• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    juli 2005
    M T O T F L S
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    25262728293031
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Artikelserie – Sveriges dyraste resebyråverksamhet

© Merit Wager
(alla artiklar i denna serie finns under kategorin ”Asyl & Migration i spalten till vänster)

KVV:s Transporttjänst är förmodligen Sveriges
största resebyrå. Den arrangerar reguljära resor till världens
alla
hörn men det går också att få en enkelresa med specialchartrat plan för
en enda resenär. De som reser med den här resebyrån behöver inte
betala sina resor själva. De får också alltid sällskap av två, tre eller
flera personer på resan.

I en serie artiklar beskriver jag några förhandlingsresor
och återger ett antal resenärers upplevelser. Personal från
Kriminalvården och Polisen kallar de här resorna förhandlingsresor, resenärerna är nämligen sådana som ska ut- eller avvisas till länder där man hoppas kunna förhandla
in dem. Det kan röra sig om länder som de bevisligen kommer ifrån men
också länder som myndigheterna bara tror eller hoppas att de kommer
ifrån.

År 2004 genomfördes totalt 1 858 resor genom Transporttjänsten. Det var samtliga uppdrag och innefattade både avvisningar och
utvisningar. Det betyder att minst fem människor transporterades
någonstans varenda dag om man räknar med att resorna genomfördes under
ca 350 dagar per år.

En räkneövning med utgångspunkt från KVV:s egna,
skriftliga
uppgifter – som är något oprecisa – ger vid handen att ca 5 300
tjänstemän
var ute och reste år 2004 för att ”eskortera” 1 858 människor. M
a o var drygt 15 personer eskortörer, statligt anställda, ute och for
varje
dag under året (räknat på 350 dagar), i genomsnitt nära tre personer på
varje ut- eller avvisad person.
Resorna går till länder som Chile, Kina, Iran, Azerbazdzjan, Nigeria,
Libyen, Ryssland m.fl. Reguljära biljetter är mycket dyra. Återresorna
är ännu dyrare eftersom eskortörerna, personal från Transporttjänsten
och Polismyndigheten reser i Business Class. I statistiken ingår också
resor till ett antal länder i Europa, som Serbien och Montenegro,
Bosnien, Turkiet och Spanien men inte heller till dessa länder är det
billigt att resa reguljärt och Business Class-biljetter är alltid
mycket dyra.

Chefen för Transporttjänsten, Göran Stenbeck, skriver i ett brev daterad den 15 mars 2005:

”Diskussioner har sedan 2003 förts med de fackliga organisationerna
om att också utnyttja eknomiklassbiljetter på hemresorna.
Överenskommelse har inte kunnat träffas. Kollektivavtalen angående
respraxis är så skrivna att arbetsgivaren inte ensidigt kan genomföra
förändringar i resstandarden utan en förändring fordrar en
överenskommelse.”


Kuriositet i sammanhanget:
Facket anser alltså att när tjänstemän reser på tvivelaktiga resor så
ska staten (=skattebetalarna) också bekosta ett lyxigt och dyrt
sätt att resa och bo. Och arbetsgivaren (=staten) har
gått med på det och godkänt det i kollektivavtal.

Men fackets solidaritet sträcker sig inte till dem som dessa lyxresenärer reser för att ”förhandla in”
i länder som Iran, Etiopien, Guinea Conakry, Jordanien, Ghana etc. Nej,
facket har inget att erinra mot att de som fraktats dit, medan
eskortörerna ”förhandlar” och sedan vilar på fint hotell, sitter några
dygn på en flygplats utan mat och utan någonstans att sova. Och att de
reser i ekonomiklass tillbaka till Sverige medan poliserna/eskortörerna
som ska ha dem under uppsikt smörjer kråset med både mat och dryck på
andra sidan skynket. Den här typen av resor misslyckas nämligen inte
sällan då det inte precis är populärt i något land (inklusive Sverige!)
att släppa in människor utan giltiga handlingar. Det känner
givetvis Polisen till. Ändå fortsätter den här
trafiken.

I lagen står det inte att Polisen (eller Kriminalvården) ska eller ens får
föra människor som levande kollin kors och tvärs över kontinenter, utan
handlingar som styrker vilka de är och t.o.m. på handlingar som Polisen
vet är någon annans, d.v.s. falska papper. Och det har knappast varit meningen att Transporttjänstens
verksamhet skulle bli både rättsosäker och oerhört kostsam. Eller
att de här resorna
skulle permanentas och mer eller mindre utvecklas till en
källa till extrainkomster och även viss rekreation för dem som reser
med som eskortörer. Men så tycks det i alla fall ha blivit.

Transporttjänsten, som lyder under Kriminalvårdsverket, och Polisen skickar inte sällan
både tre, fyra och fem av sina anställda på ”förhandlingsresor” med
t.ex. en ensam sjumånadersgravid kvinna, en ung, spinkig iransk man
eller en gammal, hjärt- och astmasjuk statslös gubbe med rullator. Hur
man kommer fram till att så många behöver resa med framgår inte. Kriterierna är oklara, vad som gäller tycks
vara att så många som möjligt åker för då tjänar så många som möjligt
extrapengar i form av traktamenten och ob-ersättningar etc. Och
verksamheten bara pågår och sväller. Inte förrän Håkan Sandvik och jag
i februari och mars uppvaktat ett antal höga chefer på
Rikspolisstyrelsen (RPS) och även varit på justitiedepartementet och
lämnat rapporter och berättelser om hur det går till beordrade
rikspolischefen Stefan Strömberg en inspektion av verksamheten.
Den ska vara avslutad den 15 november i år.

Samtidigt, under tiden, fortsätter dock slöseriet med
skattemedel och polisernas och andra anställdas lukrativa extraknäck.
Och hanteringen av människor som om det vore döda ting och mest till
för att eskortörerna ska få resa till intressanta länder, bo flott och,
som kanske enda statligt anställda utom ministrar och kanske i viss mån
riksdagsledamöter, resa i Business Class.

Bland annat i min artikel i
Expressen den 29 juni har framfört till vad som måste anses vara
”ansvarigt håll” att förhandlingsresor som är rättsosäkra och som
kostar stora summor bör
stoppas, ”frysas”, tills Rikspolischefens inspektion är klar. Men det
finns ingen som kan stoppa vansinnet, ingen som kan fatta beslut om att resorna ska frysas. Ingen!

Fortsättning följer. Statistik, detaljerade uppgifter om
kostnader. Och enskilda berättelser.

Om en ”okänd medborgare” som – inte en utan två gånger
– fraktats fram och tillbaka till ett land på andra sidan jordklotet
med flera eskortörer . Och tillbaka till Sverige.

Om en kvinna
som fördes till
Ukraina ensam i specialchartrat plan. Och tillbaka till Sverige.

Om en ung kristen konvertit från Iran som utan
relevanta handlingar fördes till Teheran. Och tillbaka till Sverige.

Med flera.

För att få en bild av verksamheten har jag också varit i kontakt med berörda myndigheter och bl a begärt utdrag ur
eskortörernas verkställighetsrapporter, statistik m.m.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s