Falsk trygghet svenskars “snuttefilt”

På DN Debatt i går, söndag, skriver  David Eberhard, överläkare i psykiatri vid Stockholms läns psykiatriska akutmottagning, sektionschef akutsektionen Norra Stockholms psykiatri, en klockren text under ovanstående rubrik. Han skriver om det som jag själv skrivit om,  sagt och förundrats över i åratal: om svenskarnas sjukliga behov av s.k. trygghet och statlig kontroll på precis alla områden i livet och samhället.

Media bidrar till att blåsa upp varje liten signal om att något kanske, möjligen, eventuellt och potentiellt skulle kunna var farligt, som t.ex. den otroliga skräckpropaganda som spreds för några år sedan om att det fanns något farligt ämne i potatischips. Folk köpte inte chips, chipsproducenterna höll på att gå under, det var nästan krigstillstånd! Ändå var det inget som man i andra länder brydde sig om för det där farliga ämnet var man tvungen att äta ungefär 15 ton på en vecka av för att det skulle kunna ha någon skadlig inverkan. Och enorma mängder chips är ju farligt hur som helst och ingen kan vräka i sig sådana mängder som det här var fråga om utan att bli sjuk…

Och ett tag visste föräldrar varken ut eller in: de skrämdes för att vaccinera sina barn och de skrämdes för att inte vaccinera sina barn. Och plötsligt kan det kanske finnas salmonella i några kycklingar någonstans och då blir det livsfarligt att äta kyckling och ingen köper kyckling på minst åtta dagar. Panik. Hysteri. "tryggheten" är hotad! Svenskar ska inte kunna bli sjuka i en epidemi, svenskar ska inte behöva utstå något som är jobbigt, gör ont, känns otrevligt.

Och alla barn, även två-, treåringar som cyklar på sin egen lilla gård på små trehjulingar ska ha otympliga hjälmar och helst också knä- och armbågsskydd eftersom det kan vara så faaaarligt att ramla av trehjuligen och kanske få en liten skråma. Och de föräldrar som inte inordnar sig i vansinnigheterna blir totalmobbade. Mobbning är förstås inte heller tillåtet, men där ses det rejält mellan fingrarna, särskilt när det handlar om folk som inte tycker som alla andra, d.v.s. inte är pk.

Och så finns den sjukliga tron på att det ska kunna införas "trygghet i arbetslivet" – ingen ska någonsin kunna avskedas och ingen ska någonsin kunna skadas på jobbet. Hur verklighetsfrämmande är inte det, men det är myter som tycks vara nödvändiga för svenska folket att ha som snuttefiltar. För att inte tala om att rökarna, som redan mycket väl vet hur farligt det är att röka, måste tilltalas som idioter med stora varningar om att "rökning dödar" m.m. på paketen. Logiken är märklig i det fallet: om/eftersom det är så farligt att röka varför säljer då staten tobak?

"Nolltolerans" ska det också vara överallt, som om det någonsin skulle kunna vara möjligt att statligt reglera bort olyckor och kriser och dödsfall!

Hå hå ja ja! Stackars svenskar som lever i sin egen förment trygga värld och blir totalt chockade när svenskar – SVENSKAR!!! – blir avskedade från sina jobb, skadas på arbetsplatsen eller varsomhelst och dör i katastrofer och bilolyckor och annat hemskt. Trots statens förmyndande, genomkontrollerade och -reglerade byråkratiserade personnummerifierade system.

Jag instämmer helt i slutklämmen i David Eberhards artikel:

"För oss andra återstår ingen spänning. Vi är alla trygga och inget får göra ont. I det smärtbefriade samhället Sverige har vi alla, precis på samma sätt som en panikpatient utvecklar torgskräck, kommit att undvika allt som är normalt.

Landet och dess invånare behöver skaffa sig lagom stora risker, lagom mycket konkurrens, för tryggheten är meningslösheten. Vi blir därmed alla förlorare. Såsom en heroinist lärt sig älska sin drog har vi förvandlats till trygghetsnarkomaner. Det är dags att bekämpa vårt missbruk."