Vickys Livs – borgarråd engagerar sig

^{Affe
Foto: Merit Wager}

Efter diverse mer eller mindre märkliga och oresonliga pålagor och påhitt av stadsdelsförvaltningen, ägnade att göra livet och företagandet surt och svårt för de minsta företagarna, bland dem Olssons på Vickys Livs, har vi enmans- och småföretagare börjat opponera oss. Och nu har även politiker ända bort i Stadshuset tittat in och hört sig för hur det går och vad som är fel, t.o.m. ett (oppositions)borgarråd, m, och några kolleger till honom! Så här skriver Mikael Söderlund i sitt elektroniska månadsbrev som skickades ut idag, fredag (hela brevet finns här. Klicka vidare på "nyhetsbrev" och sedan på "Nyhetsbrev från 2005-10-14"):

Vickys livs – jakten på företagarna fortsätter

En viktig uppgift för en moderatledd majoritet i stadshuset är att förbättra förutsättningarna för företagande och tillväxt i Stockholm. I veckan gjorde jag mitt andra besök på stans kanske kultigaste mataffär – Vickys Livs på Skånegatan. Det var min fullmäktigekollega Mats Rudin som tipsade om att bröderna Olsson som driver affären mer eller mindre förföljs av ettriga byråkrater från staden. Deras berättelse är ett skrämmande vittnesmål om hur stadens företagare bemöts, samtidigt som det förklarar varför Stockholm på senare år rasat till en föga smickrande 282:a plats av 290 kommuner i företagarnas egen ranking av kommunala regler och byråkrati.

Det senaste som drabbat bröderna Olsson är att staden beslutat att trefaldiga avgiften de får betala för den lilla kiosk och uteservering de har i slutet av Skånegatan. Det är ett hårresande sätt att hantera människor vars enda ambition är att serva sina kunder och får verksamheten att gå ihop så att familjen kan försörjas.

Vickys Livs är långt ifrån ensamma, men är ändå unika. Ett besök i deras butik är ett härligt kulturtips. Ta en höstpromenad från Mosebacke till Nytorget och njut av en unik affär på Skånegatan. Passa samtidigt på att fynda i Söders enorma utbud av spännande butiker. Senaste fyndet gjorde jag i Stadsmissionens secondhandbutik mitt emot Vickys Livs på Skånegatan.

Det är hoppingivande att ett borgarråd engagerar sig i frågor som faktiskt  rör Vickys Livs överlevnad och existens. Liksom korvgubbarnas, småserveringarnas, skomakarnas, tobakshandlarnas och… Det hedrar borgarrådet och moderaterna, särskilt som det största partiet, socialdemokraterna, inte bryr sig ett enda dugg utan snarare genom olika skrivelser och regler och bestämmelser motarbetar alla de här människorna som arbetar mycket hårt och som betalar skatt i stället för att uppbära social- eller andra bidrag.

Jag förstår inte att socialdemokraterna kan göra så här mot Affe och hans familj. Affe är en av deras trognaste påhejare och har i decennier varit politiskt aktiv för dem och lagt ner sin själ i det partiet. Vet de inte – eller bryr de sig inte om det? – att Affe under flera år var den person i Sverige som värvade flest medlemmar åt socialdemokraterna? Som belöning fick han bl.a. äta lunch med statsminister Ingvar Karlsson. Men nu lönar socialdemokraterna honom (och andra småföretagare) illa genom att ge honom ekonomisk ångest och i förlängningen kanske göra det omöjligt för honom och hans familj att försörja sig själva. Skäms, socialdemokrater, som motarbetar i stället för att stödja och underlätta hederliga människor som gör sitt yttersta för att försörja sig själva och sina familjer!

Vad gör de på Centrum mot rasism nuförtiden?

För några månader sedan var Centrum mot rasism – CMR på alla tapeter. Det handlade om vidlyftigt slöseri med skattemedel: 14 miljoner kronor hit och 180 kvm dit och lyxiga konferenser i samma stad – Stockholm – där det enorma kontoret ligger och stora belopp till verksamhetschefen i "spenderingspengar" och en synnerligen märklig kampanj mot en glass som hette Nogger.

Vad har hänt efter det? Skulle det inte göras en utredning (som vanligt…) om allt slöseri och om vad de egentligen syslade med på sitt stora kontor? Och var det inte någon som anklagades för sexuella trakasserier också, eller minns jag fel? Jag vill gärna veta vad den utredningen har kommit fram till. Eller är det så komplicerat, kanske, alltihop, att man inte har lyckats utreda var pengar tagit vägen och hur verksamheten skötts? I så fall bör de som utreder åtminstone försöka komma med en delrapport.

Här kan man läsa om CMR:s aktiviteter – som inte verkar vara särskilt många. Den senast angivna aktiviteten inträffade den 18 juni och var ett seminarium under rubriken "Strukturell diskriminering – maktens ansvar och det civila samhällets roll". Hå hå ja ja.

Och här kan man läsa om CMR:s projekt. Där är det, såvitt man förstår av informationen, ännu mer tunnsått med verklig "action".

Jag vill veta hur länge den här verksamheten ska få sådana enorma summor att göra så lite för!

Fast det är klart: det har nog tagit rätt lång tid att skriva den 41-sidiga halvårsrapporten (som jag blir alldeles matt av att titta i). Så mycket ord och text och rubriker och stycken och – ja: ord! Vad ska alla dessa ord åstadkomma? Finns det inte redan tillräckliga många aktörer i den svenska "antirasismbranschen" (massor av projekt och föreningar och organisationer, inte minst Diskrimineringsombudsmannen-DO), för att det ska kännas lite överflödigt med ytterligare en dokumentproducerande verksamhet? Dyr, dessutom. Jag bara undrar…

Citera gärna men ange källan!