Den tillfälliga asyllagen

Den tillfälliga asyllagen, som ska gälla fram till den 31 mars då Utlänningsnämnden läggs ner och en helt ny ordning introduceras, träder i kraft i morgon, den 15 november.

Här kan man läsa lagtexten och här – under rubriken "14 november 2005: Migrationsverkets officiella anvisningar utlagda på deras hemsida" – kan man läsa Migrationsverkets officiella anvisningar till personer som vill bli prövad enligt den nya lagen.

Mycket är oklart, frågetecknen är många både hos dem som ska fatta de nya besluten och hos dem som ska eller inte ska omfattas av dem. Men grundviljan måste vara att ha en positiv och generös inställning till den unika process/procedur som nu vidtar. I varje fall vinner ingen på att vi i förväg sitter och försöker analysera sönder hur det kan gå, vad som kan hända, hur man ska tolka ditt eller datt. Migrationsverkets ledning har i uppgift att, så gott det går, ge anvisningar till sina anställda om hur lagen ska tolkas.

Vi är naturligtvis många som är oroliga för hur det ska gå när det mest är människor som inte har sysslat med något sådant här "positivt beslutsfattande" tidigare, nämligen peronal på Migrationsverkets förvarsenheter, som nu ska fatta dessa beslut. Människor som arbetat i den absoluta slutänden av asylkedjan och vilkas uppgifter rört sig om att till varje pris se till att människor avvisas, inte att de får stanna. Hur den mentala omsvängningen ska gå till är lite svårt att begripa. Men – och här kommer min vilja att se det positiva tills eventuellt motsatsen är bevisad in – det kan hända, det kan faktiskt (kanske) hända att åtminstone en del av dem som nu får helt motsatta arbetsuppgifter känner en glädje över att få möjlighet att vara med och fatta positiva beslut för människor som farit mycket illa i asylprocessen, i stället för att medverka till avvisning av dem. Det kan vara så, jag hoppas att det är så. Jag hoppas också att de klarar av att se vilka som inte ska få stanna, vilket givetvis också är viktigt: kriminella personer är inte sådana som vi ska ge en fristad i Sverige, och människor som inte bidrar till att deras identitet kan fastställas är det inte heller möjligt att ge uppehållstillstånd. Ett land måste veta vilka som befinner sig i det, veta vilka individer som invandrat resp flytt hit och som fått uppehållstillstånd.

Analyserandet och – i förekommande fall – dömandet och fördömandet väntar jag med tills den nya lagen gällt ett tag och jag kan se några resultat av den!

Citera gärna men ange källan!