• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    november 2011
    m ti o to f l s
    « Okt   Dec »
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    282930  
  • free counters
  • wordpress visitors
  • RSS samtid&framtid

Egenföretagare – inte intressanta för någon regering

Det kom ett mejl från en egenföretagare. Vi kan kalla honom Pekka, Han kom från Finland för 40 år sedan och har jobbat sedan han satte sin fot på svensk mark. Så här lönar Moder Svea denne långtida självförsörjare och skattebetalare:

Jag måste bara skriva några rader om hur sjukt det kan bli när man som egenföretagare blir sjuk på riktigt, med läkarintyg och allt.

Sedan den 1 juli 2010 får jag som egenföretagare inte längre sjukpenning från den tredje sjukdagen som jag under 34 års tid betalat in för, utan i stället först från den åttonde sjukdagen. Det har regeringen bestämt. Dessutom startas det en utredning om huruvida jag uppfyller villkoren för att ha rätt till sjukpenning osv osv, och på grund av utredningen kan det ta mer än 30 dagar innan det kommer ett beslut.

Vad i helvete är det frågan om? Jag har jobbat sedan den dag 1970 när jag steg i land i Sverige och sedan 1977 som egen företagare.

Nu skall jag inte klaga alltför mycket, för jag klarar mig nog ändå. Men jag fick veta av tjejen som ringde från Försäkringskassan i Östersund och sedan av min handläggare i Sundbyberg, att inget är som förr och att allt tar mycket längre tid samt att de inget kan göra för allt bestäms ”uppifrån”, ofta ända från regeringen. Jag ville inte skälla på dem, för det sa de mellan raderna, att utskällning följde med jobbet.

Försäkringskassan skulle mycket väl, om den ville, skaffa fram mina inkomstuppgifter på elektronisk väg. Men handläggaren skyllde på eftersläpning i systemen etc, etc. Vad fan håller de på med egentligen? Min utredning ska nu skickas vidare till en handläggare i Göteborg och han ska införskaffa samma uppgifter från Skatteverket om mig, som hon i Östersund håller på att göra.

Så här det är det tydligen nu. Många andra är också tagna på sängen av beslutet som trädde i kraft den 1 juli 2010, trots att det lär ska ha skickats ut till alla.

Jag blev sjukskriven från tisdag 1 november till fredag 11 november och kommer alltså att få sjukpenning för r 2-3 dagar. Sedan är det ju så att jag hade så svår hosta m.m. i två veckor att jag inte kunde jobba, men i vanlig ordning sjukskrev jag mig inte. Jag tror ju alltid att jag ska bli frisk om någon dag. Men sedan sa läkaren att den inflammation jag fick i knäet och som hon sjukskrev mig för, berodde på den hosta (infektion ?) som jag hade innan, så totalt blir det fyra sjukveckor. Dessutom låg jag med benet sträckt under helgen och uppsökte läkare först på tisdag efter påtryckning från en kollega. Men det är en helt annan sak och det är mitt eget fel.

Men att Försäkringskassan ska starta en omfattande undersökning för 2-3 dagars sjukersättning är en riktigt sjuk historia!

Jag frågade handläggaren i Sumpan varför denna utredning om mig ska göras nu, när det gick så smärtfritt 2002 när jag hade diskbråck. Det borde ju vara mycket vara enklare nu, nästan tio år senare. Nää, sa hon, det är det inte och det är just därför att det är så långt tillbaka som 2002 sen sist som de måste göra en ny utredning nu. Fast då upplevde jag det inte själv som en utredning
och det var lätt att få fram uppgifter om mina, vid den tiden ganska höga, inkomster. Efter diskbråcket kan jag dessvärre inte utföra alla de jobb jag kunde tidigare och då minskar också inkomsterna drastiskt, liksom sjukersättningen som en följd av det. För att inte tala om att pensionen också visar en nedåtgående spiral. Men jag ville vara med i matchen och inte höra något tal om sjukpensionering och förresten: då hade jag nog varit i Fas 3 nu…

Kommentar: Det har aldrig funnits en regering i Sverige, vare sig röd eller blå eller någon annan färg, som velat/vill göra situationen bättre för egenföretagare! Det pratas mycket om att förbättra villkoren för dem, men det är bara totalt tomma ord. I verkligheten har det blivit ännu tuffare och svårare på många plan. Berättelsen ovan är bara en liten skärva av hur det är att vara vad jag brukar kalla ”egenförsörjare” helt utan skyddsnät. Regeringen lämnar Pekka och alla andra hårt arbetande, sällan sjukskrivna egenföretagare i sticket.

© Denna blogg.

Muslimska flickor har samma rättigheter som alla andra flickor i Sverige!

Under rubriken Läkare ska inte göra ”oskuldsoperationer” skriver jämställdhetsminister Nyamko Sabuni och professorn, överläkaren, chefen för Nationellt centrum för kvinnofrid, Gun Heimer på Svenska Dagbladet Opinion band annat:

Från samhällets sida måste det vara glasklart att denna kontroll och begränsning av flickors och kvinnors liv och sexualitet inte är acceptabel. Varje flicka och kvinna har rätt att själv bestämma över sin egen kropp, och att själv fatta beslut om hur och med vem hon ska leva. Våld och hot är brottsliga handlingar.

Hur många gånger, år efter år, ska detta behöva uttalas? Se till att dessa självklarheter når dem det berör – kräv att information om alla kvinnors rättigheter i Sverige ska anges på olika invandrarspråk på muslimska (det här gäller ju faktiskt till allra största delen muslimer) föreningars, förbunds och församlingars sajter – som ett krav för att de ska få några svenska bidrag överhuvudtaget. Och man måste i Sverige sluta med att i skolan bevilja undantag för muslimska flickor att delta i sexualundervisning, simning och gymnastik. Man stjälper mer än man hjälper när man bryter mot läroplanen i ”snällismens” (=dumhetens) namn. Samma rätt ska gälla för muslimska flickor som för alla andra att få den undervisning som den svenska läroplanen anger, allt annat är diskriminerande.

© Denna blogg.

Finland: Antalet minderåriga asylsökande har minskat med mer än 40 procent

I Sverige har migrationsminister Tobias Billström uttalat att man också här ska införa åldersbestämning när det gäller asylsökande som säger sig vara minderåriga, men där det finns tvivel om riktigheten i påståendena. Läs bland annat Migrationsministern: ”Det kan också vara att vi i Sverige har tagit emot många och att detta blir känt för fler och fler som därför söker sig hit.”

Enligt uppgifter från Migrationsverket i Finland minskade antalet påstått minderåriga med mer än 40 % sedan man började använda åldersbestämningsmetoder. Den äldsta asylsökande som påstod sig vara under 18 år, visade sig vara 34 år gammal och flerbarnsfar. Även bland de övriga som sagt sig vara minderåriga fanns många betydligt äldre än 18 år, många med fruar och barn i hemlandet. Inrikesministeriet:

I den ändrade utlänningslagen som trädde i kraft den 1 augusti 2010 har man infört bestämmelser om åldersbestämning genom rättsmedicinsk undersökning av personer som ansöker om uppehållstillstånd och av anknytningspersoner. Undersökningen används om det finns uppenbara skäl att betvivla riktigheten i de åldersuppgifter som har getts.

Samma fenomen uppträdde i Norge, där antalet asylsökande som påstod sig vara under 18 år minskade, sedan det blivit känt i världen att man gör åldersbestämningar. Precis som i Finland är åldersbestämning frivillig, men om en person som framstår som äldre än 18 år, inte tar emot erbjudandet får det betydelse när hans/hennes asylansökning avgörs.

Antal personer som sökt asyl och sagt sig vara minderåriga:
Finland = 134 (1.1-31.10 2011), 329 (hela 2010), 557 (hela 2009), 706 (hela 2008)
Norge = 717 (1.1-31.10 2011), 892 (hela 2010), 2500 (hela 2009), 1374 (hela 2008)
Sverige = 2081 (1.1-31.10 2011), 2393 (hela 2010), 2250 (hela 2009, 1510 (hela 2008)
dessutom:
Danmark = 209 (1.1-30.09 2011), 432 (hela 2010), 529 (hela 2009), 302 (hela 2008)

I Finland, Norge och Danmark minskar antalet minderåriga asylsökande, i Sverige ökar det.

© Denna blogg.

Varför ljuger Dagens Nyheter om flyktingar (asylsökande) i Finland?

Osanna uppgifter i en av Sveriges största dagstidningar är inte acceptabla.

Ur artikeln De flesta länderna i EU ratar flyktingar:

Finland var länge ökänt för att inte ta emot en enda flykting. För ett par år sedan mjuknade den fins­ka hållningen och flera tusen somalier sökte sig dit.

Här uttalar Dagens Nyheters journalist Ann Persson en ren lögn. Varför hon gör det är svårt att veta. Man kan tycka att det inte anstår en av Sveriges största och mest ansedda dagstidningar att i en så viktig fråga fara med uppenbar osanning om ett grannland! Det hade varit lätt att lyfta luren och ringa till Migrationsverket i Finland och ställa några enkla frågor så hade lögnen inte behövt sättas på pränt. Men det var tydligen för jobbigt, då var det lättare att hitta på egna ”fakta”.

Här lyser också journalistens egna åsikter igenom (eller är det tidningens officiella åsikt och ”tro”?): ”Finland var länge ökänt…” Och sedan följer lögnerna om att Finland ”inte tog emot en enda flykting” och att ”för ett par år sedan mjuknade den fins­ka hållningen och flera tusen somalier sökte sig dit”. Men somalier har tagits emot i Finland i 20 års tid och innan dess var det vietnamesiska båtflyktingar och därefter människor från alla tänkbara oroshärdar i världen.

Skillnaden mellan Sverige och Finland är kanske inte ländernas utlänningslagstiftning eller ens deras respektive asylpolitik, de skiljer sig nämligen inte särskilt mycket från varandra. Skillnaden ligger kanske mer i synen på hur de likartade lagarna tillämpas av respektive lands Migrationsverk och domstolar.

De främlingsfientliga Sannfinländarnas intåg i politiken kommer sannolikt att påverka inströmningen negativt.

Tror, enligt Dagens Nyheter, Dan Eliasson. Men tro, det får man göra i kyrkan. Nog måste man kunna kräva av en person som under många år och fram till för bara någon månad sedan var generaldirektör för Migrationsverket, att han har bättre reda på faktiska förhållanden i ett grannland som han måste ha haft en hel del kontakter med genom åren. Men om man inte vet något så är det bäst att vara tyst, det är ett gott och självklart råd.

För det första: Sannfinländarna är inte ”främlingsfientliga”, även om det bland dem, precis som i de flesta partier (också i Sverige), finns en del som uttrycker sig klumpigt och enstaka som också kan ha starka åsikter om vilka som ska tillåtas invandra och bosätta sig i landet och på vilka grunder. Det betyder inte att partiet eller dess partiprogram skulle vara ”främlingsfientligt”.

För det andra: Finland följer UNHCR:s rekommendationer, Genéve-konventionen, EU:s direktiv och sin egen utlänningslagstiftning på asyl- och migrationsområdet, och att ”tro” att Sannfinländarna kan påverka det är nästintill löjeväckande. Om Dan Eliasson med sitt ”troende” menar att asylsökande, människor som söker skydd, inte ens vill söka asyl i Finland på grund av Sannfinländarnas politiska framgångar (de har suttit i Finlands riksdag under mycket lång tid) så är det ju märkligt att det till Sverige, trots Sverigedemokraternas intåg i riksdagen, fortsätter att ske en ökande ”inströmning” (som Eliasson kallar de asylsökande).

Sannfinländarna, som tidvis i opinionsmätningar t.o.m. varit större än Samlingspartiet – som innehar statsministerposten och var störst i valet med mycket liten marginal – sitter inte i regeringen och har inte sista ordet i asyl- och migrationsfrågor. Den som ansvarar för asyl- och migration är inrikesminister Päivi Räsänen och hon är kristdemokrat.

Till skillnad från Dagens Nyheters Ann Persson som inte kan ha gjort det, har jag talat med  en av cheferna på Migrationsverket i Finland. Han påpekade att Finland, precis som Sverige, också  tar emot kvotflyktingar förutom att man behandlar ansökningar från dem som söker asyl i Finland.

Man ska också ta i beaktande att Finland bara har 5,3 miljoner invånare.

En tanke: De människor från främmande religioner, kulturer och språkområden som man tar emot och beviljar uppehållstillstånd, ska ju också kunna inlemmas och integreras och få ett värdigt liv i sitt nya hemland. I Sverige, som slår sig för bröstet och anser sig vara så ”generöst” i asylsammanhang medan man klankar på andra (som Finland), har man enorma problem i de många, mycket stora och ofta halvt eller helt laglösa utanförskapsområdena. Kanske är det mer ”generöst” att försöka tänka både på dem som man tar emot och på landets befolkning så att sådana områden och de problem de medför, inte uppstår. Detta sagt för att belysa hur olika man kan se på begreppet ”generöst”…

Fakta om asylsökande och beslut i Finland 1.1 – 31.10 2011:

Asylsökande, totalt: 2903
varav flyktingar enligt Genévekonventionen: 114
varav skyddsbehövande i övrigt: 584
varav humanitärt skydd: 117
varav övriga grunder: 173
Beviljade uppehållstillstånd totalt : 988

Avslag på asylansökan, totalt: 1.565
varav från säkert land: 52
varav Dublinärenden: 635
varav uppenbart ogrundade ansökningar: 318

Dessutom:
tillbakatagna ansökningar m.m.: 347

Under samma tid 1.1 – 31.10 2011) har det anlänt 2.525 asylsökande till Finland.

Om Vickys Livs – vemodig läsning i DN STHLM

På Facebook spreds idag länken till en kolumn i DN STHLM som en löpeld bland alla oss som älskade Vickys Livs. Rubriken är Skånegatan kl 16.20 och texten är skriven av Claes Sjödin. Ett kort citat:

Jag tänker inte säga att det var bättre förr. Men det är något som saknas på Skånegatan och jag kan inte släppa tanken. Tänk att ännu en gång få köpa en banan och en drickyoghurt på Vickys livs. Och få lite extra hushållspapper.

Vi är många som aldrig glömmer Affe som så tragiskt och helt oväntat dog i maj 2006 vid 55 års ålder, hans bror Affe eller de andra ”figurerna” – inte minst den brokiga skaran kunder! – som fanns i och kring Vickys Livs på Skånegatan. Vickys Livs var en institution. Affe är en legend. Janne likaså, Bröderna Olsson, olika som natt och dag men underbara människor var och en på sitt sätt. Janne har jag en stark och nära vänskap med, Affe saknar jag varje gång jag rör mig kring Nytorget, vilket är i princip varje dag. Vissa människor gör intryck och avtryck i historien och bland sina medmänniskor bara genom att vara sig själva

Här finns historien om Vickys LivsVickys Livs – bröderna Olsson från 16 maj 2005. Den börjar så här:

Affe och Janne, Bröderna Olsson! Ni har alltid funnits, ni måste alltid finnas!

och slutar:

Affe och Janne är inte bara butiksägare och handelsmän, de är inte bara bröder och inte bara trevliga – Affe och Janne är kultur i ordets genuinaste och bästa bemärkelse. För deras skull kan jag t.o.m. tänka mig att, lite tyst, men dock, säga: ”Go Bajen, go!” Men ännu hellre: ”Go, Affe & Janne, go”!

Länkar till filmen (i tre tiominutersavsnitt) om Vickys LIvs och bröderna Ollson & Co finns i vänsterspalten här på bloggen.

© Denna blogg.

Vad händer när förvarstagna, som ska utvisas men vägrar medverka, släpps ut från förvaren?

Enligt ett pressmeddelande från regeringen, har den  idag överlämnat en lagrådsremiss till Lagrådet med förslag till genomförande av återvändandedirektivet som inför EU-gemensamma regler för återvändande av personer som vistas utan tillstånd i medlemsstaterna. Lagrådsremissen är framtagen i samarbete med Miljöpartiet.

Beslut om avvisning eller utvisning ska, som huvudregel, innehålla en tidsfrist för frivillig avresa. Den som inte har lämnat landet inom tidsfristen ska meddelas ett återreseförbud på ett år.

Kommentar: ”Återreseförbud på ett år”? Men han/hon har ju inte ens lämnat landet!

Enligt förslaget ska det också införas en 12-månaders sammanlagd maxtid för förvar i de fall där det finns anledning att tro att personen kommer att hålla sig undan verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning. I dag finns ingen lagstadgad bortre gräns för hur länge en utlänning kan hållas i förvar i dessa fall.

Kommentar: Inom EU är tiden 18 månader. I pressmeddelandet från regeringen står också:

I dag finns ingen lagstadgad bortre gräns för hur länge en utlänning kan hållas i förvar i dessa fall.

Här kan jag nämna, att jag själv var inblandad i ett fall som gällde en man, Mamadou O B, som jag träffade otaliga gånger under mina besök på förvaret i Märsta. Jag var – och är – starkt emot orimligt långa förvarstider, och Mamadou O B satt inlåst väldigt länge (två år!), men jag var – och är – också för att den som ska utvisas enligt lagakraftvunnet beslut ska lämna landet och inte ges möjlighet att stanna här illegalt. Mamadous fall togs upp av dåvarande regeringsrätten som bestämde att han skulle släppas ut eftersom den ansåg att två år var en mycket lång tid att hålla någon i förvar. I regeringsrättens beslut från 2 december 2005 (mål nummer 3935-05) står bland annat:

Även om M.O.B. själv inte medverkat till att avvisningsbeslutet skulle kunna verkställas utan tvärtom medvetet försvårat utredningen, och den långa förvarstiden därför i stor utsträckning kunnat tillskrivas M.O.B. eget handlande, kan en ytterligare förlängning av tiden enligt regeringsrättens uppfattning inte anses ha stått i rimlig proportion till intresset av att underlätta verkställighet av avvisningsbeslutet. Kravet på synnerliga skäl i 6 kap. 4 § utlänningslagen för att hålla M.O.B. i fortsatt förvar kan därför inte anses ha varit uppfyllt.

Kommentar: Alltså finns det, såvitt jag kan förstå, åtminstone ett till viss del, prejudicerande eller åtminstone vägledande beslut om tidsbegränsning av förvarstagande  (även om det specifik gällde Mamadou O B). Hela texten om detta, som jag skrev den 6 december 2005, kan läsas här.

OBS! Att människor som inte begått något brott ska behöva hållas i förvar (inlåsta) under lång tid är oerhört olyckligt. Inte heller är det billigt. Man måste hitta vägar att få människor att – frivilligt eller med tvång – så snabbt som möjligt lämna landet efter att slutligt beslut om utvisning meddelats. Att bekosta inlåsning, som inte ens känns human om den pågår en längre tid, för kanske uppåt 3500 kronor per dygn är ett misshushållande med skattemedel av stora mått. Var och en kan själv räkna ut vad en enda förvarstagen person kostar samhället i en, två, sex, 12 månader…

Kanske kan Sverige höra med andra EU-länder hur de gör, och eventuellt få några tips av dem? För lika lite som det känns bra att hålla människor inlåsta under mycket långa tider, lika lite är det rätt att släppa ut människor ur förvaret när de vägrar lämna landet och vägrar medverka till att utvisning kan ske trots att de har fått sin sak prövad i två instanser och fått definitivt avslag på sina asylansökningar. Det är ju de facto – detsamma som att sanktionera illegal vistelse i landet.

Migrationsminister Tobias Billström säger i sitt pressmeddelande:

Samtidigt tar vi tillsammans ansvar för helheten, de som efter en rättssäker asylprövning får avslag är skyldiga att lämna landet. Ett väl fungerande återvändande är en av förutsättningarna för att Sveriges asylsystem ska vara långsiktigt hållbart.

Kommentar/undran: Vart tar de utsläppta personerna vägen, de som, liksom Mamadou O B, medvetet försvårar eller ”bara” vägrar medverka till att den utvisning som domstol fastslagit kan ske? Vad har migrationsministern och Miljöpartiet kommit överens om här?

Hur det gick för Mamadou? Tja, Mamadou, med falskt namn och troligen också med falsk nationalitet, släpptes ut ur förvaret efter två år och fick förstås så småningom uppehållstillstånd. Då hade han kostat samhället omkring 2,5 miljoner kronor för den tid han satt inlåst på förvaret plus kostnaderna för efterforskning av hans identitet och nationalitet och hanteringen i domstol…

© Denna blogg.

Be my guest # 94: Markus Lyyra, generalsekreterare i Sverigefinska ungdomsförbundet

Gästbloggning av Markus Lyyra,  född i St. Michel i östra-Finland och generalsekreterare i Sverigefinska ungdomsförbundet. Han är fil. mag. (Uppsala universitet) med huvudämne i pedagogik. Han skrev sitt examensarbete om språkbadsprogram i Finland. Lyyra är engagerad i minoritetsspråkfrågor och sitter bl a i styrelsen för Network to Promote Linguistic Diversity och är ordförande i Sverigefinländarnas arkiv. På fritiden spelar han golf, reser och är nyfiken för nya kulturer och språk.

När jag frågade Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm när Stockholm kommer att ta sitt ansvar och öppna nya finska förskolor hänvisade hon mig till stadens hemsida för att söka information!

”Det finns inget intresse”, har blivit ett slitet uttryck i många svenska kommuner. Alltför ofta används det för att undvika att ta ansvar och  följa de lagar som finns, lagar som säger att kommuner har särskilda skyldigheter att anordna barnomsorg helt eller delvis på det nationella minoritetsspråket finska om någon önskar detta. Istället för att kartlägga det egentliga behovet och informera kommuninvånarna om deras rättigheter dammas ”det finns inget intresse” av så fort ämnet kommer på tal.

Sverige har fått sin tuffaste bakläxa någonsin från EU-kommissionen angående avsaknaden av utbildning för minoritetslärare. Samtidigt har Sveriges kommuner fått hård kritik från Skolinspektionen för att de inte har skött sitt ansvar för att kartlägga behovet av finskspråkig barnomsorg. Kommunerna har fått bidrag av staten för detta men istället för att utföra sin uppgift vidarebefordrar de ansvariga kommunerna skyldigheten för kartläggningen till föräldrar!! Kommuner bryter i detta fall tydligt mot lagen.

Vid Slussen står över 60 barn i kö till finskspråkig barnomsorg och det finns två års kö i dagsläget. I Sundbybergs kommun nekades finskspråkig barnomsorg. Kommunen bad istället föräldrarna att söka finskspråkig service från grannkommuner. När jag frågade Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm när Stockholm kommer att ta sitt ansvar och öppna nya finska förskolor hänvisade hon mig till stadens hemsida för att söka information!

Det finns många kommuner samt stadsförvaltningar som har överfört ansvar för kartläggningen av behovet för finskspråkig barnomsorg till föräldrar. Kommunen har fått bidrag av staten för kartläggningen. Varför överför kommunen ansvaret till föräldrar?

När äntligen föräldrarna har gjort kartläggningen som bevisar att det finns behov så visar kommunen plats för finskspråkig barnomsorg i mitt i skogen utan rimliga kommunaltrafik (dvs. tunnelbana/buss/pendeltåg). När
de intresserade föräldrarna får veta var förskolan ligger måste de byta förskolan pga. orimliga trafikförbindelser. Efter detta kan kommunen säga att ”det inte finns intresse”…

Dessa är bara några exempel på hur verkligheten ser ut. Man kan ju fråga sig om vissa lagar är viktigare än andra? Är alla likställda inför lagen?

Tämä on niin raivostuttavaa, miten poliitikot väheksyy tätä asiaa! Lisäksi asialla on kiire, koska ei vanhemmat voi odottaa vuosikausia päiväkotijonossa. Vuoden päästä tilanne on täysin toinen, koska nämä 60 lasta Slussenin jonossa ovat siirtyneet taatusti ruotsinkieliseen päiväkotiin!!!

Översättning:
Det är starkt irriterande hur politikerna nedvärderar den här frågan! Dessutom: det är bråttom. Föräldrarna kan inte vänta i åratal i dagisköer. Om ett år är läget ett helt annat eftersom de 60 barn som står i kö till förskolan vid Slussen då garanterat har gått över till svenskspråkiga förskolor!!!

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 195 andra följare