Svenska språket och

I folkbildningens namn – och som finlandssvensk – vill jag gärna
presentera en beskrivning av svenska spåkets historia m.m., och slå ett
slag för en utmärkt finländsk "språksajt" på svenska, nämligen "Språkcentralen för de inhemska språken". (De inhemska språken i Finland är: finska, svenska, romani och samiska).

Så här skriver "Språkcentralen för de hemska språken", som vi
finlandssvenskar ibland lite kärleksfullt kallar den, om
svenska språket.

Svenska språkets historia indelas i följande perioder:

• runsvenskan (ca 800-ca 1225)
• fornsvenskan (ca 1225-1526)
• äldre nysvenskan (1526-1732)
• yngre nysvenskan (1732-1900)
• nusvenskan (1900-)

Finlandssvenskan är inte ett eget språk, utan definieras som en
regional varietet av
svenska som talas och skrivs av finlandssvenskar. Finlandssvenskan
skiljer sig från
svenskan i Sverige dels i fråga om uttalet, dels genom vissa avvikelser
vad gäller ord,
uttryck och syntax och i viss mån också morfologi. Avvikelserna är
delvis påfallande,
men berör bara en liten del av det totala ordförrådet. I flertalet fall
kan de
finlandssvenska särdragen ersättas med motsvarande sverigesvenska
uttryck. Särfinlandssvenska ord och uttryck kallas finlandismer.

Ett viktigt mål för den finlandssvenska språkvården är att hindra finlandssvenskan
från att fjärma sig från rikssvenskan.

Det finns mängder av spännande länkar för språkintresserade på den här sajten:

Fiskar på sex språk (svenska, latin, finska, engelska, tyska, franska)
Den virtuella floran (131 familjer, 669 släkten och 2041 arter, dessutom 8600 bilder)
Artordlista (däggdjur, fjärilar, kärlväxter, spindeldjur, kräftdjur, mossor lavar, svampar och mycket mer, 6 400 arter hittills)

Och så till slut en helt underbar svärdordlista för svärdintresserade som t.ex. undrar hur "flambard" eller "hjalt" ska beskrivas!

Mycket nöje på "Språkcentralen för de inhemskas" outtömliga internetsida!

Citera gärna men ange källan!