• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    december 2014
    m ti o to f l s
    « Nov    
    1234567
    891011121314
    15161718192021
    22232425262728
    293031  
  • free counters
  • wordpress visitors
  • RSS samtid&framtid

Be my guest # 95: Niklas Nordström

Från politiken har Niklas Nordström samlat 25 års erfarenhet av politiska frågor, strategi och taktik. Bland annat har Niklas varit SSUs förbundsordförande, landstingspolitiker i Norrbotten och Stockholms län, kommunalråd o Nacka och haft en rad uppdrag i statliga utredningar och kommittéer. 

Det politiska intresset stannar inte vid Sveriges gräns, utan omfattar även USA. Sedan 2008 är Niklas en frekvent kommentator i SVT när det gäller att tolka amerikansk politik och hur det påverkar Sverige och världen i övrigt.

Inför presidentvalet i Finland den 22 januari 2012

Finlands sak är vår! Det var sant för över 70 år sedan när Finland anfölls av Sovjet och är minst lika sant idag. I skuggan av Juholtkrisen, Eurokrisen och presidentvalet i USA går våra vänner i öst till presidentval nu på söndag. Sannolikt blir det också en ytterligare valomgång för att kröna en segrare som kan tillträda 1 mars.  Dessutom har många av våra vänner och grannar här hemma i Sverige ett särskilt intresse för presidentvalet. I Sverige bor många som har rösträtt i Finland och enligt Finlands ambassad i Stockholm har över 12000 personer röstat i detta val – en ökning med ca 30 % jämfört med förra presidentvalet.

Finland och Sverige är sannolikt mest lika varandra i näringslivsstruktur av de länder Sverige handlar med. Stora basindustrier inom skog, malm och stål ger betydande intäkter till våra länders ekonomier och är i sin tur intimt sammanflätade och beroende av varandra. Finland är vårt fjärde största exportland och har stor betydelse för sysselsättningen i Sverige.

Det som nu sker i Finland är oerhört intressant att följa ur ett svenskt perspektiv då presidentvalet främst handlar om två stora frågor med betydelse för Sverige. Dels hur samarbetet med Europa ska formas och dels hur en ny försvars- och säkerhetspolitik ska se ut. Nato-medlemskap stöttas egentligen av flera kandidater, men i och med att det folkliga stödet är svagt så uttalas det inte. Med den förändring USA gör globalt där trupper och resurser flyttas från Europa till framförallt Asien måste européerna själva ta större ansvar för en ny försvars- och säkerhetspolitik. Om detta handlar bl.a. det finska presidentvalet och inriktningen av politiken kommer onekligen att påverka Sverige.

Det är också intressant att följa valet ur ett annat perspektiv och det gäller partiernas utveckling. Finsk politik har på liknande sätt som i övriga Norden dominerats av Socialdemokraterna och socialdemokratiska politiker under stor del av 1900-talet. Men nu sker ett skifte i Finland. Efter 30 år med presidenter som har bakgrund inom Socialdemokraterna, och som verkat under i huvudsak S-ledda regeringar, ser nu Samlingspartiets kandidat Sauli Niinistö ta över som president. Detta samtidigt som Finlands regering leds av Samlingspartiets Katainen. En helt ny situation med andra ord där Socialdemokraterna också i Finland tappar sin tidigare starka position och motsvarigheten till Moderaterna tar över.

Vad konsekvenserna av presidentvalet blir för finsk politik, för Finland och vilka slutsatser vi kan dra i Sverige får vi återkomma till när valet är över, men tills dess förtjänar Finland mer av vår uppmärksamhet inför presidentvalet på söndag.

© Denna blogg.

Be my guest # 94: Markus Lyyra, generalsekreterare i Sverigefinska ungdomsförbundet

Gästbloggning av Markus Lyyra,  född i St. Michel i östra-Finland och generalsekreterare i Sverigefinska ungdomsförbundet. Han är fil. mag. (Uppsala universitet) med huvudämne i pedagogik. Han skrev sitt examensarbete om språkbadsprogram i Finland. Lyyra är engagerad i minoritetsspråkfrågor och sitter bl a i styrelsen för Network to Promote Linguistic Diversity och är ordförande i Sverigefinländarnas arkiv. På fritiden spelar han golf, reser och är nyfiken för nya kulturer och språk.

När jag frågade Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm när Stockholm kommer att ta sitt ansvar och öppna nya finska förskolor hänvisade hon mig till stadens hemsida för att söka information!

”Det finns inget intresse”, har blivit ett slitet uttryck i många svenska kommuner. Alltför ofta används det för att undvika att ta ansvar och  följa de lagar som finns, lagar som säger att kommuner har särskilda skyldigheter att anordna barnomsorg helt eller delvis på det nationella minoritetsspråket finska om någon önskar detta. Istället för att kartlägga det egentliga behovet och informera kommuninvånarna om deras rättigheter dammas ”det finns inget intresse” av så fort ämnet kommer på tal.

Sverige har fått sin tuffaste bakläxa någonsin från EU-kommissionen angående avsaknaden av utbildning för minoritetslärare. Samtidigt har Sveriges kommuner fått hård kritik från Skolinspektionen för att de inte har skött sitt ansvar för att kartlägga behovet av finskspråkig barnomsorg. Kommunerna har fått bidrag av staten för detta men istället för att utföra sin uppgift vidarebefordrar de ansvariga kommunerna skyldigheten för kartläggningen till föräldrar!! Kommuner bryter i detta fall tydligt mot lagen.

Vid Slussen står över 60 barn i kö till finskspråkig barnomsorg och det finns två års kö i dagsläget. I Sundbybergs kommun nekades finskspråkig barnomsorg. Kommunen bad istället föräldrarna att söka finskspråkig service från grannkommuner. När jag frågade Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm när Stockholm kommer att ta sitt ansvar och öppna nya finska förskolor hänvisade hon mig till stadens hemsida för att söka information!

Det finns många kommuner samt stadsförvaltningar som har överfört ansvar för kartläggningen av behovet för finskspråkig barnomsorg till föräldrar. Kommunen har fått bidrag av staten för kartläggningen. Varför överför kommunen ansvaret till föräldrar?

När äntligen föräldrarna har gjort kartläggningen som bevisar att det finns behov så visar kommunen plats för finskspråkig barnomsorg i mitt i skogen utan rimliga kommunaltrafik (dvs. tunnelbana/buss/pendeltåg). När
de intresserade föräldrarna får veta var förskolan ligger måste de byta förskolan pga. orimliga trafikförbindelser. Efter detta kan kommunen säga att ”det inte finns intresse”…

Dessa är bara några exempel på hur verkligheten ser ut. Man kan ju fråga sig om vissa lagar är viktigare än andra? Är alla likställda inför lagen?

Tämä on niin raivostuttavaa, miten poliitikot väheksyy tätä asiaa! Lisäksi asialla on kiire, koska ei vanhemmat voi odottaa vuosikausia päiväkotijonossa. Vuoden päästä tilanne on täysin toinen, koska nämä 60 lasta Slussenin jonossa ovat siirtyneet taatusti ruotsinkieliseen päiväkotiin!!!

Översättning:
Det är starkt irriterande hur politikerna nedvärderar den här frågan! Dessutom: det är bråttom. Föräldrarna kan inte vänta i åratal i dagisköer. Om ett år är läget ett helt annat eftersom de 60 barn som står i kö till förskolan vid Slussen då garanterat har gått över till svenskspråkiga förskolor!!!

Be my guest # 93: Pentti Salmenranta

Pentti Salmenranta i SVT Debatt 5 maj 2011

Pentti Salmenranta är en mångsysslare som i skrivande stund ägnar sig åt att undervisa i finska som modersmål samt spela countrymusik. Och skriva inlägg på sin blogg, Ljuramannen.

Pentti har även arbetat på Sveriges Radios finska redaktion Sisuradio under flera år med barnprogram. Då och då drabbas han av en släng av arbetslöshet, vilket leder till nya upptäckter inom den svenska demokratin och dess innersta väsen. Han har också skrivit ett gästinlägg här på bloggen tidigare.

Demokratiblues
Av Pentti Ljuramannen Salmenranta

Om dom vräker dej från bostaden och stänger av din el
Då tänker du måhända att nånting har blivit fel
Ta mod till dig i ljuset av en gaständare
Och sätt i gång och skriv ihop en insändare

Demokrati
Yttrandefrihet och lite till
Det är vår stora lycka
Att vi alla här får tycka
Vad vi vill

När du brutit alla benen du har på ditt skelett
Och friskförklarats av en doktor som dig aldrig sett
Deppa inte, undvik att gå in i en vägg
Sätt dej ner i stället och skriv ett blogginlägg

När du arbetslös har gått så kan du enligt lag
Tvingas jobba gratis för oöverskådligt tag
Att ta dej därifrån går inte alls så vitt jag vet
Men att tycka skit om det, det är din rättighet

Folk i riksdag och regering och departement
Kommunfullmäktige och landsting och vårt parlament
Till dessa kan du skriva e-post om du frågor har
Om du har en riktig tur så kan du få ett svar

Tidigare produktion, bland annat Vals om Fas3:

Be my guest # 92: Lars Odrup, Pälkäne, Finland

Gästbloggning från Lars Odrup som efter sin pensionering från den svenska armén beslutade sig för att bli invandrare och flyttade med sin finska hustru till ett purfinskt område utanför Tammerfors, Finland.

Han jobbar periodvis hårt med att lära sig finska och får mycket stöd av folket i byn men möter ofta ”folkskollärare” då han öppnar munnen och börjar misshandla det finska språket.

Jag är glad och tacksam över att bo i Pälkäne. Den enda mångkultur som finns är jag, en skotsk vän till oss, två slovener på pizzerian (som talar bättre finska än jag) plus den finlandssvenska äldre damen på S-Market som envisas med att kalla mig ”Lasse liten”.

Att vi utlänningar är så få är naturligtvis en förutsättning för harmonin. Om det samtidigt kommit tusen rikssvenskar till Pälkäne hade integrationen inte blivit så lyckad. En lagom invandring under längre tid hade däremot varit mer framgångsrik men försök säga det till en rikssvensk politiker eller journalist!

Eljest har jag märkt att många ”infödingar” har tämligen goda kunskaper i svenska och gärna försöker använda språket, kanske av artighet men ändå. Vissa ber t o m om grammatiska råd. Om man följer webbdebatten i HS och Husis så får man lätt intrycket att det svenska språket borde utrotas men i vardagslivet har jag aldrig mött en sådan inställning. Tvärtom har jag aldrig mött en enda person som varit negativ till mitt svenska språk och min svenska härstamning. Därför tror och hoppas jag att det svenska språket, trots allt tal om pakkoruotsi (tvångssvenska), ändå har en framtid i Finland.

Ändå är jag mycket misstänksam mot sannfinnarna. Vad säger att de nöjer sig med att avskaffa ”tvångssvenskan”? Blir nästa steg att avskaffa vår rätt att tala med myndigheterna på svenska? Tyvärr blir jag inte lugnare när jag läser vad sannfinnarnas sympatisörer skriver på nätet. Fast kanske ligger det trots allt något i uttrycket ”nätmobben” som gärna gör att debatten blir svart och vit. Nyanserna och det lugna och eftertänksamma samtalet har tyvärr ingen plats på webben.

Jag hoppas ändå att svenskheten har en framtid i Finland.

© Denna blogg.

Be my guest # 91: Lars Odrup, Pälkäne, Finland

Gästbloggning från Lars Odrup som efter sin pensionering från den svenska armén beslutade sig för att bli invandrare och flyttade med sin finska hustru till ett purfinskt område utanför Tammerfors, Finland.

Han jobbar periodvis hårt med att lära sig finska och får mycket stöd av folket i byn men möter ofta ”folkskollärare” då han öppnar munnen och börjar misshandla det finska språket.

Här finns tidigare inlägg av Lars Odrup.

Skillnader i mentalitet

Efter fem år i Finland börjar jag märka skillnader i mentaliteterna mellan våra folk och länder och det är tyvärr inte alltid till svenskarnas fördel. I början trodde jag att det bara fanns ytliga kulturella skillnader. Vi har ju liknande matkulturer, helgdagar m.m., men det som skiljer är, att man här litar mer på sig själv än på att staten skall ordna allt när det kniper.

Förmodligen kommer en finländare vid strömavbrott att försöka ordna sin egen värme och belysning, till skillnad mot svensken som kommer att försöka ringa 112 och klaga.

Nå, det var lite elakt och förstås finns det rikssvenskar som också rusar ut och samlar ved. men den genomsnittlige svensken är inte så benägen att ta egna initiativ när staten inte klarar sin uppgift. Man klagar hellre…

Vädret har varit besvärligt i både Sverige och Finland och främst tågtrafiken har fått problem. I Sverige har upprördheten varit stor över att tågen inte gått som planerat och man har skyllt på allt och alla, inklusive regeringen.

I finska TV-nytt i Yle  intervjuades den 26 december en kvinna på centralstationen som helt kallt konstaterade att eftersom det är ett exceptionellt väder så hade hon tagit med sig en extra kappa och några smörgåsar. Hon förväntade sig att så småningom komma fram men ”vädret bestämmer”.

Jämför henne med de svenskar som inte vill acceptera att vädret är extremt utan istället skriker i högan sky om regeringens oduglighet i allmänhet och bristen på information i synnerhet.
Det är två skilda världar, där den ena accepterar det som inte kan ändras utan förbereder sig för det och den andra som tror att någon annan alltid är ansvarig för alla problem.
Ibland blir jag så trött på svenskarna.

Be my guest # 90: Karl-Olov Arnstberg

Här skriver Karl-Olov Arnstberg,  pensionerad professor i etnologi, som emellanåt fortsätter att lägga sig i samhällsdebatten. Skrivit och givit ut många böcker, bland annat: Sverige och invandringen, Studentlitteratur 2008 och Mera Svenskt, Carlsons förlag 2010.

Betr. begreppet Värdegrund

Se till exempel Svenska Dagbladet den 24 november, där man under rubriken Kultursverige agerar mot SD bland annat kan läsa att Riksteatern startat ett internt arbete för att komma fram till hur de ska förhålla sig till Sverigedemokraterna som riksdagsparti. Verksamhetschefen Mia Larsson säger att de måste acceptera att Sverigedemokraterna blivit demokratiskt valda men att det inte hindrar Riksteatern från att bestämma hur dialogen med dem ska se ut. Hon säger: ”Vår värdegrund är allas lika värde och Sverigedemokraterna delar inte den värdegrunden”.

Detta är ett konstaterande som jag är övertygad om att många institutioner, myndigheter och även företag skulle kunna skriva under på. Jag skulle vilja tillägga ”tyvärr” därför att värdegrund är ett skitbegrepp. Påståendet att Sverigedemokraterna inte delar värdegrunden ”allas lika värde” är inte ett sakligt konstaterande utan en beskyllning. Lika lite som andra partier är Sverigedemokraterna så dumma att de serverar sina motståndare den typen av påståenden på ett fat. Det är istället en slutsats som Mia Larsson och andra på Riksteatern drar utifrån en mer eller mindre, förmodligen det senare, djup insikt i Sverigedemokraternas politiska budskap.

För att börja i den ände som jag är övertygad om att Riksteaterns företrädare inte skänkt en tanke, så bevisar de redan i detta korta påstående att de inte alls tillämpar värdegrunden om ”allas lika värde” därför att i så fall hade de givetvis inte ifrågasatt Sverigedemokraterna. Genom att vilja utesluta dem markerar de ju att Sverigedemokraterna inte har samma värde som andra demokratiskt valda politiska partier.

Skälet till att de gör ett så uppenbart tankefel är att det här inte i första hand handlar om lika värde utan om motsatsen: repressalier gentemot oliktänkande. Värdegrund är ett begrepp som smugit sig in bakvägen i det politiska landskapet. Den eller de som inte har rätt värdegrund är det legitimt att mobba. Värdegrund är med andra ord ett begrepp som vänder sig mot rätten att tycka och tänka fritt. Visst, tänk fritt du, men då får du inte leka på våran gård. Har du inte rätt värdegrund så kommer vi inte att anställa dig och heller inte ta dina tjänster i anspråk.

Om vi från detta går vidare till frågan om allas lika värde, så är det en retorisk fras som låter bra men inte har någon som helst verklighetsanknytning. Människor har aldrig varit lika värda, inte i dagens Sverige och inte i gårdagens och inte heller någon annanstans. De kommer heller aldrig någonsin att bli det. Människor är olika värda men låtsas inte om det. Filosofen Slavoj Žižek betecknar ”allas lika värde” som en ideologisk fantasi. Begreppet har därför ingen politisk representativitet utan fungerar enbart som ett sorteringsverktyg.  Och därmed är vi tillbaka där den här kommentaren började, nämligen i konstaterandet att Riksteatern använder frasen ”allas lika värde” för att upprätthålla vad de själva anser är en politiskt angelägen värdeskillnad.

© Karl-Olov Arnstberg och denna blogg!

Be my guest # 89: Pentti Salmenranta

Pentti Salmenranta är mångsysslare som i skrivande stund ägnar sig åt att undervisa i finska som modersmål samt spela countrymusik. Och skriva inlägg på sin blogg, Ljuramannen. Han har även arbetat på Sveriges Radios finska redaktion Sisuradio under flera år med barnprogram. Då och då drabbas han av en släng av arbetslöshet, vilket leder till nya upptäckter inom den svenska demokratin och dess innersta väsen.

Jag känner mig både hedrad och glad över att Merit bad mig att skriva ett gästinlägg på hennes blogg. Detta efter att vi på annat håll på nätet hade grubblat över denna nation och dess mentala hälsa. Ämnet vi diskuterade var jobb- och utvecklingsgarantins fas 3, och eftersom jag har relativt färska erfarenheter av detta nyskapande inom Alliansens arbetslinje, tyckte Merit att jag kunde skriva en liten historia.

Lite fakta för den oinvigde:
När man har gått arbetslös en lång tid hamnar man i något som heter Jobb- och Utvecklingsgarantin, i vardagligt tal kallad JUG. Denna åtgärd består av tre olika ”faser”, de första två går ut på att söka jobb med olika medel, har man inte lyckats hitta något efter 450 dagar placeras man till slut i fas 3. Detta innebär att man ska sysselsättas i någon form av åtgärd som inte får konkurrera med ett vanligt arbete. Men sysselsatt ska man vara! Med vad som helst, bara man inte är till någon som helst nytta för någon. Det låter som om jag ironiserar, men detta måste ju resultatet bli av en åtgärd som inte får konkurrera med ett arbete.

Att bli aktör är ganska lätt, en förening eller ett bolag av vilket slag som helst kan ta emot fas3-deltagare. Inga som helst krav ställs, ingen tycks ens kontrollera dessa aktörers verksamhet särskilt noga. Men pengar kostar det: för varje deltagare får anordnaren 225:- i handledararvode.

Jag själv hamnade i fas 3 i februari, dagen före min 50-årsdag. Jag hade läst igenom AF:s regler och pratat om en eventuell praktikplats i en liten kulturförening. Men se, det gick inte alls, det. Istället placerades jag på ett ställe som heter Jobbfabriken som har gjort fas 3 till en affärsidé. Då jag frågade om mitt eget förslag, kom detta inte på fråga, man skulle placeras i den åtgärd som AF föreslog, därefter kunde man efter hand söka efter andra platser.

Jobbfabriken drivs av entreprenören Ivan Daza. Hans mest kända projekt lär vara Blatteförmedlingen, där idén från början var att hitta jobb åt välutbildade invandrare. Ett vällovligt syfte kan tyckas, fast med facit i hand tycks Dazas tanke vara att tömma statskassan på bidrag som i sin tur kan generera nya projekt som kan tömma statskassan på ännu mer bidrag som generar nya projekt som…

Här griper blogginnehavaren in mitt i texten och lägger ut en länk till ett inslag med Pentti från SVT Östnytt, april 2010. Det finns kvar till 14 april 2011. Titta på det och lyssna på Penttis underfundiga sång!

Ivan Daza har hittat en nisch i den svenska idiotbyråkratin. Mannen har ett extremt välsmort munläder och den som hittar lösningar för långtidsarbetslösa välkomnas av myndigheterna likt en väckelsepredikant som kan bota cancer med handpåläggning.

När jag efter min första dag gick hem från Jobbfabriken kändes det som om jag hade medverkat i en teaterrepetition med Killinggänget som parodierade DDR! Men så var tyvärr inte fallet. Lokalen var en övergiven del av elbolaget Eons fastighet. Grå industrilokal, massor av tomma korridorer med lika tomma rum utan möbler. De första två veckorna satt vi i en stor hall på kontorsstolar och lyssnade på föreläsningar, bland annat om vad ett projekt är. En föreläsare visade PowerPointbilder med pilar, diagram, och kurvor samtidigt som han vecklade in sig i mer och mer konstruerade teorier om produktmallar och planeringsscheman för att förklara hur man skulle ansöka om ett projekt hos Ivan Daza för att få det godkänt. Jag kan förklara ordet projekt på 15 minuter för en som inte har hört det. För denne föreläsare tog det två heldagar, varefter INGEN förstod ett jota. Jag brukar inte ha svårt för teoretiska analyser men detta övergick mitt och alla andras förstånd.

Därefter skulle man välja grupp, starta projekt och få det godkänt. Det ena flummiga projektet efter det andra erbjöds, ”Livsboken”, där deltagaren skulle intervjua en äldre människa och göra en bok av dennes liv. Hur mycket jobb generar det? Eller alla turismvarianter. Eftersom vi bor i Norrköping, skulle en grupp utveckla sociala medier, bland annat Facebook, åt Kolmårdens Djurpark. Vilken idiot tror på fullt allvar tror att en av Sveriges största turistmagneter, som i decennier har sysslat med professionell marknadsföring, helt plötsligt skulle behöva ett gäng långtidsarbetslösa till att öppna en Facebook-grupp.

Behöver jag ens nämna att flera av projekten handlade om miljö och integration?

Det enda som var viktigt var närvaron som två gånger om dagen skulle skrivas på en lista. De som kontrollerade närvaron var själva gamla fas3-deltagare utan någon som helst erfarenhet av ledarskap. Antagligen för att människor av den här typen gör som man säger. Tankarna gick ofta till lägervakter man har hört talas om i koncentrationslägren, eller till en skum sekt med hjärntvättade undersåtar som får sin belöning genom att få sitta vid samma bord som Den Store Vise Ledaren.

Själv försökte jag komma därifrån, var i kontakt med AF, men fick aldrig tala med någon beslutsfattare. Den första tiden hade vi inte ens en dator, vi satt och glodde på varandra och pratade strunt. När jag väl fick en, såg jag till att få ett eget rum och ett eget projekt för att vara i fred.

Eftersom jag skriver krönikor en gång i månaden i vår lokaltidning Folkbladet, skrev jag den här en förmiddag i brist på annan sysselsättning.

Av någon underlig anledning blev mitt andra projekt beviljat samma dag som detta sändes och jag slapp att gå till Jobbfabriken mer. Reportaget följdes upp nästa dag med ett till, denna gång hade de varit på Jobbfabriken och låtit Ivan Daza avslöja sitt verkliga jag. Det inslaget kan man se här till den 15 april 2011. Daza är med från ca 2:25. När han inte lät reportrarna prata med vilka de ville, utan hade han ett eget ”filmteam” som filmade Östnytt med en amatörkamera, insåg förhoppningsvis allmänheten att detta projekt inte är riktigt som det ska. Detta i sin tur ledde till att vår lokala nyhetsredaktion Östnytt på SVT gjorde den lilla filmsnutt som lagts ut tidigare i texten.

Efter vad jag senare hörde hade Jobbfabriken ett flertal möten efteråt då man från ledningens sida förklarade folket från SVT Östnytt som ”falska reportrar som förvrängde sanningen. Enligt vissa källor lär jag själv inte heller stå högt i kurs hos ledningen… Det konstiga är att Jobbfabriken, som ska jobba med sociala medier, helt plötsligt stängde sin egen Facebookgrupp för allmänheten, ingen debatt fördes om förhållandena på deras egna hemsidor. Min egen, annars rätt så tysta och anonyma blogg blev plötsligt en tummelplats för debattörer från Jobbfabriken, Ivan Daza förklarade sig flera gånger, några av hans närmaste underställda lika så, en av dem tyckte att jag ”skvallrade” och hotade att jag aldrig mer skulle få plats i ett fas 3-projekt… Samme man kandiderar för övrigt för Moderaterna i Stockholms landsting. En moderat som är emot yttrandefrihet? Ja, de finns tydligen.

Den långa tråden på bloggen kan den som orkar bekanta sig med här.

För min del har jag svårt att förstå den svenska arbetsmodellen år 2010. ”Alla ska arbeta”, heter det. Alliansen klagar på skattetrycket. Varför skänker man då bort skattebetalarnas pengar till lycksökare som vill ha dem, utan någon som helst kontroll på verksamheten? Det är inga småsummor vi talar om. Denna Jobbfabrik i Norrköping sysselsätter 200 människor. För varje individ får man 225:- per dag i handledararvode. För en handledning som inte existerar. Detta gör alltså en summa på 45 000:-. NETTO PÅ EN DAG!

Förutom i Norrköping finns Jobbfabriken åtminstone i Stockholm, Helsingborg och Göteborg – stora städer vilkas arbetsförmedlingar fortsätter att fylla Ivan Dazas plånbok. Och Jobbfabriken är bara ett av många exempel på fas3-anordnare som har gjort arbetslöshet till lönsam business.

Varför är det så viktigt att förvara människor i detta land? Om alla av olika anledningar inte kan få jobb, måste man då lägga ut en massa skattemedel för att dessa ska sitta i fångenskap? ”Ska dom bara gå hemma då?” är den vanliga motfrågan. Jag säger bestämt ja, om inget meningsfullare erbjuds. Det handlar om statistiskpanik, inget annat.  Gösta Landgren, chef för arbetsförmedlingen i Norrköping, säger i Östnytt:

Har man gått arbetslös ett par år och kommer längre och längre från arbetsmarknaden får man börja träna det vanliga att gå upp klockan åtta och gå hem halv fem och vara i grupp…

Sådant tränade jag med mina barn när de skulle börja förskolan. När jag blev arbetslös blev jag automatiskt inte handikappad. Vad har denne Landgren för syn på arbete, människor, ja, vad gör han på sitt jobb egentligen? Inte konstigt att hans myndighet inte hittar jobb åt utbildat folk om hans förmedlare följer hans normer. ”Jaha, ni söker en dataingenjör? Vi har en här, han går upp kl 7, äter frukost och har nyss lärt sig att tvätta händerna också…”

Sverige är ett roligt land!

© denna blogg. Vid korta citat, var vänlig länka till detta inlägg.
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 214 andra följare