Charlie Dahlgren, 93. Konstnär. Stockholmsmotiv i olja.

Kåkbrinken

Yttersta tvärgränd, vinter

Yttersta tvärgränd, vår

Österlånggatan och Köpmanbrinken

Evert Taube, Järntorget

Västerbron

Skeppar Olofs gränd

Katarinahissen 1990

Idag fick jag en trevlig pratstund med en av stammisarna på Vickys fik, Charlie Dahlgren, 93. Han brukar ta en kopp kaffe där medan frugan är hos frissan och då pratar vi om allt möjligt, bland annat om att han målar i olja.

Idag hade han med sig fotografier av sina tavlor, 40 stycken, och jag tog, i min tur, bilder av åtta av dem. Alla gäster blev förtjusta och kände igen sig eller gissade på vilka motiv han målat. Här är en liten del av hans rika produktion, var så goda!

Klicka på bilderna för att se dem i större format!

Inrikesministern: ”Invandringen är lönsam för Finland så länge den hålls under kontroll.”

Debatten om invandringen har i Finland ofta rört sig om asylsökande och flyktingar trots att dessa utgör endast ca 10 % av alla som invandrar till Finland, sägs i Yle-programmet Ykkösaamu där den nya migrationsstrategin diskuteras med inrikesminister Päivi Räsänen.

Päivi Räsänen konstaterar i intervjun (som är på finska) att:

Invandringen är lönsam för Finland så länge den hålls under kontroll.

På frågan om vad hon tror är anledningen till att diskussionen till så stor del rör sig kring asylsökande och flyktingar trots att endast ca 10 % av alla invandrare är just i den kategorin, svarar ministern:

Jag tror att det går tillbaka till 90-talets invandringspolitik, som koncentrerades ganska mycket just till asylpolitik. Men den bilden av invandring har förändrats alldeles dramatiskt under de senaste decennierna och kommer att ytterligare förändras. Ca 33.000 utomeuropeiska och EU-medborgare ges uppehållstillstånd eller registreras årligen och endast ca 2000 asylsökande beviljas uppehållstillstånd. En absolut majoritet kommer hit för att arbeta, studera, starta företag, av familjeskäl, till exempel gifter sig. Den invandring som vi har till Finland är därmed också en kraftreserv för det finländska samhället. De kommer hit för att bygga samhället tillsammans med ursprungsfinländarna. Vi borde allt mer också dra nytta av det som invandrarna kan föra med sig.

Ministern framhåller även bland annat att utbildning, arbete och att man lär sig de inhemska språken är av yttersta vikt. Och hon säger:

Invandringen kan bli ett plus om vi klarar av att hantera den på ett kontrollerat sätt, så att den inte åsamkar oss sådana problem som vi ser i till exempel Sverige och annorstädes i Europa, som undergräver samhällsordningen och därigenom orsakar kostnader. Därför är det så viktigt att vi har en kontrollerad invandring, att den sker inom de gränser som samhällets kapacitet tillåter, och att vi klarar att  se till att säkerheten fungerar. Såväl säkerheten för samhället som för invandrarna själva.

Programledaren:

År 2012 sökte 2905 personer asyl i Finland. Samma år sökte 43.850 asyl i Sverige så man kan väl säga att invandringen till Finland är kontrollerad åtminstone vad gäller asylinvandrare. Regeringens antagna migrationsstrategi är full av upphöjda målsättningar gällande förbättringar av integrationen av invandrare. Språkutbildning, attitydförändringar hos arbetsgivare, vidareutbildning för kunniga invandrare. Hur ska man följa man upp migrationsstrategin, vem ansvarar för om den lyckas eller går misslyckas?

Inrikesministern:

Det här ju nu en strategi. Av den ska det göras ett åtgärdsprogram. Då klargörs de olika ansvarsområdena, tidtabellerna, eventuella lagändringar och även behövlig finansiering. Arbetet påbörjas på hösten och vi strävar efter att ha programmet färdigt innan året är slut. Åtgärdsprogrammets genomförande kommer att följas upp noggrant.

Inrikesministeriet:

Finlands migrationsstrategi, Migrationens framtid 2020, som sträcker sig till 2010, framhäver frågor om sysselsättning och icke-diskriminering. I strategin  anges bland annat att

Genom migrationspolitiken ska de som kommer till Finland kunna utnyttja sin kompetens på ett mångsidigt sätt och delta i byggandet av det finländska samhället. Kunskaper i de inhemska språken och personliga nätverk spelar en stor roll i deltagandet i samhället. I strategin nämns att livssituationerna för dem som har något främmande språk som modersmål varierar mycket och att familjen har en stor betydelse för hur integrationen lyckas. Det är viktigt med tanke på framtiden att språkundervisningen och den arbetskraftspolitiska utbildningen utökas. Vidare ska man utveckla möjligheterna att studera inhemska språk också under pågående anställningsförhållande.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Gäst i en podcast om lite av varje

På Sveriges nationaldag den 6 juni, medverkade jag i goda vännerna Milan Ovrlinics och Pawel Flatos (tidigare under många år regeringsfotograf) podcast. Spontant, utan manus förstås, och i avslappnad miljö på Vickys fik på Söder. Förutom om nationaldagen pratade vi om bland annat:

• Skaka hand eller inte skaka hand.
• Konsensusmentaliteten i Sverige.
• Pawel berättar en komisk nyhet om en viss terrorgrupp.

”Hellre i Kongo än här”

”Kuvaan mieluummin Kongon kapinallisia kuin Rinkebyssä”, kokenut tukholmalaiskuvaajani Mike Toivonen totesi matkan alussa.

”Jag filmar hellre rebeller i Kongo än jag filmar i Rinkeby”, säger min (reportern Ami Assulins, min anm.) erfarne stockholmsfilmare Mike Toivonen i början av vår resa.

Han säger:

Rebellerna lyder sina ledare, men i kravallerna i stockholmsförorterna vet man inte ens vilka de arga unga är, som kastar stenar och bränner bilar.

Här kan man läsa ett reportage om ett inslag i det finska tv-programmet Ajankohtainen kakkonen (Aktuella tvåan) i Yle om kravallerna i svenska förorter och om både goda och dåliga sidor i Rinkeby, gjort av reportern Ami Assulin och fotografen Mike Toivonen.

Reportern sitter ensam i en låst bil på Rinkeby högstadieskolas gård. På andra sidan gatan håller brandkåren på och släcker en bil som nyss stuckits i brand. ”Inte var det så här det skulle bli! Jag flyttar över till förarsätet. Kan jag ens köra den här bilen, om jag måste göra en rivstart härifrån?”

Reportern Ami Assulins reportage är det första i serien Pahamaineiset lähiöt (Förorter med dåligt rykte) i Ajankohtainen Kakkonen. Programmet ligger ute till ca 24 juni och Rinkeby-inslaget presenteras på finska ca 19:22 in i programmet, men från ca 20:00 är en del av det på svenska. Reportern berättar, där hon sitter i en tunnelbanevagn på väg mot Rinkeby, att hon bodde och studerade i Stockholm några år på 80-talet. Men i Rinkeby var hon aldrig. ”Dit var det ju ingen som åkte. Inte då heller”, säger hon. Hon berättar också att så gott som alla elever i Rinkebyskolan är invandrare (har invandrarbakgrund) och att de kommer från 70 länder och talar ett trettiotal olika språk.

Reportern berättar vidare att i skolan får man inte filma vem som helst eftersom många elever har nya, hemliga identiteter. Mest går här turkiska och somaliska elever. Hon berättar också att Sveriges Radio för ett år sedan förbjöd sina medarbetare att åka till Rinkeby utan särskilt tillstånd. Inte ens poliser får patrullera här ensamma utan måste vara minst två med två bilar. I Rinkeby har det brunnit förr, man har bränt ner skolan och tänt eld på polisstationen. Och för ett år sedan knivhögg en tolvårig pojke en polis.

Rinkebyskolan har en målsättning: att fostra framtida vinnare på arbetsmarknaden. I inslaget medverkar också finlandssvenske Börje Ehrstrand, som gick i pension 2012 efter att ha varit rektor på Rinkebyskolan sedan 1989. Endast cirka hälften av eleverna här går ut grundskolan med godkända betyg.

Dagen efter att bilar brunnit i Rinkeby vaknar stadsdelen som om inget hänt. Bränderna nämns inte ens i medierna. Dock skriver en del tidningar att extra polisinsatser vid kravallerna hittills kostat 10 miljoner kronor.

Reportern tar också upp att olika politiska beslut troligen påverkar situationen till viss del. Hon nämner att den borgerliga regeringen gjort nedskärningar och att vänstern vill göra olika satsningar. Och att Sverigedemokraterna kan komma att samla fler röster efter upploppen och kravallerna. Men det sista vill inte vaktmästaren Emiliano Camacho hålla med om. ”Demokratin kommer att segra här i Rinkeby”, säger han.

© Denna blogg.

Om följderna av EU-domstolens dom den 6 juni 2013 i mål MA, BT och DA mot Secretary of State for the Home Department (mål C-648/11) och om hur svenska medier rapporterar om dem

Att söka asyl, alltså att söka skydd i enlighet med de kriterier som anges i utlänningslagen och FN:s flyktingkonvention (läs mer här) och olika förordningar, är inte detsamma som att att invandra och själv kunna välja vilket land man vill bo i. Som så mycket annat på asyl & migrationsområdet verkar journalister inte förstå skillnaden. Det kanske inte är så konstigt när de själva under minst ett decennium alltmer blandat ihop begreppen, medvetet eller omedvetet, i stället för att vinnlägga sig om att lära sig dem och använda korrekt vokabulär.

Jag vet inte om det är omedvetet som svenska medier så ofta far med osanning och felaktig information, eller om de ”bara” är djupt okunniga eller slarviga i sin rapportering från asyl & migrationsområdet; eller om det är medveten vilseledning av allmänheten (vilket strider mot journalistisk etik i en demokrati). Allmänheten bör kunna kräva att journalister som rapporterar om dessa – och andra – frågor vet vad de talar och skriver om och inte tillåts påstå eller antyda saker som inte stämmer.

Nu senast har bland annat reportrar på Sveriges Radio inte förstått vad en dom i EU-domstolen gällande (faktiskt, inte påstått) minderåriga ensamkommande asylsökande innebär. I ett inslag med rubriken Trots dom i EU-domstolen – flyktingbarn skickas tillbaka  talar Ekot-reportern felaktigt om ”flyktingbarn” när det handlar om minderåriga asylsökande, och påstår också felaktigt att de ”skickas tillbaka” trots domen när så inte är fallet. Sanningen, som tyvärr ganska ofta får stryka på foten i svenska mediers rapportering på asyl & migrationsområdet, är följande:

Minderåriga, ensamkommande asylsökande som redan fått sin sak prövad i ett EU-land kan inte söka asyl igen i ett annat EU-land. Har man redan fått sin asylansökan prövad , så har man. Man kan inte resa runt och söka asyl i olika länder för att man antingen inte befunnits ha asyl- eller skyddsskäl i ett annat lands asylprocess eller när man redan har fått ett positivt beslut, dvs beviljats asyl eller uppehållstillstånd i ett annat land.

Detta borde inte vara svårt att förstå eller på minsta sätt kontroversiellt för journalister på Sveriges Radio eller annorstädes! Det är inte svårt att ta del av de rättsliga ställningstagandena, som redogör för vad som ligger till grund för olika tolkningar. Man kan till exempel ta del av den rättsliga kommentaren till EU-domstolens dom den 6 juni 2013 i mål MA, BT och DA mot Secretary of State for the Home Department (mål C – 648/11) från Migrationsverkets tillförordnade rättschef, Fredrik Beijer. Här är några korta citat (men läs gärna texten i sin helhet!) om målet och domen:

Målet rör tre ensamkommande barn som sökt asyl i Storbritannien och som dessförinnan hade sökt asyl i andra medlemsstater. Barnen hade inte någon familjemedlem, i Dublinförordningens mening, som lagligen befann sig i någon medlemsstat.

Kommentar: Det är inte heller svårt – eller borde åtminstone inte vara det – för journalister och andra intresserade, att skaffa sig texten i målet C-648/11 och läsa exakt vad det rör sig om och vad domen anger och innebär. Man kan inte sitta och gissa eller haka sig fast vid någon enstaka mening; det räcker inte för att kunna rapportera korrekt. Domen handlar om följande tre fall:

Målet MA
MA är eritreansk medborgare och född den 24 maj 1993. Den 25 juli 2008 kom hon till Förenade kungariket (alltså Storbritannien, min anm.) där hon redan vid sin ankomst ansökte om asyl. Myndigheterna i Förenade kungariket kunde konstatera att MA redan hade gett in en asylansökan i Italien. I enlighet med tillämpliga bestämmelser i förordning nr 343/2003 anmodade de därför de italienska myndigheterna att överta den asylsökande. De italienska myndigheterna gick med på detta den 13 oktober 2008.

MA skulle ha överförts till Italien den 26 februari 2009, vilket dock inte skedde. Hon överklagade vid High Court of Justice (England & Wales), Queen’s Bench Division (Administrative Court) och gjorde därvid gällande att överföringsbeslutet var olagligt. Med tillämpning av artikel 3.2 i förordning nr 343/2003 beslutade Secretary of State den 25 mars 2010 att pröva hennes asylansökan, varpå hon beviljades status som flykting.  Secretary of State anmodade MA att återkalla sitt överklagande, vilket hon dock inte gjorde.
———-
Målet BT
Även BT är eritreansk medborgare, och hon är född den 20 januari 1993. Den 12 augusti 2009 kom hon till Förenade kungariket där hon redan dagen därpå ansökte om asyl.

Myndigheterna i Förenade kungariket kunde konstatera att BT redan hade gett in en asylansökan i Italien. De anmodade därför de italienska myndigheterna att överta den asylsökande, vilket de italienska myndigheterna gick med på den 28 september 2009.

BT överfördes till Italien den 4 december 2009. Hon överklagade vid High Court of Justice (England & Wales), Queen’s Bench Division (Administrative Court) och gjorde därvid gällande att beslutet att överföra henne till Italien var olagligt. Till följd av ett avgörande som meddelades av High Court den 18 februari 2010 kunde BT återvända till Förenade kungariket den 26 februari 2010. Med tillämpning av artikel 3.2 i förordning nr 343/2003 beslutade Secretary of State den 25 mars 2010 att pröva hennes asylansökan, varpå hon beviljades status som flykting. BT har dock inte gått med på att återkalla sitt överklagande.
———-
Målet DA
DA är irakisk medborgare Den 20 november 2009 kom han till Förenade kungariket där han den 8 december 2009 ansökte om asyl. DA medgav att han redan hade ansökt om asyl i Nederländerna, varpå de nederländska myndigheterna anmodades att överta den asylsökande. De nederländska myndigheterna gick med på detta den 2 februari 2010.

Secretary of State beslutade den 14 juli 2010 att DA skulle överföras till Nederländerna. Han överklagade den 26 juli 2010 vid High Court of Justice (England & Wales), Queen’s Bench Division (Administrative Court), som beslutade att överföringsbeslutet inte skulle verkställas. Secretary of State har sedermera gått med på att pröva hans asylansökan utifrån artikel 3.2 i förordning nr 343/2003.

Efter att ha tagit del av domen har Migrationsverkets tillförordnade rättschef Fredrik Beijer bland annat konstaterat att

Med hänvisning till att en asylansökan enligt förordningen bara ska prövas av en medlemsstat och att domstolen uttalat att det inte ska vara möjligt att få sin ansökan prövad i flera medlemsstater måste domstolens dom tolkas som att Dublinförordningen fortfarande kan tillämpas i de fall den sökande redan har fått en materiell prövning i första instans i en annan medlemsstat.

En avslagen ansökan i en medlemsstat torde också falla inom ramen för Dublinförordningens tillämpning om det gjorts en materiell prövning av ansökan. Att den sökande beviljats tillstånd på annan grund än som flykting innebär att han eller hon har fått sin sak prövad. I sådana fall ska ansökan avvisas och den sökande överföras till den medlemsstat som ansvarat för prövningen.

På landet strax utanför Stockholm den 15 juni 2013

Hallonrosor

Gulmåra

Pioner

Bambu

En migga ger råd till GD för Migrationsverket: ”Inför LEAN. Bland dina byråkrater. Och sluta inte förrän det bara återstår en person för en arbetsuppgift. Så inget mer av fem byråkrater för en arbetsuppgift där samtliga gett sig själva fribrev att inte jobba.”

En migga skriver om verkligheten bakom Migrationsverkets väggar:

Förslag till förbättring: LEAN

Vår GD efterlyser i sin nya kampanj ”bra ska bli bättre” förslag från medarbetarna om hur vi kan bli just bättre. Så var vi där igen.

Snälla lilla GD! Du leder en myndighet som för tankarna till västerländska parodier om kommunistisk byråkrati. Du har i ditt fögderi först och främst din egen stab av överbetalda pärmbärare plus en Internrevision. Sedan har du sex centralt placerade verksamhetsområden med egna enheter: dessa heter
• Rättslig Styrning
• Operativt Samordningscentrum
• Strategiskt Utvecklingscentrum
• Administration”
• Europeiskt och Internationellt Samarbete
• Planering och Styrning

Säger inte detta dig något? Är du helt blind inför den byråkrati du själv leder?

Under dessa byråkratlegioner finns sedan fyra verksamhetsområden som arbetar
• Asylprövning
• Mottagning
• Besök, bosättning och medborgarskap
• Förvaltningsprocess

Här har dina småpåvar till verksamhetsområdeschefer först byggt upp egna staber och expertenheter. Inbyggt i dessa byråkratorganisationer finns nu också ytterligare 100 kollegor som blivit ”hangarounds” – de är navigatörer och kommunikatörer. Hälften av dem tycker detta är så roligt att de är bortkopplade från asylprövningen och numera bär på pärmar och powerpoint-presentationer.

Under allt detta finns sedan de som arbetar. Det vill säga vi. Bland annat jag. Och när det gäller ord från exempelvis mig så har du stor nytta av dina uppskattningsvis 500 byråkrater som står mellan dig själv och verkstadsgolvet – de kan nämligen filtrera bort allt. Framförallt måste de också göra skäl för sina egna tjänster. Genom nya powerpoint-presentationer. Nya planscher. Nya projekt. Nya utredningar. Allt som genererar mer byråkrati och som garanterar dessa 500 byråkrater jobb ad nauseam.

Och vad har du för kvalitet i ditt fögderi, GD? Har det blivit bättre? Jag jobbade här för 10 år sedan och den kvalitet som rådde då var ljusår från hur det är idag. Idag har du handläggare som inte har behörighet att flytta på ett gem om det inte stämmer överens med en powerpoint-presentation, du har beslutsfattare som inte kan skilja på främlingspass och resedokument, du har teamledare som knappt vet vad uppehållstillstånd är och som hämtar sin länderkunskap ur Wikipedia. Och framförallt har du alla dina förbannade byråkrater som verkligen gör skäl för devisen ”ju fler kockar desto sämre soppa”.

För hur var det nu, lille GD, med exempelvis EU-domstolens avgörande C-648/11, om ensamkommande barn och Dublinförordningen, som kom i förra veckan? Jo, dina underhuggare blev varse att detta var viktigt när det bara var några dagar kvar till avgörandet i EU-domstolen. Och hur kom dina underhuggare fram till detta? Jo de hade varit på konferens med kollegor från andra EU-stater. För dina underhuggare klarade ju inte av att begripa detta på egen hand. Och det här målet var ju knappast någon statshemlighet, målet tillkom redan i december 2011 och generaladvokatens rekommendation kom i februari. Men vad var det nu som tre av dina verksjurister hade sagt innan de blev varse att alla andra EU-stater satt och väntade på detta? Jo, de hävdade att vi ”inte behöver bry oss om EU-domstolen för det är svenska domstolar som avgör vilken unionsrätt vi ska ha i Sverige”. Eller med andra ord alibi för att slippa göra något. Det var väl någon powerpoint-presentation som kom före.

Så ett gott råd lille GD: Inför LEAN. Bland dina byråkrater. Och sluta inte förrän det bara återstår en person för en arbetsuppgift. Så inget mer av fem byråkrater för en arbetsuppgift där samtliga gett sig själva fribrev att inte jobba.

Kommentar: Ja, vad ska man säga? Ni i regeringskansliet läser väl miggornas texter? Ni – en del av er – i riksdagen läser väl miggornas berättelser ? Många journalister läser miggornas berättelser, för att inte tala om er, ni som kallas ”allmänheten”, ni läser också både vad miggorna berättar och vad jag skriver. Finns det verkligen ingen/inga som orkar ta till sig vansinnigheterna? Svaret har åtminstone hittills under fem, sex år varit ”nej”, men man kan ju alltid hoppas på en förändring… Läs denna mening ur miggans text en gång till och försök – försök! – förstå vidden av den:

Idag har du handläggare som inte har behörighet att flytta på ett gem om det inte stämmer överens med en powerpointpresentation, du har beslutsfattare som inte kan skilja på främlingspass och resedokument, du har teamledare som knappt vet vad uppehållstillstånd är och som hämtar sin länderkunskap ur Wikipedia.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

EMN: ”Enligt EU-ländernas bedömning varierade andelen personer som ansökte om asyl utan identitetshandlingar från 25 procent i Lettland till 94 procent i Sverige och Norge.”

I Finland (inte i Sverige…), från Euroopan muuttoliikeverkosto EMN, informeras att majoriteten av de asylsökande i EU inte styrker sin identitet, vilket miggorna berättat om i mer än fem år här på bloggen:

Majoriteten av de asylsökande inom EU-området styrker inte sin identitet
Enligt Europeiska migrationsnätverkets syntesrapport stöter myndigheterna i flera EU-medlemsstater på betydande mängder asylsökande som inte uppvisar handlingar som styrker deras identitet. Det är svårt att utreda vilka de är om de sökande har använt flera olika identiteter eller uppvisat förfalskade identitetshandlingar.

Enligt EU-ländernas bedömning varierade andelen personer som ansökte om asyl utan identitetshandlingar från 25 procent i Lettland till 94 procent i Sverige och Norge.

Det är av yttersta vikt att utreda identiteten
Det är särskilt viktigt att utreda personens identitet när den asylsökande angett personliga grunder för beviljande av internationellt skydd.

Det är också viktigt att identiteten utreds när en person, som fått ett negativt beslut, ska sändas tillbaka till sitt hemland. Faktorer som inverkar på återsändandet är mottagande länders krav på uppgifter om identitet, förhållanden till ambassader samt villigheten hos personen som ska återsändas att bidra till utredningen av identiteten.

Det finns flera metoder att utreda identitet
Rapporten från Europeiska migrationsnätverket syftar till att ge en överblick av de utmaningar som nationella myndigheter i EU-länderna möter när de utreder identiteten hos personer som ansöker om internationellt skydd eller personer som ska sändas tillbaka efter ett negativt asylbeslut.

Dessutom visar och analyserar rapporten nationella handlingsmetoder och identifierar bästa praxis för utredning av identitet. Samtidigt utreds vilken inverkan avsaknaden av existerande handlingar har på de ansökningar om internationellt skydd som tredjelandsmedborgare gör eller deras återsändande till de troliga ursprungsländerna efter negativa beslut.

När en asylsökandes identitet inte kan utredas med hjälp av fingeravtryck och fotografier kan man utnyttja alternativa metoder, såsom intervjuer. De omfattar tester som skräddarsytts enligt det troliga ursprungslandet, samt språktester. Medlemsstaterna använder ofta en kombination av flera metoder i varje enskilt fall för att bestyrka uppgifterna och utnyttjar i mån av möjlighet självständiga, specialiserade kompetenscentra som undersöker identitetshandlingar.

Syntesrapporten ”Utredning av identitet i asylprocesser” (på finska) kan laddas ner genom att man klickar på bilden.

© Denna blogg.

”Göran Hägglund i partiledardebatten” eller ”Svenska medier måste vara bland världens mest fårskockiga.”

Jag är – som jag skrivit och sagt ett antal gånger – partiopolitisk, dvs partipolitiskt obunden och ointresserad. Eller snarare apolitisk, dvs jag tänker inte i politiska termer och förhåller mig utifrån mina egna tankar, åsikter och min egen kunskap eller okunskap till budskap och uttalanden från samtliga partier.

Idag, 12 juni, var det vårterminens sista partiledardebatt i Sveriges Riksdag. I den debatten sa Göran Hägglund, KD:s partiledare, många kloka saker. Han sa sådant som många människor ute i samhället – ”verklighetens folk” – säger och han sa det på ett tydligt och rakt sätt. an måste vara ganska mycket ogin för att inte inse/erkänna det, oavsett vilket parti man vanligtvis röstar på, eller sympatiserar med.

Här är några viktiga och tänkvärda citat ur Göran Hägglunds tal:

Vi kan tydligt se hur det där med skyldigheter och plikt har försvunnit. Istället har en krav- och offermentalitet kommit att ta allt större plats.
———-
Det som har hänt i Husby reflekterar något allmängiltigt i fråga om etik och moral. Min uppfattning är att det vilar ett slags moraliskt töcken över Sverige. Ett antal teman har trängt sig på i artiklar och uttalanden som om de vore självklarheter. Vi har gång på gång fått veta – i klartext eller underförstått – att ungdomarna i Husby är uppgivna och att deras reaktioner är ett naturligt uttryck för det. Detta är ett nonsensresongemang.
———-
Vi lever i en utvecklad demokrati. Vi har yttrandefrihet, tryckfrihet, vi har demonstrationsfrihet. Husby är inget undantag från detta. Ändå har vi sedan bränderna startade gång på gång fått höra att det våld som utövats och den förstörelse som skett är ett slags uppgivenhetens naturliga pysventil.

Med varierade grader av poesi påstås att Husbys fattigdom och armod är så pass stort att stenkastning mot brandmän och poliser blir det enda kvarvarande uttrycksmedlet. Självklart har man pekat på arbetslöshet, som om det skulle rättfärdiga brinnande bilar och flygande stenar.
———-
Man kan inte, som så många har gjort ända sedan den första bilen i Husby började brinna, säga att ”jo, man har ett eget ansvar men…” – och sedan leta upp de förklaringar och ursäkter som passar den egna ideologin.

Låt mig få säga det: Här finns inga men. Det egna ansvaret har man från början till slut.
———-
Vi ser på många områden resultatet av en successiv värderingsförändring, inte bara i Husby utan på bredare front. Det personliga ansvaret upplöses i ett kollektivt krav på andra. Skuldbördan av detta vilar tungt över ansvarslösa revolutionsromantiker och cyniska röstfiskare på redaktioner och partikanslier runt om i Sverige. Och de som drabbas, de som får ta smällen är de boende som sliter för att få vardagen att gå ihop.

Dom som arbetar, fostrar sina barn och gör sitt bästa. Butiksägarna och ägarna till de brända bilarna. De vars vardag skakar i grunden beroende på våldsverkare och ambulerande ligister. Andra som drabbas är de som bokstavligen riskerar sina liv. Det är brandmän. Det är sjukvårdare. Det är poliser.

Det enda som jag har lite svårt för är gliringarna mot andra partiledare som alla, varenda svensk partiledare, ägnar sig åt i mindre eller större utsträckning. Utan ett enda klagomål på något annat parti hade det här nästan kunnat vara ett tal att spika upp på väggen. Hoppas att Göran Hägglund – och helst alla andra partiledare också – någon gång kan hålla ett tal utan att en enda gång nämna ”de andra”!

Göran Hägglund säger i slutet av sitt anförande – helt korrekt – att allt inte är mörkt och att vi ser goda exempel. Ett bra, realistiskt, tydligt och rakt tal alltså.

Tyvärr väljer bland annat Expressen att vinkla Göran Hägglunds raka anförande på sedvanligt svenskt mediemanér, dvs genom att dra fram ”flört med SD-väljare”-kortet och släppa fram en professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet som säger:

Det är helt klart en agendaförflyttning vi ser. Man för fram andra frågor än de man brukar. Partier vill väldigt sällan erkänna att de tagit ett beslut att förändra sig. Det man gör är att porträttera en ny politik, eller åtminstone en agendaförflyttning, som att det är något man tyckt hela tiden. De gör det här för att profilera sig, och ge skäl att rösta på dem.

Inte särskilt smart sagt, för att vara en professor, if you ask me…

Finland: Allt fler asylsökande avvisas till en annan europeisk stat.

Kort information om Dublin II-förordningen:
Enligt Dublin II-förordningen har en enda stat ansvaret för att pröva en asylansökan. När ett Dublinbeslut fattas betyder det att ansökan inte behandlas i det land den asylsökande befinner sig i, utan denne avvisas till den stat som har ansvaret för behandlingen av ansökan. Om den asylsökande till exempel sökt asyl eller fått visum i ett Dublinland innan han eller hon kommer till ett annat land, är detta land skyldigt att ta tillbaka den sökande och pröva dennes ansökan.

I Finland fattade Migrationsverket, under tiden januari–april 2013, 298 beslut om avvisande av asylansökningar utan prövning. Under denna period utgjordes 23 procent av asylbesluten av beslut enligt den så kallade Dublin II-förordningen. Under samma period 2012 fattades 201 Dublinbeslut, vilket var cirka 17 procent av alla asylbeslut under denna period.

Dublinfallen har ökat på grund av ett gemensamt visumsystem
Migrationsverket i Finland uppskattar att antalet Dublinbeslut ökat på grund av Schengenländernas gemensamma visumsystem Visa Information System (VIS) som infördes 2011. I systemet lagras uppgifter om alla visumansökningar och med hjälp av dessa uppgifter kan man fastställa vilket land som har ansvaret för prövningen av asylansökan. Systemet omfattar gradvis uppgifter om visumsökanden från alla världens länder.

VIS-systemet meddelar finska myndigheter bland annat om en asylsökande har visum till ett annat land som tillämpar Dublinförfarandet.

Dublinfallen förväntas öka ytterligare
Uppgifterna i visumansökningar som irakiska och iranska medborgare lämnat in infördes i visumsystemet hösten 2012. Detta har bidragit till att antalet Dublinfall ökat i Finland eftersom många irakiska och iranska asylsökande redan har ett visum till ett annat EU-land.

Migrationsverket uppskattar att antalet Dublinfall fortsätter att öka i och med att systemet utvidgas.

I Finland talar alltså Migrationsverket klarspråk om det som i Sverige sedan länge flera gånger berättats anonymt av miggor här på bloggen:

Många irakiska och iranska asylsökande har redan visum till ett annat EU-land.

Det är dessutom inte bara iranier och irakier som kommer till Sverige, som redan har visum eller rentav uppehållstillstånd i andra EU-länder.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Har regeringen, riksdagen, journalisterna läst Zulmay Afzalis bok?

Man kan bara hoppas att svenska s.k. ansvariga politiker (regering, riksdag), men också medierepresentanter, förstår att lyssna på och dra nytta av vad en flykting från det strikt muslimska Afghanistan har att dela med sig av när det gäller faror för islamism, extremism och terrorism. Särskilt som han har varit Senior Terrorism Analyst åt president Hamid Karzai…

Alltså: apropå vad som i andra länder diskuteras allt mer öppet och oroligt (bland annat Tony Blair i Mail on Sunday) om risken för terrorism och islamism, skulle man kunna hoppas att politiska folkföreträdare i Sverige läste boken som den afghanske före detta regeringstjänstemannen, numera flyktingen i Sverige, Zulmay Afzali har skrivit. Den läsningen skulle kanske öppna ögonen hos en eller annan tänkande ”folkföreträdare” som sannerligen behöver all information, all input som finns att få kring hot och faror som folket har rätt att kräva att de hanteras på absolut bästa och mest initierade sätt.

Här finns fyra sidor utdrag på svenska och samma fyra sidor utdrag på engelska ur Zulmay Afzalis bok En flykting korsar ditt spår som kan beställas här, i pappersform eller som e-bok. Utdragen kommer ur kapitlen med rubrikerna:

Mitt tidiga liv
Stor kärlek och 9/11
Jag möter presidenten med Fox News-teamet, blir anställd i regeringskansliet och förlorar min Barbara
Jag rapporterar om narkotikasmuggling och hoten tilltar
Tankar och åsikter om asylsystemet i Sverige och om terrorism och extremism
I Sverige
Svenskarnas svårbegripliga rädslor – trender inom finansiering av terroristverksamhet och människosmuggling i Europa

Kort ur några recensioner av boken:

Zulmay Afzali är 30 år, är född i Afghanistan och har uppehållstillstånd i Sverige. Han har nu skrivit sina memoarer, en mycket lättläst bok. Trots sin ringa ålder har han upplevt flera dramatiska händelser än de flesta.
(Gunvor Hildén, Upsala Nya Tidning)

De interiörer man får ifrån Afghanistans politiska liv är sannerligen unika. Den utbredda korruptionen, hur demokrati och regelverk åsidosätts till förmån för klanrelationer och på grund av hot och mutor, ger en mörk bild av Afghanistans möjligheter att utvecklas i demokratisk riktning.
(Sanna Rayman, Svenska Dagbladet)

Afzalis bok är ett viktigt bidrag till diskussionen om vår nuvarande integrationspolitik. Vi bör bejaka det globala men inte falla till föga för allehanda kriminella skojare och professionella flyktinghandlare. Det vinner inte de med reella asylbehov på. Tvärtom blir en fortsatt eftergivenhet i nuvarande tappning en grogrund för dem som av allmän aversion gentemot (med utlänningslagens ord) utlänningar vill se så få som möjligt av dem i vårt land.
(Krister Thelin, domare och ledamot av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter; en av fyra svenska jurister som är anmälda som ad hoc domare vid Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg)

Innan Zulmay Afzali, högste ämbetsman under ministern i Afghanistans drogbekämpningsdepartement, fyllt 28 år hade han ett bagage av upplevelser och erfarenheter som hade räckt till flera borgerliga liv. Hans hektiska tillvaro i kors­vägen mellan storpolitik och internationell brottslighet är numera över. Den fick ett tvärt slut då Afzali flydde från sina hämnare, de afghanska knarkbaronerna och deras höga beskyddare – bland dem hans egen chef, men också hans barndomsbekant, president Hamid Karzai.
(Nathan Shachar, DN Kultur)

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Integrationsminister Erik Ullenhag presenterar ett nytt integrationsprojekt

Erik Ullenhag. Foto: Johan Ödmann

Diskrimineringsombudsmannen (DO) med cirka 100 anställda ska flytta till någon av Stockholmsförorterna Tensta eller Rinkeby. Beslutet syftar till att bryta negativa utflyttningsspiraler i ett område där det finns ett utbrett utanförskap, skriver integrationsminister Erik Ullenhag (FP).

Regeringen ger nu Diskrimineringsombudsmannen (DO) i uppdrag att förbereda en omlokalisering av myndigheten till Tensta/Rinkeby. Det är ett led i arbetet för att lyfta de mest utsatta stadsdelarna.

Så börjar Erik Ullenhags artikel på DN Debatt den 10 juni.

Vanligtvis brukar man i möjligaste mån samla myndigheter och verk i ett lands huvudstad, gärna så centralt som möjligt, vilket det finns många fördelar med. Men kanske tänker Erik Ullenhag att det ska bli närmare för många som vill anmäla kränkningar att ha DO i Tensta eller Rinkeby om DO flyttas ut till ett ”utsatt område”, som invandrartäta områden numera kallas (förmodligen för att undvika att nämna ordet ”invandrare”). Eller hur han nu tänker.

Att det blir lätt för ”arga unga män i utanförskap” att hålla anställda på en stor myndighet som gisslan vid nästa upplopp, och att bränna upp deras bilar har väl Ullenhag också tagit med i beräkningen när han nu presenterat sitt nya ”integrationsprojekt”. Och funnit att ”lite spill får man räkna med”, eller någonting ditåt. Polis, ambulans, brandkår och andra ”svenneinstitutioner” är ju ofta inte välkomna och i Södertäljes ”utsatta områden” har det rapporterats om att socialarbetare och andra måste ha skottsäkra västar och poliseskort när de försöker arbeta i vissa av dem. En del behöver till och med polisskydd i sina lokaler (SR 22 juni 2011: Tjänstemän måste ha polisskydd i lokaler). Ska samma sak gälla de DO-anställda och vad kommer säkerhetsåtgärderna att kosta, i så fall?

Av många anledningar kan man förutspå att flytten av DO – en myndighet som vi för övrigt är många som under lång tid tyckt borde läggas ner helt – kommer att bli om inte ett fiasko så åtminstone ett rejält misslyckande.

Vi får väl se hur det går och hur många anställda som vill flytta med när/om Ullenhag får göra verklighet av sitt nya påhitt. Jag tillhör alltså dem som länge ansett att DO aldrig borde ha inrättas och att myndigheteten ska läggas ner. Det finns lagstiftning som reglerar diskriminering och vi har inte myndigheter för en massa annat som redan är lagreglerat! Och jag tror som sagt inte heller, generellt, på idén att flytta ut myndigheter i invandrartäta områden som någon sorts integrationsexperiment. Allra minst till osäkra områden där upplopp och kravaller närsomhelst kan blossa upp.

Här är några tidigare texter på bloggen om DO. Många hänför sig till den urusla chef som DO hade och som tvingades avgå och alltså inte längre finns kvar där. Dessa texter visar främst hur det stormat kring myndigheten, och det är väl känt att det kan vara svårt att få bort osunda och dåliga ”kulturer” på en infekterad arbetsplats, sådana tenderar liksom att ”sätta sig i väggarna”. Men här är ändå en del av de texter som genom åren publicerats här på bloggen om den här onödiga (och dyra) myndigheten:

Knappast ett ärende för DO! – 31 december 2007
Diskrimineringsombudsmannen som ska utreda kränkningar kränker själv  – 29 februari 2008
Diskrimineringsombudsmannen utsedd till Sveriges sämsta chef – 19 augusti 2009
”I Sverige arbetar staten tydligen både mot och för diskriminering.”  – 8 september 2009
”Diskrimineringsombudsmannen utsedd till Sveriges sämsta chef” – 23 november 2010
En migga apropå DO och niqaber: ”Är det inte domstolarna som bestämmer?” – 1 december 2010
Hur länge får urusla chefer på onödiga statliga verk sitta kvar?- 14 januari 2011
Först nu (!) tar Studio Ett upp frågan om den massiva kritiken mot DO Katri Linna!- 27 januari 2011
Äntligen: DO Katri Linna tvingades gå! – 1 februari 2011
Dårskaper: Sverige, landet som är på väg mot inkompetensens och dårskapsruinens brant – 28 februari 2012

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Migrationsverket nya upphandlingskriterier

Att ta sig igenom alla handlingar och krav som ingår i Migrationsverkets upphandlingsunderlag gällande ABT (anläggningsboende, tillfälligt) för asylsökande är ingen lätt sak. Alltså de bestämmelser och krav som gäller inför upphandlingen med sista anbudsdag de 24 juni. Många enskilda och många företag, såväl seriösa som mindre seriösa, tror att det (fortfarande) går att skära skatteguld med täljknivar, vilket det bevisligen gått att göra hittills. Riktigt så verkar det inte vara längre och det finns en del i underlaget som förvånar.

Jag har ägnat ett antal timmar åt att hjälpa några personer som är intresserade av att eventuellt lämna in anbud på ett ABT. Vi har noga gått igenom varje krav och bestämmelse, punkt för punkt. Enbart förfrågningsunderlaget är på hela 24 sidor (!). Det kan vara av allmänt intresse att känna till det, särskilt som det florerar så många historier om hur ”lätt det är” att starta ett asylboende och ”bli rik”, vilket stämde på ”High Chaparall”-tiden (som en del kallar det), men knappast med de här striktare och totalt detaljstyrda och genomreglerade kraven.

Förfrågningsunderlaget är ett 24 sidor långt dokument, sprängfyllt av krav, bestämmelser och hänvisningar till diverse lagar, riktlinjer, policydokument, instruktioner, föreskrifter, bestämmelser etc. Här är en bråkdel av allt som krävs, resten får man ta del av i förfrågningsunderlaget som det finns en länk till längre ner, efter texten:

Organisationen och verksamheten ska beskrivas, antal anställda ska redovisas, ägarstrukturen ska redovisas samt en beskrivning av anläggningen, antal boendeplatser och den bedrivna verksamheten.

Verksamheten styrs av lagar, riktlinjer, föreskrifter och policydokument, av vilka de viktigaste är:
* Plan- och bygglagen
* Miljöbalken
* Lag om skydd mot olyckor
* Räddningsverkets allmänna råd om systematiskt brandskyddsarbete (SRVFS 2004:3)
* Livsmedelslag
* Arbetsmiljölagen
Leverantören ska inneha samtliga för verksamheten erforderliga tillstånd för att driva verksamheten.

Migrationsverket kommer att placera maximalt 200 personer på efterfrågade anläggningar. Anbudet ska gälla för maximalt 200 platser.

Antalet duschar respektive toaletter ska vara minst en för varje påbörjat 15-tal platser.
I gemensamma toalettrum ska finnas tvål, toalettpapper, handduk.

Vid självhushåll gäller följande:
Varje köksenhet ska vara dimensionerad för maximalt 8 personer. Antalet köksenheter ska vara minst antalet offererade platser dividerat med 8 personer (på 200 platser ska det alltså finnas 25 köksenheter… Min anm,). Köksutrustning såsom kyl/frys/spis/ugn samt antal uppsättningar av samtlig köksutrustning ska vara dimensionerad så att 8 personer kan laga sin mat samtidigt.
Nedan redovisad köksutrustning ska tillhandahållas;
· Diskmedel/disktrasa/diskborste
· Glas/tallrikar/bestick
· Kastruller/stekpannor
· Slevar/potatisskalare mm.
· Mikrovågsugn

Städning av toaletter/duschar, kök, matsal/matplats samt övriga allmänna ytor ska utföras varje dag. Storstädning ska ske av sovrum vid byte av gäst och ska utföras av Leverantören och ingå i avtalat pris.
Städutrymmet ska vara väl ventilerat, tillräckligt stort och väl utrustat med
upphängningsanordningar och hyllor för städutrustning.
Rengöringsmedel ska finnas att tillgå, likaså övriga städredskap.
Det ska inom gångavstånd om 200 meter från ABT-enheten finnas tillgång till tvättstuga och torkmöjligheter.
Torkning av kläder ska ordnas i torkskåp eller torkrum.

Anläggningen ska ha gemensamma utrymmen för de boende. Med gemensamma utrymmen avses TV-rum, vardagsrum, samlingsrum – ej korridorer. De gemensamma utrymmena ska vara på minst 0,5 kvm per boende. Lekrum/lekhörna och leksaker ska tillhandahållas för barn.

Vid anläggningen ska det finnas en trygg och stimulerande utemiljö. Gungor och sandlåda eller liknande lekmiljö ska tillhandahållas för barn. Monterad lekutrustning/lekmiljö ska vara godkänd för användning.

Leverantören ska tillhandahålla möblerade och låsbara rum. Rumsutrustningen ska, som lägsta godtagbara standard, bestå av enkel- eller våningssängar med skummadrasser på minst 10 cm (ska bytas kontinuerligt). Rummen ska ha gardiner som kan dras för fönster alternativt fungerande persienner. Migrationsverket tillhandahåller för de asylsökande täcke, kudde, påslakan, handdukar, tvål och schampo. I flerbäddsrum får maximalt fyra (4) bäddar för vuxna inrymmas. Varje person ska ha minst 5 kvm bostadsyta i sovrummet. (Det innebär minst 20 kvm stora rum för fyra personer. Min anm.)

Det ska finnas möjlighet att förvara kläder i byrålådor eller garderober. Då det är frågan om garderober ska galgar tillhandahållas.

Till anbudet ska en beskrivning av hur rummen är beskaffade lämnas. Med detta avses antal rum, storlek och fördelning av sovplatser i de olika rummen.

Den asylsökande ska med väg- eller spårbunden kollektivtrafik kunna ta sig tur och retur mellan anläggningen och ett av Migrationsverkets mottagningskontor. Från dörr till dörr får resan totalt ta upp till fyra (4) timmar en väg och ska kunna utföras under tiden 07.00-19.00.
Asylsökande ska inte behöva gå mer än 3,5 km för att komma till hållplats för kollektivtrafik. I anbudet ska beskrivning av färdväg till Migrationsverkets mottagningskontor bifogas. Av beskrivningen ska framgå den tid som det tar för asylsökande att förflytta sig från dörren i boendet till Migrationsverkets reception på mottagningskontoret.

Leverantören ska beskriva sin förankring i närområdet, såsom exempelvis kontakter med föreningslivet och frivilligorganisationer. Beskrivningen bör vara särskilt inriktad på leverantörens möjligheter och tankar kring tänkbara aktiviteter för de boende på anläggningen genom leverantören själv och/eller dennes eventuella samarbetspartners. Det ska i detta sammanhang nämnas att dylika aktiviteter inte får vara ägnade att påverka deltagarna politiskt och/eller religiöst.

Migrationsverket tillhandahåller aktuella listor över boende på ABT. Leverantören ansvarar för kontrollen att inte obehöriga tar upp platser. Inga omflyttningar av boende inom anläggningen får ske utan samråd med Migrationsverket.

Leverantören ska bemanna anläggningen med en platsansvarig 8 timmar per dag (alla dagar i veckan) under dagtid 7.00-16.00. Under övrig tid ska leverantören ha personal tillgänglig som kan komma till anläggningen för att åtgärda fel eller brister.
Leverantören ska se till att obehöriga inte upptar avtalade platser.
Leverantören ska ta emot och inkvartera asylsökande efter anvisning från Migrationsverket, även på obekväm arbetstid.
Leverantören ska informera de boende om brandskyddet i samband med inkvarteringen.
Leverantören ska sköta bokningsschema för tvättstuga och övriga praktiska uppgifter som rör skötsel av anläggningen.

Med helpension avses tre mål mat om dagen, frukost, lunch samt middag som ska serveras av leverantören.
Servering av frukost, lunch och middag ska ske i matsal/matplats inom anläggningen eller i omedelbar närhet till anläggningen, max. 500 meters gångavstånd. Vid längre avstånd får transport av boende till matplats ske under förutsättning av att erforderliga tillstånd finns.

Frukost ska innehålla
· Mejeriprodukter – mjölk, fil och yoghurt.
· Frukostflingor av varierande sorter, sylt, socker och russin.
· Bröd, margarin, marmelad, hårdost.
· Kaffe och the.

Lunch och middag ska bestå av färdiglagad varm mat, varierande och innehålla protein,
kolhydrater, vitaminer (vedertaget vitaminbehov) och mineraler.

Lunch och middag ska innehålla
· Proteinkälla – fisk, kyckling, lamm, nötkött eller bönor. Inget fläskkött får serveras.
· Kolhydrater – pasta, potatis, ris eller couscous.
· Vitaminer och mineraler – grönsaksrätter både tillagade och råa.
· Bröd.
· Senap och ketchup.
· Dryck – vatten, saft, kaffe och te.
· En färsk frukt av varierande slag per person.

Specialkost omfattar frukost, lunch och middag enligt ovan. Avser särskild mat för diabetiker, glutenintoleranta mm. Specialkost ska levereras vid beställning av respektive enhet. Respektive enhet bedömer behov efter den asylsökandes önskan.

Mat till barn omfattar frukost, lunch och middag enligt ovan. Mat till barn ska beredas med hänsyn tagen till såväl livsmedelskvalitet som konsistens passande för barn. Vällingpulver och barnmat på burk ska ingå. Mat till barn ska levereras vid beställning av respektive enhet.

Hänsyn ska tas till Ramadan, muslimernas fastemånad, då man äter mat endast efter solens nedgång och före dess uppgång. Leverantören ska tillhandahålla lunch och middag portionsförpackade, till de asylsökande som har fastemånad, vid beställning av respektive enhet.

För de dagar den asylsökande måste vara borta över frukost/lunch/middag så ska smörgåspaket tillhandahållas.

Anläggningen ska ge betryggande skydd mot värme, kyla, fukt, buller, radon, luftföroreningar och andra liknande störningar. Anläggningen ska ha tillgång till rinnande varmt och kallt vatten i erforderlig mängd och av godtagbar beskaffenhet till dryck, matlagning, personlig hygien och andra hushållsgöromål. Anläggningen ska medge tillräckligt dagsljus.

Lukter, fukt, koldioxid och smittoämnen ska ventileras bort.
Anläggningen ska ha tillfredsställande luftväxling genom anordning för ventilation eller på annat sätt. Luftväxlingen ska vara på minst 4 l/s och person.

Anläggningen ska vara uppvärmd till minst 21 ± 2° C året om.

Anbudspriset ska anges i SEK exkl. moms och ska inkludera samtliga driftskostnader, yttre och inre underhåll samt övriga kostnader som är förenade med att utföra uppdraget.
Anbudspriset får ej överstiga följande takpriser:
Logi: 200:- per person och dygn
Kost. 150:- per person och dygn (helpension på fängelser kostar ca 45 kr/dygn/person. Min anm. Notera att jag inte jämför asylboenden med fängelser utan enbart jämför kostnaderna för mat. Och notera att 150 kr/person/dygn som Migrationsverket anger, är det högsta belopp som verket accepterar).)

För kost ersätts faktiskt antal serverade portioner till inskrivna boenden. Det ankommer på leverantören att redovisa antalet inskrivna matgäster dag för dag.

Leverantören ska vid utförandet av sina åtaganden enligt avtalet använda personal med för ändamålet erforderlig kompetens.
Leverantören är skyldig att utan dröjsmål byta ut sådan personal, vilken Migrationsverket anser sakna erforderlig kompetens eller saknar förtroende för. Exempelvis bör leverantören inte anställa personal som samtidigt är boende på anläggningen.
Leverantören ska anställa och ansvara för personal i egenskap av arbetsgivare med beaktande av vid var tid gällande lagar och avtal.
Leverantören svarar för löner, arbetsgivaravgifter och andra avtalsenliga och lagstadgade kostnader för sig och sin personal.
Leverantören är ensam ansvarig arbetsgivare för den egna personalen och är ensam bärare av arbetsgivaransvar i förhållande till denna personal.

Enligt förordning (2006:260) om antidiskrimineringsvillkor i upphandlingskontrakt skall, vid kontrakt som tilldelas en leverantör av en tjänst eller byggentreprenad, Migrationsverket ställa villkor som skall ha till ändamål att motverka diskriminering hos leverantören.
Migrationsverket skall enligt samma förordning förena villkoren med en sanktion och kontrollera att leverantören efterlever villkoren.

Leverantören svarar för samtliga löpande driftskostnader knutna till anläggningen samt svarar för yttre och inre underhåll.

Det här är som sagt långt ifrån all text och långtifrån alla krav som Migrationsverket ställer på ABT. Den, som efter dessa smakprov ur den digra kravspecifikationen, fortfarande är intresserad av att försöka sig på att driva ett sådant här boende för 200 kr/dygn/person och på allvar tror att den kan uppfylla alla in i minsta detalj specificerade (ibland orimligt höga) krav ska naturligtvis lämna in ett anbud senast den 24 juni!

Här kan man ta del av alla Migrationsverkets krav för anordnande av Tillfälligt boende för asylsökande.

© Denna blogg.

Det går inte att lita på svenska journalisters löften om anonymitet och källskydd

I programmet Medierna i SR P1 togs följande ämne upp den 1 juni: Riskerat källskydd och strid om enad etik. Det handlar om fall där journalister genom okunnighet, slarv eller sensationslystnad inte levt upp till löftet till dem de skrivit om att dessa skulle åtnjuta full anonymitet och att journalisten skulle respektera källskyddet. Där de, som sagt av okunnighet, slarv eller sensationslystnad rapporterat på ett sätt som skadat de mäniskor som visat journalisterna förtroende och som trott på försäkringar om att de inte skulle kunna spåras och/eller kännas igen.

Här på bloggen har ett antal miggor, personal på HVB-hem, ambassadanställda och socialsekreterare, handläggare på Förskringskassan kommit till tals sedan snart sex år och ingen av dem har någonsin avslöjats. Ingen har ens kunnat ana vilka de personerna är, som anonymt (på riktigt ”anonymt” och med äkta källskydd!) har skrivit och berättat saker som ofta haft stort allmänintresse! detaljer utan betydelse för själva texten har ändrats, platser och kön har bytts ut ibland, ibland inte – allt för att ingen ska kunna ens gissa vem som kan ha varit uppgiftslämnare.

Många (OBS! Givetvis inte alla!) journalister är tyvärr slarviga, inte tillräckligt pålästa, inte tillräckligt osjälviska (tvärtom!), har inte tillräckligt god journalistisk hederlighet och etik för att se till de intervjuades eller omskrivnas bästa i känsliga fall. Stora bildbylines ska de ha, och texterna hoppas de ska kunna ge dem Stora Journalistpriset eller någon annan prestigefylld utmärkelse. Det är obehagligt och osmakligt.

Miggor, HVB-hemspersonal, FK-anställda, socialsekreterare, ambassadanställda – vilka ni än är därute: Vill ni berätta något och garanterat vara anonyma utåt så skriv till mig! 

”Best prediction of future behaviour is past behaviour”! Ingen som velat vara anonym utåt när den skrivit här på bloggen, har  avslöjats av mig på nära sex år så ingen lär avslöjas i framtiden heller! Jag har inget att vinna på att hänga ut någon, sätta någons liv i gungning eller rentav försätta någon person i fara. Jag har heller inget behov av några utmärkelser eller att framhäva mig själv på er bekostnad. Vill ni nå ut med viktig information om för allmänheten okända förhållanden så kontakta mig så publicerar jag era texter här på bloggen. Tack!

Till slut något om skillnaderna vad gäller de journalistiska reglerna i Sverige och Finland:

I de svenska etiska och publicistiska reglerna
kan man bland annat läsa:
• Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.

För finländska journalister finns Journalistreglerna. Två av dem lyder så här:
• Journalister är i första hand ansvariga inför sina läsare, lyssnare och tittare. Dessa har rätt att få veta vad som händer i samhället.
• Det är journalisters plikt att sträva efter en sanningsenlig informationsförmedling.

I Sverige, där sällan någon anses ha personligt ansvar eller bära personlig skuld för något, talar man om ”Massmediernas roll i samhället” – diffust och opersonligt.

I Finland, där personligt ansvar och personlig skuld gäller, talar man om att ”Journalister är i första hand ansvariga…”

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Sveriges nationaldag

Samtliga etniska, oetniska, etiska, oetiska, blonda, brunhåriga, rödhåriga, svarthåriga, blå-, grå-, grön- och brunögda sverigefödda, utrikesfödda – som går till jobbet, lever på bidrag, studerar eller gör något annat – och alla andra som är/vill vara/känner sig som/kallar sig svenskar tillönskas

EN RIKTIGT FIN SVERIGES NATIONALDAG!

”Den makten som finns i riksdagen, den har kidnappats av partieliterna.”

När hon slutade som riksdagsledamot för Moderaterna, skrev Anne-Marie Pålsson den upplysande och för många oinsatta säkert skakande boken Knapptryckarkompaniet: rapport från Sveriges riksdag.

Lyssna på vad Anne-Marie Pålsson berättar i den här intervjun! Och alldeles särskilt på vad hon säger med anledning av vad som står i grundlagen om att ”all offentlig makt utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare”,  cirka 14:00 in i inslaget, bland annat (för övrigt exakt vad jag själv så ofta har sagt):

Vi har en form för den svenska demokratin som är ganska speciell och som avviker på många, många punkter från den demokratiform som man har i andra länder. Den avviker särskilt i så måtto att alla befogenheter i Sverige är samlade i riksdagen. Och då skulle man ju kunna tro att riksdagen också är väldigt mäktig – och det är ju riksdagen också. Men det betyder inte att riksdagsledamöterna är mäktiga!

Den makten som finns i riksdagen, den har kidnappats av partieliterna. Och där sitter då partiledaren, omgiven av en liten, liten krets, som styr hela agendan; som styr allting, i kraft av de maktmedel som partierna utrustats med.
—-
Vi har ett politiskt system där demokratin försvagats i många avseenden. Vi har ingen maktdelning, ingen som kan balansera den extrema makten som hamnat i händerna på partiledarna och främst den partiledare som sitter i Rosenbad. Vi har heller egentligen inga möjligheter för väljarna att komma in i det politiska systemet och påverka. Vi har inga möjligheter till folkomröstningar i frågor som väljarna tycker är väldigt viktiga. Väljarna kan normalt sett inte heller välja vilka som ska företräda dem i riksdagen! En riksdagsledamot är inte ansvarig inför väljarna, man kan inte stryka bort någon ledamot som misskött sig på något sätt.

Anne-Marie Pålsson beskriver ett tillfälle när den moderata riksdagsgruppen försökte hävda sin mening i samband med beslutet om FRA-lagen och citerar statsminister Fredrik Reinfeldt

Vad tror ni att ni är? Ett remissorgan? Som får tycka vad ni vill? Ni är här för att genomföra regeringens politik och inget annat.

Lyssna på Anne-Marie Pålsson, hon säger det som de flesta tänkande människor vet och inser. Ändå får den djupt ”odemokratiska demokratin” fortsätta att existera. I Sverige. Varför?

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Många år för sent börjar man också i Sverige agera mot bedrägerier där unga män påstår sig vara ”ensamkommande asylsökande barn” men inte är det

Den 3 juni meddelade Migrationsverket att man där kommit på att minst 10 procent av alla som påstår sig vara minderåriga när de söker asyl i Sverige, inte är det. En mycket låg procent och troligen gravt felaktig, vilket man kommer att inse när testerna görs mer omfattande, men ändå ett erkännande om att det pågår just sådana bedrägerier som miggorna i åratal rapporterat om här på bloggen. Migrationsverket meddelar bland annat:

Från 1 januari till 1 maj i år har Migrationsverket justerat åldern på ensamkommande barn i 12 procent av alla asylärenden. I 5 procent av ärendena gjordes åldersjusteringen efter en medicinsk åldersbedömning, och i 7 procent utan medicinsk åldersbedömning.

Statistiken som Migrationsverket redovisat för Justitiedepartementet visar att av de 930 ensamkommande barnen som mellan 1 januari och 1 maj sökte asyl i Sverige, så har Migrationsverket låtit göra en medicinsk åldersbedömning i 60 ärenden, dvs. 6 procent. I 44 av dessa ärenden har Migrationsverket gjort en åldersjustering.

I 65 ärenden av de 930 asylsökande ensamkommande barnen, dvs. 7 procent, har Migrationsverket gjort en ålderjustering utan medicinsk åldersbedömning. Det handlar för det mesta då om ärenden där det antingen vid ansökan varit helt uppenbart att den sökande varit vuxen, eller att den sökande tidigare har styrkt sin identitet, och därmed ålder, med pass inför andra EU-staters myndigheter.

I otaliga inlägg här på bloggen har både miggor och jag själv påpekat och visat att långtifrån alla som påstår sig vara ”ensamkommande asylsökande barn” alltid är det. Tvärtom. Men ingen har velat lyssna, eller i varje fall har man inte velat göra något åt bedrägerierna. Här är några korta utdrag ur en del texter i ämnet. Notera att de spänner över fem år. I fem års tid har problemen varit mycket väl kända men bedrägerierna har ändå till stor del tillåtits fortgå…

21 juli 2008: I ett fall togs ett beslut tagits i samråd med enhetschefen om att den sökande inte var ett barn. Fast han påstod det. Han hade grå stänk i håret, saknade en hel del tänder och han hade ett beteende som inget barn eller ungdom har. Han var uppskattningsvis cirka 35 år. Men lik förbannat protesterade han och hävdade att han måste bedömas som varande ett barn tills verket bevisat motsatsen. I hans land grånar håret snabbt, man tappar tänderna och man bli vuxen i förtid.

23 juli 2008: Jag har själv sett asylsökande s.k. 16-17 åringar med full skäggväxt och med vuxna mäns uppförande. Men de har registrerats som barn fast de helt uppenbart varit närmare 30. Sjukt! Jag känner också till fall där asylsökande som fått barn i Sverige visat sig vara flerbarnsfäder i hemlandet. Vid avslag har de frivilligt och utan problem  återvänt till landet de ”flytt” ifrån och sedan sökt tillstånd på anknytning till barnet i Sverige.

6 juli 2009: Ett ”barn” som är 16-18 år måste väl ändå kunna avkrävas en sammanhängande, sanningsenlig berättelse  och måste kunna visa upp någon handling som visar vem han är och varifrån han kommer etc. Daltandet hos oss har gått alldeles för långt och det är inte heller förenligt med lagen.

Och om personen faktiskt är 16-18 år (det finns ofta anledning att misstänka att de är äldre) så mår han eller hon säkert ganska dåligt av den teater som han eller hon tvingas att spela i ett främmande land, i rollen som ankarbarn.

4 augusti 2009: Visserligen är ingenting enbart svart eller enbart vitt, men det som miggorna berättar i flera inlägg är att en majoritet av de ensamkommande unga 1) sällan har egna asylskäl, 2) inte alltid är så unga som de säger sig vara, 3) inte alltid kommer från det land de säger sig komma från och alltså inte är de som de säger sig vara samt 4) inte heller alltid talar sanning om sina döda eller försvunna släktingar (eftersom många återfinns eller återuppstår snabbt efter att den unge har fått permanent uppehållstillstånd, PUT).

22 december 2009: Från olika boenden kommer också uppgifter om hur dessa pojkar, som gentemot Migrationsverket vidhåller att de är helt ensamma i världen (utan att förklara vem som betalade smugglare och biljetter…), ringer hem till sina föräldrar eller andra släktingar i sina hemländer och berättar hur de har det och att det är så jobbigt att vänta på uppehållstillståndet. Personalen på boendena säger, att de vet vilka som ljuger och berättar falska historier för Migrationsverket. En del av dem anförtror sig åt personal som kommer från samma land eller behärskar deras språk och ofta hör också personal pojkarnas samtal hem till sina familjer. Personalen säger att det känns oerhört frustrerande att veta om lögnerna, men att de ”inte fått instruktioner om att rapportera sådant till Migrationsverket”! Man kunde ju tycka att det borde vara en självklarhet att människor, när de upptäcker bedrägeriförsök anmäler det till relevant myndighet, det gäller ju på alla andra områden…

28 mars 2010: Utgångspunkten när det gäller ensamma unga som kommer till Sverige, oftast i hopp om ett bättre liv, borde i stället vara att ge dessa ensamkommande barn tillfälliga uppehållstillstånd (TUT), samtidigt som man arbetar med att finna deras anhöriga. Det finns organisationer som kan hjälpa till: Röda Korset, Frälsningsarmén m.fl.

24 februari 2011: Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson:

Läget har blivit akut. Sedan kommunerna tog över ansvaret för ensamkommande barn 2006 så har ju antalet barn ökat med omkring 600 procent. Det innebär att det system vi har är utsatt för stora påfrestningar och det håller faktiskt inte just nu.

4 mars 2012: Finland och Norge: allt färre ensamkommande minderåriga asylsökande. I Sverige ökar de kraftigt.

11 maj 2012: Jag kan inte förstå varför personalen på HVB-hem inte kan rapportera om att det finns vuxna asylsökande män bland de asylsökande ensamkommande minderåriga som ska bo i dessa hem! Har inte personalen också ett ansvar, framför allt med tanke på dem som faktiskt är minderåriga och som bor på samma hem?

3 juli 2012: Det torde vara ungefär samma typer av unga som söker asyl i Sverige som i Norge och Finland, där ålderstester redan gjorts under en längre tid. Om man tänker sig att man applicerar de finska och norska resultaten (65 procent icke minderåriga) i Sverige, skulle ca 35 procent av 2657, d.v.s. endast ca 930 av de påstått minderåriga som sökte asyl 2011, betecknas som minderåriga. Av hittills i år (t.o.m. maj 2012) inkomna asylansökningar är 1210 från påstått minderåriga. Om ca 35 procent av dem är under 18 år, innebär det att ca 425 är minderåriga. När ålderstesterna sållat bort dem som ljuger om sin ålder, kommer de som faktiskt är minderåriga att kunna tas emot i kommunerna utan problem och kostnaderna för minderåriga som ska gå igenom asylprocessen, kommer att minska med åtskilliga hundratals miljoner kronor .

17 september 2012: I samtliga fall har en ålder uppgetts och fastställts av Migrationsverket, som inte stämmer med den verkliga åldern. Normalt har skillnaden mellan uppgiven och verklig ålder legat mellan 5 och 8 år. Alla har uppgett sin ålder till 14 år. Verklig ålder har legat mellan 19 och 22. När man bor så tätt inpå en människa en längre tid, så märker man ganska tydligt inom vilket åldersspann hann befinner sig. Det kan göra tillvaron mycket problematisk. Både i hemmet, i skolan och i alla övriga situationer, till exempel i den vardagliga fostran.

9 maj 2013: Antalet ensamkommande barn som inte åtföljs av någon vuxen och som (åtminstone) säger att de är under 18 år när de söker asyl här är tiodubblad. För 2013 ligger prognosen på 4000. Under 2006 var det 400.

Barn? Ja en hel del är barn, det behövs ingen skelettröntgen eller annat för att fastställa den saken. Åtskilliga är däremot i den åldern när det är hugget som stucket om ynglingen – för 4 barn av 5 är pojkar – är 17, 18, 19, 20 eller 21. I en del fall är bluffandet om åldern däremot löjligt.

19 maj 2013: Så här ser det ut i Sverige, Norge, Danmark och Finland; så här många påstått eller faktiskt minderåriga asylsökande har kommit till resp land.

Sverige (t.o.m. 30 april 2013) = 928
Norge (t.o.m. 30 april 2013) = 273
Danmark (t.o.m. 31 mars 2013) = 60
Finland (t.o.m. 30 april 2013) = 48

Nedan finns ett urval av alla berättelser här på bloggen, från miggor och anställda vid HVB-hem etc, som borde ha tagits på allvar för många år sedan. Ta gärna lite tid att läsa åtminstone en del av texterna och inse hur skrämmande det är att bedrägerierna har fått fortgå i så många år utan att man gjort särskilt mycket, om ens något, för att stoppa dem:

En migga om en 17-åring som kan vara 35… – 21 juli 2008
En migga: ”Apropå de s.k. ensamkommande barnen igen.” – 23 juli 2008
En migga om asylsökande ”ensamkommande barn” – 4 mars 2009
En fjärde migga om Migrationsverkets hantering av asylsökande, ensamkommande ungdomar – 6 juli 2009
Om ensamkommande unga asylsökande på DN Debatt m.m. – 4 augusti 2009
En migga om ensamkommande asylsökande som är – eller säger sig vara – under 15 år – 14 augusti 2009
Migrationsverkets fakta om mottagandet av ensamkommande minderåriga asylsökande i Sverige kan inte stämplas som ”främlingsfientliga” – 24 november 2009
Asylsökande s.k. ensamkommande barn trakasserar och hotar personal – 22 december 2009
Sverige följer Norges exempel gällande ensamkommande unga asylsökande – 25 mars 2010
Hur många ensamkommande barn och unga asylsökande har egna asyl- eller skyddsskäl? – 26 mars 2010
En migga om att återsända ensamkommande unga asylsökande som fått avslag på sina asylansökningar – 28 mars 2010
En migga om s.k. ensamkommande barn: ”På rena asylskäl finns knappt någon.” – 31 mars 2010
Norge: 66 % färre ensamkommande minderåriga asylsökande – 17 februari 2011
Varför är ökningen av antalet ensamkommande, minderåriga asylsökande till Sverige så astronomisk jämfört med till övriga Norden? – 24 februari 2011
En migga om dem som slarvigt kallas ”ensamkommande flyktingbarn” – 20 juni 2011
Finland och Norge: allt färre ensamkommande minderåriga asylsökande. I Sverige ökar de kraftigt. – 4 mars 2012
Om hem för ensamkommande minderåriga asylsökande – 13 april 2012
Anställd vid hem för ensamkommande minderåriga asylsökande: ”Jag kan inte med gott samvete fylla i information som du vet inte är korrekt.” – 27 april 2012
En migga om socialsekreterare som vill vara ”snälla” mot vuxna som bedrar och utnyttjar asylsystemet när de utger sig för att vara minderåriga – 11 maj 2012
Finland. Något lite om ensamkommande minderåriga asylsökande. – 31 maj 2012
I Finland: 65 procent av de påstått minderåriga asylsökande var över 18 år – 3 juli 2012
En anställd vid ett hvb-hem för ensamkommande minderåriga asylsökande om Laholms kommuns utvidgade ”barnbegrepp” m.m.  – 25 juli 2012
Skakande berättelse från en familjehemsförälder för påstått eller faktiskt minderåriga asylsökande pojkar och män – 17 september 2012
Om man följer lagen och gör rätt från början så behöver det kommunala självstyret inte ruckas på! – 2 maj 2013
En migga: ”Numera ska handläggare till och med lägga ord i munnen på ”barnen”. – 9 maj 2013
Antalet asylsökande ensamkommande ”barn” skulle troligen (!) minska också i Sverige om man gjorde fler ålderstester – 19 maj 2013

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Förvånande uttalanden av ledamöter, i Sveriges riksdag

Det är sällan någon som granskar vad som egentligen och verkligen sägs i Sveriges riksdag. Ord för ord.

I protokollet från debatten om Hälso- och sjukvård till personer som vistas i Sverige utan tillstånd från onsdagen den 22 maj 2013 finns en del märkliga uttalanden. Förvånansvärda uttalanden av personer som innehar de viktigaste ämbetena som finns eftersom de styr landet och stiftar lagar (som de sedan inte alltid vill ska efterlevas…) och som avlönas av folket. Här är några av dem. Jag har valt att inte skriva vem som sagt vad, men alla uttalanden finns förstås nedtecknade i protokollet. Efter varje citat ger jag en kort kommentar.

Rdl: Den som befinner sig i Sverige och får avslag på sin ansökan om asyl eller uppehållstillstånd ska avvisas eller utvisas. Detsamma gäller personer som inte ansöker om uppehållstillstånd om han eller hon befinner sig i Sverige utan tillstånd. En person som har fått beslut om att avvisas eller utvisas ska lämna landet självmant. Huvudregeln är att det är Migrationsverket som verkställer avvisnings- och utvisningsbeslut. Polismyndigheten verkställer egna beslut eller sådana beslut som överlämnats från Migrationsverket därför att polismyndighetens medverkan behövs.
Kommentar: 100 procent korrekt. Exakt så är det.

Rdl: När det gäller Sverigedemokraternas politik och rättvisa eller inte kan vi väl konstatera att just personer som söker mycket sjukvård, till exempel personer som är sjuka, i dag drabbas av en orättfärdig sjukförsäkring.
Kommentar: Vad menar denna rdl med ”just personer som söker mycket sjukvård, till exempel personer som är sjuka, i dag drabbas av en orättfärdig sjukförsäkring.” Det är en huvudlös mening!

Rdl: Du sade också att inte alla medborgare har rätt till hälso- och sjukvård i Sverige. Kan du beskriva vilka det är som inte har den rätten?
Kommentar: Här blandar rdl ihop begreppen rejält. Personer som vistas i Sverige utan tillstånd är inte ”medborgare”! Vore de det så, då skulle de ju ha all rätt att vistas här. Rdl borde skärpa sig!

Rdl: Kan man verkligen hävda att människor har tillgång till en mänsklig rättighet om de inte vågar använda den i praktiken eller om de kommer att bestraffas om de försöker göra anspråk på den?
Kommentar: Det är ingen ”mänsklig rättighet” (ett begrepp som ofta missbrukas å det grövsta) för alla människor att få fri sjukvård i Sverige! Det är inte det! Och ingen ”bestraffas ”som försöker göra anspråk på sjukvård, det är ren och skär lögn. Det har aldrig hänt och kommer aldrig att hända i Sverige att någon människa bestraffas för att den söker vård och det är obegripligt att en rdl står i riksdagens talarstol och påstår något sådant. Inte undra på att föraktet för dessa människor ökar och att tilltron till dem, som ska styra landet, minskar drastiskt när de far med uppenbar osanning i den lagstiftande församlingen!

Rdl: Jag önskar verkligen att det vore tydligt avkriminaliserat att vara tillståndslös i Sverige.
Kommentar: Det innebär ett steg mot införandet av fri invandring.

Rdl: Den person som vistas i landet ska ges förutsättningar att leva ett värdigt liv och bland annat få tillgång till grundläggande hälso- och sjukvård. Det gäller även personer som vistas i landet utan tillstånd.
Kommentar: Det innebär ett steg mot införandet av fri invandring.

Rdl: Det är en oerhört stor skillnad mellan att vistas i Sverige om man är medborgare eller har ett uppehållstillstånd och omfattas av det stora skyddsnät som vi har i Sverige och att leva i landet utan tillstånd.
Kommentar: Just det! Ändå vill rdl inte låtsas om de.

Rdl: Jag förutsätter dock att människor, både sjukvårdspersonal och människor som kommer hit, inte har onda tankar utan följer lagen.
Kommentar: En mer än lovligt naiv sak att förutsätta! Och var finner denna rdl månne belägg för dessa ”förutsättanden”? Var har denna rdl varit under alla år som miggorna berättat om bedrägerier och lögner?

Rdl: Är det rättvist att inte låta dem som är sjuka få vård bara för att de har flytt från ett land i misär? De kommer hit utan pengar, utan jobb, utan bostad. Vad är det för människosyn att inte låta dessa människor få vård när de är sjuka?
Kommentar: Ska man skratta eller gråta? Att många rdl är mycket naiva och verklighetsfrämmande är ett faktum, men man blir ändå förvånad över den låga nivån på kunskaper som emellanåt visas upp i vad som faktiskt är Sveriges maktcentrum, dess lagstiftande församling!

Rdl: Det finns många anledningar till att vara papperslös, men gemensamt för alla som befinner sig i den situationen är att de saknar många av de rättigheter som vi andra tar för givna. Samhället är stängt för dem som saknar de fyra sista siffrorna i personnumret. De befinner sig i en oerhört marginaliserad situation utan rätt att arbeta, lära sig svenska på sfi och skaffa sig en utbildning. En kvinna vittnar om vardagliga svårigheter som att det inte går att betala med sms-biljett på bussen, hyra film eller låna en miniräknare i skolan utan personnummer.
Kommentar: Den här rdl verkar inte, trots att den sitter i riksdagen (!), ha förstått att den som inte har fått uppehållstillstånd i Sverige inte har rätt att vistas här utan ska lämna landet! Varför är det så svårt att läsa utlänningslagen? Det är väl självklart att människor utan laglig rätt att befinna sig i Sverige, ”inte har rätt att arbeta, lära sig svenska på sfi och skaffa sig en utbildning.”!!! Okunskapen är riktigt skrämmande…

Exemplen på märkligheter är många fler, det är bara för var och en att läsa protokollet själv och inse hur konstiga uttalanden man kan få höra i Sveriges riksdag. Sedan kan man undra hur det egentligen ligger till:

Är riksdagsledamöterna okunniga, ovetande, ibland dumma?
eller
Tror riksdagsledamöterna att folket är okunnigt, ovetande och ibland dumt?

Båda alternativen är lika dåliga och i båda fallen är det tragiskt för Sverige.

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa.

Söndag den 2 juni 2013: En avkopplande dag på landet

     

En migga kommenterar kort SOU 2013:37

En migga kommenterar Migrationsspråksutredningens betänkande Begripliga beslut på migrationsområdet (SOU 2013:37) till migrationsminister Tobias Billström. I betänkandet sägs bland annat:

För en person som söker uppehållstillstånd i Sverige är beslutet från Migrationsverket många gånger mycket betydelsefullt. Det är därför ett grundläggande krav att Migrationsverkets beslut är utformade på sådant sätt att de är helt begripliga för en sökande. En sökande måste förstå varför Migrationsverket har kommit till en viss slutsats.

Läs mer här.

Miggans kommentar:

Visst, det har varit kvalitetsgranskningar och det är bara bra. Vi har också interna utbildningar i beslutsskrivande. Jag håller helt med om att besluten måste vara begripliga för den sökande – och de måste också vara välmotiverade och juridiskt korrekta. Det förstår givetvis varenda handläggare och beslutsfattare. Och i den bästa av världar skulle det säkert se ut just så, men pinnhetsen – som ju inte finns (!!!) – och ledningens syn på kvantitet före kvalitet sätter lite käppar i hjulet. Antagligen har varenda en av av oss beslutsfattare lämnat flera hafsverk bakom oss…

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa.