• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    december 2014
    m ti o to f l s
    « Nov    
    1234567
    891011121314
    15161718192021
    22232425262728
    293031  
  • free counters
  • wordpress visitors
  • RSS samtid&framtid

Om olika syn på medborgarskap

Ur min OP ED-artikel i Svenska Dagbladet den 18 december:

finskt-pass1I grannlandet Finland kan man i stället vara på väg mot en skärpning av lagstiftningen kring medborgarskapet. Presidenten har bett inrikesministern att utreda om det föreligger skäl att skärpa villkoren för dubbelt medborgarskap, eller rentav helt ta bort möjligheten att inneha två medborgarskap och att ta reda på vad det i praktiken kommer att betyda om Finland avstår från den här lagstiftningen.

Pass SVENSKTI Sverige är synen på medborgarskap en annan än i många andra länder. För att bli svensk medborgare krävs nästan inget annat än att man haft uppehållstillstånd i landet ett visst antal år. Det riskerar att urholka värdet av medborgarskapet och att, i en inte alltför avlägsen framtid, devalvera värdet av att inneha ett svenskt pass.

Hela min text kan läsas i artikeln med rubriken Medborgarskap en fråga med flera bottnar.

Värd att nämna och fundera kring är också Ivar Arpis artikel på Svenska Dagbladets ledarsida för ett och ett halvt år sedan, den 30 april 2013, med rubriken För försiktigt om medborgarskap , där han bland annat skrev:

Medborgarskap måste betyda något. Vilken funktion hade ett nytt medborgarskap kunna fylla i Sverige? Generös invandringspolitik hade kunnat balanseras med språkkrav på invandrade. Stor mångfald i samhället hade kunnat balanseras med omfattande arbete för gemenskap.

Och:

Men nej, det blev inte mycket därav. I stället fortsätter Sverige med att vara unikt med att inte ställa några krav alls på ömsesidigt ansvar för vägen fram till medborgarskap.

 

”The Commission fails to understand the reasons why the Swedish competent authorities refused to grant the petitioner a right of residence under the free movement rules.”

sveriges-flaggaDet kom ett mejl från Leiv, som också råkat ut för svenska galenskaper, som så många andra. Och som Helena Andersson (se länkar längst ner). Texten är publicerad med Leivs och hans frus tillstånd.

Beträffande min fru som är brittisk medborgare

Detta är helt fel, hela svenska rätts systemet vägrar att acceptera EU-regler för fri rörelse mellan länder för kärnfamiljemedlemmar och dem som arbetar. Migrationsverket fick stryk ordentligt i EU-rätten för sina dumheter, men de vägrar alltid att förstå att vad domaren säger i ett domslut om en sak också gäller mutatis mutandis för liknande fall! Här är fallet jag refererar till: Case C-423/12 (Floria May Reyes -v- Migrationsverket).

Själv har jag kämpat för min fru som är brittisk medborgare. Vi flyttade till Sverige i slutet av 2011 och jag är svensk ….  numera ovillig sådan! Migrationsverket vägrar registrera hennes uppehållsrätt, Skatteverket vägrar ge henne ett personnummer och Försäkringskassan vägrade länge att tillåta henne att vara sjukförsäkrad.

Enligt domaren i fallet ovan, måste Sverige registrera en uppehållsrätt utan frågor och får inte begära några ytterliga papper utom ett pass. Samma sak gäller för Skatteverket och Försäkringskassan. Vi har ansökt och dokumenterat allt korrekt, men de svenska instanserna vägrar att erkänna det, vägrar att fråga EU och vägrar göra något alls.

JO och JK vägrar ingripa, EU-minister likaså. Riksdags ledamöter svarar inte på e-post, det kvittar vem man skriver till. De är inte intresserade. Sverige vill bestämma över utlänningar och beslut fattade av Migrationsverket och en migrationsdomstol inte kan överklagas vidare. Men när man tillämpar den svenska utlänningslagen där den inte gäller så blir det en komedi när man överklagar. EU-lagstiftningen tillåter inte sådant trams. Men svenska myndigheter och domstolar vägrar göra som EU-lagar anger: när det inte längre är möjligt att överklaga, måste man fråga EU om det finns en möjlighet att lagen kan tolkas på ett annat sätt! Så, egentligen skall Migrationsverket i alla sådana här fall gå till EU för varje beslut.

Jag hoppas du kan göra något med det här, EU-rådgivningsbyrån sliter ut sina lockar, Sverige är det värsta landet i Europa med sina personnummer och sin vägran att registrera uppehållsrätt utan massor av onödigt pappersarbete.

Vi har ny ”flytt” till England.
Leiv

Märklig historia. I dokumentet från Europaparlamentet gällande Leivs fru Elizabeth kan man i slutet läsa:

European Parliament Committee on PetitionsThe Commission understands the petitioner has not been able to settle legally in Sweden. The petitioner has even indicated that she and her spouse have decided to sell up their property and move to Britain.

On the basis of the information provided by the petitioner, the Commission fails to understand the reasons why the Swedish competent authorities refused to grant the petitioner a right of residence under the free movement rules.

To assess the situation in full, more information is necessary from the Swedish authorities. The Commission intends to contact the Swedish authorities on this issue.

The Petitions Committee will be informed of developments on the issue of registration in the Swedish population registry in the context of petitions 1098/2010 and 1183/2010 which specifically deal with this issue.

Det fetstilade stycket ovan är starkt kritiserande gentemot Sverige. Översatt till svenska står det ungefär så här:

På grundval av den information som den klagande tillställt oss, kan Kommissionen inte förstå varför relevanta myndigheter i Sverige har vägrat bevilja den klagande uppehållsrätt i enlighet med reglerna för fri rörlighet.

Kommissionen kommer att följa händelseutvecklingen, men det illabehandlade paret har alltså flyttat till England på grund av svenska myndigheters inkompetens och oförmåga att tolka och efterleva gällande lagar och regler.

En reflektion: Nog är det märkligt att Sverige anser att tiggare från EU-länder har rätt att vistas här när de knappast uppfyller de krav som ställs på andra EU-medborgare! Ändå tillåts de vistas här, bo på gator och i parker, bygga illegala läger och mindre kåkstäder, inte ha pengar att försörja sig för eller inneha de försäkringar som krävs. Varför behandlas EU-medborgare så olika? Sätt detta, som Europaparlamentets Petition Committee skriver i fallet med Leiv och Elizabeth, i relation till den svenska dumhetsgodheten vad gäller tiggarna:

On the basis of the information provided in this case, it would seem that the burden of proof imposed by the Swedish competent authorities may go beyond what is necessary to avoid the risk of that citizen becoming an unreasonable burden for the Swedish social security system of the host Member State after a certain time. Despite the fact that, as provided by the petitioner, the latter has been able to provide a proof of her entitlement to a pension from her own Member State and that her spouse, who is entitled both to a Swedish pension and to an Australian pension and can provide proof of sufficient assets (for example a house in Sweden for which he pays considerable renovation costs), has signed an undertaking to support her, the Swedish competent authorities have refused to recognize that she could rely on her husband’s resources.

Lagen ska gälla lika för alla och svenska myndigheter ska inte kunna behandla människor som de gjort med den svenske mannen och hans brittiska hustru! Ändå sker det. Är Sverige inte längre en rättsstat?

Här är några länkar till ”fallet” Helena Andersson, ett fall där svenska myndigheter också gjort allt för att sätta käppar i hjulet i stället för att göra allt för att underlätta ”integrationen” i Sverige:

Svenskfödd får inte folkbokföra sig i Sverige – Svenska Dagbladet 13 mars 2014
Det tog Skatteverket fem månader att svara…
– bloggen 5 april 2014
Utrikesdepartementet backar… – bloggen 27 maj 2014
Svenskfödd i Sverige uppmanas invandra – 26 november 2014

© denna blogg.

 

 

 

En migga om hur asylsökande själva effektiviserar asylprocessen

Så här berättar en migga:

Dagens samtal

profileEn kvinna kommer in till mig och innan vi ens börjar prata lämnar hon in ett läkarintyg. Det gäller hennes son som plötsligt börjat uppvisa ”uppgivenhetssymtom”. Som alltid när det är uppgivenhetssymtom så kommer de från forna sovjetländer.

Men det lustiga i detta fall är att familjen inte ens varit på asylutredning…

Det vill säga: det finns inget avslagsbeslut att vara uppgiven inför. Det verkar som om våra asylsökande själva nu börjat effektivisera sin asylprocess. I stället för att gå vägen via avslag och sen PUT genom V-UT på grund av uppgivenhetssymtom, så blir de alltså uppgivna redan vid ankomsten.

Kommentar: Ska man skratta eller gråta? Eller bli uppgiven?

© denna blogg.

Alla är inte – och vill inte – vara svenskar, varför är det så svårt att förstå?

VärldsflaggorÅterigen hör man upprörda röster från en massa svenskar som är sympatikränkta, denna gång med alla dem som en sverigedemokrat inte tycker är ”svenskar”. Det är helt osannolikt att hans åsikter ska ges så stor betydelse att det överskuggar en massa andra betydligt viktigare frågor som berör framtiden för alla som bor i landet, svenskar och icke-svenskar.

Det är också något djupt osympatiskt i att svenskar så ofta sympatitycker att alla som bor i Sverige alltid – vare sig de vill det eller inte – ska kallas och ses som ”svenskar”! Det är en nedlåtande och riktigt obehaglig människosyn de uppvisar, en syn som endast den, som ser sig som förmer än alla andra, kan ha. Hur många gånger ska man behöva säga att vi, alla vi som är födda i andra länder, inte ser det som en självklarhet att vi ska kallas ”svenskar”? Vi ser oss ju inte som svenskar,  vi upplever oss inte som svenskar. Vi vill absolut inte påtvingas en ”svenskhet” vi inte själva har valt, så varför ska då svenskarna prompt göra det? Låt oss bestämma själva, vi är inga lägre stående varelser som inte kan tänka och agera utan Storebror Svensk!

Hur många gånger har vi inte hört och läst samer tala om ”svenskarna” och då inte inbegripit sig själva eftersom de ser sig som samer? Inte tror jag att romerna heller upplever sig som ”svenskar” (och gör de det så ska det vara deras val, inte svenskarnas) och jag känner inte en enda finländare som kallar sig ”svensk”. Inte en enda! En del kallar sig sverigefinländare, men att en finländare skulle se sig som ”svensk” är mycket ovanligt.

Men storsvenskarna i DHS – Den Humanitära Stormakten, envisas att pådyvla oss alla som finns inom dess gränser, från all världens hörn, en ”svenskhet” som väldigt många inte alls kan eller vill identifiera sig med. Av massor av inlägg på Facebook och Twitter framgår att godsvenskar är fruktansvärt upprörda över uttalanden av en sverigedemokrat kring nationaliteter. Dessa godsvenskar borde nog stanna upp lite grann och tänka över hur det skulle vara om de flyttade till Spanien och spanjorerna envisades med att etikettera dem som ”spanjorer” mot deras vilja! Eller om de bosatte sig i Thailand och tvingades höra thailändarna kalla dem ”nyanlända” och ”thailändare”. Men sådana tankar har inte slagit godsvenskarna eftersom det enda som är riktigt fint att vara här i världen enligt dem i deras utopiska verklighet, är svensk.

Kära godsvenskar, sluta kränka* alla oss (och vi är många…) som inte vill att ni kallar oss svenskar!

* Ett ord jag inte ofta använder, men som är relevant här
eftersom det är ett av favoritorden bland godsvenskar
när det gäller hur de tolkar att andra (!) känner sig.
© denna blogg.

Om raka texter skrivna utanför åsiktskorridoren

Ordbrand omslag framRGBLäs mer – och köp eller ladda ner Ordbrand – på Mummelförlagets sida under rubriken:

”Risken att bli utdefinierad ur diskussionen är så stor att det inte går att säga annat än att vi i Sverige har ett yttrandefrihetsproblem…”

Ur förordet – skrivet av författaren Torbjörn Elensky –  till Nima Dervishs bok:

Att inte Nima är en vital del i den svenska offentligheten är ett sorgligt symptom på hur illa den fungerar. Att han väljer att avsluta sin bana som svensk journalist och debattör är något som borde få alla med minsta uns till förmåga till självkritik att ifrågasätta hur de som får tillgång till offentligheten utses, vilka mekanismer som ligger bakom rolltilldelningen och hur villkoren faktiskt ser ut för den fria debatten.

Julhälsning från Thanh

Julkort från Thang 2014Många av dem som jag varit asylombud åt har jag kontakt med då och då, om inte annat så kring jul och födelsedagar. Thanh, som jag var ombud åt i många år och vars historia kan läsas här, träffar jag minst en, ibland flera gånger om året, och varje jul kommer det julkort och en liten gåva. För några år sedan skickade han vietnamesiska självbryggande kaffekoppar, en annan gång en scarf och i år vietnamesiskt kaffe och ett fint kort. Att han tänker på ”my ombud”, som han kallar mig, gör mig glad. Och att han minns och tänker på hur vi tillsammans agerade för att han skulle få uppehållstillstånd när det helt enkelt visade sig vara omöjligt att verkställa en utvisning av honom eftersom hans land otaliga gånger vägrade ge honom resehandlingar. (Läs bland annat Artikel i Dagen och om vårt besök på Vietnams ambassad – 8 juni 2007).

Det blev många år i asylsystemet, och massor av byråkrati. Tre gånger var jag med Thanh på Vietnams ambassad för att försöka förmå dem att ge honom en resehandling så att han kunde utvisas eftersom han hade fått avslag på sin ansökan om asyl. Varje gång fick vi gå med oförrättat ärende. Inte ens Migrationsverkets dåvarande generaldirektör Dan Eliasson lyckades skaffa fram handlingar när han personligen lade sig i detta enskilda ärende och kontaktade Vietnams regering via UD, trots att han inför mängder av vittnen med skärpa påstått att han inte kunde göra någonting för att ärendet var överlämnat till Polisen. Detta agerande bakom ryggen på mig och övriga medlemmar i Medborgarnas flyktingombudsmans (MFO) kommitté gjorde för övrigt att jag slutade som just MFO – att ha att göra med en generaldirektör som så flagrant ljög och gick bakom ryggen på mig/oss var en omöjlighet.

Thanh på semesterThanh är idag svensk medborgare och i somras gjorde han sina första utlandsresor på tio år. Han jobbar och lever ett vanligt liv och ligger ingen till last. Tiden som asylsökande var lång och plågsam. Han satt inlåst i månader på Migrationsverkets förvar, hade under lång tid anmälningsplikt hos Polisen, levde i stor och pressande ovisshet, fick sin dagpenning indragen, utsattes för felaktig behandling av Migrationsverket vilket jag JK-anmälde och Migrationsverket kritiserades för, och var ned om en massa annat också längs vägen. Många människor hjälpte honom på olika sätt, det finns beskrivet i texterna som man kan läsa under kategorirubriken Vietnamesen här på bloggen.

Här är två länkar till texter som Thanh själv har skrivit:
Be my guest # 34: Thanh Quang Tran – 17 maj 2006
”l have a safe and comfortable life now!” – 29 oktober 2009

© denna blogg.

Svenska språket i Ankebadstappning

AnkebadDet är så här det blir – otydligt, oklart och felaktigt – när det inte längre ställs krav på kunskaper i svenska i landet Sverige, vars officiella språk faktiskt är svenska sedan juli 2009:

I propositionen föreslås att dömda personer med hemvist eller närmare anknytning till en annan medlemsstat inom Europeiska unionen (EU) i större utsträckning än i dag ska verkställa straffet i den staten. Syftet är att den dömde ska verkställa påföljden i den medlemsstat där den dömdes sociala återanpassning kan förväntas ske bäst. Förslaget är ett led i att genomföra rambeslutet om verkställighet av frihetsberövande påföljder.

Någon – den som skrivit detta – vet uppenbart inte vad ordet ”verkställa” betyder och använder det felaktigt i en officiell text från Sveriges regering, närmare bestämt från dess justitiedepartement, inom vars område väl språket torde vara viktigare än på något annat. I den här märkliga texten anges alltså att de dömda själva ska verkställa sina straff! Hur ska det gå till? Och sedan när blev det brottsdömdas sak att själva se till att de avtjänar sitt straff och var de gör det?

För att ytterligare göra det klart för alla och envar att regeringen faktiskt menar att det är den dömde som ska verkställa sitt eget straff, sägs det också att:

Syftet är att den dömde ska verkställa påföljden i den medlemsstat där den dömdes sociala återanpassning kan förväntas ske bäst.

Det har nu gått så långt – detta har jag under lång tid varnat för – som en följd av den undermåliga utbildning som ges i svenska skolor (inte alla, men i alltför många), att inte ens i regeringen behärskar man svenska språket. Vad det innebär för förståelsen och tillämpningen av deras skrivelser och hur det kommer att se ut inom rättsväsendet när landet inte har ett gemensamt riksspråk som alla måste behärska, kan varje tänkande människa inse. Det är helt enkelt en katastrof för landet och folket. Och det här är ju absolut inte det enda exemplet, anledning till oro vad gäller hur svenska språket används finns på alla nivåer och i alla sammanhang i Sverige idag: från regeringen till riksdagen till domstolar till Polisen, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Migrationsverket, alla landets myndigheter.

Arma land! Arma Sverige!

© denna blogg. Vid citat eller om ämnet tas upp efter läsning av den här texten, vänligen länka till det här inlägget.
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 214 andra följare