Om lärare i svenska skolan

I Svenska Dagbladet idag finns en kortkort artikel under rubriken Behöriga lärare utan abete. Där berättas bland annat att av de lärare som arbetar i landets skolor är ca 20 procent ”outbildade”. Och som ett brev på posten uttalar sig naturligtvis ordföranden i fackföreningen Lärarförbundet, Eva-Lis Preisz, och säger:

”Det är en allmän tendens som förstärks alltmer att kommunerna anställer obehöriga lärare och inte anstränger sig”.

Hon säger också:

”Konsekvensen är att barnen inte får den undervisning av kvalificerade lärare som de har rätt till och det visar sig också i elevernas studieresultat.”

Suck!

Först och främst: varför kopierar en tidning som Svenska Dagbladet okritiskt en text direkt från TT och låter ordet ”outbildad” stå kvar när man berättar om de ca 20 procent av lärarna i landets skolor som inte gått den svenska Lärarhögskolan? Tror verkligen Svenska Dagbladet, TT och folk som läser texten, att en massa människor agerar lärare i skolorna utan att vara utbildade? Det är klart att de är utbildade och kanske t.o.m. långt mer och bättre än många som gått Lärarhögskolan!

För det andra: Att påstå att endast personer som gått den svenska Lärarhögskolan skulle vara ”kvalificerade”, det är ”kvalificerad” smörja och man blir förvånad över att en (utbildad?) människa kan säga något sådant! Tvärtom: bevare våra barn för enbart exakt likadant Lärarhögskoleutbildade människor som lärare! Ta gärna in ännu flera – vad facket envisas att kalla ”obehöriga” – lärare som har andra bakgrunder, annat att tillföra förutom ämneskunskaper som de givetvis måste ha och mycket väl kan ha förvärvat på annat håll än via den svenska Lärarhögskoleutbildningen. Att påstå att människor som inte gått Lärarhögskolan per automatik skulle vara ”outbildade” är förutom korkat och felaktigt också ett nedlåtande sätt att se på andra än dem som gått exakt de stigar som facket har trampat upp.

Fram för kunniga, utbildade, gärna livserfarna, färgstarka, personliga och intressanta lärare i den svenska skolan – det är sådana våra barn behöver, inte enbart strömlinjeformade Lärarhögskolebehöriga människor! Och vi ska väl inte, i sanningens namn, glömma vad som nyligen framgick i en enkät som jag nu inte minnsvar den publicerades, nämligen att massor av nyutexaminerade lärare från Eva-Lis Preisz mångomhuldade ”behörighetsanstalt” sa att de inte ansåg att de inte ens hade kunskaper nog att lära barn att läsa och skriva!

Artikelserie – Sveriges dyraste resebyråverksamhet (MR forts)

© Merit Wager

(alla artiklar i denna serie finns under kategorin ”Asyl & Migration i spalten till vänster)

Tidigare i den här serien har jag skrivit om MR som skickades till
Ukraina med specialchartrat plan och fem eskortörer. Läs gärna den
berättelsen först för att förstå den här texten.

Efter att MR suttit i arrestlokalen på Kievs flygplats skickades hon
genom, svenska ambassadens i Kiev försorg, tillbaka till Sverige. För
att få reda på hur detta gick till började jag med att fråga
UD i Stockholm. Den person jag pratade med där sade sig inte
alls känna till saken och verkade inte heller intresserad av att reda
ut den. Då mejlade jag mina frågor direkt till dem som måste veta vad
som hände: svenska ambassaden i Kiev.

”Den 7 maj 2005 specialchartrades ett plan som transporterade en ensam
kvinna, MR, tillsammans med fem eskortörer (namngivna i mejlet),
från Bromma till Kiev.



Polisens verkställighetsrapport är synnerligen kortfattad (fem
meningar!), men jag har träffat och pratat länge med MR
och även hört hennes version av vad som hände och den innehöll något
fler än fem meningar…



MR satt 23 dagar i någon form av arrestlokal på Kievs flygplats innan
hon genom svenska ambassadens i Kiev försorg återsändes till Arlanda.



Mina frågor är:



1. Hur kom det sig att ingen – varken förste sekreteraren på svenska
ambassaden som också var ute på flygplatsen och träffade MR i samband
med att planet anlände från Bromma eller de fem eskortörerna –
försäkrade sig om att hon togs emot i landet?



2. Hur kom det sig att MR lämnades att sitta i arrestlokalen i 23 dagar
innan något hände? Hon hade inga pengar till mat och maten kostade
pengar. Hon åt brödbitar som hon fick av personalen och drack vatten ur
en kran. Emellanåt förbarmade sig någon medfånge, som hade pengar, och
bjöd henne på mat som någon hämtade från flygplatsrestaurangen.



3. Hur gick återresan till Arlanda till? Vem arrangerade den och
bestämde att MR nu kunde resa helt ensam efter att hon hade haft fem
eskortörer när hon kom?



4. Vad kostade resan/biljetten för resan tillbaka till Sverige? Fanns
det andra kostnader, som ambassaden betalade, samband med MRs 23
dagar i transit på Kievs flygplats och vilka och hur stora var i så
fall de?”

När någon på ambassaden svarar lägger jag ut redogörelsen för vad som hände här på bloggen.

På DN har man läst min artikelserie om

© Merit Wager

(Alla artiklar i denna serie finns under kategorin "Asyl & Migration i spalten till höger)

Idag (14 juli) tar DN upp de frågor som jag skrivit om i min artikelserie om "Sveriges dyraste resbyråverksamhet" här på min blogg. Där ser man vad en blogg kan få till stånd – eller snarare: en bloggare!

DN har dock valt ett mer svepande perspektiv än det jag anlagt, de skriver om hela reseverksamheten i samband med alla av- och utvisningar. Jag däremot har koncentrerat mig enbart på de allra värsta, de s.k. förhandlingsresorna.
Alltså resorna där eskortörer från KVV:s Transporttjänst och Polisen
reser över halva jordklotet och tillbaka med människor som de försöker
"förhandla in" i något land – ibland inte ens det land vederbörande
kommer ifrån – och inte lyckas utan får ta med sig personen ifråga till
Sverige igen. Vilket Polisen mycket väl visste skulle bli den troliga
utgången av resan, men ändå valde att skicka två, tre, fyra eller fem
personer som eskort åt en enda asylsökande människa.

Jag fortsätter att skriva om dessa resor och lägger ut texter allteftersom jag hinner skriva dem. Fortsättning följer, således.