• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    oktober 2014
    m ti o to f l s
    « Sep    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    2728293031  
  • free counters
  • wordpress visitors
  • RSS samtid&framtid

    • Intervju med Zulmay Afzali, flykting och författare, i Deutsche Welle tisdag, 30 september, 2014
      Här kan man höra en intervju med Mummelförlagets författare Zulmay Afzali i Deutsche Welle av Lars Bevanger, den 26 september. Intervjun är på engelska. Intervjun introduceras med orden: I Sverige, som länge varit känt för sin ”öppna dörrar”-invandringspolitik, står medborgarna inför en ny politisk verklighet. I riksdagsvaket för två veckor sedan, fick ett s […]

Dansk läkare: ”Vi behöver en omvärdering av många av de invandrare som kanske av misstag beviljats ​​förtidspension.”

danmarks-flaggaHenrik Day Poulsen, specialläkare i psykiatri, skriver bland annat följande i danska Berlingske den 23 september (översatt från danska):

Berlingske kunde under helgen visa att nästan en tredjedel av alla invandrare från Libanon och Bosnien får förtidspension. Veckobrevet Måndag Morgon kunde i veckan upplysa om en explosion i kostnaderna för icke-västerländska invandring.

100 asylsökande, främst från Syrien, anländer varje dag till Danmark. För att erhålla förtidspension måste man lida av en allvarlig fysisk eller psykisk sjukdom som i stort sett gör det omöjligt att utföra ett arbete. Alla behandlingar måste vara uttömda.

Så vilka är dessa sjukdomar som drabbar en tredjedel av alla palestinier och bosnier? Vad är det som gör att just dessa människor har en sådan vacklande hälsa jämfört med alla andra folk? Har de ett speciellt virus som vi inte känner till?

Henrik Day Poulsen är självkritisk:

Vems fel är det då, att så många lever av passiv försörjning?  Naturligtvis har personen,som tar emot förtidspension på felaktig grund, själv en stor del av skulden. Men min egen profession, läkarna, är den största boven. För vi förbereder de uttalanden och intyg som ligger till grund när kommunerna beviljar förtidspension.

I artikeln Den mystiske indvandrervirus skriver den danske läkaren också om kostnader som skenat iväg (Udgifterne til indvandrere er eksploderet, 19 september) och om att han läst hundratals intyg från kollegor. Och avslutar sin artikel:

Så om det inte är så att vissa invandrare från icke-västliga länder har en tidigare oupptäckt bräcklig hälsa eller lider av sjukdomar som danska läkare inte känner till, så finns det ingen medicinsk förklaring till den extremt höga förekomsten av förtidspensionering bland icke-västliga invandrare. Läkarföreningen har hittills varit tyst. Sundhetsstyrelsen har varit tyst. Under tiden fortsätter pengarna att forsa ut ur statskassan.

Vi behöver en omvärdering av många av de invandrare som kanske av misstag beviljats ​​förtidspension. De som verkligen är sjuka, ska få behålla sin pension. De som den tilldelats den på felaktig grund, ska ut på arbetsmarknaden. Dålig integration är ingen ursäkt för att inte arbeta. Min uppmaning till politikerna är att man ska gå igenom gått igenom många invandrare som lever på förtidspension och inhämta en second opinion. Vi har inte råd att inte göra det.

Kommentar: Hur ser det ut i Sverige? Vilken eller vilka läkare har sett samma sak här? Eller är Sverige så annorlunda från Danmark att en liknande samhällsekonomiskt förödande misshushållning med mänskliga och ekonomiska resurser inte förekommer här?

© denna blogg. Vid ev kort citat ur texten, vänligen länka till inlägget.

Det var en gång en svensk/israel och en iranier/svensk…

…som hade många spännande åsikter och tankar och kunde sätta dem på pränt. Vilket de också gjorde. På Mummelförlaget. I varsin bok.

Läs här några uppfriskande (!?) utdrag ur deras böcker!
Böckerna kan beställas här som pappers- och e-böcker.

hq_ilan_framsidaOrdbrand omslag framRGB

 

I år kommer ca 68.000 asylsökande att inte uppvisa pass när de söker asyl i Sverige

Det kom ett mejl från en bloggläsare:

Apple MailDet är lätt att fundera utifrån denna artikel – Förnekade sin identitet – avslöjad av fingeravtryck – i Dalademokraten den 19 september 2014, om vilken koll eller avsaknad av kontroll vi har på våra gränser. Misstänkt våldtäktsman i England hittas i Sverige under annat namn. Med bättre koll på att en asylsökande verkligen är den som den påstår sig vara och agera utifrån det så tror jag inte det blir mer än 13 % för SD vid nästa val.

Kommentar: Att asylsökande styrker sin identitet borde vara en självklarhet. Men något sådant krav ställs inte i Sverige; här ska man göra sin identitet ”trovärdig” och/eller ”sannolik” och det vet människor i de länder utanför Europa varifrån flest asylsökande kommer. De vet att i Sverige går det att få både permanent uppehållstillstånd i falsk identitet och med falsk asylhistoria och att bli svensk medborgare efter åtta år utan att ha styrkt vem man är eller varför man kom hit.

MIG logoSå här ser statistiken från Migrationsverket gällande asylsökande som inte uppvisat passhandling ut för de senaste fem åren plus 2014:

saknade passhandling

Dessa siffror, kombinerade med Migrationsverkets statistik över antalet asylsökande under samma tid, visar att

2009 var antalet asylsökande 24.194.
22.984 av dem saknade passhandling.

2010 var antalet asylsökande 31.819.
29.910 av dem saknade passhandling.

2011 var antalet asylsökande 29.648.
26.980 av dem saknade passhandling.

2012 var antalet asylsökande 43.887.
39.498 av dem saknade passhandling.

2013 var antalet asylsökande 54.259
49.376 av dem saknade passhandling.

2014, t.o.m. 31 augusti, var antalet asylsökande 50.175.
Prognosen, som kan komma att överstigas, anger att
antalet asylsökande för hela året blir ca 80.000.
Av dem saknar då 68.000 passhandling.

© denna blogg.

”Det skulle ju kunna gynna Sverigedemokraterna”

Sedan flera år tillbaks vidtas inga åtgärder mot den organiserade människosmugglingen i Sverige, trots att den omsätter flera miljarder. Den organiserade människosmugglingen har i praktiken fått amnesti och får härja fritt. Detta trots att utlänningslagen bygger på att vi ska ha en reglerad och kontrollerad invandring.

Dagens Samhälle debatt logoOvanstående är ett utdrag ur artikel Människosmugglare tillåts härja fritt i Sverige i Dagens Samhälle, skriven av gränspolisen Göran Larsson. Han skriver vidare:

I år förväntas 100.000 personer söka asyl i Sverige. De som använt sig av människosmugglare har ofta förstört sina id-handlingar eller lämnat tillbaka förfalskade id-handlingar till smugglarna för återanvändning. De allra flesta är sedan ”papperslösa” när de anländer till Sverige och säger ordet asyl till polisen eller Migrationsverket. De uppger sedan en identitet, men kan inte bevisa den eftersom det saknas handlingar.

I många år har miggorna varnat för asylbedrägerier och för människosmugglare och för en massa annat som den humanitära stormaktens ledare Reinfeldt (och alla andra partiledare också) valt att strunta i.

Också gränspoliser har skrivit på bloggen om hur grovt kriminella (mördare, våldtäktsmän etc) släpps rakt ut på gatan efter avtjänat straff för att det inte finns en säkert fungerande samordning mellan polisen och dem som ska transportera iväg dessa brottslingar som i sina domar dömts också till utvisning.

Äsch, sådant har inte regeringen befattat sig med, det skulle ju kunna ”gynna Sverigedemokraterna”, som är det ständiga mantrat som ursäktar att man låter Sverige intas av människor som inte har någon som helst anledning eller rätt att befinna sig här. Så det här är absolut inget nytt – och borde inte vara nytt för dem som under åtta år suttit och förvaltat galenskaperna och tillåtit att de fortgått och ökat. Men de har valt att låtsas som det regnar eftersom ett annat förhållningssätt hade kunnat ”gynna Sverigedemokraterna”. Och ingen kommer att göra något nu heller, för man kan inte göra något i Sverige som kan ”gynna Sverigedemokraterna”. Och att upprätthålla lag och ordning är i Sverige kan man inte göra på asylområdet eftersom det skulle kunna ”gynna Sverigedemokraterna”.

Så ser det ut i vad Fredrik Reinfeldt under sin tid som statsminister utropat till humanitär stormakt. Bland folket som levt under hans regim i åtta år har begreppet inte fått fäste, där används allt oftare och allt högre – efter att ha startat som sällan hörda viskningar – det mycket starka ordet ”landsförräderi”.

Läs också bland annat dessa texter:
En gränspolis: ”Underligt nog jobbar både Migrationsverket och polisen utifrån samma lagstiftning. Vi har också samma uppdragsgivare, folket och regeringen. Ändå blir det så fel.” – 12 december 2012
En gränspolis: ”Min reflektion efter ett halvår i denna verklighet är: Folk måste få veta!” – 16 januari 2013
Fakta och sanningar försvinner inte hur mycket man än låtsas som om de inte existerar. – 19 januari 2013
Om det inte är sekretessbelagt för Skatteverket att till medier lämna ut inkomst- och avdragsuppgifter för svenskar och andra som har laglig rätt att bo och arbeta här så kan knappast andra lagar och regler gälla för illegala invandrare. – 2 juli 2013
En migga: ”Han eller hon låtsas ha varit gömd i Sverige hela tiden och det går inte att bevisa eftersom personer med uppehållstillstånd i Schengen får resa mellan länderna utan att detta registreras.” – 10 oktober 2013
Myndigheter måste samköra register! – 7 december 2013
En migga: ”Men mannen har faktiskt redan flyktingstatus i ett annat EU-land sedan flera år tillbaka!” – 30 januari 2014

Och här finns alla de – hittills – 2.793 texterna under kategorirubriken Asyl&Migration (inklusive miggornas berättelser).

© denna blogg. Korta utdrag tillåtna, men länka alltid till originalinlägget så att hela kontexten finns tillgänglig för den som läser.

En migga: ”För EU-staten Sverige som hägrar där borta vid horisonten har en asylprövning som kallas ”migration” som betyder befolkningsmetod och som innehåller ”PUT med helpension”. Vilket de andra EU-staterna inte erbjuder. För de andra EU-staterna har asylprövning.”

Förhoppningsvis är framtida forskare tacksamma för att miggorna under så många år har berättat – och fortsätter att berätta – om hur det sett ut och ser ut på den kaotiska asylmarknaden i Sverige under tiden från slutet av år 2007 och framåt. Då kommer miggornas långvariga skrivande på sin fritid åtminstone till någon nytta, förutom förstås att bloggläsarna ju lär sig en del. Nutida politiskt ”ansvariga” har i alla fall hittills under hela Alliansregeringens åtta år i regeringsställning och lika många år med majoritet i riksdagen, inte brytt sig om de ofta rent hårresande rapporterna.

En migga skriver dagarna efter riksdagsvalet den 14 september:

profileJag stannade som sagt hemma på valdagen. För vilket jag har lite dåligt samvete. Men sagt är sagt och därmed gjort.

När statsministern uppmanade folket att öppna sina hjärtan gick min egen gissning om SD´s kommande andel av röstetalet från 10 till 15 %. För ett värre exempel på politiskt självmord var svårt att hitta. I min värld var det anledningen för en del bekanta att öppet bekänna att de skulle rösta på SD. Och mina bekanta är inte lågutbildade arbetslösa utan akademiker i medelklassmiljöer.

Nu – det vill säga denna vecka – finns i alla fall embryot till en debatt utan förtecken. Den har börjat i SvD. Jag läser att integrationsfrågan ses som knäcken i gröten. Migrationsfrågan är fortfarande tabu. Bättre än inget och bättre sent än aldrig, fast i det här fallet är det nog försent ändå.

För den politiska realiteten är denna. Det är inte september 2010 utan september 2014. SD har suttit i riksdagen i 4 år, inte 4 dagar. Och medan allianspartierna trängt in sig själva på samma kvadratmeter så tronar SD ensamt till höger. Såsom ett socialkonservativt parti. Vilket jag måste erkänna är en klatschig beteckning (sug på ordet socialkonservativ och fantisera om ordets innebörd). Och ju mer tiden går desto mer försvinner arvet. Vem lägger idag Vänsterpartiet till last att en gång ha varit bekännande kommunister och kramat såväl Sovjetunionen som Kina? Inte många. Inte jag själv i varje fall, det skulle bara vara småaktigt.

Jag läser en del försäkrande röster om att 87 % vill annorlunda än SDs väljare, så därför finns ett brett underlag för att mobilisera. Och att det är business as usual även om SD skulle få 49 %. Alldeles riktigt, majoriteten bestämmer. Som politiska betraktare däremot känner till: med det tresiffriga antal politiska frågor av olika slag som avgörs varje vecka uti regering och parlament så finns det ingen samsyn hos övriga för att klara detta. Det räcker med nuvarande nivå hos SD för att ställa till med kaos.

Så det är alltså integration som ska bli grejen? Bra bra, men bara hälften. Så i väntan på att det går ännu mer åt helvete 2018 – och under eventuella nyval innan dess – tänker jag nu inte på integrationsfrågan utan migrationsfrågan. Det vill säga de regler som gör att en individ, som lagspråket, säger ansöker om en förmån och efter en prövning/utredning får svaret ja eller nej. Och jag undrar vad en opinionsundersökning skulle berätta om folk fick svara ja eller nej på frågan ”har Sverige en reglerad invandring?” Frågan ska vara lätt att besvara. Svaret är ja. Men bakgrundsbruset gör att ett ja lätt blir ett nej.

Ta det vedertagna språkbruket som exempel. ”Hotas av utvisning”, och ”riskerar utvisning” brukar det heta. Vilket säger att utgångspunkten är att alla har rätt att leva här lagligt och att detta bara kan ändras om en myndighet eller domstol begår övergrepp. Vilket i minsta fall är skadeståndsgrundande. Och detta är inte ett språkbruk som finns hos engagerade föreningar och hos enskilda bloggare utan hos nyhetsankare inom public service. ”Ingen människa är illegal” är en omhuldad slogan. Som betyder att människor per se har rätt att bo här lagligt, inte de människor som uppfyller kraven. ”Vårt mål är fri invandring” heter ett annat, vilket åtminstone säger oss att vi inte har det idag men att det är dit vi ska. Fast ingen har riktigt berättat hur det ska gå till.

En annan intressant fråga som skulle vara trevlig att få belyst är denna. Vad skulle en opinionsundersökning visa, om folk fick svara ja eller nej på frågan ”är asylrätten en eftersträvad migrationsform?”

Frågan ska vara lätt att besvara. Svaret är trots allt nej. Men bakgrundsbruset gör att ett nej lätt blir ett ja. För vi har en integrationsminister som säger att det handlar om migration i form av arbetskraftsinvandring och vi har kommunpolitiker som är övertygade om att detta är migration i form av arbetskraftsinvandring och vi har alla de slag av debattörer som säger att detta är hur vi kan och ska befolka Sverige. Trots att asylprövning handlar om en nödåtgärd, när vi under speciella omständigheter prövar rätten för en människa att lämna en viss plats på jorden. Migration i sin riktiga och normala och vanliga form, det är rörelser inom arbetsmarknad och annan form av försörjning, det har blivit rörelsen för studerande, och det är rörelsen för deras familjer. Men så fast sitter det i språkbruket numer att migrationen handlar om asyl och deras familjeåterförening att detta enbart kommer att ta minst 4 år till att rätta upp. Så fast sitter det i medvetandet, att det helt saknar betydelse att Sverige är det enda land inom EU som använder sig av permanenta tillstånd och inte tillfälliga. Så fast sitter det i medvetandet, att det nu visserligen reflekteras över hur många som tar sig till Sverige men inte vad som hände på vägen dit. För enda möjligheten för en asylsökande att komma direkt till Sverige går via vissa flyglinjer och undantagsvis med båt. Annars måste den berörde ha passerat mellan 1 och 5 andra EU-stater på vägen hit. Och ergo sagt nej till att söka skydd där. För EU-staten Sverige där borta vid horisonten har en asylprövning som kallas migration och som här betyder befolkningsmetod och som innehåller PUT med helpension. Så får man se sen om det blev bra eller dåligt. Vilket de andra EU-staterna inte har. För de andra EU-staterna har asylprövning.

Jag kan hålla på en stund så här, men jag ska avsluta med en betraktelse om Migrationsverket. Och – vilket ju är den första gången på länge – till och med försvara myndigheten. För i bruset av en reglerad invandring som tydligen är oreglerad och en asylprövning som tydligen är migration och försörjningskrav som vi ska ha fast egentligen inte ha och identitetskrav som vi ska ha fast egentligen inte ha – och med det sedvanliga tugget om rasism och främlingsfientlighet och iskyla och omänsklighet – och en storlek på migrationen som fortfarande är tabu så gissar jag trots allt att utöver integration så kommer Migrationsverket att hamna under luppen under den kommande mandatperioden. Och då inte för att vi är för hårda utan att vi är för mjuka. För det är lättare att ta i det än i den politiska och allmänna inställningen till vad som egentligen är migration och vad konsekvensen är av att köra ett ensamt race inom EU. Och när betraktarna då står där och hittar tidsbegränsade antaglighetsutredningar och närmast omvänd bevisbörda i fråga om identitet och en del verktyg som heter DNA eller kontroll av id-handlingar eller skelettröntgen och som visserligen finns men som sällan används och rättsliga ställningstaganden som på verkstadsgolvet blivit till hopsnickrade exempelbeslut som snabbt går att använda och handläggare som visserligen är jurister men som hade varit bättre betjänta av att ha lärt sig skriva maskin (eftersom allt handlar om att spara tid) och kohorter av experter som gömmer sig bakom varandra och chefer som tror att det handlar om kvantitet och inte kvalitet så ska ni få en fråga av mig. Som lyder som följer: Vad fan hade ni förväntat er?

Kommentar: Nej.

© denna blogg.

Hur många decennier ska det ta…

…innan  journalister, opinionsbildare, politiker och andra lär sig?

Framsida miggbok 1 2008-2012Framsida miggbok 2012-mars 2014I snart åtta år har miggorna rapporterat och jag kommenterat asylhanteringen och annat kring asyl och migration här på bloggen. Vi har bemödat oss om att använda korrekt vokabulär och skilja på asylsökande och flyktingar, på ”papperslösa” och personer som vistas här illegalt, på ”ensamkommande barn” och påstått och faktiskt minderåriga som söker asyl. Och på ”migrationspolitik” och ”invandringspolitik” kontra ”asylhantering” och ”asylprocess”.

När ska medier sluta skriva missvisande braskande rubriker som: ”Familjen hotas av utvisning”, när det handlar om människor som ofta i flera omgångar genomgått dyra och utdragna asylprocesser såväl hos Migrationsverket som i migrationsdomstol och har fått avslag varje gång? Det korrekta är att ange att ”Familjen kommer nu att utvisas”; något ”hot” finns inte utan beslutet är fattat av myndigheten Migrationsverket och en migrationsdomstol, som är del av svenskt rättsväsende, och ska efterlevas precis som andra lagligt fattade beslut och avgivna domar.

Det är svårt att förstå varför just svenska journalister inte klarar att lära sig de olika begreppen och att rapportera korrekt och faktabaserat. Direkt efter valet kunde man till exempel också ta del av texter och radio- och tv-inslag där journalister och andra skribenter menade att ”folk har röstat på SD för att de är är missnöjda med migrations/invandringspolitiken”. Det är ju inte sant, folk är främst är missnöjda med att gällande utlänningslag inte tillämpas, alltså inte med ”politiken”. Man kan uppenbarligen få vara hur okunnig och slarvig som helst som journalist (inte undra på att föraktet för den yrkesgruppen ökar…) och debattör på asyl- och migrationsområdet. Och även hur vilseledande som helst. Varför är det så svårt att lära sig att politiken anger inriktningen, lagstiftarna anger hur politiken ska tolkas och implementeras på ett rättsligt, icke-politiskt plan och lagen tolkas och implementeras sedan – i asyl- och migrationsärenden – av Migrationsverket och migrationsdomstolarna.

Är det inte dags efter två decennier med enormt stor asylinvandring till Sverige, att de som skriver och talar om den, börjar använda korrekta ord och begrepp och börjar bemöda sig om att rapportera och diskutera de här frågorna sakligt och faktabaserat?

© denna blogg. Vid ev kort citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsaren kan ta del av hela resonemanget och inte bara av den som citerar utvalda delar.

Moderaterna är ”ett parti som ska driva opinion”!

Tino Sanandaji Ulrika KarlssonSe först detta nio minuter långa klipp från SVT-programmet Gomorron Sverige, som sändes den 18 september (tillgängligt till den 18 september 2015).  Tino Sanadaji, Institutet för Näringslivsforskning, och riksdagsledamoten Ulrika Karlsson, M, ansvarig för frågor om demokrati och mänskliga rättigheter i sitt partis riksdagsgrupp, medverkar och samtalar om varför Moderaterna tappat så mycket i det nyss avhållna riksdagsvalet.

Det märks inte en tillstymmelse till självrannsakan hos M genom Ulrika Karlsson, som jag för övrigt själv haft förmånen att agera asylombud tillsammans med för åtta, tio år sedan och vars engagemang på individnivå, för enskilda asylsökande, jag respekterar. Om hon – vilket man måste utgå från med tanke på hennes uppgift i riksdagen – verkligen för M:s talan, vilket innebär att M fortsätter gå den väg som starkt bidragit till att SD, med stöd av bl.a. ex-moderater, fördubblade sitt väljarstöd, då är det precis så illa som de f.d. M-väljarna och många andra har sagt och varnat för!

M har lidit ett rätt ordentligt nederlag (ett förlorat val) men är ändå så tondövt och struntar uppenbarligen helt i sina väljare – och de fakta Sanandaji presenterar. I stället framhåller partiet att: ”Moderaterna är ett parti som driver opinion” och det kommer med stor sannolikhet att förpassa det till gruppen ”småpartier” vid nästa val (under eller kring 10 %), medan SD seglar förbi och blir andra största parti i Sveriges riksdag. Notera att jag skrev detta idag, den 18 september 2014, fyra dagar efter årets riksdagsval…

Dessutom: När började politiska partier existera för att ”driva opinion”??? Hittills har det väl ändå varit så att partier, som ju består/borde bestå av tämligen likatänkande, även kallade ”medlemmar”, presenterat sina program, sina ideologiska och andra inriktningar och vad just de vill åstadkomma för landets och folkets bästa. Sedan har människor som hållit med i det mesta i partiets program röstat på det och partiets uppgift och uppdrag har varit att utföra det de lovat väljarna som röstat på det.  Men enligt M:s nya giv är de:

Vi är ett parti som ska driva opinion.

Därmed skiljer M sig från alla andra politiska partier i Sveriges riksdag och är inte längre ett traditionellt politiskt parti utan mer av en PR- och lobbyorganisation. Och även om det är trist för väljarna så är det ändå bra för dem att veta. Det hade varit bra för väljarna att veta det före den  14 september, men inte för M för då hade väljarstödet rasat ännu mer, till förmån för andra partier, bland dem SD.

Slutreflektion: En eloge till programledaren (vars namn jag inte vet och som jag inte heller kan se på programsidan, tyvärr) för att han lät de båda medverkande komma till tals och även tala till punkt och inte avbröt dem med förnumstiga utan enbart relevanta frågor. Tonen var normal och man fick som tittare/lyssna och ta till sig bådas argument och fakta utan störande moment. Ett riktigt bra inslag!

Tillägg efter att ovanstående publicerats från personer som inte riktigt håller med mig i min syn på ”att driva opinion. Först min syn:

Jag har alltid tänkt och trott att det är ungefär så här: partier uppkommer genom att människor som tänker, tycker och vill samma sak, går samman kring en ideologi och skriver ett program för sin politik. Sedan presenteras det hela och man hoppas att så många som möjligt ska vilja bli medlemmar som möjligt och rösta på partiet. När programmet är klart går man till val på det och då vet folk vad det är de röstar på. Jag har aldrig tidigare hört någon partiföreträdare tala om att ”driva opinion”, för mig låter det som något en lobbyorganisation sysslar med. Ett politiskt parti ska veta var det står. Så har jag tänkt.

En person som inte håller med säger:

Aha, jag tolkar det verkligen som att ”vi står för något även om opinionen drar åt ett annat håll”. Driva opinion = stå för något (på politiska). Det vill säga inga konstigheter. Varför ska partier annars finnas?

En annan person som inte heller håller med säger:

Klart partier och politiker ska driva/påverka/leda opinion – tyvärr är det för många politiker som tror att opinionen enbart är till för att lyssnas på, vilket lätt gör dem till vindflöjlar. ”Sedan presenteras det hela”, är också en del av att driva opinion. I opposition finns dessutom inte mycket annat att göra. För övrigt, ideologin och programmen förändras och utvecklas löpande i alla partier. Din kommentar ”då vet folk vad det är de röstar på” skulle jag nog också ifrågasätta. Folk kan i bästa fall rösta på en inriktning, en karaktär eller en samling värderingar. Men eftersom vi har koalitioner nästan överallt kan ingen veta vad de röstar på. Omvärldsfaktorer som förändras gör också att inte ett aldrig så färdigt program är hugget i sten – det blir ofta omprioriteringar.

Så här blir det när sansade människor kommenterar och förklarar. Man får sig tankeställare och ändrar sig kanske helt eller åtminstone delvis. Eller inte alls. Men man får alltid anledning att fundera över sina egna funderingar och åsikter och det kan aldrig vara annat än positivt. Så jag tackar dem som kom med ovanstående inpass!

© denna blogg. Detta är mina tankar, min text. Förvrängning eller vinklingar av vad jag skriver är inte tillåtet, däremot korta citat med åtföljande länkning till detta inlägg så att var och en kan lösa exakt vad jag skriver och inte någon annans tolkning av det.
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 186 andra följare