Okunniga anställda ska fatta livsavgörande beslut

TT berättar idag om det som varit känt för mig och andra i drygt en vecka redan: att Migrationsverket ämnar avdela anställda vid sina förvarsenheter att ta hand om – och fatta beslut i – asylärenden som kräver beslut efter att den tillfälliga lagen som v, mp och s fått igenom, träder i kraft någon gång efter den 7 november.

För mer än en vecka sedan kontakades jag av anställda vid Migrationsverket som bekymrat berättade om hur deras arbetsuppgifter ska förändras helt. Och att det sker mot deras vilja samt att de inte har den kompetens som behövs. En av dem, en anställd vid en av verkets förvarseneheter, skrev bl.a. så här i ett mejl:

Hur ställer du dig till att flera av oss kommer att placeras i den sk "avarbetningsgruppen" för att ta hand om den stora mängden nya prövningar som kommer att komma in till verket? Det talas om15 000 ärenden, fördelade på ca 100 handläggare under fyra månader, dvs runt 150 fall per handläggare, 40 i månaden, två om dagen. Ni, du, har ju som sagt haft åsikter om såväl vår kompetens som vårt synsätt och bemötande, hur ställer du dig till att vi ska sitta och förbereda beslut? Istället hamnar flera handläggare på platser de inte vill vara, där de får direkt inflytande på ärenden. Du ska också veta att de allra flesta av oss har i bästa fall en rudimentär kunskap i asylhantering. Så var har vi hamnat nu? Fler asylsökande i häkten, knappt eller dåligt utbildade handläggare skall förbereda beslut i asylfrågor."

Ingen har en avundsvärd sits i det rådande läget, allra minst de asylsökande som redan skickats ut ur landet och inte fick en korrekt prövning och ett människovärdigt bemötande. Eller de asylökande, gömda och icke-gömda, som nu ska vara utlämnade åt personer som den MIG-anställda som skrev mejlet ovan! Inte heller MIG har en lätt sits för även om "mer resurser" tilldelas dem – och då menas i svenska sammanhang alltid pengar – så hjälper inte det. För de mänskliga resurserna att klara av den här extra bördan av att gå igenom och fatta beslut i 15 000 eller fler asylärenden, den finns inte, helt enkelt. Den finns knappast ens att få för pengar, så hur mycket "resurser" i form av just pengar regering och riksdag än beslutar om så snyter man inte de mänskliga resurserna ur näsan i en handvändning.

Hela den "cirkus" som pågått – och pågår – på asylområdet är en följd av att folk på de statliga migrationsmyndigheterna inte gjort sina jobb korrekt och effektivt från början. Under åratal har seriösa och kunniga advokater, jurister, MR-organisationer och jag själv för döva öron och blinda ögon högljutt och väl synligt klagat på den ofta rättsvidriga, i bästa fall rättsosäkra, asylprocessen. I nio år har vi krävt att UN ska läggas ner, ett tecken så gott som något på att det inte står rätt till och att folk inte har förtroende för nämnden. Men ansvariga har inte lyssnat, inte velat se. Och hela tiden har asylsökande misshandlats i systemet, de har avhumaniserats och behandlats som kollin, som varelser som helt saknar känslor. Kriminella och andra med uppenbart ogrundade ansökningar om asyl har fått stanna här under åratal och åtnjuta dagersättningar och fri bostad på skattebetalarnas bekostnad medan kvinnor med mycket starka skyddsskäl kastats ut och barns särskilda skäl till hänsyn och skydd har åsidosatts grovt. Kristna och homosxuella från länder där det är förbjudet att vara kristen eller homosexuell har skickats tillbaka med hånfulla avskedshälsningar som "du behöver väl inte visa öppet att du är kristen/homosexuell". Etc.

Och nu sitter vi här, i en cirkussoppa utan like. Lagen, som utlovades till den 7 november och som många asylsökande trott ska bli verklighet, blir knappast klar till dess. MIG-anställda som arbetar på de fängelseliknande förvaren där asylsökande sitter inlåsta för att de ska avvisas ska nu börja hantera asylärenden efter den 7 november (eller senare). Personer som enligt egen utsago varken vill eller kan utföra detta arbete och som "… i bästa fall har en rudimentär kunskap i asylhantering."

Citera gärna men ange källan!

Nu har Polisen släppt ut D och M ur Migrationsverkets förvar!

Nedan finns ett inlägg under rubriken: "Polisen hittar inte dokument!" Läs gärna det inlägget först, för att förstå det jag berättar här! Nämligen att de två unga männen som jag valt att kalla M och D och vilkas berättelser länkas till i inlägget nedan, nyligen av Polisen släppts ut ur Migrationsverkets förvar. Där har de suttit i tio månader vardera till en sammanlagd kostnad för samhället om uppemot 1,7 miljoner kronor!

Förutom att jag bloggade om den svåra situation M och D befann sig i, skickade jag också än en gång de ansökningar jag redan tidigare skickat för en månad sedan, till den poliskommissarie som hade rätten och makten att, i stället för att hålla dem inlåsta på ett inhumant och kostsamt sätt, ställa dem under uppsikt då de ett visst antal gånger i veckan "visar upp sig" hos Polisen. Alltså till den poliskommissarie som under en hel månad inte hittade dessa dokument. Nu kom de tydligen fram och han insåg väl att den här typen av mäniskohantering är ovärdig Sverige, att den inte är förenlig med lagens anda och mening och att kostnaderna för den inhumana inlåsningen är orimligt hög för samhället.

Hur många andra som M och D sitter inlåsta i månader och år? Kostnaderna för det här inhumana systemet är astronomiska och det mänskliga lidandet likaså. Föreligger det verkställighetshinder så gör det. Då ska lagen följas och då kan man inte upprätthålla ett sådant här inlåsningssystem!

Polisen hittar inte dokument!

Den 13 september lade jag ut ett inlägg här på bloggen under rubriken "Inlåst i nio månader utan att ha begått något brott". Där publiceras journalanteckningar som borde få varje normalfuntad människa att inse att den här personen behöver vård och hjälp, inte inlåsning på ett ställe i klass med – eller värre! – än ett fängelse. Läs det här!

Samma dag sände jag en begäran om att beslutet om att behålla M (som jag kallar honom) i förvar ska upphöra,  till ansvarig poliskommissarie. En liknande begäran sändes samtidigt för en annan ung man, D,  som suttit inlåst lika länge. Om honom kan man läsa här, under rubrikerna "Sveriges dyraste resebyråverksamhet och dess resenärer" (läs här) och "Sveriges dyraste resebyråverksamhet – beslut om fortsatt inlåsning" (läs här).

Fortfarande, efter en månad, har den ansvarige kommissarien "inte hittat" mina ansökningar och dokumenten som bifogades! Han vill inte heller att jag skickar handlingarna till honom vare sig med brev eller post. Den här icke-hanteringen av ansökningar som Polisen ska hantera är givetvis något som också måste belysas i den "Uppföljande inspektion av handläggningen av vissa utlänningsärenden" som Rikspolisstyrelsen efter våra upprepade påstötningar beslutat om. Inspektionen pågår just nu och ska vara klar den 1 november 2005.

Noteras bör också, att inlåsningen på Migrationsverkets förvarsenhet á 3.000 kr/dygn, de misslyckade "förhandlingsresorna" till Iran med tre eskortörer vardera samt medicier och läkarhjälp som de båda behöver till stor del till följd av inlåsnigen, till dags dato torde uppgå till minst 1,7 miljoner kronor. Skattemedel…

Uppdrag granskning tisdag den 25 oktober

Uppdrag granskning berättade tisdag den 25 oktober bl.a. om Andrei Miastouski som skulle avvisas med flyg till Vitryssland och hur den svenske polisman som var med på resan var beredd att gå långt för att lyckas med sitt uppdrag – till och med samarbeta med en diktatur. Med anledning av detta vill jag uppmärksamma mina läsare på några av de artiklar jag för några månader sedan skrivit här på bloggen i ämnet, där brutaliteten och inhumaniteten från Polisens sida varit minst lika förödande:

Bloggat den 13 juni 2005: Kaisers gravida hustru slits ifrån honom. Läs här.

Bloggat den 27 juni 2005: Vidare om Kaisers sju månader gravida hustru som med tvång – fyra eskortörer! – fördes från sin make till Azerbajdzan för att där föda deras första barn. Läs här.

Bloggat den 5 juli 2005: Om den unge kristne iraniern D och hur han fördes utan handlingar till Iran (och tillbaka till Sverige) med tre eskortörer. Läs här.

Bloggat den 22 juli 2005: Vidare om den unge iraniern D. Läs här.

Bloggat den 5 juli 2005: Om en ung kvinna från Ukraina, MR, och hur hon fördes med specialchartrat plan och fem eskortörer (!) till Kiev och lämnades där i 23 dagar i arrestlokalen på Kievs flygplats. Läs här.

Bloggat den 12 juli 2005: Vidare om den unga kvinnan MR som berättas om ovan. Läs här.

Bloggat den 14 juli 2005: Svenska ambassadens meningslösa svar ang den unga kvinnan MR som glömdes bort i arrestlokalen på Kievs flygplats. Läs här.

Bloggat den 13 september 2005: M:s journal. (Han satt inlåst i tio månader på förvaret och fördes under tiden till Iran och tillbaka till Sverige). Läs här.

Bloggat den 9 oktober 2005: Om hur Polisen inte hittade mina skrivelser gällande D och M från Iran vilkas historier berättas ovan. Läs här.

Bloggat den 10 oktober 2005: Polisen släppte ut de två iranierna M och D ur förvaren. Läs här.

Men vi har också fått till stånd att  Rikspolisstyrelsen gör en "uppföljande inspektion av handläggningen av vissa utlänningsärenden"  och det har jag bl.a. berättat om här.

Ovanstående är bara en bråkdel, ett axplock, ur den rika flora av berättelser om hur det går till i det fördolda där ingen egentligen på allvar och med kraft uppmärksammat händelserna innan jag själv och flyktingprästen Håkan Sandvik började göra det. Vi uppvaktade bl.a. både Rikspolisstyrelsens ledning och statssekreteraren på justitiedepartementet.

Det finns massor mer att läsa på min blogg i detta ämne under kategorin "Asyl & Migration". Läs gärna, och inse att det är så här det faktiskt ser ut i Sverige idag. Vi är tyvärr alltför få som har orkat sätta oss in i detta och än färre som orkat rapportera och försöka göra något för att få en ändring till stånd.

Citera gärna men OBS! ange källan!