Washington Post om Finland (som sagt)

Redan den 11 juni skrev jag om mäktiga Washington Posts intresse för Finland (läs nedan), och nu skriver finlandssvenska Hufvudstadsbladet om det idag, den 26 juni, under rubriken "Finlandsreportage intresserar i USA".

Washington Post har publicerat hela 24 reportage om Finland på
sina internetsidor och dessutom sex artiklar i papperstidningen! 
Ca 366 000 läsare har hittillls loggat in för att ta del av reportagen.
Att Pulitzer Prize-vinnaren, journalisten Bob Kaiser och
fotografen Lucian Perkins som rest omkring i Finland i tre veckor i
maj-juni är överlag positiva och förmedlar en bild av finländarna som
artiga och gästvänliga och i allmänhet ganska bra på engelska, kan
betyda mycket för turismen. Finland blir ju omskrivet och känt för
annat än för "Santa Claus and Lapland" over there.

Finland har aldrig tidigare fått så mycket publicitet i ett ledande
amerikanskt medium. Washington Post trycks i 730 000 ex på vardagar och
på veckosluten överstiger upplagan en miljon. Och varje tidning läses
av flera personer…

Läs Washington Posts Finlandsreportage här!

Citera gärna men ange källan!

Vickys Livs – politikerna har haft möte

Politikerna har haft möte. Och tjänstemännen har föredragit. Och papper och protokoll har skrivits och regler och bestämmelser har vridits på och lyfts fram och påminns om. Vad är då kontentan av allt detta? Ja, det vet vi inte än, men vi hoppas få begriplig information i veckan som kommer.

I korthet verkar det dock vara så att tjänstemännen har vaknat till och insett att "husgrunden (på bild här till vänster) snett ovanför Sofiakiosken, den kan man ju ta ut hyra av Bröderna Olsson för". Det har inte tagits ut någon hyra för den tidigare, den används mest av äldre boende i husen runt omkring och Bröderna Olsson har ställt dit lite krasse och har tänkt ställa dit solstolar så de gamla kan sitta och njuta av av solen och grönskan. Det är således inte en "servering" som man plötsligt ska börja ta ut hyra för, snarare tvärtom: tjänstemän och politiker i stadsdelen och staden borde i stället vara mycket välvilligt inställda och göra allt de kan för att underlätta för dem som jobbar och sliter och som dessutom vill göra det möjligt för människor, särskilt gamla som inte orkar ta sig så långt, att få en liten oas att slå sig ner i. Att börja pungslå Bröderna Olsson för att få in några tiotusental kronor i hyra för en gammal husgrund som till 80-90 % (om inte mer) är att anse som en allmänning, är moraliskt, etiskt och kanske även lagligt fel!

Den lilla plätten bakom kiosken (se bilden till höger) där det får plats tre set om två bänkar och ett bord samt en stor blomkruka, har inte heller tidigare varit hyresbelagd. Så varför börja ta ut hyra nu – en hyra som kan bli det som knäcker kioskverksamheten? På den här lilla skuggiga platsen erbjuder Bröderna Olsson sittplatser för max ca 10-12 personer (så många sitter så gott som aldrig där samtidigt), på egeninköpta gröna trämöbler och på eget grus som de lagt ut för att det ska kännas "gammeldags" och passa in i Södermiljön. Platsen är som sagt liten och den är skuggig; borden och stolarna har ställts ut för att man ska kunna sitta ner en liten stund med eller utan en pappmugg kaffe eller en glass från kiosken. Och bröderna hindrar naturligvtvis aldrig någon från att sitta där som inte har råd eller vill köpa något i deras kiosk. Det är mer som en allmänning här också.

De ansvariga för hur det här hanterats måste tänka om, lägga byråkratin åt sidan och se med nya ögon på bl.a.:

• Vad tillför bröderna Olsson den här delen av Söder genom sin verksamhet?
• Vad kommer i stället om de genom orimliga hyreskrav jagas bort?
• Är det mänskligt och ekonomiskt försvarbart att pressa männsikor så att de kanske inte orkar/vill kämpa längre och att de i stället för att som nu vara närande, blir tärande?
• Vad kan man göra för att underlätta den här småföretagarverksamheten så att den bär sig och så att de som försörjer sig på den kan ägna sina krafter åt den och inte åt att oroa sig för ohemula påhitt och pålagor?

Hoppet finns kvar, ett hopp om att välvilja i stället för nitiskt penningindrivande som stjälper och inte hjälper, ska bli vad som gäller. Vi är många som följer Bröderna Olssons berg- och dalbana på byråkratins galna tivoli och som hoppas att de ska klara sig ur den med sin härliga energi och livsglädje i behåll. Här på min blogg berättar jag kontinuerligt om vad som händer, och planer på att uppvakta riksdagsledamöter finns också. Men vi hoppas givetvis att de som finns här på Söder i Katarina/Sofia och i Stadshuset: våra egna skatteavlönade tjänstemän och politiker, ska kunna lösa allt till det bästa för både Bröderna Olsson och för andra små, strävsamma företagare på Söder och i hela staden. Tänk på att ni finns till för dem, inte de för er!

P.S. Protokoll och annat relevant i sammanhanget läggs ut allt eftersom vi får sådana.

(Tidigare inlägg i serien om Bröderna Olsson: 16, 18, 23, 31 maj; 8, 12, 18 och 21 juni)

Citera gärna men ange källan!

Svenska språket är inte fattigt

Det finns en sida där dialektprojektet SweDia 2000 (avdelningarna för
fonetik vid Lunds, Stockholms och Umeå universitet) har samlat 100
svenska dialektprover från hela det svenska språkområdet (alltså även
från Finland), inspelade 1998-2000.

Särskilt roligt är det att lyssna på dialekterna från Österbotten i
Finland, men det finns ju många andra också att välja på. Den som säger
att svenska språket är fattigt har inte lyssnat på de här inspelningarna!