Skandalöst tvångsomhändertagande av barn, del 7

^{©  Merit Wager}

Fem tidigare inlägg (19, 21, 29 juli, 2 st den 12 augusti, 16 augusti) under samma rubrik finns på denna blogg, se under kategorin "Tvångsomhändertagande av barn".

Nu har jag läst ytterligare dokument i ärendet som rör de tre små barnen som tvångsomhändertogs för 1,5 år sedan och efter tre månaders observation på ett behandlingshem fördes till ett jourhem bestånde av en ensamstående 70-årig kvinna, långt borta från föräldrahemmet. Det är sorglig läsning och samtidigt fullständigt skandalöst hur många människor som varit inblandade och hur många spaltmeter som skrivits medan barnen farit mer och mer illa och hur ingen har brytt sig på riktigt! Och ingen kommer heller att ställas till svars för vad den gjort mot dessa barn, tjänstemän i Sverige har inget ansvar och kan tydligen agera precis hur som helst utan att de behöver ansvara för det på något sätt.

Att läsa socialkontorets i X kommun "Utredning av familjehem" skulle vara skrattretande om det inte var så sorgligt eftersom oskyldiga människor har hamnat svårt i kläm. Först och främst så placerades barnen i det här hemmet, som då kallades "jourhem",  redan i början av maj 2004, men familjehemsutredningen är inte gjord förrän den 24 januari 2005, alltså ÅTTA MÅNADER senare! I hurtiga ordalag berättas sedan om den 70-åriga kvinnan, änka sedan 1983. Att hon kontinuerligt varit "kontaktfamilj" åt barn sedan 1984 och även varit dagbarnvårdare åt sin hemkommun. Det berättas om hennes uppväxt med sex syskon och att hon har sexårig folkskola och därefter arbetat på fabrik tills hon 1966 blev fosterförälder. Hur man kunde tro att en 70-årig kvinna med endast sex års folkskola, en kort tids förvärvsarbete på fabrik och därefter en nära 40-årig "karriär" som barnvårdare och familjehem ska orka och klara av att på bästa sätt ta ta hand om, stödja, hjälpa och förstå tre små barn från en helt annan kultur och med dokumenterat stora behov (också av hjälp med skolarbete etc), är en gåta för oss som sett hur det gått.

I familjehemsutredningen påstås också att den äldre kvinnans dotter och make, som också är familjehem och bor i närheten, "tycker att lyhördhet är centralt när det gäller föräldrakontakt". Märkligt då att den lyhördheten inte gällt dessa barn, som endast fått tala med sina föräldrar en gång i veckan – och ibland inte ens det – på telefon! Och att de inte fått tala sitt modersmål, arabiska, med föräldrarna varken vid telefonsamtal eller de bevakade träffar de fått ha med barnen på en plats som inte varit familjehemmet.

Hela utredningen är en i det närmaste oreflekterad hyllning till familjehemskvinnan och hennes dotter med make, eller åtminstone en text som i mycket positivt målande ord beskriver dessa människor och hur fint de tänker och agerar kring alla de barn som är placerade hos dem. Var finns de kritiska reflektionerna, var finns barnens, de placerade barnens, åsikter, tankar och funderingar? Ingenstans! Man verkar inte ha talat med ett enda tidigare placerat barn, trots att det måste finnas massor eftersom dessa människor gjort det till sina karriärer och sin försörjning att under mycket lång tid ha andras barn placerade hos sig. Man har inte heller etablerat så pass förtroendefulla relationer med de tre barn jag skriver om, att man brytt sig om att inhämta deras version av de här, enligt utredarna så lyckade hemmen. Det är oerhört märkligt och det är  fruktansvärt att placeringar av barn – ingrepp som får livslång betydelse för dem – görs så slentrianmässigt och så helt utan känsla för dem det gäller: barnen!

Anmälan är gjord till Länsstyrelsen, men något hopp om förändring finns knappast. Länsstyrelsen har ju redan, sedan 1998, allvarligt och starkt kritiserat den aktuella kommunen som inte rättat sig på minsta sätt utan fortsätter att missbehandla människor på precis samma sätt som de fått kritik för under sju år.  På frågan om vilka sanktioner som kan bli aktuella, blev svaret att det inte finns några. Alltså är ju det som Länsstyrelsen sysslar med också fullständigt meningslöst och bara ett bortslösande av skattemedel! Länsstyrelsen utreder, skriver massor av papper, meddelar "allvarlig kritik" och skickar den till berörd kommun. Men där struntar både socialförvaltningens personal och s.k. ansvariga politiker i alltihop. Ingen tar ansvar, ingen blir straffad för felaktigt agerande, allt rullar på. I den s.k. rättsstaten Sverige. Och förlorarna, de största förlorarna, är barnen.

Stark president

Finlands president Tarja Halonen anser det obefogat att inskränka presidentens befogenheter ytterligare (YLE/FST).

Hon delar därmed centerns och samlingspartiets presidentkandidaters åsikt i frågan och tillbakavisar förslaget från de grönas kandidat Heidi Hautala om att presidenten skulle fråntas all utrikespolitisk makt. Halonen säger i en intervju i tidskriften Seura att en president som mest är en moralisk ledare inte passar den nordiska mentaliteten.

 

Jag skulle säga att det i varje fall inte passar den finländska mentaliteten. Vad som passar den svenska dito är svårt att veta eftersom vi här i Sverige varken har en stark eller en moralisk ledare.