Tvångskvotering av kvinnor till styrelseposter

Finns det kvinnor som vill kvoteras in på styrelseposter i börsbolag? Vilka är de? Var är de?

Integrationsminister Jens Orback anser i alla fall att sådana kvinnor finns och ämnar därför lagstifta om kvotering av dem till styrelseposter. Först ska han låta uuutreeeda – universalmedicinen för och mot allt i (S)verige. Men han har redan innan någon utredning ens påbörjats, uttalat att han ska lagstifta.Varför behöver han överhuvudtaget låta utreda frågan när han redan bestämt sig, är det inte bortkastade pengar och ett onödigt spel för gallerierna? Hur kommer det sig förresten, att Jens Orback kan få bestämma om hur det ska se ut och vilka som ska sitta i styrelser i privata företag? Vad säger företagarna? Har vi diktatur i Sverige?

Hur kul blir det sedan för de kvinnor som tvångskvoteras till poster i olika styrelser? Folk kommer ju att undra om de kommit in på egna meriter och egen kompetens eller med hjälp av Jens Orbacks lagstiftade tvångskvoteringssystem? Är det meningen att kvinnorna måste acceptera att tvångskvoteras till styrelseposter och vad händer om de vägrar?

Citera gärna men ange källa.

700 000 illegala invandrare fick laglig status i Spanien

Den finlandssvenska dagstidningen Hufvudstadsbladet berättar
idag, den 8 maj, att 700 000 illegala invandrare som har ansökt om
amnesti har fått klara papper. Den tre månader långa tidsfristen löpte
ut i natt.

Spanien vill komma åt den grå ekonomin samtidigt som
invandrarna får större rättigheter. Enligt myndigheterna motsvarar
dessa 700 000 personer 80 till 90 procent av landets alla svartjobbare.

I går köade tusentals invandrare för att få dokumenten som ger dem laglig rätt att vistas och arbeta i landet.

Immigranter som kunde bevisa att de arbetar eller bor i Spanien och att de inte fanns i brottsregistret beviljades amnesti.

Citera gärna men ange källa.

Personligt ansvar

^{Tove Lifvendahl (Foto: Merit Wager)}

Den 11 maj 2004 skrev Tove Lifvendahl och jag en artikel på Svenska Dagbladet Kultur, som handlade om att alla människor har ett personligt ansvar för sina handlingar. Läs artikeln här.

Artikeln föranleddes av att Joakim Molander några dagar tidigare kommenterat etnologen Eva Norströms avhandling om den svenska flyktingpolitiken. Läs artikeln här. Molander ansåg att skulden för systemets utformning inte bör läggas på Migrationsverkets handläggare. Men vi hävdade att det inte fråntar Migrationsverkets handläggare ett eget, personligt ansvar.

Sällan har det stormat så mycket mot oss som när vi för ett år sedan framförde våra åsikter om det personliga ansvaret, tanken på att t.ex. tjänstemän på statliga verk själva skulle tänka och känna och kanske t.o.m. vägra utföra order som strider mot etik och rättskänsla, var för oerhörd. "Vi lyder order" och "vi måste ju följa bestämmelserna, reglerna, lagarna", var några upprörda kommentarer.

Idag, ett år efter att vi tog upp frågan ser jag att DN på ledarsidan idag skriver på samma tema under rubriken: "Hur kunde det bli så här?". Läs artikeln här. Och ledarskribenten drar samma paralleller och ställer sig samma fråga som Tove Lifvendahl och jag ställde oss för ett år sedan: "Hur kunde det bli så här? I dessa dagar när slutet på Tredje riket uppmärksammas, ringer den frågan med ett kusligt eko. Då, för sextio år sedan, var de många som intet förstod och intet hade velat veta. Sedan dess har detta moraliska dilemma behandlats i litteraturen, på scenen och på filmduken och varit ämnet för otaliga klassrumsdiskussioner. Utan att få något definitivt svar eftersom något sådant aldrig går att ge." Och påpekar vidare, precis som vi gjorde, det självklara: "Vi måste var och en ta ställning om eller när vi står inför en uppgift eller får en order som våra instinkter säger är fel."

Det här måste alla med makt över andra människors tillvaro, framtid och i vissa fall liv, tänka på: handläggare på Migrationsverket och Utlänningsnämnden, socialsekreterare, polisen. T.ex. den poliskvinna som var hemma hos Inna den 4 maj (se inlägg den 4 och 5 maj), som inte alls reflekterade över vad hon gjorde utan bara framhöll, med en dåres envishet att hon "lyder order".

Citera gärna men ange källa.