Hur kan någon orka bli upprörd över saknade mångfaldsplaner?

”En av fem myndigheter saknar plan mot etnisk diskriminering”, trumpetar Ekot ut gång efter gång idag. Jaha! Och?

Visst: myndigheterna fick för sex år sedan i uppdrag av regeringen att ta fram en sådan plan. Men alla möjliga och omöjliga påbud som kommer från regeringen är väl inte så smarta, alla gånger.

”Myndigheter tycker jag har ett särskilt ansvar att visa att man arbetar på ett demokratiskt sätt med skattemedel”, säger Ann-Christin Hartman, enhetschef på Diskrimineringsombudsmannen, DO.

Men nu saknar alltså ändå var femte statlig myndighet en plan för hur den ska arbeta mot etnisk diskriminering. Hur ska man tyda den ohörsamheten? Jo kanske som så att en ”mångfaldsplan” förmodligen inte upplevs som särskilt viktig och att det inte är något som behövs för att ”arbeta på ett demokratiskt sätt” utan bara ett nytt, konstlat påhitt från en regering som vill detaljstyra allt och konstruera märkligheter som folk inte förstår sig på? Och kanske som ett tecken på att minst var femte myndighet inte anser att det är något det vill använda våra skattemedel till? När endast två av hundratals myndigheter enligt Ekot fullt ut följde lagens krav på aktiva åtgärder vad gäller mångfald och etnisk diskriminering, då är det ju inte myndigheterna det är fel på utan på direktiven!

Nej, vidta vettiga och konkreta åtgärder på myndigheterna (helst sådana som myndigheterna är satta att vara myndigheter för!), i stället för att sätta folk att göra konstlade ”mångfaldsplaner” på papper!