Jag har tittat igenom alla Europadomstolens "judgements and decisions" (domar och beslut) och från den 6 februari 1976 t.o.m. den 12 juli 2005. Om jag har räknat så har domstolen tagit upp 67 klagomål mot Sverige.
Där finns ärendet ”Pudas mot Sverige” (10426/83) från 1982 som handlade om Folke Pudas, taxiföraren från Tornedalen som en vinter hungerstrejkade i en låda på på Sergels Torg. Det handlade om rätten för hans taxirörelse att ha linjetrafik på en avlägsen rutt i Tornedalen. Länsrätten drog in Folke Pudas näringstillstånd. Men istället för att ge upp drev han ärendet till riksnivå genom sin lådprotest. I sinom tid fick Pudas rätt i Europadomstolen. Sverige fälldes, den enskilde fick rätt.
Vidare finns här fallet Janosevic (34619/97) mot Sverige där det framgår att Europadomstolen anser att skattetillägg vid tillämpning av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna är att anse som en påföljd för brott. Det betyder att skattetillägg inte längre godtyckligt får tas ut av skattemyndigheten före domstolsprövning, d.v.s. man ska anses vara oskyldig tills motsatsen har bevisats, i enlighet med rättstillämpningen i den s.k. civiliserade världen. Sverige fälldes, den enskilde fick rätt.
Och många andra typer av ärenden där människor i förtvivlan över hur de hanterats i sitt eget land har fört sina klagomål vidare till en domstol utanför Sverige: Europadomstolen.
Nu ser jag en ny trend som blivit vanligare på senare år: Sverige ingår allt oftare s.k. friendly settlements (förlikning) med dem som klagat på staten. Sedan början av 2001 har förlikning – om jag räknat rätt – skett i 13 ärenden.
Regeringen söker naturligtvis förlikning hellre än att bli fälld i Europadomstolen. Men vore det inte bättre om rättssystemet och lagarna fungerade redan i Sverige, så att allt fler människor slapp vända sig till Europadmstolen?
Citera gärna men ange källan!
Filed under: Allmänt | Leave a comment »
Merit Wager 