“Från ödeseuro till vardagseuro”

Jag läste en artikel av sverigesvenske journalisten och frilansskribenten Sören Viktorsson som sedan många år bor och jobbar i Helsingfors,  i senaste numret av tidskriften Finland levererar, som ges ut av Finsksvenska handelskammaren. Han skriver under rubriken "Från ödeseuro till vardagseuro" och jag vill gärna citera lite ur den, mest för att visa på de (faktiskt ganska stora) skillnader i förhållningssätt som finns mellan svenskar och finländare. Jag citerar här en del ur den artikeln.

I somras var min samhällsengagerade vän från Sverige över här i Helsingfors på besök. Vi hann inte avnjuta särskilt många Lapinkulta på min balkong, förrän han frågade mig hur det gått med euron i Finland.

-Jaa…, alltså, jag förstår inte riktigt spörsmålet. Ingen finländare jag känner skulle få för sig att börja diskutera euron!

Min gode vän tittade misstroget på mig och började sedan lägga ut texten och jag hann uppfatta begrepp som "optimalt valutaområde" och "självständig räntepolitik". Summan av kardemumman var, att euron till syvende og sidst har fler nackdelar än fördelar.

-Fast den är ju rätt praktisk i handel länder emellan eller när man är ute och reser. Hur mycket fick du förresten ounga ut med i växelavgift den här gången? försökte jag.

Tillslut enades vi om att vi var oeniga, och den härligt svenska känslan av konsensus infann sig åter på balkongen.

Efteråt slog det mig, att jag efter nio år som svensk journalist i Finland nog inte riktigt tänker i det gamla hemlandets banor.

Det finns en tradition här av att man i "ödesfrågor" låter statsledningen besluta.

Här i Finland har euron blivit en så självklar del av vardagslvet att knappt någon längre skulle få för sig att ens vilja diskutera den. Närr rikssvenska bekanta vill ta upp problemet med mig, är problemet att problemet inte är något problem…

Sören Viktorsson skriver en del om vad olyckskorparna kraxade inför övergången till euro och om att det inte blev några katastrofer utan att "allt gick otroligt smidigt". Och:

När euron diskuterades i Sverige skedde det påfallande ofta i rent ekonoomiska termer. jag fruktar att det blir likadant nästa gång frågan åter kommer på tapeten. Inget ont om "optimala valutaområden", men är inte euron litet mer än bara sedlar och mynt?

I livsmedelskön på Stockmanns varuhus träffade jag en över 90-årig dam, som nästan blev förnärmad över frågan om euron verkligen var ett bra projekt.

-Jag har jobbat som sjuksköterska på fältjukhus i såväl vinterkriget som fortsättningskriget och upplevt ofreden inpå bara skinnet. Under så många år efter kriget var vi tvungna att alltid ta hänsyn till grannen i öst. När vi nu äntligen är en del av Europa, som vi ju alltid varit, varför skulle vi då inte gå med fullt ut?!

Min gode vän på balkongen, då? Mycket talar för att det blir remi även i nästa möte. Fast jag har tänkt ut ett bra öppningsdrag:

-Var det verkligen så smart att gå över till högertrafik den tredje september 1967?

Mer om "kulturella skillnader" mellan svenskar och finländare och om olika sätt att se på saker och ting kan man läsa i Anita Ekwalls och Svenolof Karlssons bok "Mötet".

Vickys Livs – Allhelgonadagen

Gråmulen, regnsipprig, trist novemberlördag: Allhelgonadag 2005. Lite folk på gatorna. Annorlunda känsla än vanliga lördagar. Men på Vickys Livs är allt som vanligt. Öppet från arla morgonstund till sen kväll. Kunder kommer och går i strid ström; gamla och unga, stammisar och "löst folk". Arne tittade in för ca åttonde gången fast klockan bara var 12. Han hade rejäla skor med tjocka gummisulor, "dabbar", kallade han dem, så han behövde inte frysa på sina långa promenader runt omkring i kvarteren. Affe hade gett honom lite frukt och nästa gång han kommer får han sitta ner och dricka en kopp kaffe så att han håller sig varm.

Affe står bakom disken, Ingela fixar etiketter till mackor. På brie-smörgåsarna stod det idag:

Få'nt ja en körv så huppe ja i älva

och på rostbiffsmackorna stod det något om att ju högre man står på stegen, desto större är utsikten – eller något ditåt. Det bor en copy-writer i Ingela, det märks. Hon säger själv att det är så himla roligt att fundera ut små ordspråk och kluriga meningar att skriva på etiketterna, det gör att hon går med ännu lättare steg än vanligt till jobbet. Härligt med innovativa, skapande, tänkande människor som ser det roliga och positiva i det lilla i livet.

Efter en timmes "häng" på Vickys: prat med Affe och Ingela och kunderna, lite dans till svängig musik, en espresso och en kanelbulle, gick jag hem med gröna bönor, lök, choklad och tidningar i kassen. Och en skön känsla inom mig.
^{Ingela
Affe
Foto: Merit Wager}

Mumincitat of the day #3

Du måste titta efter farlighet åt alla håll, viskade Sniff.

Jag kan inte titta åt alla håll på en gång, invände mumintrollet. Du får titta bakåt för det hinner jag inte med.

Nej, nej, inte bakåt, sa Sniff ängsligt. Det är mycket värre när nån kommer efter en än när man möter nån! Det här går på din risk!

Nå gå före då, sa mumintrollet.

Det vill jag inte heller! skrek Sniff. kan vi inte gå bredvid varann?

Alltheweb

Att söka på Google är så vanligt att man t.o.m. talar om att "googla". Men ska inte glömma att titta in på alltheweb, där kan ofta hittar sådant som inte finns med på Google!.