• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    december 2011
    m ti o to f l s
    « Nov   Jan »
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    262728293031  
  • free counters
  • wordpress visitors
  • RSS samtid&framtid

    • Finland. Ny förvarsenhet för asylsökande i Joutseno. torsdag, 30 oktober, 2014
      I Finland har man i dagarna öppnat sin andra slutna enhet för asylsökande, motsvarande det som i Sverige kallas ”förvar”. Det är ett gammalt men helt renoverat fängelse i Joutseno i östra Finland som nu ska hysa asylsökande som fått avslag på sina ansökningar och ska lämna landet, samt för personer som inte styrkt sin […]

Finland: Blue Card för högkvalificerade arbetstagare införs den 1 januari 2012

Den den 1 januari 2012 införs EU:s så kallade blåa uppehållstillståndskort (Blue Card), avsett för högkvalificerade arbetstagare i Finland. Kortet är avsett för personer från områden utanför EU och söker uppehållstillstånd för arbete som kräver hög kompetens. Kravet är bland annat en högre lön än normalt. Så här informerar finska migrationsverket:

Du kan få EU:s blåa kort, om
– ditt arbete kräver hög kompetens och specialyrkeskompetens eller specialkunskaper.
– du har avlagt en högskoleexamen.
– du har en minst ettårig anställning i ditt arbete som kräver specialkompetens.
minst 4 832 euro (ca 45.500 kronor) brutto per månad utbetalas för arbetet. Det är den lönetröskel som 2012 ska iakttas i Finland. Den granskas varje år
– anställningsvillkoren är i enlighet med gällande bestämmelser och kollektivavtal.
– du uppfyller de allmänna krav för beviljande av uppehållstillstånd som avses i utlänningslagen. Du måste till exempel ha ett giltigt resedokument (såsom ett pass) och får inte ha meddelats inreseförbud.

För att kunna ansöka om Blue Card ska man kunna visa:

- anställningsavtal eller ett bindande anställningserbjudande där arbetsuppgifter och lön har avtalats
– bevis på avlagd högskoleexamen. Det kan vara ett examensintyg, ett intyg eller ett annat officiellt dokument som styrker den formella kompetensen och av vilket det framgår att man har studerat i minst tre år före examen. Den som har utfärdat intyget ska vara behörig, dvs. enligt lagarna i det utfärdande landet ha rätt att utfärda intyget.

Kortet beviljas för högst två år i taget. Om man beviljas EU:s blåa kort, får också ens familj ansöka om uppehållstillstånd i Finland. Familjemedlemmar beviljas uppehållstillstånd för en lika lång period som det blåa kortet är giltigt. Under tiden som uppehållstillståndet gäller har man samma rättigheter till socialt stöd och hälsovård som EU-medborgarna.

Källa: Migrationsverket, Finland

1 januari 2012 inför Finland biometriska uppehållstillståndskort

Migrationsverket i Finland informerar:

Ändringarna i utlänningslagen träder i kraft och biometriska uppehållstillståndskort beviljas från och med 1.1.2012. Fingeravtryck tas av alla personer som har fyllt 6 år

I praktiken innebär reformen att man av samtliga personer som är över 6 år, som ansöker om uppehållstillstånd och asyl tar avtryck av alla fingrar och för in dessa i utlänningsregistret. Vid ansökan om fortsatt tillstånd och permanent tillstånd tas fingeravtrycken på nytt, och varje gång får klienten ett nytt kort.

Genom att foga de biometriska kännetecknen till uppehållstillståndet strävar man efter att förhindra missbruk då innehavaren av uppehållstillståndet kan kopplas till själva uppehållstillståndet på ett ännu mer tillförlitligt sätt än tidigare. Förändringarna grundar sig på en EU-förordning som antogs 2008. Enbart den sökande själv kan lämna in sin ansökan.

På chipet i uppehållstillståndskortet registreras bland annat en bild av ansiktet och två fingeravtryck som biometriska kännetecken. Uppehållstillståndskortet är inte ett officiellt identitetsbevis.

Till följd av ändringen i utlänningslagen kan enbart sökanden själv göra en ansökan från och med början av 2012. En familjemedlem som bor i Finland, dvs. anknytningspersonen, och arbetsgivaren kan således inte längre lämna in ansökan på en sökandes vägnar. I regel ska det första uppehållstillståndet, precis som tidigare, sökas utomlands hos en finsk beskickning.

Källa: Migrationsverket, Finland
Här finns svenska Migrationsverkets information om uppehållstillståndskort med biometriska data.

En migga: ”Men asylsystemet i Sverige är ju inte till för att garantera vård och behandling åt människor i världen som behöver det!”

En migga:

Den 29 december 2011 kl 21:30 sändes i SVT2 ett program – ”Bortom Rubrikerna” – där det berättades som hur det gått för den ögonsjuka bosniska flickan Nadina, som det skrevs och talades så mycket om i början av 2000-talet. Här finns SVT:s inslag samlade om ”fallet”.

I ett inslag i SVT Smålandsnytt den 20 december berättas om dokumentären som skildrar hur Nadina har det idag.

Jag har läst en artikel – Vi sviker dem som behöver oss mest – av Gustav Fridolin Aftonbladet Debatt (29 december).

Nadina, apatiska barn, ”flyktingamnesti” (som inte fick kallas så när det begav sig utan som också av Fridolin kallas för ”den tillfälliga lagen”), familjen Danielian som bodde länge i Ånge och den gamla ukrainska kvinnan Ganna Chyzhevska – allt det finns med i Fridolins artikel. Det är endast ”Farhan” som saknas, den ”ensamkommande somaliern” som utvisades till ”fel” land… (Läs bland annat här. Min anm).

Det verkar som att det har löst sig ganska bra för Nadina i hennes hemland. Enligt Fridolins artikel tack vare frivilliga som sett till att hon fått del av den vård som ”asylsystemet i Sverige förnekade henne”. Men asylsystemet i Sverige är ju inte till för att garantera vård och behandling åt människor i världen som behöver det! Såvitt jag förstått hade varken Nadina eller någon annan i familjen några som helst asylskäl. De kom till Sverige med visering efter att de fått en behandling av Nadina betalad av någon organisation eller stiftelse. Det vore bra om det togs fler sådana initiativ och inte bara från frivilliga. Sverige kunde till exempel bekosta vård och behandling av en del svårt skadade barn från länder där likvärdig sjukvård inte finns. Men det har absolut ingenting med asyl att göra!

Vad familjen Danielian beträffar så är den nu, enligt Aftonbladet, redan på väg tillbaka till Sverige. Passbilder har tagits och mamman har jobb i Ånge. Vems fel kan det vara att familjen dröjde så länge med att skaffa pass? I Sverige krävs (med ytterst få undantag)  att alla som kommer hit och alla som bor här kan styrka sin identitet. För att vi ska kunna avgöra vem som har laglig rätt att uppehålla sig här och – givetvis! – för allas vår säkerhet.

Inför dokumentären”Bortom Rubrikerna” i SVT2 den 29 december, googlade jag lite på Nadina och kom till en sida, avsedd för barn (?) där det stod: ”Kanske ni inte vet vem Nadina är för det var så länge sedan. Hon var en flykting från Bosnien som utvisades”…

Flykting från Bosnien? Jag vill nog ändå minnas att Nadina (som är från Bosnien) inte kom till Sverige som flykting eller på grund av skyddsbehov, utan hon kom hit enbart för att få en s.k. second opinion då hon hade en svår ögonskada som de främsta experterna i USA (där hon först varit) inte kunde göra så värst mycket åt. Och de kunde förstås inte de svenska läkarna heller.

Av någon anledning ansökte Nadinas mamma och hennes vuxna syster (och bror, om jag minns rätt) ändå om asyl för hela familjen. Jag kunde ha förstått poängen med att försöka få – kanske ett tillfälligt – uppehållstillstånd för Nadinas del (trots att även hon saknade skyddsbehov..), men inte för mammans eller syskonens del. Om Sverige hade varit ett mycket rikt land med världens bästa omhändertagande av personer från alla möjliga länder med olika handikapp så kanske man kunde ha en sådan lagstiftning att människor i andra länder kunde komma hit för vård och behandling på svenska statens bekostnad. Men så är ju inte fallet.

Om vår (Sveriges) bristande vilja och förmåga att tillmötesgå utländska sjuka och handikappade barns (och vuxnas och åldringars) behov har vi fått läsa en massa, inte minst i Aftonbladet, under hela hösten. Tyvärr är Aftonbladets (och andra mediers) historieskrivning och rapportering ofta både rent felaktig och motsägelsefull.

© Denna blogg. Vid citat, var vänlig länka till det inlägg ur vilket text citeras.

F.d. gränspolis på Newsmill: ”Medierna sprider myter om utvisningar”

Just det! Det är vad otaliga miggor och även jag har skrivit om här på bloggen i åratal: att medierna sprider felaktig information om utvisningar (och mycket annat som rör asyl- och annan invandring), ofta livaktigt ackompanjerade av djupt okunniga, i ordets verkliga mening oansvariga men starkt populistiska karriärpolitiker.

I artikeln Medierna sprider myter om utvisningar, försöker den f.d. gränspolisen Daniel Wall Andersson förklara samma sak som miggor och jag själv förklarat, berättat och informerat om, år ut och år in, men som medierna valt att ignorera. Också en majoritet av riksdagsledamöterna (=de ”ansvariga”) har ignorerat allt som inte passat in i den bild de skapat av asylinvandringen, trots att det är deras skyldighet som lagstiftare att veta vad de stiftar lagar om och att känna till att i en rättsstat ska lagar följas. Dessutom: regeringen gjorde mannen som inte precis lyckats på på sin post, generaldirektören för Migrationsverket Dan Eliasson, till Sveriges högst betalda generaldirektör på en annan, mycket omstridd och svårhanterlig myndighet: Försäkringskassan… Vilket ansvar tog regeringen här, när den lät Eliasson, kaptenen på skutan, fegt hoppa iland torrskodd och lämna efter sig det sjunkande skeppet Migrationsverket? Som inte ens har en ny generaldirektör utan sedan 1 oktober leds tillfälligt av en person som internt fått mer och skarpare kritik än mången annan…

Läs här! Man kan hoppa in lite var som helst och läsa, man behöver inte läsa alla 2084 inlägg! Att de s.k. ansvariga i Sverige inte har orkat bry sig om och inte orkat ta tag i det numera helt havererade område som asyl- och anhöriginvandringen utgör, är en skandal utan like. I stället används tid till att försöka stifta lagar som strider mot befintliga lagar (”gratis” sjukvård och skola åt personer som olagligt vistas i landet), syssla med en massa mer eller mindre obehövliga utredningar och att skapa en ”mytbekämpande hemsida” som är direkt pinsam och bara visar vilka det är som sprider myter; nämligen ”ansvariga” regeringsföreträdare.

Det är ju bra att en f.d. gränspolis tar bladet från munnen liksom ett antal migggor har gjort sedan 2007 här på bloggen. Hittills har dock miggornas autentiska berättelser inte fått genomslag på bred front eftersom de inte legat i linje med vad medier och politiker av någon fullständigt outgrundlig anledning har bestämt ska gälla.

Men snart kommer boken. Nästan ett halvår försenad, men den kommer…

© Denna blogg. Vid citat, ange källa genom att länka till texten som citeras.

Svensk lag gäller endast i Sverige, i andra länder gäller andra lagar

I en debattartikel i Aftonbladet den 27 december med rubriken En dom mot det journalistiska uppdraget skriver Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling en märklig, tendentiös och orealistisk. Detta kan jag –  och säkert många andra – hålla med om:

De svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson har dömts till elva års fängelse. Det är en fruktansvärd tragedi, för Martin och Johan, för deras familjer …

Ett fel finns dock i det här stycket: den ene är frilansjournalist, den andre är frilansfotograf. Rätt ska vara rätt. Och jag har lämnat bort de sista orden i meningen som jag inte förstår och därför inte kan hålla med om. De lyder:

… men också för demokratin.

Detta för att det är oklart vilken ”demokrati” Nordling menar. Menar han den demokrati som vi anser råder i Sverige (men nu utspelar sig ju inte dramat i Sverige) eller menar han ”demokratin i Etiopien”? Men det vet väl alla, inklusive Nordling, att det inte råder demokrati i Etiopien, där dramat utspelar sig. Så det blir lite konstigt med det slutet på meningen. Det är en fruktansvärd tragedi att Schibbye och Persson, som helt på eget bevåg gav sig av på den här resan (det fanns, enligt uppgifter i media, ingen överenskommelse med Filter om att de skulle utföra något journalistiskt uppdrag åt dem)  har dömts till elva års fängelse i Etiopien för något som i Sverige nästintill premieras (illegal vistelse i landet).

Nordling fortsätter:

Det råder ingen tvekan om att detta är en politisk dom, och straffet ska därför ses utifrån detta.

Just det. I landet Etiopien, som alltså inte är en demokrati och inte heller utger sig för att vara det, kan domar vara politiska och straffen orimligt hårda (med våra mått mätt). Och det är i Etiopien de brutit mot lagen och ställts inför rätta och dömts. Inte i Sverige. Nordling igen:

Det ingår i det journalistiska uppdraget att skildra vad som sker i ett sådant område, det är något som vi alla behöver veta. Och Martin och Johan har använt vedertagna metoder för journalister som vill ta sig in i ett sådant stängt område. Det handlar alltså om inte om en dom mot terrorism, utan om en dom mot det journalistiska uppdraget. Ett uppdrag som varje demokrat bör värna.

Om journalister, inklusive Nordling, anser att ingår i ”det journalistiska uppdraget” att ta sig in illegalt i en annan stat och att göra det med en organisation som är terroriststämplad i denna stat, då är det förstås journalisterna som tar den risken, inte någon annan. Inte Sveriges regering, inte svenska folket. Inte ens någon medieredaktion eller tidning utan just den frilansjournalist och den frilansfotograf som väljer att ge sig själva det är uppdraget. Det hjälper inte alls att komma med typiskt svenska uttalanden som att de ”använt vedertagna metoder”. Och exakt vad menas förresten med det som Nordling påbjuder: ”Ett uppdrag som varje demokrat bör värna”? ”Värna” sitt agerande måste var och en göra själv och ingen, inte ens Journalistförbundets ordförande, har rätt att pompöst lägga på alla ”demokrater” (?) att de måste ”värna” vad Schibbye och Persson valt att göra! I Sverige tycks många helt ha glömt vad ”eget ansvar” innebär och anse, att allt alltid är någon annans ansvar, någon annans sak att reda upp. En ganska unikt svensk inställning. Och Journalistförbundets ordförande har mer att säga:

Martin och Johan har erkänt att de har tagit sig in i Etiopien illegalt. Det är det enda brott de begått, och straffet för detta brott är redan avtjänat med råge. De har trots allt suttit häktade sedan slutet av juni.

Det kan hända att det är det enda brott en utländsk frilansjournalist och en utländsk frilansfotograf skulle ha befunnits vara skyldiga till här, och att det skulle ha räckt med sex månader i häkte som straff för illegal inresa i något militärt eller på annat sätt förbjudet område i Sverige. Men Nordling och många andra väljer hela tiden att ”glömma bort” att det här inte handlar om Sverige, svenska förbjudna områden och svensk lag utan om Etiopien, etiopiska förbjudna områden och etiopisk lag!

De borde därför omedelbart ha satts på fri fot när rättegången avslutades. Men den etiopiska regimen ville alltså annat. Här handlade det om att statuera ett avskräckande exempel.

Nordling igen. Enligt vilken lag eller bestämmelse i Etiopien (glöm inte att det hela utspelar sig där, inte i Sverige!) skulle de ”därför omedelbart ha satts på fri fot”? Om Nordling känner till ett sådant lagrum i den etiopiska lagstiftningen så bör han omedelbart meddela de tre, enligt uppgift främsta i landet, etiopiska advokaterna som skött Schibbyes och Perssons försvar. Om han däremot återigen blandar in Sverige och hur en svensk domstol hade förhållit sig till det skedda så bör någon upplysa honom om att Schibbye och Persson befinner sig i en diktatur med en helt annan lagstiftning än den som gäller i en demokrati.

Slutklämmen i den här mycket underliga debattartikeln är också obegriplig:

Det är dags att stå upp för journalistiken på allvar!

De här två unga svenska männen som med god vetskap om förhållandena i landet gav sig av på en resa som de visste var både olaglig och farlig, har tagit en stor men fullt medveten risk. Att etiopierna dessutom ser det hela som att Schibbye och Persson har ”hjälpt terroristerna” är Etiopiens sak, deras tolkning. I Sverige rusade tiotals poliser i full stridsmundering, med visir för ansiktena och vapen i händerna, in hos några enligt uppgift helt ovetande palestinier i Göteborg och grep dem på ett mycket brutalt sätt för något de inte själva hade en aning om. Deras barn skiljdes från föräldrarna och tvingades ligga ner, det var ett himla liv och en skräckinjagande insats. För det handlade ju om terrorister, hade ett virrigt vittne uppgett. Ett vittne. Virrigt. Så går det till i Sverige. I Etiopien går det till på ett annat sätt. Två länder utan likheter sinsemellan. En hårdför diktatur. En fredlig och rättssäker (!?) demokrati.

För Schibbyes och Perssons skull beklagar jag djupt, mycket djupt, att svenska journalister nu gör sitt bästa (på grund av okunskap och okänslighet och kanske också i vissa fall dumhet) för att förstöra för dem på samma sätt som de gjort för Dawit Isaak i Eritrea. Jag hoppas att det sker ett under, för det är nog det som behövs, och att frilansjournalisten och frilansfotografen benådas innan svenska medier helt har hunnit förstöra alla deras chanser till en positiv bedömning av deras nådeansökan.

Till slut: Journalister och fotografer kan inte behandlas annorlunda än andra medborgare som begår brott i främmande länder. UD slirar, via sin talesman Anders Jörle. Samma lagar och samma regler och samma möjlighet att få hjälp av staten tillkommer alla svenska medborgare, med undantag för dem som har dubbla medborgarskap och begår brott i sitt ursprungliga medborgarskapsland; där kan Sverige inte påverka mer än marginellt. Och det finns inga särskilda regler som säger att vad journalister och fotografer än gör, hur dumdristiga de än är och vilka risker de Än tar, så ska svenska staten ställa upp med hela regeringen och utrikesministern och kalla på hjälp från EU och USA m.fl. Samma regler och samma rättigheter gäller alltså också snickare, sjuksköterskor, direktörer, turister och alla andra svenskar.

Fler texter kan läsas bland annat här.

© Denna blogg.

Hjärta och hjärna

Hjärta och hjärna

Jag talar ofta med människor som antingen själva är asylsökande eller som är ”vanliga människor”, som vill hjälpa asylsökande på olika sätt. Det är alltid – och då menar jag alltid – svåra samtal. Det handlar alltid om beslut som blir avgörande för enskilda människor, deras liv och framtid. Det handlar ofta om att människor drömmar och förhoppningar går i kras och om det svåra i att behöva lämna ”drömlandet Sverige” för att man helt enkelt inte uppfyller kraven på att få stanna här. För det är oftast de samtalen jag får, mer sällan glädjesamtal över att man har fått uppehållstillstånd. Även om också sådana förekommer.

Jag har själv varit asylombud i 14, 15 år, åt hundratals asylsökande. Jag vet hur svårt det är att förklara för människor när deras skäl att få uppehållstillstånd inte räcker enligt svensk lag, även när jag gör mitt bästa och tar mig mycket gott om tid för att gå igenom allt så noggrant och korrekt som möjligt. Jag vet hur förtvivlade de blir, hur omöjligt det ter sig för många att återvända. De har ofta sålt allt de äger eller satt sig i skuld för att kunna resa till det fjärran Sverige och få ett bättre liv. Ett land där man känner till att man, om man får uppehållstillstånd, kommer att få ”gratis” boende och sjukvård samt utbildning åt sina barn. En dröm som, om/när den går i kras, det känns fruktansvärt att se krossad. En del har också flytt vad de själva upplever som förföljelse och trakasserier, men som inte klassas som sådana i den svenska utlänningslagen. Deras förvåning – och sedan ofta starka ilska mot Sverige – blir stor när det framkommer att kraven för att man ska betraktas som skyddsbehövande i laglig mening är höga, och de får avslag på sina ansökningar. Bland det svåraste att hantera – och bland de svåraste att nå fram till – är just de, som inte befinns ha asyl- eller skyddsskäl enligt lag och konventioner och som kanske främst fasar för att komma hem igen barskrapade och/eller med skulder. Men det finns givetvis också de som uppfyller kriterierna för att beviljas asyl eller uppehållstillstånd och som beviljas rätten att stanna i Sverige, det ska man inte glömma! Dem är det förstås betydligt lättare att förklara myndighetens och domstolens beslut för.

Inte sällan kommer hjälpare i kontakt med ”fall” där det finns många omständigheter som gör att de som medmänniskor tycker väldigt synd om dem det gäller och där man till fullo kan förstå varför dessa asylsökande vill få stanna i Sverige. Dock är det så, att all sorts invandring till Sverige regleras i utlänningslagen. Det gäller arbetskraftsinvandring, temporär invandring för studier, adoptivbarn, asylsökande, flyktingar, anhöriga. Alla sorters invandring regleras i utlänningslagen och dess förarbeten.

Det är bra och det är viktigt att det finns människor som engagerar sig för andra. Det är fullt förståeligt – och önskvärt – att människor visar medkänsla och sympati för asylsökande och andra som de lärt känna när dessa har sökt sig till Sverige. Det kan vara mycket svårt för gemene man att acceptera att de som inte befinns ha lagliga skäl att beviljas uppehållstillstånd faktiskt måste lämna landet, men lagar är till för att följas så länge de gäller. Och det är här mitt råd kommer in, det som jag ger till alla goda ”hjälpare” i landet, de som vill kämpa med alla medel för just sin familj eller sin gamling eller sitt apatiska barn:

Hjärta och hjärna! Ni måste använda både hjärta och hjärna!

Det är det som måste gälla, någon annan väg finns inte. Och alltför många ”hjälpare” stjälper betydligt mer än de hjälper genom att de rusar iväg och kräver att ”deras” familj, som de lärt känna under den långa tid familjen vägrat lämna landet trots avslag på asylansökan för många år sedan, eller den gamla människa som medierna berättar om, ska få stanna trots att alla instanser på lagliga grunder sagt nej och inte har möjlighet att börja ”tycka” något annat än lagen ger dem möjlighet till.

Det är bland annat genom engagemang för medmänniskor, genom att ibland utan egen vinning hjälpa andra som man visar att man är en människa. Att man har hjärta. Men man måste också inse att i en demokrati där lagar stiftats av riksdag och regering med politisk majoritet, så måste dessa lagar följas om vi inte ska tvingas leva i anarki. Man måste alltså också ha hjärna. Och rätt att arbeta för förändring av lagar har alla, men de lagar som stadfästs gäller tills de ändras.

Hjärta. Hjärna. Både och.

@ Denna blogg.

En migga, en statsminister och verkligheten

En migga skriver:

I radioprogrammet Konflikt tog man den 10 december upp handeln med arbetstillstånd. Det går till precis på det sätt som beskrivits på din blogg redan när den här ”reformen” kom.

Det är tråkigt att det tar så lång tid för det som skrivits här på bloggen, främst av miggor, att tränga ut till allmänheten via ”gammelmedier”. Det allra mesta tränger aldrig ens ut överhuvudtaget, eftersom media och politiker har bestämt att verkligheten ska se ut på ett visst sätt och det som miggorna berättar inte passar in, inte är samstämmigt, med den bilden.

Även om många läser bloggen, där ofta andra sidor av det stora och viktiga området ”invandring från utomeuropeiska länder” än i ”gammelmedia” tas upp, så är det ju verkligen långt ifrån all ”allmänhet” som gör det. Journalister, däremot, läser och plockar ibland upp vissa detaljer från miggornas texter, men det sker ganska sällan. Det är lättare och mindre besvärligt att ha skygglapparna på, så att man slipper visa hur komplex – och både svart och vit – den svenska asyl- och arbetskraftsinvandringshanteringen är. För tänk om folket skulle få veta mer om det som miggorna i åratal har berättat på bloggen. Och tänk om folket rentav skulle bli upprört över att inse att det i åratal matats med ensidig information av både politiker och media. Hemska tanke! Det får inte ske i den politiskt korrekta demokratur som Sverige har utvecklats till.

Som asylombud under närmare 15 år och som mottagare av miggornas berättelser inifrån Migrationsverket i mer än fyra år, har jag fått en tämligen allsidig och svart/vit/grå bild av det stora och framtidsförändrande området ”invandring”. Det förvånar mig att s.k. förtroendevalda – regering och riksdag, de som ska styra landet för folkets bästa – kan vara så okunniga och ha så liten förmåga att blicka framåt, att se runt hörn och att ens se verkligheten rakt under näsan på sig!

Landets statsminister uttalade sig i en stor intervju i Dagens Nyheter den 9 december 2011 under rubriken Reinfeldt: Vi har valt rätt väg i asylpolitiken. Vore där inte en stor bild av honom och stod inte hans namn i texten så hade jag nog inte trott att det var Sveriges statsminister som stod för uttalandena. På reporterns fråga Men är du inte bekymrad över att det fuskas med arbetskontrakt och för att människor utnyttjas? svarar han:

Det är klart att jag är. Vi kommer inte att acceptera misskötsel. Men våra motståndare använder fusket som en ursäkt för att ta bort den nya arbetskraftsinvandrings­lagen. Dessa vänsterkrafter, till exempel LO, vill föra oss tillbaka till tiden då ett svart jobb var den enda möjligheten för många som kom hit.

Nu har vi skapat en möjlighet för dessa männi­skor att komma hit legalt och kunna ställa krav på att få möta schysta villkor, få lön enligt kollektivavtal och tillkommande försäkringar.

Att han säger att ”vi kommer inte att acceptera misskötsel” är tomma ord eftersom det är just vad Sverige bevisligen gör, år ut och år in. Statsministern befinner sig långt från verkligheten när han uttalar sig så. Dessutom: I andra länder som är öppna för arbetskraftsinvandring vill man ha högkvalificerade människor, inte outbildade, men i Sverige är regeringen mest förtjust i städare, kebabkockar och grillkioskbiträden, biltvättare och andra som kan utföra mycket enkla jobb som man nog i första hand borde se till går till personer som nu lever på bidrag i Sverige för att de inte har arbete! Det finns redan många analfabeter och lågutbildade som inte jobbar i Sverige. Att bevilja tillstånd åt påstådda arbetskraftsinvandrare som sedan stannar kvar här när (om…) det upptäcks att det hela var en bluff; som gömmer sig, jobbar svart men snart ska ges ”fri” (=skattefinansierad) hälso- och sjukvård samt skola till barnen, är inte ansvarsfull politik på något enda sätt!

Reinfeldt säger också, som om han kom från en annan planet:

Men en bra skola kommer att utjämna livschanser.

Statsministern borde väl veta att den svenska skolan ligger mycket långt ner på listan över skolresultat bland OECD-länderna? Han borde ha hört talas om att en mycket stor andel av eleverna i Sverige inte blir behöriga att komma in på gymnasiet och att den svenska skolan släpper ut tiotusentals praktiska samhällsanalfabeter varje år, personer som med stor sannolikhet måste försörjas av andra och som också riskerar att utgöra en fara för samhället genom att hamna i kriminalitet (som många redan gör när de rånar människor för att de tycker att de också ska ha ”rätt” att ha mobiltelefoner, fina jackor och mopeder etc). ”En bra skola”???! I Sverige!!! En utopisk vision som blir allt svårare att uppfylla ju fler analfabeter och lågutbildade som kommer in i landet. Om man ska vara krass och se verkoigheten som den är, alltså.

Vi har valt rätt rätt väg i asylpolitiken. Vi valde att gå i motsatt riktning än vad andra länder i Europa har gjort. Det kommer att bli otroligt intressant att se hur det svenska vägvalet faller ut.

Så säger Sveriges statsminister. Vad säger folket? Tycker folket också att Sverige som enda land ska gå helt emot vad alla andra länder tycker är rimligt med hänsyn tagen främst till sitt eget lands befolkning men också till dem som man ger uppehållstillstånd? Är folket nöjt och tillfreds med den svenska asyl- och invandringspolitiken? Med integrationsproblemen, med utanförskapsområdena, med alla kostnader som ”invandringsindustrin” (ja, det har faktiskt uppstått en gigantisk sådan!) medför och med alla problem som faktiskt följer med en mycket stor invandring av människor vars värderingar, traditioner etc på alla sätt avviker från landets traditioner och levnadssätt, i ett litet land med bara drygt 9 miljoner invånare? Eller har man kanske struntat i att höra efter vad folket tycker? Lätt gjort genom att tysta dem som vågar kritisera eller ifrågasätta genom att ta fram stämplarna ”rasist”, främlingsfientlig”, ”islamofob” etc. Härskartekniker som svenskarna inte borde acceptera, men det är lätt att skrämma ett kuvat och kontrollerat folk.

Läs själva hela intervjun med Sveriges statsminister, läs den information som finns om hur många analfabeter och lågutbildade Moder Svea (eller Fader Fredrik) trycker till sin barm år efter år. Läs om hur dåliga resultaten är i den svenska skolan, hur utanförskapsområdena blir allt fler och större, hur en stor andel som lever på socialbidrag är utomeuropeiska invandrare etc. Ta alltså del av fakta, inget ”rasistiskt”, inget ”främlingsfientligt” utan bara hårda, kalla fakta. Och betänk sedan vad statsministern för landet som tycks ha oändliga resurser och oändligt tålamod själv erkänner, fastän han samtidigt inte alls vill låtsas om att det är så här:

 Om vi ser till sammansättningen av dem som kom 2010 är många somalier och afghaner. De ska på kort tid lyftas upp till ett av världens mest utvecklade länder vad beträffar utbildning och arbetsmarknad. Det är likadant med de ensamkommande barnen, som oftast är tonåringar utan utbildningsbakgrund.

Att läsa:
Mina blandade inlägg om arbetskraftsinvandring sedan drygt tre år tillbaka, bland annat:
En migga: ”Migrationsverkets kontroller av arbetskraftsinvandringen har hittills varit ett stort skämt. Och de ska knappast vara ett skämt – regeringen har inte beställt ett skämt.” – 12.7 2011
Uppehållstillstånd säljs svart i Sverige – DN 9.12 2011

Till slut: det är inget fel på lagen om arbetskraftsinvandring om den tillämpas korrekt och missbruk omedelbart stoppas. Men det är rena rama Vilda Västern på det här området, precis som på asylområdet. Fredrik Reinfeldt kan sitta i sin egen värld och säga precis vad han vill, men verkligheten förändras inte av hans ord.

© Denna blogg.
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 196 andra följare