Häromveckan beviljade Utlänningsnämnden uppehållstillstånd åt ett svårt
sjukt, totalt apatiskt barn, elva år gammalt. Och den gjorde det på
rätt grunder och efter en grundlig och välformulerad ansökan från det
engagerade och kunniga ombudet. Motiveringen löd:
"Det råder ingen tvekan om att X hälsotillstånd är mycket
allvarligt. X har stadigt försämrats ubder vistelsen i Svetige och är
nu sängliggande och sondmatas sedan ett halvår tillbaka. Mot bakgrund
av detta samt övriga omständigheter i ärendet, finner nämnden att det
nu får anses stroda mit humanitetens krav att verkställa beslutet om
avvisning."
Det är glädjande att Utlänningsnämnden begagnat sig av den möjlighet
den har att bevilja uppehållstillstånd när en avvisning kan anses
"strida mot humanitetens krav". Tack vare att ombudet gjorde en ideell
insats (familjen har inga pengar) och skrev en gedigen ansökan där han/hon åskådliggjorde och
tydliggjorde situationen för nämnden samt bifogade relevanta dokument
och intyg, hade nämndens beslutsfattare ett genomarbetat underlag.
Beslutet om uppehållstillstånd för det elvaåriga barnet togs av Utlänningsnämnden under tiden som – och trots att
– ett annat ärende gällande ett svårt sjukt, "apatiskt" barn
överlämnats till regeringen för bedömning. Och det är så här det bör gå
till: varje ärende, varje familj, varje barn har rätt att bedömas
enskilt och individuellt och Utlänningsnämnden ska beakta lagens
möjligheter att se humanitärt på ansökan. Och det har nämnden gjort i
detta fall.
Att skapa ytterligare en nivå med t.ex. tre läkare/experter som det
talats om, som ska "överpröva" och besluta vilka barn som ska komma
ifråga för "amnesti" är i mitt tycke inte rätt väg att gå och därför
har jag inte heller anslutit mig till Påskuppropet. Detta upprop
var synnerligen vällovligt och mycket bra att det kom till stånd,
men vad som nu behövs är inte flera
namninsamlingar utan konkret handling. Genom Påskuppropet har ju nu
nära 160 000 människors
viljeinriktning kommit till uttryck och det måste givetvis regeringen,
riksdagen men också uttolkarna av utlänningslagen, d.v.s.
beslutsfattarna på migrationsmyndigheterna, ta till sig. Det
krävs dock även, som jag ser det, aktiva, engagerade och kunniga ombud
som tar
sig an de ärenden som finns och lämnar in välformulerade ansökningar
till Utlänningsnämnden, så att nämndens beslutsfattare har ett gediget
och konkret
material att utgå ifrån och ta ställning till.
Barnen måste få all den hjälp de behöver. Om det enda som kan rädda
dem och få dem att återvända till livet igen ur en situation som de hamnat i utan egen förskyllan, är
uppehållstillstånd i Sverige, så ska de beviljas detta. Allt annat
skulle "strida mot humanitetens krav"!
Filed under: Asyl&Migration | Leave a comment »