• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    juli 2011
    m ti o to f l s
    « Jun   Aug »
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    25262728293031
  • free counters
  • wordpress visitors
  • RSS samtid&framtid

En migga: ”Den här mannen tyckte inte att det var rätt av svenska staten att ställa krav på honom. Han ansåg att det fanns pengar i Sverige och att han hade rätt att ta del av dem.”

En migga, som arbetat vid Migrationsverket mer än tio år,  fortsätter sin berättelse som började under rubriken En migga om somalier som inte kommer till sina egna asylutredningar och en eritrean med tre identiteter:

Jag och många andra som har arbetat och arbetar på Migrationsverket tycker att ”reformen” som går ut på att fingeravtryck ska tas av alla som beviljas någon typ av tillstånd att vistas i Sverige, inte bara asylsökande, kommer i senaste laget. Bättre sent än aldrig, men varför är svenskar så blåögda?

Nu menar jag förstås inte att alla utlänningar är onda och att alla svenskar är hederliga. Det är väl självklart att en person som kommit på att han eller hon kan bli försörjd av svenska staten tar chansen och försöker lura till sig PUT, om personen kommer från  ett land där man måste kämpa hårt för sin och sin familjs överlevnad. Det skulle nästan vem som helst göra. Också många svenskar skulle förmodligen ta chansen att få extra bidrag från ett annat land genom söka och beviljas asyl där och kunna bo där bara då och då, samtidigt som de för det mesta vistades hemma i Sverige och tog hand om sina egendomar här.

I min egen bekantskapskrets finns en utländsk man kom hit till Sverige på visering med sina tre barn, för länge sedan. Han sökte sedan asyl och fick det, efter långdragen kamp. Han saknade helt asylskäl, men myndigheterna gav upp och beviljade hans ansökan på ” humanitära skäl”, mest för att han hade barn (trots att han som sagt helt saknade asylskäl). När mannen fått PUT i Sverige ville han varken läsa svenska eller arbeta. Han blev förbannad när man drog in socialbidraget p.g.a. hans totala ovilja att göra det allra minsta rätt för sig.

Den här mannen tyckte inte att det var rätt av svenska staten att ställa krav på honom. Han ansåg att det fanns pengar i Sverige och att han hade rätt att ta del av dem. Hans släktingar, som också fanns här och som alla jobbade och är trevliga, hederliga människor, var helt förtvivlade över hans attityd. De försökte förklara för honom att han inte hade så stor rätt till de pengar som fanns i Sverige som han inbillade sig. Dessa pengar hade ju skrapats ihop av andra människors arbete, bland dem hans egna släktingar varav några hade tre jobb samtidigt för att de skulle kunna försörja sina familjer och även skicka pengar och viseringsinbjudningar till släkten som också ville komma hit.

Den här mannen köpte inte argumenten. Han lärde sig aldrig svenska, tog aldrig ett vitt jobb. Han levde på existensminimum från socialtjänsten, på bostadsbidragen och barnbidragen och jobbade svart några år. Sedan flyttade han tillbaka till hemlandet, hyrde ut sin lägenhet i andra hand till 10-15 asylsökande samtidigt, som alla betalade 1.500 kronor var. Sina barn lämnade han hos släktingar. Han såg till att komma hit då och då för att inkassera  bostadsbidragen  barnbidragen och visa upp sig på arbetsförmedlingen och socialen för att förhindra att hans PUT återkallades. Numera är han svensk medborgare.

© Denna blogg.
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 195 andra följare