Peter Eriksson får väl ringa vem han vill!

Vi har lagstadgad yttrandefrihet i Sverige och vi vill ha politiker som bryr sig och tar ansvar. Vi vill ha raka, tydliga, modiga, engagerade riksdagsledamöter – de ska vara som vi och deras åsikter och agerande ska spegla verkligheten så att de på ett bra sätt kan representera oss andra. Men vem i helsike vill bli politiker i ett land där allt man gör kan vändas och vridas så att det blir fel? Så att man får löpa gatlopp för minsta misstag och även för sådant som inte är misstag utan någon fått för sig kan vara det. Inte undra på att människor är rädda för att ta politiska uppdrag och känner obehag för att utsätta sig för den hudflängning i media och det spott och spe från allmänheten de kan råka ut för som folkvalda. Det är inte alls konstigt att allt färre människor utsätter sig för den risken!

Det är tråkigt att Ekot – och andra medier följer förstås efter – gör en sak av att miljöpartiets språkrör Peter Eriksson "försökt att påverka polisen i Gävle att skjuta upp avvisningen av en flyktingfamilj". So what?  Det var väl bra att han engagerade sig personligen, att han ringde upp och bad Polisen tänka efter lite. Dessutom i en fråga som han engagerat sig starkt för och som ligger honom varmt om hjärtat. Och särskilt som det skedde samma dag som det framkommit att Polisen i Norrland (och annorstädes) uppvisar en stark främlingsfientlighet och både rikspolisstyrelsens chef Stefan Strömberg och DO Katri Linna är ute och uttalar sig i frågan.

Gränspolischefen i Gävle, Willy Aflarenko, har fått sina "15 minutes of fame" genom att, offentligt indignerat gnälla över Peter Erikssons samtal:

"Jag tycker att han försökte påverka mig till att inte verkställa avvisningen av den här familjen. Det är min åsikt. Han ville att vi skulle vänta två-tre veckor. Men det kan jag ju inte göra. Varför han ringer mig personligen förstår jag inte. Jag tycker att det är banalt att en sådan person ringer en vanlig tjänsteman och försöker påverka. Det tycker jag är fel."

Vad han menar med "en sådan person" är oklart – Peter Eriksson är en invånare i detta land precis som Willy Aflarenko och har samma rätt som alla andra att ringa vem han vill. Polisen, som inte har särskilt bråttom när inbrott begåtts och i många andra sammanhang där det skulle behövas inte agerar särskilt aktivt och snabbt, kan gott ta sig an vålds- och egendomsbrott i första hand i stället för att, övernitiskt (om än lagligt) jaga asylsökande.  Särskilt som det ju är känt för alla – även Polisen – att en ny lag kommer om bara några veckor, en lag som som kan få livsavgörande betydelse för de människor Polisen under bl.a. Willy Aflarenko nu gör sitt yttersta för att "hinna" avvisa.

Citera gärna men ange källan!

Ramadan

Att det var bättre förr – eller åtminstone annorlunda – kan man här, läsa i Arab News under rubriken: ”Holy month is more than time for sales, television specials”. Precis som vårt kristna julfirande har förändrats genom åren och många inte ens längre minns varför vi firar jul, har många moderna muslimer t.o.m. i ett av de mest muslimska länderna i världen, Saudiarabien, glömt bort meningen med Ramadan. I tidningsartikeln säger 96-årige Mulay Ahmad Al-Shareef från Madinah:

"Förr i tiden stod människor närmare varandra. Vi hade inte mycket förr, levnadsförhållandena var hårda och inte så bekväma som idag. Trots att de var fattiga var människor lyckliga. Vi hade inte behov av att köpa en massa, av många orsaker. Ramadan var inte en månad för mat utan en månad för andakt. Ramadan var inte en månad då man skulle skryta med vad man har utan en månad då man skulle ge. Ramadan var inte en månad då man skulle stanna uppe sent utan en månad för arbete."

Artikeln visar hur lika oss ”de” är; att muslimer, precis som kristna, finns i alla former och fasoner och knappast alla är fanatiska terrorister och blivande självmordsbombare.