En migga: ”…men nu har migrationsministern med sina spörsmål om bortförda barn, fusk med arbetstillstånd och frågor om internationell familjerätt och tvångsäktenskap släppt ut anden ur flaskan.”

En migga rapporterar. Kommentarer helt överflödiga, texten talar för sig själv…

’Ett väl fungerande verksamhetsområde’ – enligt Migrationsverkets standard vill säga

Chefen för VO BBM (verksamhetsområde Besök, bosättning och medborgarskap) Christina Werner ska gå över till annan verksamhet – eller rättare sagt gå ner sig till mindre kvalificerad verksamhet inom verket. Varför borde vara rätt lätt att komma fram till: hon har varit chef för den delen inom verket som har lägst krav på sig. Det här hade väl varit gott och väl, under normala omständigheter, men nu har migrationsministern med sina spörsmål om bortförda barn, fusk med arbetstillstånd och frågor om internationell familjerätt och tvångsäktenskap släppt ut anden ur flaskan. Så GD tyckte väl att han fick offra någon. Fast det är ju bara ett ytligt offer, att göra något åt grundfelen är en helt annan femma. Om den nye chefen Jonas Lindgren går det att läsa följande på verkets intranät:

BBM är ett stort och väl fungerande område, och jag har mycket att lära. Dessutom pågår det mycket utvecklingsarbete som jag måste ta till mig, säger Jonas, som kommer att vara upptagen med sitt nuvarande uppdrag fram till verkets chefsnätverk i Stockholm 16-17 mars. Därefter väntar studiebesök på samtliga BBM-enheter före sommaren. Någon programförklaring är inte aktuell i dagsläget.

Några goda råd till den nye chefen:

1)   BBM har till att börja tredjerangens prio inom verket (efter asyl och återvändande), det är meningen att allt ska gå fort och ingen ska ställa några onödiga frågor. Allt ska som utgångspunkt göras efter vad en sökande skrivit i en blankett. Det här är också Migrationsverkets budgetregulator, som får avstå resurser när det kniper på Asyl – och så länge jag har arbetat här så har det alltid knipit på Asyl. Verksamhetsområdet har blivit gigantiskt. Inklusive medborgarskapsärenden och passärenden så var BBM ansvarigt för inte mindre än 230.000 grundbeslut under 2010. Att det ska gå fort med dåligt utbildad personal betyder att kvaliteten är negativ, men det har alltså ingen brytt sig om hittills – ja förutom den nuvarande migrationsministern då som förmodligen gråter blod för att han varit så dum att han ställt frågor som berör detta fält. Rättsenheten och Rättschefen gör allt vad de kan för att ignorera detta område, för ju mindre man säger sig veta desto mindre ansvar kan man själv ha. Rättschefen har till dags dato exempelvis skrivit två (2) vägledande beslut och rättsliga ställningstaganden för detta jätteområde: 2 säger 2 säger 2 säger 2 på 6 år.

2)   Detta område hanterar internationell familjerätt – utan att personalen får utbildning om detta. Det är som om Försäkringskassans personal skulle hantera sjukpenning utan att veta vad arbetsoförmåga är för något. Detta verksamhetsområde praktiserade på order uppifrån under flera års tid begreppet hushållsbarn – vilket var så lagstridigt att vilken tjänsteman som helst som var med om detta kan polisanmälas för medverkan till grov egenmäktighet med barn. Migrationsverket har sitt eget utbildningssystem, Migrationsprogrammet, som nyligen blev reformerat. Ämnet Internationell familjerätt är fortfarande helt ignorerat. Det säger en hel del om kompetensen hos de ansvariga när de för att dölja sin egen inkompetens försöker låtsas som att ett helt regelverk inte existerar – och det samtidigt som migrationsministern haft en del frågor om internationella aspekter på bortförda barn och tvångsäktenskap.

3)   Detta verksamhetsområde har en uppsjö av chefer och experter som besvarar frågor med att säga ”saken är under utredning”, eller ”ett PUT är aldrig fel”, eller ”är blanketten bara rätt ifylld så tror vi på det”. Det är det mest chefs- och expertspäckade verksamhetsområdet av alla – och de är mästare på att gömma sig i mängden och att komma med protokoll, styrsignaler, styrdokument, eller bara besvara enkla frågor – ”Ja det är en fråga om 3, 6, 9, 12 månaders väntetid”. Det här verksamhetsområdets styrfunktion skulle kunna ställas ut på zoo eller uppträda på cirkus – det håller sig med hela tre handböcker (Förvaltningshandboken, Utlänningshandboken och Rutinhandboken) som en handläggare måste studera parallellt för att lösa ett ärende.

4)   ”Grönt, gult, rött” är en rätt normal inställning i myndighetsutövning. Det betyder att attityd och kontrollåtgärder speglar målgruppen. Inga större problem = grönt. Flera fall av fusk = gult. Omfattande fall av fusk = rött. Och på samma sätt, med skyddsvärdet. Glöm det gosse, för i detta verksamhetsområde kan en expert utan att darra på manschetten och inför en församlad krets av chefer och beslutsfattare kasta ur sig att ”eftersom våra DNA-prov visar att det är ett visst procenttal som stämmer (vilket enligt samme knäppgöks resonemang alltså betyder att det finns ett statistiskt säkerställt procenttal som inte stämmer) så kan vi lika gärna strunta i att ta DNA överhuvudtaget”.

5)   Och även om allt vore bra, så är det fortfarande så att BBM har tredje rangens prio. I prioritetsordning så är det bara nys när GD babblar om ”den globala migrationen” eftersom just dessa är de frågor som ska hanteras av BBM – vilket alltså inte är prioriterat, oavsett hur mycket GD än står och pöser.

© Denna blogg.

New York Times: ‘Swedes Begin to Question Liberal Migration Tenets’

Den 26 februari publicerade New York Times en lång artikel om Sverige och invandrarna. Läs den i sin helhet under rubriken Swedes Begin to Question Liberal Migration Tenets. Här ett utdrag översatt till svenska:

För några år sedan kunde ambulans och brandkåren inte ens köra in i Rosengård utan poliseskort. Ungdomar kastade sten och tände eld på bilar. Polisen säger att det är mycket bättre nu. Antalet bränder minskade med 40 procent 2010 jämfört med 2009. Men förra månaden sattes två polisbilar, som stod parkerade utanför polisstationen, i brand med små hemmagjorda bomber.

Det är inte något som gillas av Nick Nilsson och hans fru, Ann-Christine, som säger att invandrarna inte betalar för sig och att de dessutom vägrar lära sig hur man beter sig i sitt värdland.

”De respekterar inte svenskar”, säger Ann-Christine Nilsson. ”När de lär sig svenska och beter sig som svenskar så är de välkomna hit. Men de gör inte det. Invandringen, som den är idag, måste upphöra.”

Men förbittringen är ömsesidig. Invånarna i Rosengård känner sig isolerade och tycker att man ser ner på dem. De hånskrattar åt tanken att svenskarna på något sätt skulle vara speciella och mindre rasistiska och främlingsfientliga än andra européer. De tycker att Sverige har varit generöst med ekonomiska bidrag men väldigt lite annat.

Unga invandrare, som Behrang Miri, 26, vars familj kommer från Iran, säger att islamofobi är ett växande problem. “Om en svensk kille slår en kvinna så är det alkoholism”, säger han. ”Om någon slår en kvinna i mina kvarter så är det på grund av kulturen.”

Miri, en rappare som startat en ideell förening som uppmuntrar multikulturalism, säger att han älskar Sverige och är tacksam för att han fick komma in i landet. Men, säger han, svenskarna har inte gått tillräckligt långt i sitt mottagande av invandrare. ”OK, de har öppnat den fösta dörren”, säger han. ”Men jag vill ha dörr fyra, fem och sex. Jag vill kunna bli president”.

© Denna blogg. © Översättning: Merit Wager.