• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    augusti 2011
    m ti o to f l s
    « Jul   Sep »
    1234567
    891011121314
    15161718192021
    22232425262728
    293031  
  • free counters
  • wordpress visitors
  • RSS samtid&framtid

    • Mer ”insight” skulle behövas också i Sverige! söndag, 13 april, 2014
      Tänk om man i svensk television kunde få se ett 50 minuter långt program i samma stil som australiensiska insight! Utan pådyvlade åsikter, utan en ständigt avbrytande programledare, utan gap och skrik, utan ohyfsade, okunniga, enkelspåriga deltagare och dito publik (OBS! Därmed givetvis inte sagt att alla som medverkar i svenska debattprogram kan etiketteras […]

En migga: ”Asylprövningen börjar mer och mer likna fri invandring under förment reglerade former.”

En migga:

Det är väl skönt att kunna peka finger åt någon annan!
(För i de här fallen ligger inte bristerna hos Migrationsverket)

Asylprövningen börjar mer och mer likna fri invandring under förment reglerade former. Anhöriginvandringen är likadan. Arbetsspåret har blivit ett skämt eftersom de enheter som ska sköta det lika gärna kan ersättas med stämplingsdynor. Och resten av Myndighetssverige är på ungefär samma nivå när det gäller dem som haft tidsbegränsade uppehållstillstånd och sedan bara stannat kvar när tillståndet gått ut.

Skatteverket, Försäkringskassan, CSN, Pensionsmyndigheten och socialförvaltningarna bryr sig i stort sett bara om en enda sak – om personen det gäller har ett personnummer eller inte. Vilket invandrare får när de kommer hit. Migrationsverket har inte till uppgift att undersöka om de vilkas tillstånd löpt ut också har rest hem, för det är den enskildes ansvar – men lite borde vi väl kunna begära av de myndigheter som sköter själva utbetalningsdelen?

Så här ser några av de värsta fallen ut, som jag stött på i år. Enda anledningen till att de uppdagats är att personen sökt PUT (för han eller hon har ju varit så länge i Sverige)  eller blivit haffad av polisen eller att någon myndighetsperson någon annanstans till sist dragit öronen åt sig. Alla dessa fall ligger i Migrationsdomstolen just nu.

1)      Far och son hade tillstånd som upphörde att gälla hösten 2007. Har sedan dess haft allt betalt (bostad, sjukvård, skola, kost och logi och kläder) av kommunen de vistas i. Allt blev uppdagat när pappan greps misstänkt för bostadsinbrott.

2)      Mor och tre barn hade tillstånd till 2007 när modern skilde sig från den nye maken i Sverige. Mor och barn stannade helt sonika kvar i Sverige, med bostad, sjukvård, skola, kost och logi betalt av kommunen de vistades i. Det äldsta barnet fick CSN-bidrag och de två yngsta fick barnbidrag. Modern fick också underhållsstöd av Försäkringskassan eftersom barnens pappa var kvar i hemlandet och inte betalade för underhållet. Allt blev uppdagat när modern för tredje gången på kort tid blev dömd för stöld.

3)      Kvinna skilde sig från en man som hon hade barn med och fick sedan barn med ytterligare en man som hon aldrig levde tillsammans med. Kvinnan och de två barnen har haft allt betalt (inklusive bostaden) av Försäkringskassan och kommunen hon vistas i sedan våren 2007. Det hela blev uppdagat av en tjänsteman i kommunen som undrade om allt stod rätt till.

4)      Barn som blivit myndigt stannade kvar 2008 trots avslag på asylansökan. Bostad betald av socialen, personlig assistent och bidrag betalt av Försäkringskassan. Detta uppdagades när det numer vuxna barnet sökte PUT ”eftersom hon varit i Sverige så länge”.

5)      Kvinna skilde sig 2006 när maken lämnade Sverige. Stannade helt sonika kvar, och har haft allt betalt (bostad, språkundervisning, praktikplatser, kost och logi) av kommunen hon vistats i under nästan fem år. Detta blev uppdagat när kvinnan sökte PUT och menade att hon hade skyddsskäl mot sitt hemland. Skyddsskäl som hon då hållit för sig själv i ett halvt decennium.

Kommentar: ”Alla dessa fall ligger i Migrationsdomstolen just nu.” Så skriver miggan. Detta kan ju vara ett tips till representanter för regering och riksdag samt gammelmedia: titta på dessa fall och betänk att de torde vara toppen av ett isberg. Tror man att skattebetalarna nöjda med sakernas tillstånd eller tror man att de inte är det? Är det en regerings och en riksdags sak att undanhålla fakta för sina egna medborgare, som får stå för fiolerna när människor från andra länder på löpande band bryter mot lagen? Och när myndigheterna också gör det när de av skattemedel betalar folks uppehälle, bostäder, skolgång, sjukvård år ut och år in, trots att personerna inte har tillstånd att vistas här och OBS! trots att de begår allvarliga brott här?

© Var god ange denna blogg som källa vid citat och i inslag och artiklar som texten eventuellt resulterar i.

En migga: ”Vi på verket bryter mot officialprincipen många gånger varje dag, eftersom vi inte får utreda varje ärende som dess beskaffenhet kräver.”

En migga:

Lean är ett idiotpåfund som har lagt sig som en blöt filt över Migrationsverket. Cheferna jublar för att produktionen har gått upp, upp och beslut fattas på löpande band. Men bland kollegorna sprider sig en känsla av olust. Vi jobbar här för att vi tror på en reglerad invandring, vi tror faktiskt på de möjligheter som lagen erbjuder att ge skydd till de människor som det behöver. Vi vill kunna erbjuda människor som behöver skydd en fristad i Sverige.

”Av officialprincipen följer att myndigheten är skyldig att se till att ett ärende blir utrett så som dess beskaffenhet kräver.” Detta är oerhört viktigt i förvaltningsvärlden, rent av ett fundament. Men på Migrationsverket anser man inte att detta är viktigt längre, det viktiga är produktionen.

Förr hade man genomgångar av ärenden, när en handläggare och en beslutsfattare gemensamt gick igenom varje ärende och kom överens om vad som skulle göras. Det tog tid och det var ineffektivt, men det var rättssäkert. De genomgångar man har nu är bara siffror, siffror och mera siffror. Varje morgon går man igenom nyckeltal, dvs produktionen. Detta har kommit uppifrån och pressats på tjänstemännen på verket. Cheferna jublar som på ett väckelsemöte när lean diskuteras, men på lägre nivå är skepsisen utbredd. Vi som ännu tror på en reglerad invandring ser ju hur folk ljuger och trixar till sig ett uppehållstillstånd på ibland väldigt vaga grunder. De uppger sig komma ifrån ställen de vet att verket inte återsänder människor till, vi tror inte på deras historier men kan ingenting göra för beslut ska fattas inom 90 dagar och därför hinner vi inte utreda sanningshalten i historierna genom t.ex. kontakter med ambassader.

”Av officialprincipen följer att myndigheten är skyldig att se till att ett ärende blir utrett så som dess beskaffenhet kräver.” Myndigheten är skyldig”, alltså inte ”myndigheten utreder ett ärende så att beslut kan fattas inom 90 dagar”!

Vi på verket bryter mot officialprincipen många gånger varje dag, eftersom vi inte får utreda varje ärende som dess beskaffenhet kräver.

Vi ska ju arbeta enligt lean och då tillåts ingen ordentlig handläggning och utredning av t.ex. identitet eller ens ursprungsland! Allt ska gå fort, fort, fort. Tyvärr har vi valt att stänga ute dem som vill komma hit för att arbeta och har istället valt ett vidöppet asylspår och en minst sagt generös anhöriginvandring.

Sverige värnar inte längre asylrätten, vi har i princip fri invandring.

”Av officialprincipen följer att myndigheten är skyldig att se till att ett ärende blir utrett så som dess beskaffenhet kräver.” Det gäller inte inom Migrationsverket…

© Denna blogg.

UNHCR: ”Asylum figures fall in 2010 to almost half their 2001 levels”

Enligt FN:s flyktingorgan, UNHCR, har antalet asylsökande i den industrialiserade världen* (”the industrialized world”) minskat kraftigt mellan år 2001 och 2010. Utom i Sverige och några andra länder.

När det gäller Europa minskade antalet asylansökningar mest i Sydeuropa, med 33 % jämfört med år 2009. Detta främst för att färre personer sökte asyl i Malta, Italien och Grekland. Dock ökade antalet asylansökningar i en del länder: i Tyskland med 49 %, i Sverige med 32 %, i Danmark med 30 %, i Turkiet med 18 %, i Belgien med 16 % och i Frankrike med 13 %.

I de nordiska länderna jämnades ökningen ut av betydande minskningar i Norge, -42 %, och i Finland -32 %.

* De 44 industriländerna i UNHCR:s rapport är de 27 EU-länderna samt Albanien, Australien, Bosnien Hercegovina, Kanada, Kroatien, Island, Japan, Sydkorea, Liechtenstein, Montenegro, Nya Zealand, Norge, Serbien, Schweiz, Turkiet, USA och den forna jugoslaviska republiken Makedonien.

Källa: UNHCR.

Blandade söndagstankar

Blandade söndagstankar

I en trailer om radioprogrammet Publicerat sa programledaren Åke Pettersson att vi ska få höra om hur tv-kanalen Al Jazeera har ”utnyttjat de sociala medierna”. Har Al Jazeera verkligen ”utnyttjat” sociala medier, eller har de ”använt sig av” dem? Visar ordvalet ”utnyttjar” en negativ, gammaldags inställning och en oförmåga/ovilja hos SR självt att använda sig av de moderna medierna eller har Al Jazeera verkligen ”utnyttjat” dem och i så fall hur?
———-
FINLAND. Jag läser Olav S Melins text om finlandssvenskars framtid, värderingar och tro samt om tvåspråkighet m.m., publicerad på tankesmedjan Magmas sajt. Olav S Melin är informationsansvarig på Magma. Intressant läsning!
———-
Tycker att det är verkligen bedrövligt – riktigt bedrövligt! – hur illa svenska människor (också välutbildade) talar sitt eget modersmål! I morse hörde jag någon som hela tiden sa ”så att säga”, en reporter pratade om ”egyptiologi”, någon sa att när barn berättar att de blivit utsatta för något ”så tar vi det alltid på största ansvar”. Det är få som talar korrekt och ännu färre som uttrycker sig levande och intressant utan floskler och ”triggerord”.
———-
FINLAND. Efter det senaste jordskredsvalet har Sannf:s partistöd ökat med över 6 miljoner € (57,5 milj kr) – från 900 000 € (8,6 milj kr) till över 7 miljoner € (67 milj kr). Läs mer här.
———-
Från allra första början har man kunnat förstå att det är helt galet att betala ut ”bonus” till invandrare som lär sig svenska lite snabbare än andra! Man ska givetvis lära sig språket i sitt nya land utan att få betalt för det, och svenska skattebetalare betalar ju redan för dessa kurser, som inte kostar deltagarna något alls att gå på. Och nu berättar också Rapport att det hela har blivit ett rent fiasko.
———-
Det borde nog komma lite mer genomtänkta och ansvarsfulla beslut från regeringen, det är väl ändå ingen lekstuga. En dyr sådan, eftersom det är andras pengar man experimenterar med…
———-
”Politikerna ska vara medborgarnas tjänare, inte styra och ställa med dem som om de vore omyndiga undersåtar.” Exakt så är det och exakt så ska det vara. Det är Agnes Arpi som formulerar det självklara så här tydligt och klart i sin kolumn i Expressen idag. Och det gäller på alla plan! Det är det som kallas ”demokrati”. Motsatsen är ”diktatur”.

© Denna blogg.

Här idag, borta i morgon…

I ena änden av mitt kvarter, i hörnet Renstiernas gata/Åsögatan, har jag under några dagar sett, och stannat till vid, ett litet ”minnesmonument” över någon som dött där, på något sätt. Långbrinnande gravljus, vackra blommor i en hink och nedanför hinken, på gatan. Turkisk peppar-karameller, Guldnougat, allehanda godis. Sedan har några cd-skivor lagts till och lite andra småsaker förutom en massa brev och kort, alla med orden: ”Vi saknar dig så”.

Jag har funderat över vad som hänt. Någon, min granne Ove, hade hört av någon att någon (många ”någon” blir det) hade blivit överkörd där. Men vi visste inte vem, hur eller ens med säkerhet om det var vad som hade skett. Idag, söndag, när jag kom gående på Renstiernas gata, satt en kvinna på huk vid minnesplatsen och arrangerade om blommorna lite, tog bort några vissna blad och tände ljus. Jag gick fram och frågade henne vad som hade hänt och hon vände sina förgråtna ögon mot mig och sa: ”Det är min lillebror. Han blev påkörd här för några dagar sedan.”

Jag kände tårarna stiga också i mina ögon, och bad om ursäkt om jag stört henne, men hon sa att hon var glad att jag och många andra stannade upp och frågade, så att hon fick berätta om sin lillebror. Han hette Jonas och han var 33 år gammal. Politiskt och fackligt aktiv. Älskade musik, spelade själv. Levnadsglad, full av liv. Han hade många vänner på Söder men bodde inte själv där utan i Sundbyberg. Han hade varit inne på 7Eleven och köpt en korv den här ödesdigra kvällen, kommit ut och sneddat över gatan. Då hade en bil kört över honom. Jonas hade avlidit nästan omedelbart av skador i nacken, om jag förstod det hela rätt.

Storasyster grät inte när hon berättade, hon sa att hon kände sig känslomässigt stum och inte riktigt hade tagit in vad som hade hänt, att hennes lillebror är borta för alltid. Jag frågade efter en stund om jag fick fotografera platsen, blommorna och att jag av respekt för den som dött där inte fotograferat platsen de tidigare gånger jag gått förbi. Hon gav genast sitt tillstånd och sa, att Jonas hade tyckt om det, när jag nämnde att jag ska fråga ansvariga varför det, som verkar vara, som ter sig som och de facto är en trottoar för gående, samtidigt är en gata för bilar. För det är märkligt och jag har aldrig sett något liknande någon annanstans. Så det ska jag ta reda på.

Jag kramade storasystern och när jag gick därifrån, tänkte jag på livets förgänglighet och mindes också min älskade vän Affe som också dog på en trottoar på Söder. Det var för drygt fem år sedan. Han fick en massiv hjärnblödning och vaknade aldrig mer upp. Affe blev 55 år gammal. Det är förresten om honom, hans bror Janne, fru Ingrid och dotter Ingela som min dokumentärfilm handlar – den kan ses i tre delar genom att klicka på respektive del i vänsterspalten här på bloggen. Och historien om Bröderna Olsson och Vickys Livs finns också nedtecknad under kategorirubriken Vickys Livs, här på bloggen.

Här idag, borta i morgon. Det gäller oss alla.

© Denna blogg.

Samtal med en krogdrottning

Lotta Andreasson

Fredagen den 26 augusti satt jag, som så många gånger förr, tillsammans med en god vän på Pizzeria Teveres uteservering vid Nytorget. Det duggregnade, men det var varmt, och vi satt under ”tak” (markis) så det var ändå riktigt skönt.

Av olika anledningar trodde både min vän och jag, att Lotta hade jobbat tillsammans med oss på SAUDIA, Saudiarabian Airlines, för länge sedan, så vi vinkade till henne när vi såg henne där hon gick ut och in på Tevere.

Det visade sig att både min f.d. SAUDIA-kollega och jag hade fel: Lotta hade inte jobbat där! Men vi fick en väldigt trevlig och intressant pratstund med den här fantastiska kvinnan som dragit i gång så många nya, kreativa ”matprojekt” genom åren och verkligen är en ”krogdrottning” utan like!

Bland annat var det hon som drog i gång ett ”god skolmat”-projekt för många år sedan. Då lagades ca 500 portioner mat om dagen. Nu har andra tagit över och det hela har vuxit till 14.000 skolmatsportioner per dag! Lotta Andreasson öppnade också Hannahs krog på Skånegatan, en mycket omtalad och populär restaurang där det alltid var kö och dit ”alla” ville äta. Några andra krogar har hon också drivit på Skånegatan (och annorstädes), plus agerat konsult hos andra som behövt hjälp med att starta restaurang. I Nöjesguiden, april 2008, kunde man läsa:

I början av 90-talet uppfann Lotta Andreasson Skånegatan. Hon byggde den inte av asfalt och grus, men genom krogen Hannas – 90-talets för popmusiken viktigaste krog – skapade hon grunden för vad Skånegatan står för idag.

Lotta Andreasson var också den som grundade populära matbutiken Cajsa Warg, som länge bara fanns på Renstiernas gata på Söder. Ganska nyligen öppnades dock en butik också vid S:t Eriksplan i Vasastan, och Lotta berättade att hennes ursprungliga tanke var, att Cajsa Warg-butiker skulle finnas i alla stadsdelar i Stockholm. Kanske blir det också så, så småningom.

Tevere på Skånegatan

Idag var hon på Tevere för att hon hjälper ägaren (som har flyttat till Helsingfors) att sköta stället (och några till som han äger) under hans bortovaro. Hon hade feber och var ganska dålig, men det hindrade inte henne från att hugga i och kånka in tunga backar med diverse drycker från sin bil. Eller från att sitta ner och prata med oss och berätta om sin filosofi kring mat: färskt, gott, kvalitet, trevligt bemötande, rent och snyggt. Hon berättade också om hur hon lärt upp massor av folk på sina restauranger och sedan delegerat och inte varit en ständigt kontrollerande chef. Att ge ansvar och förvänta sig att människor lever upp till det, verkar alltid ha varit en stor del av hennes filosofi.

Nu har Tevere fått utskänkningstillstånd, så från hösten (snart!) kan gästerna också få en öl eller ett glas vin till pizzan eller pastan. Det är trevligt, för på krogtäta Söder verkar det aldrig finnas tillräckligt med plats för alla som vill äta ute och ta ett glas till maten. Vi framförde dock till Lotta Andreasson, att vi hoppas att stället inte kommer att ”trendas till” alltför mycket och att det är så få ställen kvar som är genuina, okrusidulliga och som inte spelar störande musik när folk vill kunna prata med varandra. Hon verkade vara av samma åsikt, att det finns så oerhört få sådana ställen kvar, och därför har vi, som är stammisar sedan mycket länge, gott hopp om att Tevere bevaras någotsånär intakt.

Det var en verkligt inspirerande stund som vi fick med den här ”krogdrottningen” (som hon kallas av många i branschen), som har hunnit med så mycket och som varit så¨kreativ och framgångsrik på matområdet!

© Denna blogg.

En migga om ”eritreaner” igen: ”I Sverige lägger modern sitt etiopiska pass i byrålådan och ansöker om asyl, som eritrean, med ett antaget namn och utan id-handlingar.”

En migga berättar vidare om ”eritreaner” (läs först här):

Till Sverige kommer alltså ett stort antal personer som uppger sig komma från Eritrea. På enheterna som handlägger  ensamkommande barn är ”eritreaner” en av de största grupperna.

Två  exempel på detta:

1 ) Två  barn från Eritrea kommer, det äldsta är 16-17 år, det yngsta 13 år. Deras historia: Fadern hade rymt från sin militärtjänst. Modern hade fängslats och de själva hade lämnats hemma mol allena. 17-åringen hade dessutom redan inkallats till sin militärtjänst.  Dessa rädda och ensamma barn  fick pengar av sin farfar för att rymma till Sudan. Där fanns redan  en farbror som hade rymt från fängelset i Eritrea där han hade hamnat på grund av något slag av politisk verksamhet.  Han skaffade en smugglare och familjen kom hit.

Sanningen: Barnens mor bor i ett EU-land sedan länge. Fadern, som hade haft vårdnaden om barnen, dog  av naturliga orsaker i Eritrea. Modern ansökte sedan om att få sina barn till sig. Ansökan beviljades och barnen fick uppehållstillstånd på grund av anhöriginvandring. Barnen fick utresetillstånd av de eritreanska myndigheterna. Deras morfar fick också utresetillstånd av eritreanska myndigheter och han fick även visering från ambassaden i EU-landet i fråga, för att han skulle kunna  följa barnen till det nya landet och vara med dem där i två månader. Familjen reste från Eritrea med flyg till Europa.

Kanske träffade barnen sin mor innan de kom till Sverige. Men vad hände sedan? Frågan är:  Varför är dessa barn, som har sin mor, och även själva har uppehållstillstånd i ett annat europeiskt land, nu i Sverige och varför hittar de på historier om en fängslad mor och kallelser till militärtjänst? Och varför låtsas en farfar som inte har några problem i Eritrea vara en exilpolitiker i Sudan?

2.) Historia: En flicka rymmer från nära förestående militärtjänst i Eritrea. Hon är bara 16 år och saknar (givetvis) ID-handlingar när hon kommer till Sverige. Hennes far hade rymt från sin militärtjänst och modern hade fängslats på grund av det. Detta hände för så länge sedan att flickan inte minns vad fadern eller modern hette (!!!!) Hon har inga syskon utan har uppfostrats av en elak granne som försökte våldta henne. Hon fick PUT 2009.

Sanningen: Det har nu framkommit att flickans bror, som bor i Sverige och som också fick PUT för mer än fem år sedan på grundval av ungefär samma berättelse, har bjudit hit sin (och sin systers) mor på besök. Modern, som är etiopisk medborgare , liksom hela familjen, får genast visering. I Sverige lägger modern sitt etiopiska pass i byrålådan och ansöker om asyl, som eritrean,  med ett antaget namn och utan id-handlingar, tillsammans med ovan nämnda dotter som senast fått PUT som ensamkommande minderårig från Eritrea. Modern påstår i sin uppdiktade historia, att hon lyckats rymma från fängelset  i Eritrea och när hon kommer till Sverige får  hon veta att hennes dotter som hon inte fått se sedan hon var en bebis också råkar vara här…. Lyckan är total. Tillsammans går modern och dottern till MIG

När vi på MIG talar om för modern att vi har en kopia av hennes etiopiska pass eftersom hon, i ett annat namn ( sitt rätta namn) fått visering till Sverige, så vägrar hon ta detta till sig, fotojämförelser måste göras innan hon medger någonting. Men nu följer nya förklaringar om att passet och viseringen skulle vara förfalskade, eller också skulle hon ha blivit kidnappad från Eritrea  och tillfångatagen till Etiopien, tvingad att glömma sin son och dotter och också tvingad att bli medborgare  i Etiopien, gifta om sig där mot sin vilja etc, etc, etc i det oändliga.

Kommentar: Dessa och liknande historier är så vanliga att miggorna inte längre förvånas över någonting. De berättas aldrig i ”gammelmedierna”. Varför?

© Denna blogg.

Tillägg till ”Sverige är ett märkligt land. Del 2.”

Läs först Sverige är ett märkligt land. Del 2.

Nära en miljard – 920 miljoner skattekronor – har satsats på ”etableringsprocessen” (läs här) som Arbetsförmedlingens generaldirektör och landets integrationsminister tycker är lyckad, när 10 av 4.134 ”nyanlända” har fått jobb under sju månader…

Dock verkar det som om medierna har påbörjat en minimal, men dock, förändring i sin rapportering. För bara några månader sedan, eller rentav någon månad, hade detta inslag knappast visats. Det hade knappast visats eftersom medierna, i något som kan liknas vid en symbios med politikerna, alltid underblåst myten om att det är en massa ”hjärnkirurger som kör taxi” och annat liknande. Men, som sagt, i detta inslag, som alltså ter sig som något av ett trendbrott i svensk medierapportering, framkommer det som så många andra har vetat och som också har kunnat beläggas med statistik (om ”nyanländas” utbildning och arbetsbakgrund), nämligen att massor av människor aldrig haft något jobb som de skulle kunna utföra i Sverige, att de inte har kunskaper i något annat än sitt modersmål, att många är analfabeter etc. Och att man måste börja med att lära dem precis allt från grunden, som att betala räkningar via internet och, som etableringslotsen i Rapport säger:

Det finns ju folk som kommer från länder där man aldrig har haft ett vanligt jobb. Att komma till Sverige och förstå att att man går upp och är på jobbet klockan åtta och man har lunch klockan tolv till ett och sedan så jobbar man till fyra. Det finns ju de, som har jobbat med att valla får.

Givetvis finns också sådana som mannen i inslaget som har en utbildning och talar engelska och säkert kan – om han får god undervisning av infödda svenska lärare – lära sig svenska och komma in i andra branscher än i restaurangbranschen. Han gör dock helt rätt som hellre tar ett jobb som inte motsvarar hans utbildning medan han förbereder sig för en annan karriär. Allt är bättre än att sitta hemma och vara bidragstagare, och det är en viktig sak att förmedla till alla som tar sig till Sverige och får uppehållstillstånd här! Men – OBS! – han har fixat sitt restaurangjobb själv, via bekanta, inte via AF…

Inslaget om regeringens hittills tämligen floppade jättesatsning börjar ca 07:45 in i programmet.

© Denna blogg.

Sverige är ett mycket märkligt land. Del 2.

Angeles Bermudez-Svankvist är generaldirektör på Arbetsförmedlingen. Hon kommenterar i Sveriges  Radio Arbetsförmedlingens rapport Nyanländas etablering – reformens första sju månader, av vilken det bland annat framgår att av 4.134 vad som kallas ”nyanlända”, endast tio (10!) personer fått jobb via AF:s åtgärder:

För mig är det bra att tio har fått jobb, det hade varit värre om ingen hade fått det. Det viktiga är att nio av tio har en planering och har fått en inriktad insats och är på väg så jag känner mig trygg.

Att hon inte skäms för att säga så! Ofattbart vad personer i högre maktsfärer, som av politiker tilldelats fina titlar och höga löner, lånar sig till. Ingen vettig människa kan väl tycka att det är något annat än ett enormt, ofattbart stort och totalt haveristiskt misslyckande, bekostat av – ja, vilka annars? – de arbetande människorna som betalar bland världens högsta skatter! Hur mycket kostade detta misslyckande under de sju månader som rapporten omfattar? Jag kan inte hitta någon redogörelse för kostnaderna. (Om någon vet så meddela gärna via e-postformuläret under Info)

Integrationsminister Erik Ullenhag är också nöjd (!!!!??) med Arbetsförmedlingen insatser, trots att endast 0,25 % av de ”åtgärdade” har fått jobb:

Idén med reformen fungerar i den meningen att människor har fått uppehållstillstånd i Sverige och snabbt får möta arbetsförmedlingen och snabbt får ta del av arbetsförberedande insatser. Det är mycket positivt.

Hjälp! Två undringar/frågor:
1) Finns det månne något annat land på hela jorden som har sådana generaldirektörer och ministrar som Sverige?
2) Varför accepterar svenska folket dessa (och en mängd andra) galenskaper?

© Denna blogg.

Sverige är ett mycket märkligt land. Del 1.

Går det inte lite för långt när man börjar lära ut sådana här vansinnigheter i en västlig demokrati som Sverige? Är det inte rentav lite sjukt? Läs och lyssna på inslag i Sveriges Radio.

Flickor med rötter i så kallade hederskulturer kan av svenska gynekologer få rådet att sticka sig i slidan för att få blod på lakanet på bröllopsnatten.

Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni är dock tydlig när hon säger att hon anser att de här råden är helt oacceptabla:

Sådana flickor ska få stöd som bygger på korrekt kunskap. Svensk sjukvård ska inte ägna sig åt att upprätthålla myter.

Människor som har sökt en fristad och ska leva sina liv i ett nytt land ska väl läras och informeras om det nya landets traditioner och seder och inte uppmuntras att behålla barbariska traditioner från länder de har lämnat, av olika anledningar.

Mauricio Rojas på Newsmill: ”Drevet mot Gudmundson liknar utmobbningen av mig”

En viktig artikel kan läsas på Newsmill – som för övrigt publicerar många viktiga texter. Den här är skriven av Mauricio Rojas, som lämnade Sverige efter att han – de facto -  jagades ut ur landet och fick en fristad i Madrid, Spanien:

I mitt första tyngre inlägg i invandrardebatten (min bok ”I ensamhetens labyrint” från 1993) föreslog jag en annan väg än tystnadens och förljugenhetens: ”Frågan är ändå vart tystnaden eller förljugenheten leder. Så har vår invandrarpolitik varit konstruerad, men den håller inte längre… Därför har jag valt att arbeta uteslutande inom öppenhjärtighetens råmärken.”

I min intellektuella och politiska gärning försökte jag hålla mig till detta. Priset för mitt vägval blev högt: allehanda påhopp, grova tillmälen (”rasist”, ”jävla svin”, ”onkel Tom”, ”depraverad rabulist” och ”blek husneger” är bara några exempel från en mycket lång lista), mobbning (kom ihåg ”hunden Mauricio”, en svartmuskig otäck hund med notorisk utländsk brytning som gick runt och vräkte ur sig alla möjliga tarvligheter, som blev ett återkommande inslag i ett program av SVT), allvarliga hotelser, fysiska angrepp (som tvingade mig att avsluta valrörelsen 2006 med ständig Säpo-bevakning) och, slutligen, ett slags yrkesförbud att verka inom integrationsområdet inom ramen för den i september 2006 valda borgerliga regeringen (det var Maud Olofssons bidrag till det hela). Det återstod bara att vandra vidare och det gjorde jag också.

Det måste bli slut på det tyranni som gör det möjligt i Sverige att starta medie- och andra drev mot människor som framför åsikter och presenterar fakta på asyl- och migrationsområdet! Här råder ju enligt lag åsikts-, yttrande- och tryckfrihet och inte rätt att kränka, hota, förlöjliga, förödmjuka och jaga människor med andra åsikter än man själv!

”Svenskarna har i tio års tid sett populismen komma men inte stannat upp och frågat sig vad dessa människor egentligen säger.”

Rubriken är ett citat ur en intervju med förra pressombudsmannen, PO, Yrsa Stenius. Det är nästan ordagrant vad också jag i flera år har till politiska makthavare. Ingen har lyssnat, eller i varje fall har ingen brytt sig om det… Så här står det också i artikeln:

Om man låtsas att skiten inte finns, så finns skiten inte, säger Yrsa Stenius apropå de svenska politikernas och journalisternas mångåriga strategi att tiga ihjäl populister och deras obehagliga åsikter om invandring.

Och:

Hon jämför med finländska journalister och politiker som inte lider av beröringsskräck i förhållande till populister.

– Inför senaste riksdagsval var det ingen som talade om att frysa ut sannfinländarnas Timo Soini.

Enligt Stenius beror det på att populismen är ”oerhört etablerad” i vårt land. Finländare har aldrig haft samma tilltro till demokratiska systemet som i Sverige.

När hon också konstaterar detsamma som jag sett och upplevt  i Sverige under många, många år, så förstår var och en att den här intervjun och texten inte kan vara publicerad i en svensk, utan i en finlandssvensk tidning:

Enligt Stenius lider svenska journalister och politiker av en slags beröringsskräck när det kommer till obehagliga, invandrarfientliga frågor.

Läs hela texten i Västra Nyland!

En migga: ”Jag är så innerligt trött på gammelmedias förljugna beskrivningar av asylhistorier och om vad vi jobbar med! ”

En migga:

Jag har arbetat på Migrationsverket i många år nu, i olika befattningar. Jag har sett generaldirektörer komma och gå.  Så gott som som varje ny GD har skaffat sig en egen ledning, stab, och försökte  profilera sig  genom att skrota allt vad den föregående GD:n och hans eller hennes stab hade genomfört i fråga om vårt arbetssätt, våra värderingar etc.

Det enda som är bestående kan man läsa i lagtexten. Lagarna medger inte fri invandring till Sverige. Om lagarna  skulle medge fri invandring så skulle det givetvis inte behövas något Migrationsverk.

Vi kallas för ”Migränvärket”…

I media intervjuas den söta unga tjejen,  den duktiga tjejen som nästan är som Pippi  Långstrump,  men som  ändå ska utvisas. Detta eftersom Migrationsverket inte tror på att hon kommer från det land som hon har uppgett att hon kommer ifrån, och eftersom hennes asylberättelse helt saknar trovärdighet.

Alla tidningar skriver om henne. Till och med de främlingsfientliga tycker att ”Migränverket” borde avskaffas därför att denna unga duktiga kvinna nekas tillstånd, medan, enligt dem, en massa så kallade fula skäggbarn, misstänkta muslimer och män eller familjer med mindre vackra och dugliga individer, får uppehållstillstånd.

Just den här ”flickan” kommer från ett afrikanskt land, och sa bland annat att hon försökt mörda presidenten, vilket Migrationsverket inte trodde på. Sedan var det en svensk kvinna som vill adoptera henne, cirka 23 år gammal, för att hon inte tyckte att kvinnan skulle utvisas. Adoptionen godkändes inte… Men Migrationsdomstolen (visserligen oenig, men ändå) gav sedan den unga kvinnan PUT. Endast rådmannen, som också var den enda juristen i hela förhandlingen, var skiljaktig. Han ville låta Migrationsverkets beslut om utvisning stå fast, men blev ”omkullröstad”.

Efter att den unga kvinnan beviljats PUT kom hon plötsligt ihåg att hon hade barn kvar i det afrikanska landet. Men eftersom hon sagt att hon inte hade några barn när hon sökte asyl, så har inte dessa plötsligt framkomna barn fått komma hit. Inte heller har hennes make i hemlandet (som hon inte hade när hon ansökte om asyl…) fått komma hit, trots att hon är styvmor till hans tio barn.

Just den här kvinnan, eller flickan, är bara ett exempel på hur det inte sällan går till.

Jag är så innerligt trött på gammelmedias förljugna beskrivningar av asylhistorier och om vad vi jobbar med! Lika trött är jag på hur vi beskrivs i olika ”politiskt inkorrekta” bloggar och insändare.

Att jobba på Migrationsverket är svårt. För att kunna jobba där måste man vara helt utan främlingsfientlighet. Alla ska behandlas lika, oavsett religion eller hudfärg. Och det är också berikande fär oss som arbetar här,  att träffa människor från jordens alla hörn.

© Denna blogg.

”Allt detta förstår mina bloggläsare, ‘verklighetens folk’.”

Jag vill gärna påminna om vad jag skrev här på bloggen för drygt ett år sedan, den 29 juli 2010. Inlägget hade rubriken Gott betyg åt mina bloggläsare! Texten börjar så här:

Ett glädjande konstaterande

Så gott som alla som läser här på bloggen vad miggor och anställda vid hem för asylsökande unga m.fl. skriver, och mina kommentarer och texter, förstår att den ofta ganska starka kritiken inte riktas mot dem som söker asyl eller bara tar sig hit och stannar utan att ens söka uppehållstillstånd. Inte heller riktas den mot dem, som stannar kvar här efter avslag på ansökan och håller sig gömda.

De absolut flesta läsarna förstår att kritiken helt och hållet riktas mot dem på vilka ansvaret vilar att se till att utlänningslagen och migrationsmyndighetens och migrationsdomstolens beslut efterlevs.

Jag kan konstatera att det jag skriver i inlägget fortfarande gäller. Läs gärna hela texten!

En migga igen: ”…och tänk så nöjda våra kunder blir!”

En av ”nymiggorna” skriver:

Man kan tycka att det är självklart att vi på Migrationsverket fattar våra beslut utifrån utlänningslagen, punkt slut. Men så enkelt är det inte. Vi måste också vara strategiska.

Eftersom verksamheten är osäker ur ett arbetstagarperspektiv måste jag känna av de signaler som ges för att fatta de beslut som är mest gynnsamma för just min enhet. Om inströmningen minskar nästa år kanske man lägger ner min enhet och då blir jag arbetslös.

Det är resultat som räknas så då gäller det att tänka till. Handläggningstiden ska vara kort. Generaldirektören har, som vi kunnat läsa i andra inlägg, uttryckt att han ”aldrig kommer att klaga på ett felaktigt PUT”.

Det går fortare att fatta positiva beslut än negativa. Om jag inte sätter mig in i aktuellt lands förhållanden, inte ställer så många frågor, inte ifrågasätter, hoppar över att kontrollera så mycket, godtar id-handlingar av låg kvalitet, helt enkelt godtar det den sökande berättar för mig utan att tjafsa så behöver jag inte lägga så mycket utredningstid på ärendet. Jag behöver inte kalla till ytterligare kompletteringar, invänta svar från ambassader, svar på språkanalyser, artikel 21 förfrågningar osv, och ett PUT -beslut behöver inte motiveras lika väl heller. Jag får en hög produktion, vilket kommer att leda till ett bra lönepåslag vid nästa lönerevision och min enhet framstår som framgångsrik i ledningens ögon och tänk så nöjda våra kunder blir! Jag kan låta ironisk, men tyvärr…

© Denna blogg.

En migga: ”Det skulle inte ha kostat mycket extra att förse dem med äkta hemlandspass. Och det skulle ha förenklat handläggningen av deras ärenden hos MIG.”

En oförtröttlig migga skriver igen, en av alla dem som har skrivit och rapporterat i åratal:

Man börjar med att ha åldersorienterade samtal med en sökande som påstår sig vara under 18 år, och då gör barnhandläggaren en bedömning om den sökande kan vara i den ålder som han uppger. Om det framstår som helt uppenbart att den sökande är vuxen – beteendet och uppförandet bedöms och man utgår också från de svar som man fått av den sökande om skolgång etc – så skriver man upp åldern. Man brukar ta dagens datum och registrera den sökande som varande 18 år. Även om man skulle misstänka att den sökande är 30 år…

Om det inte är uppenbart att den sökande är vuxen kan man göra handledsröntgen och tandröntgen. Det märkliga är att ingen ifrågasätter varför de sökande inte har handlingar!  Även afghanska barn har rätt att få hemlandspass i Afghanistan (och  i Pakistan och i Iran om de befunnit sig där innan resan till Sverige, vilket inte alls är säkert).

Det kan visserligen vara besvärligt att resa in i Schengen med ett afghanskt pass eftersom inget land ger visering åt afghaner och i synnerhet inte åt unga män, på grund avhoppsrisken. Men, för att styrka identiteten (och därmed också åldern)  skulle ett afghanskt pass, utfärdat i Afghanistan, fungera bra. Dessa unga män har ju släktingar som betalat väldigt mycket pengar för deras resa till Sverige. Det skulle inte ha kostat mycket extra att förse dem med äkta hemlandspass. Och det skulle ha förenklat handläggningen av deras ärenden hos MIG.

Jag tog upp afghanska ensamkommande eftersom det är en av de största grupperna. Somalier har inga handlingar och om de har det så godtar vi inte dem. Varför ensamkommande från andra länder inte kan visa upp sina pass eller några handlingar överhuvudtaget har jag ingen aning om. Man kan ändå starkt misstänka att det knappast är särskilt lätt för ”hemlösa gatubarn”, ”barnhemsbarn”, eller ”den ende  överlevande efter en gerillaattack i hembyn”, att hitta välgörare som på nolltid och utan krav på motprestation hjälper den nödställde ungdomen till Sverige och sedan själv försvinner spårlöst.

En del av dessa unga män (och då spelar det ingen roll om de är 17,5 år eller 19 år gamla) kan kanske ha blivit sexuellt utnyttjade och hitskickade i samma syfte. En del kan ha skickats hit för att begå brott. Det kan vi inte ta reda på, på grund av att vi måste leverera beslut så snabbt som möjligt.

Varför det måste vara så bråttom att bevilja ensamkommande minderåriga tillstånd att stanna i Sverige på tämligen lösa grunder, medan barn som kommer hit med sina föräldrar inte prioriteras på samma sätt? Det är en gåta för mig. Barn är barn och även  barn som kommer hit med sina föräldrar och tror att familjen ”flyttat” hit behöver struktur i tillvaron, de behöver klara och snabba besked . De skaffar kompisar, går i skolan och efter en lång tid så måste de åka tillbaka.

Kommentar: Det är svårt att förstå att det inte finns någon i ansvarig ställning som undrar kring allt det som miggan berättar här ovan. Det är svårt att förstå att ingen verkar intresserad av vare sig vilka de unga män, som säger sig vara minderåriga, är; hur gamla de är; varifrån de kommer eller varför de är här. Det är svårt att förstå att regeringen verkligen kan tycka att det är okej att den här Hej&Hå-hanteringen pågår vecka ut och vecka in, månad ut och månad in, år ut och år och decennium ut och decennium in. Vad tycker svenska folket?

© Denna blogg.

En migga: Tillägg till mitt tidigare inlägg

En av ”nymiggorna”:

Här följer ett tillägg till mitt tidigare inlägg

Folkbokföringslag (1991:481)
20 §
Den som kan antas under sin normala livsföring komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila utom landet under minst ett år ska avregistreras från folkbokföringen som utflyttad om inte annat följer av andra stycket eller 14 § . Även den som kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom landet ska avregistreras om han med hänsyn till samtliga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist utom landet.

Jag ser bara två tolkningar:
1) antingen bryter Skatteverket medvetet mot lagen
eller
2) Skatteverket har gjort tolkningen att om en person inte har uppehållstillstånd så är det ingen omständighet som räcker för att anse att en person har sin egentliga hemvist utom landet.

Jag vet inte vilket som är värst.

Kommentar: Vad säger Skatteverket om sitt agerande? Och vad säger regeringen?

© Denna blogg.

Kommentar från en migga om bidrag på falska grunder

Kommentar från en av de miggor som under lång tid rapporterat och informerat om asylhanteringen från sin horisont:

Jag läste den senaste miggans inlägg och ja, tyvärr så är det precis så, som den miggan skriver.

Exempelvis fick en familj för många år sedan sina PUT återkallade på grund av att de använt falska identiteter och inte ens kom från det land som de hade påstått att de kom från. Familjen började gömma sig i stället för att lämna landet, men de fick barnbidrag skickade till sitt konto, trots att de inte längre hade PUT!

Ärendet preskriberades och familjen började söka asyl på nytt, nu i sina riktiga identiteter, men de fick inte asyl eller PUT. De gömde sig på nytt. De har haft kvar sina personnummer och falska identiteter hos Skatteverket, och Försäkringskassan har inte sett någon anledning att stoppa utbetalningen av barnbidrag eftersom familjen inte är registrerad som utrest.

Kommentar: Att regeringen har gett sitt samtycke till lagbrott och asylmissbruk tycks stå klart, annars hade förstås allt det som miggorna berättar om stoppats. För det kan ju knappast vara okänt för regeringen.  Men än en gång undrar jag: vet svenska folket om att det går till så här och har också folket gett sitt samtycke?

© Denna blogg.

Ytterligare en ny migga: ”En asylsökande som inte uppfyller kraven på att söka inifrån landet efter laga kraftvunnet beslut, hänvisas ofta av biträde (och ibland av personal på Migrationsverket) till att lämna in en elektronisk ansökan om arbetstillstånd och uppge att de har en adress i Norge.”

Nu har ytterligare en helt ny migga skrivit. Jag tackar för förtroendet och publicerar här ”den nya miggans” text:

Som så många andra av dina läsare så jobbar jag på Migrationsverket. Som alla andra föredrar jag att vara anonym.

Det som som äntligen fick mig att skriva till dig var ditt inlägg om människor som fortsätter att vistas i Sverige efter att deras tillstånd gått ut. Eftersom jag arbetar mycket med återvändande känner jag väl till problematiken med detta och det finns några saker som jag skulle vilja belysa:

1. En person som får TUT i mer än 12 månader har rätt att bli folkbokförd och få personnummer (fyra sista siffrorna). Enligt information som jag har fått från Skatteverket kommer personnumret aldrig att återkallas. Om det kan styrkas att personen lämnat landet kan den bli utskriven från folkbokföringen. Men om personen vistas utan tillstånd i Sverige gör skatteverket ingenting. Jag lämnar åt fantasin vad detta innebär.

2. En person som fått avslag på sin asylansökan och väljer att byta spår efter laga kraftvunnet beslut, vilket är helt ok enligt den relativt nya lagen, kommer att ha ett öppet återvändande hos Migrationsverket och ärendet kommer att bevakas när tillståndet löper ut (efter vanligtvis 2 år). En person som bara fått tillstånd beviljat (utan asylansökan) är det ingen som bevakar överhuvudtaget.

3. En asylsökande som inte uppfyller kraven på att söka inifrån landet efter laga kraftvunnet beslut, hänvisas ofta av biträde (och ibland av personal på Migrationsverket) till att lämna in en elektronisk ansökan om arbetstillstånd och uppge att de har en adress i Norge. Enligt, den mycket dåligt skrivna lagen, krävs det nämligen bara att ansökan sker utanför Sverige. Arbetstillståndsenheten hos Migrationsverket har inga problem med att personen (kanske) befinner sig i Norge utan tillstånd eller att personen helt enkelt är kvar i Sverige fast uppger sig vara i Norge (Vad tycker Norge om detta?).

Kommentar: Haverierna staplas på varandra. Är det ombudens (de offentliga biträdenas) och miggornas sak att hjälpa asylsökande att ljuga att de bor i Norge? Vet Norge om att man låtsas att asylsökande bor där och vad har det för betydelse att de gör det? Räknas alla de, som uppmanats skaka fram en adress i Norge som ”invandrade från Norge” i den svenska statistiken? Anser regeringen att det ska gå till så här?

© Denna blogg.

Reflektioner kring miggors berättelser om utlänningar som stannar kvar i Sverige efter att deras tillfälliga uppehållstillstånd upphört att gälla.

Vilka lagar gäller och vilka lagar gäller inte?

Hur är det möjligt att personer som fått TUT kan fortsätta att leva i Sverige under lång tid efter att de tillfälliga uppehållstillstånden gått ut? Miggor berättar om folk som lever kvar här som om ingenting hänt – och myndigheterna, som man trott har som en av sina uppgifter att se till lagen efterlevs, bryr sig inte! Dessa personer uppbär socialbidrag, barnbidrag, barnen går går i skolan, en del arbetar de och lever här precis som om de hade uppehållstillstånd.

Ska vi ha fri invandring? Ska alla som vill kunna stanna här? Är det okej att svenska staten (=skattebetalarna) betalar ut bidrag och ger gratis sjukvård och utbildning etc åt människor som för länge sedan borde ha lämnat landet när deras TUT har gått ut?

När bestämdes det att myndigheterna inte ska bry sig om illegal vistelse och missbruk av bidrag och rättigheter i Sverige? När gav regeringen sin välsignelse till det? Har svenska folket en aning om detta och vill de ha det så här?

Om vi ska ha den här typen av invandring, bör då inte lagen ändras? Idag strider det ju mot utlänningslagen och andra lagar att man vistas här utan uppehållstillstånd. Ändra alltså i så fall lagen så att det inte ställs några krav alls för att invandra till Sverige och låt dem som vill komma hit göra det lagligt! Kort lista över sådana som vill invandra till Sverige: sjuka som behöver vård och dyra operationer och mediciner; fattiga och andra som vill ha ett bättre liv och är glada över att de här erbjuds kostnadsfritt boende och bidrag till allt från mat till kläder; föräldrar som vill att deras barn ska få kostnadsfri utbildning i Sverige etc. De, som vill arbeta och försörja sig själva, finns inte med på listan eftersom de redan omfattas av lagen om arbetskraftsinvandring.

© Denna blogg. Korta citat tillåtna. Länka alltid till originalinlägget.
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 152 andra följare