• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    april 2014
    m ti o to f l s
    « Mar    
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    282930  
  • free counters
  • wordpress visitors
  • RSS samtid&framtid

En migga: ”Men vore det inte snart dags att ställa frågan till politikerna i stället för att ständigt tjata om Migrationsverket?”

En migga skriver, lätt uppgivet:

profileJag lyssnade på radio på väg hem från arbetet en dag. Studio Ett i P 1, Bärplockare fick inte ut sin lön – nu ger de upp.

Det handlade om ett gäng thailändska bärplockare som blev lurade, år 2011 tror jag. Ordet ”Migrationsverket” kom var tionde sekund, kändes det som, och det var naturligtvis Migrationsverkets fel att dessa människor fick arbetstillstånd och Migrationsverkets fel att de blev lurade. Därför att Migrationsverket inte hade kontrollerat arbetsgivaren bättre. Men hur skulle det ha varit möjligt, med den nuvarande lagen om arbetskraftsinvandring och den öppenhet som vi sedan 2008 måste ”möta den globala världens möjligheter” – eller vad det nu heter – med?

Redan 2008 förstod jag att det är vi som kommer att ställas till svars för tillstånd vi gett i enlighet med de instruktioner vi gavs. Men vore det inte snart dags att ställa frågan till politikerna i stället för att ständigt tjata om Migrationsverket?

Oavsett vad det gäller – arbetstillstånd, anhöriginvandring, asyl – så är det alltid Migrationsverket som är boven. Om det finns någon som tror att Migrationsverkets handläggare hittar på egna regler eller försummar att kontrollera en arbetsgivare på grund av lättja så vill jag en gång för alla förklara att så inte är fallet! Vilka kontroller vi handläggare ska och får göra är reglerat av vår ledning som i sin tur fått sina direktiv från regeringen.

Kommentar: Borde inte svenska journalister snart lära sig detta? Varför – varför??? – har de så svårt att ta till sig så mycket på asyl- och migrationsområdet, trots över 20 års mycket stor asylinvandring och sedan 2008 en arbetskraftsinvandring som regleras i den nya lag som kom i december 2008, det vill säga för hela 5,5 år sedan!

© denna blogg.

Samtal från en rom

Läs först: Sheraton, be om ursäkt om ni har gjort fel! Sheraton, be inte om ursäkt om ni inte har gjort fel! (27 mars) och Sheratons vd erkänner ingen diskriminering i sitt brev till den romska kvinnan (28 mars).

romernas-flaggaEn vän som är rom ringer och säger att han inte alls tror att den romska kvinnan blivit diskriminerad på Sheraton. Han påminner om ett liknande fall med en annan romsk kvinna (som dessutom, enligt den uppringande romen, är god vän med den nu aktuella Sheraton-kvinnan) som var inblandad i ett mycket snarlikt fall. I en artikel i Norrköpings tidningar om det fallet, med rubriken Grand Hotel anmäls till DO står bland annat följande att läsa:

Under en antidiskrimineringskonferens på Elite Grand Hotel kom fyra olika personer ur personalen fram till Rosita Grönfors och ifrågasatte att hon bodde på hotellet och hade rätt att ta kaffe.

Min romske vän berättar också att han själv flera gånger suttit med romska kvinnor i finskromska kläder på just hotell Sheraton i samband med besök i regeringskansliet och att de aldrig någonsin på minsta sätt blivit illa behandlade, än mindre diskriminerade.

Här måste nu en brasklapp läggas ut, eftersom det så ofta sker att personer som läser viktiga texter antingen inte förstår dem eller också gör egna omtolkningar och för vidare felaktig information. Alltså:

Ovanstående text ska läsas rakt av och exakt som den är skriven. Inga slutsatser har dragits, inget har påståtts, ingen har anklagats. Här berättar bara, helt enkelt, en rom med egna erfarenheter av besök på Sheraton tillsammans med romska kvinnor om hur det var vid dessa besök och han påpekar också, vilket beläggs av ovannämnda och andra artiklar, att ett snarlikt fall ägt rum. Det är också denne roms åsikt – som han, enligt sin grundlagsstadgade rätt till åsiktsfrihet, har rätt att ha – som förmedlas, inte som en anklagelse och inte som ett absolut faktapåstående utan vad han”inte alls tror”.

© denna blogg.

Sheratons vd erkänner ingen diskriminering i sitt brev till den romska kvinnan

Apropå texten Sheraton, be om ursäkt om ni har gjort fel! Sheraton, be inte om ursäkt om ni inte har gjort fel! den 27 mars:

Sheratons personal får inte uttala sig om ”romskandalen”. De har – enligt uppgift = brasklapp! – fått skriva på papper om att inte tala om det som hänt med media (eller andra). Dock verkar det som att Sheraton försökt göra lite damage control genom ett brev från vd:n till den romska kvinnan, som i sin tur ska ha gjort en DO-anmälan. Vilken i sin tur – enligt uppgift inifrån hotellet – är okej med Sheraton som verkar anse att de har rätt och inte kommer att fällas för diskriminering.

Sheratons vd Jan Nielsen erkänner ingen diskriminering i sitt brev, där han bland annat skriver:

Som hotell och företag tolererar vi inte någon form av diskriminering.

I en artikel i Svenska Dagbladet citeras han enligt följande:

För närvarande har jag inte en definitiv uppfattning. Men vi förstår hur Diana Nyman känner sig och vi vill ursäkta oss för den känslan.
(Här)

Sheratons vd ”erkänner” alltså inte att Sheratons personal skulle ha diskriminerat kvinnan, utan ber om ursäkt för den ”känsla” som den romska kvinnan kan ha haft.

Hoppas, som jag både har sagt och skrivit tidigare, att någon lyckas få fram sanningen (alltså absoluta fakta) och att den också – oavsett hur den ser ut! – kommuniceras med lika stora bokstäver i alla medier som den ensidiga berättelsen som kommunicerats hittills!

© denna blogg.

Sheraton, be om ursäkt om ni har gjort fel! Sheraton, be inte om ursäkt om ni inte har gjort fel!

Rasandet mot hotell Sheraton vet inga gränser och verkar ha tappat alla proportioner! Och regeringen, genom integrationsminister Erik Ullenhag, rusar ut – på tidningsuppgifter och hörsägen från den ena parten – och säger att

Regeringskansliet ska se över sina affärsförbindelser med Sheraton efter det inträffade

Detta alltså efter en påstådd – inte ännu utredd eller rättsligt prövad – diskriminering av en finsk romsk kvinna (läs Sheraton stoppade regeringens romska gäst, DN 25 mars)!

Är det ingen – ingen alls? – som ifrågasätter om det verkligen kan stämma att en anställd vid ingången till frukostmatsalen, bland alla de synnerligen mångkulturella och blandade gästerna på det internationella hotellet Sheraton, skulle stoppa en gäst från att komma in och äta frukost? Det ter sig tämligen otroligt och det är också vad jag har fått berättat för mig av personal på hotell Sheraton, alltså att det inte alls gick till så som det påstås i den högljudda rapporteringen.

Vad som berättas från Sheraton är att den person som skulle stå vid pulpeten vid ingången till frukostmatsalen, inte stod där just vid det tillfälle då den romska kvinnan kom dit. Den anställdas uppgift är att, som på de flesta andra stora hotell, stå vid sin pulpet dels för att hälsa gästerna välkomna till frukostserveringen; dels för att kontrollera om de hade rum eller paket där frukosten ingår.Just vid det aktuella tillfället hade hon, enligt uppgift, gått en bit in i matsalen, kanske för att visa någon annan gäst vägen eller liknande. Men hon var inte långt borta och hastade tillbaka till sin plats när hon såg den aktuella kvinnan som var på väg in. På frågan om ifall kvinnan önskade äta frukost, ska svaret – enligt uppgift från Sheraton – ha varit: ”Nej, jag vill bara ha en kopp kaffe.”

Sheraton har en liten trevlig kaffe- och tebar i lobbyn (där jag för övrigt själv druckit kaffe ett stort antal gånger), där det är betydligt lugnare än i frukostmatsalen på morgonen. Frukost ingick enligt uppgift inte i gästens rumspris och gästen hade sagt att hon bara ville ha en kopp kaffe, varvid frukostvärdinnan (min benämning) visade henne till just den lilla lobbybaren som ligger alldeles intill frukostmatsalen. Allt gick, enligt uppgift från Sheraton, lugnt till och den romska kvinnan gick till lobbybaren, där hon sedan också ska ha fått sällskap av en annan kvinna som redan satt där och drack kaffe.

Så. Nu finns två varianter av historien. Vilken är sann? Har det hänt något som motiverar den svenska regeringens  ifrågasättande av sitt samarbete med Sheraton? Vad grundar ifrågasättandet sig på? På Dagens Nyheters (och andra mediers) rapportering om vad som hänt? Enbart? Eller något annat också, som ännu inte framkommit?

Står reaktionerna i det här fallet i proportion till det som inträffat? (Läs DN-artikeln Häftiga reaktioner mot Sheraton den 26 mars). Är det befogat att ett lands regering kallar till krismöte för detta? Läs Regeringen kallar till krismöte efter Sheratonskandalen den 26 mars, där integrationsminister Erik Ullenhag bland annat säger:

Det som beskrevs i går är tyvärr en mycket vanlig händelse. Diana Nyman beskrev det själv som en vardagshändelse, och där behöver vi en värderingsdiskussion med branschen för det är oacceptabelt att människor drabbas av kränkningar.

När integrationsministern dessutom uttalar att han ”hoppas att Nymans fall prövas rättsligt”, då kan det tyckas vara en aning märkligt att han föregriper en sådan prövning, kallar till krismöte och säger att regeringskansliet ska se över sina affärsförbindelser med Sheraton… En så panikartad – och motstridig – reaktion tyder inte på särskilt stor mognad och ökar inte tron på att regeringen klarar av att hantera verkliga kriser…

Låt oss hoppas att – om nu det som hänt ska prövas rättsligt – sanningen kommer fram och att om någon har kränkts, den personen också får upprättelse. Vare sig det är den romska kvinnan eller den anställda vid Sheraton.

Diskriminering och kränkning av människor är aldrig acceptabelt, oavsett vilken nationalitet, hudfärg, religion, sexuell läggning de har. Vare sig det handlar om en romsk kvinna som är gäst på ett hotell eller om en anställd i en frukostmatsal på samma hotell.

© denna blogg.

Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.”

sverigesdomstolarMigrationsöverdomstolen uttalade i en dom den 11 februari 2014 det självklara, nämligen att:

Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn. I första hand är skriftlig bevisning relevant.

Fallet som prövades rörde en afghansk asylsökande som inte har kunnat göra sannolikt att han är minderårig genom sin muntliga utsaga samt identitetskort, s.k. tazkira.

Citat ur sammandraget från Migrationsöverdomstolens (MiÖD) utsaga:

År 2012 ansökte X om asyl och uppgav då att han var 16 år. Migrations­verket ifrågasatte hans ålder och inledde en åldersbedömning. Migrationsverket avslog ansökan och skrev upp X ålder då han inte gjort sannolikt att han var minderårig.

MiÖD hänvisar till gällande praxis och konstaterar att det är den som åberopar skyddsbehov som har bevisbördan för detta (MIG2007:11) samt för att göra sin identitet sannolik. Identiteten består av namn, ålder och som huvudregel identitet (MIG 2011:11).

Det finns inte någon skyldighet för Migrationsverket att erbjuda läkarundersökningar eller andra åtgärder som kan ingå i en medicinsk åldersbedömning. Det saknas därför anledning att återförvisa mål till Migrationsverket på grund av att en medicinsk åldersbedömning inte har utförts.

MiÖD fastslår att det avgörande för om en person ska beaktas om barn eller vuxen är förhållandena vid tidpunkten för prövning av frågan om uppehållstillstånd. X hade inte gjort sannolikt att han var minderårig när Migrationsverket prövade hans asylansökan.

Hela MiÖDs dom (UM 2437-13) kan läsas här.

…och snart är det val igen: Var har de så kallade ansvariga varit de senaste två decennierna?

svd_logoLäs artikeln i Svenska Dagbladet med rubriken Vill ta debatten om integration!

Mer än 20 år för sent sägs det nu, år 2014, från regeringshåll självklarheter som att :

Alla elever ska delta i sexualundervisningen och i simlektionerna.

Mer än 20 år för sent sägs det nu, år 2014, från regeringshåll att:

Lagen måste gälla lika för alla.

Men var har alla så kallade ansvariga varit de senaste två decennierna? Undrar inte svenska folket varför lagen inte har varit lika för alla hittills? Och varför specialregler skapats för utomeuropeiska asylinvandrade och deras barn? ”Lagen måste gälla lika för alla”. Så ska det ju vara i ett land, man ska inte ha olika lagar och system och regler för olika människor. men det har man i Sverige. Och nu börjar regeringspartierna inse att det kanske inte är så… ja, demokratiskt. Eller rättare sagt. de börjar inse att nu måste de ”ta tag i den biten”, annars får Stora Stygga Vargen ännu fler anhängare och Snövit och de 23 små dvärgarna (en jätteregering i ett litet land som till stora delar styrs av EU…), som nu sitter i Rosenbad, tvingas ut därifrån. Hå hå ja ja! Undrar vilket/vilka parti/er som är ”populistiska”, egentligen…

Det är inte bara några få, utan väldigt många, som har förutspått att Allianspartierna – om de vill vinna valet, och det vill de ju – kommer att skärpa sig vad gäller asylinvandringen och integrationen av utomeuropeiska asylinvandrade i Sverige. Och nu har blöta Allianstummar flugit i luften! Exakt ett halvår före riksdagsvalet, och efter 20 år av flummeri, sätts nu några små fötter (inga stora, rejäla!) lite trevande  ner, liksom frökenaktigt och försiktigt och mycket svagt stampande. Det ska bli intressant att se när paniken breder ut sig tre, två, en månad före valet, hur stora fötter som då sätts ner av alla dem som vill regera…

© denna blogg.

Sveriges Radio-svenska: ”Bland de mördade fanns journalisten Sardar Ahmad och hans fru och två barn bland dödsoffren.”

sr1Sveriges Radio (Public Service) har reportrar anställda som inte kan tala och skriva svenska! Trots att bolaget, enligt sitt sändningstillstånd, har ett uttryckligt ansvar för svenska språket! Så här står det i sändningstillståndets 6 §:

SR har ett särskilt ansvar för det svenska språket och dess ställning i samhället. Språkvårdsfrågor ska beaktas i verksamheten.

Det här gör SR inte i tillräcklig (om ens någon?) utsträckning, det bevisas gång på gång på gång, varje dag. Vad gör kulturministern åt att sändningstillståndet inte efterlevs?

Läs den här vansinnigt dåligt skrivna texten – Afghanska journalister förskräckta efter dådet – och häpna över att den har tryckts på SR:s hemsida! Ni hittar felen själva, men här är några:

”Bland de mördade fanns journalisten Sardar Ahmad och hans fru och två barn bland dödsoffren.”
och
”…finns det hittills inga uppgifter som tyder på att Sardar Ahmad var en förbestämt måltavla…”
och en konstig meningsbyggnad:
”Flera säkerhetsexperter menar att Hotel Serena var en attraktiv måltavla för talibanerna, som tagit på sig dådet, eftersom där igår kväll fanns många internationella valövervakare.”
och
”…gårdagens attack som krävde fem afghaner och fyra utlänningar liv…”
och:
”…vi ser redan nu att de har dragit åt sig öronen..”

I både tal och skrift ska Sveriges Radio efterlev sändningstillståndet. Exemplen på att så inte är fallet är nu så många och dagliga, att man kan undra vad det som står i sändningstillståndet är värt. Något måste göras, det här är ju farsartat! Antingen måste sanktioner införas mot SR för att bolaget bryter mot vad som stadgas i tillståndet eller också får regeringen utförda ett nytt sändningstillstånd där det i 6 § anges att:

SR har inget särskilt ansvar för det svenska språket och dess ställning i samhället. Språkvårdsfrågor behöver inte beaktas i verksamheten.

Den här nya skrivningen skulle ju ge fler människor som gått i den svenska skolan där språket inte heller vårdats, möjlighet att jobba som reportrar på SR och få en chans att vattna ur det (tidigare) gemensamma språket ytterligare.

En skärmdump har tagits av den ursprungliga texten, som först publicerades den 21 mars kl 17:24:

Afghanska journalister förskräckta efter dådet

© denna blogg.

”Hälsningar från en svensk som bor i Sverige men som inte bor i Sverige.”

svd_logoSå här skriver en person, som läst min artikel i Svenska Dagbladet den 13 mars 2014:  Svenskfödd får inte folkbokföra sig i Sverige och vill berätta om sin lika hopplösa situation i det märkliga krångel-Sverige:

Jag skriver till dig med anledning av det du skriver om folkbokföringen. Jag studerade i flera år på ett universitet i ett land i Europa, sedan jobbade jag också på en nationell organisation i samma land. När jag fick barn ville jag flytta hem till Sverige. Chocken var stor när det visade sig att jag blev nekad folkbokföring! Detta var 2010.

Jag och min dotter blev nekade folkbokföring på grund av av att min man, som är chef för ett större företag, bodde kvar i Europa. För att ta det kort:

Det räknades då ut att om jag skulle resa till min man varannan helg så skulle jag vistas 56 dagar utanför Sverige, således skulle jag fortfarande vara folkbokförd på hans adress!

Sedan dess lever jag och mina barn som papperslösa i Sverige. Det är otroligt jobbigt, men eftersom jag har läst en del juridik också intressant.

Det är nästan komiskt att se hur de olika bestämmelserna tar ut varandra och hur lite man har tänkt på oss som nekas folkbokföring, men som ändå lever här. Precis som det beskrivs i din artikel så är det nästan omöjligt att leva i Sverige utan ett personnummer, det kräver otroligt mycket tid, efterforskning och borgenärer. Vart vi än vänder oss så är det problem. Jag har ofta tänkt att jag ska skriva en artikel om detta, men har faktiskt varit rädd för att någon av våra viktiga stödpersoner som gör det möjlig för oss att bo i Sverige ska falla bort, för det är ju inte riktigt så att myndigheterna har stenkoll på vad de beviljar och inte.

Tack för att du tar upp detta, det är i alla fall en liten tröst för mig att veta att det finns fler. Vid sidan av det, så kändes det ganska konstigt att samtliga som jag hade kontakt med på folkbokföringen kom från f.d. Jugoslavien, inget ont om dem, men de lyckades liksom komma in och inte jag, trots att jag bara var utflyttad i två år. Jag kan förstå att man behöver riktlinjer, men det finns även en emotionell del och hela situationen känns obegriplig på något sätt.

Hälsningar från en svensk som bor i Sverige men som inte bor i Sverige

Kommentar: Sverige är ett ytterst märkligt land.

© denna blogg.

Nu skriver också Hufvudstadsbladet om fallet med Helena som inte får folkbokföra sig i Sverige

Läs först Ambassadanställd och papperslös i Sverige (12 mars), Kommerskollegium har läst och kommenterat (13 mars) och Överintendenten på Nationalmuseum har läst och kommenterat (13 mars).

HBL logoDen 16 mars skriver nu också Hufvudstadsbladet om fallet med Helena Andersson på Finlands ambassad, som min artikel på Svenska Dagbladets ledarsida handlade om (dock utan att referera till den…). Ur Hufvudstadsbladets text:

 –Jag blir straffad för att jag ville ha en inkomst. Skulle jag ha flyttat hit som anhöriginvandrare utan jobb och levt på svenska samhället, som man får göra som nordisk medborgare, så skulle jag inte ha några problem i dag.

Att leva utan personnummer för med sig stora problem i vardagen.

– Speciellt i Sverige är personnumret nyckeln till livet. Man kan inte göra nästan någonting utan det.

Utan personnummer får du inte ut paket på posten, du får inte ut medi­ciner på apoteket och du har svårt att få sjukvård. Och till och med att få betjäning via telefon på en bank kan ge problem eftersom man ofta måste inleda med att knappa in sitt personnummer.

– Jag har inte ens fått ett mobil­abonnemang.

Jag har följt Helena Anderssons kamp för att få folkbokföra sig här under lång tid. Hur länge hon ska tvingas leva utan giltigt personnummer i Sverige återstår att se. Hittills ar det blivit fyra och ett halvt hopplösa år. Kanske får hon aldrig folkbokföra sig här – i varje fall inte så länge hon innehar en fast anställning i stället för att säga upp sig och bli arbetslös.

© denna blogg.

Överintendenten på Nationalmuseum har läst och kommenterat

Det har kommit många mejl med anledning av berättelsen på Svenska Dagbladets ledarsida den 12 mars – läs detta först: Ambassadanställd och papperslös i Sverige. Ett upplysande mejl lyder så här (publicerat med tillstånd av avsändaren, som också är finländare):

Skärmavbild 2014-03-13 kl. 18.40.25Tack för din skarpa text i dagens blad!

Märkligt fall du beskriver, men jag har faktiskt råkat ut för något liknande. Jag är anställd av regeringen som den första myndighetschefen med utländskt medborgarskap (ny lag 2011) men förvägrades bli folkbokförd av Skatteverket. Efter ingripande av regeringskansliet ordnade det sig. Det är verkligen en obegriplig och orimlig lagtolkning …

Med vänlig hälsning,
Berndt Arell
Överintendent / Director General
Nationalmuseum
Stockholm

Stort tack till Berndt Arell för att han visar att det tydligen är så att ”where there’s a will, there’s a way”! Synd bara att det hittills inte har funnits ”a way” för Helena på Finlands ambassad, men någon kanske vaknar till och ger henne den rätt hon bör ha: att få folkbokföra sig i landet hon bott i långt över fyra år och planerar att bo kvar i, permanent. Regeringskansliet, kanske?

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Kommerskollegium har läst och kommenterat

Det har kommit många mejl med anledning av berättelsen på Svenska Dagbladets ledarsida den 12 mars – läs detta först: Ambassadanställd och papperslös i Sverige. Ett vänligt, upplysande mejl lyder så här (publicerat med tillstånd av avsändaren):

Kommerskollegium logoVi var flera på vårt jobb som läste din artikel på SvD:s ledarsida idag om den finska ambassadtjänstemannens problem att folkbokföra sig.

Kommerskollegium, som är Sveriges handels- och inremarknadsmyndighet, arbetar för att den fria rörligheten ska fungera så som det är tänkt. Hos oss finns exempelvis Solvit, ett nätverk inom EU (samordnat av EU-kommissionen, men drivs av myndigheter och departement i medlemsländerna) som kostnadsfritt hjälper företag och privatpersoner som stöter på hinder för den fria rörligheten – orsakade av myndighetsbeslut.

Vi har nyligen publicerat rapporten Att flytta till Sverige – hinder för den fria rörligheten för EU-medborgare som du kan ladda ner från Kommerskollegiums webbplats. Här redovisar vi sådana problem som ofta beskrivs av EU-medborgare som stöter på hinder i Sverige. Vi kommer att ha ett seminarium om denna rapport den 19 mars i Stockholm. Du är varmt välkommen dit om du har intresse och möjlighet.

Om du vill läsa mer om olika typer av problem som privatpersoner och företag har anmält till Solvit kan du ladda ner vår senaste årsrapport. Du kan också läsa mer på vår webbplats.

Hör gärna av dig om du har frågor eller vill intervjua någon i dessa frågor!

Det är fint att människor med olika infallsvinklar hör av sig, kanske inspirerar de också dem som hindrar Helena från att leva ett fullvärdigt liv i Sverige! Hoppas kan man ju alltid…

Tack till Kommerskollegium!

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Ambassadanställd och papperslös i Sverige

Den 13 mars skriver jag i Svenska Dagbladet under rubriken Svenskfödd får inte folkbokföra sig i Sverige. Rubriken är satt av SvD. Den borde ha lytt: Sverigefödd får inte folkbokföra sig i Sverige. Helena, som det handlar om, är inte ”svenskfödd”, hon är en finländare som föddes i Sverige. Citat ur artikeln:

svd_logoHelena är sedan fyra och ett halvt år bosatt i Sverige och lokalt anställd på Finlands ambassad. Men hon får inte folkbokföra sig här.
——————–
För att göra det hela ännu mer absurt är Helena född i Sverige och har därför också ett svenskt personnummer. Men hon har bott i Finland sedan hon var två år gammal, och därför överförts till något som heter obefintlighetsregistret.

Och till Finlands ambassad och därmed Finlands ambassadör i Sverige, behagar Skatteverket inte ens skicka ett svar på frågor kring detta, där struntar man både i att frågan ställs av en utländsk beskickningschef (viktigt) och i vad förvaltningslagen 1986:223, 4 § Myndigheternas serviceskyldighet stadgar (viktigast):

Varje myndighet skall lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen skall lämnas i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet.

Frågor från enskilda skall besvaras så snart som möjligt.

Fem månader kan faktiskt inte ens med bästa svenska logik kallas ”så snart som möjligt”! Särskilt som svaret inte har kommit ens efter den tidsrymden…

Och Helena är nu, sedan hon fick följande besked för några dagar sedan – om möjligt ännu mer papperslös än tidigare:

regeringskanslietFrån UD:s protokollavdelning meddelas att protokollchefen förra veckan har beslutat att id-kort inte längre alls ska beviljas lokalanställda vid utländska beskickningar, inte ens i de fall där de inte är folkbokförda här.

När det påpekades för UD:s protokollavdelning att Helena inte har någon som helst möjlighet att få ett id-kort i Sverige, sades därifrån att hon kan skaffa ett finskt id-kort…

Så Helena, född i Sverige med ett svenskt personnummer som flyttats till obefintlighetsregistret (ja, det heter så!) är alltså, som sagt, nu ännu mer papperslös än hon var när hon åtminstone hade någon form av svenskt id-bevis, nämligen UD:s – även om personnumret på detta id-kort var ”obefintligt”…

Vad Sverige säger till henne är, att hon ska säga upp sig från sin fasta anställning som lokalt anställd vid Finlands ambassad och bli arbetslös. Då kan hon kanske få folkbokföra sig här. Efter fyra och ett halvt år i landet, som hon inte får tillgodoräkna sig eftersom hon varit ”obefintlig” i det svenska systemet trots att hon trampat Stockholms gator under hela den tiden.

Sverige – den humanitära stormakten – är fantastiskt!

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Konstnärliga gästbokshälsningar från förr i mina morföräldrars gästbok

1 mars 1940 En sida ur gästboken 2, 26 februari 1942En sida ur gästboken 3, 27 februari 1942En sida ur gästboken 4, 6-7 november 1942En sida ur gästboken 5, 26 februari 1943

 

En sida ur gästboken 6, 30 maj 1943

En sida ur gästboken 7, 21 april 1944

.

.

.

.

.

.

En sida ur gästboken 8, 26 november 1945.

.

.

.

.

.

.

..

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Så här kunde det ritas och berättas i gästböcker förr i tiden! De här åtta sidorna är gästboksanteckningar, tillika små konstverk av den finlandssvenske konstnären Nils ”Nisse” Wikberg, som var en mycket nära vän till mina morföräldrar, Dagmar och Frithjof Tawaststjerna, i vilkas gästbok han alltså har ritat och berättat.

Om Nisse Wikberg, farbor Nisse för mig ur Wikipedia (översatt från finska):

Nils Gustaf Waldemar Wikberg (5 oktober 1907 Viborg – 20 maj 1971) var en finländsk konstnär.

Wikberg studerade under Akseli Gallen-Kallelas ledning 1927–1931 samt i Paris, Académie Colaross 1928–1929. han assisterade  Gallen-Kallella 1927–1928 med förarbetena till freskerna på Nationalmuseet. 1931 var Wikberg lärare i Viborgs konstvänners teckningsskola.

Under Vinterkriget, i februari 1940, togs Wikberg som krigsfånge av ryssarna. han kunde återvända i april samma år och skrev om sina upplevelser i boken Jag var krigsfånge. Wikberg berättar i sin bok om hur han misshandlades så svårt av ryssarna under förhören att han förlorade alla sina tänder. Ryssarna försökte också värva honom som spion.

Wikbergs föräldrar var hovrättsrådet Einar Gustaf Wikberg och Eva Lydia Sofia, född Walldén.

Alltså, här är en del av många fler av Nisses alster i Dagmars och Frittes gästbok från tiden 1 mars 1940 (74 år sedan!) till 26 november 1945.

OBS! Alla bilder är © Merit Wager och får inte kopieras och användas utan tillstånd.

Yahya Hassan, 18-årig statslös palestinier med danskt pass och poet: ”Jag skriver för att det finns reella problem som jag tycker att det ska göras något åt och som jag vill ska uppmärksammas.”

Yahya Hassan omslag”Statslös palestinier med danskt pass”, står det i presentationen av Yahya Hassan på baksidan av den bok som bär hans namn. Yahya Hassan är 18 år gammal och har skrivit – vilket väl inte kunnat undgå någon – en bok med dikter om sin uppväxt och sitt liv som just statslös palestinier med, så småningom, danskt pass, i en förort till Aarhus som kallas för – förmodligen för att det är – ghetto.

På hans svenska förlag Norstedts hemsida kan man bland annat läsa:

Yahya Hassan, född 1995, debuterar med en självbetitlad diktsamling om en uppväxt präglad av våld, svek och kriminalitet. Det är en modig och explosiv bok som slagit kritikerna och läsarna med häpnad. Den har kallats en absolut nödvändig beskrivning av ett Danmark av idag – och är därmed på många sätt en beskrivning av dagens Sverige.

Integrationsminister Erik Ullenhag i Sverige, som har tagit sig för att då och då nedstiga i ”utsatta områden” och till och med  jobba från något av dem, har aldrig en enda gång såvitt jag vet (rätta mig gärna om jag har fel, skriv via Info) berättat om att han skulle ha träffat någon ”Yahya”. Han träffar trevliga ungdomar som vet att bete sig, kanske för att de vill få lite skattemedel till olika projekt som de tycker att de som utomeuropeiska invandrare i Sverige, har rätt att få. Integrationsministern tror kanske rentav att det inte alls finns sådana scenarios i Sverige som de som Yahya Hassan berättar om från grannlandet Danmark. Det är väl därför som en tämligen verklighetsfrämmande bild av de hundratals ”utanförskapsområdena” i Sverige och deras asylinvandrade invånare ligger till grund för att det ena löjligare eller mer orealistiska ”integrationsprojektet” än det andra, värks fram på integrationsministerns kansli i arbetsmarknadsdepartementet.

Svenska mediemänniskors handfallenhet och osäkerhet inför Yahya Hassan verkar stor. Särskilt inför hur de nu ska recensera boken och berätta om killen för att hålla sig inom den allra smalaste mittendelen av den redan smala åsiktskorridor som skapats i den så kallade fria demokratin Sverige.

sr1Sveriges Radio, Lundströms Bokradio, hade i programmet den 8 mars en intervju med nämnde 18-årige ghetto-poet (inslaget börjar ca 18:50 in i programmet). Den var delvis pinsam.

Intervjuaren säger bland annat att: Yahya Hassan tycker att han sprider fakta och att han inte ansvarar för hur publiken använder honom. Men jag tolkar ändå som att dikten är politisk, att han vill skapa en diskussion kring bidragsfusk, hyckleri och de patriarkala strukturerna.

Så övermaga! Och så ”typiskt svenskt”! Så obehagligt (men vanligt) att inte respektera vad intervjuobjektet säger om vad han vill och menar, utan försöka pådyvla honom vad jag = intervjuaren, den finkulturella svenska mediemänniskan, ändå anser att han måste ha menat. För det måste ju passa in i den finkulturella svenska mediemänniskans världs- och samhällsbild; inte kan man bara acceptera vad den som faktiskt formulerat något själv säger att han har menat! Särskilt som det inte alls passar in i den offentliga – och därmed förstås också mediala – svenska synen på en ansenlig del asylinvandrade människor som lever i svenska ghetton.

Yahya Hassan: Jag talar om det jag har sett och det jag kommer ifrån. Jag talar inte om allt möjligt annat. Jag tar ansvar för mina dikter, men jag tar inte ansvar för läsarnas tolkning av dikterna. Det är som en ost: du går in och köper en ost men det är inte ostens problem om de används i sås eller på en pizza eller någon annan rätt.

Då säger intervjuaren: Fast det är ju inte vilken ost som helst du kastar ut.

Dock tvingas SR-intervjuaren medge att: Min tolkning går den 18-årige stjärnpoeten inte med på: ”Jag befattar mig inte med politik”, säger han.

Yahya Hassan: Det jag talar om och försöker beskriva, det jag är inte någon hets, inte för att svartmåla en minoritet eller för att tala illa om en religion. Jag gör det för att det finns reella problem som jag tycker att det ska göras något åt och som jag vill ska uppmärksammas.

Det torde finnas tusentals, kanske rentav tiotusentals, ”Yahya Hassan” också i Sverige, i de hundratals (!) ”utsatta områdena” (i Danmark kallade ”ghetton”) runt om i svenska städer. Det ska bli intressant att se om detta faktum tas upp till seriös diskussion i åsiktskorridoren, oddsen torde vara låga… Det finns tusentals, tiotusentals berättelser om bidragsfusk, hyckleri och patriarkala strukturer i ”det nya/andra Sverige”, det som svenska journalister antingen inte har någon faktisk kunskap om eller som de inte vill låtsas om. I Sverige puttrar den här tryckkokaren för fullt och att den kommer att förvandlas till en rejäl krutdurk är det många som förstår, inser och fasar för, både svenskar och invandrare som lever i verkligheten. Men ullenhagarna och mediemänniskorna vägrar se – eller ser helt enkelt inte för att de inte orkar/förmår ta in verkligheten – vad som komma skall. I stället tolkar de det förändrade samhället på sitt eget inskränkta sätt, i sitt eget inmålade hörn och besvärjer katastrofen genom att rapportera aningslöst och att hitta på dyra pilotprojekt. Projekt där man emellanåt kan visa upp att 13 personer av 78.900 har fått ”sysselsättning, eller liknande. OBS! Påhittade siffror; detta sagt bara för att ingen som harvar omkring i åsiktskorridoren och inte förstår sarkasm och ironi kryddad med cynism ska börja leta efter just de här siffrorna och säga att ”så är det inte alls”. För så är det ju, även om just de här siffrorna är gripna ur luften och enbart ska tjäna som en illustration av hur det ser ut i ”integrationsträsket”.

svd_logoSlutkommentar: I sammanhanget – och för att rätt ska vara rätt – bör nämnas att Erik Eje Almqvist, frilansjournalist bosatt i Köpenhamn, har skrivit en bra text – Yahya Hassans danska skalle – i Svenska Dagbladet den 9 mars. Det känns som att han, frilansjournalisten, har förstått att läsarna inte vill ha hans egna tolkningar av vad den unge poeten ”menat” eller ”velat säga” eller pk-vinklingar av några slag, utan en berättelse med fakta och information. Just en sådan som den han har skrivit!

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

En migga: ”På senare tid har jag börjat undra över om ifall till synes äkta syriska pass ändå kan vara köpta.”

Ytterligare en migga om Migrationsverkets hantering av syriska asylsökande – och i vissa fall påstådda syriska asylsökande – med flera:

profileJag tycker att det görs bra utredningar på min enhet. Syriernas id-handlingar kontrolleras noga och om de inte har id-handlingar görs det alltid språkanalys. Även deras bakgrund kontrolleras så noga som det är möjligt för att utesluta att de begått krigsbrott eller skulle kunna utgöra säkerhetsrisk och är det så lämnas ärendet till Internationella åklagarkammaren eller till SÄK.

På senare tid har jag börjat undra över om ifall till synes äkta syriska pass ändå kan vara köpta. Kriget har varat länge nu och vi har ingen aning om hur passmyndigheten fungerar eller inte fungerar i Syrien. Det kommer en hel del ”falska” syrier  från grannländerna och det kommer också syrier som även är medborgare i andra länder, som alltså har dubbelt medborgarskap och dem kommer vi inte åt om de själva inte berättar att de har dubbelt medborgarskap.

Ändå tycker jag att vi gör bra utredningar när det gäller syrier, åtminstone jämfört med hur det går till när en person säger sig komma från Eritrea. Där görs det knappt någon utredning alls utan PUT och flyktingförklaring beviljas närmast omgående och rutinmässigt och utan att några som helst id-handlingar uppvisats. Ibland till och med fast personen inte ens klarat av språkanalysen…

Det som miggan skriver i inlägget En migga: ”Vi beviljar asyl till syrier som om de hade skyddsbehov gentemot ett land de inte ens är bosatta i och därmed alltså inte har skyddsbehov gentemot!” är sant. Men hur kan vi komma åt detta? Det gäller inte enbart syrier, vi har flera ”eritreaner” som inte vet någonting om Eritrea och som tappat sina handlingar och vilkas enda merit är att de talar språket. De får också PUT trots att vi, efter att ha talat med dem, vet att de bott hela sitt liv i något annat land där de sannolikt är medborgare. Men hur ska vi kunna gissa vilket land det är? Det kan vi inte, utan vi måste pröva deras asylskäl mot Eritrea vilket alltid leder till PUT.

Om vi inte beviljar PUT måste vi skriva avslag och förena det med en utvisning. Till vilket land kan vi utvisa en person som vi vet inte kommer från Syrien eller Eritrea, samtidigt som vi inte har en aning om varifrån personen kommer? Språkanalyser är inte till någon nytta i dessa fall. Naturligtvis kan en person som vuxit upp med syriska föräldrar exempelvis i Armenien ändå tala arabiska med sina föräldrars dialekt.

Kommentar: Tycker Sveriges statsminister att den här ordningen är okej? Tycker svenska folket att den är det?

© Copyright denna blogg. Var vänlig och kopiera inte texter utan länka till dem!

En migga: ”Vi beviljar asyl till syrier som om de hade skyddsbehov gentemot ett land de inte ens är bosatta i och därmed alltså inte har skyddsbehov gentemot!”

En migga om Migrationsverkets hantering av syriska asylsökande – och i vissa fall påstådda syriska asylsökande – med flera:

profileEftersom vi är väldigt pressade att visa resultat så görs det inga närmare kontroller av syrier – eller några andra för den delen. Det skiljer sig också åt från prövningsenhet till prövningsenhet.

Vi kräver givetvis id handlingar och de flesta kan visa sådana. Många har pass, men inte alla. En del visar bara sina identitetskort. Dessa kort är dock av ganska dålig kvalitet – fotot är t.ex. ofta ganska suddigt och det kan vara svårt att se om det rör sig om samma person. Korten utfärdas dessutom på livstid så de kan vara ganska gamla. Vi skickar dem på äkthetsgranskning men det kan vara svårt att avgöra äktheten på en handling som inte innehåller så många säkringar…

Det vi märker är att många ”syrier” har dubbla medborgarskap! Många är även armenier. Sedan har också många levt i andra länder än Syrien de senaste åren. Vi har till exempel haft en hel del fall där personerna varit bosatta i Grekland under många år. Den ekonomiska situationen där gör att de utnyttjar möjligheten att få uppehållstillstånd – och försörjning – i Sverige med hjälp av sitt syriska pass eller id-kort. Eftersom den grekiska asylprocessen inte fungerar tillfredsställande så skickar vi ju inte heller människor dit för att få sin sak prövad där.

Ja, så är det: Vi beviljar asyl till syrier som om de hade skyddsbehov gentemot ett land de inte ens är bosatta i och därmed alltså inte har skyddsbehov gentemot!

Det förekommer även att människor söker asyl här, som arbetat i andra arabiska länder som Dubai och Saudiarabien men även i Ryssland. Vi har som sagt begränsade möjligheter att kontrollera identitet och asylberättelser, men det gäller ju inte bara syrier. Gissningsvis är mörkertalet stort.

En annan sak som kan tyckas märklig är att det är väldigt många kurder och statslösa som söker asyl här och uppger sig komma från Syrien! Det är ju två minoritetsgrupper som dessutom generellt anses ekonomiskt svagare än majoritetsbefolkningen. Vi får dock in en hel del tips från landsmän som berättar om fusket och då försöker vi återkalla uppehållstillstånden.

Om vi nu bortser från att det som vanligt finns gott om människor som ”lurar” sig till ett uppehållstillstånd så kan jag oroas över att ledningen lockas till att driva dessa ärenden i snabbspår. Dessa ärenden ges till de minst erfarna handläggarna och man vill gärna tumma på utredningstiden. Det är givetvis inte bra. Inte bara för att många beviljas uppehållstillstånd som inte skulle ha haft det, utan också för att man riskerar att missa såväl krigsförbrytare som genuina flyktingar med individuella asylskäl m.m.

Summan av kardemumman är att jag befarar att det är fler syrier än vi vill veta som inte har något behov av skydd i Sverige alls, trots kriget! Detta helt enkelt för att de inte är syrier, för att de har dubbla medborgarskap eller inte ens bor i Syrien.

Kommentar: Det är ju bara en beslutsfattare på Migrationsverket som berättar om den verklighet som möter miggorna; knappast något som politiker behöver bry sig om eller journalister behöver rapportera om. Men alla röstberättigade människor som inte förstår att det kan gå till så här och inte tycker att det är rätt att utlänningslagen åsidosätts och att det struntas i att upprätthålla den reglerade invandringen, kan ju försöka ställa några frågor kring detta till sina partiers företrädare. Det är ju val i år och väljarna har väl rätt att kräva en förklaring till det denna migga – och andra miggor – beskriver.

© Copyright denna blogg. Var vänlig och kopiera inte texter utan länka till dem!

En av de bästa, viktigaste och mest tänkvärda texterna som skrivits på mycket länge

En av de bästa, viktigaste och mest tänkvärda texterna som skrivits på mycket länge är den som Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl skrivit på sin tidnings ledarsida idag, den 2 mars 2014. Hon uttrycker på ett lysande klart och tydligt sätt det som också jag tänkt på och talat om (i ett par decennier…). Några korta utdrag ur artikeln, som har rubriken När folket underställer sig politiken:

Ser man människan som i grunden stark, om än med behov av stöd i vissa skeenden av livet, blir politikens främsta uppgift att tillförsäkra individen frihet under eget ansvar, underlätta växtmån och handlingsutrymme. Snarare än att styra blir det viktigare att bygga skyddsnät för de stunder då den enskilde behöver stöd av det gemensamma.

Kommentar: Just det!

Vidare ur den viktiga och välskrivna och tankeväckande texten:

Har man i stället en syn på människan som svag, behöver politiken vara dess förmyndare, som kan ta hand om och leda rätt. För det behöver den ha muskler, vilka fås genom beskattning. Jag hävdar att detta synsätt är ett falsarium. Svaghet är inte en egenskap, utan ett tillstånd. Därmed finns det inga svaga grupper eller människor – även om alla människor kommer att uppleva svaghet under sitt liv, stund-, periodvis eller under längre tid.

Kommentar: Just det!

Skärp dig, Svensson!Tove Lifvendahl skriver i sin ledarartikel i Svenska Dagbladet om att hon ”för något decennium sedan, tillsammans med de borgerliga debattörerna Patrik Engellau, Dick Erixon, Lorentz Lyttkens, Anders Röttorp och Peter Wennblad ställde upp en tes för prövan: att Sverige präglades av uppfattningen om medborgarna som bestående av svaga grupper, och av detta följde att politikerna metaforiskt såg på sig själva som herdar, och på medborgarna som sina får att valla och skydda – både från de element i befolkningen som utgörs av vargar, men också från fårens egen fåraktighet. Skriften där detta – och annat – redovisades, heter ”Skärp dig, Svensson” med underrubriken ”med Deklarationen om de medborgerliga skyldigheterna”. Jag har kvar den, den gavs ut 2002 av den Nya Välfärden och jag medverkar också själv i den.

De medborgerliga skyldigheter som slås fast i den här utvecklas i boken, här ger jag bara rubrikerna. Först ett citat ur inledningen till kapitlet om de här skyldigheterna:

Inledning medborgerliga skyldigheterSå här lyder de fem huvudrubrikerna under vilka de åtta medborgerliga skyldigheterna inryms, i ovannämnda bok:

Du ska ta vara på dig själv
- Du ska utveckla Dina möjligheter
- Du ska bära Din egen börda

Du ska ta vara på Din nästa
- Du ska behandla andra som jämlikar
- Du ska göra goda gärningar
- Du ska i ord och handling påminna andra om Deras medborgerliga skyldigheter

Du ska respektera gemensamma beslut
- Du ska följa lagen och även i övrigt uppfylla Dina förpliktelser mot staten

Du ska bygga tillit
- Du ska vara pålitlig

Du får inte glömma toleransen, förlåtelsen och nåden
- Du ska ha överseende med Din egen och Din nästas ofullkomlighet

I boken utvecklas tankarna kring var och en av de åtta medborgerliga skyldigheterna mycket mer ingående än ovan, men detta är i korthet vad Tove Lifvendahl, Patrik Engellau, Dick Erixon, Lorentz Lyttkens, Anders Röttorp och Peter Wennblad förespråkade. De påpekade också, i slutet av sin inledning att:

Vad du gör mot var och en av dessa medmänniskor, det gör Du också mot vår gemenskap. Du har inte bara mänskliga skyldigheter mot Din nästa, utan också medborgerliga skyldigheter mot oss alla.

Tove Lifvendahls ledarartikel i Svenska Dagbladet borde vara obligatorisk läsning för alla och inte minst för elever, unga, blivande vuxna på svenska skolor,  högstadiet och gymnasiet! Och också i SFI-undervisningen, förstås. Hela artikelns innehåll borde allvarligt och seriöst diskuteras överallt, gärna utgående från dessa ord ur artikeln:

Är det samhälle gott, som får sina medborgare att böja på ryggen och göra sig svagare för att få adekvat hjälp? För att ta ett aktuellt exempel; de föräldrar som gråter av frustration när deras barn inte ges diagnos, eftersom det uppfattas vara det enda sättet att få hjälpen de behöver till sina barn.

En svaghetsorienterad människosyn kan leda till att medborgarna börjar förminska varandra, alternativt se andra som vargar. Fördomar etableras, och det blir svårt för de förment svaga att inta en jämlik position med de som inte pekas ut.

Den här svenska modellen är farlig. Att tänka helt självständigt, att säga och göra sådant som politikerna inte sanktionerat gör att de som gör det starkt riskerar att stötas ut ur gemenskapen, inte få vara med för att de inte är lydiga och snälla. Åsikts-, yttrande- och tryckfriheten står inskriven i grundlagen men existerar knappast längre i verkligheten i Sverige.

Finns det något annat så kallat västland som är lika genompolitiserat som Sverige? Vilket, i så fall? Och varför – varför? – har svenskarna låtit sig göras till får, underställda inte alltid särskilt smarta och kunniga människor (kallade ”politiker”) som långtifrån alla har kapacitet och förmåga att fatta kloka beslut för nutid och framtid?

Läs Tove Lifvendahls artikel, skicka länken till andra och fundera och diskutera det som står i den!

© Copyright denna blogg. Var vänlig och kopiera inte texter utan länka till dem!

Blandade fakta från de nordiska länderna

danmarks-flaggaRigspolitiet har offentliggjort en redogörelse av antalet genomförda utvisningar av asylsökande 2013 = 1.300 personer. Det är det högsta antalet utvisade på 10 år. Särskilt många har utvisats till Afghanistan, Serbien, Kosovo, Albanien och Makedonien.
Källa: Rigspolitiet)

norges-flaggaAsylmottagningn i Bodø har skickat ett bekymrat brev till regeringen om att asylsökande med påstått skyddsbehov reser till sina hemländer på semester. UDI (Udlendingsdirektoratet, motsvarande Migrationsverket i Sverige) har ingen översikt av hur många det handlar om. Så här skriver Beate Klette, återvändanderådgivare vid Bodø Mottagningscenter i brevet till justitieminister Anders Anundsen (Frp):

Hur farligt är det egentligen i hemlandet som gör att man kvalificerar att man får uppehållstillstånd när man bara efter några månader kan återvända dit på semester?

Hon varnar för en praxis där personer med skyddsbehov beviljats uppehållstillstånd i Norge – för att sedan direkt efter att tillstånd beviljats, resa tillbaka till hemlandet:

Det är bortom allt förnuft att samma myndighet som beviljar uppehållstillstånd på skyddsgrunder efter en mycket kort tid därefter beviljar semester medan de bor på asylmottagningen, tillbaka till det land som de angivit skyddsbehov mot.

Tone Loger Tveter, assisterande avdelningsdirektör på asylavdelningen vid UDI:

Personer som beviljats skydd har möjlighet att ansöka om korta resor till hemlandet om det till exempel sker något dramatisk i familjen. Men enligt huvudregeln är det så att de är förpliktade att inte resa tillbaka till landet som de hävdar att de har blivit förföljda i.

UDI har möjlighet att dra tillbaka uppehållstillståndet när myndigheten får reda på  att personer som hävdat skyddsbehov har rest till sina hemländer utan tillstånd. Asylsökande med uppehållstillstånd i Norge får också ett registreringsbevis som, åtminstone i teorin, ska begränsa möjligheten att resa till hemlandet. Tone Loger Tveter säger vidare:

Norge är ett land som man reser fritt ut och in i, och inte heller de som fått asyl eller uppehållstillstånd undergår någon särskild utresekontroll. UDI ska nu gå igenom rutinerna för att skaffa sig ytterligare information från asylmottagningarna som ju befinner sig närmast  problemet.

Tone Loger Tveter bekräftar att man ser allvarligt på problemet som Beate Klette beskriver.

Jag räknar med att det kommer att bli vår uppgift att undersöka detta vidare. Asylsystemet är en ordning som er ämnad för människor som har ett reellt behov av skydd och man undergräver asylinstitutet när man reser tillbaka till sina hemländer efter att man fått uppehållstillstånd.
(Källa: Venstresidas dageavis)

Kommentar: Detta har jag skrivit om – och påpekat för  bland annat ett antal riksdagsledamöter, andra politiker och journalister – under minst fem år eftersom samma sak förekommer i stor skala också i Sverige. Ett litet exempel ges här, i ett brev från en gymnasielärare i mellersta Sverige som skrivit via formuläret på Info här på bloggen:

sveriges-flaggaJag jobbar som samhällskunskapslärare i X-stad och har blivit varse en massa tokerier som övergår mitt förstånd. Jag hoppas att du kan förklara hur det egentligen går till.

Jag undervisar tre ensamkommande flyktingbarn (han menar ”påstått eller faktiskt minderåriga asylsökande, min anm.) som sagt sig vara från från Afghanistan. Alla tre åkte hem över sommarlovet, till släkten i Iran. Alla tre har sökt modersmålshjälp på persiska, ej på pashtu eller dari! Hur vanlig är persiska i Afghanistan?

Två av dessa elever har även åkt hem till Iran över jul och en kommer att åka över sportlovet. Vem bekostar dessa biljetter? De verkar inte snåla direkt, dessa elever har svindyra mobiler och märkeskläder. En av dem köpte biljetter till en familj från hans hemland Iran, som skulle åka tillbaka dit för att hälsa på. Denna familj hade fått PUT efter tre månader i Sverige! Och nu skulle de hem och hälsa på. Biljetterna kostade 26.800 kr, varifrån fick de dessa pengar?

Kommentar: Vilka tror Reinfeldt, Billström, Ullenhag & Co skrattar åt svenska myndigheter, Sveriges regering och svenska folket? Och vilka tror Reinfeldt, Billström, Ullenhag & Co knyter nävarna i byxfickorna och blir mer och mer arga och frustrerade? Det kommer att märkas vid det kommande valet. Då kommer det att vara för sent för dem som (van)styr Sverige på asylområdet.

Finlands flagga mörkare blått korsÅr 2013 var i genomsnitt 3.536 asylsökande registrerade i asylmottagningssystemet. Av dessa var 95 minderåriga som anlänt utan vårdnadshavare. Enheten för minderåriga i Punkalaidun avslutade sin verksamhet i slutet av januari 2014 och förläggningen i Sjundeå avslutar sin verksamhet i slutet av april 2014. Efter avvecklingen av och platsminskningarna vid förläggningarna återstår 2.814 inkvarteringsplatser vid förläggningarna.
(Källa: Migrationsverket)

Och:

Grankulla tar i mars emot en flyktingfamilj och nu skall staden ordna en invånarkväll för att informera Grankullaborna om det här. Familjen på fyra personer har flytt från Kongo.

Om flyktingarna behöver hjälp så kan det ordnas på många sätt, så att det är grannar som hjälper och inte alltid myndigheter som gör allt.

Det säger socialservicechef Jaana Myhrberg. Hon oroar sig inte för att flyktingfamiljen skall känna sig utpekad för att staden ordnar en invånarkväll enbart för familjens skull. Och fortsätter:

Det kan kännas bra för dem. De kommer från Afrika som inte har en så individualistisk kultur. De kan till och med tycka om att de sugs in i samhället på det här viset, att folk känner dem. Jag har ingen tanke på att här skulle kastas stenar eller dylikt, utan hoppas att Grankullaborna vill ta hand om dem.
(Källa Yle)

© Copyright denna blogg. Var vänlig och kopiera inte texter utan länka till dem!

Rädda Barnen kan väl inte sanktionera sådana här dumheter?

En helt sanslös text finns att läsa på en sajt som heter Nyheter24, under rubriken Till vita antirasister: sluta splittra vår rörelse!

Riksdagsledamoten Christian Holm, M, slår huvudet på spiken när han skriver så här på Facebook (texten publicerad med hans tillstånd):

Christian HolmVet inte om jag är den enda som reagerar, men detta var nog det mest orimliga jag läst idag i alla fall. Med samma retorik bör väl då också män sluta bry sig om kvinnors rättigheter, den som inte mobbas strunta i de mobbade, heterosexuella sluta bry sig om utsatta homosexuella. Rädda Barnens Jorge Londono hade nog en tankemässig härdsmälta när artikeln skrev. Ja det kan man i alla fall hoppas, så att den liksom inte är på riktigt!

Rädda barnen logo Själv undrar jag varför Rädda Barnen har låtit sitt ungdomsförbund kapas av en person med sådana här åsikter och vad som är ”vår rörelse” som inte får splittras? När blev Rädda Barnens Ungdomsförbund en fel av en rabiat ”rörelse” och inte längre en del av Rädda Barnen? Svar från Rädda Barnen måste komma, så här kan deras ungdomsförbund ju inte få kapas av personer med snedvriden syn – rentav rasistisk syn! – på andra människor!

Artikeln är illa skriven och ett hopkok av ord som man till slut inte ens vet vad de betyder och vad artikelförfattaren vill säga. Ett exempel:

I denna hets började vita antirasister trampa på rasifierade antirasister genom att påstå sig veta mer om hur det är att vara utsatta för strukturell rasism.

Sådan här smörja kan väl ändå inte Rädda Barnen ställa sig bakom!

Sedan kan man ju också ha synpunkter på det senaste modeordet (som ju egentligen inte ens finns) och som använts flitigt den senaste månaden eller så: ”rasifierad”. OBS! Den här beskrivningen står i slutet av den obehagliga artikeln som tas upp ovan:

Rasifierad – Att vara rasifierad innebär att man fysiskt uppfattas som utlandsfödd och annat än svensk. Det är en person som blir utsatt för rasism på grund av namn eller etnicitet. Även religion bidrar, som till exempel för judar och muslimer. Det är ett bättre ord än icke-vit (som förhåller sig till vit som standard) och bättre än invandrare/utlandsfödd då många som är födda i Sverige också utsätts för samma rasism som de som migrerat hit.

1) Om man är född utomlands så är man född utomlands, det har ingenting med ”rasifierad” att göra!
2) Rasism är rasism, något extra påhängsord som ”rasifierad” behövs inte.
3) Religion har ingenting med rasism att göra.
4) Om man inte är vit så är man inte vit. Det är ett faktum och har inget med ”rasism” att göra så länge inte ”vithet” eller ”svarthet” eller färg överhuvudtaget används för att skilja människor åt och behandla dem annorlunda, på ett negativt sätt. Som artikelförfattaren gör i sin text där han anser att vita inte ska få yttra sig!

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg.

I Sverige anses man alltså vara ”rik” om man lever på 20.000 kr i månaden?

sr1Under rubriken Fler svenskar kan leva på sitt kapital berättades i SR P1 den 13 februari att 28.000 svenskar (av nära 10 miljoner invånare) kan leva på kapitalinkomster. Inräknade i dessa 28.000 är alla som tar ut – och lever på -  20.000 kronor eller mer i månaden av sina egna pengar. Det görs ett nummer av att de ”inte behöver arbeta” och om att det på något sätt är farligt och rentav skadligt för samhället att det finns så många ”rika” (är 20.000 kr i månaden alltså i Sverige tecken på att man är rik?).

Skulle det vara bättre, mindre farligt och mindre skadligt för samhället om också dessa 28.000 människorna låg samhället till last och kvitterade ut bidrag i form av av s.k. försörjningsstöd i stället? Det vill säga att andra människor försörjde dem? Eller att de levde på låga inkomster eller rentav existensminimum, hellre än att vara så rika att de kan ta ut 20.000 kronor av sina egna, egenihopförtjänade pengar varje månad? Vad är det för  inställning?

OBS! Givetvis finns det bland dessa ynka 28.000 ”rika” i Sverige också verkligt rik-rika som kan leva på betydligt mer än 20.000 kronor i månaden. De konsumerar för stora pengar, de kanske investerar i olika verksamheter och – inte minst – de betalar skatt. Så på vilket sätt det skulle kunna vara negativt är svårt att förstå.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg.
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 152 andra följare