• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    april 2016
    M T O T F L S
    « Mar    
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    252627282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Österrikes inrikesminister Wolfgang Sobotka: ”Vi kan inte bära hela världens börda.” fredag, 29 april, 2016
      Klicka på text- och bildrutan för att komma till artikeln på Hbl:s sajt. Österrikes parlament har godkänt ändningar i asyllagarna som gör landets flyktingpolitik till en av de hårdaste i Europa. Lagen godkändes med rösterna 98 mot 67. Den omtvistade lagen gör det möjligt för regeringen att utlysa undantagstillstånd om antalet migranter som anländer till […] […]

Buy Now Button    Swish bankgiro


Abonnera

Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro. 
Alla bidrag tas emot med stor tacksamhet!

Österrikes inrikesminister Wolfgang Sobotka: ”Vi kan inte bära hela världens börda.”

Österrike inför hårdaste inv lagarna Hbl 27.4 2016Klicka på text- och bildrutan för att komma till artikeln på Hbl:s sajt.

Österrikes parlament har godkänt ändningar i asyllagarna som gör landets flyktingpolitik till en av de hårdaste i Europa. Lagen godkändes med rösterna 98 mot 67.

Den omtvistade lagen gör det möjligt för regeringen att utlysa undantagstillstånd om antalet migranter som anländer till landet plötsligt stiger. Flyktingar, även människor från till exempel krigsdrabbade Syrien, ska kunna stoppas vid gränsen.

Människorättsorganisationer, religiösa ledare och oppositionspartier har fördömt lagen, som de anser bryta mot internationella överenskommelser.

Inrikesminister Wolfgang Sobotka försvarade lagen med att Österrike inte har något annat alternativ så länge som de andra EU-länderna inte bär sitt ansvar i flyktingfrågan.

– Vi kan inte bära hela världens börda, sade han.

Österrike tog emot kring 90.000 flyktingar under 2015. Siffran är den nästhögsta per capita i EU.

Lämna gärna ett  bidrag med 1 krona per dag = 30 kronor i månaden via ”Subscribe”
eller med valfritt belopp via ”Donate”.  Varje bidrag är välkommet!

Buy Now Button
Abonnera
Swish bankgiro

”En av undertecknarna har erbjudit sig att bistå med sin kunskap, men detta har avfärdats med motiveringen att han genom sin professionella verksamhet med åldersbedömningar varit jävig.”

I artiklar i Svenska Dagbladet, på Dagens Samhälles och Det Goda Samhällets sajter har jag skrivit om åldersbedömning av minderåriga asylsökande. På bloggen finns hundratals texter skrivna av miggor, HVB-personal, familjehem och andra skrivna under många år.

cropped-bild-till-header-med-mc3a5tt1.pngLäs först min senaste text i ämnet Om åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga men kan misstänkas vara äldre (26 april) och de artiklar som länkas till i texten.

I många år har jag drivit – och skrivit om – frågan om åldersbedömning  här på bloggen och, som sagts ovan, i andra medier.

Brev till Morgan J från läkare 23.4 2016

I ett brev till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson, daterat den 23 april 2016 skriver ett antal personer, läkare, under rubriken Ang. medicinsk åldersbedömning bland annat:

Vi är mycket tveksamma till Socialstyrelsens (läs barnläkaren Carl-Erik Flodmarks) förslag. Vi finner både genomgången av det vetenskapliga kunskapsläget – state of the art – och de givna förslagen på framtida metoder undermåliga och styrda av en på förhand bestämd metodinriktning och politiskt färgad viljeinriktning. Utredningen har till synes varit styrd av Barnläkarföreningen, vars synpunkter sedan länge har varit att metoder för medicinsk åldersbedömning är ovetenskapliga. De har i stället förordat psykosocial utredning, vilken nu av SBU förklarats vara helt utan vetenskaplig grund. De medicinska metoderna har sina svagheter, men är om något vetenskapligt grundade.

Vidare sägs i brevet till statsrådet Morgan Johansson att:

Utredningen har skett bakom stängda dörrar. Vi har flera gånger tagit kontakt med utredaren för förhandsbesked om hur utredningen fortskrider och vilken riktning resultatet kommer att ta utan framgång. En av undertecknarna (HM) har erbjudit sig att bistå med sin kunskap, men  detta har avfärdats med motiveringen att han genom sin professionella verksamhet med åldersbedömningar varit jävig. Referensgruppen har bestått av bl.a. Läkarförbundets och Tandläkarförbundets ordförande, vilka inte har någon som helst kunskap i ämnet. Den utsedda projektledaren, med barnfetma som specialitet, var helt utan vare sig teoretisk eller praktisk erfarenhet av åldersbedömning med de aktuella metoderna. För att kunna bedöma metoderna fordras djup kunskap, forskning och praktisk erfarenhet.

Vidare sägs också:

Det finns sedan länge väl etablerade metoder som är så rättssäkra man överhuvudtaget kan begära. Dessa används, med få undantag, i hela västvärlden. Det förefaller anmärkningsvärt att Sverige skulle distansera sig genom det av Socialstyrelsen lagda förslaget.

För ministerns kännedom citerar brevskrivarna vad ”den absolut ledande personen i medicin i Münster, Andreas Schmeling inom området, professorn i rättsmedicin svarade på det upprop som sändes ut till 37 forskargrupper i ämnet”:

Professor Andreas ShmelingcI brevet beskrivs vidare de metoder för åldersbedömning som jag skrivit om i alla mina tidigare texter; de metoder som bland annat sedan många år används i Finland: röntgen av händer och tänder. Vid behov kan man komplettera med skiktröntgen av nyckelbenet. Brevskrivarna avslutar:

Det är viktigt att Socialstyrelsens förlegade rekommendationer från 2012 dras tillbaka, då dessa utgör ett hinder för att få hjälp med röntgenundersökningar i de asylsökandes närhet. De flesta landsting vägrar att låta sina kliniker biträda med röntgenbilder, och under det senaste året har de sökande och deras gode män fått resa långt till villiga kliniker.

Med bästa hälsningar
Lars Breimer, docent, klin. kemi
Leif Kullman, spec. oral radiologi medicin, ”spec.” rättsodontologi
Karl-Johan Kärrström, spec. allmänmedicin
Håkan Mörnstad, prof. em. oral patologi och oral medicin, ”spec” rättsodontologi
Aina Teivens, leg. tandl. MS, ”spec.” rättsodontoloi
Nenad Zeba, spec. ortopedi och handkirurgi

I sitt P.S. framhåller de (att det ens ska behövas! Min anm.) att:

Ingen av oss gör detta för egen vinning, tre av oss (HM, LK, AT) är pensionärer och övriga aktiva inom sina resp. yrken. Sedan systemet havererade under 2014 har HM haft cirka 200 fall med ekonomisk ersättning där Migrationsverket tillrått den sökande att inkomma med en ”tandundersökning”.
—————–
Vår drivkraft är det genomslag som en handfull barnläkare haft i debatten och som föranlett ett havererat omhändertagande av de ensamkommande ungdomarna, samt det missnöje som finns i befolkningen över att asylsökande kunnat ljuga sig till fördelar.

© denna blogg.

Att personer söker asyl i flera identiteter har varit känt för Migrationsverket och regeringarna i minst 16 år

Identitetsbedrägerierna – såväl att man söker asyl i falska identiteter som att man söker asyl i flera identiteter – har, bevisligen, varit känt i minst 16 år. Minst 16 år, alltså. Det som nu äntligen förtjänstfullt tas upp i en större morgontidning av Nuri Kino (se nedan) är alltså något som journalister i större medier borde ha rapporterat om för mycket länge sedan och som de som suttit i regeringsställning sedan år 2000 och även tidigare, borde ha agerat mot. För att inte tala om myndigheten Migrationsverket som under den här tiden har haft inte mindre än sex generaldirektörer:

Lena Häll Eriksson 2000-2003
Barbro Holmberg 2003-2004
Janna Valik 2004-2007
Dan Eliasson 2007-2011
Christina Werner (t.f) 2011-2012
Anders Danielsson 2012-

I Svenska Dagbladet den 28 april skriver Nuri Kino bland annat:

Svensk handfallenhet NuriKlicka på textrutan för att komma till artikel.

En beslutsfattare på Migrationsverket som gärna vill berätta om problematiken vill vara anonym, och hävdar att den som pratar med medier riskerar att bli utfryst på jobbet: ”I vissa fall vet vi att de har tagit hit folk som de inte är släkt med och tagit betalt för det. De kan dessutom ha en eller flera identiteter här i Sverige och ytterligare en annan i ett grannland för att utnyttja bidragssystemen.”

Hen avslutar med något om möjligt ännu mer häpnadsväckande: ”Jag har mött ett tiotal personer som är födda i Sverige men som har ansökt om asyl här. När de väl har fått PUT och kommer för att få ut id-handlingar pratar de flytande svenska. Det har hänt att de har skrattat åt mig när jag har ifrågasatt dem.”

I en tidigare artikel i ämnet – Samma person, åtta identiteter – publicerad den 7 april, skriver Nuri Kino:

Jag googlar ”flera identiteter” på nätet, vad har man skrivit om detta? Hur pass känt är det? Jag hittar en notis här och där, en mindre artikel, och det mest matnyttiga hittar jag på samhällsdebattören Merit Wagers blogg. Hon har sedan 2006 gett röst åt tjänstemän på Migrationsverket som på olika sätt försökt larma och förhindra att man använder sig av flera identiteter i Sverige.

Det är ju märkligt att inget verkar hända på det här området som miggor rapporterat om och varnat för i nästan ett decennium. Här är några av mina texter i frågan:

•  En migga: ”Att ha två identiteter är ju fantastiskt, man får dubbelt upp av alla bidrag och kan dessutom ta hit två ”familjer” på anknytning.” – 19 april 2010. Citat ur texten:

Att ha två identiteter är ju fantastiskt, man får dubbelt upp av alla bidrag och kan dessutom ta hit två ”familjer” på anknytning! Jag talar givetvis om somalierna. Med risk för att ”rasistkortet” kommer upp fortare än en katt nyser, säger jag ändå detta, av det enkla skälet att det är sant. Jag har träffat så många somalier som utan att tveka har ljugit mig rakt upp i ansiktet, även efter att jag slagit hål på deras historia. Men alla i Sverige är tysta, för de vet att det måste sättas stopp för denna åderlåtning av det svenska välfärdssystemet.

•  En migga skriver: ”Jag har fått flera samtal från förvirrade socialsekreterare som är ledsna för att deras klienter från Somalia avslöjats med att de tar bidrag både från socialen och Migrationsverket eftersom de har två olika identiteter.” – 26 augusti 2010.

Citat ur texten:

Jag hoppas att det inom en mycket snar framtid kommer att tas fingeravtryck av alla! Av personer som får visering, av personer som uppehållstillstånd på grund av studier, av personer som får tillstånd som anhöriga till någon, av personer som kommer som arbetskraftsinvandrare.  I och för sig blir kanske vi som jobbar med asyl kanske arbetslösa då, och många socialsekreterare likaså, för att inte nämna alla de som jobbar med integration. Men det är ett billigt pris att betala för att få ordning på de stora bedrägerier som pågår. Det finns andra jobb för oss allihop.

En migga om somalier som inte kommer till sina egna asylutredningar och en eritrean med tre identiteter – 28 juni 2011. Citat ur texten:

Med eritreaner är det samma sak. Jag har själv träffat en eritrean med tre olika identiteter som haft uppehållstillstånd  i två av dessa identiteter: först som gäststuderande och sedan som make till sin egen syster. Ja, just det: som make till sin egen syster! När detta avslöjades så hade han faktiskt ingen syster i Sverige, han hade inte heller gäststuderat i Sverige utan någon som var väldigt lik honom hade först gäststuderat här i en identitet, sedan hade samma person eller en annan person som var väldigt lik honom gift sig med hans syster… Jag förstår om den som läser detta inte hänger med, det är verkligen inte lätt, alla gånger.

Mannen med de tre identiteterna åkte hit direkt från Eritrea och han hade samma historia som så många andra därifrån: han rymde från fängelset där han av någon anledning satt, förmodligen oskyldig. Ingen vet – och han kan själv absolut inte förstå det heller – hur både gäststudenten och personen som fick uppehållstillstånd på anknytning till hans syster är så lika honom att fotojämförelser säger att det med så gott som absolut säkerhet rör sig om en och samma person på alla bilder.

•  En migga: ”Om en och samma person lämnat in flera ansökningar i olika identiteter både i Sverige och i andra EU-länder och om han kommer från ett land som vi inte utvisar någon till, exempelvis Syrien eller Eritrea, måste jag då anse att personens senaste identitet är mer sannolik än de andra identiteter som han hävdat?” – 11 april 2014. Citat ur texten:

När alla från Somalia fick PUT så hade jag en sökande som hade sex olika identiteter, två i Sverige och fyra i de andra EU-länderna. Då behövde jag inte skriva något krystat resonemang om att han hade gjort sin identitet sannolik, det räckte att han kom från Somalia vilket språkanalysen visade. Men vad kan jag hitta på nu, i liknande fall? Jag har frågat dem som gett oss handläggningsstödet men inte fått något svar ännu…

•  ”Den person som A uppgav vara hans hustru är hans syster. A och B är inte föräldrar till barnen. Två av barnen är barn till A:s bror. Ytterligare två barn är bröder till A och har dessutom uppnått myndig ålder. Det är fortfarande oklart vilka föräldrarna till de övriga fyra barnen är.” – 15 juli 2015. Citat ur texten:

Vad har hänt sedan nedanstående rapporterades den 31 december 2000? Om tillståndssökande i olika identiteter skriver Migrationsverket:

Genom underhandsupplysningar från allmänhet och polis har vi upptäckt personer som har uppehållstillstånd, men som ansökt om asyl i annan identitet. Vi har stött på svenska medborgare med utländskt ursprung som ansökt om asyl. Det finns personer som har beviljats uppehållstillstånd av anknytningsskäl (och därmed kunnat resa in legalt i landet) för att därefter söka asyl i annan identitet.

Främst miggorna, men också jag själv, har rapporterat och berättat om identitetsbedrägerier  här på bloggen under cirka 8 av de 11 år som den funnits. Men politiker och journalister har, trots att många av dem har läst och läser rapporterna, inte tagit till sig de ofta helt förödande (för landet, folket, de asylsökande – för alla!) uppgifter som framförts. Det är både obegripligt och ytterst ansvarslöst att inte rapportera om och kraftfullt agera mot de grava missförhållanden som larmats om och varnats för under mer än ett decennium och som dessutom varit kända redan flera år innan jag började blogga.

© denna blogg. Vid ev korta citat ur texten, vänligen länka till originalinlägget.
Lämna gärna ett  bidrag med 1 krona per dag = 30 kronor i månaden via ”Subscribe” eller med valfritt belopp via ”Donate”. Det tar tid, kraft, energi och framför allt kunskap (och goda kontakter med miggor och andra ”aktörer” på området) att rapportera om en av Sveriges största samhällsviktiga frågor då, nu och för lång framtid och det görs helt ideellt varför varje bidrag är ytterst välkommet.

Buy Now Button
Abonnera
Swish bankgiro

Om åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga men kan misstänkas vara äldre

Dagens samhälle logoJag skriver idag på Dagens Samhälle under rubriken Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu (inte min rubrik…) återigen om att man i Sverige knappt gör några åldersbedömningar alls av minderåriga asylsökande, medan man i de nordiska grannländerna Danmark, Norge och Finland sedan många år som en självklarhet gör sådana vid behov. Kort ur texten:

Antalet påstått och faktiskt minderåriga som sökte sig till Sverige (35.369) under 2015 var ensamt 3,4 gånger så stort som till övriga Norden tillsammans (10.389). En anledning till denna fördelning kan mycket väl vara det faktum att det är känt i de stora asylsökarländerna att åldersbedömningar inte görs i Sverige varvid även äldre personer tämligen riskfritt kan uppge sig vara under 18 år.

Det Goda Samhället 2I min text på Det Goda Samhället den 15 mars 2016, med rubriken Migrationsverket skjuter över sitt ansvar på kommunerna, skriver jag om Migrationsverkets migrationsrättsenhets text från den 29 oktober 2015:

Konsekvensanalys MIG

I Migrationsöverdomstolens dom (UM 2437/13, 2014-02-11) anges, vilket också kan läsas i artikeln och i ett otal texter här på bloggen:

Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.

Asyl eller skydd ska inte beviljas lättvindigt, det ska sökas på faktiska grunder och inte på lögner, och den som har skyddsbehov ska få uppehållstillstånd – tillfälligt eller permanent – medan den som inte har det ska lämna landet. Det ankommer på den sökande att visa vem han är, varifrån han kommer, hur gammal han är vid tveksamheter om han uppger sig vara minderårig samt vilka grunder han har för att söka asyl. Trots att detta såväl förutsätts i lagen som i ovannämnda dom, har Migrationsverket inte sett till att åldersbedömning görs när det finns anledning att misstänka att en person ljuger om sin ålder. Migrationsverket har i stället i åratal gjort allehanda utredningar och skrivit alla möjliga texter om just bedömning av ålder.

Den senaste texten som jag känner till i ämnet är en åttasidig rättsutredning – Frågor om bedömning av ålder – från 2016-03-21. Medan över 35.000 påstått och faktiskt minderåriga kommit till Sverige bara under 2015 (tre gånger så många som till övriga Norden totalt!) skriver Migrationsverket texter och utreder Socialstyrelsen (igen!) vad de ska rekommendera för åldersbedömningsmetod när det finns väl beprövade och fungerande metoder i Danmark, Norge och Finland! I Migrationsverkets senaste text i frågan, som alltså kom för bara en månad sedan, kan man bland annat läsa:

Frågor om bedömn av ålder MIG 26.3 2016Samma ingredienser vispas runt år efter år och smeten blir aldrig färdig. Tid och energi läggs på att författa allehanda konsekvensanalyser (som den tidigare nämnda), rättsliga kommentarer (bland annat från 2015-09-03) och rättsutredningar (som den ovan nämnda) i stället för att agera och se till att åldersbedömningar görs i de fall – och de är med stor sannolikhet inte få – där det finns tvivel kring den åldersuppgift den asylsökande uppger. För rättssäkerhetens skull och av flera andra anledningar som redan tagits upp så många gånger att till och med Migrationsverket borde ha förstått dem.

Här är Ledare Op ed logo SvDmina artiklar i ämnet i Svenska Dagbladet:
Hur många ensamkommande barn är vuxna? –  5 oktober 2014
Kommentar och svar angående ensamkommande barn och vuxna – 8 oktober 2014
Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016
Replikskifte mellan Migrationsverket och Merit Wager – 11 januari 2016
Hur kan säkerheten på HVB öka? – 11 februari 2016
cropped-bild-till-header-med-mc3a5tt1.pngPå bloggen:
Kanske skulle det kunna vara en lösning att Migrationsverket började anlita expertis i de övriga nordiska länderna? – 7 januari 2016 (i samband med Op ed-artikeln i SvD den 7 januari 2016, se ovan)
Och texter som kan sökas till exempel med hjälp av sökordet ”ensamkommande”.

Apropå Dagens Nyheters nya serie ”Vem vinner på invandringen – vem förlorar?”

Skärmavbild 2016-04-25 kl. 09.23.06Jag applåderar inte Dagens Nyheter, för deras yrvakna, 20 år för sent skrivna serie Vem vinner på invandringen – vem förlorar? Tvärtom. Att stiga upp ur dumgodhetens säng 20 år för sent är inget att hylla. Ordspråket säger ”bättre sent än aldrig” och ibland kan det passa bra. Men inte på det här området där Dagens Nyheter och andra medier så till den grad under så många år har slagit dövörat och blindögat till för uppenbara fakta (inte åsikter utan fakta), att det inte längre är ”bättre sent” utan ”för sent”. Sorgligt nog och förödande för alla som bor och lever i Sverige: svensksvenskar, gammelinvandrare och den minoritet av alla som kommit hit som faktiskt har rätt till asyl (alltså är flyktingar) eller uppehållstillstånd som skyddsbehövande.

Dagens Nyheter och andra medier tar först nu upp på allvar (som det verkar) till diskussion de viktiga frågorna om ”vem vinner på invandringen – vem förlorar?”när bilan i galgen redan ramlat ner mer än halvvägs. Nu försöker tidningen, i skydd bakom ryggen på professorn i nationalekonomi vid Harvarduniversitetet i USA, George Borjas, börja föra fram det som bland annat – dock långt ifrån endast – journalisten, socionomen och författaren Gunnar Sandelin och professorn emeritus i etnologi och författaren Karl-Olov Arnstberg, gjort under lång tid. Medan Dagens Nyheter inte ens ville publicera deras annons med åtta fakta (alltså fakta, inte åsikter).

Så här skrev tidningens egen kolumnist, Richard Swartz på ledarplats den 21 december 2013 under rubriken Fakta är inte onda eller goda om den märkliga historien, där man på grumliga grunder inte ville publicera en betald annons. Han började med att skriva om boken ur vilken de fakta var tagna som förekom i annonsen, Invandring och mörkläggning:

Boken var tjock. Men jag läste den till slut just därför att den var fullstoppad med intressant information. På flera ställen skrev jag med blyerts ett utropstecken i marginalen. Långt ifrån att jag höll med om allt, men tungt vägde ändå siffror som talade sitt eget språk. Vad jag främst fastnade för var de inter­nationella jämförelserna. Ty av den offentliga statistik som fylligt redovisas framgår att svensk invandringspolitik på en lång rad områden radikalt av­viker från andra europeiska länders.

Häromdagen dök så boken upp igen i form av en annons i denna tidning: några statistiska uppgifter ur den presenterades med en uppmaning att beställa boken. Ett begränsat, just polemiskt urval av fakta, dock i allt väsentligt korrekt. Men ett mycket stort antal DN-läsare har protesterat. DN borde inte ha tagit in denna helsides­annons eftersom den – och, förmodar jag, också boken – skulle ta ställning mot invandring på ett sätt som går främlingsfientliga och rasistiska krafters ärenden.

Jag måste erkänna att detta chockade mig. I annonsen kunde jag inte upptäcka något förgripligt. Inga fördomar, varken hets eller hat, inga uppenbart falska påståenden eller upprörande krav. Och ändå denna läsarstorm som får DN:s chefredaktör att två gånger vända sig till läsarna och försvara ­publiceringen av annonsen.

Är det inte snart dags att alla de som stått med skygglappar på sig, inmålade i sina okunnighetshörn, de som nu helt enkelt tvingas börja tänka längre än näsorna räcker och ta sig ut ur hörnen, och kanske också, rentav, ta del av Sandelins och Arnstberg tre tämligen faktaspäckade böcker på området? För nu har ju de hittills kallsinniga medierepresentanterna och politikerna med flera själva börjat säga och skriva det som de här två herrarna har sagt i flera år. Eller ska man fortsätta att hålla dem utanför, inte låtsas om vad de har skrivit och fört fram, inte respektera ens de delar i böckerna som är ovedersägliga fakta?

Nötskalet omslagSandelins och Arnstbergs senaste bok på asyl- och migrationsområdet, den tredje, heter Nötskalet och har underrubriken ”Svensk invandringspolitik och dess konsekvenser”. Det betyder ju i princip detsamma som det som Dagens Nyheter nu har som rubrik över sin serie: ”Vem vinner på invandringen – vem förlorar?”.

På baksidan av sin bok skriver Sandelin och Arnstberg:

Nötskalet ger en samlad bild av svensk invandringspolitik och dess konsekvenser. Vi har undvikit att deklarera våra åsikter. Här finns ingen politisk propaganda, ingen ideologisk plattform, inget dolt budskap. Vi vill inte bestämma vad du ska tycka om invandringen till Sverige, utan det är det du som ska göra.

Är det inte också ungefär vad Dagens Nyheter nu, sent omsider, vill med sin serie?

Det kan också vara bra att veta vad Thomas Gür skriver på sin öppna Facebook-sida om Dagens Nyheters serie:

Dagens Nyheter måste tydligen intervjua George Borjas, som visserligen är en av världens främsta inom migrationsekonomi, för att citera detta självklara:

”Borjas anser att alla samhällen har rätt att skydda det som byggts upp under generationer, att det kan vara rimligt att ”stanna upp och värdera konsekvenserna”. Det är absolut ingen extrem åsikt – även om det tidigare ofta behandlats så i debatten.”

Thomas Gür skrev själv i Svenska Dagbladet för tre år sedan ungefär samma sak som han även skrev i sin bok ”Staten och nykomlingarna” 1996:

Staten och nykomlingarna Thomas GürDe som ytterst måste avgöra ifall migrationen är en vinst, inte bara som ett ekonomiskt bidrag till folkhushållet utan också som ett fruktsamt möte av kulturer och identiteter, är självfallet invånarna i invandringslandet.

Varje lands befolkning har rätt att bestämma vilka migranter som det är mest gagneligt att ta emot och i vilket antal. Likaså har de rätt att bestämma att migrationen ska ske i en takt som inte innebär alltför stora omvälvningar av den kultur och de seder som frammejslats genom historien, och av den tillit som bygger på den gemensamma identiteten i att vara en nation och inte bara ett slumpmässigt antal människor innanför ett lands geografiska gränser.

Sedan 1996 har jag själv varit engagerad på området asyl & migration, cirka 15 år som asylombud varav fem år som Medborgarnas flyktingombud, allt detta ideellt. Jag har skrivit i bland annat Svenska Dagbladet om de här frågorna (men också andra) och bloggat om de här frågorna sedan 2005 och kunniga miggor har rapporterat och informerat inifrån Migrationsverket sedan slutet av 2007, början av 2008. Allt detta har gett ovärderliga insikter och kunskaper på det framtidsförändrande området asyl och migration, kunskaper som inte kan pluggas in utan som sparats på hårddisken (=hjärnan) genom egna, faktiska och verkliga erfarenheter.

mummelforlaget logo ljusgrön mindreMiggornas berättelser fram till och med den 31 oktober 2015 finns i dessa tre böcker som Dagens Nyheter och alla andra medier samt ansvariga (?!) politiker har och har haft möjlighet att införskaffa i pappersform eller, lätt och billigt  – 40 kronor/bok – som e-böcker från Mummelförlaget. Den som vill läsa mer om böckerna kan göra det här beställa dem kan klicka på omslagen nedan.

Framsida miggbok 1 2008-2011Framsida miggbok 2012-mars 2014framsida miggbok 3

 

 

 

 

 

 

Till sist: Man behöver som sagt absolut inte hålla med i allt som till exempel författarna till de tre böckerna säger och tycker, det gör jag inte jag heller. Men fakta som redovisas är fakta och dem måste man förhålla sig till utan att blanda in tyckanden.

Finland. Överkonstapel Nina ”Peppi” Pelkonen har utsetts till Årets kvinna.

Poliisi valittu Vuoden naiseksi 23.4 2016Klicka på text- och bildrutan för att komma till sajten (på finska, texten finns varken på engelska eller svenska).
Läs först min text från den 5 december 2o15:
Finland. Hon föreläser i uniformskjol med pistol på höften och som ensamkommande kvinnlig polis får hon genast de asylsökandes fulla uppmärksamhet. Ur texten:
– Av min en timme långa föreläsning går största delen till att berätta om kvinnans ställning, om jämställdhet och om att hos oss är familjevåld lika förbjudet som gatuvåld. Dessutom berättar jag om barnens ställning i Finland och om åldersgränser för sexuellt umgänge. Pelkonen talar om för de asylsökande att i offentligheten behandlas de som en grupp och inte som individer.
– Jag säger det rakt på sak, att de inte har lyxen av att bli bemötta som individer utan att de, tyvärr, behandlas som en grupp. Om en person begår ett brott så gör han hela gruppen en björntjänst.

Och läs sedan detta:

Polis vald till Årets kvinna
Överkonstapel Nina ”Peppi” Pelkonen har utsetts till Årets kvinna. Detta kungjordes vid Finlands yrkeskvinnors förbunds vårkonferens i Villmanstrand den 23 april.

I valet inverkade Pelkonens mångsidiga och personliga verksamhet samt de utmärkelser hon fått under sin karriär. Pelkonen tjänstgör i dag vid polisinrättningen i Västra Nyland.

”Nina Pelkonen är en modig polis, starkt förankrad i sitt arbete. Hon vågar arbeta med sig egen person som redskap. Vi väljer i år en samhällspåverkare till Årets kvinna. Det inkom många förslag på kompetenta kvinnor och vi behövde noga fundera över valet. Till slut blev vi i alla fall eniga.

Nina Pelkonen, om någon, förtjänar erkänsla för sin modiga gärning. Före sitt nuvarande jobb har hon varit krigsbrottsforskare och gruppchef inom civilkrisorganisationen Eulex i Kosovo”, berättar ordföranden för Finlands yrkeskvinnors förbund, Eeva Peltonen.

När hon fick veta att hon blivit vald till Årets kvinna, kommenterade Nina Pelkonen utnämningen:

”Jag är fullständigt stum. För en gångs skull blev det tyst på Pelkonen. Listan över mina föregångare gjorde stort intryck på mig. Jag märkte att jag är den första arbetaren som blivit Årets kvinna och också den första företrädaren för mitt yrke. Jag ser utmärkelsen som en stor ära. Människor verkar uppskatta polisens förebyggande arbete och samarbete med andra aktörer.”

Majoriteten av poliserna är fortfarande män, knappt 20 procent är kvinnor.

”Som kvinna och polis har man både ett handikapp och nytta. Samma sak gäller männen”, säger Pelkonen. ”Erfarenhet och linjerna i ansiktet ger mer street cred än könet.”

Utmärkelsen Årets kvinna
Finlands yrkeskvinnors förbund har utnämnt Årets kvinna sedan år 1955. genom sitt val vill förbundet föra fram kvinnors kompetens och kunnande samt uppmuntra flickor och kvinnor att använda sina förmågor.

Finländska medier serie grön

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 291 andra följare