• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    december 2010
    m ti o to f l s
    « Nov   Jan »
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    2728293031  
  • free counters
  • wordpress visitors
  • RSS samtid&framtid

Tack för det gångna året 2010!

Tack alla läsare som regelbundet och oregelbundet läst min blogg under året!

Tack för intressanta mejl och för feed back och förslag!

Tack – extra stort tack! – alla miggor som oförtröttligt bidragit med allsidig och viktig information på asylområdet; mycket sådant som inte varit känt för en större allmänhet eftersom det inte tagits upp i andra medier.

Tack alla andra som också bidragit med informativa texter, inte minst under rubriken Be my guest!

Tack också alla ni som hört av er till mig via mejl med synpunkter, tankar, åsikter, ris och ros – er feed back har varit mycket värdefull!

Om häktningarna i Danmark och Sverige av de terroristmisstänkta

Här är några till utländska medier som rapporterat om terroristgripandena i Danmark och Sverige:

Denmark ”foils terror attack” – AlJazeera
Five arrested for alleged plan to attack Danish newspaper that published Mohammed cartoons – Haaretz
Muhammad cartoon plotters’ charged in Denmark court – BBC
Fyra terrormisstänkta häktade – Hufvudfstadsbladet
Terrormisstänkta i Danmark häktade – Svenska Yle
Terrorsigtet: ‘Jeg er ren’ – Berlingske Tidende
Moderat muslimleder støttede terrormistænkt – JyllandsPosten
New Terrorism Case Confirms That Denmark Is a Target – New York Times

Och så en artikel i en svensk tidning:
Starka känslor i Danmark – Svenska Dagbladet, där man bland annat kan läsa:

En som dock tröttnat på att sitta tyst och overksam är dokumentärfilmaren Theis Molin, 38. Han bor mitt i den multikulturella stadsdelen Nørrebro – och älskar det.

Men jag kan inte längre hålla tyst med min kritik. I Danmark är organisationen Hizb ut-Tahrir mycket aktiv och de hetsar unga muslimer på ett sätt som liknar hjärntvätt. Det är en extremistisk, rasistisk, sexistisk och intolerant organisation som inte hör hemma i Danmark.

För två år sedan höll Hizb ut-Tahrir en högljudd demonstration i Nørrebro. De höll upp banderoller med budskap som ”Död åt judarna” och var öppet fientliga mot homosexuella.

Jag kan inte acceptera att vi har stadsdelar i Köpenhamn dit judar och homosexuella inte vågar komma. Tänk vilket ramaskri det skulle ha blivit om muslimer blev nedslagna på Vesterbro.

Också Sverige måste nu vakna upp!

Om en av de gripna för terrorplaner i Danmark

Här är en del av vad jag har skrivit tidigare här på bloggen om Helena Benaoudas  svärson Munir (och dotter Safia), som tidigare gripits lite här och där i islamistsammanhang, men som lyckats få folk att tro att han (och dottern) är oskyldig(a).

Migrationsverket informerar…

Migrationsverket informerar under rubriken Lämna Sverige:

På de här sidorna finns information för dig som

  • sökt asyl, men vill återvända till ditt hemland
  • har fått uppehållstillstånd och vill lämna Sverige tillfälligt
  • har fått uppehållstillstånd, men vill lämna Sverige

Konstaterande
Här ges ingen information för dig som

  • sökt asyl, fått avslag och ska återvända till ditt hemland.

Inlägg nummer 6000

Det här är inlägg nummer 6000 på min blogg! Alltså det sextusende inlägget sedan den 5 maj 2005, vilket innebär – i genomsnitt – nästan 3 inlägg per dag, varje dag, under 2163 dagar.

Tack för att ni läser! Eftersom ni finns i 165 olika länder så måste en hel del av er gå in och läsa också när ni är på semester runt om i världen, men dessutom är det säkert många som använder Google Translate som ger otroligt fyrkantiga och ofta felaktiga översättningar, men ibland ändå ger en aning om vad texten handlar om.

Det senaste dygnet har bloggen haft läsare i bland annat  Samoa, Frankrike, Storbritannien, Finland, Norge, Danmark, Tyskland, Österrike, Italien, Kanarieöarna (Spanien), USA, Arkangelsk, Sydkorea, Jemen, Singapore, HongKong, Australien, Schweiz, Belgien, Iran, Afghanistan och Saudiarabien.

En migga: ”Ena dagen måste vi ta alla i förvar och jobba för att dessa identitetslösa lycksökare lämnar Sverige; andra dagen ska vi blunda och tänka: ”Hur skulle det vara i Sverige utan alla dessa kreativa människor som tar sig hit?”

Efter alla vansinniga och rättsvidriga berättelser som miggorna under flera år låtit oss ta del av här på bloggen (läs under Asyl&Migration eller sök på ”migga” eller ”miggor”) under flera år, och efter att ingenting genomgripande verkar ha gjorts för att få ordning på asylhanteringen på verket, föreslog jag (lätt desperat) en migga följande:

Lek med tanken att du skulle anmäla dig själv (typ Lex Maria) till polisen, JK, JO, regeringen för fattande av lagstridiga beslut. Att du skulle anmäla att du, enbart på grundval av vad GD säger (även om det är i strid med lagen) bereder ärenden och fattar beslut inte följer utlänningslagen. Vad – om något – skulle hända då?

Miggan svarade så här:

En sådan ”självanmälan” skulle vara totalt meningslöst eftersom vår verksamhet inte styrs av någon juridik (fast den borde göra det)!

Vår verksamhet styrs ju av den person som för tillfället är GD. Nästan alla hos oss som vill göra karriär måste vända kappan efter vinden. Ett exempel är F.B., som en gång i tiden ingick i förra GD Janna Valiks ledartrojka och då poängterade att ”alla asylsökande kan och måste styrka din identitet, innan deras asylskäl ens kan prövas”.

Jag har varit med på föreläsningar och möten där man funderat över en modell enligt vilken de asylsökande skulle hållas på en förläggning i sex månader för att de ska få tid att styrka sin identitet och om de inte gör det så ska de avvisas utan någon prövning alls av eventuella asylskäl. Så gör man i Danmark, sades det då. Jag och många andra tyckte att det var lite för hårt, men vem lyssnade väl på oss…

Men nu håller överlevnadskonstnären F.B. föreläsningar om att varken identitetshandlingar eller andra bevis behövs eftersom ingen lämnar sitt hemland utan skäl. Det här förstår till och med jag, att man väl har alltid ”skäl”, men frågan är om dessa ”skäl”passar in i det som antas ingå i våra uppgifter på Migrationsverket och det som utlänningslagen anger?

Hos oss på Migrationsverket kan vi inte göra karriär utan att göra avkall på oss själva. Ena dagen måste vi ta alla i förvar och jobba för att dessa identitetslösa lycksökare lämnar Sverige; andra dagen ska vi blunda och tänka: ”Hur skulle det vara i Sverige utan alla dessa kreativa människor som tar sig hit?”

Jag har haft flera ”somaliska” asylsökande. Personer som, har det visat sig, varken kommer från Somalia överhuvudtaget eller är berättigade till asyl. I själva verket är det människor från olika andra länder där de inte vill bo för att de inte får sådana ekonomiska och andra bidrag och rättigheter där, som de får i Sverige. Men eftersom de talar somaliska så måste (!) vi ge dem asyl. Även när det klart och tydligt visat sig att de kommer från helt andra länder än Somalia, inte sällan andra EU-länder där de redan har permanenta uppehållstillstånd (PUT).

Om man frågar dessa människor, som alltså inte alls kommer från Somalia, vilka de anser att deras ”rättigheter” är, som de så hett eftertraktar och som de gått miste om i andra länder, så känner de väl till dem och svaren är därför alltid desamma:

• Rätt till bidrag utan att jobba.
• Rätt att få hit en make/maka utan att någon av dem behöver jobba.
• Rätt att inte läsa svenska eller integrera sig eftersom  män och kvinnor utan slöja inte kan gå i samma klass eller jobba ihop.
• Rätt till barnbidrag och flerbarnsbidrag.
• Rätt att inte tala om vem som är far till barnen om man är bihustru till någon; man har ändå rätt att få bidrag från Försäkringskassan och socialen.
• Rätt för bihustrun och hennes barn att ha en adress där de inte bor så att de kan dela alla bidrag med storfamiljen.

Det finns knappast någon anledning för en man från den här kulturen att jobba när det enda han behöver göra är att avla barn, som han sedan inte står för!

Varför ställs inte samma krav på dessa nya svenskar som på oss gamla svenskar, vi som måste jobba trots att vi är så sjuka att vi dör inom ett par månader?

Men, även en sådan fjärde bihustru som knappt kan somaliska och som kommit hit från ett EU-land, för att berika inkomsterna i en redan arbetslös tiobarnsfamilj, måste vi givetvis bevilja asyl. Eftersom vi inte vet vad personen heter…. Vi måste ta för givet att det första barnet avlades under kriget i Somalia och det andra barnets pappa är någon som hon sökte tröst hos under den långa asylprocessen i Sverige och nu kommer hon inte ens ihåg förnamnet på honom. Dessutom riskerar förstås båda barnen, om de är flickor, könsstympning i alla länder som de kan utvisas till.

Som vår GD säger så beviljar vi asyl. I bästa fall till och med resedokument till flickebarnen och i alla händelser främlingspass till mamman. Och sedan kan man resa till Nederländerna eller Italien där man har sin familj, och varför inte till Etiopien, Djibouti eller Jemen där man kommer ifrån, när det blir dags för den traditionsenliga omskärelsen av döttrarna.

Jag har förresten en somalisk granne som säger att omskärelse är ett måste. Och trots att hon bott i Sverige sedan 1991 så har hon sett till att döttrarna, födda 1993 och 2000 blivit omskurna utomlands för det ingår i kulturen att bli omskuren. ”Hur skulle det annars gå med våra döttrar”? Om de inte är omskurna så kommer de inte att kunna hitta en make”, säger hon till mig, ”för det finns ingen man som vill ha en smutsig kvinna”.

När kommer någonting att förändras på asylområdet i Sverige? När ska lagen börja tillämpas? När får Migrationsverket en GD som ser till att lagen följs och att personalen har kompetens att göra det? När ska personalen uppmuntras att följa lagen, inte att strunta i den?

Kommentar: När miggan skriver: ”Även när det klart och tydligt visat sig att de kommer från andra länder, inte sällan andra EU-länder där de redan har permanenta uppehållstillstånd (PUT)”, så kan jag inte med bästa vilja i världen se detta som något annat än bedrägeri och ”social invandring” på svenska skattebetalare bekostnad. Varför stoppas inte detta? Och Varför följs inte utlänningslagen?

© Denna blogg.

Pretty amazing!

Oavsett vad man tycker om USA och om dess nationalsång The Star-Spangled Banner så är det här – som man säger over there – ”pretty amazing! Flickan som sjunger är sju år gammal…

Be my guest # 91: Lars Odrup, Pälkäne, Finland

Gästbloggning från Lars Odrup som efter sin pensionering från den svenska armén beslutade sig för att bli invandrare och flyttade med sin finska hustru till ett purfinskt område utanför Tammerfors, Finland.

Han jobbar periodvis hårt med att lära sig finska och får mycket stöd av folket i byn men möter ofta ”folkskollärare” då han öppnar munnen och börjar misshandla det finska språket.

Här finns tidigare inlägg av Lars Odrup.

Skillnader i mentalitet

Efter fem år i Finland börjar jag märka skillnader i mentaliteterna mellan våra folk och länder och det är tyvärr inte alltid till svenskarnas fördel. I början trodde jag att det bara fanns ytliga kulturella skillnader. Vi har ju liknande matkulturer, helgdagar m.m., men det som skiljer är, att man här litar mer på sig själv än på att staten skall ordna allt när det kniper.

Förmodligen kommer en finländare vid strömavbrott att försöka ordna sin egen värme och belysning, till skillnad mot svensken som kommer att försöka ringa 112 och klaga.

Nå, det var lite elakt och förstås finns det rikssvenskar som också rusar ut och samlar ved. men den genomsnittlige svensken är inte så benägen att ta egna initiativ när staten inte klarar sin uppgift. Man klagar hellre…

Vädret har varit besvärligt i både Sverige och Finland och främst tågtrafiken har fått problem. I Sverige har upprördheten varit stor över att tågen inte gått som planerat och man har skyllt på allt och alla, inklusive regeringen.

I finska TV-nytt i Yle  intervjuades den 26 december en kvinna på centralstationen som helt kallt konstaterade att eftersom det är ett exceptionellt väder så hade hon tagit med sig en extra kappa och några smörgåsar. Hon förväntade sig att så småningom komma fram men ”vädret bestämmer”.

Jämför henne med de svenskar som inte vill acceptera att vädret är extremt utan istället skriker i högan sky om regeringens oduglighet i allmänhet och bristen på information i synnerhet.
Det är två skilda världar, där den ena accepterar det som inte kan ändras utan förbereder sig för det och den andra som tror att någon annan alltid är ansvarig för alla problem.
Ibland blir jag så trött på svenskarna.

Dags att skrota fasta telefonen helt?

Telia tar 435 kronor i kvartalsavgift – alltså 435 kronor bara för att man har ett abonnemang! Det är lite amma tanke som SVT/SR har, att ta ut en hög avgift kallad ”tv- och radiolicens”, bara för att man ”innehar tv-apparat” (519 kronor per kvartal).

Det kanske är dags att göra sig av med apparater som kostar en massa pengar enbart för att de står i ens hem!

Migrationsministern: ”Det kostar 110 miljoner kronor varje månad att det nu är 11.000 personer som trots avslagsbeslut ännu inte återvänt”.

Asylsökande ska inte sväva i ovisshet onödigt länge.

Det säger migrationsminister Tobias Billström till Dagens Nyheter, i samband med att regeringen i sitt regleringsbrev till Migrationsverket nu sänker handläggningstiden för asylprövningen från sex till fem månader:

1.1.1 Verksamhetsgren Prövning av ansökan
Beslut om uppehållstillstånd eller avvisning eller utvisning ska fattas senast inom fem månader från det att ansökan kommit in. Beslut som rör ensamkommande barn eller Dublinärenden, dvs. där sakprövning ska ske i annat land enligt Dublinförordningen, ska fattas senast inom tre månader från det att ansökan kommit in.

Regeringen vill också minska kostnaderna för mottagningssystemet genom att korta den tid som personer utan asyl- och skyddsskäl befinner sig i Sverige. Enligt ministern kostar det 110 miljoner kronor (!!!) varje månad att det nu är 11.000 personer som, trots avslagsbeslut, ännu inte återvänt. Han kräver därför ett bättre samarbete mellan Migrationsverket, gränspolisen och Kriminalvården.

Att liggetiden i asylärenden är onödigt lång beror – som jag skrivit om otaliga gånger på bloggen, se nedan – inte sällan på att, som rättschefen Mikael Ribbenvik nu säger: ”…vissa advokater har hundra ärenden samtidigt.”

Min kommentar: Det är bra att regeringen – som ju faktiskt har det yttersta ansvaret för att gällande lag efterlevs – sätter press på sina myndigheter. Att det kostar skattebetalarna 110 miljoner kronor varje månad (220 miljoner för två månader, 1,3 miljarder för ett år…) för att lagen inte efterlevs och 11.000 människor stannar kvar illegalt, är inte acceptabelt ur någon som helst synvinkel. Sverige måste efterleva sina egna lagar och de, som kan visa vika de är och varifrån de kommer samt har asyl- eller skyddsskäl enligt utlänningslagen, ska snabbt beviljas det och slussas i i samhället, medan de som enligt samma lag inte har det, snabbt ska lämna landet.

Samma advokat är förordnad som offentligt biträde åt 1 000 asylsökande. Samtidigt. – 24 november 2008
Om offentliga biträden i asylärenden – 19 mars 2009
You’re damned if you do. You’re damned if you don’t. – 6 april 2010

Här finns hela regeringens regleringsbrev för budgetåret 2011 avseende Migrationsverket.

Klok och välformulerad kolumn av Sakine Madon

Läs Sakine Madons kolumn i Expressen (juldagen 25 december): Prata om det men utan offerkoftan. Hon skriver, som vanligt helt självständigt och som hon själv tänker och tycker. Det är hoppfullt att det finns skribenter – som Sakine Madon – som inte rusar blint och oreflekterat åt samma håll som de allra flesta andra, som anser sig vara tongivande och sätta agendan för hur ”det ska vara” och vad ”man ska tycka”.

Här finns Sakine Madons blogg och här är en kort presentation av henne samt fler av hennes läsvärda kolumner.

Sveriges Radio: ”Höjd säkerhet kring Iraks kristna runt jul”

Inför julfirandet i Irak har säkerhetsåtgärderna trappats upp eftersom flera våldsdåd har riktats mot kristna i landet, rapporterade Sveriges Radio på julafton. Kristna helgedomar i landet bevakas av polis och soldater. På vissa håll har skyddsvallar byggts runt dem.

Det är bra att regeringen i Irak – sent omsider och förmodligen i alldeles för liten skala, men ändå – börjar beskydda de kristna.

GOD JUL 2010!

Med den här bilden, tagen inifrån butiken Urban Deli vid Nytorget på Söder i Stockholm, vill jag önska alla mina bloggläsare en riktigt

GOD JUL!

och passar också på att tacka dem som hittills velat bidra med en gåva (se högerspalten) till stöd för mitt fortsatta bloggande.

Nedan finns länkar till tidigare julaftonsbloggningar:

Julhälsning från Palestina – julafton 2006
GOD JUL !
– julafton 2007
Stilla natt
- julafton 2008
I Finland: Muslimer vill dela kristnas julglädje
– julafton 2009

Nu har det slagit (S)lint riktigt ordentligt!

I mitten av december drogs en  lätt hy(S)terisk  och överdriven rapportering igång av Aftonbladet. Det handlar främst om f.d. SSU-ordföranden och sedan många år pr-konsulten Niklas Nordström och vad han sagt och tyckt och gjort i sitt jobb för konsultföretaget Prime. Läs bland annat här, här och här).

Socialdemokraternas kampanjansvariga, Karin Pettersson, med ett långt och gediget förflutet inom S och media, skrev den 21 december en rätt överdriven ledarartikel i sin nya roll efter det enorma valnederlaget, som Aftonbladets politiska chefredaktör:  Tack för det, Prime. Jag kommenterade artikeln på Newsmill den 22 december under rubriken: Aftonbladets kritik mot Prime är hycklande. Därefter har Karin Pettersson den 23 december replikerat på Newsmill under rubriken Primeskandalen principiellt viktig.

Den 23 december har Aftonbladet åter en helsida om det fruktansvärda i att en pr-konsult gör sitt jobb: Nordström hotas att slängas ut! Ribban för medlemskap är rätt låg hos S overkar vara rätt låg.

Det verkar ha slagit (S)lint riktigt ordentligt inom S och i dess tidning Aftonbladet! Partiet har krympt från att ha varit stort, mäktigt, maktfullkomligt och nästan ständigt regerande och i decennier och åter decennier. S, som sett sig som SVERIGE, som Sveriges statsbärande parti, har helt marginaliserats och nu strider olika fraktioner  mot varandra och kandidater till partisekreterarposten spelar dubbel- och trippelspel där de låtsas inte vara intresserade av att bli partisekreterare men samtidigt intrigerar och manipulerar så det står härliga till (och då får vi som står utanför allt detta ändå bara reda på en bråkdel av vad som pågår…). I stället för att försöka sansa sig och försöka enas inom partiet så hackar man på en av sina egna, eller faktiskt flera, för det är inte bara Niklas Nordström det handlar om utan också några andra ”S-märkta Primekonsulter”, som Aftonbladet skriver.

S borde ha tagit råd av någon erfaren människa med lite utifrånperspektiv innan de blåste upp fjädern till en höna! Det är oerhört pinsamt att man vill utesluta långtida medlemmar (Niklas Nordström, t.ex., har varit medlem sedan 1983, dvs i 26 år) som säkert servat sitt parti väl under alla år, för att de haft samma åsikter om tillväxt och kärnkraft och allt vad det är, som också många andra S-människor i den s.k. ”högerfalangen” har. Och fört fram sina åsikter. Och velat påverka sitt parti i den riktning de själva (och många andra S-människor!) tycker är rätt och som i vissa delar råkar sammanfall med näringslivets tro på att det är det bästa för Sverige.

S behandlar sina medlemmar skamlöst illa, de har inte begått några brott och de har inte dolt var de har jobbat eller vad de står för!

I artikeln i Aftonbladet med rubriken Nordström hotas att slängas ut, verkar det som om oppositionsborgarrådet Rogert Mogert (S) försöker kratta i manegen för sin fru, riksdagsledamoten Veronica Palm, som verkar kämpa med näbbar och klor för att bli ny partiledare efter Mona Sahlin. Han (Mogert) tycker att ”det är bra att Nordström och de andra konsulterna granskas”. Vad då ”granskas”? Och vem granskar Roger Mogert och hans bevekelsegrunder till att kräva S-medlemmars uteslutning?

Till S skulle jag vilja säga: Sluta vädra era maktkamper i offentlighetens ljus, försök bete er som vuxna människor! Och skyll inte på Niklas Nordström och de andra på Prime när det går ännu mer utför, S, skyll på er själva!

Finlands migrationsminister: Brott ska registreras enligt nationalitet

Migrationsminister Astrid Thors vill ha en tydligare registrering av brott enligt nationalitet. Det sa hon i ett radioprogram i Yle den 21 december.

Enligt Thors är det viktigt att känna till brottslingars bakgrund, bland annat för att inte enskilda grupper, till exempel romer, ska stämplas som särskilt kriminella.

En annan migga kommenterar texten ”Så länge skutan kan gå”

En annan migga kommenterar texten Så länge skutan kan gå:

Ja, hur länge kommer skutan att gå?

”Leanprojektet” som tillämpas på Migrationsverket nu (det som en gång för länge sedan gjorde Toyotas bilar så framgångsrika) innebär uppenbarligen också att en anställd måste fatta krystade PUT-beslut, typ:

Du säger att du är kristen och du vet att Jesus fanns och att han dog också och du har varit i Sverige i sju år varav det mesta illegalt men du har firat jul och du vet varför jul firas. Kristna har stora problem i ditt hemland. Det finns visserligen ingen i ditt hemland som vet att du börjat bli lite kristen här men det är bara en tidsfråga innan du själv berättar det för dina närmaste. Och då kan du bli förföljd. I synnerhet om du börjar missionera och berätta för alla om det du vet om kristendomen (att Jesus fanns och att han dog och att de kristna firar jul, miggans anm) och då kommer du att få problem med myndigheterna. Därför får du asyl, flyktingförklaring och resedokument.

Läs hela texten i pdf-format. Den som orkar. Den som bryr sig. Den borde skaka om dem som läser den.

En underbar och underfundig vinterdikt!

Jag har fått tillstånd att publicera följande nyskrivna och i mitt tycke helt lysande vinterdikt. Den är skriven av Leif Östman, redaktör för Nyhetsmorgon m.m. på TV4. Dessutom: han är från Österbotten i Finland, och det tycker jag märks.

En katt som är kall, en stugknut som small.
Hur kan vi nu leva i Norden!
Kinder som flamma, läppar som stamma
att nu behövs värme på jorden!

OBS! © Leif Östman.

En migga skriver: ”Så länge skutan kan gå”.

En migga skriver – igen! – om skakande interiörer från den allt mer sjöodugliga skutan m/s Migrationsverket. I åratal har miggor skrivit om läget på verket, under samma åratal har ingen orkat bry sig om de hårresande berättelserna om rättsosäkerhet och allmän ”hej & hå, låt gå”-mentalitet, underlåtenheter, slarvig asylhantering etc, etc. Berättelser av människor som sitter mitt i det hela och trots sina ansvarsfulla och tuffa jobb orkar förmedla.

Här följer miggans berättelse:

Så länge skutan kan gå

Utlänningslagstiftning är inte avancerad som teknisk fysik eller hjärnkirurgi, och ingen har i beslutsskrivandet någonsin fått sig ålagd att åstadkomma något i stil med ett epos i tolv sånger. Personalen är till största delen akademiker. Själva rättsområdet är till sin grund inte särskilt svårt det heller, bara väldigt, väldigt omfattande. Det är många områden att täcka: asylprocedur, inreseregler, familjerätt, arbetsrätt, unionsrätt, studerandeförhållanden, viseringar, etc osv.

Migrationsverkets myndighetsutövning går ut på att tillämpa gällande författningar, som finns i olika nivåer; med gällande förarbeten, också i olika nivåer och med aktuella domar, dito olika nivåer. En del rättslärda skriver också böcker i ämnet. Sedan krävs även en omfattande länder- kunskap: inte bara för asylområdet utan också för dem som ska tillämpa internationell familje- rätt. När rättsområdet väl är identifierat ska normen tillämpas på det aktuella fallet, genom bevisvärdering. Det hela ska sedan resultera i en hållbar slutsats. Enkelt. Samma sak sker dagligen i annan offentlig verksamhet: på skattekontoren, försäkringskassorna och länsstyrelserna. Värdering av muntliga utsagor sker också dagligen hos polismyndigheter, i brottmål och familjemål.

Den centrala utlänningsmyndigheten Migrationsverket är för detta ändamåls uppfyllande rikt utrustad. Förutom en centralt placerad Rättsenhet och en Landinformationsenhet har varje verksamhetsområde en stab plus egna experter. BBM ́s (Besök, Bosättning, Medborgarskap) särskilda expertenhet, exempelvis, består av 15 personer. GD (generaldirektören) genomförde för några år sedan också en chefsförtätning, som betyder att få enheter har fler än 20 anställda. GD införde också avdelningar med avdelningschefer. Så om vi ska räkna ihop antalet anställda chefer, verksjurister och experter – och lämna fotfolket, beslutsfattarna och handläggarna, därhän – så finns det cirka 200 personer som har till uppgift att få detta ämbetsverks rättsliga styrning att fungera. GD har länge haft ambitionen att Migrationsverket ska bli en ledstjärna inom statsförvaltningen.

Jag har jobbat här en tid, och aldrig tyckt att verket – vad gäller styrning och kvalitet – är så mycket att hänga i julgranen. År 2004 gjorde Statskontoret en översyn av Migrationsverket och levererade då en så kallad sågning. Som parentes kan jag nämna att Migrationsverket självt vid samma tidpunkt ansåg att det hela flöt bra, en del skönhetsfläckar fanns kanske, men på det hela taget utfördes en väl avvägd myndighetsutövning. Kontrollanterna fann i alla fall att rättslig styrning i praktiken inte existerade.

Dåvarande GD ville inte ha någon centralt placerad enhet – det fanns en sådan på den tiden, kallad Praxisenheten, bland de anställda kallad ”Elefantkyrkogården” – som stod för styrning, utan den skulle bara ge råd och det hela skulle gå runt i dialog. Så de dåvarande fem regionerna som verket var indelat i hade ofta olika uppfattningar: Det existerade således olika praxis baserat på vilken del av landet den berörde befann sig i. Detta gick slutligen överstyr – jag minns att frustrationen från verksamhetsgolvet var rätt omfattande under 2002 och 2003.

För att få det hela att gå ihop hade dåvarande GD inte – vilket vän av ordning gärna hade velat se – satt ner foten och börjat ge order, utan istället infört så kallade samordningsgrupper, där regionernas representanter skulle få mötas och räta ut sina frågetecken. En organiserad diskussionsklubb, vars antal samordningsgrupper till sist hade stigit till det häpnadsväckande antalet 25. Diskussion utan styrning.

Nåväl, när Statskontoret hösten 2004 i princip sågade Migrationsverket jäms med fotknölarna agerade cheferna snabbt. Bara några månader senare var verket omorganiserat i verksamhets- områden, och med en centralt placerad Rättschef med Rättsenhet.

Jag påstår att det är samma läge idag som då. Den ”rättsliga styrningen” på vårt verk är inte värd namnet. Kvaliteten i myndighetsutövningen är ibland så låg – i de kvalitetsgranskningar jag har sett har felen varit i storleksordningen 10 till 30 % – att en del enheter borde stängas i avvaktan på kvalitetsförbättrande åtgärder. Det har till och med visat sig att i de specialiserade delarna råder kvalitetsbrister som inte borde finnas där.

Till att börja med: utbildning för personalen. Det låter säkert barockt det här, men verkets personal har ingen relevant utbildning i bevisregler och bevisvärdering. Det finns en kurs där vi får se ett spel i form av ett polisförhör med en som är misstänkt för att ha bragt någon annan om livet, och ett rättegångsspel i ett utlänningsmål. Det sistnämnda är överkurs och malplacerat för personal i prövningsverksamhet och det förstnämnda är bra som en start i ämnet kognitiv metod. Men sedan tar det slut. I våras, exempelvis, skickade en verksjurist ut en brasklapp – gällande styrkt identitet i familjerätten – där hon uttryckte sin far- håga för att det här var alldeles för svårt för personalen. Tyvärr sant. Det är ju så att om man går in på vilken prövningsenhet som helst och ber folk namnge de olika bevisgraderna så börjar en del titta ner i golvet. Begär du sedan att de ska förklara vad de olika graderna betyder, och om du sedan går ännu länge med rekvisit och rättsfakta och hjälpfakta och motfakta, ja då är det inte många kvar som tittar dig i ögonen. Åtskilliga tillämpar inte den kognitiva metoden med motiveringen att det tar för lång tid – och det är sant för hela tiden hänger bilan ”produktionskravet” över folket på verksamhetsgolvet.

I dagsläget befinner sig asylprövningen mycket långt borta från ett korrekt förfaringssätt. Den asylsökande som till sin identitets klarläggande skickar upp en pratbubbla i luften med några identitetsuppgifter har inte ens gjort sin identitet sannolik, utan bara knappt antaglig. Än värre blir det om vi går in på BBM ́s område: här finns ingen utbildning vare sig i internationell familjerätt eller i arbetsrätt. Här finns otaliga personer som inte vet vad som är en erkänd vigsel eller hur regelverket ser ut för utländska entreprenörer utan fast driftställe eller utrikes bemanningsföretag. GD säger att hans verk ska verka i den globala migrationens tecken, men det är rent vilseledande marknadsföring.

För det andra: De själva styrdokumenten. Eftersom Migrationsverket ska spänna över så många områden så är dessa dokument därefter. Vi har den centrala Utlänningshandboken – som är på mer än 1000 sidor – en Rutinhandbok, en Medborgarskapshandbok, en Förvaltningshandbok, diverse tekniska handböcker och domsamlingar etc: och så finns det Samordningsgrupper som producerar protokoll, rättsliga ställningstaganden och domskommentarer, VC-protokoll och MIGRFS, databaser för identitetshandlingar och familjerättsliga dokument, LIFOS, alla styrdokument från EU, exempelbeslut och all landinformation, etc o.s.v..

Den – som det är tänkt – samlande Utlänningshandbokens adelsmärke är att denna helt saknar vissa relevanta beståndsdelar och ofta är dåligt uppdaterad. Det finns avsnitt som inte blivit redigerade på snart fem år trots att vi fått en ny utlänningslag under denna tid. Rutinhandboken var inte klar när den kom ut och är inte klar nu heller. Samordningsgruppernas mötesprotokoll är diskussionsunderlag och inte några styrdokument. Tillsammans bildar allt detta ett tämligen ogenomträngligt töcken av information av bristande kvalitet, inför vilket många bara känner vanmakt. Lägg då till bilden, att på verksamhetsgolvet är det policy att specialiseringsgraden ska vara så låg som möjligt. Lägg också till bilden att i en sådan atmosfär tar det lång tid att få relevanta svar – själva massan motverkar en effektiv styrning.

Styrfunktionens personal – chefer, verksjurister och experter – är tämligen väl medvetna om detta, för några dumskallar är de inte. Att gå till GD verkar inte vara något alternativ: han och hans entourage är nog vid det här laget för långt borta från verkligheten för att vilja göra något. Så chefen/verksjuristen/experten börjar i den atmosfären att göra sig mindre i syfte att undandra sig ansvaret: man svarar sent eller inte alls på viktiga frågor från golvet, man svarar tvetydigt för att inte binda sig i någon riktning, och man hänvisar till att saken ligger på någon annans bord.

Så vad får vi? Med bristfällig utbildning och förvirrande styrning? Med tidsbrist på grund av produktionen? Jo, vi får många gissningar, mycket tyckande, och mycket rättstillämpning som handlar om att den ansvarige får kopiera någon annans beslut för att vinna tid och utan att egentligen förstå vad beslutet betyder. Kvaliteten är låg, punkt. Men snabbt ska det gå.

Och jag känner till alla bortförklaringarna: ”Vi experter har så många rapporter att skriva till departementet att vi inte hinner med styrningen” eller ”verkstadsgolvet får utbilda sig självt för ni har också ett ansvar” eller ”personalen lär väl sig med tiden” eller ”ja, men ge PUT då, om det är för svårt”.

Som tankeväckande och aktuella exempel på frånvaron av en styrande nivå kan jag nämna att när det äntligen – vilket var fyra månader efter Rättschefens ställnings- tagande, och han i sin tur hade tagit tre månader på sig efter att Migrationsöverdomstolen kommit med en mycket klargörande dom – kom ut ett exempelbeslut på identitetskrav i familjeärenden så var det inte skrivet av några experter utan av två tjänstemän på en prövningsenhet.

Ett annat exempel är att när lagen ändrades i somras så att familjeåterförening blev förenklad för den som redan var inrest, så kom det inte något uppdaterat handboksavsnitt, ej heller någon centralt anordnad utbildning med en representant för varje enhet. I stället kom det ett mejl till alla enhetschefer, ett mejl som inte innehöll stort mycket mer matnyttig information och styrning än departementets pressrelease i frågan.

Åtskilliga är de som fortfarande svävar i villfarelse om vad lagändringen betyder – många tror att de ska ge PUT direkt. Och i våras ändrades viseringslagstiftningen inom EU utan att det blev några ändringar i handböckerna. Jag har hört en enhetschef urskulda hela problemet med bristande kvalitet med att ”ja, men då får det väl bli ändring i domstolen” (för detta krävs att beslutet är negativt). Och Migrationsverkets experter har efter två år fortfarande inte kommit fram till det logiska, nämligen att verket ska följa Migrationsöverdomstolens vägledande avgörande MIG 2008:34 (som handlar om rättssäkerhetsgarantier för unionsmedborgare).

Jag köper inte något av detta. Rapporterna till departementet är inte fler än att detta så experttäta ämbetsverk med råge hinner skriva dem. Var och en på golvet kan givetvis själv stå för styrningen, men då blir också var och en sin egen lyckas smed. Man kan inte ha inställningen att personalen på golvet ska lära sig efter hand och av sig själva, eftersom personalen kontinuerligt omsätts, liksom lagstiftningen förändras och eftersom attityden i sig är rent förfärlig. Och jag tänker inte ägna mig åt att skriva ett beslut med ett visst innehåll eller kopiera någon annan bara för att jag är ovetande.

Och det finns ännu fler bortförklaringar från ledande håll, som till sist är det enda som återstår:

1) ”Jaså vi fyller förorterna med identitetslösa? Det får väl statsbidragen ta hand om”

2) ”Jaså vi skriver sedan ut främlingspass till samma personer utan att vi egentligen har en aning om vilka de är? Det får väl gränskontrollerna och polisen ta hand om, om det skulle bli problem”

3) ”Jaså vi är så dåligt insatta i familjerätt att vi ger tillstånd för anhöriga med släkt- band som inte finns? Det får väl socialförvaltningarna ta hand om”

4) ”Jaså vi är inte med på tåget när det gäller lagstiftning mot tvångsäktenskap? Det får väl kvinnojourerna ta hand om”

5) ”Jaså vi ger studietillstånd till personer med uppenbart fejkade betyg? Det är ett problem för universiteten och högskolorna”

6) ”Jaså, när det gäller arbetstillstånd så kan vi inte skilja på Volvo och en nystartad kiosk som ska ha fem anställda? Det får väl arbetsmarknadens parter ta hand om”.

Det går alltid att säga att i viss prövning ska det finnas en marginal. Det är också så att ingen del inom statsförvaltningen är perfekt. Det är bara det att Migrationsverket ligger mycket långt borta från vad som kan kallas normal myndighetsutövning. Från den sågning av styrningen som Statskontoret gjorde för sex år sedan, har vi fått verksamhetsområden istället för regioner; vi har fått en centralt placerad Rättschef med Rättsenhet men samtidigt ännu fler experter på ytterligare nivåer; vi har nästan lika många samordningsgrupper då som nu; vi har ännu fler styrdokument; vi har samma låga kvalitet i våra handböcker, som också blivit fler till antalet; vi har samma inställning till hur det ska styras, vilket betyder att det ibland blir som att försöka krama vatten ur en sten; och inte oväntat, vi har samma låga kvalitet i slutändan. Om vi tar bort lagstiftaren ur ekvationen så får väl statsvetare om några decennier forska sig fram till hur mycket av förklaringen till Sverigedemokraterna som ligger hos den effektuerande myndigheten Migrationsverket.

Det kommer däremot inte att bli någon ändring förrän den politiska nivån återigen börjar intressera sig för bakgrunden till alla de siffror som Migrationsverket är så bra på att producera. Som det skedde för drygt sex år sedan. Till dess går skutan för bidevind, med slagsida, och där besättningen försöker pumpa läns medan den överdimensionerade befälskadern sitter i kajutan och tittar på sjökortet. Eller ut genom skylighten.

© Denna blogg.

Min kolumn om överord i medierna

Här finns min kolumn på Svenska Dagbladets ledarsida den 20 december om alarmistiska överord i medierna.

Finland vill göra deltagande i terroristutbildning brottslig

På område efter område efter område agerar Finland föredömligt, på sätt som Sverige skulle må bra av att titta på och – ofta – ta efter. De kulturella skillnaderna är stora: åsikts- och yttrandefriheten lever, skoutbildningen är bland de bästa i världen, Finland värnar om sin kultur och finska ministrar är tydliga i många olika frågor (här finns texter om Finland, och en av de senaste som kan vara väl värd att läsa är Raka, tydliga och sunda ministeråsikter – i Finland).

Inrikesminister Anne Holmlund (Saml) kommer med det snabbt framtänkta förslaget att göra det brottsligt att delta i terroristutbildning. Skypo (Skyddspolisen) har tidigare uppgett att de inte har några säkra uppgifter om att personer bosatta i Finland skulle ha åkt utomlands för att utbilda sig för terrorism. Man har ändå uppsikt över några tiotal personer som misstänks ha kontakt med våldsamma organisationer i still med al-Qaida. Bland dessa personer kan det finnas sådana som besökt träningsläger i bland annat Afghanistan, Pakistan och Somalia.

I Finland tänker man i förväg, inte i efterhand…

Källor: Hbl m.fl.
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 163 andra följare