Röda Korset: ‘Sverige bäst på att ge förutsättningar för lyckad integration.’

En ny studie som presenteras den 28 februari pekar på stora skillnader i hur väl olika länder lyckas med att ge invandrare och flyktingar möjlighet att delta i samhället. Enligt den hamnar Sverige på första plats bland 31 länder i Europa och Nordamerika. I ett pressmeddelande från Röda Korset i Sverige den 28 februari konstateras att: Sverige bäst på att ge förutsättningar för lyckad integration.

Nu kan ju var och en som snabbt läser det tänka att: ”Det måste vara något fel, det här stämmer inte, det är inte alls lätt att integrera sig i Sverige”. Men läs då rubriken en gång till. Ordentligt och med eftertanke: Sverige bäst på att ge förutsättningar för lyckad integration. Då går ett ljus upp för er och ni inser:

Jaha, ja, just det! Sverige kanske har de bästa förutsättningarna efter vissa uppställda kriterier i studien, men att ha förutsättningar är inte detsamma som att verkligen ha förmåga att uppfylla och fullfölja dem!

För vad Migration Integration Policy Index (MIPEX) säger – och vad det har mätt – är:

MIPEX measures integration policies in all European Union Member States plus Norway, Switzerland, Canada and the USA up to 31 May 2010. Using 148 policy indicators it creates a rich, multi-dimensional picture of migrants’ opportunities to participate in society by assessing governments’ commitment to integration. By measuring policies and their implementation it reveals whether all residents are guaranteed equal rights, responsibilities and opportunities.

Läs mer på sajten Migration Integration Policy Index (MIPEX) om hur den här studien har gjorts, vilka kriterier som gällt och hur de tolkats!

Integrationen av främst utomeuropeiska asylinvandrare är inte god i Sverige, trots de påstått (enligt studien) ”goda förutsättningarna”! Och tänker man efter så förstår man att man knappast kan förvänta sig det heller, bland första generationens hitkomna från så annorlunda kulturer och traditioner att det nästan är som om om de kommit från natt till dag (eller tvärtom). Det brukar ta tre generationer innan man integrerats. Eller assimilerats, för dem som så önskar, det är ju vars och ens eget beslut.

Vad som däremot inte bara bör utan måste krävas av alla som får en fristad och försörjning i Sverige är att de anpassar sig till det land och det samhälle de kommit till. Att de respekterar det land och det samhälle de kommit till och som ingen tvingar någon att stanna kvar i om han/hon inte vill göra det. Detta är så självklart att det är häpnadsväckande att man inte förstått det i Sverige!

Sluta dalta och dadda med vuxna människor! Se till att de får bästa tänkbara svenskundervisning av infödda svenska lärare (engagera pensionerade svensklärare!) 6-8 timmar per dag, intensivt. På den nivå de befinner sig. Särskilt viktigt är att de ca 50 % som får PUT och som är analfabeter får starka, kunniga, tydliga och bra lärare i svenska språket som också kan informera om det svenska samhället och vad som gäller här, ständigt och jämt under lektionerna. Också de bättre utbildade behöver förstås seriös svenskundervisning, inte som Maksym Chornyy berättade i en intervju SvD Näringsliv den 16 februari (och många andra vittnat om):

Jag tänkte att det kan jag lära mig svenska snabbt om jag studerar intensivt, så jag började på SFI i Kista. Men undervisningen var inte särskilt effektiv. Eleverna har väldigt olika bakgrund och när inte heller läraren kan grammatik är det svårt att lära sig något. När jag frågade om skillnaden mellan ”här” och ”hit” tyckte läraren att jag skulle komma tillbaka nästa dag, så skulle hon ha tagit reda på svaret.

Och sluta för Guds skull att kalla alla hitkomna afghaner, irakier, eritreaner etc för ”svenskar” så snart de varit här ett år eller två! Det finns ingen som vare sig är eller känner sig som svensk ens efter många, många, många år och den nedlåtande attityd som svenskarna visar gentemot människors ursprung när de kallar Ahmed från Afghanistan och Mohammed från Irak för ”svenskar”, är inte acceptabel. Också längre fram, efter minst fem, sex år i landet, när och om de blivit svenska medborgare, så är de fortfarande afghaner, irakier etc men med svenska medborgarskap. Tänk efter: Inte blir ni svenskar spanjorer eller thailändare om ni har bott ens i ett decennium eller två i något av dessa länder, ni kommer alltid att vara och känna er som svenskar! Så sluta upp att behandla andra som ni knappast själva skulle vilja bli behandlade!

En migga undrar: ”På vilket sätt pågår en ‘väpnad konflikt’?”

Migrationsöverdomstolen beslutade den 24 februari i en vägledande dom, att en somalisk medborgare får uppehållstillstånd i Sverige på grund av att ”det för närvarande råder inre väpnad konflikt i södra och mellersta Somalia”. Domstolen konstaterar också att mannen saknar anknytning till norra Somalia och därför inte kan fly inom landet.

En migga reflekterar över domen:

Jag tror att det är ungefär samma resonemang i den här domen som i den tidigare om Mogadishu. Jag ställer mig frågande när det gäller ”inre väpnad konflikt” i Somalia. Så gott som hela landet styrs ju av islamisterna. Vilka är de som krigar mot varandra där? På vilket sätt pågår en ”väpnad konflikt”? Är det olika islamistiska grupperingar?

Men vem är jag att kritisera Migrationsöverdomstolens domar? Ingen alls.  Södra Somalia är säkert ett inferno. Men en smula besynnerligt är det ändå att dessa krigsoffer så lätt lyckas ta sig ut ur landet genom att flyga från Mogadishu International Airport tillsammans med en ”smugglare” som de anlitat efter att först sålt huset och guldet… De är också välmående och vid god vigör när de anländer till Sverige.

Det som nu kommer att hända, ur ett simpelt handläggarperspektiv, är att allt fler personer som inte heller varit ens i närheten av södra Somalia,  åtminstone inte under de senaste 10-20 åren, men som talar somaliska, kommer att på PUT. På helt fel grunder, utan några som helst asyl- eller skyddsskäl.

De ”asylsökande” som kommer hit är till mycket stor del EU-medborgare (!) och personer med somalisk etnicitet men från Etiopien, Kenya etc. Inte från Somalia. Många har aldrig ens satt sin for i landet.

© Denna blogg.

En bloggläsare som bott i Japan: ‘Allt detta måste låta som en helt annan värld för en svensk migga!’

Det är fantastiskt att få både spännande och informativa mejl från bloggläsare som tar sig tid att formulera och teckna ner sådant som de tror kan intressera också andra. Nu har jag fått möjligheten att publicera nedanstående mycket intressanta redogörelse för hur det är att vara invandrare resp söka asyl i Japan! Stort tack, NN!

Jag tappar hakan över vad jag läser på din blogg om asyl och invandring. Inte trodde jag att det hade gått så långt i Sverige! Och ja, svenskarna är mesiga och jag var själv likadan fram tills att jag lämnade landet och vidgade mina vyer. Nu är jag dock hemma igen, men inte alls lika mesig som innan.

Det mesta av informationen i det följande inlägget är hämtat från den f.d. amerikanen, numera japanen, Arudou Debitou som (ensam) driver frågan om mer rättigheter för utlänningar. Även om han främst fokuserar på västerlänningar som bytt medborgarskap så ser han till att dokumentera också vad som sker med andra grupper. Det som gynnar dessa kommer otvetydigt att gynna västerlänningarna – och tvärtom. Västerlänningarna är till antalet mycket få varvid hans arbete närmast kan beskrivas som en ”one man lobby”.

Givetvis är det annorlunda om man kommer som flykting till ett land eller om man kommer dit med tryggad försörjning. I fallet Japan är den skillnaden extra stor. Det beror inte på att det är lättare att trygga försörjningen där än i Sverige, utan snarare pga att skalan flyttats. Det är således svårare att få jobb som utlänning, men ännu mycket svårare att komma in i landet som flykting.

En migga om: ‘Den blinda fårskocken på Migrationsverket’

Oförtrutet rapporterar miggorna inifrån det slutna Migrationsverket. Här ytterligare en text:

Det tråkiga är också att återkallande av PUT, som jag sysslar med vid sidan av mina asylärenden, inte räknas som ”pinnar” och ingen i ledningen är glad över över dessa ärenden. Jag kan bära detta, men vad som är värre är att det handlar om människor som trott att de framgångsrikt lurat ”den blinda fårskocken på Migrationsverket”, som en av dessa personer beskrev oss. Och det finns förstås anledning till bitterhet hos dessa människor när de först får bostad, försörjning från det sociala etc, och tror att de framgångsrikt lurat sig in i landet, för att sedan ryckas ur den bekväma tillvaron där man även fått lån till hushållsutrustning etc.

Våra beslut om återkallande slås fast i domstolarna men personerna i fråga lämnar inte Sverige. Personer som får avslag på sina ansökningar från början lämnar inte heller Sverige. Om de inte fått jobb eller träffat en kärlek här som de sedan kan ansöka på anknytning till. Det måste finnas ett mycket stort antal människor som lever illegalt och försörjer sig svart i Sverige!

Jag vet inte hur dessa problem kan lösas och det är inte heller min uppgift att lösa dem. Borde man kanske fråga migrationsminister Tobias Billström eller Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson? Men de verkar ju inte heller veta…

© Denna blogg.

En migga: ”Jag hoppas att ingen någonsin läser dessa beslut!”

Här är ytterligare av en migga som har ett jobb som få skulle avundas honom. Och av någon anledning så bryr sig heller ingen om vad han och de andra miggorna, som ihärdigt berättar om verkligheten innanför Migrationsverkets murar, här på bloggen, säger. År ut och år in berättar de. De allra flesta politiker och journalister och andra slår dövörat till, tittar åt ett annat håll, låtsas som det regnar. Men den dagen kommer att komma när det inte att gå att göra det längre. Den dagen borde, enligt miggorna, ha kommit för länge sedan…

Den ursprungliga idén med Migrationsverkets Lean-projekt hade ändå fördelar. Erfarna beslutsfattare/handläggare skulle träffa de asylsökande och lyssna på deras asylskäl. Sedan skulle biträden förordnas om det kunde anas någon som helst bäring i asylskälen, men PUT inte kunde ges omedelbart pga tveksamheter och motstridigheter i den sökandes berättelse. Om det inte fanns sådana tveksamheter eller motstridigheter och om den sökandes berättelse var tillräcklig för att han eller hon skulle få asyl, så skulle PUT beviljas omedelbart. Om den sökande kom från en demokrati, där hon tvingades äta upp sitt eget barn eller förföljdes av  andeväsen eftersom han inte velat bli den nye häxdoktorn i sin by, så kunde vi fatta avslagsbeslut direkt.

Detta gick förstås inte igenom, ett ramaskri bland biträdena utbröt genast. Rättssäkerheten (eller kanske snarare den lättförtjänta inkomsten) var ju i fara.

Så nu får så gott som alla asylsökande biträden, utom de som kommer hit från Balkan med egna pass. En och annan ryss som är jagad av Jehovas Vittnen, utomjordingar, terrorister klädda i vita sjukhusrockar etc får inte heller alltid biträde, men oftast får de ändå det.

De som påstår sig komma från södra Somalia  eller Eritrea får inte heller biträden. När det sedan uppdagas att personerna i fråga inte alls kommer från de påstådda hemländerna så förordnas biträden. Nya utredningar med biträden närvarande hålls, anstånd beviljas för biträdena pga deras stora arbetsbörda (för många asylsökande samtidigt, bra inkomster) eller pga att den sökande flyttar runt i syfte att förhala handläggningen av sitt ärende.

Till slut fyller ärendet 90 dagar, vilket är big NO NO på verket, enligt Lean modellen. Vi måste fatta beslut och det måste bli positivt om det inte finns underlag till annat, oavsett anledningen till att det inte finns något underlag. Vår GD har ju sagt att han inte blir arg över ett enda positivt beslut.

Så, för identitetslösa personer som varken kommer från Somalia eller från Eritrea och som helt saknar asylskäl måste vi ändå krysta fram något slags PUT-beslut. Jag hoppas att ingen någonsin läser dessa beslut…

Min teamledare kritiserade mig med anledning av ett sådant beslut (som han själv tvingat mig att producera) med orden: ”Det är anmärkningsvärt att en sökande som inte kan styrka sin identitet eller sitt medborgarskap ändå kan få PUT”. Just i det här ärendet så var ID-handlingen falsk och språkanalysen ( som jag fick tillstånd att göra först efter många om och men) visade också att personen inte kom från det påstådda hemlandet. Men eftersom språkanalysen inte heller kunde peka ut något annat land (personen talade inte sitt påstådda modersmål vid inspelningen) så fanns det inget att göra.

Min fråga är egentligen varför vi inte skulle kunna bevilja dessa personer TUT (tillfälliga uppehållstillstånd)? Om det är så viktigt att avgöra alla ärenden inom 90 dagar så kan vi avgöra dem genom att ge dessa identitetslösa (!) människor, som vi inte har en chans att utreda varifrån de kommer, TUT. Under tiden de har TUT så ges de möjlighet att visa vilka de är. Och vi har också möjlighet att undersöka deras ärende vidare.

Människor utan asylskäl som ljuger om precis allt skulle också sluta komma hit om de fick höra att de endast kan beviljas TUT. Om man bara fått TUT så får man inte ta hit sina anhöriga eller påstådda anhöriga.

© Denna blogg.

Arabisk sajt ger råd till människor som vill ta sig till Finland

En sajt på arabiska ger detaljerade anvisningar och färdiga repliker till irakiska kurder som vill söka asyl i Finland, skriver tidningen Etelä-Saimaa i artikeln Suomen turvapaikkamenettelystä netissä tarkka selostus arabiaksi. (Det finns givetvis också information om hur man ska ljuga sig in i Sverige och andra länder).

De sökande varnas för att språktester genomförs i Finland för att fastställa varifrån de kommer. De finska invandringsmyndigheterna har bekantat sig med de aktuella och omfattande anvisningarna på sajten under en månads tid, skriver Etelä-Saimaa.

Utlänningspolisen beskrivs i anvisningarna som landsortspoliser i en film. Under förhören upprepas samma frågor som det på förhand går att förbereda sig för.

Tidigare skickade Finland tillbaka asylsökande till Grekland om de först registrerats där. Sedan tog man i Finland beslut om att – under en tid – inte skicka asylsökande tillbaka till Grekland på grund av de kaotiska förhållandena där för asylsökande. Det här kunde sajten meddela sina läsare om redan innan Finland tagit beslutet. Polisen utreder saken.

Så här skriver man på den aktuella sajten:

Bästa bröder, ni känner alla till Eurodac, systemet för fingeravtryck. Det finns de som har sina fingeravtryck i Greklands register. Asylsökande vars fingeravtryck bara finns i Grekland avvisas inte.

Den sökande uppmanas också att dölja sin resrutt. Inga bevis får finnas, för om den asylsökande kommit in i ett annat EU-land (utom Grekland) skickas han tillbaka till det landet.

Min kommentar: Uppgiften till de asylsökande på informationssajten, om att de, vars fingeravtryck bara finns i Grekland inte utvisas, är felaktig. Asylansökan prövas i Finland (eller Sverige) och resulterar oftast i att kurder  utvisas eftersom de inte anses ha något skyddsbehov för att de kommer från den rika och blomstrande delen av norra Irak som kallas Kurdistan, där man har självstyre och ytterst sällan någon anledning att ”fly”.

Tidningen Etelä-Saimaa skriver mer om detta måndagen den 28 februari och det kommer att följas upp också här på bloggen.

Information från en migga

Apropå inlägget Om utländska kvinnor som gifter sig med män som är svenska medborgare. Information från en migga till personer okunniga i vad som gäller, bland annat på kvinnohus:

När det gäller de thailändska kvinnorna som sitter på ett kvinnohus, utan pengar till hemresan (som jag hörde i ett radioreportage – http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=4352997), så vill jag upplysa ROKS och kvinnojourerna att en kvinna i den här situationen få hemresan betald av Migrationsverket. Hon behöver bara gå dit och berätta att förhållandet är är slut och att hon vill åka hem. Så enkelt är det.

© Denna blogg.

Om utländska kvinnor som gifter sig med män som är svenska medborgare

I olika medier tas frågan om utländska kvinnor som gifter sig med män som är svenska medborgare upp. Den grupp kvinnor man nu främst diskuterar är thailändska kvinnor som gifter sig med svenska män. Läs t.ex. här:

Utländska kvinnor fast i våld – NSD 16.2 2011
Roksrapport om så kallad ”fruimport” – SR Studio Ett 16.2 2011

Migrationsminister Tobias Billström till NSD:

Tar man bort den innebär det att ett äktenskap eller ett samboförhållande automatiskt skulle ge permanent uppehållstillstånd. Det är helt uppenbart att risken för skenförhållanden då skulle öka.

Kvinnorna kom ju hit för att leva med svenska medborgare, blev misshandlade men hann inte på något sätt rota sig här. Männen som har misshandlat dem ska givetvis polisanmälas, ställas inför rätta, dömas och bestraffas. Och kvinnorna som inte har några som helst skäl (eller någon rätt) att stanna kvar här och får avslagsbeslut från Migrationsverket och migrationsdomstolen, ska förstås återvända till hemlandet.

De har faktiskt – om man ska vara ärlig och se verkligheten i form av utlänningslagen –  ingen som helst anknytning till Sverige och de har heller inga asylskäl. Missförstå mig inte: det är klart att det är hemskt, fruktansvärt att de råkat så illa ut och blivit lurade och misshandlade av elaka män. Men bedrägeri och misshandel ger faktiskt inte rätt till permanent uppehållstillstånd i Sverige.

En migga: ”Vet svenska folket någonting alls om allt detta? Nej, för svenska medier rapporterar inte.”

En migga igen:

Migrationsverkets ledning är inte intresserad av den här typen av ärenden (läs det här inlägget)! Sjukdomsinvandrare och mammor som saknar sina barn måste ju beviljas PUT, kosta vad det kosta vill (ja, jag vet inte hur mycket det har kostat i varje enskild ärende).

Genom sina ogrundade ansökningar där det också alltid finns ett biträde med och delar kakan och inte så sällan även psykologer och sociala myndigheter etc så har dessa personer i alla fall kostat mycket. Om de på en gång hade berättat vilka de är och varför de är här så hade det blivit billigare för samhället. Men resultatet hade förstås blivit sämre – för den uppehållstillståndssökande. Hon eller han skulle rentav ha kunnat bli utvisad till sitt hemland, hemska tanke. Men genom att åberopa fabricerade (falska) asylskäl och hålla de härvarande barnen hemliga tills de blivit svenska medborgare så har man ju fått en fördel. Och genom att se till att man får vänta på sitt beslut (det rätta beslutet, enligt de sökande) i flera år så har man ju också lidit mycket. Fast det är ju inget skäl att få uppehållstillstånd, egentligen… Särskilt inte om man själv är skyldig till att det tagit så lång tid.

Besluten som Migrationsverket och migrationsdomstolen fattat är förstås inte alls de rätta eftersom den sökande inte heter det som står i beslutet och inte heller kommer från det land dit man utvisat honom eller henne. Men vems ansvar är det egentligen att komma med riktiga uppgifter när man ansöker om uppehållstillstånd? Ja, sist när jag kollade detta, i UNHCR:s handbok, så stod det att det är den sökandes ansvar, alltså att den som söker asyl eller uppehållstillstånd har hela bevisbördan; det är han eller hon som ska bevisa att han eller hon har behov av skydd i Sverige. Och UNHCR hänvisar ju många ständigt till. Också enligt svensk lag är det förstås den som söker ”en förmån” (í detta fall asyl eller PUT) som ska bevisa att han uppfyller lagens krav. Svenska myndigheter har mycket begränsat ansvar när det gäller personer som vägrar medverka till att styrka sin identitet och som serverar uppdiktade historier.

En del sökande anser ändå av någon anledning att det är vi på Migrationsverket som är skyldiga att visa vilka de är och att vi måste också visa att något land tar emot dem, annars kan de inte utvisas utan måste få PUT. Biträdena (juristerna!) håller med. Men vi har naturligtvis inga möjligheter till detta. Hur skulle vi till exempel kunna utreda varifrån en person utan id-handlingar kommer; en person som vägrar tala om för oss vad han eller hon har för modersmål och enbart vill tala engelska eller franska (som han eller hon inte ens behärskar) med oss. Vilken språkanalys kan vi göra då? Eller på vilket annat sätt kan vi utreda varifrån människan kommer?

Vet svenska folket någonting alls om allt detta? Nej, för svenska medier rapporterar inte. Men de, som hittar seriösa källor på nätet vet. Och de blir fler och fler.

© Denna blogg.

© Denna blogg. Vid korta citat, ange källan och länka till detta inlägg.

Varför är ökningen av antalet ensamkommande, minderåriga asylsökande till Sverige så astronomisk jämfört med till övriga Norden?

Nu är det kaos och nästintill katastrof på området ”ensamkommande minderåriga och påstått minderåriga asylsökande” (som felaktigt i media kallas ”flyktingbarn”). Det rapporterar SR P1 den 24 februari under den märkliga rubriken Ensamkommande flyktingar ska få prövning direkt. Det handlar väl knappast om alla ensamkommande ”flyktingar”, utan om minderåriga och påstått minderåriga… Men på det här området – asyl – kan man slarva med orden och begreppen lite som man vill, det verkar vara ett helt etablerat faktum.

Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson:

Läget har blivit akut. Sedan kommunerna tog över ansvaret för ensamkommande barn 2006 så har ju antalet barn ökat med omkring 600 procent. Det innebär att det system vi har är utsatt för stora påfrestningar och det håller faktiskt inte just nu.

”Migrationsminister Tobias Billström är väl medveten om problemet och han har nyligen tillsatt en utredning som ska se över möjligheterna att tvinga fler kommuner att ta emot de här barnen”, rapporterar SR P1. Men migrationsministern borde kanske hellre – eller åtminstone också – titta på varför det är så fullständigt annorlunda i Sverige jämfört med i de övriga nordiska länderna, som man kan läsa en del om i inlägget Norge: 66 % färre ensamkommande minderåriga asylsökande .

Finland: Lärarna vill ha högst en tredjedel invandrarelever i skolorna

Våldet ökar, det blir ökade spänningar mellan invandrare och majoritetsbefolkningen och lärarna går över till andra skolor när andelen invandrarelever i en skola ökar. Nästan varannan lärare vill ha en invandrarkvot som begränsar andelen invandrarelever i en skola till högst 20-30 % . Det framgår av en  enkät gjord av tidningen Opettaja (Läraren).

Om andelen invandrarelever är stor uppstår motsättningar mellan finska och utländska elever och finska föräldrar flyttar sina barn till andra skolor. Om antalet utländska elever är stort får det också återverkningar på undervisningens kvalitet och uppfostran. Det blir för stökigt och oroligt och våldet ökar.

En del av lärarna är oroliga för att det i Finland ska uppstå samma typ av invandrargetton med våld och kriminalitet som i Sverige. Var femte lärare är beredd att flytta till en annan skola och nära 16 % befarar att motsättningarna mellan majoritetsbefolkningen och invandrarna kommer att öka.

Även om en del av lärarna tror att invandrarna kan berika skolkulturen, upplever ändå de flesta att arbetsbördan ökar – ofta orimligt mycket. Samtidigt blir också kvaliteten på undervisningen lidande och man tvingas sänka nivån. Lärarna anser att det är en extra belastning och ett merarbete att undervisa invandrarelever, vilket inte märks på lönen och vilket de inte är utbildade för. En lärare:

Lärarens arbetsbörda ökar, när klassläraren måste hålla kontakt med föräldrarna via tolk. Man får inte alltid tag i tolkar och det kan vara viktigt att snabbt få kontakt med hemmen. Föräldrarna förstår inte heller alltid den finländska skolkulturen.

Enligt lärarna är det tydligt att skolorna i städerna håller på att, på grund av invandrarna, delas upp i dåliga och bra. Mer än varannan lärare anser att det är så. Dock anser nio av tio lärare att man inte ska inrätta speciella förskolor och skolor för invandrare utan att de ska ges undervisning tillsammans med finska elever. Lärarröster:

Invandrare borde placeras runtom i Finland så att de kunde gå i flera olika skolor.
———-
Alltför många invandrarelever har ibland placerats i samma klass (t.ex. med 12 olika språk i samma klass).

60% av lärarna anser också att det är ett problem att invandrarföräldrar inte har tillräckliga kunskaper om Finlands skolsystem. Den största svårigheten enligt lärarna att föräldrarna inte förstår vilka möjligheter till stöd och hjälp som finns. Invandrarna är rädda för att specialundervisning och stöd ska stämpla deras barn för resten av livet.

Vidare tycker många lärare att invandrareleverna ofta har svårigheter med skolans normer och system: hur man beter sig i en skola, vad skolan kräver samt att man ska hålla tider och följa gemensamma regler och överenskommelser. Vad gäller invandrarpappors och manliga invandrarelevers attityder gentemot kvinnliga lärare så måste det ske stora förbättringar.

Av den enkät lärarna besvarat framgår också att invandrarna inte förstår vikten av läxor och av lektioner i gymnastik och idrott. Föräldrarna förstår inte heller att man inte kan ta långa ledigheter mitt i terminen, att man inte kan förfalska betyg, att man inte kan köpa högre vitsord och att gymnasiet inte är ett himmelrike. Flera lärarröster:

Många familjer med invandrarbakgrund har problem med att förstå den finländska exaktheten och noggrannheten, som att man ska vara i skolan ett visst klocklag, i enlighet med vad schemat anger. Det är också problematiskt att hålla kontakt med föräldrarna när dessa inte svarar i telefon eller byter kontaktuppgifter utan att meddela skolan. De flesta är fördomsfulla mot barnkultur och annat som sker utanför skolan, såsom klassutflykter. De håller sina barn hemma sådana dagar och frågar inte ens i förväg vad utflykten eller aktiviteten innehåller och går ut på.
———-
Man måste tala om för invandrarföräldrar att barnen ska vara i skolan varenda dag och att man inte kan bestraffa barn genom att hålla dem hemma. De behöver också information om hur flickorna ska klä sig på gymnastiklektionerna och när man simmar.

Lärarna betonar också att man behöver utreda invandrarnas utbildningsbakgrund bättre och att det behövs mer tid till förberedande undervisning och uppfostran när det gäller attityder och uppförande.

Trots att en del av lärarna inte tycker att finska elever har någon nytta av att det finns invandrare i förskolor och skolor, säger en majoritet att det berikar och att det hjälper eleverna att acceptera olikheter, minskar fördomar, ökar acceptans samt minskar rasism. En del lärare påpekar också, att det hjälper de finska eleverna att förstå språkkunskapers betydelse.

© Översättning från finska: Merit Wager.

En migga: ”Jag har så dåligt samvete över att jag håller på med det här, att statens pengar går åt till detta.”

En migga:

Det är en förolämpning mot oss alla att behöva ta emot en person som söker asyl (som sedan visade sig var en ogift och barnlös universitetslärare) som påstår sig ha ätit upp sin son (20 februari). Sådant pågår ingenstans! Samtidigt finns det, enligt Läkare utan gränser, många barn som dör i malaria eller av undernäring, och varje litet bidrag från oss kan göra skillnad i för en liten människa.

Skojare och bedragare som kommer till Sverige i syfte att hitta en man/kvinna genom vilken de kan tillskansa sig PUT  och därmed också försörjning, kostar så mycket pengar för Migrationsverket att vi, om vi hade använt pengarna på annat sätt, hade kunnat rädda tusentals barn från malaria och undernäring.

Jag har så dåligt samvete över att jag håller på med det här, att statens pengar går åt till detta. De undernärda, de utsatta, de kommer inte hit för att söka asyl. De sitter i något flyktingläger, med sina döende barn.

Någonting i svensk asylhantering måste förändras. Vi måste rikta vår hjälp mot människor som behöver den, på den plats där de finns. Inte mot viseringsiranier från medelklassen som aldrig varit politiskt aktiva men som här  kommit på att att man kan blogga för att få PUT . Inte heller mot eritreaner som åkt hit med sin egen regerings godkännande eller eritreaner som aldrig satt sin fot i Eritrea utan som fötts och vuxit upp i Saudiarabien, Sudan, Italien etc.

Kommentar: Nog är det väl ganska märkligt att en migga ska behöva skämmas för vad han gör på sitt jobb  (det är ju ett mycket viktigt uppdrag han har), medan de som är ansvariga för den rättsosäkra och ofta felaktiga hanteringen inte verkar skämmas alls!? Och nog är det väl märkligt att ingen tar itu ordentligt med det sedan länge mer eller mindre havererade Migrationsverket!? Miggor har rapporterat på bloggen i åratal och människor som läser den skriver och är rejält arga över att galenskaperna får fortsätta och att ingen bryr sig: varken politiker eller journalister.

© Denna blogg.

Om Annikki, 83, på Östermalm

Här finns SR Sisuradios reportage om Annikki Hansen, 83, på Östermalm, som av en handläggare på Östermalms stadsdelsförvaltning nekas ställa sig i kö till ett finskspråkigt äldreboende. OBS! Översatt till svenska!

En migga om Migrationsverket: ‘Vi har ingen statistik för det, så vi gissar istället’.

En migga som jobbar på Migrationsverket sedan mer än tio år och skrivit här på bloggen flera gånger tidigare, har en del undringar (som borde skaka om en del, inte minst politiker och regeringsrepresentanter):

Javisst, herr minister!
(svenskt folklustspel med verklighetsbakgrund, fritt efter den brittiska komediserien med samma namn)

Undrar hur migrationsministern mår där han sitter på sin kammare? Tänker han måhända på den borgerliga kollegan Mauricio Rojas, som en gång hade som förslag att lägga ner Migrationsverket? Tänker han att saken faktiskt inte är olöslig? Tänker han att passärenden kan gå över till Passpolisen, arbetstillstånd till Arbetsförmedlingarna, studerandetillstånd till Universitet- och Högskoleämbetet, och familjetillstånd till kommunernas familjerätter? För det finns ju trots allt alternativ till Migrationsverket. Eller tänker han att det kanske löser sig med tiden? Själv har jag varit på här (på Migrationsverket) i över ett decennium, och lagt märke till att inget löser sig med tiden.

Tänker migrationsministern på hur det inte spelar någon roll hur många gånger han påminner, eller hur många pekpinnar han hötter med och hur många hintar han ger? Tänker han måhända att Migrationsverket verkar ha en styrningsfunktion som uppträder som ett stort svart hål, där man kan stå och gapa hur mycket som helst? Själv har jag varit här i över ett decennium, och lagt märke till att personalen antingen skräms till tystnad direkt eller får uppleva hur det är att försöka tala med en vägg. Den som vill tala med väggen tröttnar till sist på det också.

Tänker ministern på alla de regleringsbrev han skrivit, och alla de yttranden han begärt? Tänker han på hur många gånger han har upprepat sig, så att han till sist måste uppträda som om han talar till små barn? Tänker han på att EU-kommissionen nu varit på besök hos Migrationsverket för att därefter gå vidare till regeringen, eftersom verket – trots vad ministern själv skriver i regleringsbrevet  – ungefär ger blanka fan i vad EU-domstolen säger? Tänker han på att han var tvungen att skriva i det senaste regleringsbrevet om att Migrationsverket ska motverka missbruk inom arbetslinjen, trots att den saken borde vara självklar för Migränverkets ledning? Att verksledningens första reaktion var ungefär: ”are you talking to me?”

Tänker migrationsministern på att han länge påpekade att Migrationsverket ska hålla koll på hur många kvinnor som anger att deras förhållanden upphört på grund av fridskränkning, och där hans specifika fråga till sist resulterade i svaret att ”vi har ingen statistisk för det, så vi gissar istället”.

Nu har Migrationsverket skapat underlag för att kunna rapportera sådant, men hur kändes det för ministern när han fick svaret en dag 2009 och läste att hans verk satt och gissade?

Eller tänker ministern på att det tydligen är så att när det gäller studerande så spelar det ingen roll hur mycket ambassaderna informerar om fusk och bedrägeri, verksledningen verkar dväljas i olympisk oberördhet. Här kanske ministern tänker att det tack och lov är så att systemet med terminsavgifter som införs nu till hösten kommer att sålla bort rötäggen – det som Migrationsverket inte klarade av.

Tänker ministern måhända på sitt verks hantering av så kallade ensamkommande barn, när det i ett nyligen uppmärksammat fall visat sig att ett så kallat barn som fick PUT direkt efteråt greps som misstänkt för terrorism och i en kenyansk identitet, där han dessutom är mycket äldre? Tänker ministern eventuellt på att det ska instiftas en ny myndighet i Sverige (eller åtminstone reformeras en gammal myndighet och ge utökade resurser), en centralmyndighet med övergripande ansvar för bortförda barn, och att han för Kristi blod och pinas skull inte kan ge det ansvaret till Migrationsverket, en myndighet som ett tag var känt för det hemmasnickrade begreppet ”hushållsbarn”?

Eller tänker ministern på det allra senaste, när han i juni 2010 bad Migrationsverket att ta fram statistik där barnäktenskap, tvångsäktenskap och fullmaktsäktenskap är aktuella? Fadime och Pela är sedan länge begravda, riksdag och regering införde i maj 2004 den så kallade Lex Fadime, länsstyrelserna har redovisat hur många ungdomar i Sverige som ligger i riskzonen, debattörer är engagerade, det har getts ut böcker i ämnet, så det var väl intressant att se utfallet. Åtminstone detta borde väl Migrationsverket kunna svara på!

Migränverket svarade den 15 februari 2011 att ”Migrationsverket ska under våren (2011) ta fram utredningsrutiner i ärenden som rör äktenskap som ingåtts av underåriga, fullmakts- och tvångsäktenskap.” Det var väl knappast det svar som ministern hade väntat sig! Sedan hade ju också Migränverket låtsats som att det inte fanns någon åldersgräns neråt för sambos (vilket det finns i utlänningslagstiftningen, den är 18 år, och det vet regeringskansliet mycket väl) så att allt var ju egentligen regeringens fel. Sedan har Migrationsverkets ”experter” ringt runt och frågat tillståndsenheterna om de hade några sådana där fall som regeringen frågade efter och som det inte finns rutiner för, så svaret blev ju därefter. Migrationsverket har i sin rapport också slängt in några exempel som några kan minnas över flera års tid, så det verkliga talet är något helt annat. Och alla de ungdomar i Sverige, 18, 19, 20, 21 eller 22 år gamla, som vid en semesterresa i det forna hemlandet plötsligt finner sig stå på en bröllopsfest där en kusin ska ha giftermål och tillstånd i Sverige; de ungdomarna kan fortfarande skrika rätt ut i luften, för Migrationsverket begär bara att en blankett är rätt ifylld. Men Migrationsverket ska skapa rutiner år 2011…

Och på tal om ögontjäneri: det finns nu i Migrationsverkets ”Rutinhandbok för BBM” ett nytt kapitel som bär titeln ”Utredning”. Hela kapitlet skapades först den 31 oktober 2010 (vilket säger allt om hur utredningar ser ut hos BBM…) och där finns två intressanta underrubriker. Den ena underrubriken heter Fullmaktsäktenskap och arrangerade äktenskap och den andra heter Tvångsäktenskap. Under båda underrubrikerna ser instruktionerna ut så här: ”Text under bearbetning”.

Så vad tänker ministern på just nu? På att det bästa kanske vore att hädanefter inte ställa några frågor alls?

© Denna blogg.

Sverige – ett land med lagstadgad åsikts- och yttrandefrihet som alltför många tyvärr inte vågar använda

Apropå diskussioner bland annat på Facebook om den s.k. åsikts- och yttrandefriheten (som inte finns i praktiken) och den rädslans våta filt som lagt sig över alltför många människor i Sverige, påminner jag om det här inlägget från den 15 oktober 2010:

Svensk ambassadanställd: ‘Sverige sticker ut från sina grannländer. Alla våra skandinaviska grannar, samt Finland, har en genomtänkt invandrings- och integrationspolitik, vilket Sverige saknat länge.’

Min reflektion, uttryckt i ovanstående inlägg i samband med vad personal från UD och Migrationsverket vd fyra svenska ambassader skriver är:

Nu har turen kommit till UD och ambassaderna att börja höra av sig. Ett tredje kritiskt och frustrerat mejl på kort tid från detta håll har nu nått mig. De två tidigare vågade inte låta sig publiceras ens anonymt… Så illa är det ställt i åsikts- och yttrandefrihetens Sverige. Så gott som alla som har viktiga saker att berätta är rädda!

I övrigt kan man läsa vad miggorna rapporterar – anonymt eftersom de annars riskerar sina jobb – under kategorirubriken Asyl&Migration.

En migga: ”Vidare påstod hon, i sin asylberättelse, att hennes son dödades av maken och att hon tvingades att äta sonens grillade kropp.”

En lätt uppgiven migga :

Min uppgift på Migrationsverket är att bevilja asyl åt människor som flytt från förföljelse. Jag är stolt över mitt uppdrag. Men jag träffar inte ofta personer som på ett trovärdigt sätt kan berätta vad de egentligen flytt ifrån och de ”kan inte” heller visa vilka de är.

För inte så länge sedan träffade jag en kvinna som påstod sig aldrig ha ägt några id-handlingar. Hon påstod också att hon var analfabet. Vidare påstod hon, i sin ”asylberättelse”, att hennes son dödades av maken och att hon tvingades att att äta sonens grillade kropp. Eftersom ingenting av detta slag pågår någonstans i världen så fick den här kvinnan avslag på sin ansökan. Hon överklagade inte heller, utan hon åkte hem.

Men: Hon har nu kommit tillbaka till Sverige i lite ny skepnad och med helt nya historier. Nu ansöker hon nämligen om UT p.g.a. anknytning till en svensk man! En man som hon träffade under sin ”asylvistelse” i Sverige. I sin ansökan har kvinnan skrivit att hon är lärare på ett universitet och att hon åkte till en konferens i Europa och då fick hon idén att söka asyl i Sverige. Hon fick pengar här och kunde också förlänga sin vistelse i Sverige. Den här kvinnan påstod sig vara mycket intresserad av våra ”kulturminnen”, eftersom hon jobbar med samma sak i hemlandet. Hon är också ogift och utan barn.

Men HALLÅ! Visst är det jättefint att två människor funnit varandra och det blir säkert toppen att en universitetslärare, specialiserad i kulturminnen, kommer hit inom kort och blir en stor tillgång för oss alla.

Men jag  kommer inte att vilja hälsa på henne och jag kommer i all framtid att undra över varför hon, som kunde åka med visering vart som helst och när som helst, kom just hit. Att ha träffat en människa som ska ha ätit upp sin egen son och som också ska ha blivit utsatt för de mest bisarra sexuella övergrepp och som enligt advokaten  behövde vård, det blev liksom för mycket för mig. Liksom att sedan få veta att personen i fråga hade ljugit om och hittat på allting, och att hon nu säger att egentligen var oskuld och därför inte ville bo med den svenske mannen som hon träffade här..

Ja, vad ska man säga?

Kommentar: Hundratals berättelser finns på bloggen: miggorna berättar år ut och år in om sådant som svenska folket inte har en aning om. Jag undrar hur miggorna står ut. Får de någonsin något psykologiskt stöd med tanke på alla lögner, hot, näthat, utpressning, påtryckningar, rädslor de får stå ut med och med tanke på alla vansinneshistorier som de måste lyssna på? Det är en ständig kamp de måste bedriva med ljugande asylsökande och blåögda eller bara giriga offentliga biträden.

Regeringen, riksdagen, journalisterna – ingen bryr sig om vad miggorna beröttar, ingen bryr sig om vad de lever med varje dag. Utan stöd från någon, inte ens från sin egen ledning. Det är upprörande att det finns så mycket feghet (eller slöhet?) att ingen s.k. ansvarig orkar erkänna hur illa det faktiskt är ställt. Inte överallt, inte hela tiden, inte för alla. Men för väldigt många som jobbar på detta statliga verk. Hellre än att ta itu med vansinnigheterna sviker man alla inblandade, inte minst de asylsökande, ca 10, max 15 % av alla som kommer hit (uppskattningsvis enligt en migga med lång erfarenhet), som faktiskt borde beviljas skydd här. De hamnar i samma kvarn som alla de, som inte har några som helst lagliga skäl att stanna här, också mals i. Det är inte rätt.

© Denna blogg.

Jämför varför friskolor lyckas ge god (?) undervisning till betydligt lägre kostnad än kommunala skolor!

I ett kort inlägg på ledarsidan i Svenska Dagbladet – Friskolornas vinster är ett underbetyg åt de kommunala – skriver Per Gudmundson bland annat:

Beloppen kan vid en hastig anblick sticka i ögonen – och kritiken låter heller inte vänta på sig. Men det stötande är inte vinsterna, utan att de kommunala skolorna, som får lika mycket bidrag per elev, inte går bättre. Det friskolorna gör i vinst, det slösar kommunerna bort.

Just det. Per Gudmundson anger:

Academedia, med 30 grundskolor, 17 förskolor samt vuxenutbildning, omsatte 2,1 miljarder kronor 2009 och gjorde en vinst på 144 miljoner. Pysslingen, med 79 för- och 28 grundskolor, omsatte 992 och gjorde en vinst på 18,8 miljoner kronor.

Det vore intressant att se en jämförelse mellan t.ex. Academias 30 grundskolor och 17 förskolor (som alltså gjorde en vinst på 144 miljoner kronor 2009) och 30 kommunala grundskolor och 17 kommunala förskolor i samma områden. En sådan jämförelse är egentligen helt nödvändig – det är ju inte rätt att skattebetalare ska stå för så enorma vinster till enskilda, om skolorna klarar att ge god undervisning (är det så?) till betydligt lägre kostnad än vad som hittills pytsats ut.

Om nu Academias skolor och förskolor håller god kvalitet (är det så?) för 144 miljoner kronor mindre än vad de får i skolpengar – varför i hela fridens dar lyckas inte kommunala skolor, som inte är vinstdrivande och som på motsvarande antal förskolor och skolor därmed har 144 miljoner mer att röra sig med än Academia, hålla högre kvalitet? Och vad använder de 144 miljoner kronor mer till under ett år, än Academias skolor?

Dessa frågor är mycket viktiga och någon – långsamma Skolverket eller lite alertare Riksrevisionen? – måste titta på detta och göra just en sådan här jämförande studie. Det har skattebetalarna rätt att kräva.

En ny migga skriver om tvegifte m.m.

En ny migga skriver:

Jag heter X och har jobbat i många år på Migrationsverket.  Som alla andra miggor läser jag naturligtvis din blogg. Jag reagerade dock på inlägget Från ett tidigare inlägg: ”När blev det tillåtet att ha flera fruar i Sverige?” (https://meritwager.wordpress.com/2011/02/18/fran-ett-tidigare-inlagg-nar-blev-det-tillatet-att-ha-flera-fruar-i-sverige/), inte för att jag tycker att tvegifte ska vara tillåtet, men för att Migrationsöverdomstolen faktiskt har sagt att det är tillåtet under vissa omständigheter.

Detta är nog en av de mer ”okända” domarna därifrån, eftersom den var så oväntad . Det går inte att direktlänka till domen, men den finns på på http://www.rattsinfosok.dom.se/lagrummet/index.jspmålnummer UM2930-09 med referat/dom MIG 2009:28).

Där får domstolen faktiskt ihop att det fanns äktenskapshinder när äktenskapet ingicks (ena personen var redan gift) men att det vid beslutstillfället var ett civilrättsligt giltigt äktenskap eftersom personen då var skild:

Särskilda skäl att erkänna ett utländskt äktenskap har ansetts föreligga, trots att anknytningspersonen vid tidpunkten för äktenskapets ingående med sökanden var gift med annan person, eftersom det första äktenskapet var upplöst vid tidpunkten för Migrationsverkets bedömning av frågan om uppehållstillstånd.

Nu är detta kanske inte en så stor fråga i praktiken, då de flesta påkomna tvegiften är så att säga pågående och grund för avslag i vilket fall som helst. Däremot ger det ju möjligheten att när en person får avslag pga tvegifte så kan han/hon skilja sig innan överklagan har behandlats i Migrationsdomstolen. Då blir ärendet med stor sannolikhet återvisat till Migrationsverket.

Jag har själv aldrig sett ett sådant ärende. Den som vill vara gifta med en person i hemlandet och en annan i Sverige visar ju i regel upp falska skilsmässodomar och/eller falska intyg på att han är ogift, eller nämner helt enkelt aldrig detta.

Jag ville bara nämna detta för att visa hur svårt det kan vara att handlägga ärenden.

Någon dag vill jag hellre skriva om den tystnadens kultur som har brett ut sig på Migrationsverket, där våra invändningar att ”alltför snabb och billig handläggning ger dåliga beslut”, renderar i varningar. I synnerhet arbetstillståndsärenden är någonting jag ibland skäms för.

Kommentar: Tack för den här texten, ”nya” migga! Alla ni miggor som skriver bidrar till att belysa just hur svårt det är att handlägga och besluta i för människor livsavgörande ärenden, vilket ”gammelmedierna” inte alls bryr sig om att belysa. Dessutom visar det, som står att läsa i det sista stycket (och många andra har skrivit samma sak), att det kanske inte bara är på DO det behövde rensas upp…

© Denna blogg.

Från ett tidigare inlägg: ‘När blev det tillåtet att ha flera fruar i Sverige?’

En bloggläsare skrev, med anledning av en miggas berättelse om ett sammelsurium av falska asylhistorier, lögner och bedrägerier, falska föräldrar och falska barn, och män med flera fruar:

De har uppenbarligen begått bigami, eller tvegifte som det även kallas. Det är belagt med böter och fängelsestraff i högst två år. Detta torde vara mycket avskräckande och borde få de flesta män att inte ställa upp som ankare för andra kvinnor. Även om de skulle ha skilt sig från den ”senaste” frugan har de redan begått brottet och kan straffas när den ”gamla” frugan kommer och knackar hos MIG.

Ja, så skulle man vilja att det var, för så säger lagen. Så tror säkert många också att det är. Men så är det inte. Läs det här inlägget, som inte verkar ha resulterat ens i några höjda ögonbryn: En migga: ”Vi måste fatta beslut snabbt och våra misstankar och farhågor avfärdas med att vi utreder för mycket och den som utreder för mycket får ingen löneförhöjning.”

© Denna blogg. Citera gärna kort, men länka alltid
till originaltexten här på bloggen.

Märkligt utspel av riksdagsledamot, tillika partiledare

Lars Ohly, erfaren politiker och riksdagsledamot och dessutom partiledare i Vänsterpartiet, verkar inte ha tänkt igenom riktigt ordentligt vad han säger i sitt senaste utspel:

Regeringen för en djupt inhuman massavvisningspolitik. Att människor avvisas till krig och förföljelse är skandalöst.

Han väljer helt att bortse från, att de personer som avvisas från Sverige (sannerligen inga ”massor”…), är personer som inte bedömts ha asyl-, skydds- eller andra skäl att beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Att de har gått igenom den lagstadgade, av riksdag och regering bestämda, asylprocessen i Migrationsverket med överklagningsmöjlighet i migrationsdomstol och fått avslag på sina ansökningar som prövats i enlighet med svensk utlänningslag och internationella konventioner.

Ohly säger vidare i sitt pressmeddelande:

Jag hoppas att migrationsminstern har förmågan att lyssna till människors uttryck för medmänsklighet och krav på rättvisa.

Det är lätt att rada upp floskler och uttrycka önskemål om vad migrationsministern ska göra. Ohly vet att många som tar del av vad han skriver och säger inte känner till särskilt mycket om asylprocessen och utlänningslagen. Det är ju inte – och det vet Ohly mycket väl – migrationsministern som sitter och fattar beslut om vilka som ska få stanna i Sverige. Inte heller kan migrationsministern lägga sig i Migrationsverkets eller migrationsdomstolarnas självständiga arbete (”ministerstyre”) och han kan heller inte plötsligt, ensam och utan vidare, ändra på de lagar som stiftats i demokratisk ordning. Vi har inte diktatur i Sverige utan demokrati, som bekant, och då kan enskilda ministrar inte dra röda pennstreck i lagar och regler som överenskommits gemensamt.

Att tala om ”regeringens massavvisningspolitik” är djupt ohederligt och även vilseledande för allmänheten (de, som lyssnar på Lars Ohly). Regeringen har ingen politik för massavvisningar! Regeringen och riksdagen har däremot slagit fast vilka kriterier som ska gälla för dem som söker sig till hit av olika anledningar och vill få rätt att leva här. Då gäller givetvis att den, som av Migrationsverket och i migrationsdomstol inte fått tillstånd att stanna i Sverige ska lämna landet. Det är inte Ohlys, kyrkans, asylgruppers eller andras – vare sig enskildas eller sammanslutningars – åsikter och tyckanden som ska avgöra vilka som ska tas emot och ges uppehållstillstånd i Sverige!

Grundprincipen är att man lämnar landet så snabbt som möjligt och – givetvis – självmant. Många gör inte det, utan stannar här illegalt. Då träder Polisen in och fullgör sina plikter, i vilka främst ingår att se till att landets lagar följs. Bryter man mot lagen får det konsekvenser och när det gäller f.d. asylsökande som vistas illegalt i landet är konsekvensen tvångsutvisning (när han/hon alltså inte lämnar landet på det sätt lagen föreskriver).

Vad Ohly tycks förespråka är – till skillnad från den ”massavvisningspolitik” som han felaktigt anklagar regeringen för – en ”masskvarstanningspolitik” för i princip alla som lyckats ta sig hit – d.v.s. i absolut klartext: fri försörjningsinvandring. Men så säg det då, i stället för att slå på dem som försöker upprätthålla de lagar som även Ohlys parti varit med och stiftat!

Till slut: Det är alltid bra att människor reagerar mot vad de upplever som orättvisor eller felaktigheter. Den rätten har alla i Sverige: att uttrycka sina åsikter enskilt eller i demonstrationer tillsammans med andra. Om man anser att utlänningslagen borde ändras eller att Migrationsverket och domstolarna borde tolka den på ett annat sätt än de gör nu, då står det var och en fritt att säga det. Att däremot påstå att regeringen har en ”massavvisningspolitik” är som sagt både ohederligt och felaktigt.

© Denna blogg. Vid kortare citat,
var god länka till originaltexten.