• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    augusti 2011
    m ti o to f l s
    « Jul   Sep »
    1234567
    891011121314
    15161718192021
    22232425262728
    293031  
  • free counters
  • wordpress visitors
  • RSS samtid&framtid

    • Intervju med Zulmay Afzali, flykting och författare, i Deutsche Welle tisdag, 30 september, 2014
      Här kan man höra en intervju med Mummelförlagets författare Zulmay Afzali i Deutsche Welle av Lars Bevanger, den 26 september. Intervjun är på engelska. Intervjun introduceras med orden: I Sverige, som länge varit känt för sin ”öppna dörrar”-invandringspolitik, står medborgarna inför en ny politisk verklighet. I riksdagsvaket för två veckor sedan, fick ett s […]

En migga: ”Asylprövningen börjar mer och mer likna fri invandring under förment reglerade former.”

En migga:

Det är väl skönt att kunna peka finger åt någon annan!
(För i de här fallen ligger inte bristerna hos Migrationsverket)

Asylprövningen börjar mer och mer likna fri invandring under förment reglerade former. Anhöriginvandringen är likadan. Arbetsspåret har blivit ett skämt eftersom de enheter som ska sköta det lika gärna kan ersättas med stämplingsdynor. Och resten av Myndighetssverige är på ungefär samma nivå när det gäller dem som haft tidsbegränsade uppehållstillstånd och sedan bara stannat kvar när tillståndet gått ut.

Skatteverket, Försäkringskassan, CSN, Pensionsmyndigheten och socialförvaltningarna bryr sig i stort sett bara om en enda sak – om personen det gäller har ett personnummer eller inte. Vilket invandrare får när de kommer hit. Migrationsverket har inte till uppgift att undersöka om de vilkas tillstånd löpt ut också har rest hem, för det är den enskildes ansvar – men lite borde vi väl kunna begära av de myndigheter som sköter själva utbetalningsdelen?

Så här ser några av de värsta fallen ut, som jag stött på i år. Enda anledningen till att de uppdagats är att personen sökt PUT (för han eller hon har ju varit så länge i Sverige)  eller blivit haffad av polisen eller att någon myndighetsperson någon annanstans till sist dragit öronen åt sig. Alla dessa fall ligger i Migrationsdomstolen just nu.

1)      Far och son hade tillstånd som upphörde att gälla hösten 2007. Har sedan dess haft allt betalt (bostad, sjukvård, skola, kost och logi och kläder) av kommunen de vistas i. Allt blev uppdagat när pappan greps misstänkt för bostadsinbrott.

2)      Mor och tre barn hade tillstånd till 2007 när modern skilde sig från den nye maken i Sverige. Mor och barn stannade helt sonika kvar i Sverige, med bostad, sjukvård, skola, kost och logi betalt av kommunen de vistades i. Det äldsta barnet fick CSN-bidrag och de två yngsta fick barnbidrag. Modern fick också underhållsstöd av Försäkringskassan eftersom barnens pappa var kvar i hemlandet och inte betalade för underhållet. Allt blev uppdagat när modern för tredje gången på kort tid blev dömd för stöld.

3)      Kvinna skilde sig från en man som hon hade barn med och fick sedan barn med ytterligare en man som hon aldrig levde tillsammans med. Kvinnan och de två barnen har haft allt betalt (inklusive bostaden) av Försäkringskassan och kommunen hon vistas i sedan våren 2007. Det hela blev uppdagat av en tjänsteman i kommunen som undrade om allt stod rätt till.

4)      Barn som blivit myndigt stannade kvar 2008 trots avslag på asylansökan. Bostad betald av socialen, personlig assistent och bidrag betalt av Försäkringskassan. Detta uppdagades när det numer vuxna barnet sökte PUT ”eftersom hon varit i Sverige så länge”.

5)      Kvinna skilde sig 2006 när maken lämnade Sverige. Stannade helt sonika kvar, och har haft allt betalt (bostad, språkundervisning, praktikplatser, kost och logi) av kommunen hon vistats i under nästan fem år. Detta blev uppdagat när kvinnan sökte PUT och menade att hon hade skyddsskäl mot sitt hemland. Skyddsskäl som hon då hållit för sig själv i ett halvt decennium.

Kommentar: ”Alla dessa fall ligger i Migrationsdomstolen just nu.” Så skriver miggan. Detta kan ju vara ett tips till representanter för regering och riksdag samt gammelmedia: titta på dessa fall och betänk att de torde vara toppen av ett isberg. Tror man att skattebetalarna nöjda med sakernas tillstånd eller tror man att de inte är det? Är det en regerings och en riksdags sak att undanhålla fakta för sina egna medborgare, som får stå för fiolerna när människor från andra länder på löpande band bryter mot lagen? Och när myndigheterna också gör det när de av skattemedel betalar folks uppehälle, bostäder, skolgång, sjukvård år ut och år in, trots att personerna inte har tillstånd att vistas här och OBS! trots att de begår allvarliga brott här?

© Var god ange denna blogg som källa vid citat och i inslag och artiklar som texten eventuellt resulterar i.

En migga: ”Vi på verket bryter mot officialprincipen många gånger varje dag, eftersom vi inte får utreda varje ärende som dess beskaffenhet kräver.”

En migga:

Lean är ett idiotpåfund som har lagt sig som en blöt filt över Migrationsverket. Cheferna jublar för att produktionen har gått upp, upp och beslut fattas på löpande band. Men bland kollegorna sprider sig en känsla av olust. Vi jobbar här för att vi tror på en reglerad invandring, vi tror faktiskt på de möjligheter som lagen erbjuder att ge skydd till de människor som det behöver. Vi vill kunna erbjuda människor som behöver skydd en fristad i Sverige.

”Av officialprincipen följer att myndigheten är skyldig att se till att ett ärende blir utrett så som dess beskaffenhet kräver.” Detta är oerhört viktigt i förvaltningsvärlden, rent av ett fundament. Men på Migrationsverket anser man inte att detta är viktigt längre, det viktiga är produktionen.

Förr hade man genomgångar av ärenden, när en handläggare och en beslutsfattare gemensamt gick igenom varje ärende och kom överens om vad som skulle göras. Det tog tid och det var ineffektivt, men det var rättssäkert. De genomgångar man har nu är bara siffror, siffror och mera siffror. Varje morgon går man igenom nyckeltal, dvs produktionen. Detta har kommit uppifrån och pressats på tjänstemännen på verket. Cheferna jublar som på ett väckelsemöte när lean diskuteras, men på lägre nivå är skepsisen utbredd. Vi som ännu tror på en reglerad invandring ser ju hur folk ljuger och trixar till sig ett uppehållstillstånd på ibland väldigt vaga grunder. De uppger sig komma ifrån ställen de vet att verket inte återsänder människor till, vi tror inte på deras historier men kan ingenting göra för beslut ska fattas inom 90 dagar och därför hinner vi inte utreda sanningshalten i historierna genom t.ex. kontakter med ambassader.

”Av officialprincipen följer att myndigheten är skyldig att se till att ett ärende blir utrett så som dess beskaffenhet kräver.” Myndigheten är skyldig”, alltså inte ”myndigheten utreder ett ärende så att beslut kan fattas inom 90 dagar”!

Vi på verket bryter mot officialprincipen många gånger varje dag, eftersom vi inte får utreda varje ärende som dess beskaffenhet kräver.

Vi ska ju arbeta enligt lean och då tillåts ingen ordentlig handläggning och utredning av t.ex. identitet eller ens ursprungsland! Allt ska gå fort, fort, fort. Tyvärr har vi valt att stänga ute dem som vill komma hit för att arbeta och har istället valt ett vidöppet asylspår och en minst sagt generös anhöriginvandring.

Sverige värnar inte längre asylrätten, vi har i princip fri invandring.

”Av officialprincipen följer att myndigheten är skyldig att se till att ett ärende blir utrett så som dess beskaffenhet kräver.” Det gäller inte inom Migrationsverket…

© Denna blogg.

UNHCR: ”Asylum figures fall in 2010 to almost half their 2001 levels”

Enligt FN:s flyktingorgan, UNHCR, har antalet asylsökande i den industrialiserade världen* (”the industrialized world”) minskat kraftigt mellan år 2001 och 2010. Utom i Sverige och några andra länder.

När det gäller Europa minskade antalet asylansökningar mest i Sydeuropa, med 33 % jämfört med år 2009. Detta främst för att färre personer sökte asyl i Malta, Italien och Grekland. Dock ökade antalet asylansökningar i en del länder: i Tyskland med 49 %, i Sverige med 32 %, i Danmark med 30 %, i Turkiet med 18 %, i Belgien med 16 % och i Frankrike med 13 %.

I de nordiska länderna jämnades ökningen ut av betydande minskningar i Norge, -42 %, och i Finland -32 %.

* De 44 industriländerna i UNHCR:s rapport är de 27 EU-länderna samt Albanien, Australien, Bosnien Hercegovina, Kanada, Kroatien, Island, Japan, Sydkorea, Liechtenstein, Montenegro, Nya Zealand, Norge, Serbien, Schweiz, Turkiet, USA och den forna jugoslaviska republiken Makedonien.

Källa: UNHCR.

Blandade söndagstankar

Blandade söndagstankar

I en trailer om radioprogrammet Publicerat sa programledaren Åke Pettersson att vi ska få höra om hur tv-kanalen Al Jazeera har ”utnyttjat de sociala medierna”. Har Al Jazeera verkligen ”utnyttjat” sociala medier, eller har de ”använt sig av” dem? Visar ordvalet ”utnyttjar” en negativ, gammaldags inställning och en oförmåga/ovilja hos SR självt att använda sig av de moderna medierna eller har Al Jazeera verkligen ”utnyttjat” dem och i så fall hur?
———-
FINLAND. Jag läser Olav S Melins text om finlandssvenskars framtid, värderingar och tro samt om tvåspråkighet m.m., publicerad på tankesmedjan Magmas sajt. Olav S Melin är informationsansvarig på Magma. Intressant läsning!
———-
Tycker att det är verkligen bedrövligt – riktigt bedrövligt! – hur illa svenska människor (också välutbildade) talar sitt eget modersmål! I morse hörde jag någon som hela tiden sa ”så att säga”, en reporter pratade om ”egyptiologi”, någon sa att när barn berättar att de blivit utsatta för något ”så tar vi det alltid på största ansvar”. Det är få som talar korrekt och ännu färre som uttrycker sig levande och intressant utan floskler och ”triggerord”.
———-
FINLAND. Efter det senaste jordskredsvalet har Sannf:s partistöd ökat med över 6 miljoner € (57,5 milj kr) – från 900 000 € (8,6 milj kr) till över 7 miljoner € (67 milj kr). Läs mer här.
———-
Från allra första början har man kunnat förstå att det är helt galet att betala ut ”bonus” till invandrare som lär sig svenska lite snabbare än andra! Man ska givetvis lära sig språket i sitt nya land utan att få betalt för det, och svenska skattebetalare betalar ju redan för dessa kurser, som inte kostar deltagarna något alls att gå på. Och nu berättar också Rapport att det hela har blivit ett rent fiasko.
———-
Det borde nog komma lite mer genomtänkta och ansvarsfulla beslut från regeringen, det är väl ändå ingen lekstuga. En dyr sådan, eftersom det är andras pengar man experimenterar med…
———-
”Politikerna ska vara medborgarnas tjänare, inte styra och ställa med dem som om de vore omyndiga undersåtar.” Exakt så är det och exakt så ska det vara. Det är Agnes Arpi som formulerar det självklara så här tydligt och klart i sin kolumn i Expressen idag. Och det gäller på alla plan! Det är det som kallas ”demokrati”. Motsatsen är ”diktatur”.

© Denna blogg.

Här idag, borta i morgon…

I ena änden av mitt kvarter, i hörnet Renstiernas gata/Åsögatan, har jag under några dagar sett, och stannat till vid, ett litet ”minnesmonument” över någon som dött där, på något sätt. Långbrinnande gravljus, vackra blommor i en hink och nedanför hinken, på gatan. Turkisk peppar-karameller, Guldnougat, allehanda godis. Sedan har några cd-skivor lagts till och lite andra småsaker förutom en massa brev och kort, alla med orden: ”Vi saknar dig så”.

Jag har funderat över vad som hänt. Någon, min granne Ove, hade hört av någon att någon (många ”någon” blir det) hade blivit överkörd där. Men vi visste inte vem, hur eller ens med säkerhet om det var vad som hade skett. Idag, söndag, när jag kom gående på Renstiernas gata, satt en kvinna på huk vid minnesplatsen och arrangerade om blommorna lite, tog bort några vissna blad och tände ljus. Jag gick fram och frågade henne vad som hade hänt och hon vände sina förgråtna ögon mot mig och sa: ”Det är min lillebror. Han blev påkörd här för några dagar sedan.”

Jag kände tårarna stiga också i mina ögon, och bad om ursäkt om jag stört henne, men hon sa att hon var glad att jag och många andra stannade upp och frågade, så att hon fick berätta om sin lillebror. Han hette Jonas och han var 33 år gammal. Politiskt och fackligt aktiv. Älskade musik, spelade själv. Levnadsglad, full av liv. Han hade många vänner på Söder men bodde inte själv där utan i Sundbyberg. Han hade varit inne på 7Eleven och köpt en korv den här ödesdigra kvällen, kommit ut och sneddat över gatan. Då hade en bil kört över honom. Jonas hade avlidit nästan omedelbart av skador i nacken, om jag förstod det hela rätt.

Storasyster grät inte när hon berättade, hon sa att hon kände sig känslomässigt stum och inte riktigt hade tagit in vad som hade hänt, att hennes lillebror är borta för alltid. Jag frågade efter en stund om jag fick fotografera platsen, blommorna och att jag av respekt för den som dött där inte fotograferat platsen de tidigare gånger jag gått förbi. Hon gav genast sitt tillstånd och sa, att Jonas hade tyckt om det, när jag nämnde att jag ska fråga ansvariga varför det, som verkar vara, som ter sig som och de facto är en trottoar för gående, samtidigt är en gata för bilar. För det är märkligt och jag har aldrig sett något liknande någon annanstans. Så det ska jag ta reda på.

Jag kramade storasystern och när jag gick därifrån, tänkte jag på livets förgänglighet och mindes också min älskade vän Affe som också dog på en trottoar på Söder. Det var för drygt fem år sedan. Han fick en massiv hjärnblödning och vaknade aldrig mer upp. Affe blev 55 år gammal. Det är förresten om honom, hans bror Janne, fru Ingrid och dotter Ingela som min dokumentärfilm handlar – den kan ses i tre delar genom att klicka på respektive del i vänsterspalten här på bloggen. Och historien om Bröderna Olsson och Vickys Livs finns också nedtecknad under kategorirubriken Vickys Livs, här på bloggen.

Här idag, borta i morgon. Det gäller oss alla.

© Denna blogg.

Samtal med en krogdrottning

Lotta Andreasson

Fredagen den 26 augusti satt jag, som så många gånger förr, tillsammans med en god vän på Pizzeria Teveres uteservering vid Nytorget. Det duggregnade, men det var varmt, och vi satt under ”tak” (markis) så det var ändå riktigt skönt.

Av olika anledningar trodde både min vän och jag, att Lotta hade jobbat tillsammans med oss på SAUDIA, Saudiarabian Airlines, för länge sedan, så vi vinkade till henne när vi såg henne där hon gick ut och in på Tevere.

Det visade sig att både min f.d. SAUDIA-kollega och jag hade fel: Lotta hade inte jobbat där! Men vi fick en väldigt trevlig och intressant pratstund med den här fantastiska kvinnan som dragit i gång så många nya, kreativa ”matprojekt” genom åren och verkligen är en ”krogdrottning” utan like!

Bland annat var det hon som drog i gång ett ”god skolmat”-projekt för många år sedan. Då lagades ca 500 portioner mat om dagen. Nu har andra tagit över och det hela har vuxit till 14.000 skolmatsportioner per dag! Lotta Andreasson öppnade också Hannahs krog på Skånegatan, en mycket omtalad och populär restaurang där det alltid var kö och dit ”alla” ville äta. Några andra krogar har hon också drivit på Skånegatan (och annorstädes), plus agerat konsult hos andra som behövt hjälp med att starta restaurang. I Nöjesguiden, april 2008, kunde man läsa:

I början av 90-talet uppfann Lotta Andreasson Skånegatan. Hon byggde den inte av asfalt och grus, men genom krogen Hannas – 90-talets för popmusiken viktigaste krog – skapade hon grunden för vad Skånegatan står för idag.

Lotta Andreasson var också den som grundade populära matbutiken Cajsa Warg, som länge bara fanns på Renstiernas gata på Söder. Ganska nyligen öppnades dock en butik också vid S:t Eriksplan i Vasastan, och Lotta berättade att hennes ursprungliga tanke var, att Cajsa Warg-butiker skulle finnas i alla stadsdelar i Stockholm. Kanske blir det också så, så småningom.

Tevere på Skånegatan

Idag var hon på Tevere för att hon hjälper ägaren (som har flyttat till Helsingfors) att sköta stället (och några till som han äger) under hans bortovaro. Hon hade feber och var ganska dålig, men det hindrade inte henne från att hugga i och kånka in tunga backar med diverse drycker från sin bil. Eller från att sitta ner och prata med oss och berätta om sin filosofi kring mat: färskt, gott, kvalitet, trevligt bemötande, rent och snyggt. Hon berättade också om hur hon lärt upp massor av folk på sina restauranger och sedan delegerat och inte varit en ständigt kontrollerande chef. Att ge ansvar och förvänta sig att människor lever upp till det, verkar alltid ha varit en stor del av hennes filosofi.

Nu har Tevere fått utskänkningstillstånd, så från hösten (snart!) kan gästerna också få en öl eller ett glas vin till pizzan eller pastan. Det är trevligt, för på krogtäta Söder verkar det aldrig finnas tillräckligt med plats för alla som vill äta ute och ta ett glas till maten. Vi framförde dock till Lotta Andreasson, att vi hoppas att stället inte kommer att ”trendas till” alltför mycket och att det är så få ställen kvar som är genuina, okrusidulliga och som inte spelar störande musik när folk vill kunna prata med varandra. Hon verkade vara av samma åsikt, att det finns så oerhört få sådana ställen kvar, och därför har vi, som är stammisar sedan mycket länge, gott hopp om att Tevere bevaras någotsånär intakt.

Det var en verkligt inspirerande stund som vi fick med den här ”krogdrottningen” (som hon kallas av många i branschen), som har hunnit med så mycket och som varit så¨kreativ och framgångsrik på matområdet!

© Denna blogg.

En migga om ”eritreaner” igen: ”I Sverige lägger modern sitt etiopiska pass i byrålådan och ansöker om asyl, som eritrean, med ett antaget namn och utan id-handlingar.”

En migga berättar vidare om ”eritreaner” (läs först här):

Till Sverige kommer alltså ett stort antal personer som uppger sig komma från Eritrea. På enheterna som handlägger  ensamkommande barn är ”eritreaner” en av de största grupperna.

Två  exempel på detta:

1 ) Två  barn från Eritrea kommer, det äldsta är 16-17 år, det yngsta 13 år. Deras historia: Fadern hade rymt från sin militärtjänst. Modern hade fängslats och de själva hade lämnats hemma mol allena. 17-åringen hade dessutom redan inkallats till sin militärtjänst.  Dessa rädda och ensamma barn  fick pengar av sin farfar för att rymma till Sudan. Där fanns redan  en farbror som hade rymt från fängelset i Eritrea där han hade hamnat på grund av något slag av politisk verksamhet.  Han skaffade en smugglare och familjen kom hit.

Sanningen: Barnens mor bor i ett EU-land sedan länge. Fadern, som hade haft vårdnaden om barnen, dog  av naturliga orsaker i Eritrea. Modern ansökte sedan om att få sina barn till sig. Ansökan beviljades och barnen fick uppehållstillstånd på grund av anhöriginvandring. Barnen fick utresetillstånd av de eritreanska myndigheterna. Deras morfar fick också utresetillstånd av eritreanska myndigheter och han fick även visering från ambassaden i EU-landet i fråga, för att han skulle kunna  följa barnen till det nya landet och vara med dem där i två månader. Familjen reste från Eritrea med flyg till Europa.

Kanske träffade barnen sin mor innan de kom till Sverige. Men vad hände sedan? Frågan är:  Varför är dessa barn, som har sin mor, och även själva har uppehållstillstånd i ett annat europeiskt land, nu i Sverige och varför hittar de på historier om en fängslad mor och kallelser till militärtjänst? Och varför låtsas en farfar som inte har några problem i Eritrea vara en exilpolitiker i Sudan?

2.) Historia: En flicka rymmer från nära förestående militärtjänst i Eritrea. Hon är bara 16 år och saknar (givetvis) ID-handlingar när hon kommer till Sverige. Hennes far hade rymt från sin militärtjänst och modern hade fängslats på grund av det. Detta hände för så länge sedan att flickan inte minns vad fadern eller modern hette (!!!!) Hon har inga syskon utan har uppfostrats av en elak granne som försökte våldta henne. Hon fick PUT 2009.

Sanningen: Det har nu framkommit att flickans bror, som bor i Sverige och som också fick PUT för mer än fem år sedan på grundval av ungefär samma berättelse, har bjudit hit sin (och sin systers) mor på besök. Modern, som är etiopisk medborgare , liksom hela familjen, får genast visering. I Sverige lägger modern sitt etiopiska pass i byrålådan och ansöker om asyl, som eritrean,  med ett antaget namn och utan id-handlingar, tillsammans med ovan nämnda dotter som senast fått PUT som ensamkommande minderårig från Eritrea. Modern påstår i sin uppdiktade historia, att hon lyckats rymma från fängelset  i Eritrea och när hon kommer till Sverige får  hon veta att hennes dotter som hon inte fått se sedan hon var en bebis också råkar vara här…. Lyckan är total. Tillsammans går modern och dottern till MIG

När vi på MIG talar om för modern att vi har en kopia av hennes etiopiska pass eftersom hon, i ett annat namn ( sitt rätta namn) fått visering till Sverige, så vägrar hon ta detta till sig, fotojämförelser måste göras innan hon medger någonting. Men nu följer nya förklaringar om att passet och viseringen skulle vara förfalskade, eller också skulle hon ha blivit kidnappad från Eritrea  och tillfångatagen till Etiopien, tvingad att glömma sin son och dotter och också tvingad att bli medborgare  i Etiopien, gifta om sig där mot sin vilja etc, etc, etc i det oändliga.

Kommentar: Dessa och liknande historier är så vanliga att miggorna inte längre förvånas över någonting. De berättas aldrig i ”gammelmedierna”. Varför?

© Denna blogg.
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 186 andra följare