• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitors
  • RSS samtid&framtid

    • Stories from Sweden, the Humanitarian Superpower” # 13 tisdag, 29 juli, 2014
      . . Stories from Sweden, the Humanitarian Superpower” # 13 Anyone with the slightest insight in human behaviour and understanding of what is needed to create a feeling of belonging and “togetherness” understands that if there is nothing to integrate to — nothing “Swedish”, no feeling of pride in being Swedish etc — then it is impossible for the […] […]

Del ur en miggas berättelse: ”Av en slump kommer sedan hans rätta identitet fram, åtta år efter att han ansökt om asyl.”

Här följer ett kortare avsnitt ur en längre text av en migga. Resten kommer i nästa bok, men detta är – borde vara – viktigt för ”de ansvariga” att känna till. Därför publiceras detta utdrag ur texten nu:

Byta spår är i alla fall extremt enkelt. Ett exempel från verkligheten.

En asylsökande utan id-handlingar påstår sig komma från en diktatur dit Sverige oftast inte utvisar någon. Men han behärskar inte landets språk och han vet ingenting om landet. Flera språkanalyser görs ändå, och det visar sig att den sökande sannolikt hör hemma i en demokrati, tillika ett semesterparadis. Två gånger försöker man verkställa utvisningen av honom dit. Men eftersom han saknar id-handlingar och vägrar öppna munnen vid ankomsten till landet, tas han inte emot där.

Av en slump kommer sedan hans rätta identitet fram, åtta år efter att han ansökt om asyl. Nu finns det till och med passkopior som visar vem han faktiskt är. Först nekar han, men sedan medger han att det är han som visas på passkopiorna och att han kom till Sverige med visering år 2003 och att han inte har några som helst asylskäl. Men nu vill han byta spår! Han har etablerat kontakter med flera arbetsgivare och också arbetat (illegalt, givetvis) under sin långa vistelse i Sverige. Det finns minsann många som vill anställa honom.

Den här personen måste ha kostat svenska skattebetalare minst en miljon kronor. För kost och logi i drygt åtta år, för otaliga kostsamma processer på verket och minst tre processer i domstolen, två misslyckade verkställighetsförsök, vistelser i förvaret etc.

Det känns inte rätt att han nu kan tillåtas stanna i Sverige, efter alla bedrägerier och de kostnader han åsamkat samhället. Dessutom utan att först återbetala till staten (skattebetalarna) det han kostat hittills, genom sitt asylbedrägeri.

Vi måste börja polisanmäla asylbedragare! Inte ge dem uppehållstillstånd som tack för att de ljuger och bedrar sig in i landet och kostar stora pengar som vi alla måste betala. Möjligheten att polisanmäla finns, enligt lagen, det är bara att tillämpa den.

Det här är inte ett enstaka fall.

© Denna blogg.
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 163 andra följare