Kommentar till lagförslag/lagändring gällande asylsökande

Kommentar till förslaget till lagändring gällande asylsökande barnfamiljer kommer att läggas ut här så snart  jag vet och förstår hur det ska se ut.

Studentexamen – på riktigt 2

Första inlägget – "Studentexamen på riktigt 1" – gjordes den 22 maj 2005 och finns att läsa här.

I Sverige talar man forfarande om att man "tar studenten", trots att ingen gjort det sedan 1968. Alltså i Sverige krävs ingenting (inte ens godkänt i alla ämnen!) av dem som slutar gymnasiet! Alla får vita mössor och alla säger att "vi har tagit studenten, fy fan vad vi är bra".

I de allra flesta andra länder på jorden krävs att man tar examen när man slutar gymnasiet, att man presterar något för att få ett bevis på att man klarat skolan med godkända eller bättre betyg. Därför "tar man studenten" i andra länder genom att ha prov, studentskrivningar, i mängder av ämnen.

Det vore intressant om någon eller några svenska skolor ville testa och se hur deras elever skulle klara de studentexamina som alla finländska elever måste klara för att få kalla sig studenter och få sina vita mössor. För dem som vill göra det finns en del av proven att hämta enligt nedan.

Här kan man ta del av studentexamensprovet i engelska den 23 september 2005.

Här finns studentexamensprovet i modersmålet (svenska) den 19 september 2005.

Och här finns realprovet från den 21 september 2005.

Om det är någon eller några skolor som antar den här utmaningen och låter sina elever försöka klara vad som är självklart för finländska elever (som kunskapsmässigt ligger bland de allra bästa bland ett fyrtiotal länder där skolelevers kunskaper jämförts), vore det intressant att veta resultaten!

Citera gärna men ange källan!

Arrogant minister i SVT:s Debatt på tisdagkvällen

Det var på ett nedlåtande och arrogant sätt som förskole- och ungdomsminister Lena Hallengren bemötte människor i programmet Debatt som sändes från Karlstad på tisdag kväll (27 september)! Programmet handlade om barnen, deras rätt att sättas främst i alla sammanhang, deras rätt att slippa vara på dagis där de får tinnitus och allehanda infektioner och – inte sällan – depressioner och andra psykiska problem. Eller att vara där om föräldrarna tycker att det är bra för just deras barn. Det handlade om att det finns ett stort föräldrauppror i Sverige, en jättelik protest mot s-politiken, ett nätverk av föräldrar som t.o.m. har anmält Sveriges familjepolitik till Europadomstolen för brott mot FN:s barnkonvention. Det handlade om att föräldrar – helt korrekt – tycker att de pengar samhället lägger på varje dagisplats (enligt Kommunförbundet närmare 100 000 kr per barn och år) borde omfatta även dem som väljer att vara hemma med sina barn. Det är ju ändå våra gemensamma skattemedel och då kan det inte vara några ”stormorsor” och ”överförmyndare” som ska bestämma hur barn ska tas om hand, det måste föräldrarna göra. Att det är orättvist att endast de gynnas som väljer s-modellen, nämligen dagis, är uppenbart för alla som inte är förblindade av sin egen retorik och inövade floskler.

Lena Hallengren avbröt, snäste, gick på som en ångvält och upprepade sina politiska, ideologiska och välinövade mantra om förskolans förträfflighet samt gled undan frågor om barngruppernas storlek som en riktigt skicklig kapten på sin s-skuta gjuten i betong.

Det behövs en förändring i Sverige så att människorna själva får bestämma mer över sina liv och sina inkomster. Det behövs en regering som regerar men låter vanligt folk leva sina liv utan ständiga styrningar uppifrån. Och alla de vackra orden i FN:s barnkonvention som Sverige förbundit sig att efterleva, måste få en faktisk och praktisk betydelse för alla barn i vårt land. För barnens skull.

^{Citera gärna men ange källan!}

Kontrollsverige à la Fredrik Reinfeldt

Moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt uttrycker sig oerhört okänsligt och som om han inte alls talade om människor av kött och blod, som ju är de som berörs om hans förslag skulle bli verklighet. Så här säger han i Ekot idag:

"Vi vill förstärka vår ambition att ha en konsekvent arbetslinje i svensk politik, och att bryta med en socialdemokratisk politik som accepterar ett växande utanförskap på arbetsmarknaden".

Ett riktigt "politikeruttalande", som radar upp en massa "politikerord" och liksom låtsas som om det inte handlar om människor. Han talar om att "förstärka kontrollen" av arbetslösa och tycker bl.a. att arbetslösa ska flytta runt i Sverige (utan tanke på barn och make/maka…) och söka två jobb i veckan annars mister de en dags ersättning. Vill Reinfeldt alltså både bestämma över familjers liv och tvinga dem att lämna hem, vänner, skola etc och även ytterligare bygga ut den hemska kontrollstat som vi är så många som redan tycker är alltför "väl" utbyggd?

Arbetslivsminister Hans Karlsson har rätt när han säger att kontrollen och kraven på arbetslösa redan är tillräckligt hårda. Varför kommer då moderaterna med sådana här "slå in öppna dörrar"-förslag, och spetsar till dem lite extra, dessutom? Jag vet inte. Men vi lär väl få veta det när moderaterna mer utförligt förklarar hur deras förslag ska genomföras och hur många nya kontrollstationer vi ska få i samband med det.

Vad som däremot är bra i det Fredrik Reinfeldt säger, och som vi är många som har väntat på länge, är att läkarintyg ska krävas från fjärde dagen, inte från åttonde! I Finland krävs läkarintyg från första dagen och där är sjukfrånvaron omkring 40-50 procent lägre än i Sverige (cirka, jag har inte exakta siffror). Att läkarintyg krävs efter tre dagar är bra, det gör att "okynnessjukfrånvaron" kommer att minska enormt medan de som faktiskt är sjuka kan gå till doktorn och få sin sjukdom konstaterad efter tre dagar.

Det ska bli intressant att följa de här diskussionerna, om arbetslöshet och sjukfrånvaro. Helt enkelt och "opolitikeraktigt" vill jag säga att om det görs lättare och mindre olönsamt (!) att starta och driva små företag, där människor känner att de bidrar med något genom att försörja sig själva och kanske ge jobb åt några till, så blir folk mindre sjuka och arbetslösheten minskar. Och behovet av Reinfeldtska kontroller minskar. Så lägg all din kraft och din kreativitet på det området, Fredrik Reinfeldt! Det är mitt råd, för vad nu det kan vara värt.

Programmet Inblick i Radio Vega idag

I Idag, den 26 september, sänds ett program i finlandssvenska Radio Vega, som presenteras så här:

Flyktingfrågor i Inblick

I Inblick hör vi Merit Wager, Medborgarnas Flyktingombudsman i Sverige. Hon har sina rötter i Finland och man kan tänka att det inte skadar med sisu i den uppgift hon gjort till sin.

Den 15 september röstade Sveriges Riksdags två stora partier, moderater och socialdemokrater, mot ett förslag att bevilja alla gömda och asylsökande flyktingar i Sverige allmän amnesti. Om konsekvenserna av detta och om de gömda flyktingarna, de apatiska barnen och Sveriges allmänna flyktingpolitik handlar Inblick.

Under ca en vecka från idag (de 26 september) kan man höra programmet här (Klicka på "måndag" under rubriken Inblick).

Arbetslivsminister Hans Karlsson vill inte förstå verkligheten

I DN Ekonomi idag kommenterar arbetslivsminister Hans Karlsson små företagares krav på att slippa betala för anställdas sjukdom och rehabilitering. Han säger:

”Att ta bort rehabiliteringsansvaret från arbetsgivarna är absolut inte aktuellt.”

Snacka om att sticka huvudet i sanden! Eller att vara helt okunnig om hur det ser ut för små företagare i den verkliga verkligheten bortom de stora fackpampsrummen (där Hans Karlsson suttit tidigare) och Rosenbad (där han sitter nu). Vilket som är värre vet jag inte, jag vet bara att det är förödande för Sverige att den högste ansvarige i landet inte förstår att utan risktagande, modiga, oerhört hårt arbetande små företagare så finns det inga skatter att bolla med till ”vård, skola, omsorg” eller att betala höga löner med till bland annat förtroendevalda och regeringsrepresentanter.

Finns det ingen som kan få Hans Karlsson & Co i regeringen att förstå hur verkligheten ser ut för små och enmansföretagare, som, med nuvarande knäckande pålagor säger:

”Att anställa någon är absolut inte aktuellt.”

Journalisters självkritik – och brist på sådan

Här kan man ta del av läsarnas reaktioner på DN:s serie som initierades av chefredaktören Jan Wifstrand under rubriken "Vi journalister är dåliga på självkritik". Så här säger han, bland mycket annat: "Men numera finns det inte så många journalister som är passionerat engagerade, som vill gå ett steg längre för att få fram sanningen. Allt fler tycks ha målet att exponera sig själva för att få status och högre lön." Det är bra att dessa frågor belyses och debatteras.

I fredags kom Dagens Industri Weekend ut. På omslaget var en stor bild av kronprinsessan Victorias pojkvän Daniel Westling och tidningen innehöll en intervju med honom. Men den innehöll också ett porträtt av mig, skrivet av Nina Åkerberg. Jag kände inte henne, hade aldrig träffat henne tidigare och visste ingenting om henne. Det var ett vågspel att våga släppa in henne på mitt kontor och låta henne skriva om mig, beskriva mig utifrån det hon uppfattade, såg, hörde och läste av och om mig. Nu blev porträttet både mångsidigt och innehållsrikt och även om det alltid är lite svårt att läsa om sig själv så kan jag konstatera att Nina Åkerberg gjort ett ärligt och bra jobb. Självklart finns det vissa småsaker som jag kanske hade velat skulle ha varit lite annolunda, men det är naturligt när det handlar om en själv, att man blir extra petig.

Alla som av olika anledningar blir tillfrågade att uttala sig i olika media bör ta sig en ordentlig funderare på "hur viktigt är det att just jag är med just i det här sammanhanget? "Särskilt politiker och andra mycket offentliga personer borde lära sig att säga "nej" emellanåt! Det är ingen som kan tvinga någon att framträda och särskilt inte under villkor som inte är acceptabla och som känns fel för den som ska intervjuas/citeras.

Det är både intressant och skrämmande att få veta hur andra uppfattar en och vad de ser hos en respektive vad de inte uppfattar och inte ser. Jag har genom åren ett antal gånger blivit tillfrågad om att ställa upp för porträtt och intervjuer, men har nästan alltid tackat nej. Utom till finlandssvenska Hufuvudstadsbladet för många år sedan och i våras  till Det goda samtalet i SVT som leddes av Karin Hübinette. Och nu har jag också intervjuats av Inger Wikström-Lindgren för Radio Vega, finlandssvensk radiokanal i Finland. Det programmet – Inblick – sänds den 26 september kl 11.03 och kl 21.10.

Att jag tackat "ja" i just dessa sammanhang har mest handlat om att jag har känt en tillit till dem som velat ha min medverkan. Jag har litat på deras seriositet och jag har trott mig veta att de "kan sin sak" och att de varit så pass pålästa och kunniga att vi kunnat mötas på jämbördig nivå. Dem jag har tackat nej till – och i vissa fall borde ha tackat nej till – har varit sådana som för radio- och tv-nyheter snabbt velat "vispa ihop" något och som tyckt att "då kan jag se till att jag får en lämplig kommentar av henne" medan de sedan inte visat respekt genom att klippa och redigera inslagen korrekt utan enbart så som de själva "koreograferat" det hela för att få fram vad de själva vill få fram. Jag har många gånger blivit besviken och arg över hur okunniga och slöa reportrar inte bemödat sig om att ge en allsidig och korrekt bild av händelser utan i stället velat framhäva sig själva och sina egna åsikter, i hopp om att själva "bli ett namn" och kanske nomineras till Stora Journalistpriset eller liknande, vad vet jag.

Jag har t.o.m. varit med om en arrogant nippertippa till reporter som handfast ville regissera både hur jag skulle stå och vad jag skulle säga! Det gick jag givetvis inte med på utan sa att då kan hon lika gärna åka därifrån om hon tror att det ska bli någon sorts teater och att jag ska agera statist i hennes pjäs. Andra har  – "citerat" mig utan att jag någonsin sagt det som citerades, och klippt i inslag så att folk fått fel eller oklar uppfattning om verkligheten. När man möter människor med så liten respekt för sanningen och för andra människors integritet och rykte är det lätt att känna att man inte vill vara med i offentligheten. Inte på den här typen av människors villkor.

Vad jag vill säga med allt detta är att jag kommer att fortsätta att vara "picky and choosy" med var jag vill vara med och vem jag anförtror att förmedla mina ord och åsikter. Ord i en publicerad text, i ett radio- eller tv-inslag har ofta starkt genomslag och kan få en avgörande betydelse för människors uppfattning av en. Om den är felaktig är det definitivt inte roligt. Journalister borde tänka sig för innan de alltför lättvindigt hafsar ihop ett inslag eller en text för att understryka sin eller sin redaktions åsikt i en fråga. Den människa som tolkas, citeras eller porträtteras fel har sällan någon möjlighet att rätta till den bild som allmänheten fått och hans/hennes liv kan förändras drastiskt. Också på ett positivt sätt, förstås!

Sundhetstecken: allt färre vill vara med i facket

Statistiska centralbyrån presenterar siffror som visar att allt fler anställda väljer att inte gå med i facket. Det är ett sundhetstecken att folk inte vill ha med det byråkratiska och självsysselsättande fackföreningsväsendet att göra. Människor, särskilt unga, accepterar inte trögheten som vidlåder det och accepterar inte det osmidiga sätt som t.ex. a-kassan hanterar deras ärenden på. När det gäller att värva medlemmar och driva in avgifter verkar det gå betydligt snabbare och det är mycket noga med att betalningstiderna ska hållas, medan när det gäller utbetalning av pengar som a-kassemedlemmar har rätt till så kan det gå hur långsamt som helst. Någon vilja till smidighet och flexibilitet syns sällan till.

Så här säger enligt Ekot plåtslagaren Richard Örnberg, som inte är med i facket:

"Det har blivit massa misstag med betalningar och så blev jag inte med i a-kassan och sen gick jag ur. Jag orkar inte lägga pengarna där."

Varför ska folk betala 300 eller 400 kronor per månad netto för att vara med i stelbenta organisationer som idag till stor del verkar finnas mest för sin egen skull, och för att ge fackpampar en maktposition och en (hög) inkomst? Organisationer som dessutom stöder ett enda parti trots att medlemmarna knappast alla tillhör just det partiet. De 300-400 kronorna (eller mer) per månad netto som folk betalar i fackavgift motsvarar en faktisk bruttolöneökning på ca 700-800 kronor per månad, alltså i många fall närmare 10.000 kronor per år. Att man får göra avdrag för en del av avgiften i deklarationen är en klen tröst och är dessutom ett system som är orättvist mot dem som väljer att inte vara med i fackföreningar utan kanske väljer andra föreningar som de betalar avgifter till. Det är förmodligen också i de flesta fall betydligt bättre för folks privatekonomi att få mer kvar i plånbkoken än att betala för stora fackliga organisationernas anställda, deras resor, seminarier, bostäder etc. För det finns ju en lag, LAS – lagen om anställningsskydd – som gäller oavsett om man är med i facket eller inte.

Det är på tiden att det startas en icke-facklig, icke-statlig a-kassa, alltså att det skapas en arbetslöshetsförsäkring som den som vill kan teckna sig för till en rimlig penning per månad (kanske 50-75 kr/månaden?) och att man vid tvister helt enkelt åberopar den lag som finns och som gäller alla, såväl fackligt anslutna som icke fackligt anslutna. De pengar man behöver använda till juridisk hjälp om man skulle hamna i en rättslig tvist med sin arbetsgivare har man ju på några år sparat in i och med att man inte betalat ca 4000-6000 kronor netto per år till facket. Dessutom kunde en icke facklig a-kassa också ha ett rättegångsskydd inbakat så att man mot en tia extra i månaden kunde få hjälp med kostnader för juridisk hjälp upp till ett visst belopp.

Som sagt: det är ett sundhetstecken att fok börjar tänka själva och inte låter sig mer eller mindre tvingas in i ett självgående monopolsystem som det fackliga har utveckats till. Lagar finns och folk bör kunna förhandla själva om sina löner och villkor inom ramen för dem och för hur det ser ut på marknaden och inom olika branscher. Fackets rigida och stela system måste brytas. Om fackföreningarna ska överleva så måste de ta ganska många steg tillbaka, back to basics, där det är medemmarnas önskemål och behov som styr, inte politiskt färgade fackpampars.

Citera gärna men ange källan!

Vickys Livs – svenska äpplen!

Jag trodde att jag skulle få berätta om hur hösten nalkas och hur Vickys Livs möter den nya årstiden. Men icke! Lördagen den 24 september 2005, har varit mer sommarlik än många sommardagar. Så på Vickys var allt som vanligt: dörren stod öppen till butiken och många köpte glass, småflickor i sommarklänningar och tunna koftor köpte lördagsgodis och stämningen är lika varm som vädret. Och Nytorget myllrade av folk som njöt av den sista skälvande sommarkänslan.

^{Arne
Foto: Merit Wager}

Arne stod i butiken när jag kom. Han verkade lite vilsnare än vanligt. Han visade upp både munspel och plånbok men var bekymrad över att han inte hade någon nyckel hem. Han hade glömt den inne i ateljén när han gick därifrån, men det kom han inte ihåg och nu var han orolig, och otålig för att Affe inte genast kunde gå med honom och hjälpa honom hämta nyckeln. Lätt vresigt (inte så vanligt för att vara Arne) sa han att han går nu, han vill inte vänta längre. Och så gick han. Senare hörde jag att en av de andra två som också brukar hjälpa Arne hade trätt in och nu var nyckelproblemet löst.

   
^{Foto: Merit Wager}

Men nu till det som ändå visar att hösten obönhörligen är här trots den kvardröjande känslan av sommar: äpplena! På Vickys hade de idag 17 olika sorter svenska äpplen, och det var Affe stolt över – med rätta. De svenska äpplena doftar som äpplen ska, de har ingen hinna av vax eller vad det är som utländska äpplen ofta har för att skydda dem från olika angrepp och för att göra hållbarheten lång. Nej, de svenska äpplena är plockade direkt från träden och snabbt transporterade till Vickys och andra butiker. De ser ut som äpplen ska göra, och varje sort har sin egen speciella doft och distinkta smak. Det är en fröjd att gå till Vickys på "äppelfestival" ! Några av de många sorterna fångade jag på bild och även om det inte går att dofta och smaka på dem så kan man i alla fall titta på dem och njuta av färger och former. Var så goda!

Översättare reagerar mot grym besparing av Utlänningsnämnden

Jag är inte bara Medborgarnas flyktingombudsman m.m., jag är också översättare. Jag översätter från engelska och finska. Nyheter,  dokumentärer och barnprogram. Turistbroschyrer. Barnromaner. Och jag är med på en e-postlista för översättare. På den listan är vi mycket noga med att endast avhandla språkliga frågor och bara frågor som rör våra specifika översättningsspråk. Men den 16 september skrev en av våra listmedlemmar ett inlägg med anledning av hur Utlänningsnämnden struntat i att låta översätta livsavgörande material gällande den iranske journalisten Rabi Nikoo. Jag publicerar det här, för att tydliggöra hur migrationsmyndigheternas okänslighet och ovilja att göra riktiga och rättssäkra och grundligt genomlysande utredningar gör allt fler människor förvånade, arga och frustrerade.

Det lät bra det där med att samla in pengar till dem. Alldeles utmärkt. Att erbjuda oss att göra gratis översättningar kan ju så vara fallet i denna sak. Men vi kanske skall akta oss för att köra en generell inbjudan till en statlig myndighet som har massor med stålar och som bara vill snåla. Men som en symbolisk gest är det utmärkt. Hela grejen är litet som att George Bush skulle skylla på murarnas pris för att inte stärka dammarna i New Orleans. Vilket de facto var litet av vad som skedde också.

Nå, jag skrev så här till till Utlänningsnämnden och riksdagspartierna m fl:

Angående Utlänningsnämnden och utvisning av Rabi Nikoo

Som översättare kan jag inte låta bli att uppröras av Harriet Öhmans uttalande i Dagens Nyheter i dag. Om Harriet Öhmans uttalande är korrekt återgivet är det ett hån mot mänskligheten och mot översättarkåren.

Är Öhman och Utlänningsnämnden verkligen beredda att sända människor in i fängelser och tortyr för att hon och nämnden vill spara in några kronor per ord för översättningar?

Ordpriset för bevismaterialet är alltså värt mer för Utlänningsnämnden än att granska bevismaterial ordentligt för att se vad som väntar människor dit de skickas? Ordpriset skall alltså vara så avgörande så att man struntar i att beakta bevismaterial och i stället, utan att känna till detta material, skickar i väg folk för at torteras.

Borde inte Utlänningsnämnden ha tagit någon lärdom av skandalen kring de två egyptierna som skickades tillbaka till Egypten?

Nu skyller man i stället på översättarna för att kunna begå brott mot de mänskliga rättigheterna. Det ser ut som om utlänningsnämnden återigen är ute efter en skandal. Det är varken den första eller den andra. Finns det någon känsla för människors liv och hälsa på Utlänningsnämnden?

Upphäv det godtyckliga beslutet om avvisning och skärp er; översätt omedelbart det material som kan rädda en människa från tortyr!

Jag avstår från att sätta ut namnet på den översättare som skrivit detta eftersom jag inte frågat vederbörande om lov.

Citera gärna men ange källan!

Göran Hägglund (kd) – en sympatisk bekantskap

Jag var på frukost med Göran Hägglund, kristdemokraternas partiledare, idag. Ja, det var inte bara Göran och jag, det var Göran och jag och ett femtiotal personer till. Tankesmedjan Timbro hade bjudit in Göran Hägglund att tala fritt om vad han ville och han hade valt att tala under rubriken: "Bortom höger och vänster". En sympatisk rubrik och en överraskande sympatisk person, även om bekantskapen och nöjet denna gång var enbart på min sida.

Göran Hägglund var tydlig och hade ett klart och redigt språk utan krumbukter och avvikningar och utan sidomeningar och livrems- och hängsle-snack, som "man ska ha klart för sig att" och "å ena sidan" och "å andra sidan" och bla bla bla. Inget sådant som man annars förknippar med slipade politiker som gått retorikskolor på Bommersvik och andra ställen (jag vet inte var de andra partierna har sina kursgårdar), bara raka rör och klartext.

Inte var han rädd för att säga för mycket heller, Göran Hägglund. Tvärtom var det befriande att höra en toppolitiker spontant svara på frågor utan att hela tiden ängslas för hur det han säger ska tolkas och om han kanske sagt något han inte borde ha sagt eller något som han i förväg borde ha förankrat i någon konsensusgrupp etc.

Göran Hägglund kan mycket väl tänka sig att låta löntagarna själva, som myndiga människor, få hela sin lön och själva, som myndiga människor, betala in sina skatter och avgifter. Göran Hägglund tycker att fastighetsskatten är vidrig, en riktig styggelse och hel ologisk. Att ha en skatt som gör att människor måste gå från hem och hus bara för att de varit strävsamma och snålat in på annat för att kunna köpa sitt eget hem, det är inte rätt, tycker Göran Hägglund. Företagandet är viktigt säger många politiker. Men när Göran Hägglund säger att lagar och regler och pålagor på företagare alltid ska prövas utifrån hur de slår i de allra minsta företagen, inte de i största, då känns det som att han faktiskt har "fattat grejen"!

Jag har inte sett Göran Hägglund tidigare, men det jag såg och hörde idag gjorde mig intresserad och nyfiken.  Göran Hägglund  tänker jag hålla ögon  och öron på framöver.

Fotot av Göran Hägglund (nu skrev jag hans namn för trettonde gången i den här korta texten!) är taget av Kristdemokraterna och kommer från deras hemsida.

Citera gärna men ange källan!

EU-medborgaren som polisen låste in på Migrationsverkets förvar – del 3

Riksdagsledamoten Annika Qarlsson, c, har med anledning av min berättelse om vad som hände en ung grekisk kvinna i slutet av augusti i år (se denna blogg under rubrikerna: ”EU-medborgaren som polisen låste in på Migrationsverkets förvar – del 1” och ”EU-medborgaren som polisen låste in på Migrationsverkets förvar – del 2 ”), ställt en fråga till migrationsminister Barbro Holmberg. Svaret på frågan är ytterligare ett bevis för vilken rättslöshet inte bara egyptier och somalier lever under i detta land (för att inte tala om massor av svenskar!), utan också ett bevis för att EU-medborgare kraftfullt bör varnas för vad som kan vänta dem som turister i Sverige. Ministern säger:

”När det gäller frågan om förvar finns det dock inte några särskilda regler för just unionsmedborgare. Det strider således inte mot EG-rätten att ta en unionsmedborgare i förvar.”

Detta förvånar mig storligen. Jag trodde att alla människor är oskyldiga och kan inte låsas in så länge de inte är starkt misstänkta för ett allvarligt brott eller dömda för ett brott!

Vidare säger ministern:

”En utlänning kan tas i förvar om identiteten är oklar vid ankomsten till Sverige eller när han ansöker om uppehållstillstånd, om det är nödvändigt för att en utredning om hans rätt att stanna i Sverige skall kunna genomföras eller om det är sannolikt att han kommer att avvisas eller utvisas. Ytterligare en förutsättning för att ta en person i förvar enligt sistnämnda grund är att det med hänsyn till utlänningens personliga förhållanden eller övriga omständigheter finns anledning att anta att han annars kommer att hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet i Sverige. Av utlänningslagen framgår vidare att det är polismyndigheten, Migrationsverket eller Utlänningsnämnden som fattar beslut om förvar."

Detta känner alla vi som agerat ombud för asylsökande mycket väl till. Det är ju de asylsökande, inte EU-medborgare, som kan tänkas ha en oklar identitet vid ankomsten (slängda handlingar etc)! Det är ju de asylsökande, inte EU-medborgare, som söker asyl/uppehållstillstånd! Att Sveriges migrationsminister anser att det är rätt att svenska myndigheter godtyckligt låser in EU-medborgare vilkas identitet inte på något sätt är oklar; som inte alls har sökt uppehållstillstånd här och som inte heller har begått något brott, är både häpnadsväckande och skrämmande. Jag vägrar tro att svensk lag säger att det är rätt! Men om det verkligen är så, då bör det kommuniceras till samtliga EU-länder vilkas medborgare kan tänkas fundera på att turista i Sverige: att de inte går säkra för godtycklig inlåsning och deportation.

Ologiskt nog avslutar ministern sitt svar till Annika Qarlsson med följande uttalande:

”Att man i Sverige är oskyldig till dess dom fallit är för mig en självklarhet.”

Förutom de två tidigare delarna om den grekiska kvinnan som låstes in, läs även "Polisen frihetsberövar svart man med EU-medborgarskap och svart man med uppehållstillstånd i Norge"  på denna blogg.

Citera gärna men ange källan!

Varför ska lagar och konventioner följas ibland och ibland inte?

Nog är det märkligt hur svenska ministrars kappor vänds efter alla möjliga vindar? Oftast påstår regeringen att svenska lagar ska gälla i Sverige, att våra grundlagar fortfarande gäller (för det mesta, åtminstone).

Men sedan, ibland, när det blåser från väst (läs: USA), då gäller inget sådant utan då följer man slaviskt och blint vad amerikanerna säger och låter t.o.m. amerikanska underrättelseagenter på ett förnedrande och människovidrigt sätt föra två egyptier till Egypten trots enorm risk för tortyr och omänsklig behandling. Då gäller inga svenska lagar eller andra internationella konventioner som Sverige ratificerat, inte ett dugg.

Eller som när svensksomaliern Ahmed Yusufs hela liv frystes ner efter krav från USA. Alltså när USA satte upp honom på en lista över personer som misstänktes för samröre med terrorister efter terrordåden i USA. Detta för att Ahmed Yusuf använt sig av banksystemet al-Barakaat som hundratusentals andra männniskor också använder sig av. Nu har EG-domstolen slagit fast att det var rätt att frysa denna enskilda medborgares tillgångar och inte låta honom arbeta eller resa eller kunna leva sitt liv. Sådan har hans situation varit i fyra år nu. Märkligt att den enskilde individen inte anses ha tillräckligt stort värde för att han ska kunna få en ”fair trial” och dömas för något konkret, till något konkret! Jag har ingen aning om vad det egentligen är Ahmed Yusuf har gjort som gör att han ska hållas utanför ett normalt liv på obestämd tid men jag skulle gärna vilja veta det.

Och i stället för att visa lite nationalrättsligt kurage och ändra på det, jamar den minister som skulle kunna ändra på detta med i kritikerkören:

”Det här sätter fokus på det vi arbetar för, nämligen att FN:s mekanismer för att vidta sådana här åtgärder måste bli rättssäkrare. Vi trodde att den här typen ärenden kunde prövas av EU-domstolen och att vi hade ett rättssäkrare system i Europa. Men i och med den här domen får vi ju klart för oss att i sådana här ärenden hjälper det inte att vi har ett annat system i Europa utan här är det FN-systemet som gäller och då är det det som måste påverkas.”

Så svamligt och svårbegripligt och till intet förpliktigande uttrycker sig utrikesminister Laila Freivalds. Samma typ av svammel som förkommer i frågan om de två avvisade egyptierna.

Jag vill ha en regering som tar ansvar, som följer lagar och ratificerade konventioner men som också alltid, lite på samma sätt som just USA, står upp för sitt lands medborgare och inte vänder kapporna ut och in och på rätan och avigan för att tillfredsställa stormakter som kommer med diktat mot Sverige. Dessutom: jag vill också ha en regering som ser till att lagar och konventioner följs också i flykting- och asylhanteringen, vilket absolut inte görs idag.

“Startpeng” för nya företagare – i Finland

I Finland ges en s.k. startpeng och företagarutbildning till dem som ville starta egna företag. Från början av i år inleds också ett tvåårigt försök då startpengen också kan beviljas andra andra än arbetslösa: personer i lönearbete som vill bli företagare på heltid, och personer som övergår från studier eller hemarbete till företagande.

Så här står det bl.a. i informationen om startpeng och företagarutbildning:

Att starta ett eget företag är ett sätt att sysselsätta sig själv. Eftersom nya företag erbjuder en arbetsplats åt grundaren och möjligen skapar nya arbetsplatser även åt  andra, anser man att det är arbetskraftspolitiskt viktigt att starta företag.

Syftet med startpengen är att främja uppkomsten av ny företagsverksamhet och arbetslösa arbetssökandes sysselsättning på eget initiativ genom att trygga företagarens utkomst under den tid som beräknas gå åt till att starta och etablera företagsverksamheten.”

Startpeng beviljas för högst 10 månader åt gången. Beslutet om startpeng fattas för två perioder,  varav den första är högst sex månader och den andra högst fyra månader. Beslutet gällande den andra perioden är villkorligt. Startpengen för de första sex månaderna är ca 650 euro (ca 6.060 kronor) i månaden och  för slutperioden på fyra månader ca 500 euro (ca 4.660 kronor) i månaden.

Här kan man läsa mer om hur startpengen för nya företagare i Finland fungerar.

© Citera gärna men ange källan!

Lästips!

Läs gäna:

"Inlåst i nio månader utan att ha begått något brott" i kategorin "Asyl & Migration" i högerspalten.

"EU-medborgaren som polisen låste in på Migrationsverkets förvar – del 1 och 2" i kategorin "Asyl & Migration" i högerspalten.

"Svensk polis på utländska ambassader" i kategorin "Asyl & Migration" i högerspalten.

"Artikelserie – Sveriges dyraste resebyråverksamhet!" i kategorin "Asyl & Migration" i högerspalten.

Och lite trevlig läsning (som också manar till lite eftertanke) om min favoritbutik och många av mina favoritmänniskor finns i kategorin:

"Bröderna Olsson och Vickys Livs".

OBS! Om man vill läsa kronologiskt på en blogg så börjar man alltid läsa nerifrån!

Miljöpartiet ger oklara signaler till gömda asylsökande

Jag tillhörde inte dem som tyckte att en "allmän amnesti" för alla flyktingar/asylsökande var rätt; inte ens för dem som är gömda. Jag ville – och vill! – att beslutsfattare inom de två myndigheter som hanterar asylprocessen och de offentliga biträden och andra ombud som är involverade, ska följa de konventioner Sverige ratificerat och göra sitt jobb på ett engagerat, effektivt och lagenligt sätt. Hade alla, eller ens de flesta, gjort det, då hade det förmodligen sett helt annorlunda ut och inga krav på "amnesti" hade ens behövt resas. Som en jämförelse till Sveriges ”generösa flyktingpolitik” kan nämnas att i Canada, t.ex. fick ca 45 procent av alla som sökte asyl uppehållstillstånd förra året, i Sverige färre än 10 procent! Däremot ansåg – och anser – jag att riksdag och regering mycket väl kunde ha utfärdat ett tydligt direktiv till myndigheterna:

”För att i någon mån försöka rätta till de mängder av fel och brister i asylprocessen som förevarit, och som också lett fram till att Utlänningsnämnden läggs ner, har regeringen beslutat att som en engångsåtgärd ge alla asylsökande som kom hit före XX (ett visst datum) rätt att lämna in en ’Ny, särskild ansökan’, som ska behandlas i enlighet med alla konventioner som Sverige har ratificerat och i en generös och humanitär anda”.

Eller något ditåt. Man kunde också specificera att det gäller alla som kommit före ett visst datum och lever gömda eller att det gäller familjer med barn under 18 år som kom före ett visst datum – detaljerna kunde man säkert ha arbetat ut utan större problem.

Men mp:s språkrör Peter Eriksson går ut i P1 Morgon med luddiga och halvkvädna uttalanden som:

”De flesta flyktingbarnen kommer att få stanna, alla kommer att få en ny prövning och ingen behöver längre gömma sig.”

Hur genomtänkt är det här uttalandet? ”De flesta”!? Vilka då ”flesta”? Och att säga att ”ingen behöver längre gömma sig”, exakt vad menar Peter Eriksson med det? Ska Polisen få order (av vem?) om att de fr.o.m. idag för en vagt definierad grupp inte ska följa den lagen?

Förstår Peter Eriksson och andra inom mp vad de gör mot dessa människor som gömmer sig? Själv blir jag uppringd varje dag av asylsökande som vill veta om det är sant att de nu ska få stanna. Vad ska jag säga till dem? Ska jag säga att ”mp garanterar (?) att ni nu alla kan komma fram, anmäla er hos Migrationsverket och få bostad på någon förläggning samt dagersättning enligt bestämmelser för icke gömda asylsökande”? Och vad ska jag svara på frågan om hur de ska lämna in nya ansökningar, hur de ska få kontakt med ombud som kan hjälpa dem? Och kan Peter Eriksson säga vad jag ska svara på frågan om svenska staten betalar de advokater och jurister som nu ska börja skriva tusentals nya inlagor för att de gömda ska kunna få sin sak prövad en gång till? Och var finns alla de jurister och advokater som kan åta sig en mängd nya ärenden? Och hur ska föredragande och beslutsfattare på Migrationsverket (om det är de som är tänkta att hantera detta?) ha tid med alla dessa ärenden när de inte hinner med jobbet som det är?

Man får inte leka med människors liv och man får inte försöka plocka politiska poäng eller ta till vilka metoder som helst! Inom mp finns kloka, kunniga och starkt engagerade människor som jag har mycket svårt att tänka mig kan ha sina fingrar med i det här obehagliga spelet. Men de som, likt Peter Eriksson, på detta sätt spelar med människors hopp och tro och kastar ut livlinor som brister vid första bästa ryck, dem ger jag inte mycket för.

Fotografiet av Peter Eriksson är taget av Pekka Koskenvoima.

Citera gärna men ange källan!

Kommentar till gårdagens suck om Bosse Ringholm

Denna tisdag morgon, dagen efter att vice statsminister Bosse Ringholm tydligt och klart kallat polisen i allmänhet ”slö” och en specifik polis ”idiot”, har man bl.a. i P1 Morgon kunnat höra honom spruta ur sig ord och meningar i akt och mening att dels förringa det han sagt; dels försöka blanda bort korten. Han lyckas absolut inte med att få någon att tro att han inte menade exakt vad han sa, men jag måste säga att jag är lätt imponerad av den verbala svada som han i sportreferatfart smattrar ur sig! Jag hade ingen aning om att Bosse Ringholm kunde aspirera på titeln som ”Sveriges mest snabbpratande person”, dessutom utan att säga något vettigt och substantiellt i just den fråga han skulle kommentera!

Ringholm inte första s-ministern som säger “sanningen” och sedan går ut och försöker bortförklara sina åsikter!

I TV4 Nyheterna berättades idag om hur vice statsminister Bosse Ringholm anklagar polisen för att vara slö.

Uttalandet bandades när Bosse Ringholm hade glömt att stänga av telefonen efter en intervju i TV4 där han hade sagt att ”polisen gör allt den kan för att få bukt med den illegala spelmarknaden”. Det var alltså hans ”officiella” uttalande. Men efter intervjun sa Ringholm att polisen är slö som inte går in och kontrollerar illegala spelmaskiner. Bosse Ringholm hördes också kalla en viss polis som ”idiot”. Så här citeras han, ordagrant:

”Men det är alltså en idiot till polis som är anställd någonstans i polisorganisationen, i Stockholm, som istället för att jaga de här och sätta åt dem, sitter och spekulerar och ringer media och för vidare uppgifter som han inte kan bekräfta.

Ingen vet ju hur många det är! Jag kan ju se om du går in hos en tobakist i Stockholm här. Många har ju ett draperi och försök komma bakom det draperiet så får du se vad som står där. Där står oftast en illegal spelmaskin. Det är ju inte svårare för kvarterspolisen att gå in och kolla det, men det gör de inte. De är så jävla slöa!”

Senare på måndagskvällen gör Ringholm helt om och ber om ursäkt för sina nedsättande uttalanden om den svenska polisen.

”Jag sa efteråt några ord som inte var så väl avvägda. Den svenska polisen gör en utomordentlig insats”.

Statsminister Göran Persson säger att han är förvånad över Bosse Ringholms sätt att uttrycka sig. Tillåt mig tvivla på den förvåningen. Jag tror att Persson är mycket van vid ministrar som säger vad de anser vara sanningen när de tror att ingen hör (jag nämner bara två namn: Jan O Karlsson, Björn Rosengren…). Men han spelar en roll när han kräver att Ringholm ska be Polisen om ursäkt omedelbart. Varför det, när Ringholm ju bara uttryckte vad han tycker?`Det är ju bara bra att maktmänniskornas föraktfulla åsikter hörs i offentligheten också, så att folket vet vad de tycker?

Men självklart har kappvändare Ringholm redan bett om ursäkt:

”De här kraftuttrycken jag har använt är inte försvarbara utan dom ber jag om ursäkt för. Har det skadat och skymfat poliser och poliskåren så ber jag om ursäkt för det. Jag är också beredd att förklara men inte försvara de uttryck som jag har använt mig av.”

Om det inte var så sorgligt att det sådana här typer har de högsta maktpositionerna och därmed ett enormt avgörande för nio miljoner människors liv, så skulle jag skratta. För det är patetiskt och skrattretande att statsråd i Sveriges regering uttrycker vad de tycker och tänker men sedan, när det kommer fram, ber om ursäkt! Och hur ska nu Ringholm (bort)förklara de uttryck han använt sig av? Han uttryckte sina åsikter så klart och tydligt att de inte kan bortförklaras ens med hela SAOL:s samlade vokabulär!

Politiker som beter sig svinaktigt har alltid (bort)förklaringar

Bortförklaring 1

Kyrkopolitikern Håkan Holgersson, s, från Bjurholms kommun utanför Umeå (namngiven i Aftonbladet) jämför sig med Jesus när han ertappas med att köra bil med 0,6 promille alkohol i kroppen:

Men Jesus drack ju också vin, det vet du väl att han gjorde? Jag drack alkohol på fredagskvällen, men sedan trodde jag att jag var nykter på lördagen. Vad är det som är så märkvärdigt med det?

På frågan om hur han tror att väljarnas förtroende för honom påverkas inför kyrkovalet svarar den här, som det verkar, fullkomligt verklighetsfrämmande och samvetslösa mannen:

Jag har väldigt förstå att förstå hur det ska… Du menar inför kyrkovalet? det är ju ingen som röstar ändå.

Är du ångerfull? frågar reportern.

Ja, va fan tror du? Jag blev ju av med körkortet.

Jag hoppas den här mannen, som uttrycker sig så nonchalant och genomkorkat, har rätt i att ingen ändå röstar i kyrkovalet, och då menar jag att ingen röstar på honom! Och förresten, en avgörande skillnad mellan honom och Jesus är ju att Jesus körde inte bil berusad och riskerade oskyldiga människors liv!

Bortförklaring 2
Kommunalrådet i Nyköpings kommun, Göran Forssberg, s, (namngiven och avbildad i både Aftonbladet och Expressen) när det kommer fram att han pinkat i en b,omsteruppsättning ombord på en finlandsfärja:

Jag har lite problem med blåsan.

Som om det vore en ursäkt för att man pinkar i rabatten!? Han trampar vidare i bortförklaringsfloran:

Det är ingen uppsåtlig handling.

Jaha, vad var det då för handling? Nog brukar man väl ha ett uppsåt när man drar ner gylfen, tar fram snoppen och ställer sig och kissar? Eller? Vidare svamlar kommunalrådet om att han druckit öl med någon han inte kände och att ”allt blev svart” och att han ”inte är medveten om händelseförloppet”, därmed liksom antydande lite vagt att han blev drogad. vem går på det, hur korkad får an vara? Och så konstaterar han sturskt, som pampar plägar göra, att:

Jag är inte orolig för min politiska framtid.

Men tänk att det borde han nog vara! För sådana typer som pissar i blomsteruppsättningar på dansgolv vill folk knappast ha som sina företrädare. Det heter ”förtroendevald”, Gösta Forssberg, och det betyder, ifall du inte förstår det, att den som ska företräda många andra ska åtnjuta deras förtroende. Förtroende måste förvärvas, det är som med respekt: det går inte att kommendera fram ens om man varit s-pamp i Nyköping i många Herrans år. Det räcker inte att säga att man bett partikamrater och Nyköpingsbor om ursäkt och sedan uttala att man inte ser några problem med att sitta kvar i den maktposition som kräver just människors förtroende och respekt. det håller inte.

Till de båda s-pamparna som inte verkar fatta vad de gjort vill jag säga att jag hoppas att ni har kloka och normalt tänkande människor i er närhet som kan tala om för er vad ni bör göra. Lyssna på dem!

Chrisen pluggar i Prag

^{Chrisen
Foto: privat}

Min extradotter Chrisen (som för precis tio år sedan, efter att ha bott åtta år i Sverige varav nära ett år som gömd – läs mer här)  fick uppehållstillsånd) är nu installerad och har påbörjat sina studier till läkare i Prag. På bilden skålar hon i cider med några kurskamrater och här följer ett litet "resebrev" från henne:

Nu har jag äntligen ordnat med Internet till mitt rum! Det är inte världens snabbaste och bästa, men det duger. Det har inte varit någon direkt mjukstart vad gäller skolan. Har mitt första "Seminar" nästa vecka i Medical Chemistry och veckan därpå i anatomi. Ja, det är mycket att lära sig utantill, samtidigt som det är helt otroligt när man upptäcker hur mycket nytt man lär sig på kort tid. Språklektionerna i både latin och tjeckiska är underbara och jag gläder mig över att lära mig ett nytt språk samtidigt som jag lär mig en ny kultur. Tyvärr är det skralt med intresset för undervisningen i tjeckiska bland första årets studenter. Många inser inte att de är gäster i det här landet, vilket jag blir lite upprörd över. De borde inte förvänta sig att allt ska ske enligt våra normer och att allt ska följa samma standard som hemma i Sverige eller i USA. Med andra ord, skulle det inte skada med lite ödmjukhet.

Däremot, känner jag 100 procent för utbildningen! Just nu, känns det som jag har valt rätt och fastän det är mycket att läsa och studera, är det roligt och samtidgt blir jag förundrad över hur lite jag egentligen kan och vet.