• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    december 2011
    m ti o to f l s
    « Nov   Jan »
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    262728293031  
  • free counters
  • wordpress visitors
  • RSS samtid&framtid

    • SPECIALPRIS på två böcker med rapporter från ett antal blåljugande, icke-existerande personer! torsdag, 24 juli, 2014
      Alla borde läsa miggornas berättelser, som inte har gjort det. Enligt somliga är miggorna ett antal ”icke-existerande, blåljugande” personer. Alltså: de existerar inte, men samtidigt blåljuger de… I verkligheten är de ett antal hårt arbetande, högutbildade jurister och andra, som under lång tid varit handläggare och beslutsfattare i asylärenden. De är statli […]

Finland: Blue Card för högkvalificerade arbetstagare införs den 1 januari 2012

Den den 1 januari 2012 införs EU:s så kallade blåa uppehållstillståndskort (Blue Card), avsett för högkvalificerade arbetstagare i Finland. Kortet är avsett för personer från områden utanför EU och söker uppehållstillstånd för arbete som kräver hög kompetens. Kravet är bland annat en högre lön än normalt. Så här informerar finska migrationsverket:

Du kan få EU:s blåa kort, om
- ditt arbete kräver hög kompetens och specialyrkeskompetens eller specialkunskaper.
- du har avlagt en högskoleexamen.
- du har en minst ettårig anställning i ditt arbete som kräver specialkompetens.
minst 4 832 euro (ca 45.500 kronor) brutto per månad utbetalas för arbetet. Det är den lönetröskel som 2012 ska iakttas i Finland. Den granskas varje år
- anställningsvillkoren är i enlighet med gällande bestämmelser och kollektivavtal.
- du uppfyller de allmänna krav för beviljande av uppehållstillstånd som avses i utlänningslagen. Du måste till exempel ha ett giltigt resedokument (såsom ett pass) och får inte ha meddelats inreseförbud.

För att kunna ansöka om Blue Card ska man kunna visa:

- anställningsavtal eller ett bindande anställningserbjudande där arbetsuppgifter och lön har avtalats
- bevis på avlagd högskoleexamen. Det kan vara ett examensintyg, ett intyg eller ett annat officiellt dokument som styrker den formella kompetensen och av vilket det framgår att man har studerat i minst tre år före examen. Den som har utfärdat intyget ska vara behörig, dvs. enligt lagarna i det utfärdande landet ha rätt att utfärda intyget.

Kortet beviljas för högst två år i taget. Om man beviljas EU:s blåa kort, får också ens familj ansöka om uppehållstillstånd i Finland. Familjemedlemmar beviljas uppehållstillstånd för en lika lång period som det blåa kortet är giltigt. Under tiden som uppehållstillståndet gäller har man samma rättigheter till socialt stöd och hälsovård som EU-medborgarna.

Källa: Migrationsverket, Finland

1 januari 2012 inför Finland biometriska uppehållstillståndskort

Migrationsverket i Finland informerar:

Ändringarna i utlänningslagen träder i kraft och biometriska uppehållstillståndskort beviljas från och med 1.1.2012. Fingeravtryck tas av alla personer som har fyllt 6 år

I praktiken innebär reformen att man av samtliga personer som är över 6 år, som ansöker om uppehållstillstånd och asyl tar avtryck av alla fingrar och för in dessa i utlänningsregistret. Vid ansökan om fortsatt tillstånd och permanent tillstånd tas fingeravtrycken på nytt, och varje gång får klienten ett nytt kort.

Genom att foga de biometriska kännetecknen till uppehållstillståndet strävar man efter att förhindra missbruk då innehavaren av uppehållstillståndet kan kopplas till själva uppehållstillståndet på ett ännu mer tillförlitligt sätt än tidigare. Förändringarna grundar sig på en EU-förordning som antogs 2008. Enbart den sökande själv kan lämna in sin ansökan.

På chipet i uppehållstillståndskortet registreras bland annat en bild av ansiktet och två fingeravtryck som biometriska kännetecken. Uppehållstillståndskortet är inte ett officiellt identitetsbevis.

Till följd av ändringen i utlänningslagen kan enbart sökanden själv göra en ansökan från och med början av 2012. En familjemedlem som bor i Finland, dvs. anknytningspersonen, och arbetsgivaren kan således inte längre lämna in ansökan på en sökandes vägnar. I regel ska det första uppehållstillståndet, precis som tidigare, sökas utomlands hos en finsk beskickning.

Källa: Migrationsverket, Finland
Här finns svenska Migrationsverkets information om uppehållstillståndskort med biometriska data.

En migga: ”Men asylsystemet i Sverige är ju inte till för att garantera vård och behandling åt människor i världen som behöver det!”

En migga:

Den 29 december 2011 kl 21:30 sändes i SVT2 ett program – ”Bortom Rubrikerna” – där det berättades som hur det gått för den ögonsjuka bosniska flickan Nadina, som det skrevs och talades så mycket om i början av 2000-talet. Här finns SVT:s inslag samlade om ”fallet”.

I ett inslag i SVT Smålandsnytt den 20 december berättas om dokumentären som skildrar hur Nadina har det idag.

Jag har läst en artikel – Vi sviker dem som behöver oss mest – av Gustav Fridolin Aftonbladet Debatt (29 december).

Nadina, apatiska barn, ”flyktingamnesti” (som inte fick kallas så när det begav sig utan som också av Fridolin kallas för ”den tillfälliga lagen”), familjen Danielian som bodde länge i Ånge och den gamla ukrainska kvinnan Ganna Chyzhevska – allt det finns med i Fridolins artikel. Det är endast ”Farhan” som saknas, den ”ensamkommande somaliern” som utvisades till ”fel” land… (Läs bland annat här. Min anm).

Det verkar som att det har löst sig ganska bra för Nadina i hennes hemland. Enligt Fridolins artikel tack vare frivilliga som sett till att hon fått del av den vård som ”asylsystemet i Sverige förnekade henne”. Men asylsystemet i Sverige är ju inte till för att garantera vård och behandling åt människor i världen som behöver det! Såvitt jag förstått hade varken Nadina eller någon annan i familjen några som helst asylskäl. De kom till Sverige med visering efter att de fått en behandling av Nadina betalad av någon organisation eller stiftelse. Det vore bra om det togs fler sådana initiativ och inte bara från frivilliga. Sverige kunde till exempel bekosta vård och behandling av en del svårt skadade barn från länder där likvärdig sjukvård inte finns. Men det har absolut ingenting med asyl att göra!

Vad familjen Danielian beträffar så är den nu, enligt Aftonbladet, redan på väg tillbaka till Sverige. Passbilder har tagits och mamman har jobb i Ånge. Vems fel kan det vara att familjen dröjde så länge med att skaffa pass? I Sverige krävs (med ytterst få undantag)  att alla som kommer hit och alla som bor här kan styrka sin identitet. För att vi ska kunna avgöra vem som har laglig rätt att uppehålla sig här och – givetvis! – för allas vår säkerhet.

Inför dokumentären”Bortom Rubrikerna” i SVT2 den 29 december, googlade jag lite på Nadina och kom till en sida, avsedd för barn (?) där det stod: ”Kanske ni inte vet vem Nadina är för det var så länge sedan. Hon var en flykting från Bosnien som utvisades”…

Flykting från Bosnien? Jag vill nog ändå minnas att Nadina (som är från Bosnien) inte kom till Sverige som flykting eller på grund av skyddsbehov, utan hon kom hit enbart för att få en s.k. second opinion då hon hade en svår ögonskada som de främsta experterna i USA (där hon först varit) inte kunde göra så värst mycket åt. Och de kunde förstås inte de svenska läkarna heller.

Av någon anledning ansökte Nadinas mamma och hennes vuxna syster (och bror, om jag minns rätt) ändå om asyl för hela familjen. Jag kunde ha förstått poängen med att försöka få – kanske ett tillfälligt – uppehållstillstånd för Nadinas del (trots att även hon saknade skyddsbehov..), men inte för mammans eller syskonens del. Om Sverige hade varit ett mycket rikt land med världens bästa omhändertagande av personer från alla möjliga länder med olika handikapp så kanske man kunde ha en sådan lagstiftning att människor i andra länder kunde komma hit för vård och behandling på svenska statens bekostnad. Men så är ju inte fallet.

Om vår (Sveriges) bristande vilja och förmåga att tillmötesgå utländska sjuka och handikappade barns (och vuxnas och åldringars) behov har vi fått läsa en massa, inte minst i Aftonbladet, under hela hösten. Tyvärr är Aftonbladets (och andra mediers) historieskrivning och rapportering ofta både rent felaktig och motsägelsefull.

© Denna blogg. Vid citat, var vänlig länka till det inlägg ur vilket text citeras.

F.d. gränspolis på Newsmill: ”Medierna sprider myter om utvisningar”

Just det! Det är vad otaliga miggor och även jag har skrivit om här på bloggen i åratal: att medierna sprider felaktig information om utvisningar (och mycket annat som rör asyl- och annan invandring), ofta livaktigt ackompanjerade av djupt okunniga, i ordets verkliga mening oansvariga men starkt populistiska karriärpolitiker.

I artikeln Medierna sprider myter om utvisningar, försöker den f.d. gränspolisen Daniel Wall Andersson förklara samma sak som miggor och jag själv förklarat, berättat och informerat om, år ut och år in, men som medierna valt att ignorera. Också en majoritet av riksdagsledamöterna (=de ”ansvariga”) har ignorerat allt som inte passat in i den bild de skapat av asylinvandringen, trots att det är deras skyldighet som lagstiftare att veta vad de stiftar lagar om och att känna till att i en rättsstat ska lagar följas. Dessutom: regeringen gjorde mannen som inte precis lyckats på på sin post, generaldirektören för Migrationsverket Dan Eliasson, till Sveriges högst betalda generaldirektör på en annan, mycket omstridd och svårhanterlig myndighet: Försäkringskassan… Vilket ansvar tog regeringen här, när den lät Eliasson, kaptenen på skutan, fegt hoppa iland torrskodd och lämna efter sig det sjunkande skeppet Migrationsverket? Som inte ens har en ny generaldirektör utan sedan 1 oktober leds tillfälligt av en person som internt fått mer och skarpare kritik än mången annan…

Läs här! Man kan hoppa in lite var som helst och läsa, man behöver inte läsa alla 2084 inlägg! Att de s.k. ansvariga i Sverige inte har orkat bry sig om och inte orkat ta tag i det numera helt havererade område som asyl- och anhöriginvandringen utgör, är en skandal utan like. I stället används tid till att försöka stifta lagar som strider mot befintliga lagar (”gratis” sjukvård och skola åt personer som olagligt vistas i landet), syssla med en massa mer eller mindre obehövliga utredningar och att skapa en ”mytbekämpande hemsida” som är direkt pinsam och bara visar vilka det är som sprider myter; nämligen ”ansvariga” regeringsföreträdare.

Det är ju bra att en f.d. gränspolis tar bladet från munnen liksom ett antal migggor har gjort sedan 2007 här på bloggen. Hittills har dock miggornas autentiska berättelser inte fått genomslag på bred front eftersom de inte legat i linje med vad medier och politiker av någon fullständigt outgrundlig anledning har bestämt ska gälla.

Men snart kommer boken. Nästan ett halvår försenad, men den kommer…

© Denna blogg. Vid citat, ange källa genom att länka till texten som citeras.

Svensk lag gäller endast i Sverige, i andra länder gäller andra lagar

I en debattartikel i Aftonbladet den 27 december med rubriken En dom mot det journalistiska uppdraget skriver Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling en märklig, tendentiös och orealistisk. Detta kan jag -  och säkert många andra – hålla med om:

De svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson har dömts till elva års fängelse. Det är en fruktansvärd tragedi, för Martin och Johan, för deras familjer …

Ett fel finns dock i det här stycket: den ene är frilansjournalist, den andre är frilansfotograf. Rätt ska vara rätt. Och jag har lämnat bort de sista orden i meningen som jag inte förstår och därför inte kan hålla med om. De lyder:

… men också för demokratin.

Detta för att det är oklart vilken ”demokrati” Nordling menar. Menar han den demokrati som vi anser råder i Sverige (men nu utspelar sig ju inte dramat i Sverige) eller menar han ”demokratin i Etiopien”? Men det vet väl alla, inklusive Nordling, att det inte råder demokrati i Etiopien, där dramat utspelar sig. Så det blir lite konstigt med det slutet på meningen. Det är en fruktansvärd tragedi att Schibbye och Persson, som helt på eget bevåg gav sig av på den här resan (det fanns, enligt uppgifter i media, ingen överenskommelse med Filter om att de skulle utföra något journalistiskt uppdrag åt dem)  har dömts till elva års fängelse i Etiopien för något som i Sverige nästintill premieras (illegal vistelse i landet).

Nordling fortsätter:

Det råder ingen tvekan om att detta är en politisk dom, och straffet ska därför ses utifrån detta.

Just det. I landet Etiopien, som alltså inte är en demokrati och inte heller utger sig för att vara det, kan domar vara politiska och straffen orimligt hårda (med våra mått mätt). Och det är i Etiopien de brutit mot lagen och ställts inför rätta och dömts. Inte i Sverige. Nordling igen:

Det ingår i det journalistiska uppdraget att skildra vad som sker i ett sådant område, det är något som vi alla behöver veta. Och Martin och Johan har använt vedertagna metoder för journalister som vill ta sig in i ett sådant stängt område. Det handlar alltså om inte om en dom mot terrorism, utan om en dom mot det journalistiska uppdraget. Ett uppdrag som varje demokrat bör värna.

Om journalister, inklusive Nordling, anser att ingår i ”det journalistiska uppdraget” att ta sig in illegalt i en annan stat och att göra det med en organisation som är terroriststämplad i denna stat, då är det förstås journalisterna som tar den risken, inte någon annan. Inte Sveriges regering, inte svenska folket. Inte ens någon medieredaktion eller tidning utan just den frilansjournalist och den frilansfotograf som väljer att ge sig själva det är uppdraget. Det hjälper inte alls att komma med typiskt svenska uttalanden som att de ”använt vedertagna metoder”. Och exakt vad menas förresten med det som Nordling påbjuder: ”Ett uppdrag som varje demokrat bör värna”? ”Värna” sitt agerande måste var och en göra själv och ingen, inte ens Journalistförbundets ordförande, har rätt att pompöst lägga på alla ”demokrater” (?) att de måste ”värna” vad Schibbye och Persson valt att göra! I Sverige tycks många helt ha glömt vad ”eget ansvar” innebär och anse, att allt alltid är någon annans ansvar, någon annans sak att reda upp. En ganska unikt svensk inställning. Och Journalistförbundets ordförande har mer att säga:

Martin och Johan har erkänt att de har tagit sig in i Etiopien illegalt. Det är det enda brott de begått, och straffet för detta brott är redan avtjänat med råge. De har trots allt suttit häktade sedan slutet av juni.

Det kan hända att det är det enda brott en utländsk frilansjournalist och en utländsk frilansfotograf skulle ha befunnits vara skyldiga till här, och att det skulle ha räckt med sex månader i häkte som straff för illegal inresa i något militärt eller på annat sätt förbjudet område i Sverige. Men Nordling och många andra väljer hela tiden att ”glömma bort” att det här inte handlar om Sverige, svenska förbjudna områden och svensk lag utan om Etiopien, etiopiska förbjudna områden och etiopisk lag!

De borde därför omedelbart ha satts på fri fot när rättegången avslutades. Men den etiopiska regimen ville alltså annat. Här handlade det om att statuera ett avskräckande exempel.

Nordling igen. Enligt vilken lag eller bestämmelse i Etiopien (glöm inte att det hela utspelar sig där, inte i Sverige!) skulle de ”därför omedelbart ha satts på fri fot”? Om Nordling känner till ett sådant lagrum i den etiopiska lagstiftningen så bör han omedelbart meddela de tre, enligt uppgift främsta i landet, etiopiska advokaterna som skött Schibbyes och Perssons försvar. Om han däremot återigen blandar in Sverige och hur en svensk domstol hade förhållit sig till det skedda så bör någon upplysa honom om att Schibbye och Persson befinner sig i en diktatur med en helt annan lagstiftning än den som gäller i en demokrati.

Slutklämmen i den här mycket underliga debattartikeln är också obegriplig:

Det är dags att stå upp för journalistiken på allvar!

De här två unga svenska männen som med god vetskap om förhållandena i landet gav sig av på en resa som de visste var både olaglig och farlig, har tagit en stor men fullt medveten risk. Att etiopierna dessutom ser det hela som att Schibbye och Persson har ”hjälpt terroristerna” är Etiopiens sak, deras tolkning. I Sverige rusade tiotals poliser i full stridsmundering, med visir för ansiktena och vapen i händerna, in hos några enligt uppgift helt ovetande palestinier i Göteborg och grep dem på ett mycket brutalt sätt för något de inte själva hade en aning om. Deras barn skiljdes från föräldrarna och tvingades ligga ner, det var ett himla liv och en skräckinjagande insats. För det handlade ju om terrorister, hade ett virrigt vittne uppgett. Ett vittne. Virrigt. Så går det till i Sverige. I Etiopien går det till på ett annat sätt. Två länder utan likheter sinsemellan. En hårdför diktatur. En fredlig och rättssäker (!?) demokrati.

För Schibbyes och Perssons skull beklagar jag djupt, mycket djupt, att svenska journalister nu gör sitt bästa (på grund av okunskap och okänslighet och kanske också i vissa fall dumhet) för att förstöra för dem på samma sätt som de gjort för Dawit Isaak i Eritrea. Jag hoppas att det sker ett under, för det är nog det som behövs, och att frilansjournalisten och frilansfotografen benådas innan svenska medier helt har hunnit förstöra alla deras chanser till en positiv bedömning av deras nådeansökan.

Till slut: Journalister och fotografer kan inte behandlas annorlunda än andra medborgare som begår brott i främmande länder. UD slirar, via sin talesman Anders Jörle. Samma lagar och samma regler och samma möjlighet att få hjälp av staten tillkommer alla svenska medborgare, med undantag för dem som har dubbla medborgarskap och begår brott i sitt ursprungliga medborgarskapsland; där kan Sverige inte påverka mer än marginellt. Och det finns inga särskilda regler som säger att vad journalister och fotografer än gör, hur dumdristiga de än är och vilka risker de Än tar, så ska svenska staten ställa upp med hela regeringen och utrikesministern och kalla på hjälp från EU och USA m.fl. Samma regler och samma rättigheter gäller alltså också snickare, sjuksköterskor, direktörer, turister och alla andra svenskar.

Fler texter kan läsas bland annat här.

© Denna blogg.

Hjärta och hjärna

Hjärta och hjärna

Jag talar ofta med människor som antingen själva är asylsökande eller som är ”vanliga människor”, som vill hjälpa asylsökande på olika sätt. Det är alltid – och då menar jag alltid – svåra samtal. Det handlar alltid om beslut som blir avgörande för enskilda människor, deras liv och framtid. Det handlar ofta om att människor drömmar och förhoppningar går i kras och om det svåra i att behöva lämna ”drömlandet Sverige” för att man helt enkelt inte uppfyller kraven på att få stanna här. För det är oftast de samtalen jag får, mer sällan glädjesamtal över att man har fått uppehållstillstånd. Även om också sådana förekommer.

Jag har själv varit asylombud i 14, 15 år, åt hundratals asylsökande. Jag vet hur svårt det är att förklara för människor när deras skäl att få uppehållstillstånd inte räcker enligt svensk lag, även när jag gör mitt bästa och tar mig mycket gott om tid för att gå igenom allt så noggrant och korrekt som möjligt. Jag vet hur förtvivlade de blir, hur omöjligt det ter sig för många att återvända. De har ofta sålt allt de äger eller satt sig i skuld för att kunna resa till det fjärran Sverige och få ett bättre liv. Ett land där man känner till att man, om man får uppehållstillstånd, kommer att få ”gratis” boende och sjukvård samt utbildning åt sina barn. En dröm som, om/när den går i kras, det känns fruktansvärt att se krossad. En del har också flytt vad de själva upplever som förföljelse och trakasserier, men som inte klassas som sådana i den svenska utlänningslagen. Deras förvåning – och sedan ofta starka ilska mot Sverige – blir stor när det framkommer att kraven för att man ska betraktas som skyddsbehövande i laglig mening är höga, och de får avslag på sina ansökningar. Bland det svåraste att hantera – och bland de svåraste att nå fram till – är just de, som inte befinns ha asyl- eller skyddsskäl enligt lag och konventioner och som kanske främst fasar för att komma hem igen barskrapade och/eller med skulder. Men det finns givetvis också de som uppfyller kriterierna för att beviljas asyl eller uppehållstillstånd och som beviljas rätten att stanna i Sverige, det ska man inte glömma! Dem är det förstås betydligt lättare att förklara myndighetens och domstolens beslut för.

Inte sällan kommer hjälpare i kontakt med ”fall” där det finns många omständigheter som gör att de som medmänniskor tycker väldigt synd om dem det gäller och där man till fullo kan förstå varför dessa asylsökande vill få stanna i Sverige. Dock är det så, att all sorts invandring till Sverige regleras i utlänningslagen. Det gäller arbetskraftsinvandring, temporär invandring för studier, adoptivbarn, asylsökande, flyktingar, anhöriga. Alla sorters invandring regleras i utlänningslagen och dess förarbeten.

Det är bra och det är viktigt att det finns människor som engagerar sig för andra. Det är fullt förståeligt – och önskvärt – att människor visar medkänsla och sympati för asylsökande och andra som de lärt känna när dessa har sökt sig till Sverige. Det kan vara mycket svårt för gemene man att acceptera att de som inte befinns ha lagliga skäl att beviljas uppehållstillstånd faktiskt måste lämna landet, men lagar är till för att följas så länge de gäller. Och det är här mitt råd kommer in, det som jag ger till alla goda ”hjälpare” i landet, de som vill kämpa med alla medel för just sin familj eller sin gamling eller sitt apatiska barn:

Hjärta och hjärna! Ni måste använda både hjärta och hjärna!

Det är det som måste gälla, någon annan väg finns inte. Och alltför många ”hjälpare” stjälper betydligt mer än de hjälper genom att de rusar iväg och kräver att ”deras” familj, som de lärt känna under den långa tid familjen vägrat lämna landet trots avslag på asylansökan för många år sedan, eller den gamla människa som medierna berättar om, ska få stanna trots att alla instanser på lagliga grunder sagt nej och inte har möjlighet att börja ”tycka” något annat än lagen ger dem möjlighet till.

Det är bland annat genom engagemang för medmänniskor, genom att ibland utan egen vinning hjälpa andra som man visar att man är en människa. Att man har hjärta. Men man måste också inse att i en demokrati där lagar stiftats av riksdag och regering med politisk majoritet, så måste dessa lagar följas om vi inte ska tvingas leva i anarki. Man måste alltså också ha hjärna. Och rätt att arbeta för förändring av lagar har alla, men de lagar som stadfästs gäller tills de ändras.

Hjärta. Hjärna. Både och.

@ Denna blogg.

En migga, en statsminister och verkligheten

En migga skriver:

I radioprogrammet Konflikt tog man den 10 december upp handeln med arbetstillstånd. Det går till precis på det sätt som beskrivits på din blogg redan när den här ”reformen” kom.

Det är tråkigt att det tar så lång tid för det som skrivits här på bloggen, främst av miggor, att tränga ut till allmänheten via ”gammelmedier”. Det allra mesta tränger aldrig ens ut överhuvudtaget, eftersom media och politiker har bestämt att verkligheten ska se ut på ett visst sätt och det som miggorna berättar inte passar in, inte är samstämmigt, med den bilden.

Även om många läser bloggen, där ofta andra sidor av det stora och viktiga området ”invandring från utomeuropeiska länder” än i ”gammelmedia” tas upp, så är det ju verkligen långt ifrån all ”allmänhet” som gör det. Journalister, däremot, läser och plockar ibland upp vissa detaljer från miggornas texter, men det sker ganska sällan. Det är lättare och mindre besvärligt att ha skygglapparna på, så att man slipper visa hur komplex – och både svart och vit – den svenska asyl- och arbetskraftsinvandringshanteringen är. För tänk om folket skulle få veta mer om det som miggorna i åratal har berättat på bloggen. Och tänk om folket rentav skulle bli upprört över att inse att det i åratal matats med ensidig information av både politiker och media. Hemska tanke! Det får inte ske i den politiskt korrekta demokratur som Sverige har utvecklats till.

Som asylombud under närmare 15 år och som mottagare av miggornas berättelser inifrån Migrationsverket i mer än fyra år, har jag fått en tämligen allsidig och svart/vit/grå bild av det stora och framtidsförändrande området ”invandring”. Det förvånar mig att s.k. förtroendevalda – regering och riksdag, de som ska styra landet för folkets bästa – kan vara så okunniga och ha så liten förmåga att blicka framåt, att se runt hörn och att ens se verkligheten rakt under näsan på sig!

Landets statsminister uttalade sig i en stor intervju i Dagens Nyheter den 9 december 2011 under rubriken Reinfeldt: Vi har valt rätt väg i asylpolitiken. Vore där inte en stor bild av honom och stod inte hans namn i texten så hade jag nog inte trott att det var Sveriges statsminister som stod för uttalandena. På reporterns fråga Men är du inte bekymrad över att det fuskas med arbetskontrakt och för att människor utnyttjas? svarar han:

Det är klart att jag är. Vi kommer inte att acceptera misskötsel. Men våra motståndare använder fusket som en ursäkt för att ta bort den nya arbetskraftsinvandrings­lagen. Dessa vänsterkrafter, till exempel LO, vill föra oss tillbaka till tiden då ett svart jobb var den enda möjligheten för många som kom hit.

Nu har vi skapat en möjlighet för dessa männi­skor att komma hit legalt och kunna ställa krav på att få möta schysta villkor, få lön enligt kollektivavtal och tillkommande försäkringar.

Att han säger att ”vi kommer inte att acceptera misskötsel” är tomma ord eftersom det är just vad Sverige bevisligen gör, år ut och år in. Statsministern befinner sig långt från verkligheten när han uttalar sig så. Dessutom: I andra länder som är öppna för arbetskraftsinvandring vill man ha högkvalificerade människor, inte outbildade, men i Sverige är regeringen mest förtjust i städare, kebabkockar och grillkioskbiträden, biltvättare och andra som kan utföra mycket enkla jobb som man nog i första hand borde se till går till personer som nu lever på bidrag i Sverige för att de inte har arbete! Det finns redan många analfabeter och lågutbildade som inte jobbar i Sverige. Att bevilja tillstånd åt påstådda arbetskraftsinvandrare som sedan stannar kvar här när (om…) det upptäcks att det hela var en bluff; som gömmer sig, jobbar svart men snart ska ges ”fri” (=skattefinansierad) hälso- och sjukvård samt skola till barnen, är inte ansvarsfull politik på något enda sätt!

Reinfeldt säger också, som om han kom från en annan planet:

Men en bra skola kommer att utjämna livschanser.

Statsministern borde väl veta att den svenska skolan ligger mycket långt ner på listan över skolresultat bland OECD-länderna? Han borde ha hört talas om att en mycket stor andel av eleverna i Sverige inte blir behöriga att komma in på gymnasiet och att den svenska skolan släpper ut tiotusentals praktiska samhällsanalfabeter varje år, personer som med stor sannolikhet måste försörjas av andra och som också riskerar att utgöra en fara för samhället genom att hamna i kriminalitet (som många redan gör när de rånar människor för att de tycker att de också ska ha ”rätt” att ha mobiltelefoner, fina jackor och mopeder etc). ”En bra skola”???! I Sverige!!! En utopisk vision som blir allt svårare att uppfylla ju fler analfabeter och lågutbildade som kommer in i landet. Om man ska vara krass och se verkoigheten som den är, alltså.

Vi har valt rätt rätt väg i asylpolitiken. Vi valde att gå i motsatt riktning än vad andra länder i Europa har gjort. Det kommer att bli otroligt intressant att se hur det svenska vägvalet faller ut.

Så säger Sveriges statsminister. Vad säger folket? Tycker folket också att Sverige som enda land ska gå helt emot vad alla andra länder tycker är rimligt med hänsyn tagen främst till sitt eget lands befolkning men också till dem som man ger uppehållstillstånd? Är folket nöjt och tillfreds med den svenska asyl- och invandringspolitiken? Med integrationsproblemen, med utanförskapsområdena, med alla kostnader som ”invandringsindustrin” (ja, det har faktiskt uppstått en gigantisk sådan!) medför och med alla problem som faktiskt följer med en mycket stor invandring av människor vars värderingar, traditioner etc på alla sätt avviker från landets traditioner och levnadssätt, i ett litet land med bara drygt 9 miljoner invånare? Eller har man kanske struntat i att höra efter vad folket tycker? Lätt gjort genom att tysta dem som vågar kritisera eller ifrågasätta genom att ta fram stämplarna ”rasist”, främlingsfientlig”, ”islamofob” etc. Härskartekniker som svenskarna inte borde acceptera, men det är lätt att skrämma ett kuvat och kontrollerat folk.

Läs själva hela intervjun med Sveriges statsminister, läs den information som finns om hur många analfabeter och lågutbildade Moder Svea (eller Fader Fredrik) trycker till sin barm år efter år. Läs om hur dåliga resultaten är i den svenska skolan, hur utanförskapsområdena blir allt fler och större, hur en stor andel som lever på socialbidrag är utomeuropeiska invandrare etc. Ta alltså del av fakta, inget ”rasistiskt”, inget ”främlingsfientligt” utan bara hårda, kalla fakta. Och betänk sedan vad statsministern för landet som tycks ha oändliga resurser och oändligt tålamod själv erkänner, fastän han samtidigt inte alls vill låtsas om att det är så här:

 Om vi ser till sammansättningen av dem som kom 2010 är många somalier och afghaner. De ska på kort tid lyftas upp till ett av världens mest utvecklade länder vad beträffar utbildning och arbetsmarknad. Det är likadant med de ensamkommande barnen, som oftast är tonåringar utan utbildningsbakgrund.

Att läsa:
Mina blandade inlägg om arbetskraftsinvandring sedan drygt tre år tillbaka, bland annat:
En migga: ”Migrationsverkets kontroller av arbetskraftsinvandringen har hittills varit ett stort skämt. Och de ska knappast vara ett skämt – regeringen har inte beställt ett skämt.” – 12.7 2011
Uppehållstillstånd säljs svart i Sverige – DN 9.12 2011

Till slut: det är inget fel på lagen om arbetskraftsinvandring om den tillämpas korrekt och missbruk omedelbart stoppas. Men det är rena rama Vilda Västern på det här området, precis som på asylområdet. Fredrik Reinfeldt kan sitta i sin egen värld och säga precis vad han vill, men verkligheten förändras inte av hans ord.

© Denna blogg.

Juldagsfundering: Mitt i prick om svenska politikers floskelrika svammel

Jag kunde inte ha skrivit det bättre själv! Jag kunde inte ha skrivit det lika bra och tydligt som Robert Aschberg gör i sin kolumn i Aftonbladet den 23 december 2011! Rubriken är Hög tid att göra skillnad – vi ska bara hitta rätt politik och han tar upp det snömos folket får lyssna på dagarna i ända, om de knäpper på radion eller tv:n när tomt… jag menar politikerna uttalar sig.

Det är otroligt att ett land kan ha en så konform ”politikerklass”! Om man inte vet vem som talar utan bara hör triggerord som ”lyssna in”, ”göra skillnad”, ”tillsätta en utredning” etc så har man ingen aning om vilket parti vederbörande representerar. Svenska karriärpolitiker tycks alla, utan undantag, ha gått på samma typer av ”politikerutbildningar” och lärt sig att en massa meningslösa ord, om man staplar dem efter varandra, talar ganska snabbt och försöker se ut som om man sade något viktigt, kan låta som om de verkligen betyder något.

Här två korta citat ur Robert Aschbergs mitt-i-prick-artikel, som definitvt bör läsas i sin helhet:

Vi måste titta på de här problemen och ta tag i dem, samtidigt som vi förhoppningsfullt men noggrant kommer att analysera om det finns utrymme för viktiga reformer.
———-
När vi lyssnat in ordentligt kommer vi att ha möjlighet att försöka hitta en lyhörd politik som går att formulera på ett sätt som tilltalar de breda väljargrupperna.

Ord staplas efter varandra och sägs med skärpa och eftertryck. Det är meningen att folket ska tro att de fått veta något viktigt, att något verkligen sagts, att förändringar eller förbättringar faktiskt ska ske. En del – tack vare, eller snarare på grund av – den dåliga skolutbildningen i landet – tar in luftpastejerna och tycker att de ”smakar” bra. Andra sliter sina hår och undrar vad de gjort för att tvingas betala höga löner och ge massor av förmåner till en stor mängd tompratande floskelmänniskor.

Läs hela den skrämmande texten (länk i första stycket)! Den som också vill höra Robert Aschberg prata om floskleriet kan lyssna på honom på Radio1 (från 20 december 2011), där han talar om just politiska floskler.

© Denna blogg.

GOD JUL 2011!

Svenska medier fortsätter att stjälpa, inte hjälpa

Inte nog med att svenska medier med stor sannolikhet bär en del av skulden för att Dawit Isaak på grund av deras okänsliga och hyenelika rapportering, sitter kvar (om han ens lever) i fängelse i Eritrea  (Läs Svenska journalisters blåögdhet kan ha skadat Dawit Isaak, Newsmill 11.10 2011 och här).  Nu fortsätter naiva, självgoda, okunniga och okänsliga svenska journalister att skriva om Martin Schibbye och Johan Persson på ett sätt som definitivt inte hjälper deras sak, snarare bidrar till att stjälpa den. Det är helt ofattbart och man kan inte annat än känna enormt medlidande med Schibbye och Persson (och deras anhöriga) som är så utlämnade åt okänsliga kollegor som inte verkar bry sig om sina fängslade kollegor som inte tänker sig för innan de skriver!

I en ledarartikel i Aftonbladet den 22 december – Tala klarspråk med diktaturens Etiopien (en mycket provocerande och mästrande rubrik) – kan man bland annat läsa:

Sverige har visat respekt för det etiopiska ”rättsväsendet” och många medier har rapporterat nästan som om det vore en riktig rättegång där vittnen och bevis spelar roll. Men Etiopien är ingen rättsstat och bör inte behandlas som en rättsstat. Sverige bör därför skrota den tysta diplomatin. Den fungerar ju inte.

Antingen tror skribenten på fullt allvar att hans – ur etiopisk synvinkel – totalt respektlösa och obehagligt von oben-text är positiv (!) för Schibbye och Persson, eller också vet han att den inte är det, men struntar i vilken effekt hans text har på möjligheterna för Sveriges regering att föra vettiga diskussioner med den etiopiska regeringen om hans fängslade kollegor. Kanske är skribentens största intresse att sedan – när samtal, diskussioner och förhandlingar mellan svenska UD och etiopiska regeringsföreträdare misslyckas – kunna skylla allt på Carl Bildt. För givetvis ligger aldrig någon skuld för någonting på en svensk journalist…

Sverige och EU måste börja tala klarspråk i stället. Det är oacceptabelt att ett annat land fängslar våra medborgare med påhittade anklagelser. Det är oacceptabelt att pressfriheten och grundläggande mänskliga rättigheter kränks.

Svenska brösttoner mot en annan stat: ”Det är oacceptabelt…”. Och von oben-attityd: ”…fängslar våra medborgare…” Vad är det som gör att svenskar är så dryga och så egotrippade?  Vad får dem att tro att de är Guds gåva till mänskligheten och att alla andra stater och system är urusla, fel och ”oacceptabla” eftersom de inte ser ut exakt som de svenska systemen? Och varför tror svenskar alltid att svenska medborgare ska ha gräddfiler ute i världen, att svenskar inte ska behöva stå till svars för eventuella brott på samma sätt som medborgare i andra länder där svenskar inte gillar rättssystemen?

Ska alltså svenska medborgare, enligt dryga svenska journalisters sätt att se, alltid behandlas annorlunda (bättre) än andra länders medborgare? Anser svenskarna att svensk lag ska tillämpas för svenska medborgare i alla länder i världen? Varför det, i så fall? Är svenskar på något sätt ”bättre folk”, är det den inställningen man har? Var kommer den uppblåstheten och det tankesättet ifrån?

Dessutom verkar svenskar generellt tämligen okunniga och oinformerade om hur det ser ut ”utanför Sundbyberg”, d.v.s. utanför deras egna små cirklar, när de till exempel talar om att det är ”oacceptabelt att pressfriheten kränks”. Here are some news: Pressfrihet existerar inte i alla länder på jorden! Det borde vara känt för svenskar – särskilt för journalister – men är det tydligen inte. Inte heller existerar den typ av ”grundläggande mänskliga rättigheter” i alla länder, hur gärna man än skulle önska att det gjorde det.

Det är lätt att sitta på sin häck på en trevlig redaktion i Stockholms city och se sin goda månadslön flyta in på kontot den 25 varje månad. Man riskerar ingenting alls och kan utan någon som helst risk påverka (förstöra) andra människors liv genom sitt sätt att skriva. Något ansvar för det man skriver anser man sig inte behöva ta. För man kan ju alltid skylla på Carl Bildt när det går åt skogen för två svenska journalister som sitter fängslade, dömda enligt landets lagar för vad som i Etiopien anses vara grova brott.

Tillägg:

”Det är bra att den svenska regeringen har hållit en låg profil i fallet med de fängslade svenska journalisterna”. Det säger Dina Mufti, talesman för det etiopiska utrikesdepartementet. ”Det är mycket bra. Svenska regeringen har inte låtit det få för stora proportioner. Om man kommenterar för snabbt kan man dra felaktiga slutsatser. Det är bra att svenska regeringen låtit domstolsprocessen ha sin gång”.
(Läs Etiopiskt beröm till svenska regeringen, SVT 22.12 2011).

Det är beklagligt att regeringen inte får hantera detta utan att käppar sätts i hjulen av svenska medier. De som drabbas av den svenska översittaraktiga medierapporteringen är inte de journalister som sitter här hemma i Sverige i godan ro, det är Schibbye och Persson som delar en jättecell med hundratals grovt kriminella, råttor, ormar och löss.

© Denna blogg.

Ett förvånande öppet brev från ett landstingsråd till migrationsministern

(Birgitta Rydberg. Foto: Erja Lempinen)

Det här öppna brevet till migrationsministern, daterat den 16 december 2011, från ett folkpartistiskt landstingsråd förvånar, men borde kanske inte göra det, eftersom svenska politiker under lång tid och ofta visat prov på okunskap och märkligt tänkande när det gäller asylinvandring och den lag som reglerar densamma. Men det här är ändå lite beklämmande och skrämmande.

Birgitta Rydberg, landstingsråd i Stockholm för Folkpartiet, skriver:

Att personer vistas utan giltiga papper i Sverige är en realitet som vi måste förhålla oss till.

Hon har rätt i det, och det enda sättet att förhålla sig till att människor visats illegalt (=olagligt) i landet är att se till att de lämnar landet. Rydberg drar dock inte den (självklara) slutsatsen. Hon drar en helt annan slutsats, en som går stick i stäv med svensk lagstiftning som alltså stadgar att den som inte har giltig visering, uppehållstillstånd eller uppehållsrätt ska lämna landet omedelbart.

Jag, som en av de ansvariga för hälso- och sjukvård i vårt land, har velat medverka till att även dessa personer kan få tillgång till hälsoinsatser och sjukvård.

Rydberg anser att man i Sverige ska förhålla sig till att tiotusentals människor struntar i att respektera våra lagar och inte bryr sig om att Migrationsverket och migrationsdomstolarna har avslagit deras ansökan om asyl eller uppehållstillstånd och bestämt att de ska lämna landet genom att ge dem förmåner som laglydiga skattebetalare – som givetvis inte ens tillfrågats – ska bekosta! Anser månne Birgitta Rydberg och hennes parti att vi ska förhålla oss på liknande sätt också till att människor som inte vill följa genomförandet av domar på andra områden håller sig undan? Eller är det bara denna enda lag, utlänningslagen, som vi ska acceptera att man bryter emot?

Och här följer ytterligare ett förvånande uttalande från landstingsrådet:

Lika lite borde migrationsmyndigheter och polis bygga sin uppgift att verkställa migrationsrättsliga beslut genom att ”svälta ut” människor genom avsaknaden av möjlighet till vård.

Det är faktiskt både okunnigt, dumt och oförskämt att påstå att migrationsmyndigheter och polis skulle ”svälta ut” människor ur landet! Det är egentligen så dumt uttryckt att det är svårt att ta det till sig, och det är förvånande och nästintill en aning chockerande att det är just en hög politiker som säger så. Migrationsmyndigheter och Polisen har till uppgift – och är enligt lag skyldiga – att se till att personer utan rätt att vistas i Sverige lämnar landet. Enligt lag, alltså. Antingen frivilligt eller med tvång. Denna skyldighet grundar sig i att människor som inte har giltigt tillstånd att vistas i Sverige givetvis inte har rätt att vistas i Sverige. Det har ingenting med att ”svälta ut” någon att göra. Det är faktiskt riktigt pinsamt att landstingsrådet uttrycker sig så. Pinsamt är också följande uttalande:

Vi har i vårt landsting, liksom andra sjukvårdshuvudmän i landet, gjort vad vi har kunnat för att lösa vårdfrågan för de papperslösa. Men en verkligt hållbar lösning, som ger vårdpersonalen tydliga och trygga arbetsförutsättningar, kräver en lagreglering. Därför har vi välkomnat utredningen om vård för papperslösa, som bl.a. Folkpartiet Liberalerna har arbetat hårt för att få till stånd. Och därför är vi så förvånade, och besvikna, över att dess förslag om att lagreglera vård för papperslösa ännu inte har skickats på lagrådsremiss.

Som ansvarigt landstingsråd och politiker kan det inte vara Birgitta Rydbergs uppgift att hitta på sätt att motverka utlänningslagen som stadgar att man måste ha tillstånd eller giltig visering för att leva i Sverige och har man inte det ska man lämna landet. Akut sjukvård har självklart redan alla som befinner sig i landet, även dessa människor som Rydberg kallar ”papperslösa”.

I sitt öppna brev till migrationsminister Tobias Billström fortsätter landstingsrådet:

Jag vill också vädja till er att ompröva beslutet om att utvisa 91-åriga Ganna till ett ensamt liv i Ukraina. Hennes ålder, sjukdom och familjesituation, som den sista levande länken bakåt för familjemedlemmar som samtliga finns i Sverige, borde verkligen passa in i uttrycket ”synnerligen ömmande omständigheter”. Om man vill göra detta humanitära fall till en ekonomisk fråga, så är det nog ett obestridligt faktum att det offentligas kostnader för den migrationsrättsliga hanteringen hittills har varit avsevärt större än de obefintliga kostnaderna för vård och omsorg.

Hur kan ett landstingsråd i Stockholm  skriva något sådant här? Det är ju helt galet. På alla sätt:

1)  Det borde kunna krävas att landstingsrådet känner till att migrationsministern inte kan ”ompröva beslutet om att utvisa 91-åriga Ganna”! I Sverige är ordningen sådan att Migrationsverket är första instans och den som inte är nöjd med beslutet kan överklaga till migrationsdomstol. I vissa, enstaka fall som är av stort allmänt intresse och kan förväntas bli prejudicerande, kan man begära prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen. Inte överklaga, alltså, men ansöka om att MiÖd tar upp fallet om det anses principiellt viktigt. Det har det fall landstingsrådet talar om inte ansetts vara, eftersom lagen är tydlig vad gäller den här typen av anhöriginvandring. Man kan alltså aldrig gå till regeringen/migrationsministern. och be den/honom ”ompröva något beslut!

2)  Det märks att landstingsrådet inte har tagit sig tid att ta reda på hela bakgrunden i just fallet med Ganna från Ukraina. Det borde hon ha gjort innan hon skrev. Men även om hon nu inte har gjort det så borde hon veta att möjligheten att tillämpa begreppet ”synnerligen ömmande omständigheter” är oerhört minimal och att det redan har prövats i den gamla kvinnans fall och inte ansetts vara tillämpligt. Att då vädja till migrationsministern om att han ska gå emot Migrationsverket, migrationsdomstolen och förarbetena i utlänningslagen är knappast vad ett landstingsråd ska göra.

3) Birgitta Rydberg är ute på mycket djupt vatten när hon skriver att: ”Om man vill göra detta humanitära fall till en ekonomisk fråga, så är det nog ett obestridligt faktum att det offentligas kostnader för den migrationsrättsliga hanteringen hittills har varit avsevärt större än de obefintliga kostnaderna för vård och omsorg.” Det här är så dumt så att man inte vet i vilken ände man ska börja… Att hon blandar ihop ett enskilt fall med hela statens ekonomi och rör in ”den migrationsrättsliga hanteringen” i sin soppa gör att man kan undra lite över hur det är ställt med ”kokkonsten”. Dessutom har migrationsministern redan den 18 oktober offentligt uttalat att:

Jag tänker inte som statsråd låtsas som att det inte finns några kostnader förbundet med anhöriginvandring. Vi pratar om många, många miljarder att bekosta en sådan politik.

Fanns det ingen i landstingsrådet Birgitta Rydbergs närhet med kunskaper på området som kunde ha förklarat sammanhangen för henne? Då hade hon knappast skrivit detta mycket märkliga ”öppna brev” till migrationsministern. På hennes höga politiska nivå är det inte bra att, som hon säkert gör, ”mena väl, men det blir så fel”.

Det ska bli intressant att se vad hon får för svar från migrationsministern!

Tillägg den  7 januari 2012: Svarsbrevet från migrationsministern, daterat den 4 januari 2012.

Läs bland annat:
Tobias Billström: Ska till mycket ömmande skäl – Expressen 17.10 2011
Tobias Billström: ”Tänker inte låtsas att det inte finns kostnader – Expressen, 18.10 2011

© Denna blogg!

En migga reflekterar…

En migga reflekterar:

Jag läste det du skrev om Ullenhag och hans ”manifest”. Och även jag lyssnade på debatten på P1 Studio Ett. Frågan om vad invandringen kostar störde mig. Det verkar som om Erik Ullenhag vill förminska kostnaden och Sverigedemokraten Jimmie Åkesson vill få den att framstå som större än vad den är. Är det verkligen så viktigt för oss alla vad varje människa i Sverige kostar?

Sverige har en skyldighet att ta emot asylsökande och ge dem uppehållstillstånd om de har skyddsbehov. Det finns ingen utredningsplikt för asylhandläggare som innebär att vi ska försöka uppskatta vad en person med familj eller utan familj kommer att kosta samhället, vare sig just nu eller i det långa loppet, om de får PUT.

Det känns för mig som att vi är lite vilse i pannkakan just nu. Fokus borde kanske flyttas till:

Vem är flykting, vem är skyddsbehövande,  vilka omständigheter kan anses vara ”synnerligen ömmande”?

Hur kommer det sig att människor som inte fått uppehållstillstånd, eller som fått sina uppehållstillstånd återkallade p.g.a. grova lögner, ändå kan stanna kvar här och bli snyfthistorier i svensk media?  Jag antar att debatten handlade om asylinvandring, men också på området Besök och Bosättning finns frågor som borde tas tag i, så som skenarbete, skenäktenskap etc.

Kommentar: Det är inte så viktigt vad varje människa kostar annat än när det handlar om personer som bedrägligt eller på annat sätt illegalt vistas i landet. De asylsökande som befunnits ha rätt att få uppehållstillstånd på lagliga och konventionsenliga grunder får kosta vad de kostar. Detta har man varit överens om på ett brett politiskt plan, alltså att Sverige ska ge en fristad eller skydd åt personer med flyktingskäl eller andra skyddsskäl så som de definieras i utlänningslagen. Vad det däremot knappast finns folkligt stöd för är, att Sverige ska låta människor som ljuger sig in i landet, som begår grova brott här, som vägrar respektera svenska myndighets- och domstolsbeslut – människor som helt enkelt inte har någon som helst rätt att vistas i landet – vara kvar här och kosta pengar och även skapa den typ av problem och instabilitet som följer när människor lever i ett land illegalt och utanför samhället. Dem vill ett antal politiska partier nu till och med ge rätt till ”gratis” hälso- och sjukvård samt skolgång för sina barn! Alltså illegala invandrare…

Det ter sig, som jag skrivit många gånger tidigare, helt absurt att obetänksamma (finare ord för ”korkade”) politiker står i begrepp att stifta en lag (gratis sjukvård till personer som vistas här illegalt = olagligt), som går stick i stäv med en annan, redan stiftad lag (utlänningslagen som stadgar att den som inte har visering eller uppehållstillstånd omedelbart ska lämna landet), och att dessa lagar ska gälla samtidigt! Och någon måste betala för galenskaperna, nämligen de som har rätt att vistas här, som arbetar och som betalar världens högsta eller nästhögsta skatter! Och folket – som alltså ska betala via sina höga skatter – är som vanligt inte tillfrågat…

© Denna blogg.

Sveriges regering genom sin integrationsminister: ”Sverige är ju – och det ska vi vara glada för – tolerantare än andra länder i Europa. ”

Erik Ullenhag i SR Studio Ett den 20 december 2011:

Foto: Johan Ödmann

Sverige är ju – och det ska vi vara glada för – tolerantare än andra länder i Europa. Vi är mer positiva till invandring och invandrare än många av våra grannländer. Men vi har problem med främlingsfientlighet och rasism i vårt land. Och här behöver vi göra ett omfattande arbete och stå upp mot intoleransen och stå upp mot främlingsfientligheten. För gör vi inte det får vi också svårare att klara integrationen, ärligt talat. Om det är så att Sverige blir intolerantare så kommer vi att få svårare att få utrikesfödda i jobb och lära sig lära sig svenska språket. Men det handlar ju också om att det är ingen tröst för den som drabbas av främlingsfientlighet och diskriminering att vi säger att vi är tolerantare än andra länder. Så den här debatten behöver hela tiden tas.

Kommentar: Vad menar egentligen Ullenhag med ”tolerantare än andra länder i Europa”? Tolerantare mot vad? Mot dumhet? Mot mästrande politiker? Mot ministrar som vill pådyvla sina egna värderingar på alla andra? Den toleransen verkar nog vara på upphällningen i Sverige nu, det torde Ullenhag lätt kunna konstatera om han surfar runt lite. Folk gillar inte att bli mästrade av honom eller någon annan, det framgår bland annat av de kommentar som finns på SR Studio Etts hemsida efter inslaget där Ullenhag orerar. En del, en bråkdel av dem, finns citerade längst ner i den här texten. Det kan också tilläggas, att andra länder i Europa – inklusive våra grannländer – å sin sida är betydligt tolerantare än Sverige mot människor med helt olika åsikter och i inget annat land finns en regering som via sin hemsida, genom statliga uttalanden, vill mästra hela folket på det sätt som den svenska regeringen gör på Ullenhags departements sajt! Ullenhag har dock rätt när han säger: ”Vi är mer positiva till invandring och invandrare än många av våra grannländer.” Grannländernas regeringar och folk har inte samma tolerans och positivitet till en stor asylinvandring. Men det är ju deras – och deras folks – åsikter och val. Sverige. Och Ullenhag styr tack och lov inte utanför Sveriges gränser.

Framförallt så är det så att fördomar, myter bemöts ofta bäst med kunskap. Den som är intresserad av att kunna delta i en diskussion eller undrar om ett påstående stämmer, kan ju gå in på regeringens hemsida och hämta den. Jag tror ju inte att en högerextrem person förändrar åsikter över en natt för att vi lanserar en hemsida utan det krävs ju ett långsiktigt arbete. Men vi ska inte vara i ett läge då vi stillatigande ser på när det sprids fördomar och rena myter. Det är det som är syftet med hemsidan, att den som vill kan hämta information och också sända en tydlig signal att vi står upp för det öppna och toleranta Sverige.

Kommentar: Fördomar och myter bemöts bäst med fakta och för att kunna meddela fakta måste man ha kunskap, det är nog de allra flesta överens om. Därför är det trist att mycket av det Ullenhag tar upp inte är fakta och knappast heller några myter bland folket. Det är snarare han själv som skapar myter och blandar sina egna värderingar med mer eller mindre tvivelaktiga – eller i varje fall osäkra – ”fakta”. Under rubriken Vanliga nätmyter om invandrare och minoriteter kan man således ta del av regeringsföreträdaren, minister Ullenhags egna åsikter, tyckanden, mästranden och – som sagt – inte solklara ”fakta”.

Kommentar: Ullenhag vill inte ”stillatigande se på när fördomar och rena myter sprids”. Men det han kallar ”fördomar”, vad är det? Han är inte konkret med vilka ”fördomar” han menar, vet han ens vad ordet betyder? Nämligen: ”En fördom är ett förutfattat antagande om någon eller något, grundat på tillämpning av en stereotyp uppfattning om en grupp som den eller det som är föremål för fördomen anses tillhöra”. Åsikter, det människor tycker, anser, konstaterar, är inte detsamma som ”fördomar”.

Fördomar, verkliga fördomar, finns absolut. Exempelvis från svenskars (och andras) håll gentemot främst utomeuropeiska människor från företrädesvis Mellanöstern, men också – märk väl! – från utomeuropeiska asyl- och andra invandrare från samma område gentemot svenskar. Dessutom: allt man vet, ser, upplever är alltså inte ”fördomar”, det kan också handla om sådant man helt enkelt bara tycker. Om man t.ex. tycker direkt illa om, och finner det stötande, att kvinnor bär burka eller om man tycker illa om att utländska män inte vill ta kvinnor i hand och uppfattar det som stötande så har det ingenting med ”fördomar” att göra. Att en del muslimer tycker att det är så fel att kvinnor klär sig i korta kjolar, så till den grad att kvinnorna trakasseras i sina bostadsområden, är inte heller ”fördomar”. Det är uttryck för åsikter. Ordet ”fördom” kan inte användas för allt som inte stämmer överens med den egna bilden av hur det ”ska vara”!

Kommentar: Ullenhag säger att ”vi står upp för det öppna och toleranta Sverige”. ”Öppet och tolerant” mot/för/vem/vilka? Lite mer konkretion vore önskvärd. Och, kan man undra, står det någonstans skrivet och lagfäst att alla människor i Sverige ska omfatta den ullenhagska definitionen (som vi inte ens har fått ta del av) av ”tolerant” och ”öppet”? Och vad händer med dem som uttalar att de inte är för ”ett öppet och tolerant Sverige”? Får folk vara emot Ullenhags påbud om ett ”öppet och tolerant Sverige”, eller ska den som eventuellt inte håller med stämplas med någon av stämplarna ”främlingsfientlig” (vad nu det  egentligen betyder), ”fördomsfull” (?) eller rentav ”rasist” (vad han nu menar med det, sedan ordet i Sverige mist sin egentliga innebörd)? Får man vara fördomsfull i Sverige, eller finns det ett förbud mot att ha fördomar? Gäller åsiktsfriheten i Sverige eller har den tagits bort ur grundlagen?

På en fråga från programledaren i Studio Ett om vilka det enligt Ullenhag och regeringen är som sprider myter och fördomar på nätet och vilka de riktar udden mot, svarar Ullenhag:

Det är blandat. Det är ju, som jag sa, inte så att vi har blivit mer intoleranta i Sverige idag än för 20 år sedan, snarare tvärtom. Däremot är nätet ett väldigt effektivt verktyg för alla som vill sprida ett budskap och det vi har sett är att intoleranta krafter och ibland ren främlingsfientlighet använder nätet för ett effektfullt… Sedan är det ju så att nätet lever ju inte sitt eget liv utan det som skrivs där hamnar sedan i ett vardagsrum eller på en arbetsplats eller människor kan möta de fördomar…

Kommentar: Om folk inte blivit mindre toleranta i Sverige de senaste 20 åren, utan snarare tvärtom, varför lanserar regeringen då den här konstiga sajten? Varför går regeringen via den ut och mästrar folk och, dessutom, anklagar alla andra länder i Europa inklusive grannländerna för att inte vara toleranta” (mot vad/vem/vilka har alltså inte definierats…).

Programledaren undrar vidare om det är sajten Avpixlat, som står Sverigedemokraterna nära, som Ullenhag menar, alltså när det gäller spridandet av myter:

Ja, Avpixlat är ett sådant exempel. Tidigare fanns det en sajt som hette Politiskt inkorrekt men det räcker tyvärr med att följa kommentatorsfält på nätet eller följa en diskussion som sker på rätt många bloggar runtom på nätet för att se, att rena konspirationsteorier också flödar och de bör inte stå oemotsagda.

Erik Ullenhag slirar och håller inte ihop resonemanget efter att den inbjudne kommentatorn, Johannes Åman (ledarskribent på Dagens Nyheter) påpekat att Ullenhags och regeringens hemsida är ett hopkok av tyckanden, åsikter, värderingar och en del fakta. Han verkar inte ens riktigt förstå vad det är både Johannes Åman och även Jimmie Åkesson, SD, som också deltar i samtalet, säger. Det är faktiskt skrämmande att en minister som för den svenska regeringens talan inte förstår vad han gör för fel trots att massor av människor (inte bara de medverkande i SR:s Studio Ett) skarpt kritiserar och även fördömer hans påhitt! På frågan från programledaren (som också försöker få Ullenhag att förstå vad han får kritik för): ”Om ni vill avliva myter, varför håller ni er inte, som Johannes Åman säger, rätt stramt till sanningen – det man faktiskt kan påstå?” Ullenhag:

Jo, men vi håller oss stramt till sanningen. Men Johannes Åman säger samtidigt att ”ja men det är inte klockrent vad vi skriver om invandringens kostnader”. Nej, av det enkla skälet att det finns ingen exakt vetenskap när det gäller invandringens kostnader.

Programledaren: ”Varför skriver ni inte det då?”

Ullenhag:

Ja, det är ju det som står. Det är ju det som är svaret på den frågeställningen att det finns studier som pekar åt olika håll, vi vet att över tid så är det så att det är bra för ett land att vara öppet mot omvärlden. Vi vet också att vi behöver ta en… ja, att vi behöver ta en diskussion kring frågor som… Jimmie Åkesson och andra gillar alltid att ”det här får vi inte diskutera”. Det finns ju få andra frågor som diskuteras så mycket som integration.

Johannes Åman, Dagens Nyheter:

Ja, men att säga att det finns studier som pekar åt olika håll, det är inte att krossa en myt! Har man inget bättre att komma med, då ska man inte påstå att man krossar en myt.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=4867440

Läs också kommentarerna till inslaget i Studio Ett. Här några få utdrag, men samtliga kommentarer kan alltså var och en läsa i sin helhet på SR:s hemsida:
- Detta är öppet mål för invandringskritiker.
- Idag fattade jag beslutet att inte rösta på Alliansen nästa val, att de anser att menigheten behöver uppfostras var att gå över gränsen.
- Den här tragikomiska sidan på regeringens hemsida blir nog inte långlivad… Den är ett hån mot folk som kan tänka och inhämta information själva!
- Tror han (Ullenhag) att svenskar är dumma i huvudet?
- Jag har läst ”myterna” och det är ju bara trams, i stort sett alla är ju sanna mer eller mindre (med något undantag).
- Det värsta är att Ullenhag använder regeringens hemsida till propaganda. Det hade jag tyckt vad det än hade rört sig om. Det är helt enkelt inte värdigt ett land som ska kalla sig demokratiskt.
- Vilket förhållande har regeringen till sina medborgare? Skall svenska folket uppfostras av regeringen till att tycka det som regeringen vill?
- Ullenhag biter sig i svansen gång på gång.
- Mitt förtroende för Alliansen rasar.
- Ullenhag föraktar oss svenskar.

Är dessa personer sådana som, enligt Ullenhag, sprider myter och är rasister och främlingsfientliga? Om han anser det, då är vi illa ute. I en stolt (?) demokrati som Sverige, som har åsikts- och yttrandefrihet inskriven i grundlagen, ska man inte behöva acceptera att regeringen via hemsidor och på andra sätt tar sig rätten att styra folkets tankar och åsikter. Särskilt inte som man själv påstår att man ska krossa myter med fakta… Hur var det nu, sa inte Ullenhag själv att:

Sverige är ju – och det ska vi vara glada för – tolerantare än andra länder i Europa.

Om det inte nyligen stiftats en Lex Ullenhag som lyder: ”Du ska inga andra åsikter hava än de jag har”, så är det den grundlagsfästa åsikts-, yttrande- och tryckfriheten som gäller. Än så länge.

© Denna blogg.

En migga: ”Ullenhag måste ha missuppfattat något…”

En migga skriver – apropå integrationsminister Erik Ullenhags artikel på DN Debatt med rubriken ”Myterna på nätet om invandringen måste ifrågasättas” (läs också En migga anser att ”myterna” från s.k. ansvarigt håll måste ifrågasättas):

Lustigt det där att Ullenhag påstår att de asylsökande visst är flyktingar! Migrationsverkets egen statistik för 2011 visar att  30 procent av de asylsökande har fått bifall på sina ansökningar. Sedan kanske domstolen har ändrat några av våra avslag, men det är bara ett par procent, vad jag vet. Av dessa har 2062 fått flyktingstatus.

Med tanke på att över 27000 sökt asyl måste man väl ändå säga att de flesta inte är flyktingar i utlänningslagens mening. Ullenhag måste ha missuppfattat något…

Integrationsministerns påhitt har retat upp många människor både på Migrationsverket (flera miggor har hört av sig), på Newsmill, i kommentarsfält, i bloggosfären. Alla svenskar är inte ointelligenta! De går inte på vilka ullenhagerier som helst. Men kanske får hans slarviga debattartikel och regeringens dito hemsida om ”tolerans” (var det förresten inte fakta han skulle komma med, fakta som skulle spräcka myter? Vad har då ”tolerans” med det att göra?) oanade följder. Oanade för en aningslös minister fjärran från den verkliga verkligheten där resten av folket lever. Kanske har folket fått nog av pådyvlandet av åsikter och trollandet med – och undanhållande av – fakta och börjar kräva att få korrekta uppgifter istället för att matas med regerings-och mediemyter? I så fall har minister Ullenhag – utan att han förstått det själv – gjort en god gärning.

© Denna blogg.

En migga anser att ”myterna” från s.k. ansvarigt håll måste ifrågasättas

En migga reagerar på ytterligare en debattartikel i en lång rad av dylika, av integrationsminister Erik Ullenhag (debattartiklarna från honom står som spön i backen medan lyckade integrationsförsök från samma håll inte gör det):

Ullenhag skriver på DN Debatt idag, under rubriken ”Myterna om invandringen på nätet måste ifrågasättas”. Jag orkade inte ta del av hela texten, då jag redan kort in i artikeln läser:

• Myt: De flesta så kallade flyktingar saknar flyktingskäl.
År 2010 beviljades 9 978 asylsökande personer permanent uppehållstillstånd. Av dem hade 91 procent antingen skyddsskäl eller flyktingskäl. Som skyddsbehövande räknas bland annat människor som löper risk att straffas med döden, utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling och människor som löper allvarlig risk att skadas på grund av väpnad konflikt. Utöver dem som ansöker om asyl här i landet tar Sverige dessutom, i samarbete med FN:s flyktingorgan UNHCR, emot ett par tusen kvotflyktingar varje år. Den som hävdar att kategorin skyddsbehövande inte ska kunna ges en fristad i Sverige menar således att vi ska kasta ut människor som riskerar tortyr eller dödsstraff.

Om nu ”myten” handlar om flyktingar varför blandar då Erik Ullenhag in ”skyddsbehövande i övrigt”? Man får ju inte flyktingstatus bara för att man är ”skyddsbehövande i övrigt”, eller har lagen ändrats?

Kommentar: Om inte ens ministrar i Sveriges regering vet vad som gäller, hur ska man då kunna förvänta sig att representanter för media, folket eller ens miggorna ska veta vad som gör det? Här ovan har en migga kommenterat en enda liten del av Ullenhags påståenden.

En kort undring: Om nu Ullenhag är ute för att bemöta myter med fakta, varför blandar han då in egna åsikter som: ”Jag menar tvärtom att en större mångfald är positiv och är en naturlig del av det svenska”? Det är ju knappast ett faktum, det är hans och mångas åsikt, medan många andra inte alls hyser den åsikten. Åsikter har ju alla rätt att ha – dessutom utan att av en minister i Sveriges regering stämplas som ”främlingsfientliga”! -  men en åsikt är en åsikt, aldrig ett faktum.

En kort undring till: Ullenhag skriver: ”År 2010 beviljades 9 978 asylsökande personer permanent uppehållstillstånd. Av dem hade 91 procent antingen skyddsskäl eller flyktingskäl.” På vilka grunder fick de resterande 9 % asylsökande permanenta uppehållstillstånd om de varken hade skydds- eller flyktingskäl?

Till slut: En f.d. migga kommenterar så här:

Som vanligt när jag hör eller läser något av Ullenhag så tänker jag att om man vill ge sin motståndare en match, så är det en väldigt dålig idé att lägga bollen på straffpunkten och lämna målet. Här staplas floskler, märklig statistik och personliga åsikter ihop till en enda röra.

© Denna blogg.

Finland vill ha en patriotisk nordist som president

Finlands nästa president bör intensifiera det nordiska samarbetet. Det får högsta prioritet när Hbl låter väljarna rangordna de viktigaste politiska frågorna på presidentens agenda. Nästan lika viktig är uppgiften att upprätthålla goda relationer till Ryssland

Folket anser inte att vem som helst är skickad att driva de här frågorna. Könet spelar ingen roll, men presidenten måste vara fosterländsk. Viktigare egenskaper än så finns inte, enligt enkäten.
———-
När de tillfrågade får kryssa för högst 4 av 23 uppräknade egenskaper som en president behöver prioriteras fosterländsk högst, före rättvis, språkkunnig och representativ. Därefter följer epitet som pålitlig, kapabel att ena folket och internationellt inriktad.

Socialpsykologen och statsvetaren Martti Puohiniemi:

Fosterländskhet uppfattas positivt i nästan alla länder, i all synnerhet i Finland. Här anser över nittio procent att det är positivt. Det står för en vilja att inte spränga gränser.

Här finns hela artikeln Finland vill ha en patriotisk nordist.

En annan migga om rapporteringen om den utvisade familjen som bott i Ånge

En annan migga om rapporteringen om familjen som utvisades efter att ha stannat cirka tio år för länge i Sverige:

Vad jag kan se så har både Migrationsverket och dåvarande Utlänningsnämnden (som lades ner den 31 mars 2006) avslagit den nu utvisade ”Ånge-familjens” ansökan på bara åtta (8!) månader. Att familjen inte lämnade landet redan då utan sedan sökt uppehållstillstånd igen, trots avslag och utan att tillföra nya omständigheter, tyder på otroligt dåliga råd från offentligt biträde och kanske också andra i deras omgivning.

De fick besked på bara åtta månader, det tog inte elva år! De skulle ha följt det lagakraftvunna beslutet, fattat i två instanser, och åkt hem efter dessa åtta månader. Då skulle de ha levt legalt i sitt hemland i alla dessa år och inte illegalt i Sverige! Men man ska tydligen kunna välja vilka lagar man vill följa och vilka myndighetsbeslut man kan strunta i.

Kommentar: Varför rapporterar media inte sanningsenligt? Varför påstår man att familjen inte kunnat lämna landet, att den fått ”vänta” i elva år etc när sanningen är en helt annan? Varför får läsarna, lyssnarna och tittarna inte veta att svaret gällande familjens ansökan om uppehållstillstånd i Sverige kom på bara åtta månader och att de, sedan dess, vetat om att de inte får stanna i Sverige? Miggans undran är relevant: tycker asylsökande som fått avslag på sina asylansökningar – och även svenska medier, politiker m.fl. – att man kan strunta i utlänningslagen? Vilka andra lagar kan man i så fall också strunta i? Det vore bra att få det redovisat.

Här är min kolumn på Svenska Dagbladets ledarsida för 1,5 år sedan, som behandlade just frågan om vilka lagar som ska gälla och vilka man kan låta bli att följa:

Vilka fler lagar kan vi strunta i? - 10 maj 2010

Sist, men inte minst: Att eleverna, kamraterna till de tre barnen i den utvisade familjen, är upprörda och ledsna och inte kan förstå varför deras vänner utvisats är fullt begripligt och helt naturligt. Men att varken lärarna eller kommunalpolitikerna förklarar ordentligt för dem vad som hänt och varför, utan i stället lär de unga att det är okej att ställa krav på att utlänningslagen godtyckligt ska sättas ur spel för just den här familjen, det är svårare att förstå.

© Denna blogg.

En migga skriver vidare om fallet med den utvisade familjen som bott i Ånge

Läs först En migga kommenterar utvisningen av en familj i Ånge (16.12 2011)

Samma migga funderar kring – och kommentarer – de fortsatta skriverierna i olika medier om den utvisade ”Ångefamiljen” idag (17.12):

En advokat menar att det kan vara allt annat än lätt för familjen att få pass. Varför det? Uppenbarligen bor de nu i Armenien, i en lägenhet. De sökte asyl i Sverige en gång i tiden. Det sade sig frukta förföljelse eller annan omänsklig eller förnedrande behandling i sitt hemland (vilket är en del av de kriterier som utlänningslagen anger kan ge rätt till asyl eller skydd i Sverige). Ingenting sådant verkar ha hänt dem nu, enligt bland annat Aftonbladet. Men bostaden är undermålig och kall. Familjen är i chock. Ingenting är som i Ånge etc.  Till skillnad mot många andra människor i världen – och även i Sverige – så har de åtminstone någonstans att bo och de har också vatten och mat. Och de befinner sig i sitt hemland. Det kan förstås bli lite pinsamt att försöka komma tillbaka till Ånge i andra identiteter än de tidigare uppgett. Kanske heter Susanna inte Susanna utan något annat. Men hon är fortfarande samma människa och får säkert jobb på ICA.

I flyktinglägren i Afrika försöker mammor hålla sina undernärda barn vid liv. De ammar treåriga barn som väger lika mycket som en svensk nyfödd bebis med sina platta bröst. När jag ser bilder på dem gråter jag. Jag gömmer bilderna för mina egna barn och barnbarn. De här bilderna ser jag inte i Aftonbladet utan i utskick från Läkare utan gränser och Unicef. Aftonbladet fokuserar på annat.

Jag betalar mer än vad jag har råd med till Läkare utan gränser och  till Unicef . Det är viktigare än Ipod  och märkeskläder till mina tonårsbarn.  Jag skulle vilja att alla i Sverige fokuserade på detta, inklusive vår regering och media. Givetvis  skulle jag också vilja att den myndighet där jag själv arbetar skulle förändras. Vi på Migrationsverket träffar ytterst sällan några flyktingar. Ett enormt antal relativt välavlönade och välutbildade anställda, många av oss jurister, tvingas sitta och lyssna på personer som inte vill uppge sin rätta identitet och som inte kan hålla ihop sina lögner. Massor av skattepengar betalas ut till Migrationsverket, ”flyktingadvokater” och domstolarna. Sedan får polisen mer att göra också, eftersom de flesta med lagakraftvunna utvisningsbeslut ändå inte återvänder.

Vi skulle vinna mycket på genom använda pengarna på vettigare sätt, exempelvis genom att hålla barn i afrikanska flyktingläger vid liv tills de kan återvända till sina hemländer, vilket de allra flesta vill och också gör när regeringen eller naturkatastrofen som tvingade dem på flykt är historia.  Presumtiva poeter större än Tranströmer, framtida presidenter, eller bara människor som har rätt till ett liv, går förlorade i i dessa läger medan vi fokuserar på en välnärd familj med oklar identitet som bott i Ånge i tio år utan uppehållstillstånd. Eller också försöker vi rädda noshörningen Nelson alternativt en gammal ek.

© Denna blogg. Endast citat tillåtna, hänvisning via länk görs till detta inlägg.

En migga kommenterar utvisningen av en familj i Ånge

Läs dessa texter för lite bakgrund: En migga: ”De har varit här sedan 2002 och saknar asylskäl” (14.12 2011).

En migga kommenterar utvisningarna av en familj som bott i Ånge:

Lena Mellin skriver i Aftonbladet om att ”regeringens akilleshäl, hjärtlösheten”.

Jag förstår poängen. Men det är ändå bara tomma ord. En socialdemokratisk regering hade inte heller ordnat PUT åt familjen från Ånge. Utlänningslagen,  som Migrationsverket och domstolarna har att tillämpa, är  en produkt framtagen av vår riksdag. I den finns inte utrymme för ”tycka synd om-bedömningar” eller undantag för en omtyckt och  trevlig familj som bott i Ånge.

Migrationsministern talar åtminstone inte med dubbla tungor utan säger som det är!  Lika fall ska behandlas lika inom asylprövning och även inom besök och bosättning.

Sverige ingår nuförtiden, oavsett om man tycker att det är rätt eller fel, i ett större sammanhang, i EU. Det gäller även inom migrationsområdet. Och vi måste följa direktiven från EU.

Jag har ingenting alls emot om vi skrotar hela utlänningslagen och inför fri invandring som innebär att alla som vill bo här kan få göra det och få bostad och socialbidrag om de inte kan försörja sig själva och sin familj.  Det jag är emot är, att media skriver om några få fall som utan något som helst stöd i lagen ”ska få stanna här”, medan andra i samma situation, eller i värre situation, utvisas därför att de inte är värda att skrivas om i Aftonbladet.

Kommentar: På Aftonbladet Debatt kräver ICA-handlaren i Ånge: Låt familjen komma hem till Ånge igen! Men familjen har ju aldrig haft uppehållstillstånd i Sverige! Den har aldrig haft rätt att vistas i landet annat än under den tid asylprocessen tog. Familjen har vetat om att den ska utvisas i åratal, men inte lämna landet, inte styrkt sin identitet, inte visat varifrån den kommer. Så här skriver den välmenande ICA-handlaren:

Jag har haft förmånen att jobba med mamman i den utvisade familjen – Susanna – under flera år. Jag har försökt att hitta sätt att få anställa henne, men det är något som regelverket har stoppat.

Varför är det så svårt för svenskar att förstå att deras egna lagar ska följas? Varför tror människor här i landet att det är okej att bryta mot just utlänningslagen och strunta i att efterleva beslut i domstol som säger att man inte har beviljats rätt att stanna i Sverige? Det är väl klart att ”regelverket” sätter stopp för anställningar av personer som vistas illegalt i landet – i vilket land i världen kan man stanna olagligt och dessutom, samtidigt, arbeta och leva som om ingenting har hänt?

ICA-handlaren fortsätter:

Därför är mitt otvetydiga besked till Migrationsverket och till Sveriges riksdag och regering följande: Jag kommer att utan minsta tvekan och med största glädje att tillsvidareanställa Susanna Danielian som medarbetare i Ica Supermarket i Ånge, om ni bara låter mig göra det.

Vi har en lag om arbetskraftsinvandring i Sverige. Den trädde i kraft för ganska exakt tre år sedan, den 15 december 2008. Enligt den kan en person som har ett erbjudande om ett jobb, med marknadsmässig lön, garanterat för minst ett år framåt och själv kan ordna sin bostad, ansöka om arbetstillstånd med vidhängande tillfälligt uppehållstillstånd, TUT, för ett år. Lämnar Susanna Damelian in en sådan ansökan och får hon en lön som hon kan försörja sig själv och sin familj på samt, givetvis, betala sin hyra, så kan hon beviljas rätten att arbetskraftsinvandra.

Huruvida Migrationsverket beviljar ansökan i detta fall vet jag inte, det är ingen självklar rättighet att få ett arbetstillstånd heller. Verket gör en prövning och familjen har ju trots allt inte styrkt sin identitet och har valt att trotsa lagakraftvunna beslut om utvisning och en jättelik mediekampanj ha iscensatts för att de, som ICA-handlaren skriver, ska få ”komma hem till Ånge igen”. Migrationsverket ska väga in alla delar: lön som kan försörja hela familjen men också om verket kan lita på att familjen denna gång kommer att efterleva svensk lag, i detta fall den lag som reglerar arbetskraftsinvandringen, och att den lämnar landet om premisserna för tillståndet skulle förändras så att man inte längre uppfyller kriterierna för ett arbetstillstånd. Tillståndet för den som kommer till Sverige för att arbeta är nämligen inte permanent utan tillfälligt i minst fyra år.

Jag har sagt det otaliga gånger och säger det igen: svenska medier – i detta fall Aftonbladet – gör ingen en tjänst genom att inte rapportera korrekt och ärligt när de tar upp olika fall av utvisning! Medierna har gjort – och gör – stor skada genom att rapportera ensidigt och ibland rent felaktigt eftersom folk idag har betydligt större möjligheter att själva ta reda på sanningen via olika sociala medier och genom egen efterforskning på olika sätt. Aftonbladet och andra medier har inte hängt med och förstått att de inte längre sitter ensamma högt ovanför folket och kan pytsa ut lite vad som helst till ”Nisse i Hökarängen” (mediebenämning på, enligt mediernas uppfattning, lite halvkorkade ”medelsvenssons”), även sådant som inte stämmer. De dagarna är över.

Och utlänningslagen är inte en lag som man kan välja att inte följa.

© Denna blogg.

Sveriges regering har yttrat sig till Europadomstolen och ansett Ganna Chyzhevskas klagomål uppenbart ogrundat

Sveriges regering har yttrat sig till Europadomstolen om huruvida den anser att den gamla ukrainska kvinnan, Ganna Chyzhevskas anmälan mot Sverige ska tas upp i domstolen.

Regeringen beskriver fakta i målet och skriver om bakgrunden i det här fallet samt framhåller varför svenska myndigheter anser att Ganna Chyzhevskas begäran om uppehållstillstånd ska avslås. I det stora hela handlar det om samma saker som tidigare angetts här på bloggen under rubriken En migga: ”Men just i det här fallet, och i alla andra fall också som rör migrationsområdet, så tycker jag att Billström har varit den enda rakryggade makthavaren.” – 26.10 2011), men texten finns att läsa i sin helhet på nätet, se nedan.

Regeringen finner det relevant att lämna information om vilka förberedelser Migrationsverket gjort för att utvisa kvinnan till hennes hemland. Här berättas om otaliga samtal med henne i augusti och september 2011 om återresan, i närvaro av hennes släktingar. Kvinnan uttalade då, att hon skulle komma att samarbeta med myndigheterna gällande återresan till Ukraina i det fall att hon inte beviljades uppehållstillstånd. Researrangemangen skulle göras, och den 15 september beslöts att Ganna Chyzhevska skulle lämna landet den 4 oktober. I det beslutet angavs att hon skulle återvända frivilligt.

Den 16 september kontaktade kvinnans dotterdotter Migrationsverket och bad att utvisningen skulle uppskjutas för att hon själv skulle kunna följa med sin mormor på resan. Migrationsverket gick med på begäran för att tillmötesgå dotterdotterns önskemål. Den 3 oktober beslöt verket att boka hemresan. Migrationsverket lät förstå att det skulle bestrida kostnaden för dotterdotterns resa så att hon kunde eskortera sin mormor.

Sedan följer stycken där regeringen beskriver den svenska utlänningslagen, begreppet ”synnerligen ömmande skäl” och om huruvida det kan anses skäligt att Sverige ska bekosta vård som inte – vilket stadgas i utlänningslagen – skulle leda till en uppenbar och varaktig förbättring av den sjukas tillstånd. Det sägs också att det faktum att man i Sverige ofta skulle kunna få en bättre vård än i hemlandet kan inte vara avgörande för att en person ska få uppehållstillstånd här. I yttrandet talas vidare om att lagen ger ett ytterst minimalt, om ens något, utrymme för att ta hänsyn till eventuella ekonomiska och sociala förhållanden som en utvisad person kan komma att möta i sitt hemland. Det påpekas att en person som fått besked om utvisning ska lämna landet inom fyra veckor från att det vunnit laga kraft. I en dom i Migrationsöverdomstolen (MiÖd) anges att den som fått besked om utvisning ska respektera domen och vidta nödvändiga åtgärder för att lämna landet.

Regeringen hänvisar sedan till olika domar och beslut bland annat i Europadomstolen, och för långa resonemang kring sina ståndpunkter m.m. Allt finns att läsa i yttrandet. Därefter tas frågan om sjuk- och annan vård i Ukraina upp och regeringen uttalar bland annat att sjukvård i Ukraina är fri, men att det finns stora brister vad gäller tillgänglighet som gjort att bestämmelserna om fri sjukvård kan anses vara föråldrade. Hänvisningar görs till olika dokument som ger en överblickar av sjukvårdssystemet i Ukraina. Vidare påpekar regeringen att frågan om ”synnerligen ömmande omständigheter” tagits upp otaliga gånger av svenska myndigheter och domstolar och att vikt måste läggas vid att myndigheterna uttalat att sådan skäl inte föreligger, vilket framkommer i deras beslut att inte bevilja Ganna Chyzhevska uppehållstillstånd i Sverige. Vård för patienter som är dementa finns att få i Ukraina, och det faktum att det kostar pengar och att det kan finnas andra omständigheter som inte är så goda för utlänningen, ger inte anledning att dra slutsatsen att det skulle stå i strid med artikel 3 i konventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna att Ganna Chyzhevska utvisas. Artikeln lyder:

Förbud mot tortyr
Ingen får utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Regeringen framhåller också i sitt yttrande till Europadomstolen att Ganna Chyzhevska inte får någon omfattande vård eller medicinering i Sverige utan får den tillsyn hon behöver av sin familj. Hon fråntas därför inte någon avgörande vård från det svenska sjukvårdssystemet eller den svenska socialförvaltningen. Ett resonemang följer kring att Ganna Chyzhevskas dotter redan 1992 flyttade till Sverige och att det inte var förrän 2001 som hon själv (GC) ansökte om att få uppehållstillstånd i Sverige för att bo med sin dotter. Dottern själv och hennes familj har haft gott om tid att ordna med kontakter med relevanta institutioner i Ukraina för att tillse att modern får hjälp och tillsyn där, menar regeringen, som även framhåller att släktingarna kan också besöka henne i hemlandet.

Därefter följer ett resonemang kring ett läkarintyg som regeringen inte anser tar hänsyn till alla fakta gällande hennes tillstånd och kring hur Ganna Czyzhevska skulle klara den 2 timmar 25 minuter långa flygresan i sällskap av sin dotterdotter (bra, enligt en annan läkare).

Regeringen avslutar med att uttala att den finner klagomålet som hänvisar till artikel 3 i Europakonventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna uppenbart ogrundad och att det därför ska avvisas av domstolen.

Det här är ett sammandrag, översatt/tolkat från engelska. Det ska ännu en gång tydligt påpekas, att hela regeringens yttrande kan läsas via länken nedan.

Läs regeringens yttrande här.

© Denna blogg.
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 163 andra följare