Be my guest 2: Birgitta Elfström, Migrationsverket

Under
vinjetten "Gästblogg" kommer jag då och då att bjuda in människor att
skriva, som
inte själva bloggar men som jag tror eller vet har något att säga. Här
är en blogg från Birgitta Elfström, beslutsfattare på Migrationsverket
och medlem i Internationella juristkommissionen. Läs hennes och Arne
Malmgrens rapporter från Israel/Palestina här.
Klicka på "Publikationer" och sedan på "Rättegångsobservatörer". (499
träffar på Birgitta Elfström på Google – men det verkar finnas fler med
samma namn…):

"Det är aldrig för sent – en liten hyllning till mor"

Både i mitt arbete och på min fritid hör jag ofta personer som säger : "Det är ingen idé, loppet är kört, det är för sent".
Själv vill jag tillhöra den skara som anser att det aldrig är för sent
med någonting. Men jag har inte kommit dit ännu men borde ha varit där
för länge sedan om jag lyssnat mera på min mor som idag är fyllda 84 år.

Häromdagen ringde hon mig och berättade att hon var på väg till polisen
för att söka nytt pass för hon planerar att resa till Vitryssland och
besöka barnhem. Oj, tänkte jag, hur skall detta gå med tre
hjärtinfarkter? Men, men om Gud så vill, Insh’ Allah. Hon berättade att
hon skulle inhandla sig en fin blus och väska inför resan. Sen frågade
hon mig om resan blir av som jag håller på att planera till Västbanken
i oktober.

"Du vet väl att jag vill följa med på den", sa hon.

Jag drog till med en vit lögn och sa att det bara är aktiva kulturarbetare som får följa med på resan denna gång.

"Då antecknar du mig så att jag får följa med på nästa resa dit", sa mor.

Då hon nyss hade fyllt 80 år följde hon med mig på en kulturresa till
Irak. Hon pratar om den resan än idag. Då fick hon se Edens lustgård,
Hängande trädgårdarna i Babylon, Syndafallet, delar av det assyriska
riket vid Mosel, besök i olika kyrkor och museér. Inte en enda gång
tvekade hon att följa med på den resan trots 90 mil genom öknen i en
gammal buss utan air-condition. Hon sa istället:

"Det kanske aldrig mer blir ett tillfälle att åka dit". 

En natt i Mosel fick jag ta henne till sjukhuset. Hjärtinfarkt, trodde
mor. Skulle hon dö i Mosel? Ve och fasa. Det visade sig att det bara
var en akut magförgiftning. Hon piggnade till och färden gick vidare
ner till Basra.

Min mor säger aldrig att: "Det är för sent". Hon lever
livet. Hon har tid till allt. Hon är kyrkovärd, jobbar i kyrkans
barntimmar, ringer sina fem högljudda barn, spelar bridge, besöker
sjuka, bakar bullar, sköter hemmet, klättar på stege för att städa
översta hyllorna i köket, putsar fönster,

sköter bankärenden och går långa promenader.

Gör som min mor. Lev livet. Känn efter i magen. Skjut inte upp något
som du kan göra idag. Senare idag skall jag skriva ner mina synpunkter
på ett förslag om hur rutinerna bör vara när vi på Migrationsverket gör
en s.k. åldersbestämning. Det är aldrig för sent att skriva en sådan
rutin men det hade varit bättre om det inte skjutits upp i 12 år. Men "det är aldrig för sent", som min mor säger.

Birgitta Elfström

Citera gärna men ange källan!