Vickys Livs: Mikael

  ^{Mikael Trolin
Foto tillhandahållet av Mikael Trolin}

Det stora i det lilla

Vickys livs är en sån där självklar institution i mina kvarter att man inte ens märker den. Det är så självklart att man glider in på Vickys och handlar något, innan man ses på ”Nytan” (Nytorget), att blotta tanken på att den inte skulle ligga där den ligger är svår att tänka.

När jag träffade flickvännen Madeleine så brukade personalen på Vickys skämta med henne eftersom det verkade som om hon använde affären som skafferi. Det var så naturligt för henne att springa över och plocka på sig det hon behövde till frukost, lunch eller middag, att hon knappt använde sitt eget kylskåp. Behöver jag nämna att man som stamkund aldrig behöver gå hem från affären tomhänt ifall det fattas lite pengar framme vid kassan? Även dom gånger som det varit fullständigt slut i plånboken har Vickys ”inofficiella kreditinstitut” sett till att det alltid funnits mat hemma på bordet.

Detta skall jämföras mot min grannens indignerade vittnesmål. Han saknade en futtig summa som skulle tillåtit honom ta med sig mjölkpaketet i sin nyligen inhandlade kasse på Konsum på Bondegatan. Eftersom han handlat dagligdags och under lång tid på COOP-erativet, och betydande belopp dessutom, frågade han om det inte gick bra att få återkomma med resterande summa dagen efter. Den snorkiga kassören meddelade då, med samma empati som en östtysk gränsvakt, att man minsann inte var en välgörenhetsinrättning. Min granne fick gå hem utan mjölk till sitt morgonkaffe.

Affe, en av bröderna som driver butiken, har alltid ett vänligt ord till övers när man jäktar förbi. Han kommenterar ens hälsotillstånd, sonens längd eller världspolitiken. Andra gånger sliter han in en i butiken för att demonstrera någon ny produkt som man bara ”måste” pröva. Vill man sedan ha sina franska bröd direkt ur frysen att ta med, så är det inga problem det heller. Detta till skillnad från 7-Eleven där flickvännen förvägrats att köpa dom obakade. Anledningen till det sas vara att ”butiken inte förde frysta bröd”. Ville man däremot ha dom bakade gick det bra. Sådana idiotargument existerar inte på Vickys där man verkar utgå från ”människan i centrum”.

Det förvånar mig heller inte det minsta att Konsum uppvisat katastrofsiffror. Och då inte bara för att det är så vidrigt dyrt att handla där, utan för den nedlåtande attityd som stora multinationella företag och affärskedjor ofta har gentemot individer, eller den ”lilla människan” som ”landsfader” Göran Persson brukar säga. Stora företag brukar dessutom lida av hög personalomsättning, vilket leder till att människorna aldrig riktigt kan känna sig hemma i lokalsamhället. Vickys å andra sidan drivs av en stor familj med två bröder i spetsen.

Vad jag försöker säga är att vi i dag, med den stora oro som drabbar oss alla i terrorismens och globaliseringens fotspår, mer än någonsin behöver hämta trygghet från det lilla och nära i tillvaron, det personliga. Och jag kan inte tänka mig något opersonligare än en människa vilken jag aldrig har sett, som jag inte vet någonting om och inte fattar vad den tycker jag gjort, men som ändå vill mig illa p.g.a. någon upplevd politisk orättvisa. Kvarteret, grannarna, vännerna och de som vet vem du är blir viktigare och viktigare. Att då utsätta Vickys livs för tjänstemännens och vissa politikers onödiga paragrafrytteri är att slå mot själva livsnerven i många människors vardag.

Låt Vickys blomstra! Avslutningsvis vill jag citera revolutionären Jesus från Nasaret när han svarar fariséerna (jag tror det var dom) som kritiserade honom för att han tillät lärjungarna plocka säd på sabbaten när dom var hungriga. ”Religionen skapades för människan, inte tvärt om”. De folkvalda finns där för att tillfredsställa våra behov, inte tvärt om.

För övrigt anser jag att vi bör ta mänskliga rättigheter på blodigt allvar.

Mikael ”Prinsen” Trolin
styrelseledamot i folkpartiet i Katarina-Sofia (fp)

Här finns Mikael Trolins blogg!

På förekommen anledning…

Jag är inte gratisredaktion och gratis researcher åt andra medier. De artiklar och texter som det står © i, är mina och får inte användas fritt! Andra texter får naturligtvis citeras med angivande av källan.

Lästips: “Den tunna hinnan”

Jag rekommenderar alla människor att läsa Ludvig Igras bok ”Den tunna hinnan mellan omsorg och grymhet”! Alldeles särskilt rekommenderas den alla dem som i sitt dagliga arbete har ansvar för andra människors väl och ve, de som arbetar på fängelser, inom psykiatri och sjukvård, inom socialförvaltningen med tvångsomhändertagande av barn och unga, i hemtjänsten och äldreomsorgen, på rehabiliteringshem och på Migrationsverkets förvarsenheter.

Så här presenteras boken
”Vilka är de drivkrafter som gör det möjligt för individen att begå onda handlingar? Hur verkar de samhällskrafter som lockar fram våld? Mot bakgrund av de mord och våldsdåd med rasistiska och nazistiska förtecken som begåtts den senaste tiden i Sverige, ställer Ludvig Igra i denna bok frågan om grymhetens och de onda handlingarnas ursprung.

Tyngdpunkten ligger på författarens försök att förstå det totalitära och rasistiska tänkandets attraktionskraft. Trots de barbariska handlingar som begåtts i dess fotspår har det fortfarande en oerhörd dragningskraft på den vanliga människan. Stalins utrensningar och Hitlers förintelse av judarna är skräckexempel på de totalitära systemens inneboende grymhet. Även inbördeskriget i det forna Jugoslavien och de bestialiska brott som begicks där bildar utgångspunkt för författarens resonemang. I boken refererar Ludvig Igra också till sin egen bakgrund.

Författaren diskuterar dessutom villkoren för mänsklig omsorg och godhet. I den meningen närmar sig författaren etikens grundvalar. Omsorg och grymhet har sitt ursprung i samma källor inom människan. Endast en tunn hinna skiljer dem åt.

Boken utmynnar i en diskussion om vad vi kan göra i dag för att försvara oss mot de tendenser inom och utanför individen som försöker locka fram våldet. Här har varje människa ett stort ansvar för sina handlingar och sitt tänkande.

På Lärarförbundets hemsida har Leif Mathiasson den 2 november 2001 skrivit så här i början av sin recension

Hur kommer det sig att vissa låter sig förföras av fördomar och hat medan andra behåller sin förmåga till inlevelse och medkänsla? Varför väcker det annorlunda så ofta vår misstro istället för vår nyfikenhet

Ludvig Igra (1945–2003) föddes i Polen. Hans föräldrar överlevde Förintelsen och kom till Sverige 1947. Ludvig Igra var psykolog, psykoanalytiker, föreläsare, lärare och författare. Han har givit ut flera böcker på Natur och Kultur.