Vickys Livs – lördag morgon och kväll

^{Ingrid och Affe
Foto: Merit Wager}Lördag morgon kl 08.45 kom jag ner till Vickys för att ta en morgonespresso innan jag skulle till studion och klippa filmen Vickys Livs – The Movie. Jag pratade med Affe och Ingrid som pysslade med lite av varje och betjänade en och annan lördagsmorgonkund. Den härliga ”skrattande tanten” kom in, Frida Björk, nyss fyllda 90. Ja, hon fyllde 90 i går och då var det stor fest för många vänner. Pigg som en mört och lika sprittande glad som alltid stegade hon in och var så tjusig och snygg så man bara baxnade vid tanken på att den här kvinnan faktiskt är född 1915! Hon pratade och skrattade som vanligt, tog en födelsedagssvängom med Affe och lät sig fotograferas av mig. Och skyndade vidare till nya aktiviteter, lika rak i ryggen och ung i stegen som vanligt.^{Frida
Foto: Merit Wager}

Strax kom också Arne in. Det var redan hans tredje eller fjärde besök den morgonen. Han såg lite frusen ut, men hävdade bestämt att han inte frös. När jag gick skulle Affe precis bjuda honom på en kopp kaffe och en macka.

^{Arne
Foto: Merit Wager}

Under hela lördagen satt jag och klippte filmen om livet på och kring Vickys Livs. 20 timmars filmat material ska kokas ner till (egentligen) 28 minuter, men jag har lite självsvåldigt bestämt att den ska bli 29 minuter lång. Materialet räcker gott och väl till en långfilm, men mitt format är alltså en knapp halvtimmes dokumentär och det ska det bli. Även om det är jättesvårt att skära i materialet.

På kvällen, efter att jag slutat klippa, tittade jag in på Vickys Livs igen. Klockan var närmare sex och Affe var ensam. ”Jag skickade hem Ingela, hon var lite krasslig”, sa han. ”Och så kan jag lyssna på P4 och sporten när inte Ingela är här! sa han lite nöjt. Det var inget allvarligt med Ingela, hon var bara lite allmänt småförkyld och hängig. Och snart skulle Affe få sällskap av Ingrid som stänger kiosken klockan sex.

Jag köpte stora, välformade och förhoppningsvis goda kastanjer. Utanför butiken, över fruktståndet, hade lampan gått sönder. Det sista jag såg av Affe när jag sneddade över Skånegatan var hur han stod på en pall och bytte lampa. Det var mörkt. Och kallt. Men Affe hade kortbyxor.