Varför lönar det sig bättre att leva på socialbidrag än på arbete?

Jag pratade med Magda som bland annat arbetar med integrationsplanering i en kranskommun till Stockholm. Hon var bekymrad. Hon berättade att det är mycket svårt att motivera människor att ta ett jobb, trots att de har chansen att få ett. Särskilt människor som ska integreras i samhället efter lång och passiv tid som asylsökande då de inte fått lyfta ett finger annat än för att hämta ut pengar som kommit som ett brev på Posten. "Varför det", undrade jag, som trott att alla människor mycket hellre vill jobba än att "drälla omkring" och åtgärdas och bevakas och kontrolleras av allehanda statligt anställda vilkas sysselsättning nästan enbart är just att bevaka, kontrollera och åtgärda andra. Och Magda förklarar:

"De har kommit på, de har kunnat räkna ut det själva, att det lönar sig bättre för dem ekonomiskt att ta emot socialbidrag än att arbeta. För de får mer pengar i handen från socialen än om de tar ett vanligt, låg- eller normalavlönat jobb. Socialen betalar hyran så de kan bo bra och relativt dyrt, medan om de skulle betala hyran själva av intjänade nettopengar så skulle de få mindre kvar i handen."

Magda säger att det är jättesvårt för henne att motivera dessa människor att ta ett jobb, även om hon försöker med sådant som att "arbete ger självkänsla, man får arbetskamrater och lär sig både språket och en massa annat, att det rent moraliskt är bättre att göra rätt för sig än att leva på andra skattepengar" etc, etc. Men det går inte hem hos dem som suttit och räknat ut att de får upp till några tusenlappar mer i handen av korkade svendska staten för att inte jobba än de får för att jobba…

Magda är arg. Jag blir också arg när jag tänker på att arbetsföra människor som har goda chanser att få jobb – och som t.o.m. erbjudits jobb men tackat nej för att "det inte lönar sig" – har rätt att få socialbidrag år efter år efter år utan några motprestationer! Det är så vedertaget att de som lever – och i många år levt – på bidrag t.o.m. kallar pengarna för "lön". Vi diskuterar detta en stund och Magda säger uppbragt att det vore bättre att människor fick lägre socialbidrag så att det inte var mer lönsamt att vara hemma än att jobba. Själv lutar jag snarare åt att skatterna borde sänkas för låginkomsttagare. Ansvariga i regeringen borde se till att kunniga räknenissar lade fram uträkningar på hur mycket skatten ska vara på olika låga löner för att människor ska få någon eller några tusenlappar mer i handen när de arbetar än de får när de tar emot socialbidrag.

Vad är det för land vi lever i där hårt arbetande människor med låga och normala löner inte kan klara sig på sina inkomster och folk uppenbarligen har det bättre ekonomiskt när de sitter hemma och gör ingenting (och/eller är ute och jobbar svart) än när de arbetar? Det är ett land som styrs av vad de makthavande politikerna kallar "arbetarregering" trots att den borde döpas till "bidragsregering". Vad ska Magda och andra som på mycket nära håll ser hur bidrageriet slår, göra för att se till att de kommer in i samhället? Det finns inget att göra eller säga, de har redan genomskådat idiotierna och skrattar gott åt de urbota korkade svenskarna som tillåter att friska, arbetsföra människor får sin försörjning genom andras arbete och kan gå och slå dank i åratal, rentav decennier.

Uppmaning till arbetarregeringen/bídragsregeringen: Sänk skatterna för de lågt avlönade i stället för som nu för H&M-Persson och andra med miljardinkomster! Ni bidrar till segregationen och ni skadar faktiskt människor genom att tillåta ett system som premierar bidragslinjen före arbetslinjen. Och folk har en massa tid att sitta och fundera ut jävelskap också, så bli inte förvånade när det smäller här som det gjort i Paris. Skyll er själva den dagen det händer, jag kommer att ge er en stor del av skulden!