja, då sköt de firande gevärskott rakt upp i luften!

Jag har ansökt om att få bli frivillig internationell valobservatör under det irakiska valet 2010. Det är mig en stor ära att bidra med min resurs som internationell observatör av det irakiska valet, i en vallokal någonstans i Kurdistan. Ansökan är skickad till den irakiska NGO Shams network, men jag har ännu inte fått besked.

Uppdraget handlar om att som frivillig inom den irakiska NGO:n, Non Governmental Organization, SHAMS, agera som frivillig internationell observatör. Exakt vad det innebär, får jag återkomma till. Observatörerna får en dags utbildning för sitt uppdrag.

Jag har också skickat en formell förfrågan till ägaren och ledningen för företaget jag jobbar för, om de stödjer mitt engagemang, och om de möjligen har några råd att ge mig ledigt, i det fall jag blir vald till uppdraget. Alla kurdiska vänner och kollegor som  jag har pratat med, är väldigt glada över mitt initiativ. Jag är lite överraskad över hur mycket det tycks betyda för dem att jag som utlänning och kollega ställer upp frivilligt som observatör.

Det tycks betyda mycket för mina kollegor att jag vill finnas på plats för att vittna till västvärlden att allt går rätt till. Jag är rentav tagen av den innerliga glädje och stolthet de visar över att jag vill göra det här. Så jag hoppas att jag blir vald.

© Denna blogg.
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 195 andra följare