• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    maj 2005
    M T O T F L S
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    3031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

Apropå att Apotekets monopol är brutet

"Vi måste göra vissa förändringar i reglerna för Apoteket, och det
kommer vi göra. Det betyder också att vi kan behålla monopolet. Det
tycker jag är väldigt bra eftersom det innebär en säker
läkemedelshantering och låga priser i hela landet".

Det säger vård-
och omsorgsminister Ylva Johansson i Sveriges Radio idag. Men hon har
inte makten att bestämma detta. Det finns inte så mycket hon
kan göra och det lönar sig inte att säg att
"vi måste göra vissa förändringar" etc eftersom saken nu är prövad och
beslutad av EG-domstolen vars utsaga står över Ylva Johanssons.

Något som förvånar en aning är hur Svensk Handels vd Dag Klackenberg, som ju borde stå på
barrikaderna för handlarna, uttalar sig i Rapport i kväll.
Med anledning av EG-domstolens beslut att Apotekets monopol strider mot
EG-rätten säger han:

"Vi vill ju inte ha något Vilda Västern här".

och säger vidare, i sitt ett pressmeddelande från Svensk Handel att:

"Nu måste vi sätta oss ner, gå igenom domen med advokater, överlägga
med socialdepartement och andra myndigheter innan vi startar
försäljning".

Inte kan väl handlarna acceptera ett sådant
uttalande från den som ska företräda dem? Jag hoppas att handlarna noga läser vad EG-domstolen säger i sitt pressmeddelande 47/05 och
agerar utifrån det. EG-domstolen har talat om vad som
gäller, vilket bekräftas av professorn i EU-rätt, Ulf Bernitz.

Svenska handlare bör kunna börja sälja aspirin och vitaminer och
nässpray och allt annat som inte är receptbelagt, redan i morgon!

Citera gärna men ange källan!

Vickys Livs och kiosken

Idag har Affe köpt och fraktat grus till serveringen vid kiosken intill Vitabergsparken. Jag var där och tittade tillsammans med Fredrick Federley, CUF:s pigga och intresserade ordförande, som också tog några bilder eftersom han råkade ha kameran med sig. Jag ska lägga ut bilder när han  skickar dem till mig.

Kiosken är 88 år gammal och står fortfarande där den alltid har stått, nu fint nymålad i gammelrosa. Plastmöblerna är utbytta mot gröna trämöbler som en släkting till någon på Skatteverket har tillverkat, nere i Småland. Och snart kommer blommorna på plats också, bara det blir lite, lite varmare. Det ser riktigt fint ut och trots regnet som strilar ner idag så går det lätt att föreställa sig hur skönt det blir att sitta där omringad av doftande syrenbuskar, när solen tittar fram igen.
Sofiakiosken
Den lilla torgvagnen står också där, på ett hörn av serveringsmarken. Den kan på sin höjd vara ca 1,5 meter bred och kanske 2,5-3 meter lång. Varför den skulle behöva rullas in varje kväll från sin plats på Nytorget är en gåta som vi nog ska lösa. Vissa kontakter har redan tagits för att börja nysta i vilka det är som bestämmer/hittar på regler och vilka befogenheter de egentligen har. När vi vet det ska vi ta ett samtal med dem om vad det är som ska gälla: att vi har en trivsam och levande stadsdel där folks kreativitet och företagaranda uppmuntras eller en stadsdel där stadsdelsförvaltningen gör vad den kan för att stoppa just detta.

Fortsättning på historien om Bröderna Olsson på Vickys Livs (och om kiosken) följer…

(Tidigare inlägg på bloggen den 18 och 23 maj).

Citera gärna men ange källan!

Apotekets monopol brutet

Ett TT-telegram på förmiddagen meddelar, att det svenska Apoteket
förlorar sitt monopol. det srider mot gemenskapsrätten, anser EU:s
domstol. "Apoteket riskerar att missgynna läkemedel från andra
medlemsstater", skriver domstolen i sitt pressmeddelande.

Äntligen!

Om hårdare tag mot långsamma myndigheter

Den 26 maj skrev jag att jag samma dag hade läst i en informationsruta från Riksdagen i
en tidning, att: "Det ska bli hårdare tag mot långsamma
myndigheter". Jag skrev också att jag skulle återkomma med mer information. Eftersom tusentals människor
berörs borde ju allmänintresset vara rätt stort och jag har inte sett att den här frågan skulle ha uppmärksammats i medierna.

Efter samtal med informationsavdelningen i riksdagen har jag
fått svar på vad det hela handlar om. Så enkelt och rättframt var
det naturligtvis inte, att det redan skulle finnas bestämmelser om
"hårdare tag" mot långsamma myndigheter, tyvärr. Så här står det i
sammandraget av utskottsbetänkande 2004/05:KU14 (som finns här i sin helhet):

"Riksdagen uppmanar regeringen att komma med Riksdagen uppmanar
regeringen att komma med förslag om hårdare tag mot långsamma
myndigheter. Medborgarna ska ha möjlighet att gå till domstol för att
pröva om handläggningen av ett myndighetsärende har tagit onödigt lång
tid. Regeringen ska också undersöka möjligheterna att ta ut en
straffavgift av myndigheter som inte rättar till egna misstag inom en
viss tid. Det kan till exempel gälla misstag som lett till att en
medborgare felaktigt hamnat i kronofogdens register."

Alltid något och äntligen! Låt oss nu bara hoppas att regeringen inte
drar denna uppmaning i onödig långbänk (förmodligen en fåfäng
förhoppning…) utan att vi snart får medel att stävja oskicket att
dra ut på tiden i sin kommunikation med medborgarna, som finns inom
alltför många av de alltför många myndigheterna i landet.

Citera gärna men ange källan!

Här finns ett pressmeddelande från Riksdagen om saken.

Brain damage

Sverige kommer inte att riskera någon brain drain i framtiden! Detta för att svenskarna kommer att stanna i Sverige eftersom de inte kommer att kunna konkurrera med människor från andra länder och ingen kommer att vilja ha dem.

Landets skol- och utbildningsväsende är så svagt och dåligt att de minimala kunskaper som eleverna inhämtar inte kommer att leda till annat än brain damage. I betydelsen ”förstörda hjärnor”.

Det pågår – och har länge pågått – ett ohyggligt slöseri med mänsklig kapacitet och förmåga. Unga får veta att ”det är ni själva som ska bestämma vad och hur och när ni vill lära er något och om ni överhuvudtaget vill lära er något”. Ingen ställer krav, ”alla” ska ju ha ”samma chanser”, alla ska få godkänt…

I en artikel på Expressens kultursida den 30 maj skriver professorn i spanska vid Lunds universitet, Inger Enkvist, om den skrämmande och i längden rent farliga utveckling inom svenskt skolväsende som lett till att studenter tror att de kan studera utan ansträngning. Inger Enkvist skriver att hon ”ser institutionerna förvandlas till serviceinrättningar för lata kunder”. Artikeln har den träffande rubriken ”Turistklass”.

Läs Inger Enkvists artikel och läs också inlägget här på bloggen den 22 maj under rubriken: ”Studentexamen – på riktig” som handlar om hur kunskap värderas i det östra grannlandet, Finland, som inte liksom Sverige har avskaffat studentexamen. Kraven för att få sin examen – och därmed rätten att bära den vita studentmössan – är höga och måste vara det. Annars förvandlas lärosätena till lekskolor och nationen till en dagisnation (som Sverige).

© denna blogg.

Kaliber i P1 granskar EU-projektet Equal

Radioprogrammet Kalibers granskning av ännu ett stort EU-projekt –
Equal, en "mångfaldssatsning"
– visar att det pytsas ut stora pengar till projektet och att det
gäller att sätta sprätt på
dem – vilket inte tycks  vara något problem för dem som är
mottagare. Tjusiga konferenser och seminarier där man diskuterar och
dokumenterar en massa som sedan läggs till handlingarna inför nya,
spännande konferenser och seminarier där man diskuterar och
dokumenterar en massa som sedan läggs till handlingarna inför nya,
spännande… Så går det på. Enorma summor går till lokaler och
material; resor och föredragshållare; teknik och dokumentation.

Så här presenterades Kalibers redaktion programmet idag, den 29 maj (som naturligtvis kan avlyssnas på nätet):

En och en halv miljard – till vad?

Kaliber granskar vad som görs med den 1,5 miljard som EU-programmet Equal kostar.
Equal är EU:s största mångfaldssatsning någonsin. Målet är ett arbetsliv utan diskriminering.
Men många av de ansvariga för programmets 46 projekt i Sverige är starkt kritiska till hur Equal genomförts.

Det handlar om luddiga mål, otydliga villkor, brister i uppföljningen
och en administration som till och med får de mest erfarna
eu-projektare att tappa sugen.

Här finns Equals pressmeddelande
med anledning av radioprogrammet och på deras hemsida kan man läsa om
de många konferenserna och seminarierna som ska genomföras. Det bör alltså gå bra för "vanligt folk" att ta del av fakta och
bilda sig en egen uppfattning om man tar del av information
från båda sidor.

En stilla reflektion:
Hur mycket pengar rör sig Equals projekt TEMA
ASYL med? Vet de som sitter och administrerar dessa pengar om, att det
t.ex. finns asylsökande som varit inlåsta på förvarsenheter (OBS! inte för
att de begått några brott utan enbart för att de ska avvisas) och som,
när de så småningom släpps ut för att de helt enkelt inte kan skickas
någonstans, ställs på gatan med 19 kr i dagersätting? De ska alltså bo
och leva i Sverige på 570 kr i månaden. Det beloppet understiger säkert
med god marginal vad Equals asylseminarier kostar per person som
deltar i dem. Som sagt, bara en stilla reflektion…

Mind your weight

Det är intressant att läsa tidningar från andra delar av världen. I en saudisk dagstidning handlar det idag bl.a. om vikt, alltså övervikt.

Under lång tid har män och kvinnor i det rika landet Saudiarabien tyckt att det är okej att vara tjock. Att äta hur mycket som helst; att äta fet mat, sötsaker, bakverk och nötter och att röra sig så lite som möjligt har tillhört livsstilen för många under decennier. Kvinnorna har kunnat dölja sina bastanta kroppshyddor i tältliknande abayor. Också männen har haft kaftaner som dolt deras kroppar, men på händer och ansikten har man ändå kunnat se att fetma är ett vanligt fenomen.

Nu verkar dock den brutala verkligheten ha hunnit ikapp den saudiska befolkningen (också). Det får man alltså veta om man läser Arab News idag. I en artikel med rubriken: "Mind your weight" berättas att saudiernas konsumtion av rött kött och kyckling är bland den högsta i världen och från Hälsoministeriet, ansvarigt för en kampanj mot fetma och övervikt, meddelas att 45 procent av de saudiska männen 51 procent av kvinnorna är överviktiga. Det är alarmerande siffor!

Hälsoministeriet meddelar vidare att maten innehåller alldeles för mycket fett och socker och att snabbmatställena serverar för kolesterolrik mat. Ett annat stort problem är att den stora gästfrihet, eller viljan att imponera, som saudierna visar sina gäster kräver att när de bjuder in sex gäster så ska det finnas mat för 12-15 personer. Och sedan äts det mesta upp. Folk äter för mycket och rör sig för lite, barnen tittar på tv och spelar dataspel. Speciellt flickor och kvinnor går upp i vikt och det finns inga gym eller andra ställen där de kan utöva någon sport, träna för att gå ner i vikt och höja sin kondition.

Ännu är det väl inte så illa hos oss i Sverige att 51 procent av alla kvinnor är överviktiga eller feta. Men också här är vi farozonen, särskilt om vi tillåter barn och unga att vänja sig vid att det är okej att dega framför diverse apparater i stället för att röra på sig. Sjukdomar som kommer till följd av felaktig kost och övervikt, för lite fysisk rörelse och av rökning och för mycket alkohol kan vi ju faktiskt förhindra. Det borde också vara vars och ens skyldighet – både för sin egen och andras skull – att ta ansvar för sin egen hälsa. Halva den saudiska befolkningen må vara överviktig eller fet, i Sverige är inte fullt så många feta men här är snart halva den arbetsföra befolkningen sjukskriven. Det är absurt, när man tänker efter…

Citera gärna men ange källan!

Slav

Jag läser i dag i Hufvudstadsbladet att boken Slave, The True Story of a Girl´s lost Childhood and Her Fight for Survival av Damien Lewis nu har utkommit på finska.

År 2003 kom Slav på svenska (Bonniers förlag), och kan köpas t.ex. via bokus.com för 48 kr i pocket och 163 kr inbunden.

I Hufvudstadsbladets recension berättas att när boken först publicerades år 2002 var det på tyska. Stoffet var då för hett för Storbritannien: en ung sudanesiska hade under två års tid hållits som slav i en diplomatfamilj i en exklusiv Londonstadsdel. I sudanska regeringskretsar försökte man avfärda hela affären som lögnaktig samtidigt som man utövade förtäckt hot mot den före detta slaven.

Mende Nazer föddes 1982 på landsbygden i Sudan. Som yngsta dotter i sin familj är hon sin pappas ögonsten och hon drömmer om att bli läkare och tjäna pengar för att kunna hjälpa sina föräldrar. 1994 gör arabisk milis ett brutalt tillslag mot byn och hennes enkla, men lyckliga tillvaro krossas för alltid. Männen dödar och misshandlar många av byborna och Mende säljs som slav. I sex år arbetar hon hos en rik arabisk familj i Khartoum – ett utnyttjat, misshandlat hembiträde utan ersättning eller någon kontakt med omvärlden. Hon vet inte ens om hennes familj lever. År 2000 säljs hon till Sudans ambassadör i London och där fortsätter slaveriet som tidigare. Så efter en tid uppkommer en möjlighet att fly… Mende Nazer har med hjälp av den brittiske journalisten Damien Lewis skrivit ner sin historia om denna nutida mänskliga och politiska tragedi.

Först avslog också de brittiska myndigheterna Mende Nazers förtvivlade ansökan om asyl. För två år sedan bifölls hennes ansökan. Nu lever hon vidare i London, studerar engelska och siktar på att bli sjuksköterska.

Jag är fascinerad av den grymma berättelsen och flickans hemska öde som bara är ett i raden av oräkneliga liknande öden. Och jag minns med obehag och viss vanmakt att människor faktiskt också levde under liknande förhållanden som de Mende Nazer tvingades leva under, i vissa kretsar i Stockholm så sent som i slutet av 1980- och början av 1990-talet. En man lyckades jag rädda (ja, det fanns också män som levde under slavliknande förhållanden!)  undan slaveri och förtryck och det skedde av en ren slump. Liknande "arbetsförhållanden" som han och ett antal andra människor då tvingades uthärda, existerar fortfarande. Då handlade det främst om tjänstefolk hos utländska diplomater, nu handlar det om massor av papperslösa invandrare, människor som kommit hit och aldrig ens sökt asyl eller uppehållstillstånd.

Det kan vara bra att läsa boken och tänka på vilken tur alla de människor har som är födda i ett land som Sverige. Människor som aldrig behöver riskera att fly från vidriga omständigheter, förföljelse, krig eller utsättas för sådant som Mende Nazer och många av henns olyckssystrar och -bröder utsatts för. Samtidigt ska man veta att det finns hundratals, kanske tusentals "papperslösa" människor här som aldrig ens sökt asyl eller uppehållstillsånd, och att många av dem utnyttjas ganska hänsynslöst av skrupellösa individer, som billig och ibland rentav oavlönad arbetskraft…

Bilden av Mende Nazer är tagen av Niklas Tallqvist.

Tove & Tove

Jag har tidigare (den 13 maj) skrivit om en Tove vars intressanta och tankeväckande bok, "Människor som gör", bl.a. kan beställas på bokus.com för 170 kronor. Det är alltså Tove Lifvendahl som har skrivit den. Och när jag var ute och surfade på amazon.com häromsistens, så snubblade jag därute i cyberspace över hennes namne, en annan Tove, vars böcker om Muminfamiljen och alla de andra i Mumindalen till stor del formade mig och mitt sätt att se på världen och människorna: Tove Jansson!

På amazon.com (som det inte tycks gå att länka till men adressen är: http://www.amazon.com och sedan är det bara att skriva in "Tove Jansson" så kommer man till rätt sida), hamnade jag nämligen på en sida som presenterade Tove Janssons verk på engelska:

Moominvalley in November
tales from Moominvalley
Moominpappa at Sea
Moominpappa's Memoirs
m.fl.

Böckerna har fått högsta betyg, fem guldstjärnor i Customer's Review! Läsarna var lyriska i sina kommentarer och jag blev glad över att också barn i det Disneyfierade Amerika får ta del av berättelserna om de här underfundiga, melankoliska, charmiga varelserna som lever "liksom lite på känn". Berättelserna är absolut värda att läsas av föräldrar för barn över hela världen, av barn för föräldrar och av barn för sig själva. Och för föräldrar att läsa om igen. På svenska finns de bland annat på cdon.com och därefter söker man på "Tove Jansson". Mycket nöje!

Citera gärna men ange källan!

Tove & Tove

Jag har tidigare (den 13 maj) skrivit om en Tove vars intressanta och tankeväckande bok, "Människor som gör", bl.a. kan beställas på bokus.com för 170 kronor. Det är alltså Tove Lifvendahl som har skrivit den. Och när jag var ute och surfade på amazon.com häromsistens, så snubblade jag därute i cyberspace över hennes namne, en annan Tove, vars böcker om Muminfamiljen och alla de andra i Mumindalen till stor del formade mig och mitt sätt att se på världen och människorna: Tove Jansson!

På amazon.com (som det inte tycks gå att länka till men adressen är: http://www.amazon.com och sedan är det bara att skriva in "Tove Jansson" så kommer man till rätt sida), hamnade jag nämligen på en sida som presenterade Tove Janssons verk på engelska:

Moominvalley in November
tales from Moominvalley
Moominpappa at Sea
Moominpappa's Memoirs
m.fl.

Böckerna har fått högsta betyg, fem guldstjärnor i Customer's Review! Läsarna var lyriska i sina kommentarer och jag blev glad över att också barn i det Disneyfierade Amerika får ta del av berättelserna om de här underfundiga, melankoliska, charmiga varelserna som lever "liksom lite på känn". Berättelserna är absolut värda att läsas av föräldrar för barn över hela världen, av barn för föräldrar och av barn för sig själva. Och för föräldrar att läsa om igen. På svenska finns de bland annat på cdon.com och därefter söker man på "Tove Jansson". Mycket nöje!

Citera gärna men ange källan!

Makthavarspråk och -beteende

I Ekot idag berättar reportern Jesper Lindau om hur svenska
biståndspengar med syfte att lindra fattigdom i Sydafrika,  i
stället går till svensk kultursatsningar i Sverige och till
marknadsföring av svenska konstnärer. Det visar sig att den svenska
regeringen förra året slöt ett avtal med Sydafrika om kultursamarbete
på totalt 60 miljoner kronor. 45 miljoner kommer från den svenska
biståndsbudgeten.

"Svenska musiker får möjlighet att åka till Sydafrika och göra
framträdanden i en mycket internationell miljö på en festival som är
större än någonting som finns i Skandinavien och få möjlighet att
exponeras på en internationell marknad", säger projektledaren.

Om man tycker att det är okej att svenska skattebetalares pengar,
öronmärkta till bistånd, ska användas till sysselsättning och PR för
svenska kulturarbetare, då är man kanske inte särskilt lämplig att leda några
biståndsprojekt. Såvida inte detta bistånd uttryckligen ska gå till
svenskar – fast i så fall brukar det ju kallas bidrag, inte bistånd…

Så här säger Kristina Rennerstedt som är generaldirektör på Kulturrådet och själv sitter i den kommitté som fattar besluten:

"Om svenska musiker har en stor nytta av att exponera sig i Sydafrika
så betyder det också att den sydafrikanska publiken får tillfälle att
ta del av det konstnärliga uttrycket",

Men hallå! Är det bidrag till svenskar det ska handla om, eller är det bistånd för att bekämpa fattigdomen i Sydafrika?

Vid utdelningen av pengarna i april gick 60 procent av
pengarna till svenska projektpartners. På vilket sätt bekämpar det fattigdomen i Sydafrika?

"Vi ser i det här programmet att man kan lyfta fattigdomsperspektivet
bättre än vad det gjorts hittills", säger Sidas generaldirektör Maria
Norrfalk.

Makthavarspråk, flumspråk – vad betyder "att lyfta
fattigdomsperspektivet", t.ex.? Att glida på ord, att använda krångliga
meningar och uttryck som flummar till det hela så till den grad att
folk inte orkar hänga med eller ens förmår att tränga in i och förstå
språksnårigheterna – det är sådant makthavare som sitter och beslutar
om enorma summor skattemedel tar till. Inte förrän utomstående,
grävande journalister och andra, lyfter upp flummigheterna i ljuset och
synar dem, och inte förrän makthavarna  i princip hamnar "under
galgen", kommer uttalanden som detta svar på frågan: "Tycker du att det
rimmar väl med vad du egentligen anser att Sidas pengar ska användas
till?":

"Det kan finnas större behov på andra håll". Sagt av Sidas generaldirektör Maria
Norrfalk med vad som ter sig som en liten, liten gnutta insikt om att hon kanske har tänkt och gjort fel någonstans….

Citera gärna men ange källan!

Eye drops

Jag vet inte varför svenska ögon inte anses tåla vad finska,
amerikanska, engelska m.fl. ögon tål, nämligen ögondroppar!? I Sverige får man inte köpa vanliga ögondroppar som t.ex.
Visine och Murine – inte ens på apotek. Det får man i Finland, det får
man i USA och det får man på vilket Boots the Chemist som helst i England.

Men alla bloggare och alla andra som emellanåt drabbas av irriterade, röda
ögon, hav tröst! Om ni inte råkar befinna er i något av våra grannländer eller over
there och vill ha tag i de här lindrande dropparna, beställ dem t.ex.
här på Pharmacy2U. Instant relief, det kan jag lova!

Hårdare tag mot långsamma myndigheter

I en liten informationsnotis i tidningen, under rubriken: "Nytt från
riksdagen", står det att det ska bli "hårdare tag mot långsamma
myndigheter". Det här berör en mycket stor del av svenska folket som
drabbats och drabbas på olika sätt av just "långsamma myndigheter".
Därför ska det bli intressant att få reda på hur, på vilket sätt, det
ska bli hårdare tag och om de hårdare tagen kommer att hjälpa till att
effektivisera myndighetsutövningen överhuvudtaget eller om det här bara
är ett utspel, ett tomt slag i luften. Eftersom tusentals människor
berörs måste allmänintresset vara stort!

Mer information följer… Så småningom… Långsamt men säkert…

Citera gärna men ange källan!

Saboterande elever flyttades från skola

I Nyheterna i TV4 berättas om hur elever hotat, satt eld i skolans
utrymmen, krossat fönster och hällt ut ammoniak på golven. Det är på
tiden att rektorer, lärare och även föräldrar reagerar när det går för
långt, vilket tydligen nu skett på Hermodsdalsskolan i
Malmö. Äntligen! Tjugo elever har flyttas från skolan och får nu
undervisning på annat håll.

Säkert är situationen likadan eller liknande på många andra skolor i
Sverige, men på Hermodsdalsskolan togs nu ett radikalt grepp för att få slut på de
trakasserier som pågått under lång tid. I just den här skolan
har 49 brottsanmälningar gjorts på under de senaste åren,
enligt Malmöpolisen. Polisanmälningar brukar göras när det rör sig om
brott, alltså kriminella handlingar. Då handlar det inte längre om
"stökiga elever" utan om elever, ungdomar som begår brott. Och att då inte ingripa och flytta sådana elever från de lokaler där andra unga p.g.a. skolplikt måste befinna sig, är givetvis oacceptabelt.

Så den skolledning och de lärare som fattade beslutet att flytta
brottsliga elever så att skolan kan bli tryggare för dem som inte begår
sådana handlingar, har gjort helt rätt. Det enda som lät en aning
oroande var, att en person som intervjuades (jag minns inte hennes namn
och befattning) betonade att eleverna "inte bestraffats". Det är
stötande
att ge ett sådant besked när unga begått brottsliga
handlingar. Självklart ska varje individ ta
ansvar för sina handlingar och alldeles särskilt de som ödelägger
andras egendom och utsätter andra för fara. Handlingar måste få
konsekvenser, så måste det naturligtvis vara och
förstörelse, hot och annat olagligt ska inte få ske ostraffat. Annars
blir det ju
djungelns lag som råder och så kan vi inte ha det i en civiliserat land
som säger sig vara en rättsstat.

ROKS, Reinfeldt & Persson

Om Evin Rubars dokumentärfilm i två delar om manshatande ROKS-kvinnor
och om den s.k. tv-duellen mellan Fredrik Reinfeldt (m) och Göran
Persson (s) i Agenda säger jag ingenting! För det är redan så otroligt
många människor som haft synpunkter och åsikter så det finns
förmodligen inget nytt och intresssant att tillägga. Därför säger jag
bara att jag har no comment!

ROKS, Reinfeldt & Persson

Om Evin Rubars dokumentärfilm i två delar om manshatande ROKS-kvinnor
och om den s.k. tv-duellen mellan Fredrik Reinfeldt (m) och Göran
Persson (s) i Agenda säger jag ingenting! För det är redan så otroligt
många människor som haft synpunkter och åsikter så det finns
förmodligen inget nytt och intresssant att tillägga. Därför säger jag
bara att jag har no comment!

Att installera Mac OS X Tiger…

Hå hå ja ja! Att uppgradera sig till ett nytt system tar alltid mycket längre tid och är alltid mycket omständligare än man tror! Trots glada tillrop från programvaruleverantören, typ: ”bara 10 minuter så är du i gång!”.

Fullt så hurtigt uttrycker sig inte Apple om sitt nya systemprogram Mac OS X 10.4 Tiger, men inte tror man att det ska ta dagar att fixa allt när man sätter in DVD-skivan… Är man ensamföretagare så har man heller ingen som hjälper en, man kan inte ringa till datasupporten för det finns ingen datasupport eftersom det är ju är man själv som är ”firman”. Att hålla sig med datasupport tror jag inte att många enmansföretagare har råd med… Inte heller kan man låna en annan ”firmadator” ifall det skulle gå åt skogen med nyinstalleringen.

Det är väldigt nervöst under det halva eller hela dygn (eller mer) som man håller på och backupar, väntar på att allt ska sparas, verifieras och brännas, installera, läser installationsanvisningar etc. Man vet inte om man kommer att fixa det eller om man i stället kommer att stå där med en helt tom och obrukbar dator efter allt slit. Och, dessutom (och det allra värsta!): man kan ju inte jobba under tiden som allt detta pågår!

Men skam den som ger sig – det måste ju gå! Och sedan, när allt är klart, då känns det bra: ”Jag klarade det!”

Roberto Pita fick uppehållstillstånd – efter tio år i Sverige!

Utlänningsnämnden har fattat ett bra beslut: Roberto Pita har fått permanent uppehållstillstånd p.g.a. sin anknytning till Sverige – efter nästan tio år här och tretton år borta från Peru!

Den 23 november 2003 skrev vi, ett antal människor från olika håll i samhället, en artikel i Aftonbladet om Roberto och berättade om hans bakgrund och hur han på något sätt ramlat mellan några stolar. Hur han liksom bara  "levt på" i Sverige med personnummer, utbildning och jobb – utan att inneha uppehållstillstånd.

När myndigheterna upptäckte att det formella tillståndet saknades, gjorde de inte det som i det läget hade varit både rätt och fullt möjligt: gav honom det tillstånd som han saknade. I stället följde en fruktansvärd tid för Roberto när myndigheterna ville avvisa honom. Han förlorade rätten att arbeta, hans hela dittillsvarande liv rycktes undan och han låstes t.o.m. in på Migrationsverkets hemska förvarsenhet i Märsta för att därifrån avvisas till Peru där han inte varit på tio år.

Nu: drygt ett och ett halvt år senare och många illusioner om Sverige fattigare, har Roberto Pita fått tillbaka sitt liv och rätten att arbeta och försörja sig.

På bilden sitter Roberto tillsammans med Tove Lifvendahl som varit hans stora stöd och hjälp genom de svåra två år då han pendlat mellan hopp och förtvivlan. Bilden togs på restaurang Blå Porten, Djurgården, på nationaldagen den 6 juni 2005 när ett antal vänner till Roberto firade att han nu anses ha tillräckligt stark anknytning till landet för att få stanna här.

Citera gärna men ange källan!

Vickys Livs och hyreschocken!

Janne fick ett snabbt besked från stadsdelsförvaltningens direktör (se tidigare blogginlägg den 18 maj), som sa att han vidarebefordrat ansökan om serveringstillstånd för kaffe & mackor till någon som ska besvara den. Så nu väntar alla spänt på beslutet, sommaren inte bara står för dörren, den är ju redan här och åtminstone från den 1 juni borde serveringen kunna vara i full gång.

Men nu är det nya bekymmer på gång: stadsdelsförvaltningen har kommit med beskedet att hyran för den lilla plätten bakom kiosken i Vitabergsparken som Janne och Affe och Ingrid (Affes fru) och Ingela (deras dotter) också driver, ska höjas med ca 260 procent!!! Här kan man tala om chockhöjning! Det innebär slutet för den lilla serveringen, det finns ingen möjlighet – och det är heller inte rimligt – att det lilla familjeföretaget ska kunna (eller behöva!) punga ut med över 90.000 kronor för en plätt där folk slår sig ner en stund med en mugg kaffe eller en glass. Gamlingar från Katarina och Sofia brukar också sitta där och vila sina trötta ben, ofta utan att ens köpa något alls från kiosken…

Att stadsdelsförvaltningen nu kommer med ett så här vansinnigt påhitt är oacceptabelt och vi är många som kommer att protestera mot tilltaget – det måste helt enkelt stoppas! Annars driver stadsdelsförvaltningen ju det hela dithän, att kiosken står kvar men bröderna säger upp markbiten och tar bort sina plaststolar och -bord. Var ska då de gamla och trötta vila sina ben? Ska stadsdelsförvaltningen ställa dit egna bord och stolar, eller? Var ska då de som sitter där köpa sitt kaffe, sin läsk och sin glass? För om inte borden och stolarna hör ihop med kiosken så finns det väl någon regel som säger att då får man inte handla i bröderna Olssons kiosk och förtära det inköpta sittande där?

Det här är ju rena, rama Grönköping! Som invånare och skattebetalare i Katarina/Sofia har vi rätt att kräva att sunt förnuft ska råda och att människor som orkar och vågar starta och driva något eget uppmuntras och inte slås ner. Vi har rätt att kräva att de som på olika sätt företräder oss i beslutande organ i stadsdelen inte stjälper utan hjälper. Så att vi kan fortsätta att ha vår trivsamma "Söderanda" utan onödiga byråkratiska hinder och påhitt. Fortsättning följer med citat ur brevet "Nya avgifter för kiosker" – en fullständigt obeskrivlig skrivelse!

Citer gärna men ange källan.

Kriscenter för misshandlade män – i Finland

Paul Lillqvist skriver på SVT:s
debattforum, med anledning av Dokument inifrån-programmen  med titeln "Könskriget" (av reportern Evin Rubar
och redaktören Johan Brånstad). Han berättar hur man  i Finland  i
medierna också diskuterar våldsamma kvinnor och han berättar att
där finns ett
kriscenter för trakasserade män. Han skriver vidare:


"Våld mot barn utförs av kvinnor i betydligt
större grad än av män och situationen är i Sverige densamma kan jag tänka
mig. Ännu för ett par år sedan fanns det politiker i Finland som påstod
att offren för familjevåld till 95 % var kvinnor. Efter några TV-program
med saklig information har detta synsätt försvunnit. Att fokusera sig på
de våldsamma männen räddar ju inte de utsatta barnen som behandlas illa av
våldsamma kvinnor. I dessa dagar börjar man även på myndighetshåll bli mer
observant på att det även finns våldsamma kvinnor fast det länge har varit
ett tabu att lyfta fram problematiken.

För min del, verkar det som om
Sverige har stagnerat och blivit Nordens Östtyskland där man offrar barnen
för en politisk "renlärighet". Om man vill minimera familjevåldet vore det ju viktigt att förhindra att
beteendemönstret går vidare till följande generation och där kan man ju inte
uppnå framsteg om man sluter ögonen för de våldsamma kvinnorna och lämnar
dem utan stöd och terapi."

Kanske Paul Lillqvists inlägg tål att fundera på både en och
två gånger. Kanske kan det t.o.m. vara idé att fara i österled och se
hur
familjevåldet ter sig och hanteras där – det kan ju rent av hända att
man lär sig något! Men skicka inga fanatiska manshatande kvinnor dit,
sådana som kallar män för djur och maskiner, det skulle knappast uppskattas i vårt östra grannland!