Latvian people, we apologize!

I dag på Sveriges nationaldag har vi, ett femtiotal människor, samlats kring en ursäkt till det lettiska folket och främst de lettiska byggarbetare och det företag de arbetade åt, som kom hit för att bygga en skola i Vaxholm. Vi ber dem om ursäkt för hur de behandlades i vårt land och betygar att inte alla människor i Sverige beter sig på samma sätt. Ursäkten publiceras på en helsida i dagstidningen Diena.

De hårt arbetande lettiska byggarbetarna, vilkas land nyligen blivit medlem i EU, kom glada i hågen hit i tron att de nu hade rätt att röra sig fritt i Europa och jobba var de ville. De hade goda lönevillkor som de var mer än nöjda med, de hade fri telefon och fria hemresor och de var som sagt glada över de nya möjligheter som öppnats för dem i det gränslösa Europa. Föga kunde de ana att de i det demokratiska och fina Sverige, som de hört så mycket gott om, skulle komma att behandlas som utbölingar och icke-önskvärda. De hade mycket svårt att förstå vad som drabbade dem och varför.

De lettiska byggarbetarna och det företag de arbetade för, Laval un Partneri, jagades nämligen ut av storsvenskar som använde all sin kraft och makt för att visa att "här är det vi som bestämmer och lyder ni inte oss så har ni inget här att göra".

Företaget tvingas nu använda tid och ekonomiska resurser för att driva en juridisk process mot de allsmäktiga storsvenskarna, som just nu är Herrar på Täppan efter att "framgångsrikt" ha jagat ut och nästintill knäckt Laval un Partneri. För i Sverige gäller svenska avtal (trots att de inte är lagstiftade) och i alla andra länder borde svenska avtal också gälla. Och när svenskar arbetar i Lettland då gäller svenska avtal och när de arbetar i andra länder gäller svenska avtal. För svenska avtal är om svenska krusbär: bäst! Och avtal ska kontrolleras av svenskar och förstår man inte det så ska man inte komma hit och tro att man kan hävda att man ju är medlem i EU och bla bla bla. För oavsett bestämmmelser om fri rörlighet och fri konkurrens och EU-direktiv och sunt förnuft så är det svenska avtal som gäller. I hela världen och i hela universum; såsom i himmelen, så ock på jorden. Amen.

Men vi som inte håller med, vi ber idag letterna om ursäkt. Och vi skäms.

Citera gärna men ange källan!

Kvinnor i Saudiarabien

Det har varit mycket svårt för kvinnor i Saudiarabien att lämna sina män även om dessa än har misshandlat dem svårt både psykiskt och fysiskt. Överhuvudtaget är det inte lätt för en kvinna att lämna en man och skilja sig i ett land där större delen av all egendom tillhör mannen och där mannen har oinskränkt rätt att bestämma över sin familj. Kvinnor har inte heller vare sig fått eller kunnat försörja sig själva eftersom de inte får arbeta tillsammans med män, inte köra bil och hindras av en mängd av restriktioner och traditioner som omöjliggör arbete utanför hemmen. Men i dessa tider då vi här hemma  diskuterar kvinnojurernas agerande i Sverige, har ändå vad som måste uppfattas som några ljusglimtar börjat märkas i det slutna landet, Saudiarabien.

I Arab News berättas idag att en kvinna, D.T., under sitt 25 år långa äktenskap misshandlats svårt av sin man. Hon har bl.a. inte fått sitta vid samma matbord som sin han, vilket bara var en av en mängd regler han tillämpade och lydde hon inte slog han henne med en sko, en käpp, ett stålrör – vad som helst som gjorde riktigt ont. Kvinnan gifte sig när hon var 14 år gammal och har trott att det är normalt att bli slagen av sin äkta man, men efter åratal av misshandel började hon undra hur mycket hon skulle orka med.

Genom hela äktenskapet gav mannen  aldrig sin hustru  några pengar utan sa till henne att hon skulle vara tacksam för att hon fick mat och kläder. Hon försökte begå självmord men hamnade hos en psykiater och blev förvånad över hennes råd att konfrontera mannen.

"Men jag har ingen som stöder mig", berättar D.T. "Mina bröder känner medkänsla, men de vill inte gå emot min man. Mina bröder bad mig faktiskt att lämna min man och glömma mina barn, men allt jag vill är att leva ett värdigt liv med dem."

Det är bara en av otaliga historier om misshandlade hustrur i Saudiarabien, och den är inte ny eller unik. Men nytt är att man nu planerar (!) en "hotline" och ett kvinnohus för dem. Redan nu kan kvinnor få viss hjälp och ett antal hjälptelefonnummer har publicerats, bl.a. till socialministeriet i Jeddah. Det går ohyggligt långsamt, men det går ändå framåt också i ett av världens mest slutna länder där kvinnor inte haft – och inte har – samma rättigheter som männen.

Samtidigt berättas också positiva nyheter från samma land, t.ex. den om tre kvinnliga saudiska designers – "women designers" – Fatima Aabed, Muna Abul Faraj och Wed Bogari som nyligen visade en kollektion nattlinnen efter många års arbete med design. Saudiska kvinnor har nyligen börjat visa sina dolda talanger, skriver Arab News, och bland dessa talanger är mode och design. Det ska bli lätare för modeintresserade kvinnori Saudiarabien att finna vackra kläder hemma så att de inte längre behöver resa utomlands för att shoppa. Och kläder och design är något som kvinnor i ett så restriktivt land som saudiarabien kan syssla med utan att kollidera med manssamhället…

Ett litet och, kan det tyckas, ganska oviktigt steg framåt för kvinnorna. Men i ett land där kvinnor  traditionellt inte ens kan resa någonstans utan sin mans tillstånd – eller ens lämna sitt hem – är varje steg utanför hemmet stort. För dem. Och ju mer kvinnorna börjar synas och ta plats – även om det sker med små steg som att en bråkdel av misshandlade hustrur berättar om sin belägenhet och unga kvinnor börjar ta plats som designers eller annat; desto bättre. "Vattnet urholkar stenen", heter det, och de saudiska kvinnorna tar sig framåt som vatten mot en sten.

Citera gärna men ange källan!