Polisen: “Jag är proffs på att deportera svarta”

© Merit Wager
(Alla artiklar i denna serie finns under kategorin ”Asyl & Migration i spalten till höger)

Mamadou (läs tidigare artikel under rubriken ”Svårslaget rekord…”) berättar att han vid den andra ”förhandlingsresan” till Guinea Conakry fick den kvinnliga flygplatspolisens telefonnummer (hon som den svenska polisen försökte muta) för att kunna kontakta henne och berätta hur han blivit behandlad. Väl i Sverige saknades kvinnans telefonnummer bland Mamadous tillhörigheter… Men det är klart att det går att finna henne, hon kan berätta hur det gick till därnere och hur svenskarna betedde sig.

Mamadou berättar också något som, när jag hör det, gör mig mycket tveksam till om en man med en sådan inställning är lämpad att resa på ”förhandlingsresor” med avvisade asylsökande eller ens att vara polis. Han säger att en av eskortörerna (polis, namngiven) sa till honom:

 

”Jag är proffs på att deportera svarta”.

 

Hur är man då? Är det alltså annorlunda när svensk polis deporterar ”svarta” jämfört med när de deporterar ”vita”? Vari består skillnaden som gör att man kan vara ”proffs på att deportera svarta”?

 

Det är klart: det är ju bara ”en svart” som berättar detta och vad betyder väl det mot ”en vits” ord? För jag har svårt att tro att polismannen i fråga erkänner att han sagt det som Mamadou påstår att han sagt. Men han skrev i verkställighetsrapporten att:

 

”Nu var han bland sina bröder i Afrika och vi var de vita som bara ville honom illa”.

så vokabulären och tankesättet finns ju där…