• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    april 2012
    m ti o to f l s
    « Mar   Maj »
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    30  
  • free counters
  • wordpress visitors
  • RSS samtid&framtid

    • Stories from Sweden, the Humanitarian Superpower” # 13 tisdag, 29 juli, 2014
      . . Stories from Sweden, the Humanitarian Superpower” # 13 Anyone with the slightest insight in human behaviour and understanding of what is needed to create a feeling of belonging and “togetherness” understands that if there is nothing to integrate to — nothing “Swedish”, no feeling of pride in being Swedish etc — then it is impossible for the […] […]

Glada Vappen i Finland

Hufvudstadsbladet idag om det finlandssvenska Valborgsmässo- och första maj-firandet:

Mjöd, struvor, ballonger och majvippor är det traditionella inslaget i vårfirandet på första maj. Men glöm inte heller hemlagade munkringar och sockrade munkar.

I Hufvudstadsbladet finns också recepten på struvor, munkringar och mjöd.

Läs gärna:
Glada Vappen! Mjöd och struvor på Valborg.
– 30 april 2008
Glada Vappen!
– 30 april 2010

Nya återvändanderegler från den 1 maj för asylsökande som fått avslag

Från den 1 maj 2012 gäller nya regler för den som måste lämna landet

Riksdagen har beslutat om nya regler som påverkar den som har fått avslag på sin ansökan och måste lämna landet. Den som har fått avslag på sin ansökan får besked om att han har en viss tid på sig att (frivilligt) lämna Sverige och övriga Schengenområdet. Den här tiden, eller tidsfristen, är olika lång beroende på om man har fått ett beslut om avvisning eller utvisning. Det står i varje beslut om man har två eller fyra veckor på sig att lämna Schengenområdet.

Om man inte lämnar Schengenområdet inom den tiden som står i beslutet meddelas ett återreseförbud. Ett återreseförbud betyder att man inte får resa in i Schengenområdet. Förbudet kan gälla i upp till fem år.

Reglerna har överenskommits av EU-länder och kallas Återvändandedirektivet. Riksdagen har beslutat att reglerna ska införlivas med svensk lag från den 1 maj 2012.

Det kom ett mejl från en anställd på ett HVB-hem. Del 3.

Den HVB-hemsanställdas två tidigare texter finns här: Det kom ett mejl från en anställd på ett HVB-hem. Del 1. (22 april 2012) och Det kom ett mejl från en anställd på ett HVB-hem. Del 2. (23 april 2012).

En del ungdomar uppger rätt ålder och namn först efter de har flyttat ut i eget boende och det gör de för att bördan av att ljuga om sin identitet och sin ålder blir för stor. De kan inte se sig själv i spegeln efter ett tag. Men för andra är det bara ”business”, de går vidare utan att reflektera närmare.

Jag har suttit på Röda Korset med en ungdom som ville hitta sin familj i Mogadishu. När han inte kunde beskriva kvarteret han sade sig ha bott i så kunde inte Röda Korset gå vidare. Det slutade med att vi gick därifrån. Sådant händer emellanåt. Det kan även hända att unga vill vänta med att eftersöka sina familjer. De vill vänta, men ger ingen förklaring till det innan uppehållstillståndet är klart. vill de söka efter familjen, och det genast. Men, ungdomarna brukar ju vara väldigt bra på att hitta sina tidigare försvunna familjer själva, långt innan Röda Korset ens postat informationen till Schweiz, där deras central ligger.

Vi hade en kille från Afghanistan häromdagen som visade ett afghanskt pass i sitt namn med ett visum utrivet. Passet var stämplat Teheran/Iran med ankomst Stockholm-Arlanda. Passets datum hade gått ut. Samma ungdom har nu ansökt om främlingspass och har troligtvis berättat standardhistorien till Migrationsverket. Den lyder:

Han tog sig över gränsen till Iran. Där stannade han ett tag. Sedan smugglades han över bergen till Irak och vidare till Turkiet. Där blev han fängslad och misshandlad. Från Turkiet tog han sig till Grekland där han återigen blev fängslad och misshandlad. När han sedan blev utsläppt så var det en farbror som fixade resan genom Europa, men det var extra svårt då pojken fick hänga i drivaxeln hela vägen till ett land i Europa som hette Sverige (sarkasm). Han hade ingen aaaning om att det var Sverige han kommit till. Slut på sagan. The End.

De flesta ungdomar som kommer från Afghanistan har nog tillbringat nästan hela eller delar av sitt liv i Iran. Det är ingen höjdare där heller då de knappast har några rättigheter som illegala i det landet, men de har knappast asylskäl i Sverige.

Vi får en del killar från Mongoliet. Ingen får PUT och nästan ingen gör något väsen av sig på boendet. Det verkar mest handla om en sorts ”asylturism” eller en ekonomisk grej med grabbarna från Mongoliet. Sedan har vi somalierna som ges PUT i 99,9 % av fallen (trots att de ofta inte ens kommer från Somalia). Men den mest krävande gruppen är de som kommer från Afghanistan. Väldigt svårjobbat med mycket heder involverat i de flesta fallen. Till skillnad mot somalierna som har en mer positiv och utåtriktad attityd så är afghanerna betydligt jobbigare från start och kräver att få det de vill ha när de anländer till boendet. Det har byggts upp ett nätverk i Sverige med ensamkommande afghaner som håller kontakten och utbyter erfarenheter och tips och tricks om hur man skaffar sig det man vill ha.

Det märks en stor skillnad mot för fem år sedan, när mottagandet i kommunerna drog igång på allvar. Då visste inte ungdomarna vad de kunde kräva, men det vet de nu. Och kräver gör de.

Allt detta är observationer som gjorts under många år som anställd på ett HVB-hem. Man får ta det för vad det är, alltså just egna observationer på ett HVB-hem, inte göra det till en sanning som gäller allt och alla. Med stor sannolikhet så har jag också blivit både en aning cynisk och en aning luttrad och har svårt att sortera lögner från sanningar efter alla år på HVB-hemmet. Man är lite trasig liksom.

© Denna blogg. Endast korta citat är tillåtna. Vänligen länka också alltid till originalinlägget.

En före detta migga, en som lyckats ”byta spår”, berättar

En före detta migga som har fått ett jobb inom ett helt annat område, skriver nedanstående till mig i ett mejl och har givetvis gett tillstånd till att texten publiceras:

Jag arbetade till nyligen som asylhandläggare vid Migrationsverket. Det var för mig något av en livlina att skriva till dig, med hänvisning till den absurda situation som allt som oftast uppstod när vi försökte sköta vårt arbete i enlighet med svensk lag. Något som du om någon vet inte är prioriterat på Migrationsverket…

Vi hade en dragning med företrädare för Migrationsverket och frågan om ensamkommande barn upptog en stor del av diskussionen. Företrädaren (som för övrigt är s.k. expert inom BoB) uttalade med stolthet i rösten att ”Sverige minsann tar emot flest ‘ensamkommande barn’ av alla länder i Europa”. Det rör sig om nästan dubbelt så många som tvåan, Storbritannien. Då frågan om varför situationen ser ut som den gör förklarades detta med att

a) Sverige är världsmästare på humant mottagande och att vi i vår outsägliga godhet gör mycket generösare prövningar än (underförstått onda) länder som till exempel (underförstått de hårda, okänsliga och nästintill fascistiska staterna) Norge, Danmark och Finland.

b) I Sverige delar vi minsann ut permanenta uppehållstillstånd. Antingen det eller så får man avslag. Vi håller inte på (som till exempel den kända fasciststaten Norge) med ‘fusk’ (företrädaren för Migrationsverkets ord) med tillfälliga uppehållstillstånd, som man gör väster om Kölen.

c) Företrädare för Sveriges kommuner ska dessutom se den stora inströmningen av ‘ensamkommande barn’ (jag vill minnas att den korrekta termen är ‘minderåriga asylsökande utan vårdnadshavare’ men jag antar att det inte gör sig så bra i den kulörta veckopressen som ”ensamkommande flyktingbarn”) som ett bevis för att vi har ett sådant fantastiskt mottagande (vilket vi i ärlighetens namn har) och att, citat: ”Detta är en kvalitetsstämpel för tjänstemän ute i kommunerna. Man har hört om hur bra X-kommun är, även i Afghanistan, minsann. Det är solidaritet det!”

d) Vidare togs frågan om familjehem upp men det synes råda brist på platser i sådana. Jag fick bita mig i tungan både en och två gånger för att inte påpeka att det kanske inte är alla familjer som är så hugade att ha en man (möjligen en ung man men likväl och i de flesta fall en man) vars språk och bakgrund man inte har en aning om, boende hemma hos sig.

Jag vet inte vart jag ville komma med det här, annat än möjligen att jag ville skriva av mig något av den frustration jag känner när jag deltar i forum som detta. Här befinner sig personer som i allt är att betrakta som välutbildade och välinformerade men likväl nickar medhåll till floskler och accepterade (miss)uppfattningar. Missförstå mig rätt. Jag anser självklart att Sverige ska ha ett humant och generöst mottagande av asylsökande, men när situationen är sådan att inga utgifter är för stora när det gäller vissa grupper samtidigt som det ska sparas på andra, ja då blir det fel. Att man dessutom bortser från lagen och sunt förnuft gör knappast det hela bättre…

© Denna blogg. Endast korta citat ur texten är tillåtna. Vänligen länka alltid till orignalinlägget vid citat eller referat.

Anställd vid hem för ensamkommande minderåriga asylsökande: ”Jag kan inte med gott samvete fylla i information som du vet inte är korrekt.”

Det kom ett mejl… igen. En anställd vid ett HVB-hem för ensamkommande faktiskt och påstått minderåriga asylsökande berättar:

En intressant situation uppstod för ett par dagar sedan. En somalisk pojke som har fått uppehållstillstånd kom till mig med en bunt med papper från Migrationsverket och ville ha min hjälp att fylla i informationen. Det var ansökan om uppehållstillstånd för familjen; mor och far plus syskon. Så här gick samtalet*:

Pojken: ”Jag har mycket papper, kan du hjälpa mig?”
Jag: ”Okej, vad är det för papper? Åh, okej det är ansökan om uppehållstillstånd för din familj, jag förstår.”
Pojken: ”Min familj?……Ja, min familj, det är familj, min mamma mina syskon min pappa.”
Jag: ” Du måste fylla i informationen om din familj själv, det kan inte jag göra åt dig. Jag kan hjälpa dig att fylla i informationen, men informationen måste komma från dig, okej?”
Pojken: ”Uhhh Jag vet inte. Du skriver allt?”
Jag: ”Jag kan skriva bara du berättar för mig var din pappa är född, när han är född. Okej?”
Pojken: ”…….”
Jag: ”Vi börjar med din pappa. Vad heter din pappa?”
Pojke: ”Min pappa?……..uhhh…..Jag vet inte….ah…Jag vet, han heter [. ]”
Jag: ”Var är din pappa född?”
Pojke: ”Jag vet inte, kanske du kan skriva?”
Jag: ”Jag kan inte hitta på information. Om du inte vet så måste du kontakta din familj och ställa dessa frågor. Okej?”
Pojke: ”Shit.”
Jag: ”Shit? Vad är problemet? Du har ju kontakt med familjen, eller hur? Annars skulle du inte sitta här och fylla i ansökningar om uppehållstillstånd.”
Pojke: ”Inga problem, du hjälper mig okej? Du kan skriva allt.”
Jag: ”Nej, det går inte. Jag vet ingenting om din familj. Du måste bidra med detaljer om din familj, eftersom det är dina syskon och föräldrar som vill söka. Vi får ringa till din gode man så får ni tillsammans fylla i ansökningarna för jag kan inte med gott samvete fylla i information som du vet inte är korrekt.”
Pojke: ”Varför?”
Jag: ”För att det är fel att ge Migrationsverket fel uppgifter.”
Pojke:” Fel?”
Jag: ”Ja, fel mot svensk lag.”
Pojke: ”Okej.”

*Viktigt att notera att vi hade en tolk som översatte så det handlar inte om brister i kommunikationen mellan oss*

Sedan dess har pojken varit runt till alla i personalen för att få dem att skriva ansökningarna åt honom. Det är inte så att han inte kan skriva själv, för ansökningarna är på engelska och det språket kan han. Det är bara ett litet problem: han vet inte några detaljer om familjen och han vill att någon ska fylla i information som han inte har eller inte vill ge. Kanske handlar det om att förfalska ansökningarna, vem vet? Eller det kan handla om att någon i familjen inte är släkt utan vill åka med till Sverige mot betalning. Den här killen slapp identifiera sig så varför ska då denna ansökan vara så viktig?  Hur som helst så framstår detta som helt uppåt väggarna.

Kommentar: Med de lösa regler som bland annat Miljöpartiet vill införa – att även ”icke-biologiska barn” (??!!!?) ska få komma till Sverige på anhöringanknytning, skulle killar som denna kunna tjäna en rejäl hacka på att sälja hitresor för allehanda icke-biologiska släktingar. Säkert hjälper någon snälldum person honom också att fylla i sina påstådda föräldrars och påstådda många syskons, kusiners, fostersyskons och andras namn. Welcome to Sweden!

© Denna blogg. Endast korta citat tillåtna. Var vänlig länka alltid till originalinlägget.

Riksdagsledamot på DN Debatt: ”Unga män över 18 år ska inte behandlas som barn”

På DN Debatt, under rubriken Unga män över 18 år ska inte behandlas som barn, skriver idag riksdagsledamoten Staffan Danielsson, C, en text som måste ha legat i pipe line hos inte bara honom utan många andra, i många år, men inte kommit ut förrän nu. ”Bättre sent än aldrig”, heter det, även om det redan är – som min mormor brukade säga – ”för sent att stiga tidigt opp”.

Staffan Danielsson talar klarspråk, sakligt och lugnt, även om han i det rådande åsikts- och yttrandefrihetsklimatet i Sverige tar på sig såväl livrem som hängslen och säkerhetsnålar, vilket många andra också upplever att de måste göra när de skriver om heliga kor som inte gärna får diskuteras ens på korrekta och faktamässiga grunder. Han skriver bland annat:

Antalet ensamkommande flyktingbarn (under 18 år) har ökat kraftigt i EU under 2000-talet, från 2 procent av de asylsökande till 10 procent. Totalt i världen sökte mer än 15.500 ensamkommande barn asyl 2010, vilket utgör cirka 4 procent av det totala antalet asylsökande. Flest kom till Sverige (2.400). De ensamkommande domineras av pojkar från Afghanistan och Somalia.

Och:

Orsaken till att antalet ensamkommande under 18 år sjunkit så kraftigt i Norge och Finland torde ha samband med att man infört ålderstester i tveksamma fall genom handledsröntgen och tandundersökning, samt att man har något mer restriktiva principer än Sverige bland annat för att utfärda uppehållstillstånd. Testerna är frivilliga men avvisar man dem innebär det nackdelar i den fortsatta utredningen.

I Danmark genomfördes år 2009 120 åldersundersökningar där 73 procent av de undersökta bedömdes vara 18 år eller äldre. Av de 83 åldersundersökningar som genomfördes på asylsökande i Finland 2010 bedömdes 50 vara över 18 år. År 2010 genomgick 600 personer åldersundersökning i Norge. 289 av dessa personer, eller 48 procent, bedömdes då vara 18 år eller äldre.

Den centerpartistiske riksdagsledamoten har gjort det, som man förväntar sig av ansvarstagande ledamöter i Sveriges lagstiftande församling: lyft upp katten på bordet och sett den stora elefanten mitt i rummet. Kanske har han rentav läst min bok Inte svart eller vitt utan svart och vitt, som jag varmt rekommenderar alla riksdagsledamöter att läsa. Den kan laddas ner i iPad och på andra läsplattor men finns också, har jag hört, att låna i riksdagens bibliotek, men bara i ett exemplar… Har man tagit del av berättelserna i den kan man inte längre låtsas som det regnar. Vi är många som i åratal har skrivit om det han tar upp, men inte på DN Debatt och inte utifrån en position som riksdagsledamot med ansvar för att lagar och regler efterlevs i Sverige och med ansvar för landets och folkets bästa. Här är några av mina senare texter (fler finns bland annat i min bok där även personal på HVB-hem berättar om hur det är att ”ta hand om” många påstått minderåriga som är långt ifrån just det):

Finland och Norge: allt färre ensamkommande minderåriga asylsökande. I Sverige ökar de kraftigt. -4 mars 2012
”Det vore mer humant att låta alkoholiserade schizofrena galningar bo på boendet, för personalens skull alltså. Det vore att ständigt ha semester.”
– 6 mars 2012
Varför ser det så annorlunda ut i Sverige jämfört med i grannländerna?
– 16 mars 2012
40 procent går till 5 procent
– 26 mars 2012
På Migrationsverket har man upptäckt att asylsökande unga ljuger om att de kommit ensamma
– 13 april 2012
Skillnaderna på asylområdet är stora mellan Sverige och Finland
– 18 april 2012

© Denna blogg. Endast korta citat är tillåtna. Vänligen länka också alltid till detta originalinlägg.

Finland. Tidningen Aamulehti: ”Statistiken talar sitt karga språk”

Den 25 april rapporterade tidningen Aamulehti (=Morgonbladet) i en artikel: Karu tilasto: Lähi-idän miehet syyllistyvät Suomessa raiskauksiin hälyttävän usein (Karg statistik: Män från Mellanöstern gör sig i Finland alarmerande ofta skyldiga till våldtäkt). Aamulehti är en av de större dagstidningarna, partipolitiskt obunden:

Våldtäktsstatistiken talar sitt råa språk om integrationspolitikens misslyckande: var tredje våldtäktsdömd är en utlänning.

Enligt specialistplanerare Hannu Niemi vid Rättspolitiska forskningsinstitutionen (Oikeuspoliittinen tutkimuslaitos) gynnar politikernas tystnad Sannfinländarna, som ofta påminner om våldtäktsstatistiken. Han säger:

– Det finns ingen anledning att dölja den här statistiken.

34 procent av alla som dömdes för våldtäkt åren 2006-2009 var utlänningar. Siffrorna har legat på samma nivå under flera år, trots att det endast finns ca 3 procent utlänningar i Finland.

Våldtäktsbrotten är koncentrerade huvudsakligen till vissa bestämda grupper utlänningar. Mest är det unga män från Mellanöstern som begår brotten. Särskilt bland irakier är statistiken grym. Förra året misstänktes irakier för 31 våldtäkter, vilket är 5 procent av alla våldtäkter. Irakierna är ca 0,1 procent av Finlands befolkning. År 2009 var 23 irakier misstänkta för våldtäkt och 2010 var antalet 29.

Specialistplanerare Hannu Niemi vid Rättspolitiska forskningsinstitutionen:

– Det finns grupper vilkas inställning till kvinnor och våldtäkter är annorlunda. I deras hemländer ser man på kvinnor som går i korta kjolar och är lite berusade, på ett annat sätt än man ser på dem i Finland

De flesta av de våldtäktsmisstänkta irakierna bor i Finland.

Så lyder alltså artikeln i Aamulehti i översättning från finska.

© Denna blogg. Översättning © Merit Wager.

Nytt omdöme om boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt: ”Undersökande journalistik, väl dokumenterad. I bokform.”

Här finns de recensioner som gjorts och de omdömen som avgetts om boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt. Miggor berättar.

Ett nytt omdöme har lagts till. Det kommer från bokförläggaren Karl Beijbom (Beijbom Books), tidigare också reporter, chefredaktör, redaktionschef m.m. i medievärlden. Hans – och andras – recensioner och omdömen kan läsas här.

Migrationsverkets prognos för asylsökande och anhöriga 2012-2013: 174.500 personer

Lättnader i kraven på att identifiera sig för anhöriga som vill förenas med familje­medlemmar i Sverige väntas leda till att många fler anhöriga kommer att söka uppehållstillstånd här. Migrationsverket prognosticerar att antalet förstagångs­ansökningar från anhöriga blir då totalt 59.500 i år och 53.000 nästa år, d.v.s. 112.500 nya anhöriga till asylinvandrade på två år. Huruvida krav ställs på att man ska ha bostad och kunna försörja sina familjer i dessa fall vet jag inte, men gissar att sådana krav inte ställs. Jag ska dock försöka ta reda på fakta via Migrationsverket, som inte anger något om detta i sin information till allmänheten.

De nya id-kraven (att man inte behöver styrka sin identitet vid asylansökan i Sverige) väntas även föra med sig att fler människor söker asyl i Sverige eftersom de vet att det är möjligt för familjen att komma efter. Det är ett av skälen till att Migrationsverket i prognosen också höjer intervallet för antalet asylsökande till 28.000—36.000 per år. Det är en höjning med 2 000 i förhållande till det intervall som Migrationsverket tidigare har räknat med. Migrationsverket anser det mest sannolikt att det kommer cirka 31.000 asylsökande i år och nästa år.

Migrationsverkets prognos gällande asylsökande och anhöriga för 2012 och 2013 är således 112.500 plus ytterligare 62.000 = 174.500 nya asylsökande och anhöriga på den korta tiden av två år. Förutom alla de som kommit förra året, året innan, året dessförinnan och flera år tidigare. Åren efter 2013 ska sedan anhöriga till dem av de 31.000 asylsökande som kom 2012 plus de 31.000 som kom 2013 och som fick PUT i Sverige, också kunna komma hit.

Några  enkla och raka frågor som inställer sig är:
Vem/vilka ska försörja alla dessa människor, och hur?
Hur ska de någonsin kunna integreras i det svenska samhället, lära sig de normer och värderingar som råder i Sverige, lära sig lagarna, som vi vet är en medborgerlig skyldighet att känna till och efterleva?
Hur ska de alla lära sig svenska, vilka ska lära dem?
Varifrån ska alla tolkar tas som kommer att behövas i asyl- och anhöriginvandringsprocesserna, vid läkarbesök, vid besök hos myndigheter, vid rättegångar?

Och, till slut:
Varför har Sverige sänkt kraven på styrkt identitet?
Varför är det i Sverige inte av intresse att veta vilka man hyser inom sitt lands gränser?

I bland annat Finland, Danmark och Norge minskar antalet asylsökande. Där ställs krav på att människor ska styrka sin identitet (icke styrkt identitet kan förekomma endast i undantagsfall, inte vara nästan regel som i Sverige) och man följer också sin egen utlänningslag.

Källa vad gäller prognoserna: Migrationsverket.

Det är på tiden!

Det är på tiden att riksdagsledamöter, de som ska vara medborgarnas representanter i den lagstiftande församlingen, börjar titta på hela migrationsområdet med lite nyktrare och klarare blickar än hittills. Att sopa under mattan, att inte säga som det är, det är skadligt för alla de representerar, såväl svenskar som invandrare och dem, som söker och bör få asyl.

Gunnar Axén, moderat ledamot i Socialförsäkringsutskottet, och Staffan Danielsson, centerpartistisk ledamot i Försvarsutskottet, har båda uttryckt sig på det här balansgångsområdet med tydlighet, klarhet och utan tillstymmelse till något som ens deras värsta fiender kan anklaga dem för. Som ”främlingsfientlighet” och ”rasism”, de gängse tillmälena som en del gärna klistrar på andra som problematiserar och uttrycker oro eller förklarar sammanhang som dessa etiketterare inte vill se och höra.

Gunnar Axén skriver den 23 april på Brännpunkt i Svenska Dagbladet under den av tidningen satta rubriken Vi kan behöva dra in arbetstillstånd bland annat att:

Samtidigt måste vi vara medvetna om de många utmaningar som finns gällande arbetskraftsinvandringen. På senare tid har det uppmärksammats hur oseriösa arbetsgivare handlar med arbetstillstånd för att tjäna pengar på något som kan beskrivas som människosmuggling. Våra i grunden framgångsrika regler för arbetskraftsinvandring får inte missbrukas på detta sätt och sådana problem ska självklart åtgärdas.

Sverige ska inte acceptera att dess lagar och regler bryts mot. Varken på arbetskraftsinvandringsområdet eller på asyl- eller anhöriginvandringsområdet. Om riksdagsledamöterna inte är beredda att se till att den reglerade invandringen upprätthålls, då sviker de sitt uppdrag gentemot dem de representerar. Lagar har stiftats av dessa representanter för folket och när de missbrukas och utnyttjas så ska riksdagsledamöterna reagera med kraft. Uppehållstillstånd ska också dras in för personer som erhållit dem på falska grunder. Lika välkomna som de, som har flyktingskäl eller skyddsbehov enligt utlänningslagen ska vara, precis lika ovälkomna ska bedragare, kriminella och andra som kommer för att utnyttja de svenska systemen vara.

Staffan Danielsson skriver på sin blogg den 15 april under egen rubrik Ensamkommande flyktingbarn till Europa, Sverige i överlägsen topp bland annat att:

Under 2010 och 2011 tog Sverige emot överlägset mest asylansökningar i Europa av ensamkommande flyktingar under 18 år, 5050 st. Tvåa var Storbritannien med 2.641 st och trea Belgien med 1.941.

Den här frågan diskuteras sällan av politiker i de etablerade partierna. Jag är självfallet för en öppen och generös invandrings- och flyktingpolitik i Sverige, men jag tycker att det är befogat att diskutera varför ensamkommande flyktingar till Europa i så oerhört hög grad väljer att söka sig till Sverige. Vi vet att våra mottagningsresurser är ansträngda, och om utvecklingen i Afghanistan och Somalia går åt fel håll torde anströmningen kunna öka väsentligt.

Det är alla riksdagsledamöters skyldighet att agera för landets och folkets bästa. Det är deras ansvar och skyldighet att se till att statliga myndigheter och verk som getts uppgiften att bedöma ansökningar som gäller arbetskrafts- och annan invandring agerar efter de lagar som stiftats av riksdag och regering och att Polisen gör sitt jobb när det gäller att utvisa dem som inte ska vara här. Det ligger också i allas intresse att de, som befinns ha rätt att stanna i Sverige tas emot och behandlas väl och att samma rättigheter, men också skyldigheter, tillkommer dem liksom alla andra som lever här.

© Denna blogg. Vid kort citat eller referat, var vänlig länka alltid till originalinlägget.

Det kom ett mejl från en anställd på ett HVB-hem. Del 2.

Det kom ett mejl för en person som arbetar på ett hem för påstått ensamkommande (långt ifrån alla kommer ensamma) faktiskt minderåriga (många är under 18 år) och påstått minderåriga (många är över 18 år) asylsökande unga. Detta är del 2 av hennes text (läs del 1 här):

Det är alltså okej att ringa till socialsekreterare och begära ut en åldersbedömning av ungdomar på vårt boende, men inte okej att som handläggare begära en handledsröntgen? Det händer nu. Socialsekreteraren blir nervös och vem ringer han då? Jo, till personalen på boendet för det är den som har kunskap om detaljerna.

Av en slump kommer det fram att socialsekreteraren ämnar berätta vad personalen på boendet för minderåriga asylsökande som kommit ensamma gör för bedömning av en persons ålder. Och som en god socialsekreterare informerar han/hon ungdomen exakt vad personalen sagt. Hon förstår inte vad detta kan innebära för personalen på HVB-hemmet och för verksamheten i övrigt. Om en av dessa ungdomar får reda på att personalen gör bedömningen att han är äldre och genom detta sätter käppar i hjulet för hans jackpot (=att skaffa sig uppehållstillstånd i Sverige), så blir det krig. Det här är så viktiga saker för en människa – att få stanna i Sverige – att dödshot kan förekomma och det ska inte personal på ett HVB-hem behöva genomlida.

Det här hade inte socialsekreteraren tänkt på, utan gick enbart efter Socialstyrelsens regler. Vilket är helt korrekt. En ungdom har normalt rätt att veta vad de vuxna pratar om när det gäller hans/hennes livssituation. Socialsekreteraren utgick också från att handläggaren på Migrationsverket skulle berätta för ungdomen om att personal hade inkommit med information, detta såg hon som självklart. När det uppdagades, bestämde vi i personalen på HVB-hemmet att möta dessa begäranden av åldersbedömningar med ”inga kommentarer”. Det finns inget alternativ.

Vi vill inte göra bedömningar eller utlåtanden om vi inte kan göra det utan att bli uthängda av andra myndigheter som inte har tillräckligt med självförtroende att själva begära en handledsröntgen eller själva stå för bedömningen. Det funkar inte för oss för vi lever med ungdomarna 24/7. Så från vår sida är det stopp nu. Det är upp till handläggaren att göra bedömningen själv.

Allt detta är frustrerande och gör att asylprocessen blir än mer clownartad!

Läs även del 1 av samma person!

© Denna blogg. Det är endast tillåtet att citera kort ur texterna på denna blogg. Länka dessutom alltid till originalinlägget, så att läsarna får en korrekt bild av vad som står att läsa här.

Det kom ett mejl från en anställd på ett HVB-hem. Del 1.

Det kom ett mejl för en person som arbetar på ett hem för påstått ensamkommande (långt ifrån alla kommer ensamma…) faktiskt minderåriga (många är under 18 år) och påstått minderåriga (många är över 18 år) asylsökande unga. Detta är del 1 av hennes text som handlar om det som avhandlas i texten You’re damned if you do, you’re damned if you don’t:

Jag läste din text som handlar om att Migrationsverket i media påstods ha gillrat en fälla mot en asylsökande i verkets lokaler.

Det låt som ett avsnitt ur The Twilight Zone! Personal på enheten menar alltså att det är fel att myndigheten samarbetar med andra myndigheter? Att det är fel när man gör det som är rätt både för Sverige och personen i fråga?! Hur tänker man då? Är inte den här situationen ett direkt bevis på varför vår asylpolitik har havererat? Att anställda på en ”migrationsmyndighet” motsätter sig att polisen gör sitt jobb men även att deras egen myndighet gör sitt jobb. Detta är helt absurt. Sådant här existerar inte i andra länder. Tänk er detta scenario i USA! Där skulle de anställda få gå direkt.

Chefen på den enhet på Migrationsverket där det hela inträffade bör se över om det jobbar människor på enheten som är direkt olämpliga för uppdraget. Det kanske handlar om fenomenet ”not in my backyard”. Det är okej att polisen tar personer i förvar någon annanstans (!), men ”inte på vårat kontor”. För då blir det känslosamt (så hemskt!) och den asylsökanden kanske inte litar på oss (så hemskt!) och han kanske tycker att vi är dumma (så hemskt!). Men personalen måste väl inse att den jobbar för en i princip juridisk institution, en statlig myndighet där besluten lutar sig mot svensk lag? Varför ser den sig inte som en del av rättsväsendet och utgår från att man ska följa stiftade lagar och samarbeta mellan myndigheter för att skydda Sverige och Sveriges intressen.

Kanske jämför personalen på Migrationsverket sitt verk med andra statliga myndigheter som Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen? Jag har en krypande känsla av att det är precis det de gör. ”Jag är ju bara en statligt anställd. Jobbiga bedömningar får någon annan göra”.

Detta får mig att tänka på en annan sak…

Läs del 2 (som kommer snart) av texten från samma person.

© Denna blogg. Det är endast tillåtet att citera kort ur texterna på denna blogg. Länka dessutom alltid till originalinlägget, så att läsarna får en korrekt bild av vad som står att läsa här.

You’re damned if you do, you’re damned if you don’t

Jag ombads i går (den 20 april) av några medier att kommentera att en man som den 14 mars kom till Migrationsverket för ett samtal om hans översändande till det första Schengenland, av polis som fanns på plats hämtats och överfördes till förvaret, där han får vistas tills han lämnar Sverige. Jag sysslade med helt andra saker under gårdagen och kände inte till fallet. Till skillnad från många andra ”experter” så uttalar jag mig aldrig lättvindigt och helst inte utan att ha hela bakgrunden klar för mig. Men idag har jag läst lite om fallet och är beredd att kommentera det som hände. Dock alltså endast på grundval av medieuppgifter, vilket är viktigt att påpeka.

Det är inte så att jag ofta jag håller helt med chefspersoner inom Migrationsverket, men denna gång instämmer jag till fullo i vad verksamhetschefen Caroline Henjered säger i GP den 20 april i en artikel med rubriken Kritik mot ”fälla” för asylsökande:

Ett bra jobb. Vår grundregel är solklar. Man ska alltid kommunicera med den enskilde först, innan man kommunicerar med en annan myndighet. Men i vissa lägen, med upprepade händelser av olika art, kan synnerliga skäl uppstå.

Läser man vad olika medier rapporterar om händelsen så inser varje tänkande människa att här faktiskt funnits just ”upprepade händelser av olika art” och att ”synnerliga skäl” därför uppstått:

* Mannen befann sig här illegalt. Han skulle överföras till ett annat land enligt Dublinförordningen – som Sverige undertecknat – för att få sin asylansökan prövad där. Han hade inte rätt att få sin ansökan prövad här och skulle överföras till det första land inom Schengenområdet som han anlänt till för att få den prövad där. Ju förr överföringen sker, desto bättre både för honom och för Sverige. För honom för att han annars vistas här illegalt (=olagligt) och riskerar att utnyttjas vid svartjobb (=olagligt). För Sverige för att det finns lagar som reglerar vilka som har rätt att få sin asylansökan prövad här och vilka som inte får det.

* Mannen hade uteblivit från flera tidigare möten som han kallats till. Det är Migrationsverkets och Polisens uppgift att se till att människor som inte har rätt att vistas i landet inte heller gör det. Myndighetssamarbete har efterlysts av många och här samarbetade myndigheterna. Polisen hade inte kallats dit om mannen hade kommit vid första kallelsen och inte valt att strunta i Migrationsverkets upprepade kallelser. Här handlade det dessutom om samarbete med ett annat land, som enligt Dublinförordningen ska pröva den här personens asylansökan.

Att påstå att det faktum att poliser fanns på plats och att det var ”närmast en fälla” är fel. Det är Polisens skyldighet att se till att människor utan tillstånd att vistas i landet reser härifrån och när de inte gör det och inte respekterar lagen i Sverige så är det Polisens skyldighet att agera. Det kan knappast kallas en fälla, utan det är ett sätt att se till att personerna ifråga lämnar landet.

Migrationsverkets verksamhetschef Caroline Henjered påpekar i artikeln i GP att Migrationsverket går balansgång mellan två uppdrag: dels att medverka till att fattade beslut verkställs, dels att ha en öppen kommunikation med den enskilde, exempelvis en asylsökande. Hon har helt rätt i detta och det är inget att uppröras över.  Dessutom förtjänar hon inte kritik för Migrationsverkets agerande, eftersom både Migrationsverket och Polisen har agerat korrekt i detta fall. Tvärtom bör man vara glad för att myndigheterna samverkar och att man ser till att människor som inte har rätt att vistas i landet lämnar det.

Ska vi ha den reglerade invandring till Sverige som riksdag och regering beslutat och lagstadgat om, inbegripet asylinvandring, så måste ju myndigheterna göra sitt jobb både i början, i mitten och i slutet av den rättsliga (asyl)processen. Och var och en kan själv fundera över vilken tjänst man gör människor om man låter dem fortsätta vistas här illegalt, efterlysta av Polisen som ändå hade ”haffar” dem förr eller senare?

Notera: Migrationsverket har inga poliser gömda (!) vid återvändandesamtal med personer som ska avvisas! Förutsatt att de kommer på den första myndighetskallelsen och respekterar svensk lag.

Läs också:
Migrationsverket gjorde inget fel enligt chef – Värmlands Folkblad 20 april

OBS! © Denna blogg! Endast korta citat är tillåtna och länkning till originaltexten ska alltid göras.

En migga igen: ”Alla krav på verkstadsgolvet att öka produktionen motverkas hela tiden av att vi ska bära dessa stabsnissar på våra ryggar.”

Det går helt enkelt inte att med gott samvete undanhålla läsarna miggornas berättelser helt! Ett stort antal av deras texter har samlats i manuset till nästa bok och har inte publicerats här på bloggen. Jag hade inte tänkt lägga ut deras berättelser alls här på bloggen mer, eftersom de ska publiceras i en ny bok om två år. Men så kommer ett mejl som detta, som jag både anser och inser måste publiceras redan nu. Så har jag åtminstone vidarebefordrat det idag, den 20 april, även om – som vanligt –  inga s.k. ansvariga kommer att låtsas om något. Alltså, text från en migga:

Alice i Underlandet

Undrar hur den nye GD:n kommer att känna sig? Han kommer trots allt från en del av rättsväsendet där lag och rätt, utredningar, främja den som har rätt men beivra den som inte har det, etcetera och så vidare är ledord. Och så hamnar han i den del av statsförvaltningen som sitter och administrerar organiserat bedrägeri. Och som försöker göra det med skygglapparna på dessutom. Och med en jättebyråkrati dessutom.

Vår nye GD kommer till att börja med att finna att Migrationsverket älskar byråkrati. Vi hade en ”chefsförtätning” för några år sedan när det också infördes särskilda avdelningschefer. Det var ett gott syfte med det förslaget, att minska avståndet mellan anställda och arbetsgivare och skapa en bättre kommunikation mellan dem. Det är bara det att om detta hade lett till ett konkret positivt resultat så hade vi sett en sådan analys. Den lyser däremot med sin frånvaro.

Migrationsverket älskar ”experter” och ”stabspersonal”. Ja, verket älskar dem så mycket att det har införts hela verksamhetsområden som består av sådana. Och i linjeverksamheten så har exempelvis verksamhetsområde BBM (Besök, bosättning och medborgarskap) inte en utan numera två centralt placerade expertenheter. Plus en stab. Enligt telefonlistan så är de fler än 30 personer. Det motsvarar alltså två ordinära prövningsenheter!

Nu har det också upprättats ett särskilt centralt placerat ”Lean-centrum”. Och alla i ”Entourage Lean” som en gång väl börjat bära på pärmar, läsa statistik och skapa powerpoint-presentationer, ja de tycker att detta är så trevligt så de återvänder sedan inte till prövningen. Alla krav på verkstadsgolvet att öka produktionen motverkas hela tiden av att vi ska bära dessa stabsnissar på våra ryggar. Och så har de mage att peta oss i ögonen med siffror!

BBM, förresten, har nu något som heter ”elektronisk ansökan”. D.v.s. allt ska lösas via internet. Såvitt jag förstår kan numera en person bluffa sig till ett tillstånd. Det enda den sökande behöver är en dator, två olika e-postkonton och en kapad identitet på någon svensk. Alltså, någon någonstans kollar först i det svenska folkbokföringsregistret – som är offentlig information – och hittar någon svensk person i lämplig ålder som står som ogift. Skickar sedan in en elektronisk ansökan med denna kapade person som blivande sambo. Anger samtidigt att denna kapade person har en viss e-postadress. När Migrationsverket skickar bekräftelsen till den kapade personen så kommer meddelandet till vem då? Jo, den sökande som alltså håller sig med två e-postkonton. Allting spricker givetvis två år senare när det ska till en ansökan om förlängning och den kapade ska infinna sig personligen för en PUT-utredning. Men den dagen den sorgen…

© Denna blogg. Endast korta citat tillåtna och länkning ska alltid göras till detta originalinlägg.

”Ska jag vara ärlig så är det många som ljuger.”

Kanske har mina ihärdiga miggors inside-rapportering på bloggen och i min bok bidragit till att gammelmedierna nu börjar bli tvungna att rapportera mer allsidigt?

Här bekräftar en migga, med namn och allt i Arbetarbladet under rubriken Drömmen om ett bättre liv räcker inte, exakt samma sak som flera av miggorna säger i min bok om lögnerna för att man vill ha ett bättre liv (vilket alltså inte är detsamma som att söka asyl och som det inte finns stöd för i utlänningslagen):

Ska jag vara ärlig så är det många som ljuger.

Arbetarbladet skriver – precis det som miggorna sagt till mig i åratal:

Enligt Christian Blackmon kommer de flesta till Sverige för att de drömmer om ett bättre liv. Men fattigdom eller svåra förhållanden räcker inte för att få asyl enligt de svenska lagarna.

Som sagt: Detta – och mycket annat – finns att läsa om i boken, som innehåller berättelser om fyra års asylhaveri i Sverige. Ett haveri som drabbar alla inblandade, alla:

*  de asylsökande med faktiska asyl- eller skyddsskäl
*  de asylsökande som ljuger och blir kvar här under usla förhållanden eller som blir kriminella varvid det dessutom drabbar samhället och de enskilda individer som blir föremål för kriminaliteten
*  den del av folket som arbetar och betalar skatt och bekostar den enorma ”asylindustri” som växt fram som bekostas av skattemedel och som många blir rika på
*   hela samhället på sikt

År efter år har miggorna redogjort för vad som händer bakom kulisserna; hur människor ljuger, bedrar, hotar och trakasserar för att få försörjningsinvandra till Sverige. Ingen har brytt sig, inga politiker har lyssnat på miggorna. Ingen har heller funderat över om det möjligen kan vara något fel i de svenska systemen när Sverige ensamt gått allt längre åt ett håll medan alla andra länder i Norden och EU gått åt ett helt annat håll. Andra länder accepterar till exempel inte att asylsökande stannar kvar år efter år trots lagakraftvunna beslut om avvisning. Andra länder skapar inte regler som avviker från deras egna utlänningslagar, regler som säger att asylsökande inte måste styrka sin identitet. Andra länder tillåter inte att 96 % av alla som säger sig vara ”asylsökande” och alltså inte styrkt sin identitet, kan belasta asylsystemet på grundval av falska uppgifter om både namn, ålder, nationalitet och hemland och andra länder beviljat inte PUT åt vuxna män som ”flyktingbarn” när de påstått sig vara 17 år och det inte verkar vare sig troligt eller  rimligt att så är fallet.

Läs boken! Den innehåller sanna berättelser ur miggornas (och en del andras) verkligheter. Kritiken och frustrationen vänder sig så gott som enbart mot oansvariga svenska politiker och, enligt miggorna, icke kapabla generaldirektörer genom åren samt ”gammelmedia” som i alla år vägrat rapportera allsidigt.

© Denna blogg. Endast korta citat tillåtna. Länka alltid till originalinlägget vid citat.

Skillnaderna på asylområdet är stora mellan Sverige och Finland

Finland: Antalet uppehållstillstånds- och asylsökande minskade 2011

Förra året (2011) ansökte totalt 3.088 personer om asyl i Finland. Jämfört med året innan (2010) minskade antalet med närmare 25 procent.

År 2011 fick totalt 1.271 asylsökande asyl eller uppehållstillstånd på någon grund. 36 procent av de asylsökande fick positiva beslut. Antalet personer som fick negativa beslut uppgick till 1.890, vilket motsvarar 53 procent av samtliga avgöranden.

Asylbeslutens andel av alla beslut var 5 procent. Motsvarande andel 2010 och 2009 var 3 procent.

Antalet ensamkommande minderåriga asylsökande sjönk markant 2011 jämfört med året innan. Antalet ensamkommande minderåriga sökande uppgick år 2011 till 150, vilket är 54 procent färre än 2010, då motsvarande siffra var 329. I slutet av februari 2012 var totalt 157 minderåriga som anlänt utan vårdnadshavare registrerade i mottagningssystemet.

Sverige: allt fler söker asyl

Antalet asylsökande i Sverige ökade under det första kvartalet i år.

Siffror som TT har tagit del av visar att drygt 7 500 personer sökte asyl från januari till och med mars. Det var 22 procent fler än samma period förra året. Migrationsverket kommer nu att skriva upp prognosen för hela året när det gäller asylsökande. Bland somalier var ökningen hela 75 procent. Detta efter en dom i Migrationsöverdomstolen i januari, som gjorde det lättare för somaliska familjer att återförenas i Sverige, när en familjemedlem redan har fått asyl.

Galopperande galenskaper på Migrationsverket

Vilka otroliga berättelser det kommer från miggor! Men det är helt meningslöst att fortsätta att publicera dem på blogge, ingen ansvarig bryr sig om vad de berättar. Inte ens de få som hör av sig och visar intresse och själva är upprörda, ingen! Nya galenskaper gör, att en migga bland annat skriver:
Jag gör det jag kan. Men det här kommer inte ens jag att kunna.
Och slutar sitt mejl med de huvudlösa uppgifterna med:
Jag frågade efter vår nya GD Anders Danielsson häromdagen, för att jag ville höra hans åsikt om dumheterna, och fick höra att han kommer att tillträda först efter att han sprungit ett maratonlopp någonstans. Oklart när. Samtidigt har C.W. (nuvarande t.f. GD, min anm) tackat för tiden som GD. Har vi någon GD nu?
Vad detta handlar om? Det får man veta i nästa bok. Till dess kan man läsa den nyligen utkomna boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt.
© Denna blogg, var vänlig respektera det!

Min artikel om Språkrådet och enrådighetsmyndigheter

I NWT kan man läsa min artikel om Språkrådet och enrådighetsmyndigheter, publicerad den 16 april. Två utdrag:

Sedan länge har Språkrådet (tidigare Svenska språknämnden) varit en bastion som man kunnat lita på. Rådets uppdateringar på Facebook är också uppskattade bland många. Nu vill generaldirektören för Institutet för språk och folkminnen genomdriva att Språkrådet ska gå upp i, och därmed bli en mindre synlig del av, institutet och inte längre ha en självständig roll och egen webbsida.

Och:

De anställda på Språkrådet har ingen styrelse att gå till. Efter att ha kämpat för sin hävdvunna självständighet utan att få gehör från den enrådiga generaldirektören, har de sett sig nödsakade att ta till en sista utväg och skriva till kulturdepartementet. Också fem professorer i svenska och nordiska språk vid flera universitet har skrivit till departementet och understrukit ”vikten av att Språkrådet i dagens språksamhälle kan fungera som en väl synlig och stark aktör, som på ett självständigt sätt arbetar med nutidens och framtidens språkfrågor”.

Hela texten kan läsas här.

Om bristande faktakontroll på Dagens Nyheter

Jag läser på bloggen Toms reflektioner en text med rubriken Varifrån har DN:s Andreas Rolfer fått för sig att det skulle vara Sannfinländarna som är bakom de bruna id-korten? och förundras över hur en journalist i en av Sveriges största och mest ansedda tidningar kan få skriva följande osanning:

Sannfinländarna har tidigare drivit igenom att icke-finska medborgare som vistas i landet får bruna identitetskort, istället för de blå som gäller för finländare.

Det förundrades även den reflekterande Tom över, och uppmärksammade journalisten ifråga på hans misstag. Denne svarar:

Jag litade på en kollega som sa att det var Sannfinländarna som drivit igenom detta. Naturligtvis borde jag ha kollat det noggrannare, men i stressen glömde jag bort det. Det är ingen ursäkt men en förklaring. Vi har nu tagit bort den felaktiga informationen ur artikeln.
Hälsningar
Andreas Rolfer, DN

”Jag litade på en kollega”!!??? Ska man inte kontrollera fakta ordentligt innan man påstår så pass allvarliga – och felaktiga – saker i Dagens Nyheter? Vad säger ansvarig utgivare, får faktakontrollen gå till så på Dagens Nyheter, att man ”litar på en kollega” när man går ut och påstår saker som är helt åt skogen?

Ponera att en reporter på Hufvudstadsbladet skulle ha skrivit:

Sverigedemokraterna har tidigare drivit igenom kravet på att asylsökande som fått uppehållstillstånd i Sverige ska kunna försörja sina anhöriga som vill komma till Sverige.

Men det skulle knappast ske att en reporter på Hufvudstadsbladet skulle strunta i faktakontrollen och hänvisa till att hans felaktiga uppgifter kommer från en kollega som han litade på!

Skärpning, Dagens Nyheter!

Till slut kan det i sammanhanget vara intressant att läsa mina texter om de nya finländska id-korten och vilket liv de orsakade i Sverige när de kom:

Finland: Nya id-kort i olika färger från den 31 maj 2011 – 31 maj 2011
Om finska id-kort på Newsmill – 1 juni 2011
Den svenska hysterin kring bruna id-kort i Finland…- 8 juni 2011

Radio X3Ms finlandssvenska armbindel!

Apropå att den sannfinländske riksdagsledamoten James Hirvisaaris assistent Helena Eronen skrev en satirisk bloggtext om att invandrare, finlandssvenskar och HBT-personer borde bära armbindel och att alla inte förstod humorn, har finlandssvenska RaxdioX3M haft en designtävling i samarbete med just Helena Eronen, och tagit fram en finlandssvensk armbindel.

Det är så här som i Finland – med självdistans och galghumor – som man ska tackla saker och ting. Inte som i Sverige genom stämpling av folk som ”rasister” och ”främlingsfientliga” och genom att hela pk-eliten ger sig på den som skojar, om än på ett plumpt sätt eller på ett sätt som kan missförstås. Också i Finland utlöste Eronens förslag en liten mediestorm, men hade det varit i Sverige så hade den stormen troligen varit 50 gånger större och värre.

Heja, Radio X3M, för ert roliga initiativ! Med humor kommer man mycket längre än med olika beskyllningar, stämplande av människor och gravallvar.

P.S. Jag kan hålla med professor Lauri Karvonen vid Åbo akademi om att just Sannfinkländarna nog inte är de lämpligaste att ironisera eller göra satir på det här sättet. Men ändå kan jag tycka att det blev en storm, om än i ett vattenglas, i Finland kring detta. Och, som sagt: Radio X3m tar udden av alltihop med sitt motdrag. Här är också vad James Hirvisaari och Helena Eronen sjölva hade att söga om saken.
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 163 andra följare