En otacksam flyktings bekännelser

^{Vera Efron
Foto tillhandahållet av Vera Efron}

Vera Efron kom själv hit som flykting. Hon föddes i gruvstaden Novokuznesk i Sibirien och flydde själv från den sovjetiska diktaturregimen och fick uppehållstillstånd i Sverige 1989. Och i år har hon skrivit en bok med titeln "En otacksam flyktings bekännelser", en ganska dråplig och tragikomisk berättelse om Sergej Metin och Vasilij Moroz från Ukraina (ja, det är deras rätta namn!). Veras dotter Katja har redigerat boken och samarbetet mellan "Efron & Dotter" (som också är förlagets namn) är mycket lyckat.

Så här skrev Rita Tornborg i sin recension i Svenska Dagbladet den 28 oktober:

Handlingen i Vera Efrons höstbok, En otacksam flyktings bekännelser, utspelar sig i en ljusskygg värld parallell med den där stabila, där svensken vanligtvis vistas. I denna värld flackar folk av olika färg och härkomst omkring, släpande på varukorgar fyllda med snattad mat, med väskorna bågnande av stulna varor, dessa underbara ting som kan säljas med förtjänst i hemlandet, och dragande svenska myndigheter vid näsan, eftersom dessa är så snälla och godtrogna. Men de svenska myndigheterna är inte så snälla och godtrogna, för alla från de forna öststaterna blir så småningom avvisade.

Migration är ett stort och komplext område. "Asylsökande" är ett begrepp som kan innefatta allt mellan himmel och jord: skyddsbehövande våldtagna kvinnor, homosexuella från Iran, människor från krigshärdar i olika delar av världen etc. Och så Sergej och Vasilij. Jag tycker att alla som sysslar med dessa frågor borde läsa Vera Efrons bok som återger dessa två ukrainska mäns öden och äventyr som asylsökande i Småland i Sverige.

"En otacksam flyktings bekännelser" och andra intressanta böcker av Vera Efron kan man läsa mer om och beställa här.

Mumincitat of the day #6

Men hemul då! sa snorkfröken upprörd. Tala inte sådär! Din frimärkssamling är den finaste i världen!

Det är just det! ropade hemulen förtvivlat. Den är färdig! Det finns inte ett frimärke, inte ett feltryck som jag inte samlat. Inte ett enda! Vad ska jag ta mig till?

Jag tror jag börjar förstå, sa mumintrollet långsamt. Du är inte samlare längre, du är bara ägare, och det är inte alls så roligt.

Uppmuntrande kommentar

Så här skrev en finsk journalist i ett mejl till mig, efter att i går ha läst min blogg för första gången. Det piggade upp och gjorde mig glad!

Mistä ihmeestä sulla riittää energiaa – ja aikaa – kaikkeen mitä sä teet??????
 
Kuulin joskus aikoinaan sivusta kun kerroit jollekulle alkaneesi blogata, mutta silloin mulla painoi jutun deadline päälle ja asia bloggisi unohtui samantien. Teflon-aivot, you know!

Nyt uppouduin niihin aivan liian pitkäksi toviksi (pitäisi kirjoittaa kurssievaluointi valmiiksi + maksaa ja kirjoittaa laskuja ym. tylsää, bloggisi oli huomattavasti mielenkiintoisempi!)
 
Olen nyt laittanut sivusi favoriteihini ja tulen varmasti jatkossa vierailemaan niillä usein. Niin väsynyt kuin nytkin olen pitkän päivän jälkeen, tuntui kuin olisin saanut lisää energiaa itsekin lukiessani bloggejasi. Kiitos!

Jag bloggar vidare i cyberrymden – Jatkan bloggamista sajbertaivaassa!