Undrens tid är ej förbi!

Sannerligen; undrens tid är ej förbi – den så hårt (tyvärr ofta med rätta) kritiserade personalen hos Migrationsverket verkar kunna och vilja anpassa sig till nya omständigheter ganska väl. Inte överallt, skräckrapporter kommer fortfarande om hur en del asylsökande blivit behandlade i Solna, i Uppsala m.fl. ställen. Men – och detta är mycket glädjande: det kommer allt fler rapporter om att gömda asylsökande som vågar sig till MIG:ans mottagningar blir mycket väl bemötta. Så här berättar t.ex. en civil "hjälpare":

Jag har varit på MIGAN i flera dagar nu och själv sett hur de stryker alla med avvisningsbeslut, tar emot gömda med värdighet, vänlighet och stor generositet, betalar ut pengar i handen och erbjuder lägenheter, nästan rullar ut röda mattan när jag kommer med mina familjer.

Har t.o.m. träffat en kvinna som fick PUT igår efter att ha suttit i stan i fem år varav det senaste året med ett dagbidrag på 25 kronor. (Hon med glasögonen som vi fixade. Hon har två söner.) Allt verkar otroligt bra hittills!

Detta är vad jag "predikat" i åratal: att bemöta människor med värdighet och respekt kostar ingenting! Det kostar inte mer än att vara otrevlig, snäsig och nedlåtande. Tvärtom: varje vänligt ord till människor som är i underläge och som mår dåligt är en investering såtillvida att det kanske är just de vänliga orden som utgör skillnaden mellan om en människa känner så stark vanmakt att han/hon blir psykiskt sjuk eller inte. Och nu – äntligen! – verkar den här kunskapen medvetet eller omedvetet ha nått en del av de miggor som dagligen har att göra med människor i stor kris och nöd. Det gläder mig mycket, som alltför ofta sett och hört motsatsen!

Hoppas att det vi nu ser är begynnelsen på en allmän attitydförändring inom MIG och att ett respektfullt och värdigt bemötande av människor som av olika anledningar söker en fristad här blir regel, inte undantag. Fortfarande kommer människor att få avslag på sina ansökningar om att få stanna här också i framtiden eftersom långt ifrån alla har asyl- eller skyddsskäl och därför inte kan beviljas uppehållstillstånd. Men genom hela asylprocessen och även i samband med avvisningen kan man agera på ett sätt som inte gör att människor känner sig förödmjukade och trampade på. Det finns hopp!

Vad menas med “konkurrens på lika villkor”

Jag har länge undrat över vad Hans Tilly, ordförande i Byggnads, och andra i samma bransch (fackföreningsbranschen) menar när de talar om ”konkurrens på lika villkor”. Så här säger Hans Tilly t.ex i Svenska Dagbladet idag: 

”Vårt mål är att när utländska företag och utländsk arbetskraft arbetar i Sverige så ska de konkurrera på lika villkor som svensk arbetskraft och svenska företag. För oss är detta en självklarhet.”

Min undring är alltså hur man kan tala om konkurrens överhuvudtaget om alla arbetar och har exakt samma villkor? Vari ligger då möjligheten att konkurrera? Hur, med vad, på vilket sätt konkurerrar man om alla agerar exakt lika, presenterar exakt samma villkor och har exakt samma (enligt facket:) ”rättvisa” förutsättningar?

Vad är det jag missar i resonemanget? Jag förstår det faktiskt inte hur jag än funderar. Ska man konkurrera med utseendet på arbetarna så att det som ska fälla avgörandet när inget annat finns som skiljer? Eller något annat, för mig dolt och obegripligt?

 

Hur är de funtade?

Hur är de funtade, socialdemokraterna som tycker att de kan använda statens/medborgarnas pengar precis som de vill, som om de vore deras egna? Som tar sig rätten att utnämna folk (sina trogna vasaller) till allehanda mer eller mindre onödiga – men välbetalda och skattefinansierade – poster? Varför accepterar svenskarna att en person som Göran Persson tar sig den makten, att han agerar som vore han Kejsaren av Svea Rike eller vd för ett mycket framgångsrikt bolag vid namn Sverige AB i stället för en vanlig människa från Vingåker? Och hur (?) kan hans hustru Anitra Steen ta sig rätten att använda 14 miljoner av våra gemensamma pengar till en personalfest när dessa skattemiljoner hade behövts till annat som är mycket viktigare? Jag betalar inte världens högsta skatt för att bland annat mutkolvar på Systembolaget ska bo och äta flott och se Lill Babs m.fl. uppträda! Fast Anitra Steen själv, som dansade och sjöng i rosa stass fick knappast betalt för det, så där sparade väl Systembolaget åtminstone in några hundra tusen kronor…

På frågan om hon förststår dem som är upprörda, svarar Anitra Steen i Aftonbladet:

Om man tror att vi festat för 14 miljoner förstår jag att folk är upprörda. Men bryter man ner kostnaderna stod festen för en relativt liten del.

!!???! Vad menar Anitra Steen? Läs meningarna en gång till och tänk efter: vad är det hon säger? Vad betyder orden? Hade de en fest som kostade totalt nära 14 miljoner kronor eller hade de det inte? På vilket sätt skulle beloppet 14 miljoner bli mindre om man "bryter ner kostnaderna"? Och vad betyder att "bryta ner kostnaderna"? Det är ju bara snömos, bara tomma ord som är ägnade att förvirra och flytta fokus från sanningen: festen för Systembolagets anställda kostade nära 14 miljoner kronor, åtta procent av det statliga Systembolagets hela vinst!!! Att försöka slå blå dunster i ögonen på mig kommer inte att lyckas!

Hur kan Anitra Steen stå och säga, som om det vore det naturligaste i värden och som om hon talade om sina egna pengar – ärvda eller självintjänade – att hon inte skäms ett dugg? Kanske för att hon, liksom maken, blivit så kapitalistiskt förblindad av alla skattepengar hon (och han) kontrollerar att hon faktiskt, verkligen, absolut inte skäms! Hon hanterar pengarna som om de kom från ett privat bolag och hon som ägare av det bolaget kan göra vad hon vill med vinsten. Det är illa, riktigt, riktigt illa. Och om inte folket, de hårt arbetande sjuksköterskorna, bussförarna, sopåkarna, butiksbiträdena, brevbärarna och alla andra slavande och hårt skattetyngda människor i Sverige, ser och fördömer det här beteendet och visar det i nästa val, då behöver Sverige inte bara en ny regering utan också ett nytt folk!