• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    november 2014
    m ti o to f l s
    « Okt    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930
  • free counters
  • wordpress visitors
  • RSS samtid&framtid

    • I mejl från en lagkunnig: ”Har någon i det här dramat funderat på unionsrätten? ” fredag, 28 november, 2014
      Den 27 november skrev jag för andra gången en OP ED-artikel i Svenska Dagbladet om Helena på Finlands ambassad som inte får folkbokföra sig här trots fem års bosättning i Sverige. Artikeln från den 27 november har rubriken Svenskfödd i Sverige uppmanas invandra, den tidigare texten som publicerades den 13 mars har rubriken Svenskfödd får […]

En migga: ”Det var inte så att lean tvärdog utan mer att den sakta tynade bort.”

En migga med anledning av ett antal artiklar – av en tidigare inte publicerad sort – på sistone :

profileJag tycker inte om att vi kallas för ”Migränverket” av nonchalanta journalister som antagligen inte vet vad jobbar med, trots att det är fullt möjligt för dem att besöka oss och att vara med på en asylutredning om de får fullmakt från en asylsökande.

En annan sak: Det är också så, att de flesta av mina kollegor skrattar åt lean. Lean är död och begraven sedan länge, ingen talar om den, ingen minns den. Många av mina nyare kollegor har aldrig hört talas om lean eftersom de bara jobbat hos oss ett par år. Jag kommer inte ihåg när lean dog men det kan ha varit i samband med att Migrationsverket fick en ny generaldirektör.

Det var inte så att lean tvärdog utan mer att den sakta tynade bort. Böckerna om ”Toyota-modellen” samlar nu damm på våra bokhyllor, ”tre månaders-målet” är historia. Det som är kvar av lean är teamledarna, morgonmötena och tavlorna. Tavlorna som visar att varenda handläggare och beslutsfattare är fullbokad och överbokad med utredningar. Morgonmötena handlar mest om vilka  i teamet som ska överboka sig ännu mer och ta över utredningarna för de handläggare som har sjukanmält sig för dagen.

Kolumnen för ”Förbättringsförslag” – enligt lean –  på tavlan är tom. Vi har inte tid att komma med förbättringsförslag som ändå inte leder någon vart. Vi kämpar för att göra våra jobb på bästa möjliga sätt. Vi vill göra ändamålsenliga och korrekta asylutredningar och fatta rättssäkra beslut. Jag anser att vi når det målet på min enhet. Jag kan inte uttala mig om hur det är på andra enheter.kommentar:

Kommentar: Att lean i det närmaste är utfasat (förutom några små rester), är ju bra. Det var bland det dummaste som förre generaldirektören Dan Eliasson införde. Den mannen blev sedermera GD på Försäkringskassan där han också lär ha introducerat lean, numera är han nyutnämnd rikspolischef – Gud förbjude att han påtvingar polisväsendet också den hör bilfabriksmodellen! Fast å andra sidan spelar det ju faktiskt ingen roll alls vad den här mannen gör, han susar ändå vidare i karriären som vore han gjord av teflon.

© denna blogg.

Krister Thelin: ”Den dramatiska ‘DNdebattaren’ är helt fel ute i sina närmast hysteriska toner om vad som skall ske.”

DN logoApropå texten Kommuner saknar plan när barnkonventionen blir lag, publicerad i Dagens Nyheter den 20 november, skriver Krister Thelin, under 2008-2012 ledamot av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, följande:

Krister Thelin 15.11 2011Lite folkupplysning för icke-jurister

Sverige tillhör den sk dualistiska rättstraditionen ( vilken vi fått från Tyskland under den tid 1871-1942/43 då vi såg ljuset därifrån) vilken medför, att ratificerade konventionen inte automatiskt blir gällande rätt i Sverige. Motsatsen kallas monistisk ordning, som bl.a finns i USA. Hos oss måste en konvention antingen transformeras, dvs. överföras till andra lagar, eller inkorporeras, dvs. genom beslut av riksdagen ( ja, samma organ som också redan ratificerat den) formellt göras till svensk lag.

Barnkonventionens ställning är en sorglig saga i Sverige. Trots att skilda regeringen i olika omgångar konstaterat – redan vid ratificeringen och senare – att svensk rätt ( bl.a sociala vårdlagar och föräldrabalk ) uppfyller konventionens krav, har det funnits en naiv föreställning hos vissa ideella organisationer och av dem påverkade politiska konstellationer att barnkonventionen måste bli ”gällande rätt”.

Nu har de nått fram. Alliansregeringen höll emot, även om främst KD och Fp svajade betänkligt, men den nuvarande, fylld av änglakörmedlemmar, redan i regeringsförklaringen angav, att nu skulle det ske.

En meningslös symbolhandling, särskild som vi i vår dualistiska ordning också anser att ratificerade konventioner är sk tolkningsdata, dvs. kan vara stöd och utfyllnad vid tolkning av gällande svensk lag. Och den dramatiska ”DNdebattaren” är helt fel ute i sina närmast hysteriska toner om vad som skall ske. Den blandar också ihop rekommendationer från den FNs sk övervakningskommitté, Committee on the Rights of the Child, som har till uppgift att bevaka efterlevnaden av barnkonventionen. Denna kommitté blir aldrig nöjd. Jag vet, för jag har varit ledamot av den äldsta FN-kommittén, människorättskommittén, och vi hittade alltid saker som kan bli bättre, särskilt i mogna demokratier för att hålla FN-hyckleriet vid liv.

Skulle vi göra något alls, borde vara att överge dualismen och bli monister. Då skulle vi slippa diskussionen om ”gällande rätt”, men också bli mera försiktiga vid antagandet av allehanda godhjärtade konventioner, eftersom de ju vid ratificering omgående blev åberop- och tillämpbara.

End of lesson.

© denna blogg och Krister Thelin.

En anställd vid Kriminalvården: ”Kommunikationen mellan Polisen, Migrationsverket och Kriminalvården fungerar ganska dåligt.”

En anställd vid Kriminalvården skriver och berättar (och har givetvis gett sitt tillstånd till publicering):

kriminalvardens_logotyp_1206267009_2653Inte sjutton trodde jag att jag någonsin skulle komma att skicka ett mejl till dig!

Jag är anställd inom Kriminalvården. För mer än ett år sedan bad en kollega mig att uppmärksamma vilka som sitter på vår avdelning och det blev början på något nytt – en slags insikt om att jag burit ett filter över mina ögon. Jag började läsa domar, dra paralleller, titta på REVA-samarbetet och allt detta fick mig att se att det fanns en del saker som inte stämde.

Något som man borde titta närmare på är utvisning i dom som skiljer sig mycket åt beroende på domstol och beroende på domarnas dagsform. Vi upprepar om och om igen på jobbet att det inte finns någon logik när det handlar om utvisning i dom.

Det skulle också vara intressant om någon uppmärksammade de så kallade EU-migranterna och hur många av dem som faktiskt begår brott. Efter tredje gången kanske de blir utvisade i dom, vilket ofta också ganska smärtfritt kan verkställas. Det är dock inte särskilt ovanligt att de dyker upp i Sverige igen, en kort tid därefter. I vissa fall för att det inte finns någon inre kontroll inom EU och i vissa fall för att gränserna mot yttervärlden inte heller är vattentäta.

Som EU-medborgare får man enligt reglerna bara uppehålla sig i ett annat EU-land i tre månader utan försörjning och därefter ska man registrera sig hos Skatteverket eller motsvarande myndighet i annat EU-land. Men vem kontrollerar att detta efterlevs?

Jag skulle kunna beskriva många enskilda fall om jag tar mig tid. Berättelserna man får höra här är av synnerligen märkligt slag. Såsom dessa:

1)  En yngling som uppger sig vara från Syrien och står under övervakning efter tidigare villkorlig frigivning, dyker upp med en annan identitet på häktet och får ringa hem till sin far och syster i Tunisien utan att någon höjer det minsta på ögonbrynen. Han körs fram och tillbaka till ett av Migrationsverkets förvar för daktning, vilket han vägrar låta göras, samtidigt som fingeravtrycken redan finns hos Polismyndigheten.

2)  En est som efter flera avtjänade fängelsestraff äntligen får ett avvisningsbeslut från Polismyndigheten och fem års återreseförbud, dyker strax därefter upp vid ett villainbrott i Stockholm med argumentet att han ville uttrycka sitt missnöje över hur han bemötts i Sverige.

Kommunikationen mellan Polisen, Migrationsverket och Kriminalvården fungerar ganska dåligt. De fall där kommunikationen ofta fungerar bra är fallen som gäller utvisning i dom. I andra fall haltar det något otroligt. Information finns ofta tillgänglig enbart i domen och gränspolisen får sällan information om andra klienter om ingen på anstalten tar sig tid att meddela dem, och då kan det finnas något gammalt avvisningsbeslut som ingen annars skulle ha uppmärksammat.

Hos Kriminalvården handlar det främst om bristande förståelse och dålig insyn i andra myndigheters verksamhet och beslut. Sammantaget kan inte REVA sägas ha gett så mycket, utom att utvisning i dom uppmärksammats och att det finns klara instruktioner för hur man ska gå till väga i förekommande fall.

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsarna får ta del av hela texten och inte får en vinklad bild av det som står här.

Ivar Arpi har velat – och förmått – förstå, och ger en sann bild av verkligheten på asylinvandringsområdet

Migränverket i Magasinet NeoJag har hela tiden respekterat miggorna och deras berättelser och publicerat dem i närmare åtta år här på bloggen. Av en del svenska journalister, de ytterst få gånger dessa ens låtsats om att berättelserna existerar, har miggorna bespottats och avfärdats för att de berättat anonymt, med det källskydd de enligt svensk lag har rätt till. Trots att samma journalister själva ofta arbetat med anonyma källor…

Nu får ni (åtminstone viss) upprättelse, miggor! Åtminstone av Ivar Arpi, och Magasinet Neo!

Som en av få skribenter i Sverige har Ivar Arpi både velat – och förmått – förstå och ge en sann bild av verkligheten. Och han har lyckats. Alla ni som följer bloggen vet att det som berättas i artikeln i Magasinet Neo – Migränverket – är exakt detsamma som ni har läst här under många år. Och som ingen i offentligheten, vare sig journalister eller så kallade ansvariga politiker har velat låtsas om, trots att de alla har känt till miggornas berättelser under lång tid.

Här är några korta citat ur den alldeles sällsynt utmärkta artikeln, resten kan läsas i texten som länkas till här ovan:

–Vi låtsas att vi utreder. Men det är världens största berättartävling jag jobbar med. Jag är något slags jury.

–Vi ska producera beslut. Uppdraget verkar vara att vi ska ta emot så många som möjligt på så kort tid som möjligt.

Framsida miggbok 2012-mars 2014–Det blev något slags frikyrkostämning. Det var rena pingstmötena. Lean framställdes som lösningen på allt.

Det berättar Anders Thomas (som har skrivit förordet till Inte svart eller vitt utan svart och vitt 2012-mars 2014, min anm.), som sade upp sig från Migrationsverket för tre år sedan, efter att ha fått nog av att inte få känna sig som en riktig tjänsteman. I stället för att följa lagen skulle man följa en managementfilosofi, menar han.

–Det kan jag säga att det var en fullständig katastrof med införandet av den nya modellen för snabbare beslutsgång, i alla fall för lagenligheten inom migrationsområdet, säger Anders Thomas.

Det är något samtliga tjänstemän jag pratar med återkommer till: Att kravet på att producera beslut hamnar i konflikt med kvaliteten på utredningarna. Tiden räcker inte till. Pengarna räcker inte till. Om man ska göra två utredningar om dagen, en på förmiddagen och en på eftermiddagen, då är det allt som hinns med.

Så här fortsätter det. Och allt, precis allt, har varit känt för alla som läst bloggen och det har såväl journalister som riksdagsledamöter som ministrar och andra i regeringskansliet gjort i många år. Ingen – inte en enda av dessa människor – kan säga att det här är några nyheter för dem. De som känt till, men inte har brytt sig om miggornas berättelser – ibland rena nödrop – är medskyldiga till den katastrofala situation på asylområdet som Sverige nu befinner sig i.

© denna blogg.

Flosklerna staplas på varandra och de tomma tunnorna skramlar rent öronbedövande.

AnkebadNyheter från Ankebad
News from the Duck Spa, Sweden

 

Om man i Ryssland får den här artikeln i Svenska Dagbladet – ”Ingen ska tvivla på att vi kräver respekt” – översatt och ids läsa den, så tror jag att man kommer att skratta gott och länge. Åt ett land och en minister, som inte har något som helst försvar (Sveriges försvar är som de tre små grisarnas hus, som ramlar omkull bara någon blåser på det). Inte bara i Ryssland utan i hela världen skrattar man:

”Sverige ska bedriva en feministisk utrikespolitik, i ett skärpt världsläge.”
Kommentar: Vilket flum!

”Ingen ska tvivla på att vi kräver respekt.”
Kommentar: Men snälla utrikesminister Margot Wallström, respekt är inget man kan kräva, det är något man måste förtjäna. Och det gör då verkligen inte Sverige på försvarsområdet.

”Vi är beredda att agera för att värna vår alliansfrihet och våra gränser.”
Kommentar: Hur då? Hur långt kommer man med skramlande men tomma tunnor? Och dessutom: gränserna ska inte ”värnas”, de ska försvaras!

”Ryssland skrämmer svenska medborgare. Dessutom signalerar vi att vi vill ha en bra granne, en fredlig granne. Och att vi är intresserade av en dialog, vi måste tala också med dem vi inte håller med. Då förutsätter vi att den vi talar med är förutsägbar och spelar efter samma regler.”
Kommentar: Först säger Wallström att svenskarna är rädda för Ryssland. I nästa andetag säger hon att ”vi” signalerar (Hur då? Rökpuffar?) att ”vi vill ha en bra och fredlig granne (trots att vi är rädda för den grannen). Och hur – hur – kan man vara så övermaga att man ”förutsätter” att ett annat land ska ”spela efter samma spelregler”, dvs de som gäller i den humanitära stormakten? Det är ju helt megalomant galet! Men från en svensk minister i en humanitär stormakt kan vilka kvackningar som helst släppas ut från dess regeringskansli Ankebad.

”Vi visar att vi håller koll på det här, att vi kommer att försvara svenskt territorium och att vi inte accepterar det här. Det är en skarp protest som vi framför.
Kommentar: Flosklerna staplas på varandra och de tomma tunnorna skramlar rent öronbedövande.

Till slut: om jag var svensk och hade en minister som – förutom allt som kommenterats ovan – visar sig vara så här totalt jag-centrerad så skulle jag skämmas ögonen ur mig:

”Jag tyckte att det blev ett nytt läge i mitt liv. Vi hade en ny partiordförande. Och jag märkte att jag saknade att vara i ett sammanhang, med politiska uppgifter som var tydliga.”
Kommentar: Tre gånger ”jag” i två meningar och inte ett ord om vad hon vill göra för landet och folket. Pinsammare och mer förödande än så här kan det inte bli. Ens i Sverige.

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsarna får ta del av hela texten och inte får en vinklad bild av vad jag skrivit.

 

 

En migga: ”Vår generaldirektör verkade tämligen verklighetsfrånvänd när han pratade om syrier och eritreaner.”

En migga:

profileJag hörde Migrationsverkets generaldirektör i Ekots Lördagsintervju den 14 november. Han bekymrade sig över boendet för de asylsökande. Jag inser att det är ett problem men jag upplever att finns en hel del andra problem som inte alls nämndes. Eftersom jag jobbar med asylprövning så tycker jag att det är ett problem att den som idag söker asyl får en utredningstid någon gång efter midsommar 2015. Om det efter den asylutredningen måste göras kontroller – till exempel språkanalyser eller äkthetskontroller av handlingar – och om resultatet av dessa kontroller inte leder till att den asylsökande får PUT – då måste personen kallas till en ny asylutredning.

En ny utredning kan förstå inte bokas om sju månader igen. Handläggaren utnyttjas redan maximalt och det finns varken lediga tider eller lediga utredningsrum. Men handläggaren måste försöka boka in utredningen ändå. Han/hon får ibland hoppa över lunchen eller hålla sin kompletterande utredning efter ordinarie arbetstid. När så sker måste ett offentligt biträde förordnas för den sökande, om det finns ett offentligt biträde som går med på att komma efter ordinarie arbetstid. Dessutom måste handläggaren också övertala en kollega att stanna kvar eftersom vi av säkerhetsskäl inte får vara ensamma i  lokalerna när vi utreder.

Vår generaldirektör verkade tämligen verklighetsfrånvänd när han pratade om syrier och eritreaner. Som om att han inte kände till att det också kommer en hel del sökande från andra länder som ger ut sig för att vara syrier, eller eritreaner. Dessutom kommer det fortfarande sökande från länder där inte pågår något krig, som i Syrien eller där det finns evighetslång militärtjänst som i Eritrea. Om de ändå åberopar politiska skäl så får de visats här minst sju, åtta månader utan asylutredning och beslut. Om de låter bli att komma till sin asylutredning får de en ny tid om sex , sju månader. Om inte någon handläggare väljer att överboka sig och kalla in den sökande tidigare.

Jag har överbokat mig och kallat en sådan sökande tre gånger nu. Han dyker inte upp. Han behöver inte göra det heller eftersom det enda som händer när han gång på gång uteblir från asylutredningen är att hans kontokort spärras. Då kontaktar han asylmottagningen och säger att han var sjuk alternativt inte fick kallelsen. Han får då en ny kallelse till utredning i handen, spärren tas bort och han går tillbaks till sitt boende. Gång på gång.

Visst är det viktigt att asylsökande får ett bra mottagande men det är också viktigt att asylsökande får en snabb och rättssäker prövning. Varför satsas det inte mer på asylprövningen? Vi klarar inte av det detta!

Kommentar: Likt papegojor upprepar offentliga aktörer mantrat: ”Sverige ska ha ett generöst flyktingmottagande”. Men på vilket sätt och mot vem är det generöst? Inte mot dem som verkligen har behov av skydd i alla fall.

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsarna får ta del av hela texten och inte får en vinklad bild av vad jag skrivit.

En före detta migga skriver till en skribent på Dagens Nyheter med anledning av hennes ledartext om språkanalyser

DN logoAnders Thomas, före detta migga under åtta år, skrev den 12 november till Amanda Björkqvist, med anledning av hennes ledartext i Dagens Nyheter med rubriken Asylsökandes öden avgörs i skojarbransch. Han hade hoppats på ett svar, men har inte fått något. Eftersom det han skriver är allmängiltigt och behöver komma fler till del, har han skickat sin text också till mig för publicering:

Hej Amanda!

Jag har inte sett Uppdrag granskning om detta, så jag kan inte uttala mig om programmet, jag nöjer mig med att bemöta din text som jag just läste i DN. Jag upptäckte att du glömde bort att ta med ett par saker, det kan ju bero på att du endast skriver om vad som tydligen framkom i programmet Uppdrag granskning och inte för att du har letat reda på fakta själv.

Jag har arbetat på Migrationsverket i åtta år, de flesta av dem inom asylprövning och jag har gjort hundratals utredningar och har många gånger använt språkanalys som ett verktyg för att fastställa den sökandes ursprung. Eller snarare var de inte kommer ifrån.

Språkanalyser är, som du skriver, väldigt dyra och oexakta, de används främst när det finns mycket stora oklarheter i den sökandes historia och/eller avsaknad av kunskap om hemorten som den sökande rimligen borde ha. Jag har själv många gånger varit med om att asylsökande inte har vetat vad gatan de bott på hela sitt liv heter, vad parken de har bott bredvid heter, inte moskén, inte fotbollsarenan, inte flygplatsen eller hamnen. Man vet inte vad torget där man har handlat hela sitt liv heter eller var det ligger. Då är det läge för ett språktest. Det visar alltså inte med någon säkerhet varifrån någon kommer, men det kan ofta visa varifrån någon inte kommer.

Visst är det en märklig bransch, där somliga har skurit guld med täljkniv, men det är inte skäl för att avfärda det hela som en bluff och värdelöst. Rätt använt är det ett bra och fungerande instrument. Synd att det inte kommer fram utan att det framställs som att Migrationsverket använder det för att konstruera ett avslag på grunder som inte finns. Som det ser ut på Migrationsverket idag så vill ingen skriva ett avslag för att det tar för lång tid, vilket påverkar produktionen, vilket givetvis påverkar lönen. Man skriver avslag när det är helt och utan tvivel uppenbart att personen inte har de skäl som uppges.

Jag kan tillägga att jag sedan tre år inte jobbar på Migrationsverket. Jag lämnade eftersom jag tror på en reglerad invandring och en rättssäker prövning i asylärenden. Införandet av Lean och överenskommelsen mellan M och MP kom och slog sönder allt det. Jag kunde inte längre sitta och begå tjänstefel och brott mot utlänningslagen flera gånger i veckan, så jag lämnade ett arbete jag kunde och var bra på.

Nu har jag ett arbete jag avskyr och som jag går till bara för att jag får lön. Men jag kan sova gott på natten i vetskap att jag inte är en del av detta vansinne som kallas svensk asylpolitik.

Hälsningar,
Anders Thomas

Kommentar: I ett ”normalt” land skulle det räcka med att en asylsökande, som Anders Thomas berättar, inte vet vad gatan han bott på hela sitt liv heter, vad parken han har bott bredvid heter, moskén, fotbollsarenan, flygplatsen eller hamnen eller ens vad torget heter, där han har handlat hela sitt liv. Då behövs knappast några språkanalyser för att man ska kunna konstatera att här ljugs det friskt och att personen inte är den han utger sig för att vara och inte heller kommer från den stad eller by han påstår sig komma ifrån. Det finns ingen som helst anledning att lägga ut skattepengar på språkanalyser i så solklara fall.

Framsida miggbok 2012-mars 2014I övrigt kan jag bara säga att jag förstår Anders Thomas (som för övrigt skrivit förordet till den andra ”migg-boken” Inte svart eller vitt utan svart och vitt – miggor berättar 2012-mars 2014) som lämnade det snart helt sjunkna skeppet. Samtidigt beklagar jag att Migrationsverket gick miste om en kunnig och ambitiös handläggare/beslutsfattare. Det är ju just sådana som verket behöver och borde göra allt i sin makt för att försöka behålla.

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsarna får ta del av hela texten och inte får en vinklad bild av vad jag skrivit.
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 206 andra följare