• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    oktober 2005
    M T O T F L S
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930
    31  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Polisen hittar inte dokument!

Den 13 september lade jag ut ett inlägg här på bloggen under rubriken "Inlåst i nio månader utan att ha begått något brott". Där publiceras journalanteckningar som borde få varje normalfuntad människa att inse att den här personen behöver vård och hjälp, inte inlåsning på ett ställe i klass med – eller värre! – än ett fängelse. Läs det här!

Samma dag sände jag en begäran om att beslutet om att behålla M (som jag kallar honom) i förvar ska upphöra,  till ansvarig poliskommissarie. En liknande begäran sändes samtidigt för en annan ung man, D,  som suttit inlåst lika länge. Om honom kan man läsa här, under rubrikerna "Sveriges dyraste resebyråverksamhet och dess resenärer" (läs här) och "Sveriges dyraste resebyråverksamhet – beslut om fortsatt inlåsning" (läs här).

Fortfarande, efter en månad, har den ansvarige kommissarien "inte hittat" mina ansökningar och dokumenten som bifogades! Han vill inte heller att jag skickar handlingarna till honom vare sig med brev eller post. Den här icke-hanteringen av ansökningar som Polisen ska hantera är givetvis något som också måste belysas i den "Uppföljande inspektion av handläggningen av vissa utlänningsärenden" som Rikspolisstyrelsen efter våra upprepade påstötningar beslutat om. Inspektionen pågår just nu och ska vara klar den 1 november 2005.

Noteras bör också, att inlåsningen på Migrationsverkets förvarsenhet á 3.000 kr/dygn, de misslyckade "förhandlingsresorna" till Iran med tre eskortörer vardera samt medicier och läkarhjälp som de båda behöver till stor del till följd av inlåsnigen, till dags dato torde uppgå till minst 1,7 miljoner kronor. Skattemedel…

Uppdrag granskning tisdag den 25 oktober

Uppdrag granskning berättade tisdag den 25 oktober bl.a. om Andrei Miastouski som skulle avvisas med flyg till Vitryssland och hur den svenske polisman som var med på resan var beredd att gå långt för att lyckas med sitt uppdrag – till och med samarbeta med en diktatur. Med anledning av detta vill jag uppmärksamma mina läsare på några av de artiklar jag för några månader sedan skrivit här på bloggen i ämnet, där brutaliteten och inhumaniteten från Polisens sida varit minst lika förödande:

Bloggat den 13 juni 2005: Kaisers gravida hustru slits ifrån honom. Läs här.

Bloggat den 27 juni 2005: Vidare om Kaisers sju månader gravida hustru som med tvång – fyra eskortörer! – fördes från sin make till Azerbajdzan för att där föda deras första barn. Läs här.

Bloggat den 5 juli 2005: Om den unge kristne iraniern D och hur han fördes utan handlingar till Iran (och tillbaka till Sverige) med tre eskortörer. Läs här.

Bloggat den 22 juli 2005: Vidare om den unge iraniern D. Läs här.

Bloggat den 5 juli 2005: Om en ung kvinna från Ukraina, MR, och hur hon fördes med specialchartrat plan och fem eskortörer (!) till Kiev och lämnades där i 23 dagar i arrestlokalen på Kievs flygplats. Läs här.

Bloggat den 12 juli 2005: Vidare om den unga kvinnan MR som berättas om ovan. Läs här.

Bloggat den 14 juli 2005: Svenska ambassadens meningslösa svar ang den unga kvinnan MR som glömdes bort i arrestlokalen på Kievs flygplats. Läs här.

Bloggat den 13 september 2005: M:s journal. (Han satt inlåst i tio månader på förvaret och fördes under tiden till Iran och tillbaka till Sverige). Läs här.

Bloggat den 9 oktober 2005: Om hur Polisen inte hittade mina skrivelser gällande D och M från Iran vilkas historier berättas ovan. Läs här.

Bloggat den 10 oktober 2005: Polisen släppte ut de två iranierna M och D ur förvaren. Läs här.

Men vi har också fått till stånd att  Rikspolisstyrelsen gör en "uppföljande inspektion av handläggningen av vissa utlänningsärenden"  och det har jag bl.a. berättat om här.

Ovanstående är bara en bråkdel, ett axplock, ur den rika flora av berättelser om hur det går till i det fördolda där ingen egentligen på allvar och med kraft uppmärksammat händelserna innan jag själv och flyktingprästen Håkan Sandvik började göra det. Vi uppvaktade bl.a. både Rikspolisstyrelsens ledning och statssekreteraren på justitiedepartementet.

Det finns massor mer att läsa på min blogg i detta ämne under kategorin "Asyl & Migration". Läs gärna, och inse att det är så här det faktiskt ser ut i Sverige idag. Vi är tyvärr alltför få som har orkat sätta oss in i detta och än färre som orkat rapportera och försöka göra något för att få en ändring till stånd.

Citera gärna men OBS! ange källan!

Migrationsverkets märkliga syn på verkställighetshinder

I ett ärende som jag varit – och är – ombud i, som handlar om en statslös palestinier och hans familj, fortsätter Migrationsverket att krumbukta sig. Ärendet har omskrivits i flera omgångar här och har stötts occh blötts i medier i Sverige, av myndigheterna (Migrationsverket och Utlänningsnämnden) och ligger nu, pinsamt nog för Sverige, i Europadomstolen.

Eftersom Mohammed, som mannen i fråga heter, har varit i Sverige sedan juni 2000, d.v.s. drygt fem år (!!!) och under den tiden inte ett enda försök att verkställa en avvisning av honom har gjorts – för att det inte finns något land att sända honom till – har vi nu återigen försökt få Migrationsverket att erkänna att det de facto föreligger "verkställighetshinder". Utlänningslagen säger helt logiskt att den som inte kan avvisas, alltså i de fall där verkställighetshinder föreligger, ska beviljas uppehållstillstånd. Migrationsverket är den myndighet som har utarbetat praxis på det här området och som meddelar om det föreligger hinder för verkställighet eller inte. Men trots att ingen statslös palestinier kunnat avvisas till någon Gulfstat på 6-7 år, och trots att man inte gjort ett enda försök att avvisa Mohammed till Saudiarabien på drygt fem år, framhärdar verket med sin märkliga praxis och skriver bl.a.:

"Med hänsyn till vad som framkommit i ärendet finner Migrationsverket att det inte föreligger särskilda skäl att avbryta verkställigheten av avvisningsbeslutet."

Är det bara jag som tycker att detta påminner om Kafka-land? Jag ska försöka ta reda på vad regeringen tycker i frågan: ska en statlig myndighet få hålla på på det här sättet eller finns det någon som kan stoppa de här "praxismänniskorna" som påstår att något som bevisligen inte gått och inte går och inte kommer att gå att genomföra ändå på något märkligt migrationsverksligt sätt ska kunna gå att genomföra? Och i så fall: varför har det inte genomförts?

Citera gärna men ange källan!

Om migrationsdomstolar i P1 Morgon

P1 MorgonIdag tog P1 Morgon upp frågan om hur det kommer att bli när det nya systemet med migrationsdomstolar träder i kraft den 1 april 2006. Ingen har en kristallkula, ingen kan förstås veta exakt hur det kan bli. Men jag medverkade i programmet i morse med en del synpunkter och en förhoppning om att det ska bli bättre för asylsökande i processen än hittills. Jag var inbjuden till programmet eftersom jag, tillsammans med advokaten Sten De Geer och ett antal andra människor, var den som för drygt nio år sedan tog initiativet till att Utlänningsnämnden ska läggas ner. Vi var totalt 68 personer som skrev under en stor artikel med rubriken Lägg ner Utlänningsnämnden på DN Debatt den 25 september 1996. Av tekniska skäl kan jag ine länka till artikeln, men den finns på nätet, i DN:s arkiv.

Inslaget i P1 Morgon kan avlyssnas här genom att klicka vidare på "Veckans sändningar" och sedan "Måndag kl 06.38-06.50".

Fredrick Federley har åkt till Island

Fredrick Federley 2Foto från Fredrick Federleys sajt (med hans tillstånd)

Som sagt: Centerns ungdomsförbunds ordförande, Fredrick Federley, har rest till Island där ungdomens nordiska råd håller session. För dem som är intresserade (särskilt Aftonbladet), meddelar han på sin blogg:

"Detta kan faktiskt jämföras med en hemlig bjudresa som Aftonbladet skrev att Reinfeldt och Olofsson ska på. Jag betalar nämligen inte resan och boendet själv för att åka dit och jobba."

Så nu är det klarlagt och Aftonbladet och andra intresserade medier kan smälla upp stora, feta rubriker om "lyxiga bjudresor" och med små, smala bokstäver inne i artikeltexten i förbifarten nämna att Fredrick Federley faktiskt arbetar och inte "lyxar omkring". Ungefär som när s-politiker och fackpampar reser på konferenser och andra resor och inte heller betalar själva när de bidrar med sitt arbete på olika sätt.

Eller är det så att "genom sig själv känner man andra" och eftersom s -politikerna och fackpamparna vet med sig att deras resor är kamouflerade semester- och avkopplingsresor (betalda av skatemedel) så tror de att alla andra (t.o.m. de som inte åker på skattefinansierade resor) gör likadant? Det är inget påstående, bara en stilla undran…

Praktiskt med abaya – om man vill stjäla i Saudiarabien

Arab NewsSamhällsproblem finns överallt. De ser bara lite olika ut i olika delar av världen.

Kvinnor i Saudiarabien åtnjuter en hel del respekt för sin anspråkslöshet och sitt uppträdande, men en del missbrukar den respekten genom att stjäla smycken, kläder och matvaror och använda sina löst sittande abayor till att gömma stöldgodset."

Det berättas i en artikel i Arab News. När butiksägarna talar om för kvinnorna att de är upptäckta, anklagas de för trakasserier. En man (butiksägarna är så gott som alltid män) i kan ju inte visitera en kvinna och det gör situationen ganska svår då ord står mot ord. Abdullah Eshfaqa äger ett snabbköp i Madinah och han säger att nu, under den heliga månaden Ramadan har stölderna ökat dramatiskt:

"Ramadan är en bra månad för oss, men också full av problem. Vi har ingen chans att stoppa de kvinnliga tjuvarna. De gömmer vad de stjäl i sina väskor och i sina abayor. Vi kan inte kroppsvisitera dem och det finns inga kvinnliga anställda i butiken som kan göra det."

Abdullah Eshfaqa fortsätter:

"Förra året tog en av våra anställda en kvinna på bar gärning, i färd med att stjäla och gömma choklad i sin abaya. När han konfronterade henne började hon gallskrika att han trakasserat henne och skapade en jättescen omkring sig. Runt omkring henne började folk tro på henne och påstå att vi framfört ogrundade anklagelser. Så nu har vi en policy som går ut på att om en kvinna snattar så låter vi henne gå. Det besparar oss en massa huvudvärk."

Sultan Mahdi, ägare av en juvelerarbutik, vittnar också om hur svårt det är för en butiksägare att stoppa en kvinna som stjäl:

"En kvinnlig tjuv ber att få se många smycken på en gång. Om jag till exempel läger upp sju smycken på bordet och hon beslutar sig för att inte köpa något, så finner jag att det bara ligger fem smycken kvar på bordet. Hon har snabbt gömt det stulna på ställen som vi inte kan visitera. Och om jag insisterar och säger att jag lade upp sju smycken, nu är där bara fem, då säger hon att jag kommer med falska anklagelser eller försöker trakassera henne. Sådana tvister lär butiksägaren knappast vinna."

"Tillfället gör tjuven", heter det ju. Sultan Mahdi har kommit på en ny säljteknik:

"Jag visar bara ett smycke åt gången. När jag har visat det för kunden, tar jag tillbaka det och visar sedan ett nytt. Jag har också installerat ett bord där jag kan presentera mina varor så, att kunderna kan se dem genom en glasyta."

Som sagt: samhällsproblem finns överallt. De ser bara lite olika ut i olika delar av världen. Liksom lösningarna på dem.

Republikens president

Jag blir på gott humör när jag ser bilderav "republikens president" som hon alltid refereras till i Finland! Den sköna Conan O'Brien & Muminmamman-look a liken är världens mest uppskattade statsöverhuvud (av folket) enligt enkäter gjorda bland medborgarna. Omkring 95 % av dem tycker att hon gör ett bra jobb! Den troligen enda andra statsöverhuvudet i världen som har högre rating hos sitt folk är Kim Jong Il i den kommunistiska enpartistaten Nordkorea…

svt.se/opinion

Här kan man läsa den kedjeblogg till vilken hittills – efter inbjudan av svt.se/opinion – först Dick Erixon, sedan Maryam Yazdanfar, Johan Norberg, Uran Lindstedt och nu jag bidragit. Det handlar bl.a. om "nationell (svensk) identitet".

Populäraste förnamnen – i Finland

helsingfors universitets almanacka 2005Nya förnamn har införts i den finska almanackan.

De nya namnen i den finska namnlängden:
Alisa, Eeli, Eerik, Jimi, Janna, Miko, Moona, Neea, Netta, Nina, Oliver, Pihla, Veikka, Veeti

De nya namnen i den finlandssvenska namnlängden:
Bernice, Bettina, Denise, Eirik, Emelie, Eugenia, Felicia, Fransiska, Hampus, Hannes, Ingalill, Katrina, Kevin, Lillemor, Lorentz, Lukas, Madeleine, Marie, Moa, Raul, Rosita, Sofie, Ted, Tim, Vivian

De vanligaste förstanamnen bland nyfödda finska pojkar 2003 var Niko, Eetu och Juho. Till de snabbaste klättrarna bland de 100-i-topp var Luka, Kasperi, Eeli och Jonne.

Finlandssvenska föräldrar favoriserade år 2003 namnen Emma, Emilia och Ida respektive Robin, Emil och William. Till de namn som klättrade snabbt upp på modestegen hör Jennifer, Tilde och Tilda. Bland pojknamnen är Tobias, Valter och David starkt på kommande.

De mest omtyckta förstanamnen bland samiska pojkar var Jere, Áilu, Johan och Matias och bland samiska flickor Sunna, Inka, Laura och Maria.

Källa: Helsingfors universitets amanacka

Fredrik och Maud och ni andra

Hej Fredrik och Maud och Karin och Mats och Chris och andra hemska borgerliga människor!

Jag läser i Aftonbladet att ni ska resa på "lyxresa" (konferens) till Antalya i Turkiet. Fredrik betalar både resa och uppehälle för sina medföljande (vad nu Aftonbladet eller någon annan har med det att göra…), men han och ni andra låter Stiftelsen Fritt Näringsliv betala arvoden för att ni ska tala/arbeta på plats. Usch och fy! Ni borde naturligtvis hellre åka på skattefinansierade partistämmor som socialdemokraterna och på likaledes direkt och indirekt skattefinansierade konferenser inom och utom landet med fackets toppar! Komma här och låta näringslivet betala er ett arvode, det är väl korkat när man kan låta folket betala?

Och, hu så hemskt: bland deltagarna finns näringslivstoppar, borgerliga politiker, lobbyister, professorer och forskare! Inte en enda s-politiker eller fackpamp så långt ögat når på den gästlistan. Jag menar: ni brukar väl bli bjudna på skattemedelsfinansierade tillställningar av facket och socialdemokraterna, varför är ni nu så ogina att ni inte bjuder tillbaka?

Och varför är temat för seminariet ”En ny svensk utvecklingskraft” när det kunde vara "Högre skatter åt alla!" eller "Fler företag men färre företagare" eller något annat vettigt? Jag bara undrar…

“Sweden sucks”

Först var det Finland som Conan O'Brien (som bär en viss likhet med Finlands president, Tarja Halonen!) hatade men sedan hyllade. Nu är det "Sweden sucks" som gäller. Titta här!

?Hellre en advokat än en muminmamma”

I den finlandssvenska tidningen Huvudstadsbladet – HBL, berättas om hur presidentkandidaten Sauli Niinistös medborgardelegation Pressaklubi ("Presidentklubben", lite slarvigt uttryckt) i går presenterade sig på Café Niinistö. "En stark ledare, Finlands advokat, friska vindar, vägvisare" och "sisu" var nyckelorden.

Niinistö ska få draghjälp av ett kändisgalleri med bland annat Satu Silvo, ”Finlands Sophia Loren”, Ahti Hirvonen, ”human bankman och övertygad kristen”, Jussi Parviainen, ”en man av rationell intuition” och Tuukka Temonen, ”filmare och regissör, modefreak och visionär”. Och Pressaklubi leds av journalisten och producenten Pirjo Kauppinen som är känd från tv och som sitter i rullstol efter en olycka för några år sedan. Hon säger:

"Jag och Niinistö har många gemensamma värderingar. En obändig lust att arbeta, en vilja att höja den finländska självkänslan och också en betoning på den humana och humoristiska sidan av livet. Och vi har båda fått törnar i livet, ibland nästan alltför hårda, men klarat oss med hjälp av hjärta och sisu."

Det verkar vara drag under filtstövlarna i presidentvalrörelsen i Finland!

Citera gärna men ange källa!

All makt åt de anställda

Marita Ulvskog"Vi tycker det är bra om arbetsmarknaden blir ännu rörligare än vad den är idag. Då kan jag gå från en arbetsgivare till en annan och ändå ha tryggheten kvar."

Det säger socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog till Ekot idag, som en kommentar till att den socialdemokratiska partiledningen ställt sig bakom ett förslag om att vilken anställd som helst ska kunna ta tjänstledigt för att testa ett annat arbete.

Detta är alltså "rörlighet på arbetsmarknaden à la s". Arbetsgivaren, han som betalar den anställdes lön, ska inte ha något att säga till om. Han ska, fortsättningsvis, betala sjukledigheter, rehabilitering, i princip inte kunna säga upp personal, knappt göra några förändringar i verksamheten utan en Herrans massa förhandlingar med facket etc. Med den modell som Marita Ulvskog nu talar om ska arbetsgivaren inte heller ha något att säga till om ifall en anställd från en dag till en annan får för sig att pröva något annat jobb. Arbetsgivarna kan därmed, om de här idiotierna införs, inte planera sin verksamhet utifrån rådande förutsättningar och med befintlig personal eftersom sammansättningen (och därmed kompetensen) kan ändras på ett ögonblick.

Enligt Ulvskog är det också bra "att arbetslösa skulle kunna komma in och vikariera för de tjänstlediga, precis som med friåret". Men det kanske inte arbetsgivaren tycker! Okej, kör över honom bara, huvudsaken är att han betalar alla pålagor och kostnader och tar allt ansvar (och fan eller kronofogden ta honom om han inte gör det!), han behöver inte ha något att säga till om alls, det sköter de anställda, facket och s.

"Jag tror inte man ska krångla till det. Man ska se till att inte bara arbetsgivarna har friheten att utnyttja en flexibel arbetsmarknad"
, säger Marita Ulvskog. Vilken värld befinner hon sig i? Hur stora är hennes skygglappar? Tror hon på allvar att arbetsgivarna idag "har friheten att utnyttja en flexibel arbetsmarknad"?

Den maktfullkomliga och verklighetsfrämmande inställningen hos partipampar inom s lyser stark. Marita Ulvskog ser heller inte några begränsningar i form av att tjänstledighet bara skulle vara möjlig för jobb som den anställda har nytta av i det ordinarie arbetet eller bara ett visst antal gånger. Så är hon ju inte arbetsgivare heller, inte närande på något sätt utan snarare tärande: livstidsavlönad av staten genom de skatter som kommer in in tack vare att det finns folk som orkar driva företag och anställa folk som betalar dessa skatter.

Citera gärna men ange källan!

Lysande, Miggan!

Det känns lite som om Jönssonligan varit i farten och att Miggan (inte Sickan denna gång!) har fått en idé som, likt Sickans, kanske inte är så där alldeles lysande.

Enligt uppgift diskuterar Migrationsverket att stänga tre förvarsenheter under fem månader och låta personal därifrån arbeta med prövningen av verkställighetshinder i enlighet med den lag som ska träda i kraft den 7 november.  Man planerar attt tillfälligt stänga tre förvarsenheter – i Märsta, Flen och Göteborg – och låta personal där ta hand om orövningen av uppskattningsvis minst ca 15 000 ärenden. Personal som i många fall varken vill detta eller ens har kompetens för att hantera dessa beslut.

Migrationsverket tror att verksamheten vid förvaren kommer att gå ned under den tid då den tillfälliga prövningen av verkställighetshinder pågår. Ja, det är väl inte så svårt att tänka sig en sådan utveckoing, verksamheten har redan nu, de senaste månaderna, gått ner rejält. Från och med 1 april förutsätter dock verket  att verksamheten återgår till tidigare nivå. Tja, det återstår väl att se.

I min artikel på Expressens Sidan 4 den 8 oktober skrev jag under rubriken Återupprätta rättssäkerheten om den cirkus som Migrationsverkets och Utlänningsnämnden oförmåga att hantera asylärenden korrekt och rättssäkert gett upphov till. Jag kan bara idag säga: "To be continued…"

Citera gärna men ange källan!

(S)PRESSEN

Idag fick jag ett ex av gratistidningen (S)PRESSEN i min hand. Jag har aldrig sett den tidigare – antingen är den helt ny eller också är det bara jag som inte rört mig på ställen där den delas ut. Hur som helst så såg den på ytan ut som de andra tidningarna som delas ut gratis. Men innehållet var förstås annorlunda. Om jag ska recensera den så tyckte jag faktiskt att hela tidningen var lite tafflig.

På ledarsidan skriver ansvarige utgivaren: "Det här är en vänlig tidning" och det låter ju både sympatiskt och trevligt. Men det räcker inte som programförklaring om sedan notiser och artiklar och intervjuer är amatörmässiga eller underskattande mot dem som läser dem.

Ta t.ex. notisen på sidan 2 under rubriken: "Vad har moderater emot företag?" Hå hå ja ja. Den notisen slutar med påståendet: "Moderaterna brukar ju kalla sig ‘det nya arbetarpartiet’. Men vi som är det gamla vet att företagande inte bör motarbetas om man ska få fler arbeten". Men hallåååå!!?? Det är ju "det gamla arbetarpartiet" som gör allt för att motarbeta oss som är enmans- eller småföretagare! Inte för att moderaterna gör särskilt mycket för oss heller, men de motarbetar inte och de har inte makten att förändra och förbättra som "det gamla arbetarpartiet" ju har. Läs gärna mer om enmansföretagarnas svårigheter (och glädjeämnen!) i kategorin "Vickys Livs" på den här bloggen och om tobakshandlarnas protest mot enväldiga stadsdelsförvaltningar litet längre ner under rubriken: "Politikers jävelskap mot enmansföretagare"!

Läs också gärna, i samma sammanhang, texten under rubriken "Vickys Livs – borgarråd engagerar sig". Det handlar om hur illa "det gamla arbetarpartiet" behandlar småföretagare som Vickys Livs m.fl. och hur det borgarråd som, under en stor bild där han ler brett, i (S)PRESSEN påstås vara "surast i Stockholm." Excuse me, men jag kan inte ta en tidning på allvar som inte ens kan sätta ut en trist bild av den person man påstår är "surast i Stockholm"!  Eller när man citerar Karin Gustafsson, s-ledamot i utbildningsnämnden som säger att "helst vill jag att alla ungdomar ska få gratis terminskort", alltså på tunnelbana och bussar. Visst får hon säga så och tycka så, men en seriös tidning måste också belysa det faktum att "gratis" faktiskt innebär att andra måste betala dessa terminskort eftersom de ju ska bekostas av skattemedel. Något som heter "gratis" i det sammanhanget finns inte och det är fel att låta sådana uttalanden stå okommenterade. Och när samma Karin Gustafsson säger: "Många föräldrar har helt enkelt svårt att betala SL-kort för de unga", borde man då inte fundera lite kring varför det är så? Kanske för att människor får behålla en alltför liten del av sin lön eftersom inkomstskatten och skatterna (som kallas moms) på mat, resor, böcker, kläder, skor, alla tjänster etc är så höga att inget blir kvar i den egna plånboken? Det måste väl vara viktigare att kämpa för att föräldrar kan betala sina och sina barns SL-kort med egna pengar än att kräva att andra ska betala för dem?

Jag gillar budskapet i den dubbelsidiga annonsen från VAL 2006 LO! Den lyder:

Vem ska bestämma? Vi tycker att det är du!

Till slut: på sidan 22 listar Lisa landets tristaste politiker. Hon tycker att de är: Fredrik Reinfeldt (föga överraskande), Jan Björklund (föga överraskande) och Lars Törnman (lite överraskande). Jag tycker verkligen inte att Lars Törnman är en trist politiker, tvärtom! Fler Lars Törnman i politiken så blir det lite fart och fläkt! När det gäller Fredrik Reinfeldt och Jan Björklund så tycker väl jag också att de inte är särskilt "spralliga" så de hamnar någonstans i mitten på min lista. Men före dem finns det massor av betydligt tristare och betonghäckigare politiker. Jag vill se politiker som vågar och vill ("Politik är att vilja"!) och som har lite utstrålning och inte är sönderstajlade och sönderformade av sitt parti och dess strateger och konsulter etc. Lite mer Lars Törnman-stuk är välkommet i politiken, vi behöver alla sorter.

Och (S)PRESSEN får skärpa sig! Om det här var deras första nummer så hoppas jag att kommande nummer blir bättre. Vem finansierar den här tidningen, förresten? Det är väl inte jag, via skatten?

Citera gärna men ange källan!

Lyssna på Håkan Sandvik!

Idag har flyktingprästen och Svenska kyrkans representant i Cairo, Håkan Sandvik, återigen gett oss "Tankar för dagen" i P1. hans lågmälda tankar har ofta många bottnar och inte sällan ett visst sting. Lyssna på hans tack till sina fiender här. Klicka på "Måndag" under  "Lyssna på senaste tankar för dagen" i högerspalten.

Vickys Livs – lördag morgon och kväll

Affe IngridIngrid och Affe
Foto: Merit Wager
Lördag morgon kl 08.45 kom jag ner till Vickys för att ta en morgonespresso innan jag skulle till studion och klippa filmen Vickys Livs – The Movie. Jag pratade med Affe och Ingrid som pysslade med lite av varje och betjänade en och annan lördagsmorgonkund. Den härliga ”skrattande tanten” kom in, Frida Björk, nyss fyllda 90. Ja, hon fyllde 90 i går och då var det stor fest för många vänner. Pigg som en mört och lika sprittande glad som alltid stegade hon in och var så tjusig och snygg så man bara baxnade vid tanken på att den här kvinnan faktiskt är född 1915! Hon pratade och skrattade som vanligt, tog en födelsedagssvängom med Affe och lät sig fotograferas av mig. Och skyndade vidare till nya aktiviteter, lika rak i ryggen och ung i stegen som vanligt.skrattande_tanten Frida BjörkFrida
Foto: Merit Wager

Strax kom också Arne in. Det var redan hans tredje eller fjärde besök den morgonen. Han såg lite frusen ut, men hävdade bestämt att han inte frös. När jag gick skulle Affe precis bjuda honom på en kopp kaffe och en macka.

arne_1129399476_506Arne
Foto: Merit Wager

Under hela lördagen satt jag och klippte filmen om livet på och kring Vickys Livs. 20 timmars filmat material ska kokas ner till (egentligen) 28 minuter, men jag har lite självsvåldigt bestämt att den ska bli 29 minuter lång. Materialet räcker gott och väl till en långfilm, men mitt format är alltså en knapp halvtimmes dokumentär och det ska det bli. Även om det är jättesvårt att skära i materialet.

På kvällen, efter att jag slutat klippa, tittade jag in på Vickys Livs igen. Klockan var närmare sex och Affe var ensam. ”Jag skickade hem Ingela, hon var lite krasslig”, sa han. ”Och så kan jag lyssna på P4 och sporten när inte Ingela är här! sa han lite nöjt. Det var inget allvarligt med Ingela, hon var bara lite allmänt småförkyld och hängig. Och snart skulle Affe få sällskap av Ingrid som stänger kiosken klockan sex.

Jag köpte stora, välformade och förhoppningsvis goda kastanjer. Utanför butiken, över fruktståndet, hade lampan gått sönder. Det sista jag såg av Affe när jag sneddade över Skånegatan var hur han stod på en pall och bytte lampa. Det var mörkt. Och kallt. Men Affe hade kortbyxor.

Vickys Livs – borgarråd engagerar sig

Affe 3.9 2005Affe
Foto: Merit Wager

Efter diverse mer eller mindre märkliga och oresonliga pålagor och påhitt av stadsdelsförvaltningen, ägnade att göra livet och företagandet surt och svårt för de minsta företagarna, bland dem Olssons på Vickys Livs, har vi enmans- och småföretagare börjat opponera oss. Och nu har även politiker ända bort i Stadshuset tittat in och hört sig för hur det går och vad som är fel, t.o.m. ett (oppositions)borgarråd, m, och några kolleger till honom! Så här skriver Mikael Söderlund i sitt elektroniska månadsbrev som skickades ut idag, fredag (hela brevet finns här. Klicka vidare på "nyhetsbrev" och sedan på "Nyhetsbrev från 2005-10-14"):

Vickys livs – jakten på företagarna fortsätter

En viktig uppgift för en moderatledd majoritet i stadshuset är att förbättra förutsättningarna för företagande och tillväxt i Stockholm. I veckan gjorde jag mitt andra besök på stans kanske kultigaste mataffär – Vickys Livs på Skånegatan. Det var min fullmäktigekollega Mats Rudin som tipsade om att bröderna Olsson som driver affären mer eller mindre förföljs av ettriga byråkrater från staden. Deras berättelse är ett skrämmande vittnesmål om hur stadens företagare bemöts, samtidigt som det förklarar varför Stockholm på senare år rasat till en föga smickrande 282:a plats av 290 kommuner i företagarnas egen ranking av kommunala regler och byråkrati.

Det senaste som drabbat bröderna Olsson är att staden beslutat att trefaldiga avgiften de får betala för den lilla kiosk och uteservering de har i slutet av Skånegatan. Det är ett hårresande sätt att hantera människor vars enda ambition är att serva sina kunder och får verksamheten att gå ihop så att familjen kan försörjas.

Vickys Livs är långt ifrån ensamma, men är ändå unika. Ett besök i deras butik är ett härligt kulturtips. Ta en höstpromenad från Mosebacke till Nytorget och njut av en unik affär på Skånegatan. Passa samtidigt på att fynda i Söders enorma utbud av spännande butiker. Senaste fyndet gjorde jag i Stadsmissionens secondhandbutik mitt emot Vickys Livs på Skånegatan.

Det är hoppingivande att ett borgarråd engagerar sig i frågor som faktiskt  rör Vickys Livs överlevnad och existens. Liksom korvgubbarnas, småserveringarnas, skomakarnas, tobakshandlarnas och… Det hedrar borgarrådet och moderaterna, särskilt som det största partiet, socialdemokraterna, inte bryr sig ett enda dugg utan snarare genom olika skrivelser och regler och bestämmelser motarbetar alla de här människorna som arbetar mycket hårt och som betalar skatt i stället för att uppbära social- eller andra bidrag.

Jag förstår inte att socialdemokraterna kan göra så här mot Affe och hans familj. Affe är en av deras trognaste påhejare och har i decennier varit politiskt aktiv för dem och lagt ner sin själ i det partiet. Vet de inte – eller bryr de sig inte om det? – att Affe under flera år var den person i Sverige som värvade flest medlemmar åt socialdemokraterna? Som belöning fick han bl.a. äta lunch med statsminister Ingvar Karlsson. Men nu lönar socialdemokraterna honom (och andra småföretagare) illa genom att ge honom ekonomisk ångest och i förlängningen kanske göra det omöjligt för honom och hans familj att försörja sig själva. Skäms, socialdemokrater, som motarbetar i stället för att stödja och underlätta hederliga människor som gör sitt yttersta för att försörja sig själva och sina familjer!

Vad gör de på Centrum mot rasism nuförtiden?

För några månader sedan var Centrum mot rasism – CMR på alla tapeter. Det handlade om vidlyftigt slöseri med skattemedel: 14 miljoner kronor hit och 180 kvm dit och lyxiga konferenser i samma stad – Stockholm – där det enorma kontoret ligger och stora belopp till verksamhetschefen i "spenderingspengar" och en synnerligen märklig kampanj mot en glass som hette Nogger.

Vad har hänt efter det? Skulle det inte göras en utredning (som vanligt…) om allt slöseri och om vad de egentligen syslade med på sitt stora kontor? Och var det inte någon som anklagades för sexuella trakasserier också, eller minns jag fel? Jag vill gärna veta vad den utredningen har kommit fram till. Eller är det så komplicerat, kanske, alltihop, att man inte har lyckats utreda var pengar tagit vägen och hur verksamheten skötts? I så fall bör de som utreder åtminstone försöka komma med en delrapport.

Här kan man läsa om CMR:s aktiviteter – som inte verkar vara särskilt många. Den senast angivna aktiviteten inträffade den 18 juni och var ett seminarium under rubriken "Strukturell diskriminering – maktens ansvar och det civila samhällets roll". Hå hå ja ja.

Och här kan man läsa om CMR:s projekt. Där är det, såvitt man förstår av informationen, ännu mer tunnsått med verklig "action".

Jag vill veta hur länge den här verksamheten ska få sådana enorma summor att göra så lite för!

Fast det är klart: det har nog tagit rätt lång tid att skriva den 41-sidiga halvårsrapporten (som jag blir alldeles matt av att titta i). Så mycket ord och text och rubriker och stycken och – ja: ord! Vad ska alla dessa ord åstadkomma? Finns det inte redan tillräckliga många aktörer i den svenska "antirasismbranschen" (massor av projekt och föreningar och organisationer, inte minst Diskrimineringsombudsmannen-DO), för att det ska kännas lite överflödigt med ytterligare en dokumentproducerande verksamhet? Dyr, dessutom. Jag bara undrar…

Citera gärna men ange källan!

Laios & Andersen!

Jag brukar inte göra reklam för något eller någon och det gör jag inte nu heller. Men jag rekommenderar "mina" webdesigners, Nikolas Laios och Jesper Andersen, både starkt och varmt.

I tre års tid hjälpt mig med www.mfo.nu och de har aldrig tyckt (eller visat…) att någon fråga varit för liten eller för stor för att de ska besvara den och hjälpa till med lösningar. De har ett flexibelt sätt att arbeta och de är både kreativa och vänliga – och effektiva. Inte heller behöver jag känna mig som den totala idiot jag är på det här området, de förklarar tålmodigt och pedagogiskt och så känner jag mig alltid lite smartare efter våra samtal. Och varje gång har jag också lärt mig något nytt.

Behöver ni hjälp med hemsidor och webdesign och vad som helst som är relaterat till det, så titta alltså gärna in hos Laios & Andersen, mina absoluta favoritwebdesigners! De finns på Sveavägen 17, 12 tr i Hötorgsskrapan 1 – centralt och bra. Telefonnumret är 08-587 510 65 och e-postadressen är info@laiosandersen.se. Hälsa från mig!