• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitors
  • RSS samtid&framtid

    • Vill Sverige inte att utlandssvenskar ska rösta i val här? onsdag, 23 april, 2014
      Det kom ett mejl från en bloggläsare var syster är utlandssvensk. Gråt eller skratta, det är valfritt. Läs sedan i slutet hur det går till i ett land 50 minuters flygresa härifrån och jämför. Och avundas ett folk som har ordning på saker och ting i sitt land. Så här skriver alltså bloggläsarens syster i […]

Finland. Något lite om ensamkommande minderåriga asylsökande.

Något lite om ensamkommande minderåriga asylsökande. I Finland.

Varje år kommer tiotals minderåriga ensamma till Finland och ansöker om asyl. Tingsrätterna utser finländska företrädare som hjälper dem till exempel att ansöka om uppehållstillstånd och sköta andra ärenden. För närvarande finns det ett par hundra personer som agerar företrädare för minderåriga asylsökande.

En del företrädare har under de senaste åren sagts upp på beslut av tingsrätterna. De har bland annat berott på konflikter mellan flyktingförläggningarna och företrädarna.

Återföreningen av familjer har minskat kraftigt i omfattning under de senaste åren.

Minskningen beror på en lagändring som trädde i kraft vid årsskiftet. Bara den sökande själv kan ansöka om uppehållstillstånd. Om man bor utomlands ska ansökningen göras vid närmaste finländska beskickning och en anhörig som redan bor i Finland har inte möjlighet att hjälpa till.

En ensamkommande asylsökande berättar

Hasan Mohammad Rawa, som vid 16 års ålder kom från Irak till Finland ger företrädarsystemet beröm. Han beskriver ankomsten 2009.

-Det var mörkt och kallt. Det kändes ensamt, här fanns ingen jag kände. Jag var mycket stressad och visste ingenting om livet i Finland. Tack vare företrädaren lärde jag mig en hel del, särskilt om språket och kulturen.

Rawa kunde tala om det som kändes svårt och företrädaren visade sig vara värd hans förtroende. Numera talar Rawa flytande finska och studerar på ett yrkesinstitut i Vasa.

Källa: FNB (i Vasabladet)

Financial Times: ”Finländarna är rika, glada och sparsamma.”

har gett ut ett sexsidigt specialnummer om Finland och finländarna: Rich, happy and good at austerity (Rika, glada och bra på åtstramning). Här kan man bland annat läsa att

Finländarna är välutbildade och har en imponerande budgetdisciplin, i motsats till andra EU-länder i periferin. Här jämför tidningen med Grekland, Portugal och Irland, också de i varsitt hörn av Europa.

Och att

de finländska politikerna löser sina problem i bastun och att finska folket älskar tango.

Hyvä, Suomi!

I Finland har man en lag om utlänningsregister

I Finland finns en lag om utlänningsregister. Det verkar vara bra för riket på många sätt och man kan förvånas över att inget liknande register finns i Sverige. Det hade underlättat för till exempel Sveriges största nationella minoritet, sverigefinländarna, vid planering av finskspråkiga förskolor, skolor och äldrevård… Och det hade underlättat planeringen för många andra stora invandrargrupper, som man nu inte verkar ha särskilt bra koll på. I Finland underlättar utlänningsregistret både kontroll av in- och utresande och illegal respektive legal vistelse i landet; planering av olika åtgärder inom utbildning och arbetsmarknad m.m. samt -  inte minst – gör det möjligt att få fram korrekt statistik för olika ändamål. Så här står det bland annat i lagen:

Utlänningsregistret förs och används som underlag för behandling av, beslut om och övervakning av utlänningars inresa och utresa samt vistelse och arbete i Finland, för tryggande av statens säkerhet och för genomförande av sådana normala säkerhetsutredningar och omfattande säkerhetsutredningar som avses i lagen om säkerhetsutredningar. Utlänningsregistret förs dessutom som underlag för behandling av och beslut i ärenden som gäller förvärv, behållande och förlust av finskt medborgarskap samt bestämmande av medborgarskapsstatus.Utlänningsregistrets uppgifter kan användas för att ta fram statistik enligt nationella och internationella behov med beaktande av personuppgiftslagens bestämmelser om behandling av personuppgifter.

Här anges också vilka som omfattas av registret. Nämligen personer

1) som ansökt om visum eller uppehållstillstånd,
2) som avlagt språkexamen som avses i 48 § utlänningslagen eller deltagit i språkexamen,
3) vars uppehållsrätt registreras med stöd av utlänningslagen eller vars arbetsuppgifter registreras med stöd av någon annan lag,
4) som ansökt om internationellt skydd eller som är föremål för utredning om de skall tas till Finland inom ramen för flyktingkvoten eller på grund av humanitär invandring,
5) som ansökt om främlingspass eller resedokument för flykting eller för vilka en finsk myndighet för verkställande av avlägsnande ur landet utfärdat ett resedokument för enkel resa,
6) som beviljats betänketid enligt 52 b § i utlänningslagen.

Tack vare registret vet man bland annat att antalet varaktigt bosatta utlänningar i Finland per den 31 december 2011 var 183.500. Och att de största grupperna utlänningar är ester = 33.855 och ryssar = 29.590. Därefter följer svenskar = 8.557, somalier = 7.393, kineser = 6.000, irakier = 5.728 och thailändare = 5.546. Antalet turkar är drygt 4.000 och antalet indier är nästan lika stort. Det finns också många tyskar, britter, holländare, polacker, ungrare, japaner och italienare, men endast 32 jamaicaner, 23 laotier och 20 palestinier.

© Denna blogg.

En migga: ”Med statistik går det att bevisa att den som står med ena foten i en frys och den andra på en het spisplatta i genomsnitt har det ganska behagligt.”

En migga:

Med statistik går det att bevisa att den som står med ena foten i en frys och den andra på en het spisplatta i genomsnitt har det ganska behagligt

Migrationsverket har nu försett Sveriges Radio (Ekot) med ”rättvisande statistik”: Få ensamkommande unga tar familjen till Sverige. Så det bästa är väl att så snabbt som möjligt visa på hur underlaget ser ut – det lär ändå inte dröja så länge innan den här bubblan brister. Och de enda som tjänar på att folk leker med underlaget i dessa frågor är… gissa vilka? Jo, Sverigedemokraterna.

Utdraget är ur Migrationsverkets aktuella statistik. Databasen heter ELIS. Med denna som underlag skriver Migrationsverket delårsrapporter, årsrapporter, etcetera och så vidare. Den aktuella databasen är för 2011 och för 2012.

Så det blir för det första tämligen missvisande när verket rapporterar hur många anhöriga som fick bifall – vi har nämligen under just den här aktuella perioden ägnat oss åt att avslå somaliska ansökningar en masse.

Och för det andra så rapporterar denna aktuella databas bara de ansökningar som är klassade BA, BF och BV. Alla ansökningar som är klassade BH, BS och BE ingår alltså inte. Bland allt det som jag som beslutsfattare har haft på mitt bord så är de sistnämnda i majoritet. Och uppgifter om denna sistnämnda grupp går bara att få fram för den som sätter sig ner och gör en manuell räkning – vilket verket inte har gjort när det desinformerat Sveriges Radio.

Så kan det gå.

Tillägg och förklaring av, Migrationsverkets förkortningar från samma beslutsfattande migga som skrivit ovanstående:

Denna databas samlar ärenden med ansökningsskäl
BF – anknytningsperson är barn i Sverige
BV – sökanden är barn och anknytningsperson är förälder
BA – anknytningspersonen är någon annan än en förälder

Vad den däremot inte – jag upprepar inte, upprepar inte, upprepar INTE – samlar ihop är ärenden med ansökningsskäl
BS – nyetablerat förhållande
BE – etablerat förhållande
BH – hushållsgemenskap.

Där jag arbetar är de sistnämnda kategorierna dessutom större är de förstnämnda. Och det går inte – upprepar inte, upprepar inte, upprepar inte – att ge en helhetssiffra utan att ta med gruppen av BS, BE och Bh. Och detta går inte, jag upprepar inte, upprepar inte, upprepar INTE – utan att Migrationsverket får order om att göra en manuell räkning. Detta eftersom ansökningsskälen BS, BE och BH inte – jag upprepar inte, upprepar inte, upprepar INTE – säger något alls om hur anknytningspersonen i Sverige fick sitt PUT!

Miggan bifogar även samlingsrapporten Avgjorda anknytningsärenden ensamkommande barn (eller där referenten är ett ensamkommande barn) föregående och innevarande år, daterad 22 maj 2012.

© Copyright denna blogg. Korta citat tillåtna. Var vänlig länka alltid till detta inlägg vid citat.

En migga: ”Så vad är det som gäller? 10 procent som Sveriges Radio påstår, eller 25 procent som Migrationsverket uppger?”

En migga om Sveriges Radios rapportering den 28 maj: Få ensamkommande unga tar familjen till Sverige:

Jag har läst/hört dagens nyheter om att ”ankarbarn” inte finns. Tydligen är det ”bara” 10 procent som ljuger om att de varit helt ensamma i hela världen, men att dessa 10 procent får återförenas med sina anhöriga i Sverige och att dessa 4200 barn (som kom mellan 2007 och 2010) som fått PUT ”genererar” 1130 nya PUT.

Men på Migrationsverkets hemsida skriver vi:

”Under åren (2007–2011) beviljades totalt 6109 ensamkommande barn/ungdomar permanenta uppehållstillstånd. Under samma period har 1487 personer (föräldrar och syskon) beviljats uppehållstillstånd på anknytning till ett ensamkommande barn, det vill säga knappt 25 procent.”

Så vad är det som gäller? 10 procent som Sveriges Radio påstår, eller 25 procent som Migrationsverket uppger?

© Copyright denna blogg. Korta citat tillåtna. Var vänlig länka alltid till detta inlägg vid citat.

En migga: ”… så plockade de upp sina pass och reste hem.”

En migga igen – om interiörer från Migrationsverket:

Enligt LEAN ska alla medarbetare komma med ”förbättringsförslag” och ”lyfta upp” dem högre i verkets hierarki, som nu är så omfattande att jag inte vet vilka som ansvarar för vad. Men om den som är ytterst ansvarig för en fråga redan inser att ett förslag inte är genomförbart, varför då satsa pengar och resurser? Är det för att visa att man lyssnar på de anställda? Är det därför man satsar pengar på tokerier som någon anställd, som vill komma upp i hierarkin, har hittat på? Vi har folk som fått anställningar som ”LEAN-navigatörer”, oklart vad de ska göra eftersom LEAN nu anses vara genomfört hos oss. Samtidigt som man kör ”pilotprojektet” som går ut på att beslutsfattare ska delge beslut har man också startat ett projekt som bland annat går ut på att få mottagningshandläggare att bättre förstå våra beslut vid delgivning.

Andra ”pilot-projekt” eller ”mini-piloter” har dött tyst och stilla. Exempelvis projektet att skicka sms till sökande inför deras asylutredningar. Det fungerade inte eftersom det kränker den sökandes identitet att skicka sms till något nummer som kanske inte tillhör den sökande, och dessutom utan hans/hennes medgivande.”Minipiloten” för att söka ifall den sökande hade fått visering från någon Schengen-ambassad resulterade inte i någonting heller, eftersom det inte finns någon anledning att fråga olika ambassader om personer som uppträder under falsk identitet och saknar id-handlingar har fått visering. Många av dessa personer visade sig faktiskt ha fått visering, men under sin riktiga identitet. När de hade fått avslag på sin ansökan hos oss så plockade de upp sina pass och reste hem. Och det kunde ha skett tidigare, utan denna ”minipilot”.

Att.: Maahanmuuttovirasto, Suomi

Lukekaa mitä työntekijöitä Ruotsin Maahanmuuttovirastosta kertovat ja älkää ottako oppia!

© Denna blogg. Endast korta citat, Var vänlig länka alltid till originalinlägget.

”Den upplevda alternativlösheten och ojämlikhetssamhällets frammarsch har igen ökat extremismens växtmån, inte minst i de nordiska länderna.”

Min vän Krister och jag brukar träffas lite då och då, ta en kopp kaffe, prata om vad som händer i Finland (vi har båda finländska rötter), om engagerade politiker (sådana finns!), om äldreomsorgen (som ofta inte är någon ”omsorg” alls), om asylinvandring och integration (som mer eller mindre har havererat), om allt mellan himmel och jord. Nästan varje gång vi ses pratar vi också om att vi tycker att det i allt mindre utsträckning råder någon faktisk, reell demokrati i Sverige; om den politiska överklassen som skapat sig en egen elittillvaro och om att allt mer handlar om dem själva och deras tryggade framtid än omtanke om folket och landet.

I Vasabladet finns idag (27 maj) en mycket intressant ledare, som Krister tipsade mig om med orden: ”Merit, nog är väl det här något vi har nuddat vid, i våra analyser av dagens och framtidens politik?” Mitt svar: ”Ja, Krister, och vi har mer än nuddat vid det!”

I Postdemokrati definierar Colin Crouch som ”ett politiskt system där politikerna blir allt mera inneslutna i sin egen värld och knyter an till allmänheten framför allt genom manipulationsmetoder som baserar sig på reklam och marknadsundersökningar, alltmedan demokratins yttre former tycks oförändrade”.

Boken kom på svenska för ett år sedan och har, som jag ser när jag googlar på den, fått några spridda recensioner. Men jag minns inte att den skulle ha väckt någon debatt eller några livligare diskussioner. Så det kan vara på sin plats att ta upp Crouchs bok och de tankar han för fram i den och fundera på det han säger. Läs gärna Vasabladets ledare av Peter Ehrström: Om postmodernism! Där får man en bra grund för diskussioner på FB, Twitter och IRL.

Tack för tipset, Krister, vi ses och diskuterar vidare!

© Denna blogg.

Finland: Miggornas berättelser inköpta av Migrationsverket

Miggornas berättelser finns nu i finska Migrationsverkets bibliotek. Hoppas att man läser boken noga och drar lärdomar.

UUTUUSLUETTELO 5/12 (=Katalog över nyförvärv)
IAB Pohjoismaat
IAB WAGER
Wager, Merit
Inte svart eller vitt utan svart och vitt : miggor berättar Mummelförlaget, 2012. – 466 s.
ISBN 978-91-972202-0-0

Huruvida de på Migrationsverket i Sverige har köpt in boken vet jag inte. Det borde de ha gjort…

Information: Miggorna fortsätter att skriva – liksom också andra kategorier som kommer i kontakt med asylsökande som socialsekreterare och personal på asylboenden för minderåriga asylsökande. Ett ömsesidigt förtroende har byggts upp och de som skriver vet att deras identitet aldrig riskerar att avslöjas när de vänder sig till mig.

Nästa bok är planerad att ges ut någon månad före nästa val, kanske lite tidigare. Den kommer förstås också att ges ut på Mummelförlaget. Redan nu, i maj 2012, finns texter motsvarande drygt 40 A5-sidor…

Miggor, socialsekreterare, HVB-hemspersonal, ambassadanställda – fortsätt att skriva! Era berättelser är viktiga.

Pingsten, hänryckningens tid

Den 26 maj, idag, är det Pingstafton.

Hästkastanjen i mitt gathörn

Hästkastanjen i mitt gathörn

Pingsten, som kallas ”hänryckningens tid”, är den tid då naturen är som allra vackrast, allra skirast. Och det är verkligen otroligt vackert just de här dagarna i slutet av maj, på tröskeln till sommaren. Inte undra på att man blir hänryckt!

Så här vackert är det där jag bor. Häggen doftar starkt och somrigt. Allehanda träd har spruckit ut i full grönska, som hästkastanjen här på bilden, och blommor har planterats ut i parker och på torg och våra innerstadsgårdar.

Det kan inte finnas något bättre ställe att vara på just nu än det fantastiska, underbara sommar-Söder i Stockholm!

Vad menar opinionsbildningsdepartementet med ”utrikes födda” och ”inrikes födda”?

Arbetsmarknadsdepartementet meddelar:

Journalistseminarium om utrikes födda på arbetsmarknaden och betydelsen av mångfald

Tisdagen den 29 maj håller integrationsminister Erik Ullenhag ett kunskapsseminarium för journalister om utrikes födda på arbetsmarknaden och betydelsen av mångfald.”

Så typiskt för Sverige att en minister, som knappt själv någonsin haft ett arbete på något område där han konfronterats med ”mångfald”, ska berätta om ”betydelsen av mångfald” – i arbetslivet, får man förmoda. Har förresten den svenska regeringen blivit en informationsapparat, ett opinionsbildande organ som ska informera neråt om vad man ska tycka och tänka och ”hur det är” i samhället?

Själv skulle jag aldrig gå på ett sådant seminarium. Däremot skulle jag eventuellt gå på ett där arbetsgivare (inte politiker) berättar allsidigt om för- och nackdelar med ”mångfald” på deras arbetsplatser. Alltså det svarta och det vita, det positiva och det negativa. Allsidigt. Inte tillrättalagt av en politisk propagandaapparat som vill få alla att tänka i samma banor.

Utrikes födda. Vilka avses? Danskar, finländare, norrmän, islänningar, amerikaner, österrikare?

Undrade en person på Facebook.

Tja, ingen verkar veta svaret, eftersom politiker och journalister är så rädda för att vara tydliga att otydligheten blivit deras signum. Jag vet varken vad opinionsbildningsdepartementet med opinionsbildningsminister Ullenhag i spetsen menar med ”utrikes födda” eller med ”inrikes födda”. Menar han med ”utrikes födda” just mig och andra finländare samt danskar, norrmän islänningar, amerikaner och österrikare? Eller är det meningen att jag på något telepatiskt eller automatiskt underförstått sätt ska förstå att han menar andra utrikes födda? Varför säger han inte det då, i så fall? Och med ”inrikes födda”, menar han då barn till somalier, irakier, ukrainare och iranier som fötts här eller menar han ”etniska svenskar”?

Borde inte ministrar i Sverige, som ska leda landet på bästa sätt, försöka hitta raka och tydliga sätt att kommunicera om de stora invandrargrupper de menar när de talar om ”mångfald” och sluta slänga sig med allehanda konstlade begrepp! Vi kan inte tyda deras otydligheter eller läsa deras tankar och vi, landets invånare, har rätt att kräva tydlighet av dem som ska vara våra representanter när det handlar om att agera för landets och folkets bästa.

© Denna blogg. Endast korta citat tillåtna och då alltid med länkning till originalinlägget under originalrubrik.

En migga: ”Om inte detta ger utslag också i gammelmedia så vill jag vara skapt som en nors.”

En migga, bland annat apropå texten den 23 maj 2012 här på bloggen:  ”Så länge inga brott begås får alla EES-medborgare vistas i Sverige under tre månader utan att avvisas.” What else is new?:

När polisen tittar på – kör inte för fort. Gasa inte utan stanna bilen och spänn fast säkerhetsbältet.

EU-kommissionen har ett pågående ärende mot Sverige. Och det har nu ett par år på nacken. Regeringen tvingades till sist dra upp huvudet ur sanden och tillsätta en statlig utredning. Utredningen är efter direktiv 2011:53 (finns på regeringens hemsida) och Migrationsverket (Migränverket) är toppen på det rätt rejäla isberg som gjort att hela regelverket nu står inför en översyn. Så går det när inställningen hos Migrationsverkets ledande tjänstemän är ”tjipp tjopp och kvidevitt, vi får göra vad vi vill bara vi är flera som håller ihop”. Undrar vad den nye generaldirektören tycker om det hela?

Saken innefattar olagliga frihetsberövanden, regelvidriga verkställigheter, avsaknad av rättssäkerhetsgarantier och hemsnickrade brottsbegrepp. Den är skapad av de högsta juristerna på Migrationsverket (och jag kan försäkra att i de undre leden är kompetensen i ämnet sådan att den får plats på ett frimärke). Saken gäller direktavvisning av unionsmedborgare. Nu ligger grundfelet visserligen i att riksdagen gjorde ett dåligt införlivande av Rörlighetsdirektivets artikel 6. Men som unionsrätten en gång för alla är utformad, med regler för normkollision och direktivkonform tolkning och allt, så gäller att även om ett införlivande skulle ha missat unionsrättens syfte eller om införlivandet till och med försökt ignorera unionsrätten, så gäller likafullt unionsrätten.

Redan under våren 2010 blev det här aktuellt. Polismyndighetens beslut om direktavvisning går nämligen bara att överklaga till Migrationsverket, vars Förvaltningsprocessenhet i det upptagningsområde där polismyndigheten befinner sig ska pröva överklagandet. Migrationsverkets beslut kan sedan överklagas till Migrationsdomstolen. Polismyndigheten i Stockholm hade fått ett förhandsbesked från Förvaltningsprocessenheten i Stockholm att polisens kommande ingripande mot ”aggressivt tiggeri” skulle bedömas på ett visst sätt om ett överklagande kom till Migrationsverket. Någon vecka senare kunde detta beskådas i media.

Under sommaren 2010 blev det hela till unionspolitik, när Frankrike ingrep mot vad som blev kallat ”illegala bosättningar”. Kommissionär Viviane Reding fick ett utbrott inför Europaparlamentet, Frankrikes president Nicolas Sarkozy fick under ett rådsmöte ett ännu större utbrott, Kommissionens ordförande Manuel Barroso försökte gjuta olja på vågorna, kommissionär Cecilia Malmström lovade att samtliga medlemsstater skulle få en översyn, och utrikesminister Carl Bildt lovade i tv att Sverige stod på kommissionens sida. Såväl kommissionär Cecilia Malmström som utrikesminister Carl Bildt var eventuellt lyckligen ovetande om att vad som samtidigt pågick i Sverige var värre än det som pågick i Frankrike. Frankrike hade nämligen fått dem som återvände till främst Rumänien att skriva på avtal om att göra det frivilligt och som tack för besväret fick de berörda varsin summa pengar. I Sverige delades det inte ut några pengar: de berörda blev satta i förvar och var utanför Sveriges gränser på rekordtid.  De berörda hade möjligen en teoretisk chans att överklaga, men ingen praktisk.

Sedan kom Kommissionens på besök till Migrationsverket i oktober 2010. Danmark som också velat föra en hård linje lovade i december 2010 att följa rättssäkerhetsgarantierna. Migränverket däremot brydde sig inte – det var ju bara en av EU:s gemensamma institutioner som kommit på besök.

Stockholmspolisens agerande hade under vintern 2010- 2011 spritt sig även till västkusten. Sedan timade det sig så i Göteborg, att en unionsmedborgare som satt i förvar och som skulle direktavvisas, faktiskt hann överklaga. Den överprövande instansen, Förvaltningsprocessenheten i Göteborg som fick överklagandet, meddelade inhibition och avslog överklagandet med motiveringen att ”prostitution utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet”. Unionsmedborgaren gick vidare till Migrationsdomstolen i Göteborg. Domen i mål UM 832-11 kom den 8 april 2011. Domstolen konstaterade kort att den berörde unionsmedborgaren inte begått några brottsliga gärningar och därför inte kunde utgöra ett hot mot allmän ordning och säkerhet.

Migrationsverket kom likafullt med ett rättsligt ställningstagande, RCI 14/2011 (kunde inte hittas i Migrationsverkets dokumentdatabas), som trädde i kraft den 27 april 2011. Migrationsverket förklarade här att det visst går att direktavvisa unionsmedborgare om de inte försörjer sig på ett hederligt sätt, vilket var en skrivning med hänvisning till prop. 1954:41 (om så kallat bettleri). Här skapades också ett eget vandelsbegrepp, eftersom ”aggressivt tiggeri” och liknande inte är straffbara och eftersom det låg i sakens natur att det inte fanns någon lagföring för brott.

Och regeringen hade den 16 juni 2011 inget annat val än att ta skeden i vacker hand och begära en översyn av alltihop.

Därefter kom Justitieombudsmannens kraftiga kritik i ärende 6340-2010, och mot Polisen. Det beslutet blev meddelat den 28 juni 2011. Den som såg tv-inslagen den dagen kommer ihåg att den intervjuade polischefen försvarade sig med att Polisen hade Migrationsverkets välsignelse. Migrationsverket kom därför med ett nytt rättsligt ställningstagande, RCI 25/2011 (kunde inte hittas i Migrationsverkets dokumentdatabas), den 14 september 2011. Emellertid var detta ingen reträtt. Det står fortfarande om direktavvisning – med ty följande möjligheter till tagande i förvar – och det står om något som kallas ”aggressivt tiggeri och ofredande”. Detta gällande ställningstagande ändrade inte mycket.

Saken har för övrigt redan varit föremål för prövning i högsta instans och på ett övertydligt sätt, varför allt egentligen varit onödigt. EU-domstolen hade exakt denna sak på sitt bord i mål C-268/99 (Jany m.fl.) och meddelade sitt avgörande den 20 november 2011. Avgörandet är väl citerat och finns exempelvis i den Vägledning för ett bättre införlivande som EU-kommissionen bestått medlemsstaterna med. Det är i korthet inte möjligt att göra några slags analogier mellan hot mot allmän ordning och säkerhet och ett beteende som anses som moraliskt förkastligt.

Och nu har så Migrationsverkets ledande jurister kommit med ett nytt ställningstagande, det tredje i ordningen: RCI 13/2012 som kom den 21 maj 2012. Det ska visserligen föreställa en pudel – eller rättare sagt omvändelse under galgen – men inte heller nu blev det rätt. Det går fortfarande inte att direktavvisa så som potentaterna tycker, eftersom den berörde har rätt att få lägga fram sin sak i domstol. Den berörde måste också vara dömd för brott för att det ska bli aktuellt med någon utvisning.

Fortsättning följer.

© Denna blogg. OBS! Ange som källa samt länka till detta inlägg vid citat.

Apropå att utredningen om stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap presenterat sitt betänkande

Justitierådet Göran Lambertz föreslår kriminalisering av tvångsäktenskap och barnäktenskap, rapporterar SR P1. Jaha. Men var inte det olagligt redan tidigare?

I utredningen föreslås att den som tvingar någon annan att gifta sig ska kunna dömas till fängelse i upp till fyra år. Och den förälder eller annan person som låter ett barn under 18 år att gifta sig, ska kunna straffas med böter eller fängelse i upp till två år.

Men hur ska man tillämpa lagen nu, om man inte kunnat tillämpa den tidigare? Vem tror att de utsatta flickorna/unga kvinnorna – och i en del fall även pojkarna/unga männen ska våga (eller vilja) polisanmäla sina föräldrar om dessa tvingar sina barn att gifta sig?

SR P1:

Jan Hjärpe, professor emeritus i islamologi, är inte säker på om lagförslaget kommer att ha någon större effekt för de unga som lever under hedersförtryck.

– Den faktiska effekten av själva lagen blir inte så stor eftersom familjerna, släkterna, kan betrakta två stycken som bor samman som ett äktenskap, medan det inte är det i juridisk mening i Sverige.

– Eftersom det är tillåtet att vara sambo i Sverige, innebär det att man inte kan hindra det här i praktiken, säger Jan Hjärpe.

Några kommentarer på Twitter och Facebook:

Det verkar som ännu ett slag i luften. Lagen ska förstås införas men det är inte den som kommer att förändra tusenåriga strukturer.

Lagars normerande effekt ska inte underskattas. Sedan måste rättsvårdande myndigheter så klart stå upp för dem.

Om det blir mer allmänt känt att tvångsgifte/barnäktenskap är olagligt kan det varar katalysator dels för drabbade individer men också för lärare och andra som vågar anmäla. Lagstiftning markerar vilka värderingar vi har i ett samhälle.

Barnen/de unga kommer i liten – om någon – utsträckning anmäla föräldrarna. Däremot kommer säkert enstaka individer inom skolan och det sociala att göra det.

Kommentar: Jag trodde också att det redan var olagligt att tvinga minderåriga att gifta sig och att tvinga någon överhuvudtaget att gifta sig mot sin vilja. Jag tror inte att något kommer att förändras efter att den här utredningen framlagts eller ens om förslagen i den genomförs. Hoppas att jag har fel.

The Independent: ”The only way is Finland”

Den brittiska dagstidningen The Independent skriver den 23 maj 2012 under rubriken The only way is Finland om jämlikhet, lyckliga finländare och goda resultat i skolan.

Tidningen citerar bland annat Labour-ledaren Ed Miliband:

Om du vill uppnå den amerikanska drömmen, åk till Finland. Om du föds fattig i ett mera jämlikt samhälle som Finland, Norge eller Danmark har du en bättre chans att få ett bra jobb än om du föds fattig i USA.

I artikeln kan man också läsa:

Its students are also the best in the West, achieving extraordinarily high scores in a triennial survey for the Organisation for Economic Co-operation and Development (OECD). According to Anu Partanen, a Finnish journalist writing in The Atlantic: ”Decades ago, when the Finnish school system was badly in need of reform, the goal of the programme that Finland instituted, resulting in so much success today, was never excellence. It was equity.”

Som sagt: The only way is Finland!

”Så länge inga brott begås får alla EES-medborgare vistas i Sverige under tre månader utan att avvisas.” What else is new?

Sedan när har man ansett att det behövs ”rättsliga ställningstaganden” av Migrationsverket för att man ska följa den lag som redan finns och är tydlig? Varför ska allting tårtas-på-tårtas i detta land?

Som EES-medborgare får man vistas tre månader i ett annat EES-land förutsatt att man har tillräckliga medel för att försörja sig själv under tiden. Man kan inte begära att ett annat lands skattebetalare ska försörja en. Man kan alltså inte kräva att få socialbidrag utan får resa hem om man inte har pengar till att betala sin vistelse med. Däremot är, som också påpekas i Dagens Nyheter, prostitution inte förbjuden. Tiggeri är inte heller förbjudet, annat än om den är störande, stötande, påflugen, aggressiv.

Så länge inga brott begås får alla EES-medborgare vistas i Sverige under tre månader utan att avvisas. Det framgår av ett ställningstagande från Migrationsverket. Alltså är tiggare och prostituerade välkomna att stanna, men inte den som missbrukar biståndssystemet.

Ovanstående kan man läsa i en artikel i Dagens Nyheter den 23 maj 2012, under den något märkliga rubriken Tiggare får vara här – inte bidragstagare. Det är väl ändå så självklart att det inte behöver påpekas av tidningen att Sverige inte har lagstadgad bidragsinvandring (trots att det förekommer sådan vid asylbedrägerier)? Och, som sagt: det behövs knappast några ”rättsliga ställningstaganden” för att man ska följa lagen. Ett av problemen på det havererade asyl- och migrationsområdet i Sverige är alla möjliga och omöjliga ”ställningstaganden”, när det redan finns lagar och förarbeten till lagarna. Inte undra på att risken för felbedömningar och felaktiga avgöranden ökar, när man som beslutsfattare inte bara har utlänningslagen och förarbetena samt så småningom utvecklad praxis att följa, utan också måste ta del av hur Migrationsverket ”ställer sig”.

Migrationsverket:

Alla EES-medborgare och deras medföljande familjemedlemmar får vistas i landet i tre månader oavsett hur de försörjer sig så länge de inte begår brott och inte belastar biståndssystemen enligt socialtjänstlagen.

Men detta anges ju redan i lagen!!!

På vilka andra lagområden ska hänsyn tas till en myndighets ”rättsliga ställningstagande” när lagar och deras förarbeten tolkas? Om någon anser att jag har missförstått det svenska rättssystemet på något sätt och om det här med ”ställningstaganden” är ett vanligt och lagstadgat tårta-på-tårta-förfarande även inom andra myndigheter så skicka gärna ett meddelande via fliken Info och förklara och berätta.

Vad gäller människor som kommer hit och ”försörjer” sig på tiggeri så behöver ordningsmakten hålla dem under viss uppsikt så att tiggeriet inte övergår i kriminalitet, vilket – om det sker – givetvis är grund för både lagföring och så småningom utvisning. Kostnader för EES-medborgare i Sverige som begår brott och behöver advokat och/eller bidrag till sitt uppehälle tills de kan återvända till sina hemländer samt till hemresor, ska givetvis bestridas av deras respektive land där de är medborgare, inte av Sverige och svenska skattebetalare.

© Denna blogg. Korta citat tillåtna, inte hela texter. Var vänlig länka alltid till originalinlägget under dess originalrubrik.

En migga: ”Jag förstår inte heller varför dessa unga män är i behov av barnpassning för stora summor per dygn. Är de missbrukare, vanvårdade, psykiskt sjuka, på glid eller vad?”

En migga skriver, apropå bilder i en dagstidning av påstått minderåriga asylsökande, varav den ena snarare torde vara närmare 30 och den andra minst i 22-årsåldern och ingendera verkar ha den nationalitet de uppgett (jag har sett bilderna men tänker inte länka till artikeln):

Det är väl  uppenbart att männen inte är under 18! Måste ha stött på riktiga stolpskott till beslutsfattare som låtit dem passera som barn. Det hade inte hänt på min enhet.

Deras ärenden avgörs på särskilda barnenheter. Jag är inte helt uppdaterad på praxis för ”ensamkommande”, men den är betydligt generösare än för vuxna, vilket är ett av skälen till att de unga männen (och i färre fall kvinnorna) uppger sig vara minderåriga. Man måste ha anhöriga eller någon institution i hemlandet som tar emot minderåriga för att de ska kunna utvisas.

Jag läste i samma veva en text om den gamla kvinnan Ganna också. De här fallen, och andra fall, som medierna rapporterar om är typiska för journalisters sätt att rapportera om asylärenden. De framställer de sökandes påståenden som sanningar. De borde läsa beslut och domar, då kanske de upptäcker att det inte är så självklart att det som påstås är sant.

Jag förstår inte heller varför dessa unga män är i behov av barnpassning för stora summor per dygn. Är de missbrukare, vanvårdade, psykiskt sjuka, på glid eller vad? Barn bosatta i Sverige med ”vårdbehov” på t ex HVB-hem har nämligen väldigt svårt att få en sådan plats. Jag vet också att de här minderåriga asylsökande – både de som faktiskt var minderåriga när de kom och de som ljög – i många fall får stanna på dessa mycket dyra boenden flera år efter att de blivit vuxna.

Jag vill – apropå detta – slå ett slag för den utredning man gjort av hur Migrationsverket och domstolarna tillämpar den nya utlänningslagen där man bl.a. kom fram till att vi är generösare än vad lagstiftaren tänkt sig. Den utredningen verkar medierna inte så intresserad av att belysa…

© Denna blogg. Korta citat – INTE hela texter! – är tillåtna. Var vänlig länka alltid till originalinlägget under dess originalrubrik.

”Så besöker falska flyktingar landet de fått skydd ifrån”

Är det någon enda s.k. ansvarig i riksdagen eller regeringen i Sverige som orkar/ids/bryr sig om att reagera på vad den före detta regeringstjänstemannen från Afghanistan, Zulmay Afzali, skriver om på Newsmill den 21 maj?

Ett exempel: X beviljas uppehållstillstånd i ett land i Europa för att han sagt att kommer att bli dödad i sitt hemland Afghanistan om han inte får stanna.  X har berättat en falsk historia, angett falsk identitet, visat upp falska dokument och har alltså fått uppehållstillstånd. Nu vill X åka tillbaka till Afghanistan för att hälsa på sin familj, men han kan inte göra det utan att avslöja att hans asylansökan var falsk. Så han går till Pakistans eller Irans ambassad och erhåller visering till något av länderna som båda gränsar till Afghanistan. Många föredrar Pakistan eftersom det är betydligt lättare att ta sig in i Afghanistan därifrån än från Iran, utan någon som helst pass- eller identitetskontroll vid gränsen. Och om X vill undvika omvägen via Pakistan eller Iran så finns ett annat sätt. Afghanska ambassader ställer ut speciella dokument – ”inresetillstånd” – som är till för personer som inte kan resa in i Afghanistan på sina ordinarie pass på grund av de getts skyddsstatus i Europa. När X landar på flygplatsen i Kabul kan han låta sitt pass ligga i fickan, han behöver inte visa upp det för gränspolisen. Det enda han behöver göra är att visa sitt inresetillstånd från en afghansk ambassad och få en inresestämpel av polisen så är allt klart.

Några jämförelser på asylområdet mellan Sverige och Finland

Det går inte att jämföra alla fakta och siffror exakt rakt av mellan Sverige och Finland eftersom statistiken och sättet att ange olika anledningar till uppehållstillstånd m.m. skiljer sig mellan länderna. Här är i alla fall några jämförelser som kunnat fastställas exakt.

Borde inte någon i Sverige någon gång, ganska snart, börja intressera sig för och fundera över de stora skillnaderna? Med en genuin önskan och vilja att finna svar på varför det faktiskt är så stora skillnader inte bara i antal asylsökande utan även i trender.

Varför ökar asylinvandringen lavinartat i Sverige medan den minskar i Finland? Kan det ha att göra med att man är bättre på att följa sin egen utlänningslag och att kräva styrkt identitet i Finland? Kan det hända att man hellre söker asyl i ett land (Sverige) där man kan ljuga om sin bakgrund, sin nationalitet, sitt namn, sin asylhistoria och inte styrka sin identitet och ändå ha en ganska god chans att få PUT, särskilt som det, enligt miggornas rapporter, ska gå fort och man då inte hinner utreda alla fall och GD Dan Eliasson har uttalat att han aldrig kommer att klaga på om miggorna har gett PUT felaktigt? Och kan det hända att man hellre söker asyl i ett land (Sverige) där man kan stanna kvar även när man har fått avslag på sin ansökan för att man i i det landet (Sverige) inte ser till att den som inte fått tillstånd att stanna lämnar landet?

Varför ökar antalet påstått och faktiskt minderåriga asylsökande i Sverige, medan det minskar i Finland? Kan det ha något att göra med effektiva åldersbestämningar i Finland, tester som t.ex. år 2009 visade att 65 procent av de påstått minderåriga som kom till landet var över 18 år? Kan det vara så att man i de stora asylländerna insett att det inte är någon idé att skicka unga män, 18-30 år gamla, till Finland eftersom man där inte lika lätt tror på falska uppgifter om ålder?

Jag har själv här på bloggen otaliga gånger belyst skillnaderna och även gett en del förklaringar i mina texter. Det finns en sökfunktion uppe till höger under sidhuvudet, där man kan söka efter de uppgifter man är intresserad av.

Allt fler söker asyl i Sverige.

Antalet asylansökningar har ökat med 22 procent visar siffror från årets första kvartal. Vid utgången av april månad förra året hade Migrationsverket tagit emot 8.255 asylansökningar jämfört med 10.005 under samma tid i år. De största grupperna utgörs av sökande från Somalia (1.763), Afghanistan (1.321) och Serbien (760).

Under hela år 2011 sökte 29.648 personer asyl i Sverige.

Allt färre söker asyl i Finland.

Antalet asylansökningar har minskat med ca 14 procent under årets fyra första månader jämfört med samma period 2011. Vid utgången av april månad i år hade Migrationsverket i Finland tagit emot 795 asylansökningar jämfört med 924 under samma tid förra året. De största grupperna utgörs av sökande från Irak (176 personer, 2011 187 personer), Syrien (53 personer, 16 personer 2011) och Ryssland (66 personer, 99 personer 2011).

Under hela år 2011 sökte 3.088 personer asyl i Finland.

Antalet ensamkommande minderåriga asylsökande är större i år än i fjol i Sverige.

Under tiden januari-april i år har 936 ensamkommande minderåriga sökt asyl jämfört med 642 under det första kvartalet förra året, vilket är en ökning med drygt 40 procent. De flesta ensamkommande barnen och ungdomar som sökt asyl i år kommer ifrån Afghanistan (579 personer), följt av Somalia (105 personer), Serbien (67 personer) och Algeriet (64 personer).

Antalet ensamkommande minderåriga asylsökande är färre i år än i fjol i Finland.

Under januari-april i år har 37 ensamkommande minderåriga sökt asyl jämfört med 51 under samma tid förra året, vilket är en minskning med 26 procent. De flesta ensamkommande barnen och ungdomar som sökt asyl i år kommer ifrån Irak (7 personer),  följt av Angola (6 personer) och  Somalia (5 personer).

© Denna blogg. Vid citat, var vänlig länka till detta inlägg.

Sverige är knappast ett föregångsland på asylområdet, i andra länders ögon

I en debattartikel -  Fler EU-länder måste ta sitt ansvar  i Nya Wermlandstidningen, skriver två representanter för ett litet land som tror sig vara världens samvete och ha rätt att ställa krav och tala om att andra ”ska ta sitt ansvar”:

I dag tar tio länder emot 90 procent av alla asylansökningar i hela EU. Övriga 17 medlemsländer skulle kunna göra betydligt mer.

Det är Cecilia Wikström, FP,  och hennes partikollega Mikael Helmersson som skriver detta. Men vilka är de att kräva att andra länder ska ”ta sitt ansvar”? Och vilka är de att anse att de har tolkningsrätten av begreppet ”ansvar”? Det kanske är just det som de 17 länderna gör enligt sitt icke-svenska sätt att se: tar ansvar för sitt land och sitt folk och för asylsökande som styrker sin identitet och sitt behov asyl eller skydd! Dessa 17 länder har uppenbarligen inte samma syn på ”ansvar” som ”bäst-i-klassen-enligt-sig-själv”-Sverige.

I Sverige betyder det att alla som sätter sin fot på svensk mark och uttalar ordet ”asyl” tas emot, inkvarteras, försörjs, tas om hand, utreds, tolkas och processas – hur uppenbart ogrundade deras asylansökningar än är. Och här ställs inte längre krav på styrkt identitet, vilket det gör på ett helt annat sätt i andra länder. Så vad Wikström och Helmersson  menar med ”ansvar” är en svensk variant; ordet har fått en svensk betydelse som inte är densamma som i andra länder. Och det är direkt pinsamt – för att inte säga oförskämt – att man från svenskt håll sätter sig på höga hästar och menar att alla ska gå samma haveristiska väg som Sverige när det gäller asylinvandringen.

Idag kan samma person ha en procents chans att få asyl i Irland och 60 procents chans att få asyl i Sverige.

Påpekar artikelskribenterna. Det märkliga är alltså, att de anser att det är den svenska synen som är den rätta, den som ska råda i hela EU! Trots att Wikström och Helmersson uttryckligen själva påpekar att det är tio länder i EU som valt att ta emot 90 procent av alla asylsökande medan resten, hela 17 länder, valt att bara ta emot 10 procent, så menar de att det är de tio länderna (och allra mest Sverige) som ska sätta agendan när det gäller beviljandet av asyl eller skydd också i dessa 17 länder! Varför inte tvärtom? Varför hävdar man inte att de 17 länder med restriktivare syn på asylinvandring ska vara vägledande och förebilder och att de tio övriga borde rätta sig efter dem?

I de 17 länderna har man helt uppenbart andra kriterier och en annan syn på den mycket stora invandringen till EU av människor som vägrar styrka sin identitet, som berättar falska asylhistorier och som helt enkelt på bedräglig väg vill ha uppehållstillstånd i Europa. Varför anser då de ansvarskrävande svenska politikerna inte att deras synsätt, deras beslut att se om sitt hus och att ta emot bara dem som verkligen behöver skydd och som styrker vilka de är, varifrån de kommer och varför de kommer, är mer rätt och bättre än de tio ländernas, som tar emot allt och alla?

Sverige är knappast ett föregångsland på asylområdet, i andra länders ögon. Kanske inte ens i sitt eget folks ögon – utom i politikers och journalisters och ett antal andra som målat in sig i ett hörn av godhet och vägrar erkänna att verkligheten idag är en helt annan än den var för bara åtta, tio år sedan. Sverige är snarare ett avskräckande exempel.

Cecilia Wikström och Mikael Helmersson menar helt säkert väl och tror att de gör något bra när de uttalar följande, som bara är ord, ord, ord och inte bottnar i verkligheten:

Solidaritet gentemot de flyktingar som kommer hit, men också solidaritet mellan länderna i EU. Det är solidariskt att på ett korrekt sätt verkställa och följa de gemensamma regelverken, men även att ställa upp för de medlemsländer med högst tryck. Målet är att EU ska ha kapacitet för att skydda alla de människor som flyr från förtryck. Ytterst handlar det om allas vårt medmänskliga ansvar.

Jag vet med absolut säkerhet att Cecilia Wikström har ett starkt och genuint engagemang för flyktingar. Det hedrar henne och det får man hoppas att hon så småningom renodlar så, att det just är flyktingar hon menar när hon talar om solidaritet och ansvar. Faktum är bara, tyvärr,  att asylbedrägerierna ökar och att det redan är ett stort tryck på ett litet land som Sverige att ta emot dem som faktiskt har asyl- och skyddsskäl och att vi inte kan fortsätta ta in och processa en massa människor som inte har en enda handling och som ljuger om både ålder, nationalitet, (obefintliga) asylskäl och allt annat som går att ljuga om för att få stanna och bli försörjda i Sverige. Det är de människor med faktiska asyl- och skyddsskäl som ska tas emot, i enlighet med utlänningslagen och de konventioner Sverige ratificerat.

I kommentarsfälten till artiklar om asylinvandring i finska tidningar kan man läsa mängder av inlägg där människor skriver att ”vad vi än gör så ska vi inte ta efter Sverige” och ”Finland får aldrig bli som grannen i väster”. De håller fram Sverige som varnande exempel, inte som positivt och gott. Likadant är det förmodligen i alla 17 länderna som är restriktiva och aldrig kan tänka sig att en sådan stor invandring som i Sverige.

Det är solidariskt att på ett korrekt sätt verkställa och följa de gemensamma regelverken, men även att ställa upp för de medlemsländer med högst tryck.

”Bäst-i-klassen”-Sverige talar om för alla andra vad som är solidariskt”, för ”bäst-i-klassen”-Sverige är ju de som vet vad alla ska anse vara ”solidariskt” (med vem, vad och vilka?). Men det är varje suverän stats sak att definiera vad som är ”solidaritet” och ”ansvar” för sig och sitt folk. Sverige har valt sin väg, andra länder väljer sin väg.

Människor med faktiska flykting- eller skyddsskäl som tar sig till Europa, ska behandlas enligt de lagar och som gäller i varje enskild stat men också i enlighet med internationella konventioner. Sverige har inte överhöghet eller någon som helst rätt att försöka skuldbelägga andra länder som inte vill ha samma havererade asylsystem som Sverige. Sverige är inte ett gott exempel för övriga EU-länder på det här området.

© Denna blogg. Korta citat tillåtna. Vänligen länka alltid till originalinlägget.

”I till exempel Sverige är man intresserade av det finska systemet och har varit i kontakt med inrikesminister Päivi Räsänen (kd) om detta. Inrikesministeriet har översänt begärd information om ålderstester till grannen i väster.”

Blandad information. Först en migga om ålderstester, sedan ur rapportering om ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga i Finland.

Jag vill bara påtala att vi gör ålderstester. Först en s.k. okulär bedömning, alltså man bedömer om personen ser ut att vara minderårig. Redan där blir många bedömda som äldre än 18 och får sin ålder uppskriven. Vi använder oss också av tand-  och skelettröntgen. Problemet där är att man får en bedömning med en felmarginal på + – 2 år. Vad de använder för metoder i våra nordiska grannländer vet jag inte, men kanske gör man dessa undersökningar mer regelmässigt än vi gör. Vet inte heller vilket boende osv man erbjuder i övriga Europa jämfört med Sverige. Varför 16, 17 åringar ska behöva bo på HVB-hem förstår jag inte. Hela den här karusellen började väl när kommunerna för några år sedan fick ansvaret för ”barnen” och de placerades på HVB-hem.

I januari 2010 rapporterade Yle - Alaikäisten turvapaikanhakijoiden tulva tyrehtyi  – att:

Antalet ensamkommande minderåriga asylsökande till Finland minskade kraftigt förra året (2009) jämfört med året innan. En av anledningarna till minskningen är de skärpta ålderstesterna.

Enligt utredningsledaren vid Helsingfors utlänningspolis, Arvo Mäntykenttä, visade sig 42 av 63 testade, alltså 65 procent, vara äldre än 18 år. Han säger:

Vanligtvis är de som uppträder som minderåriga 19-20 år gamla. En del är dock betydligt äldre. En av dem som vi utredde, som sade sig vara 16 år, kunde vi till slut avslöja var 29 år gammal.

Om man applicerar samma procentsats på de ensamkommande till Sverige, personer som påstår sig vara minderåriga skulle antalet minderåriga asylsökande också här minska kraftigt. 35 procent av 2657 asylsökande som sade sig vara minderåriga år 2011 i Sverige hade, om man använt sig av ålderstester på samma sätt som i Finland (och övriga nordiska länder) varit 930. Tänk så gott mottagandet skulle kunna vara om man tog emot ett mer rimligt och överblickbart antal faktiskt minderåriga asylsökande även här, precis som i resten av Norden! Om samma frekvens av asylsökande som nu (i Sverige) – ca 75 procent – skulle anses ha asylskäl så skulle 698 unga asylsökande beviljas PUT och kunna tas emot utan större problem i olika kommuner och ges goda förutsättningar att få en bra tillvaro här.

En undran: Varför är det så många journalister och riksdagsledamöter som absolut anser att vi ska låtsas som om en massa (i Finland alltså under 2009 hela 65 procent) unga män är ”barn”? Någon eller några ur dessa kategorier borde kunna besvara den frågan!

Den 29 augusti 2011 rapporterade Turun Sanomat under rubriken Turvapaikanhakijoiden ikätestit tepsivät:

I till exempel Sverige är man intresserade av det finska systemet (att bestämma ålder, min anm) och har varit i kontakt med inrikesminister Päivi Räsänen (kd) om detta. Inrikesministeriet har översänt begärd information om ålderstester till grannen i väster. I Sverige använder man för närvarande inte speciella vetenskapliga metoder vid åldersbestämning. I Finland görs åldersbestämningar med hjälp av tand- och handledsröntgen. Åldern bestäms på på grundval av visdomständernas status och utvecklingen av handlederna.

Läs mer på Migrationsverkets hemsida under rubriken Flest ensamkommande barn och ungdomar söker skydd i Sverige.

© Denna blogg. © Översättningar från finska: Merit Wager. Korta citat – inte hela texten – är tillåtna, vänligen länka alltid till originalinlägget.

”Mitt barn får stöd i att ta egna initiativ och eget ansvar” m.fl märkliga påståendefrågor

Chefredaktören Helene Claesson på Södermalmsnytt har tröttnat på korkade och irrelevanta frågor i form av påståenden som ska graderas, i ”brukarundersökningar” om förskolan. Typ:

”Mitt barns tankar och idéer tas tillvara”
och
”Mitt barn får stöd i att utveckla sin matematiska förmåga”.

”Ja, inte vet jag”, skriver hon, ”jag är ju på jobbet”. Mer relevant är, enligt henne – och jag håller absolut med – att skicka en del viktiga frågor till Stadshuset. Läs frågorna och hela Helene Claessons utmärkta och tankeväckande text med rubriken Stämmer ganska bra eller inte alls…?

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 153 andra följare