• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    maj 2005
    M T O T F L S
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    3031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Vickys Livs och hyreschocken!

Janne fick ett snabbt besked från stadsdelsförvaltningens direktör (se tidigare blogginlägg den 18 maj), som sa att han vidarebefordrat ansökan om serveringstillstånd för kaffe & mackor till någon som ska besvara den. Så nu väntar alla spänt på beslutet, sommaren inte bara står för dörren, den är ju redan här och åtminstone från den 1 juni borde serveringen kunna vara i full gång.

Men nu är det nya bekymmer på gång: stadsdelsförvaltningen har kommit med beskedet att hyran för den lilla plätten bakom kiosken i Vitabergsparken som Janne och Affe och Ingrid (Affes fru) och Ingela (deras dotter) också driver, ska höjas med ca 260 procent!!! Här kan man tala om chockhöjning! Det innebär slutet för den lilla serveringen, det finns ingen möjlighet – och det är heller inte rimligt – att det lilla familjeföretaget ska kunna (eller behöva!) punga ut med över 90.000 kronor för en plätt där folk slår sig ner en stund med en mugg kaffe eller en glass. Gamlingar från Katarina och Sofia brukar också sitta där och vila sina trötta ben, ofta utan att ens köpa något alls från kiosken…

Att stadsdelsförvaltningen nu kommer med ett så här vansinnigt påhitt är oacceptabelt och vi är många som kommer att protestera mot tilltaget – det måste helt enkelt stoppas! Annars driver stadsdelsförvaltningen ju det hela dithän, att kiosken står kvar men bröderna säger upp markbiten och tar bort sina plaststolar och -bord. Var ska då de gamla och trötta vila sina ben? Ska stadsdelsförvaltningen ställa dit egna bord och stolar, eller? Var ska då de som sitter där köpa sitt kaffe, sin läsk och sin glass? För om inte borden och stolarna hör ihop med kiosken så finns det väl någon regel som säger att då får man inte handla i bröderna Olssons kiosk och förtära det inköpta sittande där?

Det här är ju rena, rama Grönköping! Som invånare och skattebetalare i Katarina/Sofia har vi rätt att kräva att sunt förnuft ska råda och att människor som orkar och vågar starta och driva något eget uppmuntras och inte slås ner. Vi har rätt att kräva att de som på olika sätt företräder oss i beslutande organ i stadsdelen inte stjälper utan hjälper. Så att vi kan fortsätta att ha vår trivsamma "Söderanda" utan onödiga byråkratiska hinder och påhitt. Fortsättning följer med citat ur brevet "Nya avgifter för kiosker" – en fullständigt obeskrivlig skrivelse!

Citer gärna men ange källan.

Kriscenter för misshandlade män – i Finland

Paul Lillqvist skriver på SVT:s
debattforum, med anledning av Dokument inifrån-programmen  med titeln "Könskriget" (av reportern Evin Rubar
och redaktören Johan Brånstad). Han berättar hur man  i Finland  i
medierna också diskuterar våldsamma kvinnor och han berättar att
där finns ett
kriscenter för trakasserade män. Han skriver vidare:


"Våld mot barn utförs av kvinnor i betydligt
större grad än av män och situationen är i Sverige densamma kan jag tänka
mig. Ännu för ett par år sedan fanns det politiker i Finland som påstod
att offren för familjevåld till 95 % var kvinnor. Efter några TV-program
med saklig information har detta synsätt försvunnit. Att fokusera sig på
de våldsamma männen räddar ju inte de utsatta barnen som behandlas illa av
våldsamma kvinnor. I dessa dagar börjar man även på myndighetshåll bli mer
observant på att det även finns våldsamma kvinnor fast det länge har varit
ett tabu att lyfta fram problematiken.

För min del, verkar det som om
Sverige har stagnerat och blivit Nordens Östtyskland där man offrar barnen
för en politisk "renlärighet". Om man vill minimera familjevåldet vore det ju viktigt att förhindra att
beteendemönstret går vidare till följande generation och där kan man ju inte
uppnå framsteg om man sluter ögonen för de våldsamma kvinnorna och lämnar
dem utan stöd och terapi."

Kanske Paul Lillqvists inlägg tål att fundera på både en och
två gånger. Kanske kan det t.o.m. vara idé att fara i österled och se
hur
familjevåldet ter sig och hanteras där – det kan ju rent av hända att
man lär sig något! Men skicka inga fanatiska manshatande kvinnor dit,
sådana som kallar män för djur och maskiner, det skulle knappast uppskattas i vårt östra grannland!


Rätt ska vara rätt – om

Den 20 maj citerade jag under rubriken "Inblick i ett asylärende" ur
ett förtvivlat mejl från en asylsökande från Uzbekistan. Omständigheterna, som han
förklarade dem, kändes rättsosäkra och jag skickade ett mejl tillbaka
och bad mannen (jag kallar honom A) ringa mig så att vi kunde tala
direkt med varandra och jag kunde ställa frågor och få en så tydlig och korrekt beskrivning av händelserna som möjligt.

A ringde i dag och bekräftade att det han berättat stämde. Han och hans
hustru hade blivit nonchalant mottagna  av
en handläggare på Migrationsverket vid den första "intervjun". A upplevde att handläggaren hade varit mer bekymrad över hur hon
skulle fylla i blanketter än av att lyssna på parets historia. Det är
naturligtvis inte ett acceptabelt beteende, men – och det var detta jag
ville vara helt säker på innan jag vidtog ytterligare åtgärder – A och
hans hustru hade också vid ett senare tillfälle, var och en för sig, fått
göra en "riktig intervju" helt enligt reglerna.

Det är viktigt att vi, som kommer i kontakt med asylsökande, lyssnar
ordentligt när de berättar, men också att vi ställer tydliga frågor om
hela förloppet så att det blir så korrekt som möjligt. Man kan inte
hjälpa någon som anser sig felbehandlad om han/hon inte återger så
många faktauppgifter som möjligt.

Också den personal på Migrationsverket som tar emot asylsökande för ett
första samtal, det som de asylsökande själva hänvisar till som "first
interview" måste göra det med respekt och lämna mycket tydlig information om
såväl den asylsökandes rättigheter som skyldigheter vid detta
tillfälle. De får gärna upprepa samma sak flera gånger – den som känner
till psykologi ens på det allra mest grundläggande planet vet, att
människor som är rädda och stressade har ytterst svårt att ta till sig vad som
sägs. Och att lära sig att fylla i blanketter på datorn måste man göra vid något annat tillfälle…

Studentexamen – på riktigt 1

Studentexamen avskaffades i Sverige år 1968 (så vitt jag har kunnat finna ut) och Sverige är ett av få länder i Europa där man inte har denna examen. Sedan dess krävs inget av eleverna som går ut gymnasiet, annat än att de just går ut ur byggnaden. Det spelar ingen roll vilka betyg de har, alla tar – i den falska jämställdhetens och demokratins namn – på sig sina ”studentmössor” och sjunger "För vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten…". Det är bara det att det har de ju inte alls!

Studentexamen I andra länder i Europa,  t.ex. i Finland, som för övrigt ligger mycket högt i internationella kunskapsjämförelser medan Sverige ligger långt efter, har man kvar studentexamen och det är inte bara att gå ut ur skolbyggnaden och anse att man "har tagit studenten". Ingen har tagitt studentexamen, men alla tar på sig de vita mössor som i alla andra länder är beviset för att man klarat avgångsproven, d.v.s. tagit studentexamen. Och studentexamen innebär riktiga kunskapsprov som man måste klara för att få kalla sig "student".

Ansvariga för Sveriges unga, för deras utbildning och möjligheter att klara sig i en allt kunskapsintensivare värld, borde inse att studentexamen och betyg även i grundskolan måste återinföras – för barnens och de ungas skull. Att lura dem att tro att "alla" kan lära sig lika mycket, på samma sätt och på lika lång tid är orättvist och därmed faktiskt ganska grymt. Och det gagnar ingen i det långa loppet. Dessutom: klarar unga i andra länder av att få betyg och att skriva studentproven så nog borde väl också svenska barn och unga klara det. varför fråntar de ansvariga (regeringen?) dem den rätten?

Den som är intresserad av att veta mer om vad som krävs för att ta studentexamen på riktigt – det borde t.ex. skolministern vara – kan gå in på Studentexamen i Finland och läsa om det. Här kan man se vad som krävs för att man ska klara provet i modersmålet, provet i matematik och realprovet och mycket annat. Och allt står att läsa på svenska!

Citera gärna men ange källan!