• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    juni 2005
    M T O T F L S
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Be my guest 3: Nuri Kino

Undenuri_175369_125724546_460r vinjetten ”Be my guest” skriver idag journalisten Nuri Kino (12020 träffar på Google).

Det finns flyktingförläggningar i så gott som varje land numera. Vissa har el, tak, toalett, bord, stolar och till och med fyllda kylskåp. Andra är tält. En del barn saknar alltså riktigt tak över huvudet, mat på bordet, tv och andra moderniteter.

En del barn leker, skojar och busar. De har inte tappat gnistan. Har kvar glimten i ögat. Andra barn ger upp. De blir apatiska. Det här känner vi alla till. Vi finner det inte konstigt längre. Men vi träter om orsaken, utreder och skyller på det ena eller andra.

Själv har jag träffat alla de flyktingbarn jag nämner och kan inte tillföra debatten annat än att fråga: Är det konstigt att man blir apatisk i ett land där konflikträdsla har blivit en inbiten del av kulturen? Där solidaritet numera måste slås upp i ordböcker. I ett land där journalister efter en fruktansvärd katastrof, efter tsunamin, ställer frågor som: ”Varför hjälper ni främmande människor? Vi svenskar förstår inte, vi finner det intressant?

”Det här är något som bara förekommer i Sverige och det är förbryllande…” är Barbro Holmbergs mantra som hon inte har belägg för, tvärtom enligt forskare och läkare världen över. Själv säger jag att det inte skulle förvåna mig om det bara finns i Sverige. ”Humanitär katastrof att ge dem uppehållstillstånd för då blir fler barn sjuka” är ett annat mantra hon har, alltså tror hon att de fejkar, men är för feg för att säga vad hon egentligen tror och tycker.

Detta tål att upprepas: i ett samhälle som är byggt på konflikträdsla, där inte ens statsråden säger vad de egentligen tycker och tror är det inte konstigt att barn blir apatiska. Det konstiga är att inte fler blir det.

Ge dessa barn livet tillbaka. Börja våga säga vad du tycker och förebygg den verkliga humanitära katastrofen! Tycker jag borde vara nya mantra. Återinför det samhälle där det inte var konstigt att man hjälpte främmande människor. Ett samhälle där solidaritet råder! I en sådan miljö kommer barn som bor i hus att busa, leka och skratta lika mycket, kanske till och med mer än de som bor i tält.

 

“Följer svenskar löneavtalen i Lettland?”

Idag skriver jag på Europaportalen under ovanstående rubrik.

Obegripliga lagar – makthavarklåfingrighet

Den första juli kommer återigen, som ett brev på posten varje år, en
mängd nya lagar och bestämmelser – mer eller mindre nödvändiga, ibland
både märkliga och rent korkade.

Omkring 550 ändringar av lagar och förordningar har gjorts under våren.
Många träder i kraft den 1 juli. En ny, fullkomligt
obegriplig lag är att frisörer måste ta lika mycket betalt för att
klippa män som för att klippa kvinnor.

Vad kan det vara för ett ljushuvud (kanske någon som själv är hårlös) som
drivit igenom en så alltigenom korkad lag? Vilka priser på
varor och tjänster ska någon klåfingrig makthavare – med eller utan hår
– lägga sig i nästa gång? Har vi fri prissättning och har vi
marknadsekonomi i Sverige eller har vi det inte? Den hårlöse som
kläckte idén om lika priser för klippning av män och kvinnor kan inte
vara verklighetsförankrad. I så fall skulle han (jag tror att det är en "han"…) ju veta och förstå att det ofta är mer
komplicerat och tar längre tid att klippa en kvinna än en man.

Och var finns logiken i att det fr.o.m. i morgon i Sverige också finns
en lag som förbjuder taxiföretag att erbjuda "tjejtaxa", d.v.s. ett något
lägre pris på taxiresor för kvinnor som inte vågar/vill gå hem ensamma
från olika tillställningar p.g.a. berättigad rädsla för våldsbrott?
Slår inte jämställdhetsivran lite fel här eller är det fel på oss som inte
förstår det fina i kråksången? Och varför ska klåfingriga politiker
bestämma vilka åldersgränser restaurang- och nattklubbsägare vill ha
till sina ägandes etablissemang?

Det går för långt med politiseringen av våra liv och vår tillvaro. Och
jag undrar på fullt allvar om det verkligen kan vara förenligt med
EU-bestämmelser och därmed tllåtet för svenska staten att så konkret
lägga sig i enskilda människors liv och små företagares rätt att fritt
prissätta och konkurrera som den gör med dessa lagar!?

Endast saudiska kvinnor får sälja underkläder till saudiska kvinnor

Arbetsmarknadsministeriet presenterade i går en tidtabell för anställning av saudiska kvinnor i stället för män i butiker som säljer kvinnounderkläder och "andra liknande produkter".

"Arbetsmarknadsminister Ghazi Al-Gosaibi har fattat beslutet att begränsa anställda i butiker som säljer underkläder till saudiska kvinnor", meddelade Saudi Press Agency. detta ska vara helt genomfört inom två år.

Beslutet på ministernivå anger att alla underklädesbutiker i kungariket Saudiarabien måste anställa endast saudiska kvinnor inom ett år. Butiker som säljer kvinnokläder har två år på sig att göra detsamma.

Butiksägare måste också designa sina butiker så, att de som står utanför inte kan se in och så att all interaktion mellan män och kvinnor förhindras. Butikerna måste även ha separata ingångar endast för kvinnor, anges i arbetsmarknadsministerns beslut.

Ministerns handfasta agerande inkluderar också ett beslut att, gradvis, upphöra med rekrytering av utländsk arbetskraft för att sälja produkter till kvinnor. Arbetstillstånd kommer inte att ges för arbete inom sektorer som reserverats för saudier.

Många "kvinnobutiker" i Saudiarabien är för närvarande bemannade med män. Kvinnor har skrivit artiklar och klagat på det ironiska i situationen i ett land som inte tillåter kvinnor att köra bil eller ses i sällskap med en man som inte är en nära släkting.

Kommentar: "Ministerstyre" skulle vi kalla detta. Men inte bara det; själva tanken på att endast kvinnor skulle få jobba i "kvinnobutiker" ter sig för oss naturligtvis helt absurd. Dessutom märklig t.o.m. i Saudiarabien där bara för några veckor sedan den första kvinnliga, saudiska flygkaptenen som utexaminerats hyllades stort och genast anställdes för att flyga en av de många prinsarnas privata plan. Och får män alltså besöka underklädesbutikerna trots att det bara är kvinnor som jobbar där? Bara de går in genom en annan ingång… Logiken känns inte så där alldeles solklar…

Citera gärna men ange källan!

Finland: Lösning i papperskonflikten

Äntligen! FST (YLE)
berättar att konflikten inom den finländska pappersindustrin nu är
löst. Pappersförbundet och Skogsindustrin har en överenskommelse som
bägge parter har kunnat godkänna.

Avtalet berör 24 000 arbetstagare och träder i kraft om parternas
respektive beslutande organ godkänner avtalet på fredag. Att någondera
parten skulle förkasta förhandlingsresultatet anses vara osannolikt,
enligt FST (YLE)

Statsminister Matti Vanhanen (c) säger sig vara mycket nöjd med att
parterna i papperskonflikten klarat av att själva förhandla sig fram
till en lösning. Enligt Vanhanen tar regeringen upp konfliktens
konsekvenser för Finlands ekonomi under budgetförhandlingarna.

Den ekonomiska tillväxten uppskattas ha krympt med en halv procentenhet
p.g.a. konflikten, vilket statsministern påpekar att är mycket med
tanke på att tillväxten på årsbasis är ca 3 procent.

Har inte rikspolischefen viktigare saker att göra?

Återigen, som så ofta i ankdammen, vet man inte om man ska skratta
eller gråta. Ena dagen går ett stort sjukhus ut och varnar med kraft
och på fullt allvar för leksporten "stövelkastning". "Man kan trilla rakt fram och skada halskotpelaren, därför bör stövelkastning förbjudas".
Suck. Knappt har man hämtat sig från detta så får vi veta att
rikspolischefen Stefan Strömberg har polisanmält två Telia-chefer för
mutbrott! Dubbelsuck.

Har inte rikspolischefen viktigare saker
att göra? Har han problem med att fylla sina arbetsdagar eller varför
gör han det här? Telia bjöd i april in in 200 chefer från näringslivet
och myndigheter till en musikalföreställning med efterföljande buffé.
So what? Det här menar rikspolischefen är ett "mutbrott"!? Vem i hela
världen kan "mutas" av att få se en musikal och knapra på lite sallad
och kanske kyckling eller rostbiff eller vad det nu kan finnas på ett
buffébord? Man skrattar redan åt Sverige (inget trevligt skratt) på
många håll i världen och det här är ju rent löjeväckande och kommer att
få den uppmärksamhet det förtjänar. Man kommer att undra, precis som
jag, om inte den högsta ansvariga för hela den svenska Polisen och dess
verksamhet har annat att göra än att syssla med sådana här löjliga
petitesser.

Själv har jag kontaktat – både skriftligt och
muntligt, otaliga gånger – rikspolischefen och hans närmaste
medarbetare (och även träffat tre av dem och muntligt berättat), och
bett dem att de omedelbart ska titta på dels hur Polisen handskas rent
fysiskt och konkret med asylsökande som ska avvisas; dels hur Polisens
egen resebyrå Transporttjänst AB i Göteborg sköter de allt vanligare
s.k. förhandlingsresorna där man skickar iväg tre, fyra och ofta t.o.m.
fem poliser och ibland migrationsverkstjänstemän på "wild goose chases"
över världen. De reser med en person som ska avvisas, utan handlingar
och utan att veta – eller ens tro – att vederbörande ska tas emot. Man
kan ju fråga sig hur smart det är genom att vända på frågan: "Skulle Sverige ta emot papperslösa personer som alltså inte kan styrka sin identitet?".
Att man från Sverige för folk med poliseskort och utan handlingar till
länder med dödsstraff som t.ex. Iran utan att veta vad som händer
vederbörande om – om – han tas emot (man får ofta vända vid gränsen), gör det hela ännu osmakligare.

Väl
framme stannar poliserna ofta något eller några dygn – för att "vila
upp sig" – medan traktamenten och ob-ersättningar tickar på. Och
eskortörerna bor alltid flott, det har facket förhandlat fram med deras
arbetsgivare (staten=folket). Samt reser hem i Business Class (vilka
andra än regeringsmedlemmarna reser så dyrt på skattepengar?). Den
asylsökande, som är anledningen till att eskortörerna kan resa iväg på
det här sättet, sitter under tiden fast, ensam och utan husrum och inte
sällan utan mat, på flygplatsen. Efter några dagars "förhandlande" är
det dags att resa hem till Sverige igen, några reseerfarenheter och en
hel del traktamentspengar rikare. Och det mänskliga kollit som man
fraktat dit, fraktas nu också tillbaka. Givetvis i ekonomiklass. Hur
"tillsynen" som man ansett är så viktig eftersom så många som fyra,
ibland fem eskortörer rest med, ordnas när de sitter i olika klasser är
svårt att veta, men förmodligen finns det något smart system för det.

Väl
hemkomna placerar man återigen, slentrianmässigt och med all den makt
personer som aldrig blir ifrågasatta har, den asylsökande på någon av
Migrationsverkets låsta förvarsenheter. Vistelsen där kostar 3.000
kronor per dygn av skattepengar och man kunde tro att tillvaron för det
beloppet är ganska behaglig. Men den är värre än på svenska fängelser
och det finns människor som suttit inlåsta (OBS! Icke-kriminella
personer!) i fyra månader (360.000 skattekronor), sex månader (540.000
skattekronor), åtta månader (720.000 skattekronor) och ända upp till
nästan två år (22 månader=ca 2 miljoner skattekronor). Enskilda
människor som kostar sådana enorma summor, mycket ofta i onödan och
inte sällan utan faktisk laglig grund. På slentrian och rutin.

Varför
tittar inte rikspolischefen på allt detta i stället för att skaffa sig
billig (och negativ) publicitet genom att polisanmäla Teliacheferna
Anders Igel och Marie Ehrling för något som pågått och kommer att pågå
överallt: man bjuder in till kundträffar för att folk som har nytta av
varandra och som är till nytta för företagen ska komma samman och knyta
kontakter. Något "uppsåt att muta" kan knappast finnas, det kan vem som
helst begripa. Och vad kommer hela den här cirkusen med polisförhör,
rättegång etc att kosta samhället? I onödan. Medan den verksamhet jag
talar om och har slagit larm (för rätt döva öron) kostar miljoner,
troligen miljarder om man bara tittar på några år tillbaka.

Lever vi i Grönköping eller ska det här föreställa ett rättssamhälle?

Läs även artikel på Expressens debattsida, Sidan 4 idag, den 29 juni.

Citera gärna men ange källan!

Sidan 4, Expressen

Min artikel om "charterresorna" som Polisen och Migrationsverket
arrangerar är, förutom rättsosäkra, ovärdiga, inhumana och eventuellt
lagstridiga också mycket, mycket dyra för samhället.

Här finns min artikeln om detta, publicerad i Expressen på tidningens debattsida, Sidan 4.

Forts följer…

Citera gärna men ange källan!

Ingen stövelkastning för svenskar

Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta. Som nu, när Sahlgrenska sjukhuset går ut och varnar för den gamla hederliga leken/tävlingen ”stövelkastning”.

I Finland kastar man både stövlar och yxor och bär kärringar och cyklar och klättrar i träd utan att det oavbrutet tutas i varningslurar lika hysteriskt som det görs här. Alla i Sverige vet ju redan att de måste ha på sig cykelhjälmar vare sig de vill eller inte. Folk blir ju helt utfrusna om de väljer att cykla utan! Visst är det bra med hjälm, det fattar jag också. Själv låter jag hellre bli att cykla än far omkring med något sådant på huvudet. Det är mitt val. Men att treåringar på små låga trehjulingar på sin egen lilla inhägnade gård ska tvingas ha en sådan otymplig ”hatt” på huvudet när de trampar omkring, det tycker jag är minst sagt överdrivet. Och löjligt och synd om ungarna.

Och inte får man ha morakniv heller, något som varenda unge hade att tälja med när jag växte upp. Hur många barkbåtar har vi inte gjort, hur många gubbar i trä och hur många visselpipor har vi inte täljt av sälg? Och hur många gånger har jag inte klättrat högt, högt upp i ett träd med kniven mellan tänderna och karvat in ett hjärta med en pil och mina intialer + några andra, för tillfället relevanta initialer? ”Herre Guuud och huu så hemskt! Fanns det inga föräldrar?” Jo, de fanns men de la sig inte i allt man gjorde och var inte överdrivet hysteriska och bäddade inte in sina ungar i bomull. De tyckte tvärtom att det var bra att vi cyklade, klättrade i träd, skuttade på stenar i ån (och halkade och slog oss ibland) och ständigt täljde på något.

Ja men ”tiderna förändras, det är inte längre som det var när du växte upp”. Nej, tänk att det har jag nog märkt! Men det som är konstigt är att inte ens vuxna människor själva får välja vad de vill göra – det är lagtvång på en massa säkerhetsåtgärder och man får inte bära kniv ens ”till husbehov”. Kanske finns det ”knivspioner” från Knivkontrollverket (med 180 anställda) som smyger i buskarna på folks land för att se att bestämmelserna efterlevs?

Idag berättas att Sahlgrenska sjukhuset vill att man ska förbjuda stövelkastning, denna gamla hedervärda sport (nå jaa…) för att någon kan tappa balansen, inte klara av att ta emot sig med händerna och därmed riskera att – kanske – skada halskotpelaren!

SUCK!

Nordiska migrationsministrar på möte i Varkaus 28 juni

De nordiska migrationsministrarna träffades idag i Varkaus, Finland,
och diskuterade gemensamma riktlinjer på asylpolitikens område.

Inrikesminiseriet i Finland som ansvarar för "utlänningspolitik och utlänningsförvaltning samt finskt medborgarskap"
och därmed också asylfrågor, meddelar att ca 60 procent av alla som har
sökt asyl i Finland, innan de kommit till landet, sökt asyl i något
annat europeiskt land och fått avslag där. Dessa s.k. Dublinfall är
procentuellt sett det högsta antalet i Europa. Till Finland kommer de
flesta Dublinfallen från Sverige och Norge.

Läget i Kosovo togs också upp – människor som avvisats dit (bl.a. från
Sverige) har av FN-myndigheter på plats inte släppts in i Kosovo främst
p.g.a. bristande säkerhet. Detta måste som de nordiska länderna, liksom
givetvis också andra länder dit flyktingar sökt sig från Kosovo,
hantera.

Citera gärna men ange källan!

“Charterresor” till fjärran länder, del 1

Jag har berättat om dem tidigare på bloggen, men historien tål att
berättas igen, den här gången också med dimensionen att det kostar
stora skattepengar att idka den här typen av "charterreseverksamhet".
Förutom de uppenbart oetiska och omoraliska och inhumana i att bete sig
på det här sättet mot människor.

Alltså: K, som har fått politisk asyl i Sverige (en av ett mikroskopiskt
antal som numera beviljas asyl av politiska skäl) är gift med G,
asylsökande från Azerbajdzan. De har ordnade förhållanden i Sverige,
lägenhet, vänner, en framtid. De väntar barn och ser ljust på livet.

Då slår myndigheterna till. Trots att Gulafat är gravid i sjunde
månaden och har laglig rätt att leva med sin make i Sverige
(”anknyntning”), hämtar polisen henne och låser in henne på en av Migrationsverkets
förvarsenhet (som ett fängelse) i elva dagar för att sedan avvisa henne
till Azerbajdzan. Hon sitter där, skild från sin make, och
väntar på att hämtas av ”eskortörerna” som utan giltiga papper ska föra
henne till det land som hon har flytt ifrån. Och därifrån ska hon sedan
söka tillstånd att komma tillbaka till Sverige för att återförenas med
sin make.

Svenska myndigheter utsätter en gravid och rädd kvinna, gift med en man
som har laglig rätt att bo och leva i Sverige, för omänskligt lidande.
Efter att ha hållit henne avskuren från yttervärlden i elva dagar, för
polisen G till Arlanda. Maken får inte följa med. G hålls avskiljd från
andra passagerare och förs sedan, med SAS goda minne (SAS skötte
incheckningen), utan giltigt pass ombord på ett plan till Prag för
planbyte till Baku. Enligt uppgift var fyra eskortörer involverade för
att tvinga den höggravida och förtvivlade G (som hade intyg från
läkare att det inte är lämpligt att hon gör den långa flygresan i sitt
tillstånd) ombord på planet. SAS personal tog gladeligen ombord henne
trots läkarintyg och trots att hon saknade passhandling. Det s.k.
transportörsansvaret där ett flygbolag ådöms höga böter om det tar med
sig en passlös person till Sverige, gäller inte alls när det handlar om
någon som ska ut ur Sverige…

I Prag vägrade nästa flygbolag ta ombord G med sjumånadersmagen
och hon blev sittande på flygplatsen i två dygn. Under tiden arbetade
de svenska eskortörerna febrilt på att få med henne på ett plan till
Baku. Samtidigt tickade deras traktamentsersättningar och ob-tillägg på
(=våra skattepengar) och när de äntligen lyckats få ombord G var
de extra ”semesterpengarna” definitivt i hamn. Svårigheterna att få in
henne i Azerbajdzan vid ankomsten och att det drog ut på tiden innan
hon släpptes in, gjorde att ersättningarna för eskortörerna blev ännu
högre. Hemresan får eskortörer göra i Business Class, eftersom det
anses så jobbigt för dem att resa så här långt… Det här är ett krav som
facket ställt på arbetsgivaren, d.v.s. staten, och som staten gått med
på.


”Vi gör bara vårt jobb”
, sa polismannen jag talade med på Arlanda innan G hade förts ombord på planet till Prag. ”Jag måste göra det som
myndigheten ålagt mig”
. Att han själv är en myndighetsperson hade han
inte tänkt på när jag påpekade att han kunde fatta ett självständigt
beslut om att inte skicka den här gravida kvinnan till ett land som
Azerbajdzan. Särskilt som det fanns ett läkarintyg som sa att hon inte
bör flyga och med vetskapen om att det inte ens finns en svensk
ambassad i landet där hon kan ansöka om återförening med sin make. Men
de hägrande semesterpengarna i form av traktamenten och andra
ersättningar vägde tyngre och var viktigare. Också SAS spelade med i
spelet och checkade utan problem in G, något som de knappast hade
gjort om det handlat om en passlös kvinna som ville resa från
Azerbajdzan till Sverige…

Diskriminering av – och inhumanitet och rättslöshet mot – 
”dom”, det är
den verklighet som existerar parallellt med helt andra synsätt och
regler
som gäller ”oss”. Dessutom: Polisens egen resebyråverksamhet
(Transporttjänst AB) kostar astronomiska summor och ingen verkar stanna
upp och fråga sig vad man sysslar med, egentligen. Ingen av dem med det
yttersta ansvaret agerar.

Washington Post om Finland (som sagt)

Redan den 11 juni skrev jag om mäktiga Washington Posts intresse för Finland (läs nedan), och nu skriver finlandssvenska Hufvudstadsbladet om det idag, den 26 juni, under rubriken "Finlandsreportage intresserar i USA".

Washington Post har publicerat hela 24 reportage om Finland på
sina internetsidor och dessutom sex artiklar i papperstidningen! 
Ca 366 000 läsare har hittillls loggat in för att ta del av reportagen.
Att Pulitzer Prize-vinnaren, journalisten Bob Kaiser och
fotografen Lucian Perkins som rest omkring i Finland i tre veckor i
maj-juni är överlag positiva och förmedlar en bild av finländarna som
artiga och gästvänliga och i allmänhet ganska bra på engelska, kan
betyda mycket för turismen. Finland blir ju omskrivet och känt för
annat än för "Santa Claus and Lapland" over there.

Finland har aldrig tidigare fått så mycket publicitet i ett ledande
amerikanskt medium. Washington Post trycks i 730 000 ex på vardagar och
på veckosluten överstiger upplagan en miljon. Och varje tidning läses
av flera personer…

Läs Washington Posts Finlandsreportage här!

Citera gärna men ange källan!

Vickys Livs – politikerna har haft möte

Politikerna har haft möte. Och tjänstemännen har föredragit. Och papper och protokoll har skrivits och regler och bestämmelser har vridits på och lyfts fram och påminns om. Vad är då kontentan av allt detta? Ja, det vet vi inte än, men vi hoppas få begriplig information i veckan som kommer.

I korthet verkar det dock vara så att tjänstemännen har vaknat till och insett att "husgrunden (på bild här till vänster) snett ovanför Sofiakiosken, den kan man ju ta ut hyra av Bröderna Olsson för". Det har inte tagits ut någon hyra för den tidigare, den används mest av äldre boende i husen runt omkring och Bröderna Olsson har ställt dit lite krasse och har tänkt ställa dit solstolar så de gamla kan sitta och njuta av av solen och grönskan. Det är således inte en "servering" som man plötsligt ska börja ta ut hyra för, snarare tvärtom: tjänstemän och politiker i stadsdelen och staden borde i stället vara mycket välvilligt inställda och göra allt de kan för att underlätta för dem som jobbar och sliter och som dessutom vill göra det möjligt för människor, särskilt gamla som inte orkar ta sig så långt, att få en liten oas att slå sig ner i. Att börja pungslå Bröderna Olsson för att få in några tiotusental kronor i hyra för en gammal husgrund som till 80-90 % (om inte mer) är att anse som en allmänning, är moraliskt, etiskt och kanske även lagligt fel!

Den lilla plätten bakom kiosken (se bilden till höger) där det får plats tre set om två bänkar och ett bord samt en stor blomkruka, har inte heller tidigare varit hyresbelagd. Så varför börja ta ut hyra nu – en hyra som kan bli det som knäcker kioskverksamheten? På den här lilla skuggiga platsen erbjuder Bröderna Olsson sittplatser för max ca 10-12 personer (så många sitter så gott som aldrig där samtidigt), på egeninköpta gröna trämöbler och på eget grus som de lagt ut för att det ska kännas "gammeldags" och passa in i Södermiljön. Platsen är som sagt liten och den är skuggig; borden och stolarna har ställts ut för att man ska kunna sitta ner en liten stund med eller utan en pappmugg kaffe eller en glass från kiosken. Och bröderna hindrar naturligvtvis aldrig någon från att sitta där som inte har råd eller vill köpa något i deras kiosk. Det är mer som en allmänning här också.

De ansvariga för hur det här hanterats måste tänka om, lägga byråkratin åt sidan och se med nya ögon på bl.a.:

  • Vad tillför bröderna Olsson den här delen av Söder genom sin verksamhet?
  • Vad kommer i stället om de genom orimliga hyreskrav jagas bort?
  • Är det mänskligt och ekonomiskt försvarbart att pressa männsikor så att de kanske inte orkar/vill kämpa längre och att de i stället för att som nu vara närande, blir tärande?
  • Vad kan man göra för att underlätta den här småföretagarverksamheten så att den bär sig och så att de som försörjer sig på den kan ägna sina krafter åt den och inte åt att oroa sig för ohemula påhitt och pålagor?

Hoppet finns kvar, ett hopp om att välvilja i stället för nitiskt penningindrivande som stjälper och inte hjälper, ska bli vad som gäller. Vi är många som följer Bröderna Olssons berg- och dalbana på byråkratins galna tivoli och som hoppas att de ska klara sig ur den med sin härliga energi och livsglädje i behåll. Här på min blogg berättar jag kontinuerligt om vad som händer, och planer på att uppvakta riksdagsledamöter finns också. Men vi hoppas givetvis att de som finns här på Söder i Katarina/Sofia och i Stadshuset: våra egna skatteavlönade tjänstemän och politiker, ska kunna lösa allt till det bästa för både Bröderna Olsson och för andra små, strävsamma företagare på Söder och i hela staden. Tänk på att ni finns till för dem, inte de för er!

P.S. Protokoll och annat relevant i sammanhanget läggs ut allt eftersom vi får sådana.

(Tidigare inlägg i serien om Bröderna Olsson: 16, 18, 23, 31 maj; 8, 12, 18 och 21 juni)

Citera gärna men ange källan!

Svenska språket är inte fattigt

Det finns en sida där dialektprojektet SweDia 2000 (avdelningarna för
fonetik vid Lunds, Stockholms och Umeå universitet) har samlat 100
svenska dialektprover från hela det svenska språkområdet (alltså även
från Finland), inspelade 1998-2000.

Särskilt roligt är det att lyssna på dialekterna från Österbotten i
Finland, men det finns ju många andra också att välja på. Den som säger
att svenska språket är fattigt har inte lyssnat på de här inspelningarna!

Glad midsommar!

Finland: Papperskonflikten har kostat över en miljard euro

I Hufvudstadsbladet läser jag idag att papperskonflikten hittills har kostat Finland över en miljard euro. En miljard euro!
Det är ju… ja det är väl, om jag har koll på nollorna, ungefär 92
miljarder 531 000 SEK!? NITTIOTVÅ MILJARDER SEK! Är ni galna, kära,
älskade landsmän?

Så här står det bl.a. i artikeln:

"Sex veckors kombination av strejk och lockout har kostat Finland långt
över en miljard euro i förlorade exportintäkter. Det motsvarar värdet
på ett halvt års bilimport."

Så här säger Finlands Banks ekonom Pentti Forsman:

"Värdet av en månads pappersexport är kring 800 miljoner euro. Drar
man av uteblivna kostnader för importerade kemikalier och ryskt virke
blir nettoförlusten 600 miljoner. Under sex veckor har
papperskonflikten lett till att landet förlorat exportintäkter för
papper på 900 miljoner euro.
Lägger man till utebliven
sågvaruexport med mera har Finland gått miste om exportintäkter på över
1 miljard euro. Det är inte alls omöjligt att vissa kommuner blir
pressade att höja skattesatsen eller att skära ner den kommunala
servicen."

"Ännu på torsdagmorgon vägde avtalet på en knivspets och man vädrade
en potentiell lösning i luften. Arbetsgivarna sade tidigare på dagen ja
till det senaste medlingsbudet
", sägs vidare i Hufvudstadsbladet.

Och i Iltasanomat står följande:

"Pääministeri Matti Vanhanen (kesk.) vetoaa paperikiistan osapuoliin,
että neuvotteluja jatkettaisiin. Muuton hänen mielestään on olemassa
erittäin suuri riski sille, että suomalainen sovittelujärjestelmä
katoaa. Sillä taas voisi olla arvaamattoman kielteisiä vaikutuksia."

(Övers.: Statsminister Matti Vanhanen (c) vädjar till parterna i
papperstvisten att fortsätta förhandlingarna. Annars finns det, anser
han, en synnerligen sor risk att det finländska medlingssystemet
försvinner och det skulle kunna få oanade följder.)

Riksförlikningsman Juhani Salonius kommer nu att förslå att en förlikningsnämnd tillsätts:

"Det borde ske så fort som möjligt, senast nästa vecka."

Ja, det borde det verkligen! Det borde överhuvudtaget inte vara
tillåtet att sätta landetes ekonomi på spel – och jobben för massor av
människor som nu varslas eller redan har sagts upp – för något som ju
inte på minsta sätt är livsnödvändigt! Det
är svårt att tycka att det i den här tvisten kan finnas
sådana krav och sådana principer att de är av sådan dignitet att det är
försvarbart att åderlåta skogsindustri, företag, underleverantörer,
kommuner – hela landet! – för deras skull.

Hoppas att Juhani Salonius snarast får ihop en förlikningsnämnd
bestående av kloka och starka personer som klarar av att få slut på den
här tvisten som pågått alldeles för länge och kostat alldeles för
mycket.

Brevet till letterna – glidande ledare i Dalademokraten

Sofie Wiklund skrev en ledare
i Dalademokraten (okänt datum) som
innehöll några felaktigheter eller “glidningar” . Den handlade om det
öppna brev till lettiska folket som jag tillsammans med 49 andra
personer skrev under och bekostade publikation av i tidningen Diena den
6 juni. Jag väljer att citera ur ledararyikeln och kommentera citaten.
       
Sofie Wiklund skrev:
“Därmed har de också undertecknat att arbetare får slå ut arbetare och att lönedumpning är tillåten.”

Min kommentar:
Så som de svenska byggarbetarna betedde sig så var det sannerligen
“arbetare slår ut arbetare”! Och lönedumpning blev det också: letterna blev
både dumpade och missade därmed de löner de hade räknat med att få.

Sofie Wiklund skrev:
“Egenföretagaren Merit Wager som skrivit under ursäkten tycker att
regeringen och facket är rasistiska och att deras solidaritet är
selektiv.”

Min kommentar:
Det är inte tillåtet att pådyvla någon ord eller åsikter som han/hon inte uttryckt! Som ideellt arbetande flyktingombud (www.mfo.nu) är jag om någon mycket medveten om betydelsen av ordet “rasistisk” och jag har absolut inte använt det i detta sammanhang. Vad jag sa, om Sofie Wiklund hade brytt
sig om att citera mig korrekt, var att “det sätt som facket agerade på
mot de lettiska arbetarna anser jag var främlingsfientligt”. Ordet
“rasistisk” användes varken av mig eller av arbetslivsministern. Och det
var han som frågade om jag ansåg att Sveriges regering var
främlingsfientlig. Jag påstod ingenting om regeringen – rätt ska vara rätt!

Sofie Wiklund skrev:
“De lettiska byggjobbarna var väldigt nöjda med sina arbetsvillkor och med vad de tjänar, säger hon i tv4:s morgonsoffa.

Min kommentar:
Ja, så sa jag ungefär. Det var letterna själva jag citerade. de har
också åsikts- och yttrandefrihet även om de säger sådant som en del i
Sverige inte vill höra.

Sofie Wiklund skrev:
“Men företagarna kanske inte bekymrar sig om att arbetare konkurrerar ut varandra?”

Min kommentar:
Här tänker Sofie Wiklund nog lite fel. Hur tror hon att företagen och
företagarna existerar utan folk som jobbar i dem? Och hur tror hon att
de som arbetar i företagen klarar sig utan att det finns några som
har vågat starta företag och anställa dem? Den ena förutsätter den andra, eller hur? Själv
har jag inga anställda utan arbetar ensam och har inkomster långt under
vad något kollektivavtal i Sverige skulle garantera mig (men mår bra
ändå!). Och jag  konkurrerar inte ut någon.

Resten som Sofie Wiklund skrev är hennes egna åsikter och dem har jag
inga synpunkter på. I ett fritt land har alla rätt att både ha egna
åsikter och att offentligt uttrycka dem.

Citera gärna men ange källan!

Be my guest 2: Birgitta Elfström, Migrationsverket

Under
vinjetten "Gästblogg" kommer jag då och då att bjuda in människor att
skriva, som
inte själva bloggar men som jag tror eller vet har något att säga. Här
är en blogg från Birgitta Elfström, beslutsfattare på Migrationsverket
och medlem i Internationella juristkommissionen. Läs hennes och Arne
Malmgrens rapporter från Israel/Palestina här.
Klicka på "Publikationer" och sedan på "Rättegångsobservatörer". (499
träffar på Birgitta Elfström på Google – men det verkar finnas fler med
samma namn…):

"Det är aldrig för sent – en liten hyllning till mor"


Både i mitt arbete och på min fritid hör jag ofta personer som säger : "Det är ingen idé, loppet är kört, det är för sent".
Själv vill jag tillhöra den skara som anser att det aldrig är för sent
med någonting. Men jag har inte kommit dit ännu men borde ha varit där
för länge sedan om jag lyssnat mera på min mor som idag är fyllda 84 år.

Häromdagen ringde hon mig och berättade att hon var på väg till polisen
för att söka nytt pass för hon planerar att resa till Vitryssland och
besöka barnhem. Oj, tänkte jag, hur skall detta gå med tre
hjärtinfarkter? Men, men om Gud så vill, Insh’ Allah. Hon berättade att
hon skulle inhandla sig en fin blus och väska inför resan. Sen frågade
hon mig om resan blir av som jag håller på att planera till Västbanken
i oktober.

"Du vet väl att jag vill följa med på den", sa hon.

Jag drog till med en vit lögn och sa att det bara är aktiva kulturarbetare som får följa med på resan denna gång.

"Då antecknar du mig så att jag får följa med på nästa resa dit", sa mor.

Då hon nyss hade fyllt 80 år följde hon med mig på en kulturresa till
Irak. Hon pratar om den resan än idag. Då fick hon se Edens lustgård,
Hängande trädgårdarna i Babylon, Syndafallet, delar av det assyriska
riket vid Mosel, besök i olika kyrkor och museér. Inte en enda gång
tvekade hon att följa med på den resan trots 90 mil genom öknen i en
gammal buss utan air-condition. Hon sa istället:

"Det kanske aldrig mer blir ett tillfälle att åka dit". 

En natt i Mosel fick jag ta henne till sjukhuset. Hjärtinfarkt, trodde
mor. Skulle hon dö i Mosel? Ve och fasa. Det visade sig att det bara
var en akut magförgiftning. Hon piggnade till och färden gick vidare
ner till Basra.

Min mor säger aldrig att: "Det är för sent". Hon lever
livet. Hon har tid till allt. Hon är kyrkovärd, jobbar i kyrkans
barntimmar, ringer sina fem högljudda barn, spelar bridge, besöker
sjuka, bakar bullar, sköter hemmet, klättar på stege för att städa
översta hyllorna i köket, putsar fönster,

sköter bankärenden och går långa promenader.

Gör som min mor. Lev livet. Känn efter i magen. Skjut inte upp något
som du kan göra idag. Senare idag skall jag skriva ner mina synpunkter
på ett förslag om hur rutinerna bör vara när vi på Migrationsverket gör
en s.k. åldersbestämning. Det är aldrig för sent att skriva en sådan
rutin men det hade varit bättre om det inte skjutits upp i 12 år. Men "det är aldrig för sent", som min mor säger.

Birgitta Elfström

Citera gärna men ange källan!

Mer om Migrationsverket i Söderhamn/Hofors

"Ännu en skammens gräns har passerats" var rubriken på Dagens
Nyheters huvudledare i dag, den 23 juni (se tidigare i denna blogg).
Den handlade bl.a. om det som flyktingprästen Håkan Sandvik, CUF:s ordförande
Fredrick Federley och jag såg och rapporterade om vid vårt besök i
Söderhamn den 15 juni.

Idag, den 23 juni, har vi träffat tre representanter för
Migrationsverket och gått igenom vår fyra sidor långa rapport om
missförhållanden och felaktigheter. Enhetschefen redovisade sina (och
verkets) synpunkter och "försvar" i en sjusidig skrivelse. Allt detta
gick vi igenom.  Läs här, under rubrikerna: "15
juni 2005: besök på flyktingförläggningen i Söderhamn" och "23 juni
2005: Möte med representanter från Migrationsverket med anledning av
vår rapport från Söderhamn"
.

Nu börjar allt fler våga upphäva sina kritiska röster. Flera
personer med anknytning både till Söderhamn och Hofors men också Säffle
(som vi besökte för några år sedan), har hört av sig med  arga,
förvånade och genuint förtvivlade berättelser och gett sin syn på hur
illa det bekommer dem att se hur asylsökande – många gånger barn –
behandlas av Migrationsverkets personal.

"Okänsligt, helt annorlunda än de skulle behandla svenska barn", säger någon.

"Som boskap", säger någon annan.

"Har de inga rättigheter alls bara för att de sökt asyl här?"
frågar en tredje.

Det jäser, folk är förbannade. Migrationsverket – och
andra aktörer i asylhanteringen – måste inse att ju fler svenskar som
kommer i kontakt med asylsökande och själva med egna ögon ser och med
egna öron hör hur dessa behandlas, desto större blir den grupp
människor
som inte accepterar den inhumana inställningen till våra medmänniskor.
Jag har varnat och försökt föra fram det jag sett och hört under många
år. Nu höjer alltså allt fler sina röster, snart så många att de inte
går
att ignorera längre: präster, skolelever, diakoner, mediefolk, lärare,
politiker, "vanligt folk" – allt fler kommer i kontakt med asylsökand. Regeringen, migrationsministern,
Utlänningsnämnden (så länge den finns kvar) och Migrationsverket måste lyssna!

Citera gärna men ange källan!


DN:s ledarsida idag:

Texten i  Dagens Nyheters huvudledare
idag är stark. Den är också sann. Det kan vi intyga, vi som sett och
följt "hanteringen" av människor som sökt sig hit som flyktingar,
asylsökande av skyddsskäl och på flykt undan förföljelse och omänskliga
förhållanden under lång tid.

Anita Dorazio, en eldsjäl utan like, har varit aktiv och engagerad i de här frågorna i – tror jag – snart 20 år. Advokaten Sten de Geer
likaså. Båda två säger att det bara blir hårdare och hårdare, värre och
värre – att det sätt som Sverige behandlar dessa människor på i sanning
är en skam. Många enskilda människor
runt om i Sverige har arbetat i det tysta, i förtvivlan, mot det de
upplever som en stark inhumanitet och något de inte vill förknippa med
sitt land: den omänskligt hårda tillämpningen av utlänningslagen. Lisbeth Holmblad och Susanne Lindholm är två av dem. Ulrika Hultberg och hennes syster två andra. Och Lotta Meurling och en massa andra i Norrland. Och Elisabeth Hallas. Och flyktingprästen Håkan Sandvik.

Att rada upp namnen på alla fantastiska människor som engagerar sig och
gör vad de kan för att visa asylsökande att det finns godhet,
medmänsklighet och värme också i Sverige går tyvärr inte. Jag säger bara: tack och lov att ni finns!
Och tack och lov att media, som Dagens Nyheters ledarsida i sin huvudledare, SVT:s nyhets- och samhällsprogram, TV4 Nyheterna, tidningarna Dagen och Världen idag
och oräneliga andra orkar skriva och beskriva det som sker i vårt land
och som – det vet jag till 100 % – kommer att konfereras om, debatteras
och diskuteras om 20-30 år – kanske under nästan samma rubrik som Dagens Nyheters huvudledare har idag: "Skammens gräns passerades".
Tänk om våra barn och barnbarn kunde slippa det, tänk om vi kunde få
till stånd en attitydförändring som gör att vi slipper befinna oss på
andra sidan denna "skammens gräns"! För detta arbetar alla de
dedikerade människor jag nämnde tidigare och hundratals, tusentals
andra. Makthavarna på alla nivåer borde lyssna…

Citera gärna men ange källan!

Be my guest 1 – Nuri Kino

nuri_175369_125724546_460Under vinjetten ”Be my guest” kommer jag då och då att bjuda in människor att skriva, som
inte själva bloggar men som jag tror eller vet har något att säga. Först ut som min allra första ”gästbloggare” ärGuldspade- m.m. vinnaren, journalisten Nuri Kino (1 020 träffar på Google).

Skit!

Söderhamn, Bagdad, Märsta och Port au Prince, likadant överallt. Goda människors intentioner som utnyttjas och blir till onda människors gärningar. Eller ”goda människor” med onda gärningar.

När jag började min bana som journalist blev jag snabbt känd för att inte se nyheten. Min värld var, och är, full av dem och jag insåg helt enkelt inte nyhetsvärdet. Avslöjanden som sedermera ledde till många inslag/artiklar, lagändringar och åthutningar till höger och vänster. Efter en tid blev jag garvad och såg direkt nyheten (trodde mig göra det åtminstone), påannonsen eller ingressen. Vad själva avslöjandet är.

Nu är jag inne i en tredje fas. Jag har blivit härdad. Slutat se.

I veckan avslöjade Ekot att ensamkommande flyktingbarn får sin ålder förvrängd av Migrationsverkets handläggare så att vi, svenskar, ska slippa ha en massa snorvalpar från världens mindre lyckligt lottade delar på halsen. Det här kände jag till, men såg inte att det var en nyhet.

Det haglar nämligen skit över mig, oegentligheter som invaderar min hjärna och gör så att jag inte ser klart. När jag först hörde talas om vidrigheterna på flyktingförläggningen i
Söderhamn, läs här (samt längre ner på den här bloggen) trodde jag inte mina öron. Orkade inte ta till mig att man inte ens kan unna sin medmänniska ett värdigt mål mat.

Svenska fängelser är paradis, rena retreatcentren, får man ofta höra. Visst, åk till förvaret i Märsta, får vi se vad du tycker. Och de som sitter inlåsta där har inte ens begått ett brott. Eller så har de det utan att jag ser och förstår det, jag som har huvudet fullt av skit. De
har ju kommit till Sverige och sökt asyl, i många länder är detta olagligt; att söka asyl i ett annat land. Det kanske finns en hemlig agenda som gör de till kriminella även i Sverige.

I Bagdad räcker det i dag med att man är kristen för att riskera få huvudet bortskjutet. Och vilket är det Freidvals, är motståndsmännen terrorister eller terroristerna motståndsmän, eller eller. I Port au Prince har den amerikavänliga demokratiivrande regeringen gått så långt som att skjuta sina egna för att behålla makten. Men det skiter väl Bush i, han får ju tillgång till stålarna.

Jag skulle kunna låta skiten, avslöjandena, som finns i min hjärna flöda ned till tangenterna och fylla flera sidor med häpnadsväckande avslöjanden. Men då kommer jag att svälta (lite överdrivet måhända). Jag är nämligen enmansföretagare och andras onda gärningar är mitt
levebröd, därför måste jag samla på mig skit i skithögar för att sedan leverera till redaktioner i form av inslag i radio och TV och artiklar i tidningar. Sedan kan jag unna mig flera – många! – värdiga middagar. Vi medmänniskor har också mycket att glädjas åt. Varje seger är en stor seger även om den inte stått i någon tidning.

Glad sommar!