• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    augusti 2011
    m ti o to f l s
    « Jul   Sep »
    1234567
    891011121314
    15161718192021
    22232425262728
    293031  
  • free counters
  • wordpress visitors
  • RSS samtid&framtid

    • Upp till kamp i Södertälje # 2 onsdag, 27 augusti, 2014
        Läs först texten Upp till kamp i Södertälje # 1. Här finns Nuri Kinos Twitter-rapport från sammankomsten i Södertälje stadshus där närmare 40 brukare (=nytt ord för personer som har hemtjänst) och ett 50-tal anställda från hemtjänstföretaget Omtanke AB, med plakat och vilja till dialog ville framföra sitt missnöje med kommunens beslut att ta […] […]

Det behövs klara riktlinjer, det behövs ett Åsiktsverk!

Det finns ett växande behov av riktlinjer i den snåriga ord- och uttrycksdjungeln. Röstboskapen och skattebetalarna i Sverige, även kallat ”folket”, måste få vägledning så att vi inte trampar på språkliga ormar eller trasslar in oss i ordlianer. Vi behöver snarast ett Åsiktsverk i Sverige!

Den 2 augusti 2011 hörde jag något i Sveriges Televisions nyhetsprogram Aktuellt, som jag aldrig tidigare har hört i en Public Service-kanal. Nyhetsuppläsaren sade exakt så här:

”Vi ska se tre utdrag ur ett tal som riksdagsledamoten Kent Ekerot höll i oktober 2009. SVT tar avstånd från de kränkningar av muslimer som grupp som talet innehåller och vi gör det för att värna de demokratiska värderingarna om alla människors lika värde.”

Därefter sändes tre korta inslag där åtminstone jag inte kunde höra något som – i ett fritt land med grundlagstadgad åsikts- och yttrandefrihet – borde ha föranlett Public Service-bolaget att i sitt nyhetsprogram tala om att det ”tar avstånd från kränkningar av muslimer” och påpeka att man ”värnar de demokratiska värderingarna om alla människor lika värde”. Att Public Service står för dessa värderingar är ju en självklarhet och behöver inte sägas i tv. Om ett inslag kan anses kränka någon i lagens mening och om det går emot ”allas lika värde” så ska det väl inte sändas?  Man må tycka illa om, rentav avsky det som sägs i inslagen. Man må tycka helt annorlunda än den som ger uttryck för sina åsikter i inslagen. Men att statstelevisionen genom sitt uttalande pådyvlar folk sin (vems?) uppfattning om innehållet i stället för att låta tittarna själva bedöma det, det är något nytt .

Ska vi ha pk-deklarerad statstelevision? Vem/vilka ska bestämma vad som ska förhandsbrasklappas om? Nyhetscheferna på Aktuellt och Rapport? VD för Sveriges Television? En särskilt tillsatt brasklappsgrupp med inkvoterade representanter för allt från svenskar och inv…, nej: personer med utländsk bakgr… jag menar nysvenskar till HBTQ-personer, handikappade, kvinnor etc?

I teorin råder öppenhet och demokrati i samhället, i praktiken blir det allt mer av slutenhet och demokratur. I den heliga politiska korrekthetens namn. Debattklimatet blir allt mer kvävande, människor börjar känna att de måste vakta sina tungor för att inte riskera att bli kallade det värsta man kan kallas i Sverige: ”rasist”, ”främlingsfientlig”, fördomsfull”, islamofob”, ”oikofob”, ”homofob” m.m..

Att tala om ”massinvandring” är numera ”rasistiskt”, även om det är ett ovedersägligt faktum att invandringen till Sverige har varit mycket stor och trots att ordet faktiskt inte alls har något med ”rasism” att göra. Själva ordet har ändå, på något förunderligt sätt, blivit icke-användbart, troligen enbart för att ett parti, som man helst inte heller ska tala om, har använt det. Det är sannerligen inte lätt att ta sig genom de svenska pk-ordlabyrinterna…

Andas man ord som ”muslim” eller ”islam” så är det misstänkt och med stor sannolikhet är den som använder orden en hemsk människa nästan oavsett i vilken kontext orden används. ”Moské” får man dock säga. Tror jag, men är lite osäker. ”Kyrka” får man säga, i varje fall så länge det inte handlar om att man vill hålla skolavslutning i den.

”Zigenare” får man heller inte säga, ens av misstag och gammal vana. Trots att många romer själva använder den benämningen om sig själva och trots att man kanske, som jag, tycker att ”zigenare” är ett vackert ord. Nej, nej, nej! Jag använder inte ordet ”zigenare”, absolut inte. Jag säger ”rom och ”romer”. Utom när jag talar med de zig… jag menar romer som själva kallar sig ”zigenare”. Undrar om det är tillåtet för dem som själva är det, att använda det i övrigt bannlysta ordet?

Får man/bör man eller får man inte/bör man inte tala om ”mångkultur” och ”multikulturell”? Jag har för mig att det går bra eftersom tongivande personer med ”rätta” åsikter använder dessa ord. ”Invandrare”? ”Invandrare” är väl på gränsen, men inte helt förbjudet än. Jag är ju själv invandrare, får jag fortsätta att vara det? Jag vill ju inte kallas ”nysvensk” eller ens ”svensk”. Eller måste jag underkasta mig pk-doktrinen, den som underförstått anger att eftersom det är finast att vara ”svensk” så ska alla helst kallas ”svenskar”, vare sig de vill det eller inte? Hoppas, hoppas att jag får fortsätta att vara invandrare och finlandssvensk och slipper tvångskallas ”nysvensk med finländsk bakgrund”.

Det behövs ett rejält, svenskt, skattefinansierat, statskontrollerat Åsiktsverk som kan kommunicera ut till undersåtarna vad de får och vad de inte får säga. Som kan ge folket rättesnören, tydliga anvisningar så att folket slipper vara oroligt och gissa vad som går an och så att alla vet vilka ord och uttryck som måste undvikas om de inte vill riskera att förflyttas till den sociala frysboxen.

Vi behöver veta om det är tillåtet att säga ”jävla svenne”, t.ex., för det är det ju väldigt många som säger. Och vilket blir straffet (förutom social utfrysning) för den som säger ”utlänning”? Eller får man än så länge säga det? ”Terrorist” får man väl säga? Man famlar i blindo. Får man säga ”blind”, förresten, eller är det enbart ”synskadad” som gäller”? Man famlar i synskado, kanske är mer korrekt.

När andra nordiska länder – särskilt Norge – talar för mer öppenhet och högt i tak, och anser det vara självklart att folket ska använda sig av den lagstadgade åsikts- och yttrandefrihet som gäller för alla invånare i dessa länder, då går Sverige åt motsatt håll. Här ska det minsann inte användas några icke-uttalat, men ändå av någon outgrundlig anledning underförstått olämpliga ord! Här ska folket helst ålägga sig självcensur och hellre hålla tyst än oförblommerat och spontant lufta sina åsikter och tankar om viktiga samhällsfrågor. Meningen kanske är att vi bara ska tala om sådant som koloniträdgårdsodling, recept på bästa surdegsbrödet, biljettpriser på SJ och vädret.

Vi behöver ett Åsiktsverk. Vi står handfallna och får allt svårare att orientera oss i pk-snårskogen. Det behövs raka och tydliga riktlinjer så att vi alla vet vad som ingår i  det som kallas åsikts- och yttrandefrihet. Det här nödvändiga verket bör på nätet kontinuerligt uppdatera sina pk-ordlistor med godkända och lämpliga ord och uttryck samt tillåtna samtalsämnen. Då kan man varje morgon titta in och se vad man fortfarande får säga och vilka ord man ska akta sig noga för att använda för att inte överträda de osynliga pk-gränserna.

Skaffa en lokal med lågt i tak och sätt någon avgången landshövding, ambassadör eller myndighetschef med garanterat godkänd pk-vokabulär, som nu sitter av sin tid utan vettiga arbetsuppgifter men till skyhög lön på regeringskansliet, att leda verket. Och någon från brasklappsgruppen på Sveriges Television kan sitta i styrelsen.

Min brasklapp: Texten ovan ska tas med en nypa satiriskt salt!
Även om den förstås också innehåller en del korn av sanning…

Brasklapp är ett förbehåll avgivet som försiktighetsåtgärd. I uttryckets ursprungliga bemärkelse är förbehållet hemligt, men det används även om öppna reservationer som syftar till att rentvå en beslutsfattare i känsliga beslut. Uttrycket brasklapp kommer från den svenske biskopen i Linköping Hans Brask, som satt i riksdagen år 1517. Riksdagen beslutade då att straffa ärkebiskopen Gustav Trolle och riva fästningen Stäket. Det berättades dock att Brask i hemlighet placerade en lapp under sitt sigill, där han protesterade mot beslutet med formuleringen: ”Till denna besegling är jag nödd och tvungen” (vanligast används numera ”Härtill är jag nödd och tvungen”). Brask menade att han blivit tvingad att deltaga i beslutet. (Wikipedia)
© Denna blogg.
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 176 andra följare