Vari ligger allmänintresset?

Vad finns det för "allmänintresset" när det gäller Mikael Persbrandts och Linda Rosings djupt tragiska privatliv? Varför kan jag inte få köpa en kvällstidning utan att tvingas se hela sidor, hela uppslag om de här sjuka människorna – och med "sjuka" menar jag verkligen just sjuka. Att Persbrandt har alkoholproblem, grava sådana, verkar ställt utom allt tvivel och alkoholism lär ju vara en sjukdom. Och att en kvinna på 32 år, mamma till två barn varav en 11-årig dotter, beter sig som Linda Rosing gör är inte normalt och helt friskt.

Varför bidrar media till de här människornas olycka och elände genom att ständigt förfölja dem och skriva om dem och visa bilder av dem? Finns det inga ansvariga redaktörer som säger "Stopp, nu slutar vi exploatera Persbrandt och Rosing och andra patetiska och/eller olyckliga och sjuka människor". Är det ingen som tänker på Linda Rosings barn och att de tvingas se och läsa om hur deras mamma beter sig som en oansvarig tonåring? Om nu Linda Rosing inte själv begriper hur hon skadar sina barn, om hon struntar i det lidande hennes beteende åsamkar dem; måste då medierna spä på ytterligare och göra ont värre?

Det är absout inte av "allmänt intresse" att veta vem som är Lindas senaste pojkvän, om hennes aborter och äktenskapsplaner och pokerspelande och utvikningsbilder och läppförstoringar och allt vad den här stackars kvinnan utsätter sig och sina närmaste för. Någon i hennes närhet, någon som bryr sig om henne på riktigt och på djupet, borde se till att hon får hjälp att hela sitt trasiga och olyckliga inre och att börja ta ansvar för vad hon gör och för sina barn. Och Mikael Persbrandt har säkert någon eller några som bryr sig tillräckligt om honom för att se till att han får hjälp, att han får insikt om att allt har gått för långt och han måste förändra sitt liv och göra andra val än dem han gjort hittills.

Men snälla kvällstidningar (särskilt Aftonbladet och Expressen): låt mig slippa läsa om dessa och andra tragiska varelser dag ut och dag in i tidningarna! Jag vill inte betala 8 kronor per tidning och 5 kronor för era fredags- eller söndagsbilagor när de innehåller massor av sidor om dessa (och andra) människors sorgliga liv. Dessutom: ni missar också många köpare av era tidningar på de här skandalskriverierna. Ta lite ansvar både för de olyckliga människorna ni hänger ut och för era läsare. Och ta en funderare till på vad "av allmänt intresse" kan innebära…

Migrationsverkets vägledande beslut

De vägledande beslut som fattats av Migrationsverket i enlighet med den nya, tillfälliga asyllagen, har jag lagt ut här. En del med kommentarer, andra utan. Var och en kan själv läsa besluten.

Mumincitat of the day #7

Och så för de dålighetsliv, upplyste Joxaren.

Dålighetsliv? sa mumintrollet och blev intresserad. Hur då?

Jag vet inte riktigt, sa Joxaren. Kanske de trampar ner folks köksträdgårdar och dricker öl.

Vi satt länge och tittade efter hatifnattarna som seglade mot horisonten.

Kaliber i P1 och Dublin-konventionen

Martin Wicklin och Lars Truedsson har för programmet Kaliber i P1 gjort ett ambitiöst inslag om flyktingar och Dublin-konventionen. De har kallat det "Flyktingspelets Svarte Petter" och här kan man läsa mer och lyssna på de olika delarna i inslaget.

Jag har en del erfarenhet av Dublinkonventionen och dess följder (utan att på något sätt anse mig vara någon expert) genom kontakter med många asylsökande som omfattas av den men också som juridiskt ombud i två sådana ärenden gentemot Utlänningsnämnden. I det ena fallet hade den asylsökande mellanlandat i Paris, bytt plan och anlänt till Sverige utan att ha varit utanför flygplatsen och utan att ha ansökt om asyl eller på annat sätt kontaktat myndigheter på flygplatsen i Paris. Efter ca två år i Sverige fördes han tillbaka till Paris. Myndigheterna tolkade Dublin-konventionen så, att Frankrike skulle anses vara "första asylland" trots att han allstå aldrig de facto vistats i landet. Hade planet av någon anledning flugit över Paris och fortsatt direkt till Stockholm hade den här mannens ansökan om asyl accepterats här.

I det andra fallet företrädde jag en familj som sökt och fått visum till Grekland, men som aldrig vistats där eller ens mellanlandat där. De hade flugit från en stad i Mellanöstern via Wien till Stockholm och, precis som mannen som kom via Paris, bara bytt plan och aldrig vare sig lämnat flygplatsen eller sökt asyl i Österrike. Men genom att envist och hårdnackat hävda vad som också står i Dublinkonventionen (förutom huvudregeln att asylansökan ska prövas av första land man anländer till inom EU) fick jag Sverige att acceptera att pröva fallet här. Där står nämligen, i artikel 3, p. 4:

Varje medlemsstat har rätt att pröva en asylansökan som framställts till den av en utlänning, även om denna prövning inte åligger den i kraft av de kriterier som anges i denna konvention, under förutsättning att den asylsökande samtycker till det.

I Europeiska unionens råds förordning (EG) nr 343/2003 "om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat" finns en liknande skrivelse i Kapitel II ALLMÄNNA PRINCIPER, artikel 3, p. 2. Där står bl.a.:

Genom undantag från punkt 1 får varje medlemsstat pröva en asylansökan som lämnas in av en tredjelandsmedborgare, även om det inte föreligger någon sådan skyldighet som anges i denna förordning.

Huvudregel i den här konventionen, som Sverige ratificerat och därmed förbundit sig att följa är således att "första landsprincipen" ska gälla. Men undantag kan alltså göras, som framgår ovan, vilket inte framkom i programmet Kaliber.

Det som reportrarna i Kaliber berättar:

Det är inte det att de svenska myndigheterna tvivlar på att Kallel Maulud flyr för sitt liv. Dom är inte intresserade av det. Men dom vill gärna veta hur han reste hit.

Det kan låta märkligt, men det är helt enligt reglerna. Enligt Dublinreglerna.

är egentligen inget att förundras särskilt mycket över. Sverige har ratificerat Dublinkonventionen, den innebär att asylansökningar ska prövas i det första land i EU där en asylsökande satt sin fot eller har besöksvisum till och gillar man det inte så måste man arbeta för att Sverige ska frånträda Dublinkonventionen. Och/eller att Sverige oftare begagnar sig av den möjlighet som jag redogjort för ovan, att Sverige – också enligt den här konventionen –  kan välja att pröva en eller flera eller många asylansökningar här. Samtidigt ska vi komma ihåg att Sverige inte är särskilt bra på att efterleva andra konventioner som regeringen skrivit under (FN:s barnkonvention, tortyrkonventionen, konventionen om mänskliga rättigheter). Varför är det då så noga att efterleva Dublinkonventionen och prompt skicka Kallel (som Kaliber berättar om)  och andra till Italien och Frankrike och Grekland för att de bytt plan eller tåg där?

Citera gärna men ange källan!

Vickys Livs – första advent

^{Affe och Arne
Foto: Merit Wager}

Söndag 27 november 2005, första advent. Småkyligt, klar och frisk luft. Jag går ner till Vickys vid 11-tiden för att köpa tidningar och något att äta och för att ta en espresso och byta några ord.

Båda kvällstidningarnas löpsedlarna är upp-och-ner idag. De faller inte Affe på läppen, han gillar inte oseriösa, korkade eller skandalösa löpsedlar så när någon av tidningarna (eller båda, som dag) hemfaller åt sådant så ställs de upp-och-ner utan pardon. Jag köper ändå tidningarna och stiger in i butiken.

Där inne bakom disken, sitter Arne varmt vinterklädd på sin vanliga stol. Munspelet visar han upp, det har han alltid med sig. Jag kramar om honom och påminner om att på onsdag ska vi gå på bio. ”Jaså?”, säger han frågande. Han har glömt att vi har förhandspremiär på min film om Vickys Livs där han är en av huvudpersonerna. ”Ja men det ska bli trevligt”, säger Arne och jag vet att han kommer att glömma bort det tills det blir dags att han hämtas av sin f.d. fru och sin dotter på onsdagen. Men det är okej, Arne lever i nuet och i ”förr i tiden” och det funkar för det mesta riktigt bra.

Jag frågar Affe om stadsdelsmänniskorna har hittat på nya hyss sedan senast och han pekar sorgset på en lapp där det står något om den där extra-avgiften de vill ha för att Vickys ska sälja julgranar på sin redan betalda torgplats. Han skakar på huvudet och orkar inte kommentera dumheterna. Jag säger att ni måste få dem att förstå att det här är fel och att ni inte har för avsikt att betala – att ni inte kan betala – ytterligare 3.200 kronor per vecka förutom den hyra ni redan betalar. Någon måtta på pressen på småföretagare måste det ju finnas.

^{Foto: Merit Wager}

I butiken är det i alla fall lite adventsstämning. Ett ljus brinner stillsamt vid espressomaskinen, en stor och glad tomte står uppe på hyllan invid Bajen-skåpet á 176.500 kronor och Affe har tomteluva, dagen till ära. Ingela har också mössa på sig, men inte av tomtesnitt utan snarare av Ingela-snitt. Hon är upptagen med att skriva texter på mackorna. En av dagens texter lyder:

”Klarsynt som en hungrig nunna, sa Nesser”.

^{Foto: Merit Wager}

En annan handlade om ”Guds gökunge” och när jag frågade vad den texten betydde så sa hon att det får man fundera ut själv. Ja, det ska väl vara med Ingelas texter som det är med bildkonstnärers verk: det blir vad man föreställer sig att det är.

Galleri-ägaren frågar om de kan få visa Vickys Livs-filmen på sitt galleri eftersom Vickys ju är en del av deras liv eftersom de är kunder hos Vickys och, ja, de gärna vill visa den. Jag säger att det går säkert bra, vi ska fixa en kopia på dvd.

En kopp espresso, en kanelbulle och en timme senare lämnar jag Vickys med en macka och två tidningar i kassen. Jag känner mig alltid tillfreds när jag har pratat bort en stund och handlat lite och jag tänker igen på hur viktigt det är med den här lilla butiker som är personlig och där man inte är en anonym kund i mängden. Hoppas att folk förstår att de måste gynna småbutiker och tobaksaffärer, skomakare och skräddare etc som i en tuff och företagarovänlig samhällsstruktur orkar kämpa för sin överlevnad och vår trevnad.

Driftsstörningar hos UPC

Hur hopplöst är det inte när e-posten och internet inte fungerar!? Sedan söndag morgon är det vad som hänt mig. Den stora leverantören UPC, som förser huset jag bor och arbetar i med dessa tjänster, har haft, som det alltid heter "driftsstörningar" . Företaget har inte brytt sig om att försöka åtgärda det under söndagen. För oss som arbetar alla veckans dagar är dessa numera så nödvändiga arbetsredsskap lika viktiga alla veckans dagar. Dead lines för artiklar, uppdatering av hemsidor och bloggar, e-postmeddelanden som man inte hunnit besvara i veckan ska besvaras etc. Vi är beroende av dessa tekniska hjälpmedel vare sig vi vill eller inte.

Det kan kanske löna sig att göra en liten utredning om vilka bredbandsleverantörer som har minst "driftsstörningar" och som också åtgärdar fel under helgerna, innan man väljer leverantör…

Detta lilla inlägg är bloggat från en dator som jag tillfälligt lånat. Fortsättning följer när UPC har fixat det fel som orsakat deras "driftsstörning"!

Ekots bloggkrönika den 26 november

Min blogg har citerats i Sveriges Radio, i Ekots bloggkrönika lördagen den 26 november och kan läsas och lyssnas på här.

Reflektioner kring frågan om att anställda har alla rättigheter medan småföretagare har alla skyldigheter

Alla svenska löntagare ska få rätt till 25 procents tjänstledighet! Det väntas en ny utredning nästa torsdag föreslå arbetslivsminister Hans Karlsson. Det är, enligt uppgift, mp som tagit initiativet till utredningen. Deras ledamot i riksdagens abetsmarknadsutskott, Ulf Holm uttalade sig i Dagens Nyheter den 25 november:

"Vår utgångspunkt är att det finns behov av en sådan lag. Alla vill inte arbeta heltid. Därför ska möjligheten till deltid finnas i lag, precis som det just nu pågår en utredning om rätten till heltid."

Jamen give me a break! Hur ska någon vilja/våga/kunna anställa folk i framtiden (när väldigt många inte vill, vågar eller kan det ens idag!) när de anställda har alla rättigheter och de, som betalar deras löner och måste ta allt ansvar, i princip mest bara har skyldigheter? Och inte bara skyldigheter att ge sina anställda tjänstledigt för friår, föräldraledigt, sjukledigt, och snart rätt att jobba 75 % i upp till tre år – utan också ekonomiskt ansvar för om de anställda skadar sig på sin fritid, för sjukdomar de drar på sig själva och för att samtidigt betala lön också åt vikarier! Och för deras vidareutbildning och kompetensutveckling. Småföretagare får inte ens bestämma vilka de vill anställa då det alltid finns en risk att någon känner sig diskriminerad och anmäler det till DO. Dessutom har anställda rätt att vara borta för fackligt arbete, vård av sjukt barn, studier etc. Då ska den lilla företagaren hitta någon som kan klara jobbet och kan hoppa in i stället under exakt den tid som den ordinarie anställda vill vara borta från jobbet.

Försäkringar kostar, sjukersättningar, vidareutbildning/kompetensutveckling etc kostar. Och en anställd ska aldrig behöva betala något, det är alltid arbetsgivaren som ska bekosta och betala. Hur i helsike tror någon vettig människa att små företag ska kunna upprätthålla detta batteri av förmåner och rättigheter för anställda och samtidigt betala in alla skatter, arbetsavgifter och andra pålagor som staten ålägger dem och även själv (i sista hand) kunna ta ut en lön själv och betala alla kostnader som uppstår i samband med verksamheten? Och dessutom och därutöver få en vinst som kan plöjas ner i företaget i form av investeringar för framtiden?

De som kommer med alla företagsfientliga påhitt är verklighetsfrämmande, högavlönade (av andras pengar) personer som gett sig själva alla tänkbara förmåner och som aldrig behöver oroa sig över hur de ska klara löner, sjukersättningar, semesterersättningar, arbetsgivaravgifter, försäkringar, hyror, telefonräkningar, material, reparationer och underhåll av maskiner etc, etc.

Men den dagen kommer snart då inga småföretagare längre anställer någon! Många har redan slutat och jobbar själva halvt ihjäl sig hellre än att ta på sig ekonomiskt och juridiskt ansvar för andra vilket knäcker dem och deras verksamhet. Allt fler anlitar bara familjemedlemmar och/eller folk på tidsbegränsade projektanställningar eller sådna som själva har enskild firma och kan fakturera och inte bli en belastning  i tider då det går  sämre för företaget.

Och hur ska vi kunna konkurrera med andra länder där man har insett att folk måste jobba mer, inte mindre?

Som tur är så har flera remissinstanser, däribland arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv och fackförbunden LO, TCO och SACO, gjort tummen ner för förslaget och Jan-Peter Duker, vice vd för Svenskt Näringsliv säger till DN:

"Det är ett fullständigt onödigt förslag som vi med kraft vill förhindra."

Läs mer här.

Citera gärna men ange källan!

Reflektioner kring den julmysande statsministern

Expressens Niklas Svensson skriver idag (25 november) om hur Sveriges statsminister lät bli att avbryta sitt julfirande när tsunamin drabbade världen och tusentals svenskar dog en ohygglig död. Göran Persson "julmyste" på sin fina gård och tittade eller lyssnade inte på några nyheter alls på annandagen. Niklas Svensson skriver:

"När miljoner svenskar satt förstummade framför tv-apparaterna och grät på annandagens kväll umgicks Persson i stället med hustru Anitra Steen."

Och vad är det för fel med det, då? Ska inte en statsminister få koppla av, ska han inte få fira jul och "mysa" med sin fru på annandagen? Nej, tyvärr, det ska han inte. Inte när en av världens största katastrofer drabbar mänskligheten och hans utrikesminister också struntar i vad som händer och går på teatern samt undrar "Phuket, vad är det?" Då är det verkligen inte läge för julmys med frugan!

Göran Persson är ju själv alltid mycket noga med att framhålla hur han "ständigt är i tjänst", att jobbet som statsminister inte är ett vanligt jobb och att han egentligen aldrig är ledig från det. Det är hans egen åsikt och den har han framfört otaliga gånger. Det motiverar att han har hög lön och många förmåner och visar viken viktig människahan är, landets statsminister som måste vara "alltid redo".

Men Persson myste förra julhelgen, och brydde sig inte om rapporterna om den fruktansvärda tragedin borta i Thailand, Sri Lanka, Indonesien etc. Och när han så småningom förstod vidden av katastrofen skyllde han ifrån sig på "någon annan", enligt vad som har konstaterats i katastrofkommissionens rapport.

Så beter sig inte en statsman! Det är oacceptabelt att en statsminister vänder sin kappa efter den vind som för tillfället blåser vilket Göran Persson verkar vara en mästare på. Och han sitter kvar, han regerar vidare, han blir allt mer enväldig. En massa undersåtar i hans land accepterar år efter år, valperiod efter valperiod det oacceptabla, trots att de dignar under världens allra högsta skatter och knappast  ens kan drömma om att sitta och julmysa i en stor herrgård utan oro för räkningar eller framtid. Konstigt folk…

Expressens artiklar om Perssons julmys medan tsunamikatastrofen växte och svenskar och andra dog kan läsas här och här.

Fotot av statsministern och godsherren Göran Persson nedan är tagen av Sven-Erik Sjöberg och har publicerats i Expressen.

“Nyansera debatten!”

"Nyansera debatten" hörs från många håll, nu när det talas och skrivs så mycket om apatiska barn och om andra barn (till asylsökande) som misstänks bli vanvårdade och/eller misshandlade av sina föräldrar. Eller vårdnadshavare, det har även uttalats misstankar om att en del "föräldrar" inte skulle vara föräldrar utan att människor har tagit med sig (!) andras barn eller s.k. gatubarn och utgett dem för att vara deras egna.

Jag har lyssnat, läst, sett på tv hur alla möjliga och omöjliga aktörer uttalat sig och talat lika övertygat om att det absolut inte kan vara så att föräldrar har försökt förgifta sina barn eller har slängt deras näringslösning eller på annat sätt gravt vanvårdat dem, som om att det självklart kan finnas fog för de här misstankarna. Ministrar, barnläkare, jurister, Migrationsverksanställda, lekmän, kyrkans fok – alla har åsikter och de skijer sig som sagt starkt åt. Men alla tycks lika övertygade om att just de har rätt.

"Man stigmatiserar och pekar ut en grupp människor genom att anklaga några för att vanvårda sina barn", säger någon. "Man måste tala klarspråk. Nu ska det hela utredas, låt oss se vad utredningen visar", säger någon annan. En Migrationsverksanställd som har arbetat med apatiska flyktingbarn i 1,5 år säger: "I många fall finns det konstigheter". Tämligen märkligt uttalande, det är svårt att veta vad hon menar med "konstigheter". "Konstigheter" kan betyda en sak för en person och något helt annat för en annan…

På Brännpunkt i SvD skriver generaldirektören för Migrationsverket, Janna Valik, idag under rubriken "Vi gör ingen värdering i skuldfrågan". Lite paradoxalt kan det tyckas, att just hon uttalar sig om barnen, vilket alltför få – om ens någon – har gjort hittills!

"Asylsökande barn har samma rättsskydd som andra barn i Sverige. Om det finns anledning att tro att de kan fara illa, måste vi reagera."

Just det. "Samma rättsskydd som andra barn"! Finns det misstankar om att ett svenskt barn vanvårdas eller misshandlas så görs anmälan och utredning och åtgärder vidtas. Ingen kommer på tanken att påstå att man därmed "stigmatiserar alla barnfamiljer"!

Alltså: sans och vett och nyansering anbefalles i den här frågan. Det handlar ju faktiskt om värnlösa barn, inte om vuxnas prestige, vilka som borde ha anmält vad och till vem och vem som skriker högst. Se barnen!

Och till Migrationsverket: låt inställningen som Janna Valik ger uttryck för i sin artikel prägla allt ni inom verket gör där barn är inblandade! För faktum är att barn far – och har farit – mycket illa i er hantering av familjers asylärenden som alltför ofta dragit ut alltför länge på tiden.

Finland i siffror

Axplock ur Statistisk årsbok för Finland 2005:

• År 1947 föddes det största antalet finländska barn genom tiderna, dvs. 108 168. Antalet döda var störst under hungeråret 1868, då 137 720 finländare dog. Förra året föddes levande 57 758 och dog 47 600 finländare. Det förväntade antalet levnadsår för pojkar födda i fjol var 75,3 år och för flickor 82,3 år.
• År 2004 beviljades 6 880 utlänningar finskt medborgarskap. Antalet asylsökande var 3 861, dvs. 640 fler än år 2003. Under åren 1973-2004 har 25 114 flyktingar flyttat till Finland. I hela världen fanns det år 2004 mer än 9 miljoner flyktingar.
• År 2003 var medelpensionen för pensionstagare 1 027 euro i månaden. Männen fick i medeltal 30 procent mera i pension än kvinnorna. Männens medelpension var 1 182 euro och kvinnornas 911 euro.
• Finland har 432 kommuner. Av dem har 8 kommuner under 500 invånare, 330 under 10 000 invånare och 6 över 100 000 invånare, enligt folkmängden i slutet av år 2004.
• Pälsdjursfarmarna var i fjol 1 596 till antalet, dvs. 112 färre än året innan. År 1985 uppgick antalet pälsdjursfarmar till 5 810.
• Av befolkningen i arbetsför ålder är 45 procent överviktig (viktindexet (BMI) är 25 eller över). Av männen är 53 procent och av kvinnorna 39 procent överviktiga.
• I slutet av år 2003 fanns det i Finland totalt 2,6 miljoner bostäder. Av dem var 5 procent ytterst bristfälligt utrustade, dvs. de saknade antingen vattenledning, avlopp, varmt vatten eller WC. Bastu i lägenheten fanns i varannan bostad. Av bostadsbeståndet var 60 procent byggt efter år 1970 och 9 procent före år 1940.
• I slutet av år 2004 bodde det 108 346 utlänningar i Finland. Mest fanns det ryssar, 24 626 personer, och näst mest ester, 13 978 personer.
• År 2003 fanns det totalt 228 422 företag i Finland, som sysselsatte sammanlagt 1 308 000 personer. Av företagen var 93 procent företag med färre än 10 arbetstagare. Dessa sysselsatte 24 procent av den totala arbetskraften på företagen. Det fanns 259 företag med fler än 500 arbetstagare, dvs. 0,1 procent av företagen. Dessa sysselsatte 30 procent av företagens totala arbetskraft.
• År 2004 var 37 procent av hela befolkningen över 50-åringar, 17 procent var under 15 år. I slutet av året var folkmängden 5,2 miljoner.

 Här och här finns mer statistiska uppgifter om Finland.

Finländska spädbarn friskast i Norden

Enligt finska YLE24 visar en ny undersökning att finländska spädbarn är friskare än spädbarn i övriga Norden. Men det finns också sådant som tyder på att finländska barn och ungdomar löper högre risk att drabbas av sjukdomar och olyckor.

Finland har det högsta antalet självmord bland unga människor, och ungdomarna röker mer än i andra nordiska länder. Över 40 procent av finländska 15 och 16-åringar hade rökt cigarretter under den senaste månaden.

Också i trafikolyckor dör fler barn och unga i Finland än i resten av Norden.

Mest alkohol använder däremot danska ungdomar. Drygt 40 procent av dem har druckit alkohol minst 20 gånger om året

Uppgifterna kommer ur årsrapporter från Pohjoismainen terveystilastollinen komitea (Nordiska hälsostatistikkommittén) och Pohjoismaisen sosiaalitilastollisen komitean (De nordiska ländernas socialstatistiska kommitté).

Ännu fler vägledande beslut från Migrationsverket

Här följer ytterligare tre vägledande beslut från Migrationsverket. de tidigare sex besluten som fattats för att ge vägledning åt beslutsfattarna som ska pröva ärenden enligt den nya, tillfälliga asyllagen, har publicerats längre ner på den här bloggen samt här.

Finns det en risk att oroligheter av det slag som drabbat Frankrike kan sprida sig till Finland?

"Finns det en risk att oroligheter av det slag som drabbat Frankrike kan sprida sig till Finland?" den frågan ställs i en kolumn i finlandssvenska Hufvudstadsbladet den 24 november. Kolumnen är skriven av Olav S. Melin som är chefredaktör för Kotimaa (Hemlandet).

Ingressen till hans text lyder:

När upploppen i de franska förorterna tycks bedarra kan det vara på sin plats med en reflektion kring vår egen situation i länder som Sverige och Finland. Helt jämförbara är länderna inte. Dagens Sverige är mer mångkulturellt än Finland, som en följd av att Sverige tagit emot långt fler flyktingar. Finland var ännu för några årtionden sedan ett utvandrarland och är kanske ännu inte att betrakta som ett invandrarland.

I sin kolumn reflekterar Olav S. Melin en hel del över situationen i Sverige och hela texten kan läsas här.

En otacksam flyktings bekännelser

^{Vera Efron
Foto tillhandahållet av Vera Efron}

Vera Efron kom själv hit som flykting. Hon föddes i gruvstaden Novokuznesk i Sibirien och flydde själv från den sovjetiska diktaturregimen och fick uppehållstillstånd i Sverige 1989. Och i år har hon skrivit en bok med titeln "En otacksam flyktings bekännelser", en ganska dråplig och tragikomisk berättelse om Sergej Metin och Vasilij Moroz från Ukraina (ja, det är deras rätta namn!). Veras dotter Katja har redigerat boken och samarbetet mellan "Efron & Dotter" (som också är förlagets namn) är mycket lyckat.

Så här skrev Rita Tornborg i sin recension i Svenska Dagbladet den 28 oktober:

Handlingen i Vera Efrons höstbok, En otacksam flyktings bekännelser, utspelar sig i en ljusskygg värld parallell med den där stabila, där svensken vanligtvis vistas. I denna värld flackar folk av olika färg och härkomst omkring, släpande på varukorgar fyllda med snattad mat, med väskorna bågnande av stulna varor, dessa underbara ting som kan säljas med förtjänst i hemlandet, och dragande svenska myndigheter vid näsan, eftersom dessa är så snälla och godtrogna. Men de svenska myndigheterna är inte så snälla och godtrogna, för alla från de forna öststaterna blir så småningom avvisade.

Migration är ett stort och komplext område. "Asylsökande" är ett begrepp som kan innefatta allt mellan himmel och jord: skyddsbehövande våldtagna kvinnor, homosexuella från Iran, människor från krigshärdar i olika delar av världen etc. Och så Sergej och Vasilij. Jag tycker att alla som sysslar med dessa frågor borde läsa Vera Efrons bok som återger dessa två ukrainska mäns öden och äventyr som asylsökande i Småland i Sverige.

"En otacksam flyktings bekännelser" och andra intressanta böcker av Vera Efron kan man läsa mer om och beställa här.

Mumincitat of the day #6

Men hemul då! sa snorkfröken upprörd. Tala inte sådär! Din frimärkssamling är den finaste i världen!

Det är just det! ropade hemulen förtvivlat. Den är färdig! Det finns inte ett frimärke, inte ett feltryck som jag inte samlat. Inte ett enda! Vad ska jag ta mig till?

Jag tror jag börjar förstå, sa mumintrollet långsamt. Du är inte samlare längre, du är bara ägare, och det är inte alls så roligt.

Uppmuntrande kommentar

Så här skrev en finsk journalist i ett mejl till mig, efter att i går ha läst min blogg för första gången. Det piggade upp och gjorde mig glad!

Mistä ihmeestä sulla riittää energiaa – ja aikaa – kaikkeen mitä sä teet??????
 
Kuulin joskus aikoinaan sivusta kun kerroit jollekulle alkaneesi blogata, mutta silloin mulla painoi jutun deadline päälle ja asia bloggisi unohtui samantien. Teflon-aivot, you know!

Nyt uppouduin niihin aivan liian pitkäksi toviksi (pitäisi kirjoittaa kurssievaluointi valmiiksi + maksaa ja kirjoittaa laskuja ym. tylsää, bloggisi oli huomattavasti mielenkiintoisempi!)
 
Olen nyt laittanut sivusi favoriteihini ja tulen varmasti jatkossa vierailemaan niillä usein. Niin väsynyt kuin nytkin olen pitkän päivän jälkeen, tuntui kuin olisin saanut lisää energiaa itsekin lukiessani bloggejasi. Kiitos!

Jag bloggar vidare i cyberrymden – Jatkan bloggamista sajbertaivaassa!

Nya vägledande beslut från Migrationsverket

Idag har Migrationsverket fattat ytterligare tre vägledande beslut:

Beslut om permanent uppehållstillstånd. Irakisk medborgare från Bagdad. Läs här.

Beslut om permanent uppehållstillstånd. Kubansk medborgare utan inresetillstånd. Läs här.

Beslut om att inte bevilja uppehållstillstånd. Dublinärende. Läs här.

Mediehysteri

"Dawit Isaak fri!" stod att läsa, fanns att höra och att se i alla medier häromdagen. Innan man hunnit blinka hade alla möjliga och omöjliga inblandade och utanförstående kommenterat, jublat, firat. Dawit Isaaks fru och hans stödperson Leif Öbrink satt i morgonsoffor och det fanns intervjuer med de små barnen som var överlyckliga över att pappa nu ska komma hem.

Två dagar senare gick luften ur alltihop. Då började först vaga, sedan starkare rykten nå oss: "Dawit Isaak är inte alls frigiven, han är bara ute för läkarundersökningar. Han ska tillbaka till fängelset igen".

Jag kan inte undgå att känna en svag men gnagande känsla av oro för att den svenska massmediehysterin kan ha bidragit till att det hela slutade så här. Svenska journalister har visat en klumpighet och ett nästintill totalt oförstående för att situationen i ett land som Eritrea inte på ljusår kan jämföras med den i Sverige. Journalister har trumpetat ut tankar och teorier som kanske kan ha retat eller irriterat regeringen i Eritrea, kanske skrämt den och fått den att fundera hur mycket Dawit Isaks frisläppande till ett land som Sverige kan skada den. Regeringen har förstått att medierna kommer att formligen kasta sig över Dawit Isaak som hungriga vargar och slita honom i stycken när han landar på svensk mark, och det Dawit Isaak då berättar om sina fyra år i eritreanskt fängelse är knappast "god reklam" för landet. Alltså tar man tillbaka honom till fängelset, och nu kan vi bara drömma om att han någonsin ska komma ut.

Jag hoppas innerligt att mina farhågor är felaktiga. Man vet aldrig med regimer som den eritreanska. Men om aningslöst mediefolk i Sverige har bidragit till att förstöra chanserna för Dawit Isaak att slippa ifrån sitt helvete och återförenas med familjen, då är det riktigt illa. Hyenementaliteten och scoop-hungern har många gånger medfört tragedier för enskilda människor, avsaknaden av medkänsla och ansvar i allvarliga situationer till förmån för egna ev Stora Journalistpriset-chanser har inte sällan varit överskuggande. Hur ofta diskuteras egentligen medmänskligt ansvar kontra allmänintresse seriöst och genomgripande bland dem/oss som skriver?

Citera gärna men ange källan!

Finland: JO-kritiserar daghem

Följande kan kanske vara av intresse också i Sverige:

Enligt FST prickar JO i Finland tre daghem för "bristande personal".

Justitieombudsman Riitta-Leena Paunio prickar altså tre daghem i Helsingfors för att inte ha tillräckligt med personal.

En föräldraförening vid ett daghem bad JO utreda om staden följt bestämmelserna gällande personalens storlek i förhållande till antalet barn. JO kom fram till att tre daghem i Helsingfors under 2001-2003 systematiskt låtit bli att följa bestämmelserna i förordningen om dagvård.

JO poängterar att det hela tiden måste finnas tillräckligt med personal på daghemmet. Tillfällig frånvaro måste man gardera sig mot genom att arrangera tillräckligt med vikarier. Endast på det sättet kan man garantera barnens säkerhet, anser JO.

Det är andra gången JO prickar feltolkningar om förordningen om dagvård.