Vickys Livs – Allhelgonadagen

Gråmulen, regnsipprig, trist novemberlördag: Allhelgonadag 2005. Lite folk på gatorna. Annorlunda känsla än vanliga lördagar. Men på Vickys Livs är allt som vanligt. Öppet från arla morgonstund till sen kväll. Kunder kommer och går i strid ström; gamla och unga, stammisar och "löst folk". Arne tittade in för ca åttonde gången fast klockan bara var 12. Han hade rejäla skor med tjocka gummisulor, "dabbar", kallade han dem, så han behövde inte frysa på sina långa promenader runt omkring i kvarteren. Affe hade gett honom lite frukt och nästa gång han kommer får han sitta ner och dricka en kopp kaffe så att han håller sig varm.

Affe står bakom disken, Ingela fixar etiketter till mackor. På brie-smörgåsarna stod det idag:

Få'nt ja en körv så huppe ja i älva

och på rostbiffsmackorna stod det något om att ju högre man står på stegen, desto större är utsikten – eller något ditåt. Det bor en copy-writer i Ingela, det märks. Hon säger själv att det är så himla roligt att fundera ut små ordspråk och kluriga meningar att skriva på etiketterna, det gör att hon går med ännu lättare steg än vanligt till jobbet. Härligt med innovativa, skapande, tänkande människor som ser det roliga och positiva i det lilla i livet.

Efter en timmes "häng" på Vickys: prat med Affe och Ingela och kunderna, lite dans till svängig musik, en espresso och en kanelbulle, gick jag hem med gröna bönor, lök, choklad och tidningar i kassen. Och en skön känsla inom mig.
^{Ingela
Affe
Foto: Merit Wager}