r vinjetten ”Be my guest” skriver idag journalisten Nuri Kino (12020 träffar på Google).Det finns flyktingförläggningar i så gott som varje land numera. Vissa har el, tak, toalett, bord, stolar och till och med fyllda kylskåp. Andra är tält. En del barn saknar alltså riktigt tak över huvudet, mat på bordet, tv och andra moderniteter.
En del barn leker, skojar och busar. De har inte tappat gnistan. Har kvar glimten i ögat. Andra barn ger upp. De blir apatiska. Det här känner vi alla till. Vi finner det inte konstigt längre. Men vi träter om orsaken, utreder och skyller på det ena eller andra.
Själv har jag träffat alla de flyktingbarn jag nämner och kan inte tillföra debatten annat än att fråga: Är det konstigt att man blir apatisk i ett land där konflikträdsla har blivit en inbiten del av kulturen? Där solidaritet numera måste slås upp i ordböcker. I ett land där journalister efter en fruktansvärd katastrof, efter tsunamin, ställer frågor som: ”Varför hjälper ni främmande människor? Vi svenskar förstår inte, vi finner det intressant?
”Det här är något som bara förekommer i Sverige och det är förbryllande…” är Barbro Holmbergs mantra som hon inte har belägg för, tvärtom enligt forskare och läkare världen över. Själv säger jag att det inte skulle förvåna mig om det bara finns i Sverige. ”Humanitär katastrof att ge dem uppehållstillstånd för då blir fler barn sjuka” är ett annat mantra hon har, alltså tror hon att de fejkar, men är för feg för att säga vad hon egentligen tror och tycker.
Detta tål att upprepas: i ett samhälle som är byggt på konflikträdsla, där inte ens statsråden säger vad de egentligen tycker och tror är det inte konstigt att barn blir apatiska. Det konstiga är att inte fler blir det.
Ge dessa barn livet tillbaka. Börja våga säga vad du tycker och förebygg den verkliga humanitära katastrofen! Tycker jag borde vara nya mantra. Återinför det samhälle där det inte var konstigt att man hjälpte främmande människor. Ett samhälle där solidaritet råder! I en sådan miljö kommer barn som bor i hus att busa, leka och skratta lika mycket, kanske till och med mer än de som bor i tält.
Filed under: Be my guest | Leave a comment »
Den första juli kommer återigen, som ett brev på posten varje år, en
Arbetsmarknadsministeriet presenterade i går en tidtabell för anställning av saudiska kvinnor i stället för män i butiker som säljer kvinnounderkläder och "andra liknande produkter".
I korthet verkar det dock vara så att tjänstemännen har vaknat till och insett att "husgrunden (på bild här till vänster) snett ovanför Sofiakiosken, den kan man ju ta ut hyra av Bröderna Olsson för". Det har inte tagits ut någon hyra för den tidigare, den används mest av äldre boende i husen runt omkring och Bröderna Olsson har ställt dit lite krasse och har tänkt ställa dit solstolar så de gamla kan sitta och njuta av av solen och grönskan. Det är således inte en "servering" som man plötsligt ska börja ta ut hyra för, snarare tvärtom: tjänstemän och politiker i stadsdelen och staden borde i stället vara mycket välvilligt inställda och göra allt de kan för att underlätta för dem som jobbar och sliter och som dessutom vill göra det möjligt för människor, särskilt gamla som inte orkar ta sig så långt, att få en liten oas att slå sig ner i. Att börja pungslå Bröderna Olsson för att få in några tiotusental kronor i hyra för en gammal husgrund som till 80-90 % (om inte mer) är att anse som en allmänning, är moraliskt, etiskt och kanske även lagligt fel!
Merit Wager 