Be my guest 1 – Nuri Kino

Under vinjetten ”Be my guest” kommer jag då och då att bjuda in människor att skriva, som
inte själva bloggar men som jag tror eller vet har något att säga. Först ut som min allra första ”gästbloggare” ärGuldspade- m.m. vinnaren, journalisten Nuri Kino (1 020 träffar på Google).

Skit!

Söderhamn, Bagdad, Märsta och Port au Prince, likadant överallt. Goda människors intentioner som utnyttjas och blir till onda människors gärningar. Eller ”goda människor” med onda gärningar.

När jag började min bana som journalist blev jag snabbt känd för att inte se nyheten. Min värld var, och är, full av dem och jag insåg helt enkelt inte nyhetsvärdet. Avslöjanden som sedermera ledde till många inslag/artiklar, lagändringar och åthutningar till höger och vänster. Efter en tid blev jag garvad och såg direkt nyheten (trodde mig göra det åtminstone), påannonsen eller ingressen. Vad själva avslöjandet är.

Nu är jag inne i en tredje fas. Jag har blivit härdad. Slutat se.

I veckan avslöjade Ekot att ensamkommande flyktingbarn får sin ålder förvrängd av Migrationsverkets handläggare så att vi, svenskar, ska slippa ha en massa snorvalpar från världens mindre lyckligt lottade delar på halsen. Det här kände jag till, men såg inte att det var en nyhet.

Det haglar nämligen skit över mig, oegentligheter som invaderar min hjärna och gör så att jag inte ser klart. När jag först hörde talas om vidrigheterna på flyktingförläggningen i
Söderhamn, läs här (samt längre ner på den här bloggen) trodde jag inte mina öron. Orkade inte ta till mig att man inte ens kan unna sin medmänniska ett värdigt mål mat.

Svenska fängelser är paradis, rena retreatcentren, får man ofta höra. Visst, åk till förvaret i Märsta, får vi se vad du tycker. Och de som sitter inlåsta där har inte ens begått ett brott. Eller så har de det utan att jag ser och förstår det, jag som har huvudet fullt av skit. De
har ju kommit till Sverige och sökt asyl, i många länder är detta olagligt; att söka asyl i ett annat land. Det kanske finns en hemlig agenda som gör de till kriminella även i Sverige.

I Bagdad räcker det i dag med att man är kristen för att riskera få huvudet bortskjutet. Och vilket är det Freidvals, är motståndsmännen terrorister eller terroristerna motståndsmän, eller eller. I Port au Prince har den amerikavänliga demokratiivrande regeringen gått så långt som att skjuta sina egna för att behålla makten. Men det skiter väl Bush i, han får ju tillgång till stålarna.

Jag skulle kunna låta skiten, avslöjandena, som finns i min hjärna flöda ned till tangenterna och fylla flera sidor med häpnadsväckande avslöjanden. Men då kommer jag att svälta (lite överdrivet måhända). Jag är nämligen enmansföretagare och andras onda gärningar är mitt
levebröd, därför måste jag samla på mig skit i skithögar för att sedan leverera till redaktioner i form av inslag i radio och TV och artiklar i tidningar. Sedan kan jag unna mig flera – många! – värdiga middagar. Vi medmänniskor har också mycket att glädjas åt. Varje seger är en stor seger även om den inte stått i någon tidning.

Glad sommar!